Göken Askelands memoarer del 6
Sex och Rock´n Roll
Bill Hallys riviga låt slutar i högtalarna och Chuck Berrys “Johny Be Good” tar över i bilstereon. Musiken dämpar förhoppningsvis eventuella kåtvrål, hoppas jag. Badstranden ligger inte långt ifrån våran “parkeringsplats” i bushen. Framför bilen ligger ett gammalt skrankligt staket på en, säkert, ännu äldre stengrund.
Staketet spikades upp för över femton år sedan, drar jag mig till minnes. Storbonden Bengt Grindstad fick en tillsägelse från Klamphyttans simskola, att hans nötkreatur oftast brukade smita från betesängen och ta sig ett litet dopp i det svala vattnet vid badplatsen. Ilskna sommargäster, inte bara medlemmarna i simskolan, anmälde till slut saken för kommunalrådet och Grindstads välbetalda drängar fick sätta upp ett staket. Numera hade storbonden sålt stora ängen till bonden Andersson, som nuförtiden sår majs. Staketet står kvar, men det är nätt och jämt. Några lummiga buskar och vildvuxna björkar skymmer utsikten ner till badstranden. Risken att bli upptäckt är bara 10bedömer jag själv, som aldrig var bra på procenträkning i skolan.
Joakim Furuhagen är en praktiserande reporter från en utav Klamphyttans lokaltidningar. Han skall skriva en artikel, om en raggares vardag och jag, Göken Askeland, demonstrerar tillsammans med min norske halvbror Bjarne Askeland, hur ett riktigt härligt raggarskjut går till. Den bredrövade godingen Fia Kronsteth får agera raggarbrud, eller “Spätta” som en del också kallar det. Hon är servitris på kafét och har egentligen smitigt från jobbet, bara för att hjälpa tidningsfolk. Sånt kan man kalla service!
Efter att jag satsat ner min kondom alltför tidigt, så har lillbrorsan dragit på sig en likadan plastförpackning från den lilla fyrkantiga automaten med sidospak och alldeles nyss kört en vanlig missionärsställning med den läckra servitrisen. Nu gör de sig redo för en 69:a
Furuhagen trodde nog aldrig riktigt på mig, när jag förtalte, att vi verkligen tänkte visa ALLT för honom. Nu står han vid den ena bakdörren på bilen och bara glor med fuktiga läppar. Bjarne ligger sig på rygg i baksätet och Fia masar sig tillräta, så hon hamnar rätt, d.v.s. bakvänt, över brorsan.
- Bort med den jäkla gummihuvan, fräser servitrisen och sliter bort kondomen från lemmen. Skyddsförpackningen flyger över suffletten och hamnar bakom en rufsig grästuva. Fia slickar sig om munnen, smackar med läpparna och liksom förbereder sig på, hur hon skall svälja godbiten. Bjarne smiskar till hennes bara skinkor med ett högljutt klatschande. Detta får henne, att flämta till med munnen i ett O, samt att därefter hasa längre fram. Hon hamnar med munnen över hans våta stånd och sjunker ner med den breda röven över hans ansikte. Reportern ser alldeles borta ut, där han står och tittar på, med huden lätt svettig. Då och då torkar han pannan med en vit näsduk med spetskanter.
Bildörren är i vägen, men jag anar, att han smeker sitt stånd, då högernäven är under livremmen. Jag står på ena sidan och ser min broders arbete. Reportern står på andra sidan av bilen och ser sålunda Fias sugkunskaper med de stora röda läpparna. Han ser servitrisen fara med sina stora röda läppar över Bjarnes bultande lem och gör den ännu fuktigare med sitt saliv. Munhålan masserar kuken och brorsan stönar och börjar fingra på Fias våta kön med sina fingrar.
