Kylan utanför garderoben

---

---

Kylan utanför garderoben

Jag bultade så hårt jag kunde på dörren och ropade igen och igen att hon skulle öppna. Inget hände.
”Mamma! Mamma!” Ropade jag tills rösten sprack. Tårarna rann ur ögonen, snoret hängde under näsan. Mitt blonda hår var ett enda rufs. Pappersbollen i vänster näve kramade jag så hårt att knogarna vitnade.
”Det är ingen mening Maria. Jag ser att hon kikar på dig bakom köksgardinen, men hon verkar inte vilja öppna.”
Rösten tillhörde Robin, min flickvän som följt med hem till Umeå för att vara med mig när min farbror firade sin sjuttioårsdag. Hon var både lång och vacker, huvudet högre än jag när jag hade skor utan klackar. Klädd i vita byxor och en utmanande, tajt, vit frottétröja. Med öronen fulla av hål och smycken, kortklippt ljust hår i sidbena och knallrosa läppstift. Jag tog två korta steg mot henne och stannade upp vid högen på den korta grusgången mellan villan och vägen. Två resväskor och en banankartong med saker stod staplade på varandra. Bredvid fladdrade ett upprivet vitt kuvert i det mörkgröna gräset. Genom hålet i banankartongens lock kunde jag se att den var fylld till bredden med böcker som hade grälla framsidor och röda bokryggar.
”Vad stod det i brevet?”
”Du vill inte veta.”
”Jo, jag vill. Snälla?”
Jag tittade ner på pappersbollen i handen. Brevet jag knycklat ihop men ändå inte förmått mig att slänga. Långsamt drog jag i kanterna. Det vecklade upp sig bit för bit och med en röst, sprucken och sargad av gråt, läste jag vad mamma skrivit.

Två dagar tidigare stannade taxin utanför tvåplansvillan i mexitegel där jag vuxit upp. Vi klev ur och jag hörde återigen det välkända bruset av Umeälven i fjärran, ett ljud jag vuxit upp med men som jag aldrig visste fanns där förrän jag flyttade till Stockholm. Det kändes alltid lika märkligt att komma tillbaka utan att pappa bodde här. Ändå var det inget märkvärdigt med villan. En låg ligusterhäck mot vägen. En kort grusgång till en trappa som bara bestod av två trappsteg. En ytterdörr med brun fernissa, kantad av ett smalt fönster med gult, halvgenomskinligt råglas och en liten fyrkantig ringklockan bredvid. Vi behövde inte ringa på den, Robin och jag, för innan vi ens kommit upp på trappan öppnades ytterdörren och mamma stormade ut med ett stort leende och kramade om oss båda. För Robin var hon tvungen att ställa sig på tå, och hon rynkade litet på pannan när hon granskade Robin närmare, men hon sa ingenting. Det var kväll. Trots att solen var uppe var det kyligt i luften, och mamma hade en tjock, vit tröja som matchade de ljusblå jeansen med sin extremt höga midja. Frisyren, kastanjebrun med något enstaka grå strån, var välklippt med en knut i nacken och i perfekt ordning. För så var min mamma. Alltid i perfekt ordning.
Vi gick före in och mamma skickade upp oss på mitt rum, en trappa upp, så vi kunde göra oss i ordning medan hon ordnade med middagen. Vi hade haft en lugn resa och det fanns egentligen inte mycket att göra i ordning oss från, men det sa vi inte.
När vi kom in i rummet stannade vi upp. Mamma hade bäddat ut en madrass på golvet bredvid min säng.
”Din mamma fattar inte att vi delar säng va?” viskade Robin bakom mig.
”Nej, jag tror det är bäst om hon inte får reda på det heller.”
”Skit samma, jag tänker inte ligga på golvet för hennes skull.”
”Då kanske det är bäst att det är jag ...”
”Aldrig.”
Robin knuffade mig lekfullt framåt så att jag tog ett stort kliv upp på madrassen och sedan satte mig på kanten av min egen säng. Sedan klev hon upp med ett knä på varsin sida om mina ben, la händerna bakom mitt huvud så att hon kunde se mig i ögonen, innan hon kysste mig länge och intensivt. Händerna smekte ner längs min T-shirtklädda kropp, sedan upp över brösten som hon kramade mjukt utanpå tröja och BH. Vårtorna styvnade direkt. Det gick en stötvåg av lust genom kroppen. Jag ville fortsätta, egentligen, men istället tog jag tag i hennes händer.
”Nej. Vi kan inte. Inte här.
”För att?”
”Om mamma kommer.”
”Vi hör henne. Vi får bara vara litet tysta.”
”Nej, inte här.”
”Vi ska vara här i tre dagar. Var ska det annars hända?”
”Var som helst, men inte här. Jag kan inte. Inte här hemma.”
Med milt våld tryckte jag undan henne så att hon reste på sig igen. Hon rättade till kläderna medan jag sträckte ut mig på rygg i sängen med slutna ögon.
”Förlåt Robin.”
”Säg inte förlåt. Vill du inte så vill du inte. Du får sluta vara så undergiven hela tiden. Eller förresten. Sluta inte. Det är faktiskt rätt upphetsande ibland.”
”Du är pervers.”
Robin fnittrade medan hon gick runt i rummet. Hon stannade vid bokhyllan där nästan trettio böcker med röda ryggar och grällt färgade omslag stod uppställda i två snygga rader.
”Du gillar Kitty va?”
”Kitty och jag har varit kompisar hela livet. Henne kan jag bara inte vara utan.”
Vi avbröts av att mamma ropade nerifrån köket att maten var klar.

Det finns perioder i livet då jag varit både vegetarian och vegan. Andra i min situation har drömt om bacon. Inte jag. Det som fanns i mina drömmar var mammas söndagsstek. Hur hon fick den så saftig, mör och välsmakande har jag aldrig förstått. De få gånger jag försökt har den mest liknat en gammal träbit. Det bord Robin och jag kom till var en festmåltid. Steken, uppskuren, på ett fat med ärtor och morötter mitt på bordet. Rikligt med sås som ångade ur sin terrin. Nybakat bröd i en korg under en vit-blå kökshandduk mamma tillverkat under en av de otaliga vävkurserna hon höll i kyrkans regi. Vi kände bägge hur hungriga vi var och slog oss glatt ner på varsin stol. Robin böjde sig fram för att ta en bit bröd när jag stötte till henne i sidan.
”Tack Maria” klippte mamma av. ”Vi har litet andra traditioner här Robin. Ni behöver inte knäppa händerna men jag är glad om ni gör det.” Så slöt hon ögonen, böjde sig lätt fram medan hon lade sina knäppta händer mot bordskanten och började mässa. ”Herre, vi tackar dig. Vi tackar dig för att vi är friska. Vi tackar dig för att vi har tak över huvudet. Vi tackar dig för att du ser till att vi har mat på bordet. Herre jag tackar dig särskilt för att jag idag får ha min dotter Maria vid bordet. Min dotter som jag fått som gåva av dig och som är det värdefullaste jag har. Jag tackar dig för att hon är frisk och har vänner och jag tackar dig för att Robin följt med för att dela vår familjs enkla måltid. Amen.” Sedan tittade hon upp och nickade lätt med huvudet till tecken på att vi kunde börja ta för oss av måltiden.
Efter steken kom hemgjord äppelkaka med mammas vaniljsås. Inget kunde slå den. Slutligen serverades det kaffe och sju sorters hembakt fikabröd. Vi kände oss som bollar efteråt, både Robin och jag, när vi bytte rum och bänkade oss i soffan framför TV:n i vardagsrummet för att titta på 'Cosbys'. Vi småpratade och det var över huvud taget en av de trevligaste kvällar jag haft på länge. Jag kunde ju inte veta då, att det var den sista kvällen jag någonsin skulle spendera i min mammas sällskap.

