Ris och ros del 2
Författare: lydia s Datum: 2016-05-02 20:12:22
Kategori: Lesbiskt och Första gången
Läst:
19 487 gånger
Betyg: 3.8 (6 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
”Ris och ros – en utvecklingshistoria”
Del 2: ”Kärleken vaknar”
Här är andra delen i en planerad serie noveller med teman som: första gången, lesbiskt sex, disciplin (smisk!) med mera. (Man bör ha läst del 1 ”Skinn mot skinn”.) Jag är tacksam för respons. Tipsa även gärna om hur ni vill att berättelsen ska fortsätta!
Lydia Stille
Lovas längtan efter Charlotte gick inte över. Den växte istället av att Charlotte verkade bli mer och mer otillgänglig ju närmre sommaren kom. I stallet var hon sällan, och i skolans korridorer rörde hon sig alltid i ett stim av beundrare. Åtminstone tyckte Lova att det såg ut som det. Visst växlade de några ord då och då, eller satt bredvid varandra på franskan och bläddrade i samma lexikon, men närmare än så kom inte Lova. Det hindrade hennes förstås inte från att nattetid och med ljuset släckt smeka sig själv till lycka med bilden av Charlottes ansikte på näthinnan. Vissa morgnar, när hon vaknat lite för tidigt, gjorde hon samma sak igen. Det var såklart jätteskönt, men bara för den korta stunden. Lova ville inte bara fantisera. Hon ville vara med Charlotte. Hon ville HA Charlotte!
En eftermiddag då regnet forsade ner över skolans jättefönster och Lova stålsatte sig för att orka med ännu en lektion i hennes minst intressanta ämne, samhällskunskap, dök Charlotte upp ur trängseln av förbipasserande och viftade med armen:
”Går du här och drömmer?”
Charlotte bar alltid märkeskläder av senaste modell, men idag var hon ovanligt propert klädd i tighta svarta jeans och vit skjorta. Ändå lika vacker, tänkte Lova och hörde sig själv mumla något till svar.
”Alltså, jag får panik för matte-nationella” sa Charlotte. ”Så jag tänkte…” Hon bet sig i läppen och tittade ner i det stenlagda golvet. ”Kan inte vi… plugga ihop nån dag? För du är mycket grymmare än jag”. Lova försökte att inte visa hur glad och överraskad hon blev. Självklart kunde de det! Men när?
”Typ snart, för provet är på fredag, och jag kan verkligen INGENTING!”
De bestämde sig för att stanna kvar i biblioteket tills skolan stängde och se hur långt de kom. Lova kände hur pulsen började slå snabbare. Hon fick ovanligt svårt att lyssna koncentrerat på den sista lektionen om det ekonomiska kretsloppet i samhället och antecknade inget.
Med matematiken i biblioteket kom de inte särskilt långt, för till Lovas förvåning verkade Charlotte inte ha hängt med alls de senaste månaderna. Hon ställde frågor om det allra enklaste och började nu verkligen se panikslagen ut.
”Hur ska jag kunna lära mig allt det här till på fredag! Jag kan ingenting, jag är fucked up!” utbrast hon och la pannan i rutblocket.
”Men säg inte så…”
Lova lade ifrån sig pennan och placerade handen på Charlottes halskotor. Hon kramade några gånger, lätt.
”Ja, snälla massera mig. Massera min hjärna också…”
Lova letade efter en lösning på problemet, medan hon fortsatte att knåda Charlotte.
”Men om vi ses i morgon då? Om vi hoppar idrotten så slutar vi efter lunch. Då behöver vi inte sitta här heller, vi kan… vara hos nån. Jag menar hemma hos nån istället.”
Charlotte tittade upp och såg med ens ut som om alla bekymmer var bortblåsta:
”Jamen gud vad mysigt! Då kan vi softa och räkna på samma gång! Fast snälla kan vi inte vara hos dig då? Det är så himla mycket grejer hemma hos oss.”
Lova trodde knappt att det var sant. Lova skulle följa med henne hem – hon hade till och med föreslagit det själv!
***
Nästa dag hoppade de mycket riktigt över idrotten. Det var ett ovanligt tilltag för Lova, som i vanliga fall aldrig missade en lektion, men inför utsikten att tillbringa en hel eftermiddag med Charlotte, var hon beredd att tänja på reglerna. Redan på spårvagnen ut till förorten återföll flickorna i det bubblande tjejsnack som annars bara förekom i stallet, och det var som vanligt mest Charlotte som pratade om sina äventyr. Hon hoppade friskt i tiden mellan olika intermezzon med en ”Gustav” hit och en ”Axel” dit, en segelsemester här och en vecka på Rivieran där. Om man bara hade lyssnat förstrött, lät det som det bästa av tänkbara tonårsliv. Men Lova, som hade sina egna skäl att lägga allt på minnet som kom över Charlottes läppar, hade noterat allt fler motsägelser i Charlottes historier. Det fanns för många luckor i dem, och mer än en gång hade hon hört samma historia berättas, fast med olika namn på vilka som varit med. Allra störst verkade inkonsekvenserna vara när det kom till killar.