Nu spänner det till i servitrisen och medan jag ser, hur två fingrar mjukt retar hennes fittväggar till ännu mer såphalhet, så får reportern se Fia Kronsteth stirra med ögonen och vråla av orgasm, fortfarande med den styva pitten i munnen. Som kedjereaktion så börjar hon suga allt snabbare, smaska med munnen och riktigt krama åt med läpparna. Hon vill, att brorsan skall komma lika skönt som henne. Det darrar i hennes kropp och en litet flöde av kåtsafter droppar ut från grottan och landar nästan i ögonen på Bjarne.
- Fortsätt, säger jag gillande till lillbrorsan. Bjarne lyfter huvudet från skinnsätet och pressar läpparna mot Fias blygdläppar. Slurpar i sig vätskorna och suger in slidans kåtsvullna läppar i munnen. Han suger, suger och suger. Fia gnäller med munnen full av kuk. Hon koncentrerar sig på ollonet. Håller nu munnen högst upp, med läpparna alldeles nedanför flänsen. Sedan gnider hon själva roten med högerhanden. Med sedan behandling kan man inte hålla sig från vällustens slutskede. Bjarne skiljer sina läppar från flickans kön med ett slurpande ljud av väta. Det blänker i hans mustasch av sekret och hans ögon blir allt större uppspärrade. Han skriker:
- Ååååååh! Jaaaaaa! Hans vänsterhand sopar omedvetet till suffletten och reportern hackar tänder av instängd upphetsning och böjer sig exalterat över bildörren och får se, när Fia Kronsteths inåtbuktade kinder och sugande mun får lön för mödan.
Staken rycker till som, om den ville slita sig från flickans grepp, men det går inte. Fia runkar lemmen med huvudet kvar i munnen och börjar svälja. Joakim Furuhagen stånkar av upphetsning av den makalösa synen. Fia sväljer sperma med slutna ögon. Det pumpar ut och hon suger och låter alltihop rinna ner i svalget och halsen.
När allt är över, så ligger Bjarne med munnen vidöppen, bakom henne, med bara ögonvitorna synliga. Fia kan teoretiskt sett suga ut hjärnan ur en man med sin mun, tänker jag och trycker mitt eget underliv mot bildörren och gnuggar. Servitrisen slickar rent ollonet och drar bort huvudet från lemmen. Det finns inte ett enda spår av sperma på vare sig toppen eller skaftet. Vanligtvis brukar det alltid finnas en liten, liten klatt kvar, men inte den här gången. Fia ler lyckligt mot den chockade Joakim Furuhagen. Läppstiften har blivit lite smetigt över de fylliga läpparna. Kassettbandet tar slut med ett klickande i stereon.
- Det var väl en väldigt fin uppvisning, eller vad säger journalisten? Furuhagen svarar ett utdraget: “Jaaa” med munnen torr som Saharaöken, då han hela tiden stått och gapat under föreställningen framför honom.
- Det var underbaaaart, flämtar brorsan. Pupillerna har återvänt. Jag låtsas syna scenen i baksätet och gnider hakan fundersamt.
- Vi skulle ju kunna visa lite mer förstås. Sen måste ni väl ha en fullfjädrad beskrivning av kärran också. Det kan Bjarne dra sen, för han vet allt utantill. Alltihop från chassinummer till motor. Förgasare, spiralfjädrar och fan och hans mormor.
- Ska han ta kort också, frågar Fia oroligt.
- Nä, säger Furuhagen frånvarande och skakar stelt på huvudet.
- Ska vi visa mer, frågar Bjarne och torkar svetten från sitt bröst med sin egen avtagna tröja.
- Jag funderar på det, svarar jag samt vänder mig mot den unge tidningsreportern igen. “Vill du se mer?”
Oralsexdelen har kanske beskrivits så bra, som det bara gå, men jag har själv börjat bli förbannat kåt igen så. Brorsan försöker sätta sig upp, Fia glider fram mer och mer och själv öppnar jag dörren bakom brorsan, så han ramlar baklänges ut från bilen. Jag tittar ner på honom med ett brett flin och smackar beklagande med läpparna.
