Att dressera en kvinna del 2
Författare: Peter L Datum: 2004-07-16 14:52:32
Kategori: Heterosex
Läst:
10 948 gånger
Betyg: 2.5 (211 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Ann-Sofie var förbannad, inte på mig, utan på sin danskavaljer som jag beordrat henne att dansa med. Han hade visat sig vara av den kladdiga typen. Han hade mer eller mindre tvingat henne att dansa två tryckare. När han börjat propsa på en tredje hade hon på något sätt lyckats slingra sig ifrån honom. Hela tiden de dansat hade hans händer vandrat över hennes rygg och ner mot hennes stjärt. Vid ett tillfälle hade han gett ifrån sig ett "oj, oj då" när hans händer befann sig vid hennes nedre delar. Ann-Sofie var fullständigt övertygad om att han hade märk att hon inte haft några trosor på sig. "Fan ta dig" sade hon och knuffade till mig lätt på armen där vi gick Östgötagatan fram för att ta oss till min lägenhet. "Och hela tiden mer eller mindre hade jag hans tunga i mitt öra", fortsatte hon. Jag gick tyst bredvid Ann-Sofie och lyssnade bara med ett halvt öra på hennes svada. I mitt huvud pågick istället mer långsiktig planering för framtiden.
Vi hade lämnat festen efter att vi sagt hej då till Maria och hennes kille. Maria hade tittat lite frågande på Ann-Sofie och sedan på mig, men hon sa inget. Jag hade förstått vad hon tänkt. Maria var medveten om att vi hade haft en del förhållande förut, men det var innan Ann-Sofie varit gift. Ann-Sofie hade verkat helt omedveten om blickarna, enbart angelägen att komma ifrån festen så fort som möjligt. Kladd Jocke hade uppenbarat sig i garderoben när vi var på väg ut, han hade blinkat med ett öga åt Ann-Sofie och skrattat, samtidigt som han format sin hand till en telefonlur som han satt mot sitt ena öra. Ann-Sofie hade gjort sitt bästa för att ignorera honom. Hon hade satt sin lilla näsa i vädret och börjat med bestämda steg gå ut ur lokalen. Själv hade jag vinkat glatt adjö till honom för att sedan själv gå ut.
Ja vilka sorgliga typer det finns, tänkte jag. Kladd Jocke var en vulgär nolla utan någon som helst stil, och hur man behandlar en kvinna och ser till hennes behov hade han heller ingen som helst aning om.
När vi kom upp till min lägenhet slängde Ann-Sofie sin väska och kappa på golvet i hallen. Hon vände sig om och la armarna om min hals. Jag tog tag om hennes handleder och bröt loss hennes armar.
- Nej, först lite dressyr sedan kanske det blir lite sex, sa jag. - Dressyr? - Ja du kan ju börja med att plocka upp din kappa från golvet. Sedan kan du bära in din väska i mitt arbetsrum, den ska knappast stå och skräpa i hallen.
Hon gjorde som jag sa.
Min lägenhet är en trea på Söder. När man står i hallen innanför dörren har man köket till vänster. Från köket går sedan en dörr in till mitt sovrum. Går man istället rakt fram, från hallen, så kommer man in i vardagsrummet och genom vardagsrummet kommer man sedan vidare till mitt arbetsrum som också innehåller en gästsäng. Det var dit Ann-Sofie nu var på väg. Själv gick jag och satte mig i en av fåtöljerna i vardagsrummet. Ann-Sofie kom ut från arbetsrummet och gick fram för att sätta sig i den andra fåtöljen som stod mitt emot, på andra sidan soffbordet. Sittgruppen kompletterades med en tresitts soffa som stod längs med ena väggen.
- Nej du får inte sitta i fåtöljerna, sade jag. Kom över hit istället.
När hon kom fram till mig fick jag ner henne sittandes på knä framför mig på golvet. Jag tog tag i hennes huvud, vred det försiktigt så att hon kom att titta åt sidan, och lade ner det i mitt knä. Jag smekte henne över håret med ena handen. Hon tog upp sina händerna och sträckte sig efter min gylf.
- Nej händerna på ryggen. - Handflatorna utåt, beordrade jag vidare.
