Hyrtjejen 4.3
Petras underarmar var riktade snett framåt. Bicepsarna spändes om och om igen under den tunna, svarta huden. Muskler, ben och senor framträdde till ett blött rytmiskt ljud som det långdragna sommarregnet som hamrade mot de frostade gotiska fönstren till rummet inte kunde överösta.
Hennes båda handflator, fingrar och handleder var våta av slintighet. De båda uppåtvända överarmarna arbetade ihärdigt sedan tio minuter tillbaka. Mellan dem gungade de fasta kuddarna, svarta kullar krönta med var sin kolfärgad fingerborg. De pekade uppåt isär, styvt svajande och allt hårdare, ömmare.
Under den släta stussen fanns vitt linne, som klädde den vita dubbelmadrassens överdel. Denna, in sin tur, stod i ett rum med vita väggar och varmt gulfärgad parkett lagd i fiskbensmönster. På väggen ovanför sängen fanns en tavla föreställande en yppig hjärter dam och texten “Club drottning Pei”. I taket, nästan tre meter upp, fanns spottar infällda som skänkte ett varmare inslag till ljuset som annars flödade in från de höga, frostade fönstren. I ögonvrån kunde hon urskilja hur vattendropparna studsade mot utsidan som ett brusande töcken.
Det började kännas som om något smälte inuti Petras slida. Något som fick den att bli varm och slemmig. Hon kände hur huden hettade på insidan av låren, på ryggen, skinkorna, halsen, kinderna och brösten. Andetagen kändes och hördes som om de drogs medan hon joggade. Hon klippte med ögonen för att få bort lite grumlighet och kände hur en droppe lösgjorde sig ur ögonvrån och rann nedför kinden, vidare på halsen och stannade vid gropen ovanför brösten.
Över henne kunde de ansträngt andandes männen se hennes ansiktsprofil ovanifrån. Den raka näsan bortanför pannan och de markerade kindknotorna. Munnen skymtades då och då när huvudet ibland vaggade i den riktningen. De svarta kuddarna var slutna i en mjuk oval ovanför den spetsiga hakan.
Petras ögonlock öppnades och riktades uppåt. Stora ögon, under tunna ögonbryn och en hög panna, blinkade upp på Dan, en öl-magad man i 50-årsåldern. Hon böjde sig fram, öppnade munnen mot hans håll. Sängen knarrade svagt och hennes tår spjärnade mot golvet när andedräkten smekte varm och fuktig över hans stenhårda stånd. Hennes läppar var ett par centimetrar framför hans topp. Hon stannade upp och vred sakta upp huvudet på snedden, hans och hennes blickar möttes som hastigast. Bådas pannor var svettiga. Hon slickade sig om munnen, bröt den kompakta lilla munnens kolsvarta rundhet. Tungspetsen som skymtade ut var rosa. Sedan öppnade hon munnen formad i ett litet "O". Hans lem verkade hoppa till och svälla ännu mer i hennes slintiga grepp.
Han passerade in mellan hennes läppar. En decimeter blekrosa hud. Han kunde känna hur den unga horans tunga lade sig blöt under den och hur kindväggarna från sidan och gommen slöts ovanifrån. Den passerade in och lämnade ur sig en strimma sperma över Petras underläpp och haka.
Hennes raka lilla näsa väste när hon drog in skarpt efter luft. Ljudet som av någon som doppade händerna i vatten hördes. Hon vred ögonen uppåt mot hans blick igen.
Hela Petras kropp lutade nu på sidan. Hon vaggade över på ena skinkan på sängen. Samtidigt gled den andre mannen ur hennes grepp med ett vått, halt ljud.
Den unga kvinnan tryckte sig ännu närmare sin kund. Hans lem trängde ned i hennes hals och förbi gomseglet. En droppe saliv och könsslem rullade fram som en diamant på hennes underläpp, mellan den och manslemmen. Den lilla, spetsiga hakan tycktes plattas till framtill av övningen. Sedan sänktes hennes näsa ned i hans hårbuske omkring ståndet.
Simon, som den andre kunden hette, var en ung man. Hård av muskler och tilltalande solbränd med strandblekt hår. Hans breda händer slöts om hennes vrister där hon låg på sidan stödd mot Dans höft. Han, Simon, vred upp hennes vänstra ben i luften och höll kvar det andra mot golvet. Sedan, samtidigt som hon flåsande drog sig upp och av Dans stånd, sköt hans blonda kalufs och blåklintsblå ögon fram framför hennes glipande, kolsvarta, nedre läppar.
Petra flämtade till när hans andedräkt kändes mot hennes kullar. Området "där nere" tycktes hetta, pulsera. Hon stirrade med uppspärrade ögon - bortvänd från Dan med hans lem mot hennes öra. Hennes runda mun visade en perfekt jämn tandrad och nedtill en strimma förutlösning.