Min säng stod längst in i rummet. Huvudändan var tryckt mot väggen. Vid fotändan fanns en stol med inbyggd klädhängare i ryggen att hänga kläder på mellan sängen och den motsatta väggen. Det var allt. Rummet var smalt men rätt långt istället. Möbleringen gjorde att jag fixade till mig först. Tvättade av mig sminket och satte på mig pyjamasen i form av en extra lång rosa T-shirt med en liten nalle på som Robin köpt som present till mig inför den här resan. Under hade jag ett par vita bomullstrosor. Jag låg och halvslumrade i sängen när Robin kom in i rummet. Hon hade ett tunt linne, så djupt urringat under armarna och halsen att det räckte att hon rörde sig litet fram och tillbaka för att hennes små, uppnosiga bröst skulle kika ut i öppningarna. Det räckte precis ner till grenen och där skymtade hennes helrakade sköte fram. Robin gjorde en sak av att alltid vara rakad överallt utom på huvudet. Hon hade inte hår någonstans, annars, men alltid en rakapparat och två olika hyvlar i necessären. Hon var sexig, enormt sexig, och jag kände pulsen öka medan jag tittade på henne.
”Inga trosor?”
”Jag tänkte att fittan behövde luftas litet.
”Fittan låter så vulgärt.”
”Musen var blöt och behövde torka litet efter rakningen. Låter det bättre?” Hennes vita tänder sken i halvmörkret som pärlor när hon log. Det enda som lyste upp rummet var de få stråk av sommarnattens ljus som letade sig in genom persiennerna i fönstret.
”Inte särskilt. Kom.”
Jag sträckte ut händerna och hon klev upp på madrassen nedanför sängen innan hon gled ner på knä bredvid. Mjukt nafsade hon med sina läppar i mina. Sedan kysstes vi. Tungorna lekte. Tungspetsarna lurade varandra att följa med. In, ut. Fram och tillbaka mellan våra munnar. En mjuk hand med extra långa fingrar letade sig in under täcket, gled upp på mitt höftben. Upp på magen. Ovanpå tyget snurrade fingerspetsarna långsamt uppåt, allt högre upp, tills de nådde underkanten av mitt vänstra bröst och jag flämtade. Robin log mitt i kyssen och fingrarna fortsatte upp över min bröstvårta som stod rakt ut mot tyget, hård och väntande. Gud vad jag älskade hennes långa fingrar. Runt, runt gled fingertopparna över vårtan och jag försökte låta bli att göra några ljud ifrån mig. Så bröt jag kyssen och tittade rakt in i hennes ögon.
”Robin. Vi kan inte. Snälla sluta.”
”Jag är inte snäll. Det borde du veta vid det här laget”, fnittrade hon busigt.
Med vänster hand drog hon ner täcket från min kropp så att det landade på madrassen. Jag låg på rygg, helt utlämnad. När jag försökte hindra henne höll hon fast min vänsterhand med sin och tryckte tillbaks den med ett fast grepp, ner i kudden ovanför mitt huvud. Med en mjuk rörelse böjde hon sig framåt och nafsade i min högra bröstvårta genom tyget. Känslan spred sig genom kroppen och det började pulsera mellan mina ben. Hennes högra hand gled neråt, in mellan mina lår. Jag knep ihop dem allt vad jag kunde, men det hjälpte inte.
”Robin, snälla. Sluta. Du får inte.”
”Får inte vad? Knulla? Slicka din fitta?”
Långfingret låg rakt över min fittskåra. Blygdläpparna vilade mot fingret. Med vana rörelser tryckte hon fingertoppen ömsom mjukt, ömsom hårt, mot både min öppning och min clitta. För ett ögonblick kunde jag inte stå emot utan slappnade av medan jag mötte henne med mina höfter. Då gled fingertoppen in under troskanten, rakt in i mitt såphala inre. Hon behövde inte ens anstränga sig.
”Herregud Maria, min lilla flatejänte, är du så kåt?”
”Mmm, men kalla mig inte det”, gnydde jag tillbaka, litet generad för att min kropp avslöjade mig.
Först var det ett finger, sedan två, slutligen ett tredje som rytmiskt pressades in och ut ur mitt fuktiga inre. Varje gång de långa fingrarna utforskade min grottas små veck och kanter ryckte jag till av njutning. När Robin drog i troslinningen kunde jag inte göra annat än att lyfta på höfterna så att hon lättare kunde dra av dem. De var ändå så blöta att jag skulle ha varit tvungen att byta dem i vilket fall. Hon släppte inte ner mig ur bryggan jag ställt mig i. Istället flyttade hon sig neråt och placerade sitt ansikte över min blöta öppning och händerna under mina skinkor. Samtidigt som hon fortsatte fingerpulla mig, nu med tummen, sög hon in min hårda knopp i munnen och masserade den med sin styva tunga. Jag kikade neråt och insåg att det var så trångt i sängen att Robin var tvungen att ligga med underbenen vikta mot låren, som hon hade på stolen bakom sängen, för att över huvud taget få plats. Hennes blonda kalufs rörde sig rytmiskt. Hennes tunga drev mig framåt som en vildhäst, fingrarna var magiska. Orgasmen rullade ut som en tung våg som exploderade i skötet och spred sig ut i varenda del av min kropp. Jag försökte hålla band på mig själv men Robin la sig ovanpå mig och satte en hand för munnen samtidigt som min kropp drog ihop sig i spastiska rörelser medan jag blundade så hårt att blixtar drog fram över de stängda ögonlocken. Så ebbade allt ut och jag låg svettig och flämtande på rygg. Jag märkte knappt att Robin drog av sig linnet och kröp upp ovanpå mig.
Saxställningen har aldrig varit min favorit. Det brukar bara slita och nöta och göra ont. De tillfällen den gett mig något genom åren kan räknas på en hand, utom tillsammans med Robin. Jag kan inte förklara vad det var som gjorde henne till mästarinna av just den, men det var hon. Vant gled hon in så att hennes blöta öppning, nyrakad och slät som en persika, la sig precis över min. Med ett ben mellan mina och det andra över, började hon gnida sig mot mig. Först så mjukt att det knappt kändes. Sedan allt hårdare. På något okänt, intuitivt vis fick hon våra blöta clittor att liksom precis glida över varandra utan att de trycktes så hårt mot varann att det gjorde ont. Trots att jag just fått en orgasm kände jag hur det började byggas upp en till. Inte för att jag är den typen som brukar få multiorgasmer, men Robin hade sån känsla i sina höftrörelser att det inte gick att stå emot. Hennes överkropp böjdes över mig och hon lockade med vänster bröst över min mun. Där bröstet började var ett rött hjärta intatuerat. Hungrigt drog jag in den styva vårtan i munnen och belönades med en nöjd flämtning från henne. Snabbare och snabbare roterade hennes höfter, tills hon gnydde till, slog armarna om mitt huvud och pressade sig hårt mot mig. Magen drogs häftigt ut och in in. Hennes kropp vibrerade, det ryckte och slet i den. Sedan blev det tyst och lugnt igen när Robin sjönk ihop ovanpå mig. Fan, tänkte jag. Det var så nära. På försök tryckte jag mig mot hennes lår och hon skrattade tyst. ”Litet till?” hördes i mörkret. Jag nickade och hon ändrade ställning genom att sätta sig ovanpå min mage med ryggen vänd mot mig. Svettdroppar rann nerför hennes bruna hy där bikinin skapat vita ränder och mönster. Med vänsterhandens känsliga fingertoppar började hon massera min clitta samtidig som hon förde in högerhandens fingrar i mitt inre. Jag ryckte till. Hon hejdade sig inte. Snabbare och snabbare masserade hon clittan och snabbare och snabbare tog hon mig med sina fingrar tills kroppen skrek. Jag skrek, med kudden hårt tryckt över ansiktet. Upp och ner åkte höfterna och Robin satt kvar som om hon red en cirkushäst. Mörkret försvann och kudden drogs bort.
”Hej älskling. Gjorde det något att jag inte slutade?” Robin log mot mig och kysste mig med en tunga som smakade salt. Hela hon doftade av mitt kön.
”Jag förlåter dig, men gör inte om det.”
Hon log och kröp ner bredvid mig. Nakna och svettfuktiga höll vi om varandra. Det tog bara några minuter innan Robins andning blev djupare och lugnare. Jag tittade på henne i dunklet. Hon var så vacker. Jag kunde inte fatta att hon ville ha en sån som jag. Hon var visserligen bara något år äldre än mig, men jobbet som servitris hade skickat runt henne till så många olika platser och hon hade upplevt så mycket. Så varför skulle hon vilja ha lilla grå, tråkiga jag? Hon borde kunna få precis vem som helst. I vilket fall var jag tacksam. Tacksam över att vi funnit varandra. Tacksam över att hon fanns i mitt liv. Med de tankarna gled jag ner ur sängen, ner på Robins tomma madrass. Täcket la jag tillbaka upp på henne så att hon inte skulle frysa. Sedan kröp jag ner under Robins täcke. Sängen var sval. Det var ändå säkrast, även om jag helst skulle ha delat säng med henne. Men tänk om mamma kom upp och såg det?

