Sommar på landet
Det var en sen julidag då Hanna gick ned till Kvarnuddens strand för att tvätta sig. Det hade varit en mycket varm dag; en sådan där dag då ingen svalka tycktes tillgänglig, fuktig och kvav. Största delen av byn hade arbetat utomhus med diverse sysslor hela dagen, och passat på att göra sådant som skulle vara svårt eller omöjligt vid regn. Först, på den tidiga förmiddagen, hade hon tyckt att värmen var otroligt irriterande. Vad hon än gjorde kunde hon inte bli kvitt den och hon tyckte inte om känslan av att ha svettiga kläder på sig. Efter ett tag, då hennes svett kylde ned kroppen och hon insåg att den var oundviklig, syntes den dock inte så farlig.
Det hade varit en fin sommar hittills. Det hade inte varit så värst mycket att arbeta med och tack vare det hade hon hunnit med såväl sina sysslor som att leka med sina småsyskon och umgås med sina vänner. Speciellt hade hon och Matilda spenderat mycket tid tillsammans. Hon tyckte mycket om Matilda, med hennes blonda och fantastiskt vackra, blonda hår som hon brukade sätta upp i en tjock hästsvans. Alla män i bygden pratade om Matilda, visste hon. Hon hade alltid varit en naturlig skönhet; hennes blåa, leende ögon, välformade ansikte, kraftiga byst och breda höfter… då sommarsolens strålar sken mot dem då de arbetade ute tillsammans, och Matildas hud blev gyllenbrun och hela hon färgades av dammet, då var hon enligt Hanna som vackrast. Hanna var verkligen ingen missunnsam person, men understundom kunde hon bli grön av avund då hon såg Matildas perfekt formade kropp avteckna sig mot det vita tyget då vinden tog tag i hennes kjol. Eller då de badade tillsammans och Matilda log mot henne, helt naken. Eller då Hanna ibland smygtittade på henne genom en springa in till hemlighuset, eller då hon bytte om i deras rum i stugan. Hon gjorde det inte varje dag, bara då hon kände sig extra uppspelt, och vid de tillfällena kunde åsynen av det gyllene håret mellan hennes ben göra henne väldigt uppspelt… hon visste inte riktigt varför, hon tänkte att det väl var för att hon tyckte så mycket om henne som vän. Kvinnor kunde ju trots allt inte vara samman med kvinnor, det visste hon sedan gammalt, och hennes känslor för Matilda, och vissa andra unga flickor för den delen, fick under inga omständigheter bli allmänt kända... därför var hon mycket försiktig, nästan pryd, och försökte slita bort sin blick så fort hon såg en naken kvinna. Samtidigt kunde hon inte låta bli att känna sig enormt attraherad av Matilda, på samma sätt som hon kunde känna inför vissa unga män i hennes ålder.
Hon var väldigt glad över att det inte var så många i hennes ålder som hade flyttat från bygden - hon hade hört om att många från andra byar rest utomlands för att tjäna pengar. Hemma var dock de flesta kvar, trots att förra året hade varit väldigt svårt, men dålig skörd, dåligt väder och en stundtals mycket tryckt stämning bland folk. Nu hade det mesta dock lugnat sig; det rådde en harmoni som visserligen fortfarande bröts ibland, men överlag rådde frid. Hon vinkade till familjen Petterssons, som var ute och lastade hö, innan hon vek av på den lilla stigen ned mot sjön. Hon lade väl märke till den unge Carls förlägna blick när hon hälsade. Han såg vettskrämd ut. Hon visste att han var åt det osäkra hållet, och inte tillhörde de mer utåtriktade unga männen i trakterna, men hon hade aldrig lagt märke till just en sådan blick från honom tidigare.
Hon lade ifrån sig sina skor och kände den solvarma marken under hennes fötter. De var litet krokiga, tyckte hon; inte som Matildas, som såg silkeslena ut. Då och då stack det till av ett tallbarr under fötterna, men det gjorde inget. Skogen doftade ljuvligt av varm tallskog och fåglarna sjöng.
Vid slutet av stigen uppenbarade sig sjön. De flesta tog den större stigen, som gick snabbare, men Hanna hade sitt alldeles egna plats som, såvitt hon visste, ingen annan kände till. Dit brukade hon gå när hon var ledig och behövde lite tid för sig själv; härligast var det på sommaren, då hon kunde gå dit nästan när hon ville och bada i det ljumma vattnet. Ibland kunde hon spendera timmar där själv, särskilt när de andra var upptagna och ingen undrade var hon var. När det var varmt nog tog hon ibland av sig sina kläder och läste en bok, eller promenerade en liten sväng. Hon älskade att vara naken, känslan av att känna precis allt hennes kropp berörde; då hennes fötter rörde vid vattenytan, eller då hennes höft och vad nuddade vid en trädstam, eller då hennes rumpa rörde vid varm sand då hon satte sig ned.
