Tidslinje 14 - Sextonåriga Maryam
Anneli
Anneli tittade förväntansfullt på klockan. Det var mindre än två minuter kvar och hon hade hört att vakterna i det här fängelset gillade att vara ute i god tid.
Anneli, som till vardags arbetade som undersköterska vid Södersjukhuset, hade knappt kunnat dölja sin förtjusning när hon insåg vad hennes arbete under sommaren skulle bestå av. Hennes chef hade kallat in henne på kontoret, och berättat att hon skulle erbjudas en tjänst på Odensala fängelse i två månaders tid.
Anneli, som spontant inte hade gillat tanken på att jobba så långt hemifrån, hade frågat lite trevande om vilka uppgifter hon skulle ha på fängelsets sjukvårdsavdelning.
Chefsläkaren, en bastant, barsk kvinna i femtioårsåldern, hade lutat sig tillbaka i sin stol och gett henne en svårtolkad blick med ett litet leende på läpparna.
"Du ska inte vara på den ordinarie sjukvårdsavdelningen, Anneli. Du ska få basa över ett sjukvårdsrum med totalt tio bäddar, och jag kan i princip lova dig att du aldrig kommer att ha full beläggning. Du ska vara på avdelning T, Anneli." Hon gjorde en konstpaus.
"Avdelningen för kroppsstraff."
Anneli kände hur det pirrade mellan benen så snart chefen nämnde ordet "kroppsstraff". Hon kunde knappt tro vilken tur hon hade. Det kunde hon knappt fortfarande, trots att hon satt i sjukvårdsrummet och väntade på sin första "delinkvent", som det så fint hette. Maryam Yusuf. Sexton år gammal. Åtta slag av riset. "Å bara stjärten".
"Å bara stjärten". Dem orden kändes ännu skönare. Patrik, vaktkaptenen, hade visat henne runt under hennes två första dagar, när inga bestraffningar varit schemalagda. Berättat allt hon behövde veta och svarat tålmodigt på hennes tusen frågor.
Hon mindes den nästan berusande känslan av att kliva in genom den röda metalldörren till Rum T, där bestraffningarna utdelades, för första gången.
Rummet saknade fönster men var väl upplyst. Golvet var av ljus ek, till skillnad från större delen av fängelset som hade stengolv, och hon såg ytterligare en dörr, denna gång av rödmålat trä, i rummets ena kortsida.
När hon frågade vad den var till för hade Patrik svarat att det var vittnenas ingång.
Vittnena... hon hade inte ens vetat...
Patrik hade förklarat att den första bestraffningen hon skulle närvara vid skulle bevittnas av inte mindre än fyra av delinkventens brottsoffer.
Maryam, som liksom många av tonårstjejerna som hamnade här, hade växt upp med en ensamstående mamma, hade i tvåan på gymnasiet drivit en populär blogg där hon hängt ut fyra stycken flickor från stränga, respektabla familjer för promiskuitet, drickande och som domaren beskrivit det "syndigt leverne".
Flickorna, eller kanske snarare de stränga, respektabla familjerna hade anmält Maryam för ärekränkning och förtal. Det stod klart från första början att Maryam inte hade en chans att bli funnen oskyldig, och att varken hon eller hennes mamma skulle ha råd med något nämnvärt skadestånd. Därför kunde det bara bli en påföljd - ris.
Risen i fråga levererades färska till fängelset dagen innan straffet skulle verkställas, och fick stå i hinkar med saltvatten över natten. Dels för att hålla sig smidiga, dels för att öka svedan i delinkventens skinkor.
Hon hade vid ett tillfället kallat risen för "björkris" men blivit rättad av Patrik, som förklarat att dem nu för tiden bestod av sex hasselspön, sammanbundna upp till mitten.
Han hade visat henne hinkarna med risen, som stod gömda i ett litet förrådsrum, och hon hade inte kunna motstå frestelsen att plocka upp ett och slå ett par lösa slag i luften. Patrik hade skrattat, tagit riset och klivit ut i korridoren. Där hade han ställt sig bredbent, lyft riset till hans hand var nästa i höjde med hans ansike... och sedan svingat det genom luften och vridit överkroppen efter för att få mer tyngd bakom slaget. Anneli hörde det höga svischandet och kände vinddraget, och hon knep ofrivilligt med skinkorna när hon tänkte på hur det skulle kännas när riset träffade en naken stjärt med sådan kraft.
Nu skulle hon snart få se det. Klockan slog sex. Dörren öppnades. In kom Patrik, tätt följd av Olov, som kallades Berg av sina kollegor, och Gustav. De två senare ledde en rödgråten och spak Maryam mellan sig.
Patrik vände sig mot den olyckliga flickan.