Vi bestämde oss för att åka in till Umeå efter en frukost värdig vilket lyxhotell som helst. Det var varmt i solen men kallt i vinden. Ändå klädde sig Robin enbart i en vit tröja med ärmar till armbågarna och en stor amerikansk flagga över brösten. Ett par stentvättade snickarbyxor täckte delvis flaggan. Byxbenen var uppkavlade till vaderna. Till det bar hon vanliga vita tennisskor. Hårspray gjorde att hennes korta hår stod nästan rakt upp och hon sparade inte på sminket, vilket min mamma mötte med rynkade ögonbryn. Mamma klädde sig i vit blus och svart kjol medan jag själv bar en grårutig skjorta över en svart T-shirt. Skjortan var oknäppt och hängde ner över mina bylsiga jeans med hög midja. På de barfota fötterna hade jag högklackade platåsandaler med blå remmar fastsatta i de tjocka, svarta sulorna. Det gjorde att jag nästan blev lika lång som Robin. Vi hade lyxigare kläder till kvällens fest, men det kändes skönt att vara litet enkelt klädda när vi gled runt bland affärerna i centrala Umeå.
Vi hade flängt runt i nästan tre timmar och bar på ett flertal kassar från olika butiker när vi gled in på JC. Mamma drog iväg till barnavdelningen för att köpa en present till en väninna, medan vi, hamnade längre in i butiken. Robin hittade en tjock, vit tröja med Mimmi Pigg tryckt på som hon bar iväg till en provhytt. Det fanns inte så mycket folk så endast en av butikens fyra hytter var upptagna. Jag följde efter henne. Hon hade varit litet spänd och svår att få kontakt med, men det var svårt att kunna tala med henne på tu man hand med mamma i närheten. När hon drog undan det grå skynket och jag gled in bakom henne tänkte jag att jag äntligen skulle få en chans att fråga. Hon mötte min blick i spegeln men sa inget när hon lät hängslena glida av de späda axlarna och hon drog av sig tröjan och lade den på bänken bredvid oss. Under hade hon en enkel vit BH. Med fingertopparna strök jag över hennes rygg, från nacken till midjan, och såg hur huden knottrades. Sedan kramade jag henne bakifrån så att mina svala händer hamnade på hennes vältränade, varma mage. Huvudet lutade jag mot hennes bruna rygg. Hon doftade svett och kvinna, doften var oemotståndlig och jag kysste lätt hennes svettfuktiga hud.
”Robin, vad är det?” frågade jag lågt, viskande.
”Det är inget”, svarade hon lika tyst. Hon höll upp tröjan framför sig.
”Försök inte ens. Det är något. Det började i bilen in. Har jag gjort något? Sagt något?”
”Nej … inte du. Det är bara det att ...”
”Att vad?”
”Att … att det här är din stad. Här har du din historia. Handbollslaget du plöjde igenom i sängen. Jeanette. Julia och Maud och jag vet inte allt vad de heter allihop. Jag går hela tiden och tittar på varenda tjej vi möter och tänker på om du legat med henne. Hon som står i kassan. Har du legat med henne? Hon log mot oss. Eller så tittar jag efter Jeanette. Jag vet inte hur hon ser ut men jag bara väntar på att hon skall slänga sig över mig och puckla på mig i svartsjukt raseri, efter allt du berättat om henne. Försök att förstå. Jag är inte svartsjuk men du har varit med så många i Umeå att jag ibland bara inte orkar tänka på det. Det går bra i Stockholm, men vi är inte i Stockholm nu. Och jag kommer på mig själv med att jag vaktar dig som en hund. En svartsjuk liten ettrig terrier. Och jag vill inte vara det. Sedan irriterar det mig nåt djävulskt att du ser ut som en okysst liten skolflicka men ändå har du legat med fler tjejer än … än .. satans jävla Freddie Mercury.” Hon slängde ifrån sig tröjan på bänken och drog ett djupt andetag.
”Men han är väl bög?”
”Och du fattar ingenting! Måste du ligga med varenda tjej du träffar?”
”Tyst, snälla. Mamma får inte höra oss.” fräste jag viskande.
Robin tystnade och tittade på mig genom spegeln. Jag tog ett djupt andetag.
”Jag låg inte med hela handbollslaget.”
”Det hör inte till saken om det bara var tränaren och halva laget, eller en fjärdedel av det.”
”Vi var bara fyra. Vad skall jag säga? Det var en tillfällig fyllegrej som spårade ur.”
”Men du fattar ju inte. Det som är jobbigt är att tänka på vad du gjort tidigare och veta att vi kan träffa tjejerna du legat med precis när som helst och jag vet inte ens om det.”
Jag kramade om henne hårt. Hennes bara hud mot min kind. Hennes hårda ryggmuskler som rörde sig mot mitt mjuka ansikte.
”Jag älskar dig Robin.”
”Och jag älskar dig, men ibland är det jobbigt. Förstår du det?”
Jag nickade mot hennes rygg. Mina händer strök över hennes mage. Lillfingret borrade sig in i hennes navel. Höger hand gled uppåt. Jag sneglade i spegeln hur Robin blundade när handen gled upp längs hennes revben, in under höger bröst och sedan upp på det. Bröstvårtan styvnade nästan omedelbart under det tunna tyget och jag masserade den mjukt mellan tummen och pekfingret. Robin flämtade till.
”Maria” väste hon. ”Vad är det egentligen du håller på med?”
”Får dig att slappna av.”
”Du är inte klok. Det är bara ett tunt skynke för dörren. Vem som helst kan komma in.”
”Vad skulle du göra då?”
”Få panik. Skrika. Jag vet inte … jag har aldrig gjort det ute på stan så här.”
Hon flämtade till igen när min vänstra hand gled över hennes varma mage, uppåt, och la sig över hennes vänstra bröst. Mjukt och rytmiskt började jag massera bägge hennes bröst och hon böjde sig framåt mot spegeln. Pannan lutade hon mot ytan och kroppstyngden höll hon upp med underarmarna. Hennes framåtböjda kroppsställning gav mig fritt spelrum till hennes överkropp men hennes stjärt tryckte undan mig så jag fick sträcka ut armarna så långt det gick. Med ett fransande tryckte jag upp BH:n så att brösten gungade fritt under henne. Vårtgårdarna var knottriga och vårtorna kändes som sockerärtor under mina fingrar. Varje gång jag smekte över brösten flämtade hon till.
”Och...” stönade hon lågt ”om din mamma kommer in?”
”Då lär hon få hjärtinfarkt.”
”Hon gillar mig ändå inte … och jag behöver det, faktiskt.”
”Det är litet spännande?” Med vänster hand gled jag ner längs hennes nakna överkropp tills Robins hand stoppade mig.
”Du är inte klok Maria, det är det jag alltid sagt. Min lilla flatejänte.”
Robin vred huvudet litet så att vänster kind lutade mot spegeln, särade mer på benen och drog ner min vänstra hand i öppningen mellan magen och snickarbyxornas linning. Ner i grenen. Ner över hennes plaskblöta bomullstrosor.
”Herregud vad har jag gjort med dig?”, viskade jag överraskat.
”Är det så konstigt när du gör så här mot mig, i en provhytt, av alla jävla ställen”, stönade hon fram så lågt att det knappt hördes. ”Nu får du inte sluta.”
Medan jag fortsatte att massera hennes mjuka, hängande bröst med höger hand gled jag in under troslinningen med vänster hand. Venusberget var nyrakat, inte en antydan av stubb kändes. När fingrarna grävde sig djupare in kände jag hennes svullna, hala, blygdläppar mellan mina fingrar och Robin snyftade till som en kattunge. Ett finger gled in i hennes blöta skåra så lätt att det knappt kändes, så jag tryckte in ett till och hon juckade tillbaka mot mig så jag fick ta ett steg bakåt i den trånga hytten. När jag tittade upp såg jag hur hon blundade hårt med halvöppen mun som hade en droppe saliv hängande på underläppen. Hennes flämtande andedräkt hade lämnat ett stort moln av imma på spegeln och gjort den ogenomskinlig framför ansiktet. Brösten nådde jag knappt när hon stod så djupt framåtböjd och svankande. Istället tryckte jag ner min högra hand också, innanför byxorna. Ner under troslinningen. Upp över hennes stenhårda lustknopp samtidigt som jag återigen tryckte in fingrarna i hennes såphala grotta.
”Maria” flämtade hon till och överkroppen sänkte sig ändå mer och hennes stjärt pressade mig mot väggen bakom mig när hon drog ihop sig. Snabbare och snabbare masserade jag hennes inre med vänster hand och fittans yttre, släta och blöta delar, med höger hand. Hennes höfter och stjärt pressade sig rytmiskt mot min kropp i samma takt som jag bearbetade hennes längtande kropp, så hördes en plötsligt röst:
”Flickor? Hittar ni något” Vi stannade bägge två upp i rörelserna. Skräcken av att få höra rasslet från skynket som drogs undan grep oss, men det kom inte.
”Ja, Robin hittade precis vad hon ville ha” ropade jag högt. Robin log mot spegeln. Magen ryckte spastiskt. Jag kände henne så väl att jag visste att hon var nära nu.
”Är ni klara snart?”
”Bara en liten, liten stund till”, ropade jag ut mot skynket:
”Okej, jag går en sväng och kommer strax tillbaka.”
Vi hörde hennes fotsteg försvinna när Robin väste: ”Kom hit”. Hon reste sig i hela sin längd och vände sig mot mig innan hon klev ur både byxben och trosor med höger ben. Tennisskon satt kvar. Så lutade hon sig bakåt med ryggen mot spegeln och vänster fot uppe på bänken bredvid spegeln. Över benet satt både byxor och trosor korvade. Underlivet, blankt av hennes safter, trycktes utåt när kroppen kröktes mot mig. Magens hud fick små söta veck och brösten lade sig tillrätta med sina vårtor fortfarande styva. Med händerna inborrade i mitt lockiga, blonda hår drog hon mig lätt neråt så jag hamnade på knä framför henne, sedan framåt så att mitt ansikte begravdes i hennes blöta fitta medan hon böjde benen för att koma i rätt höjd.
”Visa vad du kan nu, på en liten, liten stund”, flämtade hon fram. Höger hand pressade mig hårt i nacken och jag tryckte in tungan i hennes salta inre samtidigt som hon frenetiskt masserade sin egen clitta med vänsterhanden. Rytmiskt, om och om igen, pressade hon mitt ansikte mot sig och jag kände hur hennes safter rann ur henne medan jag slickade henne med långa drag. Dropparna letade sig ner längs mina mungipor och landade på den grårutiga skjortan som fick mörka fuktfläckar på bägge sidor om kragen.
Ett kvävt stön tillsammans med ett hårt ryck i håret samtidigt som hon knep ihop låren hårt om mitt huvud gjorde att jag knappt kunde andas. Sedan lättade trycket när Robin slappnade av och gled ner längs spegeln på darriga ben. De rosa, blanka läppar bar på ett lyckligt leende.
”Herregud Maria, vad skönt det var. Ingen kan slicka som du.”
”Skall jag säga tack?”, viskade jag leende tillbaka. Jag strök mig över mitt blöta ansikte och tittade efter något att torka av mig på.
”Ta Mimmi Pigg” fnittrade Robin som förstod vad jag sökte.
Mammas tydliga fotsteg närmade sig provhytten och jag gnuggade snabbt av mig ansiktet på tröjan. Robin tog den efter mig och torkade av sitt underliv innan hon drog på sig sin egen tröja och snickarbyxorna igen. De egna trosorna stack hon ner i den stora fickan mitt på bröstet. När vi tumlade ut ur provhytten med den lätt fläckiga Mimmi Pigg tröjan i handen såg jag att mamma rynkade på näsan när skynket drogs undan. Visste hon var doften kom ifrån? Fast vad gjorde det? Huvudsaken var att Robin var lycklig igen. Att jag själv var så fruktansvärt upphetsad att benen skakade och jag hade svårt att gå i mina höga klackar, försökte jag dölja så gott det gick.