Hans kyss var innerlig med en gång. Mitt på hennes kullar. Det fick dem att, blött kluckande, glida isär och sedan ihop mot varandra. Hans näsa kom åt hennes knapp och fick låren och höfterna att rycka till som om de fått en elektrisk stöt. Hans ansikte var tätt mot hennes gren, ögonen slutna och munnen öppen i ett jättebett där nere. Hennes släta blygdläppar var innerligt tryckte mot hans i en djup tungkyss.
Hon blinkade en gång och vände sedan huvudet mot beröringen från Dan. Hans huvud sjönk in i hennes mun igen. Blöt och savande trängde den ned i hennes hals och fick musklerna i käken och halsen att spännas.
Samtidigt gled Simon uppåt med munnen och nedåt igen, innan hans ovanligt sensuellt fylliga läppar nådde hennes ömma punkt. Petra gav ifrån sig ett ljud mellan läpparna som lät som en suck. En strimma dreggel och förutlösning föll ur mungipan på henne. En annan strimma vitt hade hamnat i håret på den unga kvinnan. Håret som var uppsatt i en kvast, en kaskad av smålockigt, tagelaktigt hår. Absolut svart mot hennes lacksvarta nacke, axlar, skulderblad och kindknotor.
Simons mun nådde hennes knapp precis när hon lät sin mun och hals bottna runtomkring Dans stånd. Den unga horan stelnade till mitt i jucket av sitt huvud och kände hur en elektrisk stöt exploderade vid ovansidan av hennes slida. Som en åskledare drogs elektriciteten inåt, längsmed hennes slidväggar. Den tomma mjukheten mellan höfterna knöts ihop kring sig själv. Som en sammetshandske indränkt med vasselin. Hennes magmuskler knöts hastigt samtidigt som benen försökte klämmas ihop men hejdades av Simons grepp. Tårna veks rakt nedåt samtidigt som insidan på låren domnade.
Dans lem var plötsligt stenhård och ryckande. Den sprutade hårda strålar ned i Petras hals. Hon gurglade och kände hur vätskan passerade ned i hennes matstrupe men också upp och ut, dregglandes mellan de svarta läpparna.
Samtidigt stötte hon själv ur sig ett lågt, klagande rytmiskt ljud. I kaotiskt samklang med känslan som for genom höfterna på henne.
Han drog sig ur hennes mun. En spindelvävstrådtjock strimma sperma låg från mungipan och ned till hennes ena bröst. Hon gled ned på rygg och andades tungt.
Plötsligt var Simon ovanför henne. Instinktivt särade hon på benen som hon inte tidigare riktigt förstått var fria från hans grepp. Den släta, kaffefärgade huden låg stram över hennes underliv. Kuddarna var glansiga och glipade inbjudande mot Simon. Hans lem låg rodnande strax över, ovanpå dem. Han vred sig över henne och fick sitt huvud att riktas mer nedåt och inåt hennes underliv. Hans huvud trängde undan hennes svarta, slätvaxade kuddar. Den rosa strimman växte momentant och krympte sedan när han passerade in.
Petra kände hur hennes slida mottog kundens stånd med slemmig förväntan. Det pirrade på skårans övre början. Hans hud gled mot hennes samtidigt som hans ena starka hand slöt sig, utan att krama, omkring hennes hals. Den tryckte ned hennes kropp i sängen och fick henne att känna sig fixerad i ett skruvstäd.
Ett högt smällande och slaskande ljud hördes och sedan satt han inne i henne, helt och hållet. Hon kunde känna honom snudda vid hennes livmodertapp.
“Aaaahaaaa” - Hon skrek rakt ut och kände hur låren krampade på insidan. De smäckra benen låstes, hårda av framträdande muskler kring hans vita sidor. Slidan tycktes grip om honom som en tredje, inre hand. Ljuset försvann från rummet under ett hjärtslag. Hennes ögon vreds upp mot pannan och såg för ett ögonblick inget alls.
Hans mun slöts om hennes ena bröstvårta och sög blött på det en sekund. Sedan stötte han in i henne igen. Drog sig ur igen och sög på det andra bröstet. Bröstvårtan han lämnade pirrade och hettade. Slidan lät som en gummitrasa som försökte fånga kvar hans intrång i sig. Den kved guturalt och huden kring intrånget följde med ut en aning innan den förlorade greppet. En matsked ljus vätska rann ut kring intrånget och började sippra ned mot hennes rumpa.
Han slog in i henne igen. Tårna vreds, ögonen läckte ur sig två feta droppar samtidigt som de bara såg mörker. Låren ryckte och vill klämma honom mellan sig igen. Sekunden efter sprutade hårda strålar ut sperma, precis under hennes livmoderhalstapp. Petas axlar skakade till och en känsla av att fara runt i en karusell kändes.