"Nu lämnar vi över dig i Anneli's vård, Maryam. Du ska göra som hon säger och samarbeta efter bästa fårmåga, jag och mina kollegor kommer att vänta utanför sjukvårdsrummet, och vi kommer inte att tveka att ingripa om det skulle behövas.
Är det förstått?"
Maryam viskade något, utan att titta up. Patrik placerade två fingrar under hennes haka och lyfte upp hennes huvud så att han kunde se hennes ansikte.
"Är det förstått?"
"Jaaa..:" pep Maryam.
"Bra. Förbered delinkventen."
"Ja, kapten." svarade Anneli och reste sig från sin stol.
"Kom hit." sade hon till Maryam, och försökte låta så vänlig och förstående som möjligt.
"Klä av dig naken." beordrade Anneli den darrande flickan. Maryam lydde förvånansvärt snabbt, och började till och med att vika sina byxor innan Anneli klappade henne på axeln.
"Du får nya leverade hit i morgon, bry dig inte om det där."
Maryam nickade och släppte byxorna.
"Ställ dig bredbent och sträck ut armarna" Maryam gjorde som hon blev tillsagd.
Anneli mätte hennes blodtryck, och lyssnade på hennes hjärta med stetoskop. Maryam hade stora bröst för sin ålder, med mörka bröstvårtor som Anneli såg var styva. Hon "råkade" ta på det ena när hon kontrollerade hjärtrytmen. Avslutningsvis ställde hon sig bakom Maryam och nöp lätt i hennes högra skinka, varpå hon kupade handen över den vänstra och knådade den snabbt.
Maryams stjärt var fyllig och päronformad, och dessutom otroligt mjuk och len. Nästan synd, tänkte hon.
Bara en detalj kvar nu.
"Maryam, du är vid god hälsa och har en välutvecklad stjärt, och med bedöming som legitimerad undersköterska är att du klara kroppsstraffet som domstolen dömt dig till."
Maryam snyftade till. Anneli kunde inte låta bli att stryka henne över håret.
"Såja, var bara en duktig flicka och gör som du blir tillsagd så kommer det snart vara över."
"Det... det kommer att göra jätteont, eller hur?"
Anneli tvekade.
"Ja. Det kommer det." Maryam rös.
"Men domstolen har bestämt att du förtjänar smärtan, Maryam." Maryam nickade.
"Då så, Maryam, lägg dig på rygg på britsen här." sade Anneli och gestikulerade mot en brits med pappersöverdrag bakom henne. Maryam lade sig vaksamt. Anneli tog fram vad hon behövde.
Rakhyvel, rakkräm och våtservetter.
"Enligt lagen om kroppsstraff ska allt delinkventens hår nedanför ögonbrynen avlägsnas innan straffets verkställande. Ligg så still du kan."
Maryam gjorde som hon blev tillsagd, även om Anneli såg hur de vackra brösten höjdes och sänktes snabbare och snabbare. Maryam hade bara en lite välansad svart tofs mellan benen, som Anneli snabt och enkelt avlägsnade, sen fick Maryam lägga sig på mage och trots att hon på intet sätt var hårig såg Anneli även till att avlägsna mista fjun på skinkorna.
Patrik hade sagt att det var tradition. När hon var klar tog hon en bild av Maryams rumpa med en liten digitalkamera som hon fått för ändamålet
När hon var klar sade hon åt Maryam att ställa sig upp, samlade flickans lockiga, svarta hår i en hästsvans och ropade mot dörren.
"Delinkventen redo!"
Patrik, Olov och Gustav reste sig från bänken. Maryam klev ut i korridoren på ostadiga ben. Olov och Gustav lade varsin hand på hennes skuldror och började leda henne mot den röda metalldörren i korridorens andra ände, Patrik gick först och Anneli följde efter. Hon försökte att inte stirra på Maryams stjärt som guppade med varje steg hon tog.
Patrik klev in i Rum T, och Anneli hörde hur han låste upp dörren, hörde flickröster viska och ljudet av klackar mot trägolvet. När vittnena satt sig ropade Patrik:
"För in delinkventen!"
Olov och Gustav mer eller mindre sköt Maryam framför sig in i rummet, med Anneli i släptåg.
Direkt när hon kom in såg hon att rummet var ommöblerat. I ena änden stog fyra ihopfällbara stolar uppradade, och på dem satt fyra flickor i Maryams ålder. Anneli hade hört viskningar och fnitter, men när de fick syn på den nakna Maryam blev det dödstyst i rummet.
En flicka, med svarta ögonbryn och blonderat slog ena hande för munnen och stirrade i chock, medans en annan, som var ganska lik Maryam till utseendet, flinade skadeglatt.
I andra änden av rummet stod den. Bocken.