Vi stod på trottoaren utanför mammas hus och väntade på att pappa skulle hämta upp oss. Robin hade vita jeans med vitt läderskärp med strass på. Fötterna var nedstoppade i sandaler med tunn lädersnörning och tånaglar var vackert buggrosa. Precis som läpparna och fingernaglarna. En vit, tajt tröja av kort frottétyg med svartblå ränder vid kanterna accentuerade hennes runda bröst. Urringningen i V-form var så djup att kanten på hennes tatuerade hjärta syntes. Håret stod rakt upp. Ringar prydde alla fingrarna och öronen hade små ringar och pärlor instuckna från örsnibbarna upp till halva kanten på örat. Själv hade jag återigen högklackade skor, gräddvita, för att inte längdskillnaden mellan oss skulle bli alltför iögonfallande. Jag hade klätt mig i en vit sommarklänning från Indiska som gick mig ner till knäna. Ärmarna var korta och puffade och längs fållen, sprundet och ärmkanterna var små blå blommor broderade. Under hade jag mönstrade vita strumpbyxor som såg bättre ut än mina vita ben. Mitt blonda hårsvall var uppuffat med hjälp av hårspray och gick därför knappt till axlarna. Även jag hade sminkat mig litet mer än nödvändigt i sommarsolen. Men det skulle ju bli mörkt senare.
”Jag vill att du berättar för din familj att du är gay.” Robins kommentar kom från ingenstans och jag stirrade på henne. ”Det är säkert.” Hon vände sig mot mig, lade armarna runt min hals och vilade sin panna mot min. ”Jag vill inte leva i en lögn Maria. Jag funkar inte på det sättet. Du kommer aldrig att få en bättre chans än den här helgen när alla ändå är upptagna med festligheter. Då är det ingen stor sak att komma ut ur garderoben.
”Men … kan det inte vänta? Jag kan skicka ett brev när vi kommit tillbaka till Stockholm.”
”Du har pratat om det där brevet hundra gånger Maria, men har du skickat det? Nej. Vill du att vi två skall ha ett förhållande får du lov att vara ärlig. Vem har du lättast för att komma ut inför? Mamma eller pappa?”
”Pappa.”
”Då vill jag, nej jag kräver, att du berättar för honom hur du känner. Nu. Idag. När han skjutsat oss. Kan du det, älskling?”
”Visst kan jag det men ...”
”Men?”
”Jag är rädd.”
”För vad?”
”För att … det skall vara kallt utanför garderoben.”
”I såna fall värmer jag dig. Kan du komma ut ur den där förbannade garderoben någon gång? För min skull?”
Jag visste inte vad jag skulle svara utan nickade bara. Men fjärilarna i magen vägrade att landa. Motorljudet från en bil avbröt vår lätta omfamning och vi ställde upp oss på trottoaren igen.

Det var pappa. Han plockade upp oss i sin kopparfärgade hyrbil. Utan att säga något, undrade jag hur han kände det egentligen? Att ha huset framför sig utan att bo i det längre. Det måste kännas märkligt.
Framsätet var mitt, Robin tog baksätet. Pappa var på ett strålande humör. Den gråsprängda mustaschen vickade när han berättade om den planerade festen och litet om uppväxten med brorsan som var nästan tio år äldre.
”Det var bra att ha en brorsa som redan gått igenom allt, och kommit över det som man är tvungen att genomlida i tonåren. Fy fan säger jag bara, vad glad jag är att jag snart är sextio. Jag skulle aldrig vilja vara tonåring igen med alla krav och konstigheter som ligger på ungdomarna nuförtiden.”
Jag nickade och bet ihop inombords. Snart skulle det komma. Snart skulle jag berätta det hemska för honom. Att hans dotter inte var normal. Att hon var en av de där ungdomarna som han inte förstod sig på.
Pappa körde inte långt. Det var mest för att vi inte skulle bli svettiga i våra festkläder som han hämtade oss. Det skulle ha varit en dryg halvtimmes promenad hemifrån mamma till fotbollsplanen som gjorts i ordning till festplats för kvällen, om vi hade gått. Robin klappade mig uppmuntrande på min bara överarm innan hon slank ut ur bilen och masade sig så diskret det gick mot folksamlingen en bit in på gräsplanen. Pappa började resa sig, men jag tog tag i hans arm och drog ner honom igen. Med blicken fokuserad på det lilla Toyotamärket på handskfacket började jag stamma fram:
”Pappa, det är något jag måste berätta.” Hjärtat dunkade inom mig. Ofrivilligt började tårar rinna ur ögonen och jag kunde inte låta bli att fundera över om mascaran skulle klara det.
”Tryck inte så hårt vännen.” Mitt tag om hans arm hade blivit krampaktigt. Jag korsade istället armarna över brösten och kröp ihop, fortfarande utan att släppa blicken från det lilla märket framför mig.
”Du kommer att hata mig. Jag vet att du kommer att göra det. Men jag … jag måste berätta det här ändå så snälla, låt mig berätta klart först innan … innan ...” rösten brast och jag tog ett djupt andetag. Jag hade inte förväntat mig att det skulle bli så här jobbigt. Pappa väntade tålmodigt och strök undan tårarna som rann nerför kinden ”Pappa, det är så … jag … jag är inte som andra jag ...” Sedan tog det stopp igen. Det gjorde ont i magen, som om någon tryckt in en kniv. Jag ville bara dö. Hur skulle jag kunna berätta att hans dotter var ett monster?
”Att du är homosexuell?”
”Ja … ja ... ja”, var det enda jag fick ur mig och sedan började jag storgråta. Kroppen skakade och jag drog ihop mig till en boll på bilsätet. Försiktigt lossade pappa bilbältet och drog in mig i sin stora, varma famn. Han strök mig över håret, pussade mig på toppen av huvudet och lät mig gråta klart, innan han viskade i mitt öra:
”Det har jag vetat i flera år, min lillmara”.
Så sa han bara de gånger han tröstade mig. Det var bara då jag var hans 'lillmara', efter en felsägning jag gjorde som riktigt liten. Det var så tryggt, så omhändertagande. Som om jag var hans lilla prinsessa igen.
”Men, hur?” hulkade jag fram.
”Kommer du ihåg när Jeanette nyss hade tagit körkort? Den där vinternatten ni åkte iväg och såg Poltergeist på bio inne i stan?”
”Trean” nickade jag med huvudet mot hans grova bringa.
”Efteråt stannade Jeanette bilen utanför. Den stod på tomgång, men du kom aldrig in. Det var sent. Klockan var över midnatt. Gatlysena var släckta. Jag blev orolig och kikade ut genom köksfönstret. Då såg jag er. Du förstår, man tänker inte på hur mycket instrumentbelysningen på de där gamla volvobilarna lyser upp när det är svart överallt annars. Där satt ni i bilen, och ni log mot varandra, och ni kysste varandra, kramade varandra, och kysste varandra. Och jag tror inte att jag sett dig så lycklig någon gång. Först blev jag överraskad och visste inte riktigt vad jag skulle tycka eller tro. Men så insåg jag att det är som det ska vara. Det har ingen betydelse vem du älskar, min lillmara, bara du är lycklig. För om jag vet att du är lycklig så är jag lycklig. Och det är bara du själv som kan bestämma hur du ska göra för att vara lycklig. Inte sant?”
Han kramade om mig en stund till och torkade rent mina kinder från tårar och mascara med sin vita näsduk. När jag bättrat på sminket och klev ut från bilen var jag gladare än på länge. Det kändes som en enorm tyngd fallit från mina axlar.
”Gick det bra?” Robin hade stått bakom bilen och väntat på att vi skulle bli färdiga. Jag nickade glatt och satte upp en tumme i luften.
”Så, då har du bara mamma kvar.”
Robin hade rätt, men jag hade en känsla av att mamma inte skulle ta det riktigt lika lätt som pappa.