Jag instruerade henne att ha sina händer över sina skinkor med handflatorna vända utåt. Alla fingrarna skulle hon ha helt utsträckta. Säkerligen hade hon haft sina förväntningar och funderingar på hur kvällen skulle utvecklas. Kanske hon till och med hade egna planer. Nu satt hon på sina knän med huvudet i mitt knä och tankarna for nog runt i hennes huvud över den märkliga situationen. Vad var det här? Vad menar han med dressyr? Vad ska det här med handflatorna vara bra för?
- Ställ dig upp, vi ska titta på din hållning.
Jag fick upp henne ståendes mitt i vardagsrummet, själv placerade jag mig bakom henne. Instruktionerna löd: Sträck på dig och stå med rak rygg. Benen och fötterna helt ihop. Tårna ska peka framåt. Slappna av och sänk axlarna och dra dom något bakåt så att brösten kommer fram. In med magen och svanka lätt med ryggen så att rumpan putar. Armarna ska vara avslappnade och hänga ner vid sidorna av kroppen. Hon hade roat gjort som jag sade och hade då och då fällt lustiga kommentarer och frågor. Det jag hade lärt henne var hennes grundställning men det visste hon inte nu.
- Gå bort och ställ dig vid väggen.
Jag hade pekat ut en plats åt henne och nu stod hon och tittade in i väggen fram för sig. Själv gick jag bort och satte mig i tresitts soffan som befann sig bakom henne. Mellan oss befann sig soffbordet med de båda fåtöljerna på var sida.
- Hållningen, sa jag. - Givakt, sa hon roat samtidigt som hon försökte ställa upp sig enligt mina tidigare instruktioner. - Kom över hit och lägg dig över mina knän.
Hon gjorde som jag sa. Nu låg hon på mage över mina lår där jag satt i soffan. Jag smekte den läckert runda stjärten över klänningstyget. Hon svarade med att puta lite lätt med rumpan. Jag fortsatte att smeka samtidigt som jag i bland gav henne en liten smisk med handflatan. Hon började åla och puta mer och mer med stjärten.
- Är jag dresserad nu?, frågade hon med upphetsning i rösten.
Jag svarade inte utan fortsatte mina smekningar, styrkan i smiskandet ökade jag hela tiden. Till sist gav hon ifrån sig ett "aj". Den sista smällen på hennes skinka hade varit markerat hård.
- Dra upp klänningen, sa jag åt henne. - Nej du får inte, pep hon ynkligt - Dra upp klänningen repeterade jag.
Hon gjorde lite motvilligt det jag sade åt henne. Nu låg hennes vita stjärt blottad framför mig i mitt knä. Hon andades tungt när jag åter smekte hennes skinkor. Nu hud mot hud utan klänningens tyg mellan oss.
- Nej du är långt ifrån dresserad, sade jag till henne, samtidigt som jag smiskade till över ena skinkan.
Jag gav ännu en smäll, lite hårdare. Och ytterligare en med ökad styrka. Nu började hon bli lite orolig i mitt knä. Jag tog tag i handleden på hennes arm som låg längst ifrån mig. Hennes andra arm låg fastlåst mellan min mage och hennes kropp. Jag ökade styrkan i smällarna på hennes båda skinkor och nu började hon bli riktigt bångstyrig samtidigt som hon skrek "nej du får inte". Jag vred upp hennes arm på ryggen. Med min armbåge som nu befann sig mellan hennes skulderblad kunde jag trycka ner hennes överkropp. Nu lät jag handen dansa över hennes skinkor med full kraft i varje slag, hennes vita skinkor började att anta lätt rodnad. Hon sparkade vilt med benen, skrek och försökte vrida sig loss. Men hon satt stadigt fastlåst utan möjlighet att komma loss. När första snyftningen kom stannade jag upp. Smekte över hennes skinkor som nu var rejält röda. Hon snyftade och hulkade där hon låg.
- Upp och ställ dig mot väggen, sa jag efter ett tag.
Hon reste sig upp började att dra ner klänningen.
- Nej jag har inte sagt åt dig att dra ner den. Gå bort och ställ dig mot väggen, nu, sa jag.
Hon lommade bort till sin plats.
- Hållningen, sa jag åt henne där hon stod med ryggen mot mig och tittade in i väggen.
Hon formerade sig så gott hon kunde. Nu utan några givakt eller andra lustigheter. Grundställning var långt ifrån perfekt, men det skulle bli mycket tid framöver att träna den.
- Sära lite på benen och lägg händerna på ryggen.