Han drog sig ur henne med drypande och slaknande stånd. Satte sig upp och log mot henne. Hon log tillbaka och önskade att hon kunde ligga kvar och somna. Sedan satte hon sig upp och hittade Dan med blicken.
Den äldre satt på stolen i rummet. Med ryggen mot det frostade glaset. Han hade dragit en frottéhandduk kring sin midja. Håret, det svarta med vita inslag, såg o-ordnat ut och hans ögon var aningen större än de varit innan, fuktiga. Petra log mot honom. "Visst stämmer det - att det är roligare att vara tre?"
Han gav ifrån sig något slags läte som kunde varit "yes" på engelska eller det holländska "ja". Eller också var det bara en trött suck. Hennes leende bara djupnade, visade de kritvita tänderna i hennes svarta ansikte. Han är verkligen trött, tänkte hon.
"Komen eens te meer?" frågade hon. Hon hade inte lärt sig språket, egentligen. Men ibland roade det henne och kunden att hon försökte låssas som om hon gjorde det. Förmodligen var det hennes konstiga accent som gjorde att de ofelbart fick ett brett grin på sina läppar.
Det fungerade även på Dan. Han bytte av Simon på sängen, liggandes på rygg för säkerhets skull. Petra böjde sig ned och sög upp hans lem i munnen. Hon dregglade omkring på honom i flera minuter innan han återigen var tillräckligt hård. Hård nog för henne att sära på benen omkring hans höft och sätta sig ned med hans topp genom sitt könsorgan. Det gled mellan hennes blöta läppar med ett vått kluckande ljud. Simon satt kvar i rummet och såg med febriga ögon på när hon lät sin kropp glida upp och ned för Dans stånd.
Hon lutade sig bakåt så att den yngre mannen skulle ha full syn på där den äldre gled upp i henne. Samtidigt lade hon ett finger mot sin svullna knapp och började massera den och slidan, runt-runt. Hon började andas tungt igen och kände hur hennes lår spändes av behaglig laddning av beröringen.
Ett taktfast smällande hördes i rummet. Hennes rumpa höjdes och sänktes. Ingången vidgades och minskade. Hon kände hur hans allt hårdare stånd passerade ut och in.
Petra reste sig mer rakt upp på honom och sköt kroppen upp och ned med allt större kraft och hastighet. Hon andades häftigare och kände hur hennes slida plötsligt började dra ihop sig. Den strålade ut kramper och stötar som fick henne att böja sig framåt igen. Svarta fläckar hoppade framför ögonen på henne och en känsla av yrsel och svindel fick henne att sluta med juckandet. Hon stelande ovanpå honom och masserade sitt kön intensivt.
Hon välte av Dan och kände hur hans stånd fortfarande var hårt. Nästan lika hårt som före första utlösningen. Hon satte sig på knäna samtidigt som kunden tog sig upp på smalbenen. Hon höjde huvudet och mötte hans stånd med sin mun. Samtidigt kände hon hur Simon dök upp bakom henne. Hans händer grep runtomkring hennes höfter. En varm beröring dök upp på hennes rumpa, den flyttades och hamnade mitt på hennes svullna venusberg. Hans huvud kändes mot hennes blygdläppar, hetta mot hetta. Det glid slintigt i hennes öppning. Han tryckte det lätt uppåt och det passerad in, innanför hennes nedre läppar. Som genom en näve med blöta, infettade höstlöv. Huden runtomkring, den svullna, rodnande och domnade plötsligt. Ett pirrande som stöttes ut i hennes slanka lår - som fick musklerna på insidan av benen att rycka. "Aaaaaa-ooo-uuu", lät hon ur munnen samtidigt som trådar av saliv och förutlösning hängde från henne där. Ögonen rullade upp i hennes panna för tionde gången. Hennes smala axlar skakade och fick armarna att krokna under henne. Ögonblicket efter sjönk hon ned en smula mot sängen, effektivt drivande Dans lem ned till roten i hennes båda mungipor.
Sekunden efter passerade Simon in i hennes slida till dess botten. Petra kände den passera knappen, utsökt "skavande". Ett högt "klatch-kluck" hördes och sedan bottnade han i henne. En svag sensation från hennes livmoder kändes när han snuddade vid den. Hon flämtade till, ett blött ljud ur hennes hals. Dans lem passerade fram och tillbaka av kraften i den andre mannens passage i andra ändan.
Petras ena smala arm tryckte upp henne en liten bit från lakanet. Den andra strök över magen och ned ovanför slidan. När hennes fingertoppar nuddade vid knappen kändes det som om den var elektrisk. Fingrarna masserade vidare, som styrda av en autopilot, i en vid, blöt cirkel.
Skötet drog ihop sig ryckigt - medan Simon tog ett mer ordentligt tag om hennes midja. Sedan drog han henne bakåt och på sig. Hon studsade framåt igen, med ett högt klatch mot hans höft så att rumpans hull vibrerade. Brösten hoppade under henne, styvt gungande med ömmande vårtor.