”… Han bjöd på vodka redbull hela kvällen, och sen dansade vi till fyra på natten!” avslutade Charlotte sin exposé över senaste vistelsen i Saint-Tropez.
Inte förrän flickorna närmade sig radhuset där Lova bodde började Charlotte bli tyst. Märkligt tyst, tyckte Lova.
”Kommer det vara någon hemma hos dig?”
”Det får vi väl se.”
Ingen var hemma. Lova visade sin väninna runt lite innan hon öppnade kylskåpet och plockade fram juice, smör och olika pålägg till rågbullarna. Den som ville maratonplugga matte, behövde gott om energi, visste hon.
Charlotte bodde, enligt vad Lova hade hört, i en jättevilla, men var märkbart imponerad av hur ”fräscht” allting var i hemmet.
”Det är för att mamma alltid vill att det ska vara städat” förklarade Lova. Efter mellanmålet tog hon fram skolväskan och drog upp matteboken med anteckningarna och miniräknaren alla var tvungna att äga.
”Just det, jag hade nästan glömt”, sa Charlotte med en suck. ”Kan vi inte sitta i ditt rum istället? Så kan vi ha musik på också!”
Sagt och gjort slog de sig ner vid Lovas skrivbord, tätt intill varandra. Rummet var stort men ganska spartanskt inrett. Förutom bokhyllor, några skåp och tavlor med abstrakt konst fanns inte mycket att fästa ögonen på. Över sängen hängde dock en några år gammal affisch på Rihanna, det var samma som på omslaget av Loud-albumet. Charlotte ville veta om Lova tyckte Rihanna var sexig, och Lova ryckte generat på axlarna. Det fanns naturligtvis ett skäl till att just den planschen inte följt med i papperskorgen senast hon rensade bland bilderna på flickrummets väggar…
Att studera till provet visade sig vara lika svårt den här gången, om inte värre. Charlotte verkade inte ha mycket till studieteknik men däremot förmågan att bli distraherad av minsta lilla sak. Hon ville kolla sina mail redan efter några minuter och växlade spellista innan de räknat igenom det första talet. Til lsist fick Lova nog: ”Lyssna nu Charlotte” sa hon och märkte själv hur uppfordrande hon lät. ”Du måste faktiskt göra som jag säger nu, om det här ska funka. För det första ska vi inte ha nån musik på alls. För du kommer inte kunna fokusera om du har det. Utan nu gör vi så, att när man har jobbat i fyrti minuter, DÅ får man ta en paus på FEM minuter och lyssna på EN låt…”
Charlotte tittade storögt och svarslöst på henne.
”… Och inte förrän det har gått två såna perioder så får man gå på toaletten och göra vad man vill i tio minuter. Annars funkar det inte. Okay?”
Charlotte nickade förläget. Hon verkade vara helt ovan vid predikningar, men sa inte emot.
”Okay då… What ever”
Med musiken avstängd återvände flickorna till räkningen. Först jobbade de var för sig men började efter en stund att jämföra lösningar. När Charlotte fick allting förklarat för sig i lugn och ro hade hon inte så svårt att förstå räknesätten som det först hade verkat. Och vips hade de första fyrtio minuterna gått.
”Gud vad snabbt det gick, och ändå så hann vi med en hel sida” sa Charlotte. Efter ytterligare en och en halv timme hade de hunnit igenom två hela kapitel och Charlotte reste sig stolt från skrivbordet.
”NU får jag väl ligga i din säng nu i tio minuter?” frågade men väntade inte på Lovas svar. ”Och snälla sätt på Loud!”
Lova gjorde henne till viljes och såg leende på hur Charlotte liggande på rygg i sängen sparkade med benen i luften till musiken samtidigt som hon sjöng med i ”S&M”. Hon hoppades att Charlotte inte skulle tröttna i första taget.
Tiden gick. Vad som i början sett hopplöst ut började sakta men säkert att arta sig.
”Ifall jag klarar det här provet, så är det bara för att du hjälpte mig” sa Charlotte men avbröts av en duns från farstun. I nästa stund stack Lovas mamma Julia in huvudet genom dörröppningen.
”Oj, här sitter det två flitiga och arbetar!”
Lova fick presentera Charlotte, som log men såg ovanligt blyg ut när hon tryckte Julias hand.