Hon tog ett steg ut i sidled med vänster fot och lade händerna över sina röda skinkor. Jo hon vände handflatorna utåt precis som jag instruerat henne tidigare. Jag log. Hon hade reda börjat lära.
Ett sätt att se om en människa är uppriktig eller inte är att se på hennes handflator. En person som ljuger eller försöker undanhålla något döljer nästa alltid omedvetet handflatorna. Att visa handflatorna kan också vara en gest av undergivenhet. Precis som hunden lägger sig ner och blottar strupen visar människan handflatorna för att förmedla samma tillstånd. Det är svårt att säga en sak med rösten samtidigt som man försöker säga något annat med sin kropp. Omvänt, om man står eller ligger med blottade handflator är det svårt att förmedla styrka och säkerhet. Vårt kroppsspråk styr oss mer än vi tror.
************************
När vi vaknat på morgonen hade vi först ätit frukost. Därefter hade vi gett oss ut på en gemensam shoppingrunda på stan. Vi hade avslutat det hela med att äta lunch på en restaurang. Nu satt vi åter uppe i min lägenheten och drack kaffe. Hon på golvet, på den tjocka matta, själv satt jag i en av fåtöljerna. Hon hade varit lite motvillig och frågande när jag först hade visat henne sin plats.
Hon skulle åka tillbaka till Östersund senare på kvällen. Jag tänkte att jag måste visa henne vad det är som gäller när vi träffas framöver. Hon kanske inbillade sig att det vi gjort kvällen innan var någon tillfällig lek. Ett förspel vi ägnat oss åt, lössläppta av den alkohol vi druckit. Nu var det så att jag hade medvetet hållit igen på alkoholen kvällen innan. Att vara full och ägna sig åt lekar av det här slaget kan vara fullständigt livsfarligt. Jag är inte dummare än att jag vet att alkohol försämrar ens omdöme redan efter mycket små mängder. Man tror att man har full kontroll, känner sig stark och oövervinnelig. Mer fel kan man inte ha. Sanningen är att man har noll koll och är mycket blottad och sårbar. Jag söker en annan kontroll. En annan berusning och jag hade på känn att Ann-Sofie och jag skulle uppleva denna berusning mycket framöver. Hon måste först bara bli medveten om sina behov.
- Ställ dig upp och visa att du kommer ihåg vad jag lärde dig i går. - Va? Nu får du ge dig. - Ställ dig upp och visa att du kommer ihåg vad jag lärde dig i går, repeterade jag utan att förändra en min.
Hon ställde sig mitt på golvet och sträckte upp sig lite små irriterat. Jag gick fram till henne så att jag stod mitt emot henne.
- Nu ska du få lära dig att niga för mig. - Vaa?, sa hon och skrattade till lite. - Behåll din uppsträckta hållning och böj bara på knäna, gick jag på utan att besvara hennes skratt. - Så här, sade hon och gjorde en lite snabb knicks med knäna. - Nej djupare, sa jag fortfarande utan tillstymmelse till skratt. - Du menar allvar?, sade hon nu lite oroligt. Borta var hennes leende.
Hon gjorde ett nytt försök att niga, lite djupare, men knappast tillfredsställande. Jag gick bort och satte mig i soffan
- Kom hit och lägg dig över mina knän. - Nej inte en gång till. - Ska jag behöva släpa hit dig i håret?, frågade jag. - Nej!? - Då så kom över hit och lägg dig.
Hon gjorde som jag sade. Jag gav henne några snabba smällar på hennes rumpa med handflatan ovanpå kjoltyget.
- Upp och ställ dig mot väggen, beordrade jag. - Kom hit och lägg dig över mina knän, sa jag när hon precis hade kommit fram till väggen.
Hon vände tillbaka och jag gav stjärten ytterligare några smällar.
- Upp med dig och ställ dig mot väggen och fort ska det gå.
Hon småsprang bort och ställde sig vid väggen.
- Dra upp din kjol! - Så du envisas fortfarande med att ha trosor på dig. Ta av dig dom! - Släng dom på golvet!, fortsatte jag.
Hon hann inte mer än göra det jag sa åt henne förrän hon fick nya instruktioner. Nu stod hon med sin svarta kjol uppdragen över rumpa och höfter. På överkroppen hade hon en tajt lila topp och benen var klädda med svarta strumpor långt upp på låren.