- Bedrövligt att man ska behöva se sin egen lillebror i detta spratteldocktillstånd. Bjarne skylar ögonen från solen och bjäbbar tillbaka:
- Åja, jag fick i alla fall inte för tidig utlösning!
- Du har fortfarande mycket att lära, säger jag med förhoppningsvis mycket erfaren ton. “Fia ska vi ta en smaskig rundsmörjning till?” Fröken Kronsteth sätter sig i baksätet och blinkar förföriskt med ögonen, såsom Marilyn Monroe brukar göra i sina filmer.
- Kör på! Den här “karossen” är din!
Jag ser hennes bakdel i profil. Den putar ut och breder ut sig över sätet och i solskenet blänker den. Mina brallor dras ner ännu en gång och kalsongerna får stanna nere vid myggjagarna, eftersom jag plötsligt får mycket bråttom. Jag försöker dra upp Bjarne från marken, men min bräckliga klena fysik hindrar mig.
- Sätt i ett nytt band, brorsan! Herr norrbagge masar sig upp på fötter och spanar omkring sig efter sina kläder. Han hittar byxorna slängda vid Chevans ena framhjul.
Fia är en outtröttlig sexmissbrukare, när man väl har hetsat upp henne till slippriga lekar. Hon har nämligen en oskriven regel, att har man gjort något snuskigt kan man lika gärna göra det så snuskigt så möjligt. Hon har fortfarande kvar spetsfloret i håret och den svarta servitris-skjortan. Kjolen ligger i en skrynklig hög nere vid framsätenas baksida tillsammans med förklädet. Bjarne knäpper brallorna och kilar fram till handskfacket. Furuhagen har inte sagt ett ljud på länge. Han står kvar på sin plats med ena handen nerkörd i den högra fickan. Ganska långt nerkört, bör tilläggas. Bjarne hummar för sig själv och letar bland kassettband.
- Ta nått som är jäkligt högljutt, säger jag med kåtdarrande röst. Ögonen dras från framsätet bak till baksätet igen. Mina händer drar förhuden fram och tillbaka över ollonet i långsam takt och jag tillägger;
- Nu ska jag få Fia att vråla, som aldrig förr.
- Jaaa! Gör det, ber servitrisen med trånande blick. Hon gnider arslet mot sätena, så det låter från skinnmaterialet. Hon försöker göra mig ännu mer upphetsad än jag redan är.
- Du leker med elden, säger jag flåsande.
- Jag gillar att leka med elden, om den kan tända mej! Sätt på mej, Göken! Jag vill bli påsatt! Dra över mej, din lille kåtbock! Hon ler med munnen och med de blå ögonen gnistrande av förväntning. Hon lägger sig på ryggen och särar villigt på de nylonklädda benen. Mellan de breda låren gapar kvinnoskötet mot mig, likt en öppen varm krater. Det rinner genomskinlig vätska ner i sätet. Mitt spjut står som bylingens batong och huvudet är glansigt av den första utlösningen. Jag trär på ett gummi och gör mig startklar. Skinnjackan har jag fortfarande på mig och solen gassar i min rygg. Kepsen tar jag nästan aldrig av mig, så den får vara kvar likaså. Hon välkomnar mig med ett svagt:
- Nu ska vi knulla som djur!
Hennes mjuka händer sluter sig om min nacke och gnider mitt skinn mycket skönt. Min lilla kropp kryper in mellan hennes stora runda lår och pressar in kondomstaken. Den trycks i botten, Fia ropar till av förtjusning, och jag slösar inte på tiden, utan börjar jucka med underlivet. Jag vrider henne lite, så hon ligger på sidan med ena benet vilande mot min ena axel. Jag tar henne från sidan, helt enkelt. Det finns ett speciellt namn på ställningen, men jag har glömt bort det i den kåta situationen.
- Här har vi rätt band, säger Bjarne och trycker på Play. Han drar upp volymen och Elvis Presley sjunger sin megahit “Tuttifrutti”. Vi knullar på i raskt tempo. Fjädringen i bilen får visa, vad den går för. Jag spänner på Fia, som börjar yla som en gris. Hennes fitta är så hal, att den inte gör något motstånd alls. Jag kan utan svårigheter jucka så hårt och snabbt jag bara kan.