Den hade hon aldrig sett förut, och den såg lika skräckinjagande ut som hon föreställt sig. Ett svart träblock på fyra tjocka ben, täckt med en tunn dyna och med en vadderad upphöjning mitten, där den skulle hamna under Maryams höfter. Ena sida sluttade framåt, så att Maryams huvud skulle vara lägre än hennes underkropp när hon väl spänts fast.
Så att hon inte skulle förlora medvetandet under straffet.
Maryam betraktade Bocken med fasa och verkade helt ha glömt vittnenas närvaro när Patrik tog till orda.
"Ni ska nu bevittna delinkventen Maryam Yusuf bestraffas med ris enligt kropsstraffslagen. Ni uppmanas att vara tysta under bestraffningen, och att sitta kvar på era stolar. Alla försök att dokumentera vad som händer här inne i bild eller ljud är förbjudet enligt lag och straffbart med böter samt med ris.
Är det förstått?"
"Ja!" svarade flickorna i kör. Patrik vände sig mot Maryam.
"Maryam Yusuf, du är dömd att mottaga åtta slag av riset på din bara stjärt, för ärekränking och förtal av dessa fyra. Har du något att säga innan straffet verkställs?"
Maryam blundade och skakade på huvudet.
"Spänn fast delinkventen."
Olov och Gustav ledde Maryam till ena änden av Bocken, böjden henne fram och greppade sedan varsin över arm och varsitt lår och lyfte upp henne hela vägen tills stjärten var i position. Därefter spändes drog Olov en läderrem över hennes korsrygg, och drog åt ordentligt så att stjärten i fråga putade rakt upp. Gustav drog ytterligare en lädderrem över hennes knäveck och drog åt. Sen ställde sig båda framför Bocken, tog tag i varsin arm och fäste hennes handleder med två kortare, smalare remmar längs med Bockens båda framben.
Det ända Maryam kunde röra i nuläget var huvud och hals, samt fötter och smalben. Bänken var vänd hon hade huvudet från vittnena, som hade en utmärk vy över hennes nakna stjärt och bara fötter. Maryam tittade upp över sin axel, mot Patrik som tagit av sig uniformsjackan och kavlade upp skjortärmarna, Anneli såg skräcken i hennes mörka ögon när han plockade upp riset ur sin hink och vägde det i handen när han ställde sig på Maryams vänstra sida.
"Sergeant! Räkna rapp!"
"Ja, kapten!" svarade Gustav, som stod på bockens andra sida.
Anneli, vittnena och inte minst Maryam drog efter andan när Patrik höjde riset...
Riset for genom luften med det höga, hemska svischandet som Anneli kom ihåg och träffade Maryams försvarslösa mjuka skinkor med en smäll som ringde i Anneli's öron. Fyra-fem röda ränder syntes där riset träffat. Anneli kände att hon nästan fick svårt att andas.
Maryam gallskrek.
"ETT!" skrek Gustav
Riset höjdes igen.
SWISCH! PANG!
Mera skrik ifrån Maryam medans tårarna rann igen.
"TVÅ!"
SWISCH! Det tredje rappet tog alldeles där skinkorna mötte låren. Maryam var inte det minsta bekymrad om någon värdighet länge, hon kastade bak huvudet med ett ylande skrik, smalbenen for upp och ner som trumpinnar och hon guppade upp och ner med stjärten så att Anneli förstod att både Patrik och vittnen kunde se hennes anus och blygdläppar.
"TRE!"
Patrik höll kvar riset i luften medan Maryam lugnade ner sig. Så snart hon slutat kämpa allt för våldsamt slog han igen. Anneli stirrade som hypnotiserad på de dallrande skinkorna ett ögonblick innan hon fann sig.
"FYRA!"
"MAAAAMMAAAAA!!" bölade Maryam medan hon slet i remmarna. "MAAAAAAMMAAAAAAAA!!"
Patrik sänkte riset och nickade åt Anneli, som böjde sig ner och tog Maryams puls, sedan studerade hon snabbt Maryams skinkor, som var röda och randade men inte i närheten av någon hälsorisk, och nickade tillbaka mot Patrik. De tittade varandra i ögonen, sedan höjde han riset och klippte till igen.
"FEM!"
"HANNAAAA! YASMIIIIIN! FÖÖRLÅÅÅÅT!! SNÄLLLA FÖÖÖRLÅÅÅÅT!! SNÄLLA STOPPA DEM!! FÅ DEM ATT SLUUUUUUTAAAAAAAA!!
Anneli sneglade mot vittnena, två av dem, flickan som kunde varit Maryams syster och en svart flicka med flätor i håret, flinade ännu bredare, och den ena viskade något till den andra som fick de båda att skratta. Den tredje flickan, som hade långt ljusbrun hår och långa ögonfransar såg sammanbiten ut, och den blonderade hade nu båda händerna för munnen och var glansig i ögonen.