”Jag kom egentligen bara hem för att duscha och byta om” sa Julia. ”Det är orgelkonsert sen nämligen. Har ni ätit förresten?”
”Ja, vi har ätit mellanmål.”
Lova och Charlotte bestämde sig för att fortsätta en timme till, innan det fick vara nog med provförberedelser. Klockan hade hunnit bli fem när de var färdiga, och flickorna var åter ensamma i huset. Båda var utmattade, men inte så lite stolta över att ha hunnit igenom fyra hela kapitel, och satt nu i var sin ände av Lovas säng.
”Får jag fråga dig en sak?” sa Charlotte.
”Ja. Vad då?”
I bakgrunden började spellistan om från början.
”Är det sant att… är det sant att du får smisk?”
Lova stelnade till. Hon hade aldrig fått frågan förut och därför aldrig behövt svara. Under några desperata bråkdelar av en sekund hann hon gå igenom alla möjligheter till hur Charlotte kunde veta. Vem kunde ha skvallrat? Det måste vara Alice. Jävla Alice! Men så fort denna tankebana var avslutad lade Lova märke till att det var Charlotte som såg mest ängslig ut, och hon svarade därför mycket lugnt:
”Ibland. Ibland så har jag det…”
Charlotte tittade ner. Hon kramade sängöverkastet med fingrarna.
”Gör det ont?”
”Ja… Det är ju meningen. Att det ska svida lite alltså.”
Hur konstigt det än var, kände Lova att det var hon, och inte Charlotte som hade övertaget i samtalet.
”Men alltså, har du typ som regler du måste följa?”
Lova behövde tänka efter. När hon var yngre hade det kanske funnits uttalade regler hon behövde följa. Som att hon inte fick säga fula ord eller ljuga för mamma eller vara ohövlig mot andra vuxna. Numera blev hon däremot oftast smiskad för att hon hade svikit ett förtroende. Till exempel när hon kom hem med oväntat låga betyg i slutet av åttan. Detta hade mamma Julia inte tolererat, och straffet hon utdelat den gången hade varit mycket strängt, men gjort att Lova skärpte sig rejält det följande läsåret. Betygen höjdes och Lova kunde till sist välja vilket gymnasium hon ville.
”Nej. Eller det är lite som att jag har frihet, fast under ansvar” sammanfattade Lova och märkte att det varit betydligt enklare att tala om sina erfarenheter än vad hon hade trott. Charlotte hade lyssnat intresserat och utan att avbryta – för en gångs skull. Det blev tyst en liten stund. Lova anade att Charlotte ville veta mer men inte vågade fråga. ”Du då?” sa Lova och lade en hand på Charlottes knä. ”Har inte du några hemligheter som du berätta för mig?”
”Eh… nej. Det har jag inte.”
Lova märkte att övertaget hon byggt upp genom att ogenerat berätta om sig själv växte. Hon lade sin andra hand på Charlottes andra knä och makade sig närmare i sängen.
”Det har du nog…”
”Nej…”
Lova rörde sig ännu närmare, valde sina ord med omsorg och lät det gå lång tid mellan varje:
”Charlotte, titta på mig. Man behöver inte… skämmas över saker som man inte har gjort. Så… om du inte har haft sex med nån…”
Nu var det Charlottes tur att sitta som förstelnad.
”Hur kan du veta det?!” stammade hon.
Då kysste Lova henne. Kysste henne på munnen.
”Det gör inget…”
Hon kysste igen, och den här gången öppnades en springa mellan Charlottes läppar. Flickornas tungor möttes medan läpparna pressades allt hårade mot varandra. Lova höll på att tappa andan av upphetsning och drog sig några centimeter tillbaka, tillräckligt för att se rakt in i Charlottes uppspärrade blå ögon.
”Du är så fin, Charlotte. Jag ville så gärna kyssa dig.”
”Ja… kyss mig.”
Nu kunde ingenting längre stoppa läppar och tungor, händer och kroppar från att söka sig till varandra. Lova omfamnade Charlotte hårdare än hon omfamnat någon annan och drog henne med sig ner i sängen. Charlotte slet sig fri men bara för att kunna rulla upp ovanpå Lova och överösa henne med kyssar. Snart började flickorna smeka varandra ohämmat medan de rullade runt i sängen tungkyssandes: över hals och haka, axlar och armar, höfter, knäveck, rumpor – överallt de kom åt med sina kåta händer!
”Jag vill vara naken med dig!” kved Lova när hon utan framgång försökte få upp Charlottes skjortknappar. Charlotte svarade med att pressa ner Lova på rygg och sätta sig grensle över henne, varefter hon snabbt löste upp plagget och lät det glida av henne. Lova kunde inte annat än titta på. I omklädningsrummet efter idrottslektionerna hade hon sett skymtar av Charlottes magnifika, drottninglika byst, med och utan bh, men aldrig så här nära. Hon höjde sina armar för att få känna på dem men hölls tillbaka av Charlotte.
