Tala - eller skrika. Del 2
Det här är en historia om hur en journalist råkar i klorna på ett syndikat som tränar sexslavar för marknaden. Tillsammans med en kvinna blir han infångad i en träningsfacilitet och förhörd och torterad av en djävulsk domina.
Berättelsen kanske inte är i allas smak, men kan vara en aptitretare för dem som gillar hård och icke konsensuell BDSM, men med erotiska kryddor.
Del 2: Ståndare och pistill
"Jag är ledsen att jag drog in dej i det här." Det var första gången jag hörde kvinnan vid sidan om mej säga något. Vi hade hängt ensamma i våra bojor, säkert i flera timmar, efter den s.k. uppvärmningen. Och visst, det hettade fortfarande i huden efter den intensiva piskningen.
"Jag har nog mej själv att skylla," svarade jag. "Jag anande inte att det var så farligt att börja snoka i deras affärer. Jag förstår ju att vi blivit infångade av det där mystiska och svårgripbara syndikatet som handlar med sexslavar. Vi befinner oss nog i just den sal där de tränar sina stackars offer. Och den verkar ju mycket väl utrustad. Många av prylarna förstår jag inte ens vad de ska användas till. Men hur passar du in i den här historien? Dom tycks ju tro att vi samarbetar på något sätt."
Med en suck svarade hon: "Som jag sa: det är mitt fel. Dom har fullständigt rätt. Jag är polis, och mitt uppdrag är att sätta fast dem. Du kan kalla mej Catharina, eller Cathy som de flesta säger. Mer än så behöver du inte veta, och det är också allt de vet. Det finns ingen mening i att de ska kunna tortera fram fler uppgifter ur dej."
"Men varför tror dom att vi hör ihop?"
"Vi visste att du var på väg hit för att skriva en artikel. Jag hade blivit försedd med ditt foto och de personliga uppgifter du reser under. Tanken var dels att hålla ett öga på dej så att du inte råkade illa ut, dels att vara beredd ifall du lyckades snoka upp något vi missat. Jag har kollat dej mer än du kanske anat. Men så gick jag i en fälla, och då hittade de fotot och uppgifterna om dej. Jag kan förstå att de tror att vi hör ihop, för jag förvarade det på ett sådant sätt. Jag kan säga att ditt största problem är att du reser på ett falskt pass. Nu kan du aldrig verifiera att du är den du verkligen är."
Nu hördes ett rassel från den bortre ståldörren, när den plötsligt slog upp på vid gavel. Genom dörren kunde man ana något som mer såg ut som en fängelsekorridor med stålgaller kring celler. Ett flickhuvud kikade ut genom gallret i den närmsta cellen. In i rummet trädde Olga, och med sig hade hon en ung naken kvinna som hon ledde med ett band som var fäst i en rem kring hennes hals. Kvinnan hade händerna på ryggen, så man kunde förmoda att de var bojade där.
"Nå, mina vänner. Hur har ni det? Visst var det ett härligt uppvärmningspass. Jag njöt i varje fall av det i fulla drag.”Hon gick fram till mej och strök, närmast sensuellt med fingertopparna över en valk från ett piskrapp, som sträckte sig tvärs över mitt bröst. ”Du inser väl att det här är ett konstverk. I det här facket är jag en världsartist.” Hon gick runt mej och följde med fingret piskvalken över till ryggen.
”Jag antar att ni hunnit tänka över er situation i lugn och ro nu. Men för säkerhets skull ska vi hjälpa er lite mer på traven. Det här är Sofia." Olga pekade på den unga kvinnan hon medfört. "Hon ska assistera. Hon är praktiskt taget färdigtränad och ska ta sin examen om några dagar. Sen är hon färdig för leverans." Vid ordet "examen" kunde man se en tydlig reaktion i flickans ansikte.
Olga hakade loss flickans hoplänkade handleder bakom hennes rygg, och räckte över fyra läderbojor till henne. "Du kan fästa de här runt deras fötter."
Jag började ana att vi inte skulle bli nedsläppta från vår upphängning, och jag kände paniken växa inom mej. I ett desperat försök prövade jag att vädja till henne.