Hon stannade och lade sig ned vid sitt hemliga ställe, i sanden mellan vassruggarna. Hennes mellanblonda hår, som på sommaren skiftade i ljusa slingor, räckte ned över skulderbladen och var tjockt; ibland lite frissigt. Håret stod i kontrast mot hennes mörkare, markerade ögonbryn, och hennes blå, uttrycksfulla ögon. Hennes näsa och mun var båda ganska små; hennes mun välformad och skär i färgen. Hon kunde ibland önska att hon hade särskilt Matildas mun och bröst; fylliga, sensuella, välformade. Hon hade en ganska lång hals, med smala axlar och framträdande nyckelben. Hennes runda bröst, med deras små vårtor, var inte stora, men heller inte alls små egentligen. Hon var varken smal eller tjock, men hade en fin, jämn kroppsform och välformad liten rumpa. Mellan hennes ben hade hon ganska mycket, mellanblont hår. Hon njöt av tystnaden och naturens försiktiga ljud medan solen började gå ner.
Senare samma afton satt hon hemma i huset och lekte med sina syskon efter kvällsmaten. Hennes far, mor, moster och morbror samt äldre syskon diskuterade morgondagens sysslor, som inte verkade bli särskilt många. Hon tänkte för sig själv “perfekt, då hinner jag gå ned till sjön även imorgon”. Djupt försjunken i egna tankar och dagdrömmar vaknade hon av sin morbror som skrockade.
-”Hanna, är du vaken?”, skrattade han. “Nåväl, jag tror tyvärr det blir du som får sova i uthuset med Kärrbys flickor inatt. Anna är förkyld och behöver ligga varmt.”
Skit, tänkte Hanna. Hon kände inte Kärrbyflickorna särskilt väl, tyckte att de verkade stängda och tråkiga… dessutom var det nog en halvmil, i brant terräng, att gå bort upp uthuset där korna var på sommarbete. Hon tröstade sig själv med tanken på morgondagens bad och egentid.
-”Det blir bra. Jag har ändå inga planer”, sade hon.
-”Strålande. Som du väl hörde blir det inte mycket att göra ute imorgon, så du kan göra som du vill resten av dagen sedan”, svarade morbror Anders.
Solen sänkte sig över skogen och ängarna då Hanna gick bort mot uthuset. Hon brukade vara ute i bättre tid, men hon hade stött på Matilda i byn på vägen och de hade pratat lite. Matilda hade varit ovanligt glad och pigg, och givit Hanna en kärleksfull kram innan varsitt håll. Hon hade känt Matildas fylliga bröst mot sina egna, och då Matilda hade givit henne en puss på kinden pirrade det till i kroppen. Hon ville nästan fråga om Matilda ville följa med och sova med henne i uthuset, men det hade verkat framfusigt, på gränsen till märkligt. Hon kunde inte låta bli att låta tankarna snurra “känner hon för mig som jag känner för henne? Tänk om hon är attraherad av mig?”. Hon skakade av sig tanken och vandrade vidare.
Uppför berget gick hon med sina sovkläder och sin matsäck. Naturen var underbart vacker; fåglarna sjöng ännu, och utsikten över nejden var oslagbar. När hon hörde forsen visste hon att hon var nära. Hon tog en liten skäppa vatten ur den och släckte törsten innan hon knackade på uthuset. Till hennes belåtelse var det den brunhåriga Kerstin från Björkön som öppnade dörren. När den vackra Ingrid var med var även Kärrbyflickorna, som hon var en av, tvungna att skärpa sig; så omtyckt och vänlig som hon var. Och mycket riktigt, de var alla vänliga mot henne och de satt uppe och skrattade långt in på natten.
Hanna sov själv i sängen som låg nära elden, vilket hon inte hade något emot; hon tyckte inte om att trängas och de andra flickorna låg uppe på loftet, där de knappt fick plats. Hon blickade ut genom det öppna fönstret medan hon försökte sova och lyssnade på den sprakande brasan. Hon hörde att de andra redan sov - de andades tungt, låg stilla och någon snarkade. Plötsligt vände någon av dem på sig i sömnen och gav ifrån sig ett litet, men fullt hörbart stön. Inte den dåliga sortens, som man får av en otäck dröm, snarare… Hanna rodnade nästan när hon tänkte på det, men det var mer som ett njutningsstön. Hon kände igen ljudet, främst från henne själv; när tog på sig själv brukade hon ibland få en ilande skön känsla i kroppen, som om hela hon skälvde. Då gav hon nästan alltid ifrån sig ett litet stön, som lät lite likt det hon just hört. Hon hade lärt sig tekniken för ett par somrar sedan, av hennes moster Ingrid. De hade suttit ute själva vid uthuset och talat långt in på småtimmarna om det mesta. Då hade Hanna, efter att ha fått smaka en del brännvin och känt sig lite övermodig, ställt en burdus fråga som hon ångrade samma sekund som hon ställde den. De hade pratat om män och kvinnor, och om hur ett äktenskap bör vara, hur en man och en kvinna bör leva tillsammans.