Benen krampade igen. Tårna veks bakåt och hela hennes mellangärde låstes så att magen pressades, som av egen kraft, ned mot de vita lakanen. Kvinnan stötte ut ett utdraget "gaaaaaaa" jämte Dans stånd. Hennes lårmuskler började glida mot varandra samtidigt som synen igen blev svart. Ögonen gled stora och våta upp mot pannan till. "Gaaaaa-gaaaa-gaaa", sluddrade hon sekunderna innan männen kom i henne igen. Tjocka strålar sperma, rytmiskt skjutande. En strimma föll ut i mungipan på henne och det andra virvlade upp mellan höfterna. Tunneln i henne slöts och öppnades. Varje gång stelnade musklerna på insidan av låren, en osynlig tunga av statisk elektricitet slickade hennes bröstvårtor och ögonlocken darrade i takt med den pirrande spänningen.
Några förvirrade ögonblick förflöt. Petra var vagt medveten om hur de båda männen gled i henne båda öppningar. Sedan låg hon på mage i sängen, den här gången med Dan ovanpå sin rumpa. Hans stånd gled frenetiskt ut och in ur henne. Hennes kropp trycktes upp och ned mot mannens ölmage och sängens fjädrande ringar. Upp och ned, upp och ned - ett blött slaskande ljud hördes. Brösten knådades fram och tillbaka mot det torra tyget undertill. Hon kändes mjuk som lera i grenen och särade på de svarta, selkeslena benen inför hans pumpande närvaro.
Hon tog slappt emot en sista utlösning från honom. Sedan blinkade hon svetten och annat ur ögonen, rullade runt och satte sig upp.
"Aaaahhh", andades hon ut högt, "jag älskar ha två inne i mig på en gång." Hon log brett mot de båda kunderna. Tänderna sken vitt mot tandköttets rosa och läpparnas svarta. Hon reste sig upp på smalbenen en aning. "Det är roligare att vara tre."
I varje fall för mig, tänkte hon. Tur att de gick med på det så jag kan sticka från bordellen lite tidigare.
"Så pojkar", sa hon. "Nu får ni klä på er. Anna ska knulla en revisor i det här rummet om en liten stund."
Tio minuter senare steg Petra ensam in i duschen i sviten. Hon kikade uppåt mot dushmunstycket och lät, sekunden senare, vattnet omsluta hennes smala gestalt.
Silkestraat fem, tänkte hon. En mörk gestalt, stor som en hulk och med fyra armar blixtrade förbi i hennes minne. I drömmen hade den hållit henne ovanför det perverst gamla stengolvet i valvet dit hennes dröm fört henne. Det var bara en dröm, tänkte hon för hundrade gången.
En smal hand lades på plasten i dushreglaget och höjde värmen en aning. Det motade bort den plötsliga kyla hon precis känt i kroppen.
Klockan visade 20:17 på Petras handled. Gatan framför henne var öde och bakom henne syntes fronten på en enda, hulkande, lastbil som precis kämpade sig förbi ett gathörn. Runtomkring trängdes höga, smutsgula tegelväggar. Spruckna, bruna av ålder och utsläpp, ansatt av naturen och människan. Gröna tuvor av gräs och blad växte som dammiga oaser vid sidan av den krackelerade asfaltsvägen som just nu var matt av vatten.
Det hade inte regnat på en halvtimma men Petra kände att det förmodligen skulle börja när som helst igen. Hon kände sig avlägset irriterad över att hon bara hade sin lätta sommarklänning på sig där hon susade fram. Under henne, mellan de sotiga benen, brummade Ursulas EU-skoter. Luften flödade som en fuktig filt över och inunder hennes kläder. Den ljumma och fuktiga vinden kändes stadigt mot styva bröstvårtor och något knottriga vårtgårdar.
Över henne såg höga, katedralsliknande i storlek, fönster ned på henne. Det var gigantiska ögon med starr, spruckna och skitiga, mindre brickor inpassade i bly. Över dem fanns platta plåttak på ena sidan och på andra tegel som på sina platser rämnat in. Skorstenar höjde sig i fjärran, liksom helt nära över husen. De pekade upp mot den kokande grå massan av moln som i sommarkvällen hängde hotfullt låga över landet.
Petra hade inte sett någon människa på fem minuter. I en storstad som denna var det aningen märkligt, fast kanske inte om hon tänkte på att hon var i den gamla industridelen och vad klockan var.
En park, eller kanske mer en klump av täta buskage och träd svepte förbi henne plötsligt. Det första riktigt gröna hon sett sedan hon lämnat Club Pei. Ett par andetag förflöt och sedan försvann det löviga ifrån Petras ögonvrå.
Hon kastade en blick åt vänster, "Silkestraat 6" stod det där. Försiktigt körde hon in till sidan av vägen och tittade bakåt. "Nummer fem", mummlade hon för sig själv. Hon måste ha kört förbi, fast nu var det ju helt nära.