Maryam fortsatte att böna och hulka efter det sjätte rappet, och efter det sjunde återgick hon till att gråta efter sin mamma.
Patrik höjde riset och tog sikte en sista gång.
"SWISCH! PLASK!"
Maryam sänkte huvudet med snor och tårar rinnande och gav ifrån sig ett långt, klagande tjut.
Anneli studerade stjärten igen. I förhållande till hur mycket liv hon fört hade Maryam kommit lindrigt undan, stjärten var mörkröd med enstaka lila valkar, men hon blödde ingenstans.
Olov och Gustav lösgjorde Maryam medan Patrik återigen vände sig till vittena.
"Vi tackar för att ni valt att komma hit och själva se rättvisa skipas. Utgången är samma väg som ni kom in. Vi önskar en trevlig kväll och en säker hemresa."
Vittnena reste sig och rörde sig långsamt mot den lilla dörren. Vakterna jäktade inte Maryam utan lät henne ligga kvar och gråta ut tills hon själv gjorde ansats att resa sig. Gustav hjälpte henne upp och ledde henne mot dörren, märkbart mildare än på ditvägen.
Anneli sneglade åt Patriks håll och märkte att han tittade intensivt på henne. Hon märkte att hon själv var genomsvettig och andades tungt. Hon log mot honom och han log tillbaka medan han tog på jackan under armen.
Gustav och Olov hjälpte Maryam tillbaka till sjukvårdsrummet medan Anneli och Patrik gick bakom. De försökte att inte titta på varandra.
Väl framme hjälpte Anneli själv Maryam att lägga sig på mage på en säng, därefter tog hon åter upp kameran och tog en ny bild av stjärten för att sedan sätta sig på en pall brevid sängen och varsamt pensla flickans skinkor med desinfektionsmedel. Hon hörde Olovs och Gustavs steg försvinna i korridoren, men Patrik stod kvar i dörren med armarna korsade över bröstet och betraktade henne.
Han visste. Hon såg det i hans ögon. Hon rodnade medans hon fortsatte. Maryam märkte som tur var ingenting.
När hon var klar strök hon flickan över den bara ryggen.
"Ligg nu här och vila lite, jag kommer tillbaka och tittar till dig alldeles strax."
Maryam tittade på henne över sin axeln och Anneli tycket att hon kunde skymta ett blygt leende. Hon klev ut genom dörren till sjukrummet och stängde efter sig men struntade i att låsa. En naken flicka som nyss smakat riset skulle inte komma långt.
Patrik väntade i korridoren.
De såg på varandra i tystnad, Anneli höll andan.
"Hur...vad tyckte du?" frågade Patrik efter vad som kändes som en evighet.
"Det var...spännande." svarade hon och fuktade läpparna med tungan.
"Jag märkte det." sade han och tog ett steg närmre.
Av en impuls lade hon ena handen på hans bröst.
"Det var väl inte bara jag som tyckte om det?" frågade hon medans hon drog handflatan neråt mot hans byxlinning, kände musklerna under skjortan. Innan hon visste ordet av hade hon handen mellan hans ben. Hon kände. Han kände att hon kände.
På ett sätt var hon lättad. Nu fanns ingen återvändo.
Han lade sin ena hand om hennes nacke och kysste henne.
En glupsk, hård kyss. Precis som hon ville ha.
Hon stack handen innanför hans byxor, hon kände hans andra hand i svanken.
Hon började leda honom mot förråden där risen förvarades.
"Ta mig!" viskade hon." Ta mig här!"
"Nej." viskade han tillbaka. "Inte här."
Han började leda henne mot... Rum T.
"Ja!." tänkte hon. "Ja! Ja! Ja!"
Om hennes puls hade varit hög innan var den ingenting mot nu.
Där inne mer eller mindre bar han henne till Bock, hon kände hur stark han var när han varsamt men bestämt böjde henne över dess långsida.
Skorna hade hon sparkat av sig i korridoren. Nu kände hon hur hennes kjol lyftes över ryggen på henne.
Hon hade av en anledning hon inte riktigt förstod själv valt rosa spetstrosor idag. Men hon tvivlade på att han tog någon större notis när han slet ner dem hela vägen. Hon sparkade av dem också.
Han tog ett fast grepp om hennes midja och trängde in, långsamt.
Sedan började han stöta, hårt och snabbt.
Hon lade händerna på Bocken för att hålla balansen.
Dynan var fortfarande varm.
Hon tänkte på Maryams stjärt, på riset och på tårarna och nu på Patrik djupt inne i henne.
Det dröjde inte länge innan hon kom så hon såg stjärnor.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Tidslinje 14 - Sextonåriga Maryam | Bdsm | 4.0 | 9/8-16 |
| Tidslinje 14 | Bdsm | 2.7 | 8/8-16 |