-”Förlåt att jag är så nyfiken moster, men… jag såg dig sitta själv utanför stallet en morgon, och… du tog på dig själv, ja du vet, där nere… och så lät du märkligt. Vad gjorde du?” frågan hade följts av en örfil, om än en lätt och ganska kärleksfull sådan. Ingrid såg sig om och svarade med dov röst.
-”Du ska inte vara så nyfiken… och du får inte berätta att du såg det för någon. Men det jag gjorde är ett av få nöjen vi kvinnor har…” hon flinade åt sig själv innan hon fortsatte. “Man tar på sig själv, på du vet... och så använder man fingrarna så att det känns skönt. Har du aldrig gjort det?”, viskade hon fram. Hon verkade uppriktigt förvånad.
-”Nej, det har jag inte… jag menar, jag tar väl på mig själv ibland.” Hanna kände att hon rodnade.
-”Det är nog den skönaste känslan som finns… fortsätter man tillräckligt länge, så pirrar det till alldeles ordentligt i kroppen.” Ingrid hade en drömsk blick och tittade in i elden. Hanna visste inte riktigt vad hon skulle säga. “Även killar gör det, vet du. Fast på ett annat sätt, såklart.”
-”Ja, det låter härligt… men jag har aldrig känt sådär, tror jag inte i alla fall”, sade hon.
Ingrid såg sig omkring lite. De andra sov inne i huset. Hon rörde sig lite närmre Hanna och tittade henne i ögonen. -“Jag tänker inte göra det åt dig. Men jag kan visa dig lite, om du vill. Det var faktiskt min storasyster, din mor, som visade mig en gång i tiden.” Hanna kände sig nervös, men lite upphetsad på samma gång. Det kändes förbjudet, spännande. -”Hmm… ja, visst.” Ingrids blåa, snälla ögon mötte Hannas och hon log brett. Det var tydligt att också hon hade druckit lite. Hon rörde sig ännu lite närmre och lyfte sin högerhand under Hannas kjolkant. Hon lyfte kjolen upp över knäna och lät sedan sin hand röra vid Hannas innerlår. Det kändes skönt… väldigt skönt. Hanna kände Ingrids varma andedräkt vid sitt öra. “Här”, viskade hon samtidigt som hennes hand rörde vid hennes mus, “här kan du smeka. Prova själv”. Ingrid tog tag i Hannas hand och förde den ned under kjolkanten. Med bådas långfingrar smekte hon försiktigt den fuktiga och håriga övre delen av musen, runt i långsamma, förföriska cirklar. Hanna slöt ögonen och njöt av känslan… hon ville inte att det skulle ta slut, och hörde hur också Ingrid andades allt djupare. Plötsligt slutade hon dock. “Nej, resten får du klara själv. Men du förstår principen!” hon skrattade tyst. Hanna log.
Minnet gjorde henne både glad och lite kåt. Hon kände sig upphetsad av sin rumskamrats ofrivilliga stön, och kom dessutom att tänka på Matilda… åh, Matilda… hon tänkte på hennes nakna kropp, hennes leende och skratt, undrade om också hon gned sig ibland. Hon förde sin högra hand ned för sin kropp under täcket, samtidigt som hon smekte sina bröst med den vänstra. Hon tog gott om tid på sig. När hon väl nådde musen kände hon att hon redan var våt. Hon började fingra, först sakta, sedan mer intensivt… men försiktigt hela tiden, så att hon inte skulle ge ifrån sig några märkliga ljud och de andra skulle börja undra. Hon föreställde sig Matilda naken, skrattande, badande, onanerande… undrade hur det skulle vara att ta på henne, känna hennes mus, höra henne stöna, kyssa henne överallt… hon började andas allt häftigare och djupare. Hon kom flyktigt att tänka på Carl, och såg även honom naken framför sig. Hon hade ingen aning om var tanken kom ifrån, hade inte alls tänkt på honom på det sättet tidigare… men hon kom på sig själv med att bli än mer upphetsad av det. Hon tänkte sig hur hans kropp skulle se ut naken, med det blonda håret och det mörkare brösthåret, försökte föreställa sig hur det såg ut mellan hans ben, hur hans snopp såg ut… Hon tänkte på dem båda samtidigt som hon försökte hejda sig själv att ta i alltför hårt och ge för mycket ljud från sig. Hon kände hur den där härliga känslan kom närmre och närmre… när hon förde in sitt finger i slidan gick det till slut inte att hålla tillbaka den längre, och hon fick bita sig själv hårt i läppen för att inte stöna högt. Hon låg kvar någon stund efteråt och log för sig själv, försökte lyssna efter om någon var vaken, men det verkade inte så. Hon somnade och sov tungt och gott till ljudet av skogens fåglar.
Fortsättning följer kanske…..
Fler noveller av samma författare
Denna författare har inga andra noveller