"Snälla, snälla. Släpp ner oss. Sen kan du göra vad du vill. Men vi blir invalider för livet om vi ska hänga kvar så här. Jag har inte längre någon känsel i mina händer."
Olga stannade upp mitt i en rörelse, vände sig mot mej och sköt blixtar med ögonen. "Hör du du! Hur mycket tror du jag bryr mej? Jag gör ändå precis vad jag vill med er. Men tack för erbjudandet. Det fina med er är att jag inte behöver vara försiktig. Med flickorna här måste jag ju tänka på att inte skada varorna, åtminstone inte mer än att det går att läka. Men ni ska inte säljas. Ni har redan passerat bäst före datumet. Om ni talar ut har ni en chans att undkomma det här med livet i behåll. Om inte...", hon gjorde en gest som om hon blåste bort något, "...så har jag många nya idéer jag vill testa."
Under tiden fäste Sofia bojorna kring våra anklar. På Olgas anvisningar försågs de med rep som fästes i öglor i golvet så att våra ben drogs vitt isär. Detta ökade ytterligare spänningen i våra armar. Samtidigt kom de båda pojkarna in i rummet, medförande ett bord på hjul som innehöll en massa utrustning, som framför allt såg elektrisk ut. Mina onda aningar växte.
"Hannes! Du fixar en ståndare åt henne," kommenderade Olga. "OK"! svarade mannen som lystrade till namnet Hannes. Från bordet lyfte han en blänkande mässingsstav, säkert en halvmeter lång och omkring 8 cm i diameter. Toppen var helt rundad som en kupol. På basen hakade han fast en stång vars längd var justerbar. Hela stavens längd smordes in med något från en burk. Med denna utrustning knäböjde han framför Cathy. Den andre mannen kom till undsättning och tillsammans började de lirka in staven i Cathys slida. Eftersom staven var betydligt tjockare än en vanlig penis, krävdes det visst våld, och Cathy jämrade sig högt när de tryckte på. När de fått in den så långt att de var nöjda, hakades stången fast i ett urtag i golvet och höjden justerades. På detta sätt fixerades hennes underliv så att hon knappast kunde röra sig mer än möjligen upp och ner. Att staven hade ytterligare en funktion, kunde man förstå av kabeln som nu fästes i en skruv vid dess bas.
"Och så en plugg, Johnny", domderade Olga. Därefter vände hon sin uppmärksamhet mot mej, vilket gjorde att jag inte längre kunde ha samma koll på vad dom gjorde med Cathy. Men jag hörde hur hon skrek till när de tydligen pressade in en buttplug i hennes anus, vilket måste ha gjort ordentligt ont med tanke på att hennes underliv redan var fullt uppfyllt.
Sofia fick order att knäböja framför mej. "Nu ordnar du till ett ordentligt stånd." Sofias mjuka händer började genast smeka min lem. Hon sög in ollonet i munnen och började massera undersidan med tungan på ett sätt som avslöjade en längre tids träning. Hennes skicklighet och åsynen av den nakna kvinnan med min kuk i sin mun fick den att resa sig och bli styv på ett ögonblick. Och detta trots skräcken som bultade i mitt inre och att min kropp inte alls var inställd på sex.
Den sköna känslan stördes dock av att Olga kom bakom mej och började trycka in en alldeles för stor metallplugg i min anus. Hon tryckte på hårt. Det gjorde ont och jag fick nästan kramp i ändtarmsmuskeln, innan den slutligen slank in. Men smärtan blandade sig med känslan i mitt kukhuvud på ett märkligt sätt.
Olga kom nu fram och knäböjde vid sidan av Sofia. Med sig hade hon en låda med instrument.
"Duktig flicka", sa hon. "Du är ju bra på det här. Fast vad annat kan man vänta sig efter den träning du fått. Nu blir det din uppgift att se till att han behåller det här ståndet, även när han skriker och vrider sig som mest i plågor. Du vet vad som händer när man misslyckas." Olga nickade bort mot ett rumshörn där en kedja hängde ned från taket, belyst av en spotlight som på en scen. Intill stod ett ställ med en piska. Sofia nickade. "Javisst Madam", sa hon lite tveksamt, som hon troligen blivit lärd att säga.