- Jaaaaa, så skönt! Skönt med fitta, gnäller jag och kramar handen runt hennes ben, det som ligger på min ena axel. Fia tjuter:
- Bra! Hårdare kan duuu! Ooooh! Jaaaa!
- Mysigt, eller hur, säger Bjarne och hänger på bildörren mittemot journalisten. Furuhagen kan inte svara, utan stirrar som under hypnos. Han pillar bakom sin bildörr.
- Vi tar en bakifrånställning som(flämt!) Avslu…avslutning, stönar jag och drar mig ur musen för en kort stund. Jag rätar till gummit, som halkat av något, och Fia vänder sig villigt om och sätter två knän och två handflator i sätet.
- Fortsätt! Borra in staken i mej, skriker hon och Bjarne ser nervös ut. Han placerar högernäven på volymratten i bilstereon och höjer volymen ännu mer, för att inte skriken skall höras till badet. Men det är ju också det, som är det mest upphetsande att pippa ute i det fria, att någon helt sålika kan upptäcka en. Sedan är ju naturens fria sköte vackert bara i sig.
Vid det här laget flyter jag av svett, då skinnjackan är alldeles för varm. För att inte Fia skall börja skälla alltför mycket på mig, pressar jag in min penis mellan hennes trånande blygdläppar och knullar henne taktfast, medan jag kränger av mig skinnjackan. Också underplagget är vått av svettfloderna och den får också fara och flyga. Jag juckar på samtidigt, som jag får av mig T-shirten, men ändå upptäcker Fia, att jag inte är med helt och hållet. Då jag inte vidrör henne med händerna, som jag brukar göra, för tillfället tittar hon bak och ser frågande ut som, om jag lämnat kvar kuken knullande och själv gått därifrån(!!?) T-shirten kastas av och det blir redan svalare. Mina nävar placeras på Fias vita stora skinkor och greppar ett saftigt tag i kvinnoköttet.
Den prydlige journalistens fördämningar brister och han kan inte hålla inne sin vansinniga upphetsning. Med ett dovt skrik sliter han ner gylfen, så dragkedjan brister på mitten. Han har en smal sak och den är hård som ett spett. Han runkar, som en vansinnig. Saliv tränger fram mellan de små pärlsockerformande tänderna och droppar ner på hans vita kavaj. Detta varseblir visst Fia före mig. Hon glider framåt och jag följer efter henne bakifrån, då jag inte vill glida ur. Hon flämtar fram:
- Åh! Åh! Oh! Ja! Urgh! Kom igen, grabben! Låt mej få gö…oh! Göra det skönt för dej med!
Skötsamheten verkar vara som bortblåst för Joakim Furuhagen. Han drar upp bildörren, placerar sig på knä i baksätet och fröken Kronsteth tar ett rejält tag i den smala “korven” och runkar den sakta med högerhanden. Ynglingen böjer bak huvudet och stönar tungt. Jag stöter kuken i servitrisens kramande fitta bakifrån. Den massiva kvinnoröven guppar upp och ner och solar sig i solens strålar. Mina händer knådar skinkorna. Pungen gungar fram och tillbaka och slår klafsande i Fias svullna klitoris, gång på gång. Sädesvätskan verkar plötsligt börja koka nere i pungen. Koka, koka, koka, och synen av de vibrerande arsleskinkorna ihop med den ändlösa kramande från de små starka slidmusklerna får pungen att koka över. Sperman pumpas upp från pungen och jag känner orgasmen spänna i hela underlivet. Kvickt sliter jag ut sprutkanonen, sliter av kondomen som lukar fitta lång väg, och sprutar sperma över Fias underbara häck.