Farbror Gösta hade slagit på stort. Hundra bjudna, hade pappa sagt, också nästan lika många till av vänners vänner, snyltgäster och andra som vill ha litet gratis mat, dans och dricka en fredagskväll. Två rejäla långbord av bockar med plywoodskivor stod uppställda parallellt med varandra på fotbollsplanen. Där de slutade fanns ett dansgolv av lastpallar som täckts med plywood, runt tio meter i fyrkant. Vid änden av golvet stod bandet. Stora högtalare var vända ut mot bordet. Runt det hela fanns nästan tio hopfällbara bord till med sallader, bröd, ostar, godis, kaffetermosar och TV-kannor. Mellan två bord stod ett helt berg av kartor med starkölsburkar. Mest Chess och Löwenbräu. Bredvid stod backar med s:t Olofs lättöl, ramlösa och sockerdricka för de som ville vara nyktra. Utställt på borden stod pappkartonger med spanskt lantvin. I motsatt kortända, från scenen och dansgolvet räknat, var fyra gropar grävda i fotbollsplanen. De hade fyllts med grillkol och på varje grop fräste en uppfläkt griskulting på ett vändbart galler. Jag visste det inte innan men Gösta hade valt ”grisfest” som tema. Och grisfest blev det. En lika trevlig och blöt grisfest som de man upplever på Mallorca. Folk hade kul. Det fanns allt från pensionärer till små, små barn i sina barnvagnar. Bandet spelade bra musik. Stämningen var hög. Mitt val av högklackat var korkat och jag var tvungen att gå barfota förutom när jag gick upp på dansgolvet, annars sjönk jag ner i gräsmattan så jag riskerade att knäcka klackarna.

Det hade gått några timmar. Robins farhågor om att stöta på något ex till mig hade inte uppfyllts. Däremot stötte jag på Annelie, min barndomskompis Kajsas mamma. För att vara runt 40 såg hon oförskämt bra ut. Slank men ändå med fina former, med axellångt svart hår som hon våfflat just för den här kvällen. Till skillnad från mig hade hon riktiga dansskor på sig som matchade hennes svarta, vida klockkjol som bara gick ner på hälften av låren, och jag påmindes om hur ofta hon gick på olika danskurser. Vi stod vid samma bålbord och hällde upp varsitt glas. Jag själv insåg nog inte att jag blivit litet för förtjust i bålen under kvällens lopp. Vi talade en stund och kom in på Kajsa och hennes resor utomlands och Annelie ruskade på huvudet.
”Ungdomar av idag. Jag tycker de skall göra allt det där vi inte kunde, eller fick.”
”Inte fick? Vad var det ni inte fick?”
”Om du bara visste, Maria. I alla fall hoppas jag att ni tar chansen och gör det ni verkligen vill. Inte det ni måste. Du måste lova mig det.”
”Men om andra inte vill att jag gör det? Då kan det ju bli katastrof.”
”Skämtare där.” Hon kramade mig och jag kände på andedräkten att det runnit ner rätt mycket bål i henne också. Bandet spelade upp en snabb låt och Annelie sken upp.
”Oj, visst dansar du bugg Maria?”
”Litet, men är det inte bättre om du väntar på en karl?”
”Jag är less på att vänta på karlar. Dessutom väljer jag en ung tjej framför en gammal gubbe precis när som helst. Kom nu.”
Hon drog med mig genom folkhopen och vi dansade bugg medan jag funderade på vad hon egentligen menade. Var det en invit? Hon dansade kille och jag fick tjejrollen jag var mest van vid. Vi dansade bara med varandra och hade kul. Ändå kunde jag inte släppa det hon sa. Stötte hon på mig? Eller var det jag som misstolkade saker och ting. Men hon var min kompis mamma. Även om det var en invit skulle aldrig något kunna hända. Eller var jag säker på det? Jag tittade på henne medan vi virvlade runt. Hon var så glad, med söta smilgropar och med rörelser som en mycket yngre kvinna borde ha. Det pirrade till i mig. Jag hade helt klart druckit för mycket. Och jag hade Robin. Jag tog snedsteg i dansen som vi skrattade bort. Det gjorde även hon. Och hon var så snygg. Sexig och snygg. Det långa håret virvlade runt i dansen och hon såg rakt in i mina ögon när hon log. Och även om jag själv kunde förtränga dagens händelser i provhytten hade inte min kropp glömt den uppdämda lustan och känslor jag inte borde ha väcktes inom mig igen.
Låten tog slut och bandet bytte till en tryckare. Jag beredde mig på att gå men Annelie fångade in mig
”Åh nej. Det är alltid två låtar vet du.”
Jag la mina händer på hennes axlar och hon la sina på mina höfter. Tillsammans började vi glida runt i en staplande foxtrot i takt till musiken. Ingen av oss sa något, men knuffar och puffar drev ihop oss och innan jag visste vad som hänt dansade vi tätt hoptryckta. Mina armar hamnade runt hennes axlar på något märkligt vis och drog hennes överkropp mot mig tills våra bröst trycktes hårt mot varandra. Hennes händer vilade på överdelen av min stjärt och det kändes som hon drog mig till sig allt hårdare. Knuffarna i dansen på det överfulla dansgolvet pressade in hennes lår mellan mina ben och klänningsfållarna på våra kjolar pressades uppåt så att det blev omöjligt att se vad som hände därunder i dansbanans halvdunkel. Annelie blundade men jag kände hur hennes smala lår rörde sig i takt med musiken, mot mitt underliv. Pulsen började höras över musiken i öronen. Mina bröstvårtor styvnade, och jag undrade om hennes också gjorde det. Hon doftade skarpt av bål och mintpastiller. Och förföriskt av Chanel no 5 och tvål på svettfuktig hud.
”Nu kom vi väldigt nära varandra” fnittrade Annelie i mitt öra och jag försökte svälja så jag skulle kunna svara henne. Vi såg på varandra i dansen. Våra kroppar vaggade rytmiskt mot varandra och jag insåg att mitt lår var upptryckt mot hennes underliv på samma sätt som hennes tryckte mot mitt. Hon skulle säga något mer samtidigt som jag böjde mig framåt och våra läppar snuddade varandra Hon flämtade till och jag kramade henne hårt. Hennes svettiga kropp mot min. Hennes bröst mot mina. Min hungrande skåra mot hennes lår täckt av tunna strumpbyxor. Hennes underliv som vilade tungt mot mitt lår där bara strumpbyxorna och hennes tunna trosor hindrade kontakt, hud mot hud. Kön mot hud. Men vad ville hon egentligen? Var det bara mina fantasier?
Upphetsningen brann i mig. Min kropp ville ha mer. Jag höll om henne hårt. Pressade låret mjukt och rytmiskt mot hennes underliv i takt med musiken samtidigt som jag lutade ansiktet mot hennes hals och nafsade lätt i huden. En rodnad hade spridit sig från hennes hals, ner över huden ovanför brösten och ända ut på öronen. Med fjäderlätta läppar pussade jag henne från örat, ner mot nyckelbenet. Hon drog sig inte undan. Istället kramade hon om mitt huvud hårt och mumlade ett svagt ”ååååh”.
En hård stöt i ryggen fick mig att flämta till av smärta. När jag tittade upp såg jag Robin gå förbi och hon vinkade häftigt åt mig.
”Annelie, jag är ledsen. Jag måste gå.” Hon tittade upp, men fortsatte att gunga lätt, fram och tillbaka över mitt ben, i takt till musiken. Sedan tittade hon bort så att jag inte kunde möta hennes blick.
”Det är mitt fel. Förlåt.”
”För vad?”
”För att jag är för full. Det blev fel, Förlåt. Vi borde prata.”
”Men jag måste gå. Robin ropar på mig.”
”Din pojkvän?”
”Ja, nåt sånt”, mumlade jag ursäktande, drog loss min kropp från henne och lämnade henne ensam på dansgolvet.