Hon vred försiktigt på gasreglaget och körde upp på den spruckna, smala trottoaren med skotern. Här går lika bra som någonstans, tänkte hon. Hon klev av och drog av sig hjälmen, skakade ut hårkvasten bakom sig. Nyckeln glimmade i det matta ljuset från staden när hon använde den för att låsa fordonet. Skulle se snyggt ut om någon stal moppen medans jag lånade den.
Hennes vita sneakers skickade henne raskt tillbaka längs med gatan. Nästan ljudlöst klappade de i snabb takt mot underlaget. Om inte huset finns här... Hon svepte med blicken runt omkring och fick syn på en skylt med "Silkestraat 4" knappt synlig under åratal av vägdamm.
Hon stannade framför parken och suckade. Långfransade, kolsvarta, ögon klippte ut i mörkret. Det stack upp ett torn ur skogsdungen, ett kyrktorn.
När den unga horan kisade in mellan träden och det höga, rostiga, järnstaketet såg hon en grusgång som det börjat växa gräststrån och hela tuvor i. Mellan stigen, henne och stängslet stod gravstenar upp, sneda och vinda. En gestalt stor som en människa, fast med jättelika duv-vingar stirrade på henne mellan träden. En fläck ovanpå varelsen blänkte av stadens belysning, kallt månliknande när marmorn reflekterade ljuset.
Petra slickade sig en gång på underläppen och kände hur en kall kår färdades ned från hennes nacke och över ryggen. Typiskt, tänkte hon av någon anledning.
Hennes ben började plötsligt bära henne tillbaka mot den parkerade mopeden. Fem steg innan hon stannade igen. Det är nog fel adress, tänkte hon, det borde vara ett hus - ett boningshus. Hon såg bort mot den vänstra kanten på inhägnaden och började gå mot den, femtio meter bort. Aningen skuldmedvetet såg hon sig omkring. Några duvor satt orörliga på husfasaderna på andra sidan gatan. Höga och svarta smutsfönster såg ner på henne där. De fick henne att känna sig iaktagen.
Samtidigt som hon kom runt hörnet på kyrkogården kom ett fint regn ned från himlen. Som en tunn aerosol man spejar över sina krukväxter. Den la sig sval över armarna, benen, ansiktet och mellan brösten i urringningen och ovanpå axlarna. Kylan var avlägset svalkande. En trång gränd, bara en fil med blött grus och djupa men grönskande hjulspår sträckte sig in mellan gravplatsens rostiga stängselförstärkta buskmur och andra sidans låga tegelbyggnad. En valvbågad öppning med gallerport låg tjugo meter in.
En tjock men rostande kedja med överdimensionerat, gammeldags hänglås låste de båda gallerhalvorna. Innanför sträckte sig en rak grusgång, prickig av grästuvor, rakt fram mellan något som såg ut som ornamenterade stenkuber. Gravar utformade som små hus, friggebodar med inskriptioner och änglabilder på sina sidor. En del hade plana tak, andra hade lutande stenväggar. Vissa av "husen" hade sjunkigt i något hörn och lutade vint åt sidan. Grässtrån, ljung och enebuskar växte höga mellan, ibland på, gravarna. Den grövre växtligheten skickade ned tjockare tentakler, perverst ringlande ned genom markytan till fuktiga och näringsrika djup.
Här är det ju inte, ekade hennes tankar märkligt stumma i huvudet. Som av egen vilja tog hennes långa fingrar tag i gallret framför henne och kände på det rostiga järnet. Men det kan ju inte skada att jag försäkrar mig om att det är fel plats. Här inne kan det ju inte finnas något farligt.
Hennes tid på klättergymmet hade gjort henne bra på det här. Hon var snabbt över staketporten, även om den var två och en halv meter hög.
Trots ett bankande hjärta och en nyutslagen svettighet under armarna, som inte alls hade att göra med ansträngningen nyss, satte hon god fart ned för stigen. In i det tätare mörkret. Det jag letar efter är ett hus, antar jag. Kanske finns en gammal kyrkogårds-vaktmästar-bostad eller liknande där den där Agnes van Dijk skulle kunna bo.
Hon svepte med blicken över stenen, buskarna och träden. Ett regn av blöta frön drev genom vinden och landande på hennes senapsgula klänning. Mellan några monument kröp en katt tätt efter jorden.
Världens största katt, tänkte Petra när hon såg den. Varelsens såg kutryggig ut. Ett par glimmande silvergnistor glimmade i mörkret och sedan var den borta. Eller var det en hund? Undrade hon sedan och kände hur hennes kropp blivit stel av rädsla. Stor var den också, alldeles för stor.
Hon var en sekund från att ha börjat springa, allt vad hon orakade, tillbaka mot järngrinden.