”Ta av dig själv först…”
Det dröjde inte länge innan flickorna låg i bara trosorna, vilt kelande med varandra. Lova sög på Charlottes fingrar, som fördes in och ut ur hennes mun. Hon bet och slickade, sög hårdare. Under tiden hade Charlottes lediga hand börjat söka sig ner över Lovas mage och trosor. Hennes fingrar rörde sig retfullt lätt över det tunna tyget, innan de beslutsamt sökte sig innanför linningen och millimiter för millimeter sjönk ner i Lovas kön.
”Du är våt…”
För ett ögonblick blev Lova orolig. Gjorde hon något fel?
”Är inte du det?”
Charlotte gjorde ett avbrott i smekandet, kysste i stället Lova djupt en gång och ställde sig med ett leende på knä i sängen.
”Känn själv…”
Lova låg kvar och förde sina händer upp för Charlottes lår. Hon lät dem stanna kvar en stund runt den fylliga stjärten innan hon med ett ryck slet av Charlottes trosor. En välansad buske av ljusbrunt könshår uppenbarade sig, och från sin liggande ställning kunde Lova även se rakt in upp i Charlottes fitta. Hon kände efter. Den var… lika våt som hennes egen! Än en gång slingrade flickorna in sig i varandra. Men långsammare. Naknare.
”Jag vill ligga under täcket med dig!” viskade Lova. ”Jag vill ha SEX med dig!”
***
Den andfådda, viskande dialogen efteråt:
”Var det skönt?”
”Ja. Märktes inte det?”
Lova och Charlotte låg ännu med täcket över sig, hållande varandras händer. De hade älskat i gott och väl en timme, smekts, kyssts och slickat varandra. Lova hade legat på rygg med särade ben och njutit av Charlottes fulla tyngd när deras bröst möttes. Hon hade kramat hårt om Charlottes midja så att bådas venusberg gnuggades mot varandra och låtit ett finger glida upp och ner klyftan mellan Charlottes stjärthalvor. Charlotte hade stönat och blundat under beröringen. Till sist hade Lova inte kunnat hålla sig längre. Hon ville komma och förde Charlottes hand till sitt eget längtande kön. Där visade hon med några enkla rörelser hur hon ville bli smekt; blygdläpparna hade varit så blöta att Charlottes hanflata halkade omkring över dem, innan hon hittade in i det allra heligaste, allra kåtaste gömslet i Lovas kropp.
”Ja, fortsätt! Jag kommer! Det är så skönt. Fortsätt!!!”
Hon tryckte Charlottes hand ännu hårdare mot sin simmande våta slida och gav upp för orgasmens stötvåg.
”Ja!!!”
Charlotte hade storögt sett på när Lova exploderade av sexuell extas, samma Lova som nyss hade repeterat matte med henne och som alltid verkade vara den duktiga, skötsamma flickan som aldrig släppte loss. Det dröjde dock inte länge innan Charlotte själv ville ha samma behandling. Nu var det hennes tur att dirigera Lovas smekande händer och fingrar över sina egna intima delar. Lova hade alltid varit nyfiken på hur andra tjejer onanerade, utan att våga fråga någon, men nu behövde hon inte vänta längre. Charlotte tyckte precis som hon själv bäst om att smeka överdelen av vulvan där hennes klitoris gömde sig. Men under tiden ville hon att Lova skulle föra sina fingrar in och ut ur håligheten längre ner och inte sluta förrän hon kom. Det gjorde Lova gärna. Hon häpnade över att Charlotte med sina rejäla höfter och fylliga bak hade en så trång och känslig liten mus, vilken hon nu fick ynnesten att penetrera.
”Gud vad skönt! Fortare! Fortare!!”
Så hade också Charlotte kommit.
”Lova…” sa Charlotte efter att de bara legat och tittat på varandra en stund. ”Var det här din första gång med en tjej?”
Lova smekte hennes kind.
”Ja. Din också va?”
Lova kysste henne lätt på hakan.
”Men inte sista gången väl?”
Fortsättning följer…
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
jättebra som sagt. Önskemål? Ja att tjejerna får smäll av Lydia. Men behåll det realistiska. Det känns som om man skulle kunna vara Lova på riktigt strängt uppfostrad av en mamma. Eller att Charlotte får höra när Lova får och att tjejerna pratar mer om det.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
gillar oxå smisk som är vard. uppfostran- bara handen räcker.. inga piskor eller andra redskap utan girl next door uppfostran av mamma i sena tonåren