”Vad fan håller du på med Maria. Skall du knulla henne på dansgolvet?”
”Vi dansade, helt oskyldigt. Var inte så jävla svartsjuk!
”Va fan! Svartsjuk. Klart jag blir svartsjuk. Du är ju här med mej! Då skall du inte hålla på sådär med någon annan. Inte här. Inte alls!” Hon väntade några sekunder för att få ett svar, men jag hade inget att säga, så hon fortsatte: ”Du dumpade Jeanette för att du tyckte att hon var så svartsjuk och du har berättat en massa skräckhistorier om henne. Men du. Jag tror inte du ser din egen del i saker och ting. Det är du som gör mig svartsjuk. Fattar du det? Jag har aldrig varit svartsjuk innan. Aldrig någonsin. Så träffar jag dig och du står och skriker åt mig att inte vara så svartsjuk. Men det är ta mig fan nåt fel på dig Maria. Något riktigt allvarligt fel i huvudet på dig. Du är som en övergiven hundvalp. Så fort någon visar litet omtanke viftar du på svansen och hänger med för att låta dem göra vad de vill med dig. Det funkar inte. Jag är inte sån, svartsjuk. Jag vill kunna lita på dig.
”Men du kan ju lita på mig. Lugna ner dig och sluta se spöken överallt.”
”Se spöken? Jag? I helvete. Kom här.”
Med ett fast grepp om min arm drog hon ut mig på dansgolvet igen. Annelie var borta men golvet var fortfarande närmast överfullt. Folk dansade och hade roligt. Robin drog mig nära sig och försökte kyssa mg. Där. Mitt på dansgolvet. Jag fick panik, vek undan huvudet och försökte trycka henne ifrån mig, men den enda effekten blev att jag tog ett grabbtag om hennes bröst. Robin pressade in handen i mitt hårsvall och ropade i mitt öra för att överrösta musiken:
”Nu kysser du mig. Här. Så alla ser att du är min. Annars kan du kyssa det här förhållandet goodbye.” Därefter drog hon mig till sig igen. Vi kysstes, men det var knappast villigt från min sida. Jag bara stod där alldeles blickstilla och tog emot hennes tunga i min mun medan jag blundade. När hon var klar tittade jag upp:
”Jag hoppas du är nöjd nu.”
Det kändes som om musiken tystnat. Som om alla människorna runt oss stirrade på oss, pekade finger åt oss. Ändå kan det inte ha varit så många som såg kyssen i mörkret på det välfyllda dansgolvet. Det brydde jag mig inte om. I min fantasi skrattade alla åt mig. Hon som hånglade med tjejer. Hon, den konstiga.
Jag slet mig fri från Robin och sprang. Sprang mellan människorna. Sprang över gräsmattan så klackarna slets av skorna och jag sparkade iväg dem någonstans så jag aldrig hittade dem efteråt. Jag sprang ut från fotbollsplanen och fick asfalt under fötterna men det brydde jag mig inte om utan jag sprang och sprang. Min pappa. Min farbror. Alla deras vänner. Hela min släkt. Alla visste att jag inte var normal nu. Nu var det jag som var monstret. Den där konstiga. Tårarna rann. Jag kunde knappt se något genom dimman i ögonen, men jag stoppade inte för det utan fortsatte bara att springa.
En cykel plingade bakom mig och ljudet från frasandet av gummihjul på sandig asfalt närmade sig. Med en suck stannade jag till och tittade bakom mig, där Robin kom inflämtande på en begagnad damcykel av äldre modell, med rundad ram, som som penselmålats svart.
”Maria stanna. Jag måste få tala med dig”! Ropade hon när hon såg att jag upptäckt henne och jag stannat. Även om jag helst av allt velat springa ut i dunklet bredvid vägen där hon inte kunde följa efter mig. Det tog inte många sekunder innan hon bromsade in med ett rasslande bredvid mig.
”Fan vad du kan springa.”
”Fan att du inte fattar att jag vill vara ifred. Annars hade jag inte sprungit.”
”Fan att du inte fattar att jag älskar dig.”
”Fan...” jag tystnade. Visste inte vad jag skulle säga.
”Hoppa upp på pakethållaren så skjutsar jag dig tillbaka till festen.”
Jag drog upp klänningen till höfterna och satte mig resignerat bakom henne. Strumpbyxorna var sönderslitna under fötterna och tårna stack ut genom stora hål. När jag försökte placera dem på ramen fanns det inget vettigt ställe att placera fötterna utan jag höll dem snett utåt. Bakhjulet trycktes ihop oroväckande av vår gemensamma kroppstyngd.
”Robin, vems cykel är det?”
”Jag har ingen aning. Den stod vid ingången, men jag lämnar ju igen den nu.”
Jag tryckte mig mot henne. Med händerna runt hennes midja kände jag hennes slanka, vältränade kropp genom frottétyget under handflatorna. Med örat mot hennes rygg hörde jag hjärtat slå fort därinne. Hon hade trots allt slutat röka nyligen, för min skull.
”Robin. Jag vill inte tillbaka. Festen är ju på väg att ta slut nu i vilket fall. Kan vi inte bara cykla ner till byn, så kan jag visa mitt liv. Var jag växte upp och vilken skola jag gick i.

Vi cyklade runt, runt och jag gjorde vad jag kunde för att visa det jag kunde i den tilltagande morgonrodnaden. Vi hade kul. Jag berättade barndomsminnen och pekade ut platser och byggnader i kvarteren runt mammas hus där det hänt något speciellt. Robin lyssnade intresserat och skrattade med i berättelserna.
Klockan började närma sig tre på morgonen när vi cyklade på vägen jämte en kyrkogård med solen i ögonen. Framför oss till höger låg en liten kyrka. Den såg ut som medeltidskyrkor brukar göra med vitrappade stenväggar, Höga fönster som började nära marken med rundade överdelar och brant tak med gaveltopp i tegel. Kyrktorn saknades. Robin bromsade till så häftigt att jag åkte rakt in i hennes varma rygg.
”Är det den här kyrkan du drömmer om att få gifta dig i?
”Kanske, kanske inte, men det är i alla fall i den kyrkan jag både blivit döpt och konfirmerad. Backens kyrka. Mamma och pappa gifte sig här och både mammas och pappa släkt ligger begravda här utanför.”
”Ska vi kika hur det ser ut därinne?”
”Det är nog låst.”
Jag hade knappt hunnit uttala orden när kyrkporten öppnades och ett äldre par med kassar i händerna kom ut. De gick med trötta steg till en Saab som stod parkerad längs vägen en bit framför oss och satte sig i den. Tanten vinkade glatt åt oss och vi vinkade tillbaka. Mannen backade ut och bilen försvann i ett dammoln.
”Du Maria, jag såg inte att de låste porten. Ska vi inte ta en titt?”