Det är sagolikt! Min säd spritsas ut över hela servitrisens skinkor och som extra kick smetar jag in den genomskinliga sega vätskan över skinkorna. Fia stönar av behandlingen och det hörs ett vrål. Reportern ejakulerar våldsamt från sitt ollon i våldsamma strålar. Fia håller ollonet några centimeter från munnen och övar prickskytte. Munnen är måltavlan. Sperman skjuter in i hennes svalg och hon missar bara en stråle av fem stycken. Bjarne spatserar runt lite grann och verkar lite orolig. Badgästerna kunde ha hört våra skrik. Uppenbarligen väntar han bara nervöst på, att någon vardagshjälte komma ångande med andan i halsen och hjältekalsongerna på sig i syfte, att rädda någon, som enligt skriken varit i fara.
Bandet gör ett uppehåll mellan låtarna och jag ropar till Bjarne, att stänga av. Det gör han. Han tar t.o.m. ut bandet och lägger tillbaka det i handskfacket. Där ligger allt lite huller om buller, både fodral och kassettband samt kondomer. Efter “uppvisningen” försöker alla att få på sig plaggen så fort de bara kan. Reportern slickar sig generat på sin utskjutande överläpp. De nervösa fingrarna stoppar tillbaka lemmen i sin håla innanför kostymbyxorna och drar upp gylfen. Jag drar på mig kläderna och när skinnjackan åter blänker i solgasset, så känner jag mig stilig och fullständig igen. Omgivningen får tycka, vad tusan den vill. Bjarne är gentleman och hjälper Fia Kronsteth på med kjolen. Den är så satans tight på henne och måste knäppas bak vid ryggslutet.
- Nu får ni allt ta å köra mej tillbaka till kafét. Får chefen reda på, att jag har stuckit från jobbet, så blir han vansinnig!
- Du kan väl suga av han då, flinar Bjarne. Han får ett slag på axeln.
- Ditt svin! Det är det enda du tänker på!
- Jasså, vem låg och stånkade i baksätet på våran bil för inte många minuter sen, frågar jag fnissande och pekar anklagande på servitrisen. Hon blänger tillbaka, men ler knappt märkbart. - Vart är mina underbyxor, frågar hon krävande och tittar runt på marken utanför bilen. Jag pekar roat på radioantennen, där fladdrar de vita trosorna, som en flagga i den lugna brisen från Klamphyttans badstrand. Fia river ner dem vresigt och kliver i den, rätar dem på plats och viker ner den trånga servitriskjolen över.
Furuhagen har ännu inte hämtats sig från utlösningen. Han har fått på sig kläderna, men darrar i hela kroppen som, om han vore en gammal gubbe på ålderdomshemmet. Bjarne sitter på en stor sten alldeles bredvid det gamla staketet och pillar bort en mindre sten, som fastnat under skosulan.
- Då va det kärran då, säger han tankfullt och reser sig upp.
I de närmaste femton minuterna förklarar Herr Bjarne Askeland, vad våran amerikanare har för möjligheter och omöjligheter. Han går runt bilen och betraktaren skulle nog tro, att han var en bilhandlare, om det inte hade varit för hans luggslitna kläder. Göken, jag alltså, slår mig ner i gröngräset med staketet som stöd för ryggen och tar en cigarett. Förbaskade otyg egentligen! Men jag skall sluta snart, intalar jag mig själv. Fia stjärtvickar fram till mig och sätter sig ner bredvid mig. Hon får sätta sig ner mycket långsamt, så inte den trånga kjolen skall spricka.
- Vill du ha en cigarett, frågar jag och försöker dra ner ännu en stackars själ i nikotinträsket.