Olga tog fram något som såg ut som en medicinsk kateter av stål ur sin låda. Hon smorde in den med något från en tub, och tog sedan över handhavandet av min lem från Sofia. Jag började ana vartåt arrangemanget syftade och skräcken fick mej nästan att må illa. Jag försökte vrida undan min underkropp, men det resulterade bara i ett skarpt ”Var stilla!” från Olga. Hon tog ett hårt tag om min pung och började lirka in katetern i mitt urinrör. Hon sköt in den så långt att den måste nått ända in i urinblåsan. Det gjorde inte särskilt ont, men var definitivt inte behagligt. Ståndet började slakna och då fick Sofia ta hand om min lem igen. Hon stack in ollonet med utskjutande kateter i sin mun och återupptog sin underbara tungmassage. Effekten var direkt.
När Olga var nöjd med resultatet tog hon över igen. Hon tog fram ett snöre av speciellt slag. Det var ca 5 mm tjockt, flätat av mindre fiber och ganska mjukt. Jag skulle senare förstå att det var elektriskt ledande. Snöret surrades några varv kring roten på min lem, och med ytterligare några varv inkluderade hon min fortfarande ömma pung så att den kändes som en spänd ballong. Hon avslutade med att dra åt till en tajt knut som fick mej att skrika till av smärta.
"Så! Det här skall väl hjälpa till att hålla kvar ståndet en stund. Hmm! Vi skulle kanske addera en liten bonus." Hon reste sig och hämtade en 1/2 kg-vikt som hon band fast med de resterande snörstumparna. Dessa var så pass långa att det blev en pendeleffekt när hon stötte till vikten. Det här var inte skönt på något som helst sätt, men ståndet höll sig, bl.a. därför att Sofia masserade min lem mellan sina ganska stora och välformade bröst.
Nästa steg i arrangemanget utgjordes av ett snöre av samma slag som det hon bundit runt min rot och pung. I ena änden gick snöret i en loop och den träddes runt mitt kukhuvud, med förhuden tillbakadragen. Hon drog åt loopen och överlämnade den andra ändan till Sofia. Min kuk kändes som om den var stelopererad, uppträdd som den var på en stång och åtsnörd i båda ändar.
"Med den här håller du honom i schack när han börjar fara runt i sina bojor," undervisade Olga. "Lägg på ett lagom stort drag så att han håller sig stilla." Sofia visade att hon förstod genom att dra i snöret så att hela min kropp åkte framåt. Det gjorde fruktansvärt ont och jag vrålade högt. "Med andra handen ser du till så att han inte tappar ståndet. Använd lite glidsalva från burken här." Hon ställde en burk på golvet. "Om han blir slak kommer katetern att punktera hans blåsa,......och du kommer att bli randig som en tiger."
Olga reste sig upp och betraktade sitt verk. "Vi brukar kalla det här en pistill. Till skillnad från ståndaren som din tjej är uppträdd på. Båda har samma funktion: att hålla er stilla när upphetsningen blir alltför stor. Ståndare och pistill! Visst har vi humor. Håll med om det." Hon klappade till mej hårt på kinden. "Det är läge att skratta nu." Jag insåg till fullo att våra uppfattningar om humor inte hade mycket gemensamt.
Olga slutförde sin installation genom att ansluta kablar med krokodilklämmor till snörena runt kukroten och ollonet, till katetern som stack ut ur mitt ollon samt till buttpluggen. Dessutom fästes klämmor med elektroder på mina bröstvårtor, och under fotsulorna fästes ytterligare ett par elektroder. Kablarna anslöts till någon sorts kontrollapparat som hon drog fram på ett rullbord och ställde vid sidan om mej. När hon kopplade på apparaten kändes en behaglig pirrning genom de delar av kroppen som var uppkopplade. Det var faktiskt riktigt skönt och kuken svällde ytterligare trots den hårda bondage hon hade applicerat.
"Hur går det för er, pojkar?" Frågan var ställd till Hannes och Johnny, som donade med Cathy. Även hon hade fått klämmor på sina bröstvårtor, samt dessutom elektroder som var fästade på insidan av låren. "Vi är klara. Ska vi köra en test?