Kyrkporten var mycket riktigt inte låst. Inne i kyrkan var det vackert. Röda bänkar med vita, marmorerade gavlar i en ljus miljö ledde fram till altaret. Altarringen var även den gjord i nästan meterhöga stolpar av rödmålat trä med enkla stoppade dynor på låga bänkar framför som de som tog nattvarden kunde stå på knä på. Det fanns ingen altartavla, istället fanns ett underbart mosaikfönster med bilder i grönt och gult, som solen strålade genom och skapade ett otroligt färgspel framför altarringens vänstra sida. Runt fönstret, på väggarna, var det målat stam och grenar så att allt flöt ihop till ett livets träd istället för den plågade Jesus som alltid brukar finnas i kyrkor. Jesus hängde istället i ett kors från taket, som förr när jag var i kyrkan, men numera var det blomrankor på korset. Vid varje kyrkbänk stod en plasthink fylld med vita syrener och över varje bänkrad låg en girlang. Det doftade av blommor, målarfärg och lösningsmedel. Allt verkade så fräscht.
”Jösses, vad fint.” Utbrast jag.
”Har du inte sett det förr?”
”Nej.”
”Inte? Varför inte?”
”Kyrkan brann för några år sedan, en tid efter min konfirmation. Den har alldeles nyligen öppnats igen efter renoveringen. När jag konfirmerades var det här en ganska dyster kyrka som luktade så där gammalt, unket. Det var bara ett litet runt fönster högt upp på väggen. Inte alls som det här. Det här är fantastiskt. Här känner man ju faktiskt att det skulle kunna finnas en Gud.
”Ibland blir jag rädd för dig Maria.”
”Eller en gudinna. Moder jord.”
”Det gjorde inte saken bättre.”
Robin gick fram till den första hinken med syrener, drog upp en, satte den mot näsan och drog in doften.”
”Så ljuvligt. De har blommat ut för länge sen i Stockholm. Varför tror du de har tagit hit alla blommorna?”
”Det ska antagligen bli ett bröllop härinne. Åh så romantiskt! Jag önskar att jag också fick gifta mig härinne, när det är så vackert.”
”Drömmer du ofta att du gifter dig?”
”Förr, när jag var tonåring, drömde jag alltid att jag gifte mig med Julia. Vår handbollstränare. Att jag stod där längst fram i kyrkan och när prästen sa 'ni kan kyssa bruden' lyfte jag på slöjan och då stod hon där framför mig.”
”Jag vet. Du har sagt det några gånger. Och när du väl fick till det med henne så använde hon dig som en sexleksak. Knullade dig krokryggig och bredbent tre veckor i sträck innan hon dumpade dig på Max efter att du betalat hamburgarna. Mmm. Jag tror någonstans att det var lika bra att ni aldrig gifte er. Det äktenskapet skulle knappast blivit lyckligt.” Robin nickade långsamt och eftertänksamt innan hon satte tillbaka blomman i sin hink. ”Men om du minns, så friade jag faktiskt till dig första kvällen vi träffades. Kommer du ihåg det? Och då svarade du 'ja'. Nu är det dags för dig att infria ditt löfte.”
”Va?”
”Kom här nu. Nu gifter vi oss.” Hon grabbade tag i min höger hand och började nynna högt på Mendelssohns Bröllopsmarsch medan hon tog ett steg längs mittgången.”Na-na-nana nana na. Men så kom nu. Sjung med. Ta ett steg vid varje strof så vi kan gå med stil. Na nana naa nana naa.”
”Du är inte klok” skrattade jag och följde med. Tillsammans gick vi genom kyrkan medan vi nynnade hela bröllopsmarschen i kör. Det tog en stund, även om kyrkgången inte var särskilt lång, eftersom vi gick långsamt och värdigt, ett steg i taget. Precis som man ska när man gifter sig.
Framme vid altarringen stannade vi upp. Robin vände sig mot mig, tog mina händer i sina och började mässa med allvarlig röst:
”Tager du, Maria, denna syndare. Robin Linnéa Hauge att älska i nöd och lust till döden skiljer oss åt?”
”Ja. Och du Robin. Tager du denna syndare, Maria Elisabet Andersson, att älska i nöd och lust tills tidens slut?”
”Inte tills döden kommer?”
”Det låter så dramatiskt? ”
”Okej. Ja. Det gör jag. Nu kan du kyssa bruden.”
”Men vem av oss är det?”
Vi började tokskratta bägge två. Robin drog upp den V-ringade halsen på tröjan så den täckte både munnen och näsan men lämnade magen bar.
”Jag har ingen slöja, men....”
Så kom det sig att jag långsamt drog ner tyget som täckte min bruds ansikte inför Gud. Nästan som jag drömt om så många gånger. Hon blundade och plutade litet med munnen. Utan skor var hon så lång att jag var tvungen att böja nacken bakåt. När jag mötte hennes läppar med mina egna drog hon mig till sig och det som borde varit en puss blev istället en djup tungkyss. Robin bröt den strax, smekte mig över kinden och mumlade:
”Inför Gud och församlingen förklarar jag oss nu vara hustru och hustru.”
”Skulle inte det komma före kyssen?”
”Hur ska jag kunna veta det? Jag har aldrig gift mig.”
Så kysste hon mig igen. Våra tungor lekte tafatt. Kroppen reagerade direkt. Knäna mjuknade lika snabbt som bröstvårtorna styvnade och det började bulta i skrevet. En mjuk hand med långa fingrar la sig över mitt vänstra bröst och jag flämtade mitt i kyssen när vana fingrar masserade bröstet genom tyget. Jag ryckte till och tog ett steg baklänges.
”Nej, Robin. Det är fel. Det här är kyrkan. Jag konfirmerades här.”
”Och? Du förförde mig i en provhytt på JC. Var det bättre?” Hon tog ett steg mot mig och jag backade, så ett steg till likadant, och ett till. Grönt ljus fyllde världen. Bakom mig sken solen in genom fönstret och speglingarna genom glasmosaiken täckte min vita bomullsklänning och täckte den med ett mönster som närmast liknade bladen i en sommarskog.
”Åh Maria”, Robin stannade upp för att sedan smeka över mitt hår. ”Nu är du en huldra. Nej, en huldredrottning.” Med en hand på varje kind vände hon upp mitt ansikte mot sitt. Även hon var täckt av solens speglingar och hennes vita tröja och vita jeans hade förvandlats till färger som närmast passade en skogsgudinna i en fjärran,glömd tidsålder. Kyssen var underbar. Robins mjuka läppar fortsatte neråt längs halsen på mig men hon kändes inte som Robin längre. Hon var magisk. Ett väsen. Jag slets mellan fruktan för Gud och lockelsen från naturens njutning, men det slutade med att jag bara slappnade av och lät mig svepas med i vad som helst som Robin ville göra med mig. Ett skorrande ljud från ryggen avslöjade att Robin dragit ner dragkedjan på klänningen och kyrkans svala luft smekte min halvnakna kropp när känningen föll till golvet som en glödande gröngul särk runt mina fötter. Robins kyssar fortsatte in mellan mina bröst och hon mumlade ”Störst av allt är kärleken. Det är väl det du brukar säga när kristna diskuterar bögar på TV?” En hand försvann in bakom min rygg och med en knyck med fingrarna knäppte hon upp min BH med en hand. Jag har aldrig fattat hur hon bar sig åt. När BH:n gled av mina axlar för att falla ner på golvet mellan oss blottades mina bröst på min grönfläckiga kropp.
”Du är så vacker”, viskade Robin för att sedan sluka så mycket hon kunde av mitt vänstra bröst i sin varma mun. Jag försökte kväva en flämtning men då släppte hon bröstet. ”Skrik om du vill. Var dig själv. Härinne finns bara du och jag och Gud. Visa Gud att du älskar vad vi gör med varandra, så kanske han ändrar sig.”
”Eller hon.”
Robin log till svar innan hon slukade mitt andra bröst. Vänster hand letade sig in mellan mina sträva strumpbyxtäckta lår och jag stönade högt när hennes långfinger drog över mina blygdläppar ovanpå de tunna tyglagren.
”Sätt dig.”
Det var låga, klädda bänkar uppställda längs altarringen och genom att kliva upp på den nådde jag att sätta mig på själva ringen, men kanten var hård och obekväm. Istället klev jag ner och lutade armarna på ringen medan jag ställde mig bredbent med fötterna framför bänken. Det gjorde att jag stod väldigt instabilt och var tvungen att hålla fast mig rejält i ringkanten för att inte sätta mig på golvet istället. Robin satte sig på knä framför mig, mellan mina ben. Återigen förundrades jag över hur vi kunde se så förvandlade ut i ljusskenet från fönstret. Fläckarna som rörde sig över henne så fort hon själv vred sig gjorde att hon var ett sagoväsen istället för gamla vanliga Robin. Med högerhandens långa fingrar började hon massera venusberget ovanpå tyget. Ljudet från skrapandet på strumpbyxornas nylon ekade i kyrkans tystnad. Så böjde hon sig framåt och la hela sin mun över både strumpbyxor och trosor och blåste ut. Hettan spred sig i underlivet och jag gjorde ingenting för att stoppa henne när hon häktade tag i linningen till både trosor och strumpbyxor och drog av mig dem i ett snabbt drag. Så stod jag bakåtlutad och utlämnad, helt naken i Guds hus, och skrek till av njutning när Robin greppade tag i mina skinkor samtidigt som hon begravde tungan i min blöta skåra. Retsamt lät hon tungspetsen glida upp och ner längs blygdläpparna och jag gnydde av beröringen.
”Sluta sjåpa dig. Är det skönt så ropar du 'Gud' högt. Inget annat” Robin tittade upp längs min nakna kropp och jag mötte hennes vackra, blå ögon och nickade.
Återigen gled tungan in i mitt inre och jag flämtade ett lågt ”Åh Gud”.
”Högre”, mulade Robin med ansiktet hårt pressat mot mitt underliv. Tungspetsen gled upp från underkanten, pressade sig in mellan blygdläpparna och pressades in i mitt blöta inre. ”Herregud!” skrek jag till och kände Robin nicka. Med ett stadigt tag med händerna under mina skinkor lyfte hon upp mig en aning, precis så mycket att tårna nuddade golvet, för att sedan begrava tungan djupt in i min vitt skrevande, drypande fitta. ”Gud!” skrek jag. Och sedan en gång till när hon sög in clittan i munnen.
Jag har svårt att få orgasm bara av att slickas. Eller, svårt och svårt, men det tar lång tid. Det visste Robin, men hon brydde sig inte. Varje gång hon begravde tungan djupt inne i mig skrek jag högt efter Gud. Högre och högre. När jag stirrade upp i taket såg jag ryggen på Jesus som hängde på sitt kors däruppe i mörkret, men om han ville vända mig ryggen så struntade jag i det. Jag var kär, och kåt. Jag blundade och drogs med i Robins taktfasta slickande. När jag började jucka allt hårdare i varje slickning lyfte Robin upp låren på sina axlar och reste sig upp så att jag hängde med benen runt hennes huvud och vilade axlarna på altarringen nedanför, helt utlämnad till vad hon nu tänkte göra med mig.
Orgasmen kom allt närmare. Min kropp vred sig utan att jag kunde kontrollera den. Varje slickning drev mig ett steg närmare mörkret och ljuset ... och ett skrik närmare Gud. Och precis när jag var uppe på toppen och var färdig att rulla över kanten, drog Robin undan huvudet och kysste mig på magen och sedan ner på mitt välfriserade, blonda venusberg.
”Neeej, snälla.”
”Snälla vad?” Hon stannade upp och log mot mig.
”Snälla slicka.”
Hon böjde ner huvudet och återigen gled tungan in i mig. Hela min kropp ryckte till och jag skrek ”Guuuuud” rakt ut. Hon slickade upp och ner, in och ut och orgasmen kom framstormande igen, när hon återigen, retfullt, stannade upp. Kroppen gick upp i brygga. Ryggen värkte av den påfrestande ställningen och jag stönade ett långt 'neeeeeeej' Så begravde hon ansiktet i mitt kön, sög in clittan tills orgasmen slog till i min vilt ryckande kropp och jag skrek på Gud. Bara skrek och skrek och skrek, tills jag tappade balansen och Robin hjälpligt fångade upp mig och lade ner mig på rygg på det kalla stengolvet framför altarringen.