- Nä, jag tar tuggummi istället, svarar Fia. Hon plockar upp ett paket Toy ifrån skjortbröstets ena ficka och tar tre på en gång och börjar tugga ljudligt. Hon kommer att leva mycket längre än en annan, tänker jag bittert och suger på mitt giftiga filter och njuter av det, så länge de varar. Under hela rökpausen intalar jag mig själv, att jag skall sluta röka imorgon. Brorsan babblar på:
- Jo, det är en Chevrolet Bel Air Convertible. Årsmodell -57. 2-portsförgasare, Powerglide automatlåda, automatiskt drivning av suffletten. Den kan vara lite svår, att starta, men när man väl fått igång honom, så går han fort så rackarn. På sommaren är det inga problem. Startsvårigheterna är på vintern, alltså. Den har stora likheter med Chevrolet Bel Air Sport Coupe bland annat är det samma automatlåda, men Bel Air-modellen har tak istället för uppfällbar sufflett.
- Jag förstår, säger Joakim Furuhagen. Han har ett anteckningsblock framme och nertecknar allt med en reservoarpenna, som är fäst i en glittrig pärlkedja från skaftet och innerfickan. Antagligen en pryl, som förhindrar att man tappar bort sin penna, men jag själv tycker det ser fånigt ut. Killen kan tydligen stenografi, för han skriver väldigt fort. Efteråt stoppar han på sig blocket, som precis passar i den andra innerfickan på kavajen. Specialbeställd på två fickor förmodligen. Kavajen, alltså, inte anteckningsblocket.
Efteråt resonerar de två raggarbröderna, att lillebror skall köra iväg Fia till arbetet medan storebror väljer att taga en promenad ner till badplatsen och fortsätta instruera den praktiserande reportern Furuhagen. Fia Kronsteth säger ett enkelt “Hej då!” och skickar en slängkyss som jag “fångar upp i luften”. När hon brummar iväg med Bjarne sitter jag fortfarande kvar med cigarettpaketet lekande i händerna. Med dåligt samvete tar jag en “pinne” till och sätter filterdelen mellan tänderna. En tändsticka stryks mot plånet och snart puffar jag på min andra cigarett under mycket kort tid. Jag behöver nikotin efter kraftansträngningen i baksätet, intalar jag mig själv och ler utåt mot Furuhagen, som står framför mig.
- Cigarett, säger jag smilande och erbjuder honom att själv ta en, direkt ur paketet.
- Nä, tack! Jag röker inte. Enligt en undersökning som “Dagens Nyheter” har gjort, så förkortar rökningen livslängden med 259Jag spottar ut den glödande cigaretten, reser mig upp och stampar på den tills pappret har blivit mosat och den hemska tobaken ligger uttrampat med jorden.
Vi promenerar neråt stranden och följer bilspåren efter Chevan.
- Du kanske redan har fått allt till din artikel, säger jag och knäpper händerna bak på ryggen.
- Nja, inte riktigt. Ni raggare har ju ett dåligt rykte inte bara inom den…Han flinar med sina pärlsockertänder och drar lite generat i den översta kragknappen i skjorta.
-Den sexuella delen. Ni har ju också ett rykte, att ni bara slåss och bär er åt.
- Bara sinsemellan, men det varierar från olika gäng. Själv har jag aldrig varit guru på den fronten, då jag är 156cm lång och väger 47 kanske 48kg, så jag har inte slagsmålskroppen. Möjligtvis kan jag stå långt bort och skrika strategi, men någon manager är jag knappast heller.
- Manager, frågar Furuhagen förvånat.
- Boxning! Har du aldrig följt med i en boxningsmatch? När Ingo Johansson mötte Floyd Patersson för nästan två år sen, så satt jag och Bjarne fastspikade framför storebrorsans radio. Hade inte Ingo slarvat med träningen, så skulle han säkert ha vunnit. Jag skrockar nostalgiskt och slår några snabba jabbar i luften.