"Ja, gör det!" blev svaret. Ögonblicket därefter skakade Cathy till och utstötte ett fruktansvärt skrik. Alla hennes muskler spändes till bristningsgränsen och hon vibrerade kring staven i hennes fitta. Stöten varade i ca fem sekunder. "Funkar!" blev Hannes kommentar.
I nästa ögonblick fick jag uppleva samma sak som Cathy. Det brände till med en oerhörd kraft i hela min kropp, särskilt koncentrerat till underlivet. Jag trodde kuken skulle ryckas loss av rycket i snöret som Sofie höll i. Jag hade aldrig känt en så intensiv smärta förr, inte ens vid piskningen tidigare på dagen. Efter mina fem sekunder fick Sofia jobba intensivt för att behålla ståndet. Det var en märklig upplevelse. Den avklingande smärtan i kuken som blandades med Sofias smekande rörelser över lemmen, som nu dröp av glidmedel, samtidigt som hon behöll spänningen i snöret. Och efterhand återkom den pirrande känslan från det elektriska flöde som utgjorde någon sorts grundnivå. Därtill kom smärtan i axlar och handleder, som jag dock nu hade blivit så van vid att den nästan kändes naturlig.
Olga stegade fram till en interntelefon och tryckte in en kod. ”OK, Maurice. Du kan komma ner nu. Dom är inkopplade på nätet.” Det dröjde inte många sekunder förrän mannen, som tydligen var chef för etablissemanget, kom in genom ståldörren. Vänd mot Olga frågade han direkt: ”Har dom fått ett smakprov?” Ja, svarade Olga. Jag tror dom vet vad det handlar om.”
”Bra!” Vänd mot oss fortsatte han. ”Som ni bör förstå nu är det här allvar. Om ni bara berättar det vi vill höra så slipper ni det här.”
”Men jag är bara journalist,” försökte jag.
”Du! Vi har gjort en googling på ditt namn, och inte en enda träff kom upp där ett sådant namn kunde knytas till journalistisk verksamhet. En journalist lämnar faktiskt ganska mycket spår efter sig på nätet.”
”Men det är inte mitt riktiga namn. Jag reser på ett falskt pass för att inte bli igenkänd i alla möjliga olämpliga situationer.”
”Ja, det klart att det är ett falskt pass. Men du är inte journalist. Du är en snut, och det är inte lönt att du försöker förneka det.”
”Vad kan jag säga? Det är faktiskt sant. Fråga Cathy.”
”Ska jag ge honom lite uppmuntran?” undrade Olga. Maurice nickade.
Återigen slet de elektiska strömmarna i min kropp. Det sved som eld i min kuk. Den här gången höll det på betydligt längre, och jag var fullkomligt utmattad när hon slog av spänningen.
”Nå, har vi blivit lite visare?” Jag bara skakade på huvudet. ”Jag har sagt allt jag kan säga. Jag skulle göra vad som helst för att vara er till lags, om jag bara kunde.”
”Vi får testa en annan strategi,” sa Maurice.
”Jag tycker vi ska grilla bruttan,” sa Olga. ”Jag undrar om han är lika hårdhudad när han får se henne lida. Få se om han har någon gentlemannainstinkt.” Maurice nickade. ”Hör nu här din fjant. När jag strax kopplar in din knullkompis, så är det bara du som kan få stopp på det, och det gör du enklast genom att berätta varifrån ni kommer.
Jag kände en stor klump av förtvivlan i bröstet. Det fanns ingenting jag kunde göra. Jag försökte vädja igen. ”Snälla, snälla. Gör inte så. Jag försäkrar på heder och…”
”AAAAAAAHHHHH…..” Skriket kom från Cathy när återigen strömmen flödade fritt genom hennes kropp. Det var fruktansvärt att se. De spasmiska konvulsionerna i musklerna, hur hon slängde med överkroppen så att brösten dansade och hoppade i alla riktningar, hur ståndaren stundom rådbråkade hennes fitta när den hindrade hennes rörelser, och stundom fick hennes underliv att liksom vibrera över pålen. Hur hon ryckte i sina bojor där hon hängde i handlederna och med fötterna vitt isär fixerade i golvet, och där den tidigare smärtan inte längre var något att jämföra med den hon nu upplevde. Det var fruktansvärt, men någonstans i mitt mörka sinne också upphetsande. Det är något märkligt sexigt över en naken, vacker kvinna som befinner sig under tortyr. Det hade sin effekt på min kuk, som för tillfälligt befann sig ganska djupt in i Sofias mun. Och eltortyren bara pågick. Jag försökte tränga undan mina skamliga tankar, och bönade och bad dem att sluta. Jag kände mej skyldig till hennes plågor, och bad dem tortera mej istället för henne, för det fanns ju ingenting jag kunde säga som skulle hjälpa henne.