Jag försvann för en kort sekund. När jag tittade upp satt Robin bredvid mig och smekte mig långsamt över håret. Kylan från golvet kändes svidande mot min känsliga rygghud.
”Vad säger du Maria? Det var väl ingen dålig bröllopsnatt?” Hon log mot mig och jag log tillbaka. Av glädje. Av lycka. Jag sträckte upp min hand, smekte över hennes kind, ner längs hennes kropp och sedan in mellan Robins lår.
”Vill du också uppleva den?”
”Vill du?” Jag nickade Hon reste sig upp och drog av sig sandalerna, sedan både jeans och trosor i ett enda drag. ”Du gör mig så jävla upphetsad Maria, vet du det. Det finns ingen som kan skrika av lust som du.” Så satte hon sig med ett knä på varje sida om mitt huvud. Ljusen från fönstret visade att det glänste av fukt på hennes slätrakade venusberg, långt upp mot strecket som visade var troskanten gått. Med låren så vitt särade som möjligt kom fittan i precis rätt höjd för att jag skulle kunna slicka i mig hennes safter och hon stönade högt, böjde sig bakåt och vilade händerna på stengolvet bredvid mina lår.
”Så älskling, gapa och säg Lappland.” Mumlandet övergick till ett gnyende flämtande. Det hade gått en tid sedan senaste rakningen. En kort stubb kittlade tungan när jag gled med tungspetsen längs de svullna blygdläpparna, upp till venusberget och sedan ner på clittan.
Händerna förde jag upp under hennes tröja, hennes BH och upp på hennes nakna bröst och hon blundade med ett kvidande. Sedan begravde jag tungan i henne samtidigt som jag masserade hennes bröst. Underlivet började rycka efter en kort stund. Som om hon red en häst, men det var mitt ansikte hon red. Så satte hon sig upprätt, tryckte mitt ansikte rakt mot sitt släta underliv. Genom att böja sig framåt greppade hon altarringen framför sig, svankade och gnuggade fittan så hårt mot mitt ansikte att det gjorde ont i huvudet när det trycktes ner mot stengolvet under mig. Jag drog ner händerna från hennes bröst, som ändå gled utom räckhåll och använde fingrarna för att massera clittan med ena handen och hennes anusöppning med den andra samtidigt som jag fortsatte att begrava tungan i hennes plaskvåta fittöppning. Hon skrek, inte på Gud eller något annat utan bara rätt ut. Om och om igen, innan hon reste på höger ben och sjönk ihop på rygg på stengolvet bredvid mig. Svettdroppar rann över hennes bruna hud. Andningen var som efter ett sprinterlopp och brösten under den tajta tröjan rörde sig häftigt upp och ner. Så skrattade hon rakt ut, vände sig mot, mig, omfamnade mig och fnittrade fram ett lyckligt: ”Tack, min vackra fru.”

Vi ställde cykeln vid en lyktstolpe nära mammas hus. Den var trots allt stulen och någon kanske behövde den. Sedan smög vi oss fram längs gången, lämpligt flickigt småfnittriga. Dörren var olåst, precis som mamma lovat. Men vi kom inte längre än in i hallen. Där stod mamma i morgonrock med armarna i kors.
”Var har ni varit?” Hon såg arg ut. Riktigt arg.
”Vi tog en cykeltur genom samhället. Jag ville visa Robin var jag växte upp.”
”Och jag är jätte kissnödig” fyllde Robin i och försökte gå in, men mamma ställde sig i vägen.
”Tant Gun ringde. Hon sa att det var något som hände på festen. Kan du förklara det själv? Med egna ord?”
Hjärtat sjönk som en sten på mig. Jag tittade på Robin som ställde sig bredvid mig och la armen runt min midja.
”Robin. Jag tror det är bäst att du går ut en stund.”
”Säkert?” Hon granskade mig noga.
”Helt säkert.”
”Okej. Det kanske finns en buske som behöver vattnas i närheten.” Så gick hon tveksamt ut.
Mamma fräste. ”Den flickan kommer aldrig in genom dörren igen. Aldrig. Hon är inte välkommen längre. Är det sant, Maria? Det som Gun sa? Att ni två... att ni... att ni kysste varandra? Liderligt! Helt öppet! På dansgolvet!”
Jag nickade.
”Men du har ju pojkvänner? Vad hette han den där stiliga killen, Johnny. I Nordmaling. Inte skall du behöva gå runt och kyssa såna som hon?” Hon viftade vilt med armarna medan hon pratade. Ett tecken på att hon var upprörd.
”Såna som hon är min flickvän. Jag tänker fortsätta att kyssa henne. Vare sig du vill det eller inte.”
”Men lilla barn. Det är djävulen. Djävulen har flugit i dig. Du åkte iväg till Stockholm och se vad som hände.”
”Stockholm är knappast Sodom eller Gomorra mamma.”
”Men, det går kanske över? Du kanske hittar en kille snart. En du vill gifta dig med. Och skaffa barn med.”
Hon började gå fram och tillbaka mellan dörröppningarna till köket och vardagsrummet medan hon pratade och tittade inte längre på mig.
”Jag trivs bra med Robin. Jag älskar henne.”
”Man kan inte älska en hora!” skrek hon, rakt ut i husets mörker, utan att titta på mig.
Så sjönk hon ner på golvet. Högg tag om benen och tryckte huvudet mot knäna medan hon vaggade långsamt med kroppen. Hela tiden gråtmumlandes: ”Jag får inga barnbarn. Jag får inga barnbarn.” Jag lät henne sitta så en stund men hon slutade inte och jag började bli allvarligt orolig för henne. Till slut satte jag mig på huk bredvid henne och smekte hennes överarm.
”Mamma. Jag är lesbisk. Homosexuell. Gay. Flata. Kalla det vad du vill. Det är sån jag är. Men jag är fortfarande din Maria.”
”Du är inte sån.” mumlade hon tillbaka.
”Mamma, jag...”
”Du är inte sån.”
”Ma...”
”Du är inte sån.”
”Du...”
”Du är inte sån! Du är inte sån! Du är inte sån!” skrek hon plötsligt med sina lungors fulla kraft. Sedan sjönk hon ihop igen och fortsatte gråta.
”Maria. Jag är Maria, mamma. Samma Maria du tackade Gud för igår. Det är ingen skillnad på mig då jämfört med nu. Du måste väl kunna förstå att inte alla passar i den där mallen bibeln visar upp? Man kan vara annorlunda. Man får vara annorlunda.
Hon svarade först inte. Sedan mumlade hon, utan att titta upp ”Snälla, kan ni gå iväg en sväng, Robin och du. Någon timme bara. Så får jag fundera på det här.”
Hon rörde sig inte när jag gick ut ur huset.

När vi närmade oss mammas hus igen blev vi omcyklade av tidningsbudet som stannade till hos mamma och lade ner Västerbottenskuriren i hennes brevlåda. Vi plockade upp tidningen och gick in på gången, men bägge stannade vi till när vi såg högen framför oss. De väskor vi haft med oss stod packade vid sidan av gången. Mitt på gången stod två gamla resväskor och en banankartong. Uppe på kartongen fanns ett kuvert fasttejpat. Med darrande fingrar lossade jag det från tejpen och öppnade det. Handstilen var mammas. Hon hade använt kalligrafipennan jag gett henne i julklapp. Brevet var kort. Det stod bara två rader.

”Du är välkommen hem igen med en pojkvän.”
”Kram. Mamma.

När jag läst klart brevet för Robin skakade jag i hela kroppen. Gråten ville ut men jag hade inga tårar. Ingenting. Jag var alldeles tom invärtes. Robin la armen runt axlarna.
”Fryser du?” Jag nickade, blundade, darrade. ”Det är kylan utanför garderoben. Kom nu. Det finns inget mer du kan göra.”

© maria_e_andersson@hotmail.com

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Ensamheten mellan oss	Lesbiskt	4.8	30/12-17
Älvan med piskan	Lesbiskt	4.6	4/9-16
Kylan utanför garderoben	Lesbiskt	4.7	22/5-16
Som om man aldrig funnits	Lesbiskt	4.8	12/3-16
Att tömma ett bakbord	Lesbiskt	4.6	17/9-15
Tårar av smärta och glädje	Lesbiskt	4.8	1/8-15
Äntligen hemma	Lesbiskt	4.9	13/2-15
Gudinnan från Grekland	Lesbiskt	4.8	28/7-14
När Kajsas mamma gick över till andra ...	Lesbiskt	4.7	14/7-14

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.