Lugn, tänkte hon. Blodet dunkade i hennes tinningar. Det var ju bara en katt. Ytterligare något… djur… passerade där den första just gått. Sedan en till. Mörka skuggor, som Petra inte helt kunde identifiera.
En större grav, pyramidformad med en dörr inpassad ovanför tre trappsteg hulkade framför henne i mörkret. Som en stor, fet padda. Texten ovanför ingången var precis synlig i det skumma ljuset: Agnesia van Dijk. Petra ryckte till som om hon fått en örfil.
Agnes, tänkte hon, Agnesia van Dijk. Hon rös när hon såg stenmonumentet. Plötsligt medveten om hur det fina regnet samlats till droppar som då och då förlorade sina fästen i håret och droppade ned på den nakna ryggen. Som kalla kittlingar av spindelfötter.
Dörren var inskjuten i stenen en bit, ett minimalt "farstutak" skyddade den ovanifrån. Den var av trä, kände hon med sina handflator. Järnbeslagen var lika svart som ek-trät självt som måste ha gnagts mörk av tidens tand. Materialen var solida och samtidigt påfallande gamla.
Petra kurade ihop sig framför ingången. Hon vände sig om och lät blicken svepa över stengravarna längs med kyrkogårdsstigen. Bortanför dessa såg hon några gatlyktor skina bakom slöjan av regnet som mest var en fin dimma.
Dörren öppnades bakom henne. Gled upp en decimeter. Den hade, tvärtemot vad hon trott, varit olåst.
Innanför dörren fanns ett rum, nedanför en kort trappa av sten. Mitt i rummet fanns två låga vattenkar. En varelse huggen i sten låg i bekväm sfinx-ställning mellan dessa. Det såg ut som en korsning mellan en padda, katt, råtta och människa. Dess mank var ungefär en meter hög och liksom resten av kroppen var den av ett enda stycke svart obsidian. Ett mjukt ljussken svävade i rummet. Det tycktes komma från de två polerna. Petra kände det som om det vilade tyngder ovanpå hennes smala axlar. Någon osynlig kroppsstrumpa verkade samtidigt pressa ihop hennes bröstkorg - så att det kändes ansträngt att andas. Hon slickade sig om munnen och kastade en snabb blick bakåt.
Där ute på stigen stod ett dussin låga skuggvarelser med ögon som glimmade silvrigt. Hennes kropp stelnade och blodet började dunka i tinningarna. Instinktivt tog hon ett steg genom dörren och drog igen den bakom sig. En järnstång snuddade vid hennes högra bröst, en hasp. Hon drog den genast i låsläge med fingrar som darrade.
Varför har man en hasp här? Tänkte hon. På insidan av en grav. Hon var helt stilla några sekunder och lyssnade. Inget hördes, utom bruset av vinden, det mjuka ljudet av vattnet i luften.
Hon lät blicken spela över rummet. Ett glimmande föremål låg nere i vattnet i den bortre basängen. Petra smög över stengolvet, de låga sneakers-skorna lät fuktigt mot underlaget. De båda stenkaren var formade som ovaler, lite som formen på ögon. Tre meter långa och, som bredast, två meter över mitten.
Hon rundade stenvarelsen och sträckte sig framåt, med händerna på stenkanten. Blodet började dunka ännu tydligare i hennes tinningar. Nere i vattnet, en meter under ytan som förvånande nog var klar som kristall, låg någon raklång.
Petra flämtade till högt och ryggade tillbaka. Naturligtvis, tänkte hon, det här är ju en grav. Hon lade tillbaka handen hon hastigt dragit undan och lutade sig framåt igen. Nej det måste vara en staty, eller?
Gestalten var en kvinna. En storvuxen sådan. En staty, tänkte hon och försökte få den plötsliga stelheten i kroppen att försvinna. Ljuset var skumt i rummet så materialet i gestalten tycktes lysa en smula. Marmor eller keramik - gissade Petra, pappersvitt.
Kring statyns hals fanns en guldlänk med en liten metallbricka. Det var den som hade glimmat under ytan. Det är alltså sant, ekade den unga kvinnans tankar stumma av rädsla. Hon slickade sig om munnen och sträckte ned en smal hand mot vattenytan. Sedan hejdade hon sig.
Hade statyns hår precis rört sig, flutit, i vattnet? Tiotusen små fjun-hårstrån tycktes resa sig på hennes utsträckta arm.
Är det en kropp? Ett ljud vid dörren fick henne att rycka till och hastigt smyga bort från vattenytan. Borta vid dörren hukade hon sig och försökte se ifall det fanns någon springa där hon skulle kunna kika ut, utan att behöva öppna.
Hon var alldeles stilla och lyssnade. Ljudet av vinden hördes. Träd och buskar som gned sina grenar och löv mot varandra. Ljudet av grus som rördes av katternas, eller hundarnas, fötter hördes. Märkliga pipande morranden, gläfsanden eller jamanden kom ur dussintalet strupar på andra sidan dörren. Petra kände hur hennes kropp domnade och hon var tvungen att hålla andan för att inte flämta så ljudligt att det skulle höras till andra sidan.