- Kom hit och lägg dig. Fort, fort.
Hon sprang med klänningen uppdragen över höfterna, den var snäv och stannade uppe av sig själv. Lade sig över mina knän. Nu med blottad stjärt bet smisket bättre. Hon sprattlade och gnällde.
- Upp med dig, ställ dig mot väggen. Fort! - Kom hit, fort!, sa jag när hon precis kommit fram och ställt sig vid sin vägg.
Hon var nu lite andfådd när hon åter låg i mitt knä. Jag började att smiska hennes stjärt med lätta klappar för att sedan öka kraften steg för steg. Jag tog ett ordentligt tag om hennes ena handled för att bättre kunna hålla fast henne. Nu gick jag på med handflata med obarmhärtig kraft. Hon sprattlade vilt med benen och skrek.
- Upp och ställ dig mot väggen! Fort!
- Ta tag om dina skinkor! Längre in med fingrarna!
Jag instruerade henne att ta ett stadigt tag om var skinka med händerna precis ovanför det veck där låren går över till stjärt. Fingrarna skulle hon gräva djupt in i stjärtskåran.
- Sära nu på skinkorna för mig. - Nej, jag klarar inte det här, pep hon. - Kom hit och lägg dig över mina knän och fort ska det gå!
Hon hade vägrat att göra vad jag sagt åt henne och min behandling av hennes skinkor blev inte nådig när hon åter låg över mina knän. Hon sprattlade och tjöt. Handflatan arbetade beslutsamt vidare över hennes nakna stjärt. Hon var rejält röd om skinkorna när hon åter ställdes upp mot väggen.
- Ta tag om skinkorna! - Gräv fingrarna djupare in i stjärtskåran! - Sära nu på skinkorna för mig, allt vad du förmår!
Hon tvekade lite där hon stod vid sin vägg och snyftade, men sedan spände hon armarna och särade sina skinkor allt vad hon förmådde för mig. Hon flämtade till lite när rumsluften, som säkerligen kändes kall, slog emot hennes nu uppfläkta och fullständigt blottade stjärtskåra. Hon stod med huvudet lite böjt bakåt, tittandes uppåt mot taket. Hon andades med korta snabba andetag. Det såg ut som om hon försökte lyfta sig själv där hon stod och blottade sig med nästan vitnade fingrar.
- När vi träffas framöver kommer jag att dressera dig till att bli en lydig kvinna. Du ska vara helt tillgänglig och göra som jag säger. Jag vill att du visar din tillgänglighet genom att raka av allt ditt könshår mellan benen. Det blir din hemuppgift till nästa gång vi ses. - Men jag har en man, gnällde hon. - Du får väl inviga honom i din nya frisyr först. - Du kan inte göra så här mot mig, försökte hon. - Kom nu över hit och visa att du kan niga riktigt djupt för mig.
Hon släppte taget om sina skinkor och kom fram till mig, tittade oroligt i mina ögonen samtidigt som hon neg för mig. Och nu var nigningen riktigt djup, så djup att hon fick anstränga sig lite för att kunna ta sig upp i stående igen. Hon hade inte hållit ihop knäna riktigt så det skulle behövas en hel del träning.
- Nu hade du bra djup i din nigning, resten däremot får vi träna på framöver. Gå nu in på ditt rum och vänta på mig där.
Jag gick ut till köket för att dricka ett glas vatten. När jag gick in i hennes rum satt hon på sängkanten, kjolen hade hon fortfarande uppdragen över höfterna.
- Du kan inte göra så här mot mig, sa hon och tittade upp mot mig. - Inte?, svarade jag samtidigt som jag sträckte fram armen så att hennes haka kom att vila i min hand. - Jag vet inte längre vad det är som händer med mig, kved hon lite.
Jag böjde mig fram och kysste henne på munnen. Hon besvarade kyssen intensivt och drog med mig över sig när hon lade sig ner. Jag smekte över hennes kön. Hon stönade, hon var blöt. Jag trängde djupt in i henne.
Jag visste vad det var som hände med henne. Det vi höll på med kände hon var fel men samtidigt fanns det andra undertryckta känslor och behov som sa något helt annat. Förvirring hade uppstått inom henne när dessa motsägelsefulla känslor krockade med varandra. Båda känslorna försökte ta kontroll och vinna över den andra, frågan var bara vilken av dem som skulle segra?
Fler noveller av samma författare