- Men vilken snyting Floyd fick in på slutet! Rätt i nyllet! Det var onödigt, att ens domaren räknade, för Johansson skulle inte ha kommit upp på trettio ens! Floyd skall visst möta en jeppe dom kallar Sonny Liston snart, har jag hört…
Vi kommer ut ur dungen och badplatsen ligger till vänster om oss. I solgasset ligger ett par magra gamla gubbar och steker sig och vid vattenbrynet leker några nakna småbarn med hink och spade. Ute vid flytbryggan, ca tjugo meter ut i vattnet, leker några ungdomar och i min nyfikenhet undrar jag för mig själv, om godingen Liselott kan vara där med några klasskamrater. Men jag ser inte den ilskne buffeln till farsa, så unga fröken Vilander är nog inte heller där. Tanken, att fadern skulle ha släppt iväg sin ögonsten till badstranden ensam vore helt otänkbart. Det är ett par flickor, som ligger och solar ute på bryggans högra del och ytterligare två stycken som hela tiden hoppar upp och ner i vattnet ihop med sina pojkvänner. Dock kan jag inte tyda vilka det är, avstånden är alldeles för långt.
- Vad lyssnar ni på för musik, undrar med ens Joakim Furuhagen, när vi promenerar vidare och lämnar stoj och skratt, vattenplask och badstranden bakom oss.
- Du hörde själv ett liten urval, säger jag och kliar mig på ryggen. “Mycket Elvis Presley, Chuck Berry, Beach Boys, Johny Burnette, Eddie Cochran, Little Gerhard eller Lonnie Donegan. “ Medan jag pratar hör jag någon komma springande bakom oss och i ett huj springer den här personen förbi oss med lätt flåsande andetag. Jag tappar bokstavligt taget hakan och hinner inte ens räkna upp de stora namnen inom dansbandsrocken. Det var en brud som joggade förbi och jag trodde inte sådana kvinnor fanns på jorden. Långt och stor med ett ljust hår, med topparna permanentade till lätt krull. Framtill kunde jag skymta ett par jättelika bröst guppa under det vita sportlinnet. Nu hade jag varken Fia Kronsteth eller Liselott Vilander i närheten, så jag kunde jämföra, men i de svarta kortbyxorna roterade ett par stora skinkor, helt i dessa damers storhetsklass. Låren var stora och fasta och benen slutade med ett par väldiga vader. Hon måste ha kutat mycket, för att få sådana vader. Både muskler och fett, skickligt förpackat längst ner på de läckra benen. Hon hade joggingskor och vita strumpor uppdragna ganska högt upp. Ansiktet hann jag inte se och begrunda särskilt länge, men hon verkade vara en kalasböna totalt. Och även, om hon såg ut som Charlie Norman i trynet, så skulle jag ändå ge henne en tiopoängare. Jag står och gapar och det enda jag får ut ur den vidöppna käften är:
- Vem va det?
- Det var Barbro Nordsäter. Hon spelar mittfältare i Klamphyttans damlag.
- Klamphyttans damlag? Med ens kommer jag ihåg damfotbollens annonserande i tidningen. Jag kommer också ihåg, att jag inte gav särskilt mycket för damfotboll. Men mansgris, som man är, så ändrar man sig i rödaste rappet.
- Jag ska faktiskt dit och intervjua dem imorgon, säger plötsligt reportern.
- Menar du det?
- Nja, kanske. Om jag blir anställd för min raggarartikel, så får jag nog fast jobb och då skulle jag visst bli ivägskickad till idrottsplatsen för en intervju…
Jag ser mina möjligheter framför mig, att sitta bredvid den där stora blonda skönheten på avbytarbänken, nära, riktigt nära, medan Furuhagen ställer sina frågor.
- Vi sticker dit med en gång, ropar jag förtjust.
- Men jag har ju inte fått jobbet ännu!
- Spelar ingen roll! För med alla fina detaljer som jag och dom andra har visat dej, så kan din artikel knappast bli någon oläsbar dynga! Du kommer garanterat att få jobbet och samtidigt har du gjort den första RIKTIGA intervju för blaskan! Kom!
Joakim Furuhagen rycker på axlarna och tillsammans vandrar vi bort till vägkorset och svänger iväg mot idrottsplatsen.
SPÄNNANDE fortsättning följer…
Fler noveller av samma författare
Är det du som är författaren till denna fantastiska följetång? När kommer del 7?