Fast de vet ju redan att jag är här. Hon slickade sig om läpparna, det spelar ingen roll om jag är tyst eller inte.
Ljudet av droppande vatten hördes så. Skrämmande tydligt, nästan som om det kom inifrån kammaren. Hud mot sten, vått och, föreställde hon sig, kallt.
Sekunden efteråt slöts händer om hennes vänstra vrist och dito handled. Båda kroppsdelarna lyftes bakåt och uppåt. Hon störtade nästan med näsan in i den gamla, reglade dörren - men hejdade sig med sin andra arm.
Stödd på ett enda ben och med den fria handen mot väggen såg hon kvinnostatyn precis bredvid henne. Fast nu var det ju ingen staty och inget kallt lik heller. Det var en fyllig och lång ung kvinna med droppande blött, rött hår. Den främmande kvinnan utstrålade fysisk värme i sina händer och hade ett svagt "nästan-leénde" på sina läppar.
Petra upplevde det som om någon samtidigt tagit stryptag på henne. Hennes lilla mun utstötte ett lågt "oouch" samtidigt som hjärtat började slå så fort att det gjorde ont.
“Hysh”, sa den andra och trädde en ögla av hamparep kring Petras vrist och handled. Hon höjde sig mer än ett huvud över henne. Hennes nakna hy sken i kontrast mot Petras svarta. Tunga, runda och styva bröst svajade i det skumma ljuset. Med sin storlek och styrka kände den mindre tjejen att hon kunde, skulle, bli behandlad som en docka.
“Wat Inga heeft gestuurd naar mij, om te denken?” frågade kvinnan lågt. Kvinnan, varelsen, såg ned på Petra med stora ögon. Lilafärgade irisar mötte Petras mörka, uppspärrade ögon.
“No”, sa hon sedan på engelska, “Inga would newer, ever, send you to me.” Hennes röst var mjuk och den andra handen, än den som nu höll både handled och vrist, sökte sig till Petras nacke, stödjande. “Hon skulle behålla dig för sig och för sin store Cthulhus räkning.”
Plötsligt vred hon Petras kropp snett ned på det kalla, fuktiga stengolvet. Hon flämtade till. Rörelsen fick den yngre kvinnan att börja svettas. Den andra fångade upp kraften i fallet precis innan golvet och landade Petra försiktigt. Hon sträckte ut hennes arm och ben och förankrade dem, via repöglan, i en järnring fastsatt i kammarens vägg.
Den andra armen och benet band hon på samma vis och till en ögla i stenkanten på en av karen. Plötsligt låg hon på det kalla stengolvet med benen brett isär som i ett stort "V". Handlederna korsade vristerna via utsidan av låren och båda knutpunkterna hölls isär av de spända repen. De båda bara benen var kolsvarta i kontrast mot de kritvita, nästan självlysande, trosorna som syntes där klänningens nederdel hasat upp på magen. De båda senorna på sidorna av tygfläcken framför hennes släta, kluvna, kulle var spända som fiolsträngar.
“Rödluvan”, den större kvinnan som Petra någonstans i sitt bedövade sinne hade döpt henne till, böjde sig över sin fånge. Vattnet från hennes hår föll ned i ansiktet på Petra och en stor droppe hängde envist fast i ett av de spindelbenslånga ögonfransarna. “Tänkar sig”, sa hon på engeleska, “att du skulle komma hit.” Munnen under markerade kindknotor log mot henne och ögonen glittrade under de höga ögonbrynen. Hennes röst lät ung men ålderdomlig i sin brytning.
En kvinnligt avlång hand sköt genom luften, ned mot Petra. “De pratar om dig, vet du”, Rödluvans fingertoppar landade mjukt precis ovanför där hennes springa började. Hon kände trycket genom det smidiga, glansiga tyget på trosorna. “De vet att du är speciell - har en slida och livmoder som kan ta emot och växa säden från dem de dyrkar.”
Rödluvans fingrar gled ned ett par centimetrar. Petra kände hur hennes mage spändes. Fingrarna rörde sig i en centimeter-stor cirkelrörelse, som för att testa elasticiteten i hennes blygdläppar.
Utanför dörren hördes djuren igen. Dörren skakade lite när den osedda mobben knödde mot den. Agnes kastade en blick mot den och sedan tillbaka till Petra. Hon log hemlighetsfullt och drog tillbaka handen från den mörkas skrev. Sedan sköt hon in båda handflatorna över hennes höfter och strök, innanför klänningen genom urringningen upp till hennes bröst. Hon tog dem båda i var sin hand försiktigt knådande och sedan nöp hon om bröstvårtorna så att smärtan isade. Petra flämtade till och två stora, feta tårdroppar gled ur ögonen på henne.