Jag vet inte hur många minuter det pågått, när Maurice till slut sa: ”Ge henne en paus nu, annars tar du livet av henne”, varpå Olga slog av strömmen. Cathy hängde livlös i sina bojor. Förutom sin tunga andhämtning verkade hon inte kommunicerbar.
”Det här funkar ju inte,” sa Maurice. ”Han kanske inte vet något.
”Skitsnack!” replikerade Olga. ”Dom är bara vältränade. Dom får väl lära sig motstå tortyr på snutskolan.”
”Jag undrar det. Och med det skicket hon är i för tillfället, är det ju knappast meningsfullt att vi försöker pressa henne mer just nu.”
”Jag tycker faktiskt att han är värd att få smaka på en likadan omgång. Han gjorde ju ingenting för att hjälpa henne, eller hur?” sa Olga.
”Gör som du vill. Men håll honom vid liv. Vi är inte färdiga med dem än.” Med en sista blick på oss, lämnade Maurice rummet.
Den belåtna blicken i Olgas ögon var skräckinjagande. ”Nu ska vi ha lite kul,” sa hon och gick fram till sitt kontrollbord.
Det roliga gjorde sig direkt påmint i min kropp. Hela jag var bara en enda stor smärta. Jag kunde inte kontrollera mina muskler, men kände hur jag skakade och vibrerade. Och det tog aldrig slut. I en dimma såg jag Olga stå framför mej med ett märkligt ansiktsuttryck. Hon stod bredbent och hade båda händerna nedkörda innanför byxlivet. Då insåg jag att hon masturberade. Hon njöt av att betrakta mina plågor.
Det märkliga med elektrisk tortyr är att kroppen så småningom vänjer sig, åtminstone till viss del. Det innebar att jag efter ett tag återigen började förnimma andra saker än den kokong av smärta som jag först inneslöts i. Framför allt märkte jag hur den intensiva smärtan i mina könsorgan uppblandades med något annat. Elektriciteten i sig orsakar ett jättestånd, som får det att kännas som om kuken håller på att sprängas. Men nu kände jag hur det också långsamt började byggas upp en orgasm. Den spirande känslan var omisskännlig. Men det var inte skönt, åtminstone inte huvudsakligen. Den skarpa, brännande känslan från katetern i urinröret låg ovanpå allt annat. Men orgasmen närmade sig ändå obönhörligt, och när den sedan kom var det den mest smärtsamma orgasm jag någonsin haft. Katetern i urinröret hindrade satsen att komma ut, och dessutom var ju kuken åtsnörd i båda ändar. Så orgasmen ville inte riktigt komma igång. Den låg på gränsen en lång stund, och det byggdes upp ett så starkt tryck i mina könsorgan så jag trodde de skulle explodera. Till slut lyckade ändå satsen i små portioner ta sig förbi hindren i sin väg, och trycket började lätta.
När Olga såg att sperma började sippra ut från min lem, gav hon till ett högt skratt. ”Jag tror det gick för den skitstöveln. Han är ju fan inte klok.” Men hon stängde av strömmen, och med några raska grepp befriade hon mej från snören och kateter. Jag kände hur tillbakahållen sperma forsade ur mej när vägen blev fri. Men själv var jag totalt utmattad och jag kände hur jag gled in i medvetslöshet. Det sista jag hörde var Olgas röst: ”Pojkar! Ni kan plocka ner dem nu. Vi får ge dem lite tid att återhämta sig, om vi ska kunna fortsätta. Dessutom har vi annat att göra de närmsta dagarna.”
(Fortsättning följer)
Fler noveller av samma författare