Agnes lade huvudet på sned, sköt fram huvudet och sög sedan på Petras högra bröstvårta. Tunga och munnen kändes intensivt varma och fuktiga omkring hennes bröstspets och omkring en bra bit av bröstet självt. Ett vått sugande ljud hördes när hennes läppar lossnade från Petras skinn. Det styva bröstet gungade till ovanpå henne.
Rödluvan upprepade proceduren på det vänstra bröstet. Petra kände hur bröstvårtorna blev hårda som små stenar och hur det började hetta, smälta mellan benen.
Vansinnigt, tänkte hon, att min kropp reagerar så här. Agnes ena hand gled innanför hennes trosor. De tre mellersta fingrarna gled rakt ned över hennes kön. Beröringen fick henne att rysa, ögonblickligen efter skalv hennes axlar till i en ofrivillig spasm. Fingrarna kändes slintiga mot hennes läppar.
De kom djupare in i henne. Hennes läppar gled isär och fingrarna gled över hennes knapp och ned. Rödluvan greppade uppåt, formade handen som en krok, så att trycket vilade mot den övre insidan på slidan som nu var full av mjuk slintighet.
Petras mun föll öppen, som av häpnad, hennes ögon åkte upp i pannan på henne. Den större kvinnans kritvita huvud med sina rosa födelsemärken och läppar var framme vid hennes, just intill. Andedräkten kändes som en fuktig varm fläkt. Munnen var stor, jämförelsevis. Den slöt sig runt hennes öppna svarta läppar och inuti möttes deras tungor som blött silke mot varandra.
Ett ögonblick pressades de båda tungorna mot varandra. Sedan gled Agnes förbi och runt hennes i en cirkel. Nedanför i hennes skrev började vita fingrar glida fram och tillbaka, precis under hennes venusberg. Trycket underifrån lättade när den större kvinnan bytte grepp till troskanterna istället. Ett lågt "raaatch" hördes och sedan sprack de i linningarna. Hennes kjoltyg var uppdraget och trosan borta, en söndrig, vit sladdrighet på stengolvet.
Petra kände sig lite yr. Agnes - eller Agnesia - hade nu släppt hennes tuttar som genast började frysa om topparna en smula. Hon hade sitt ansikte en decimeter ovanför den andra kvinnans svarta höfter. En tjock strimma fuktigt hår hängde ned förbi hennes bleka panna, röd som ett lönnlöv tappat på marken en regnig höstdag. Tampen låg i en liten spiral på slutet mot hennes vänstra ljumske. Iskall fick den hennes hud att knottra sig där.
Den svarta såg ned mellan brösten på sig själv förbi magen och ned där venusberget höjde sig en aning. Där sköt rödluvans huvud ned mot henne. Petra stelnade till och kände hur armarnas och halsens muskler spändes. Repet omkring handlederna sträcktes och fick metallen längst ut att klirra mot stenen de var fästa vid.
Agnes läppar särades brett och hennes breda tunga mötte hennes mjuka kudde mellan benen. Ögonblicket efter slöts även läpparna runtomkring hennes där nere. Trycket pressade ned hennes skinkor mot den släta stenen under. Ett våt, smackande ljud hördes. Blixtsnabbt fick hon en känsla av tomhet mellan höfterna.
Agnes tunga kändes bred och varm och våt mot hennes läppar. Den knödde undan de släta, lite svullna, yttre läpparna. Innanför strök den över Petras inre dito och ned mellan. De stora ögonen var slutna, två släta kullar av hud mellan hennes ben - ovanför ljumskarna - samtidigt som beröringen gled slintigt i en minimal cirkelrörelse. En glansig väta syntes precis ovanför den rödhårigas fylliga läppar. Hon vred huvudet aningen åt ena sidan och sedan åt den andra. Petras läppar glipade med rörelsen aningen samtidigt som ett lågt, vattnigt kluckande hördes.
Petra lät ett utdraget och förskrämt “aahaaahaaa” samtidigt som musklerna i magen knöts och fick hennes kropp att bågna uppåt en smula. Rödluvans tunga gled uppåt i hennes springa samtidigt. Hennes mjuka vokalljud övergick i ett högt stammande "kkkkk". Den andra kvinnans mun sjönk ned kring överdelen av slidöppningen. En varm, smältande, tryckande och mjuk slemmighet omgav hennes läppar och knapp där nere.
Kolfärgade, läckande ögon såg ned mellan toppiga bröst och bröstvårtor som kändes stålhårda. Nedanför dessa fanns den spända magen, naveln. Höfterna var delvis täckta av rött, ringlande fuktigt lockiga tampar från den främmande tjejen. Kolfärgat blyerts med kritvitt intill och höstrött där Agnes gled slintigt runtomkring cirkelformat. Bortanför hennes särade ben höjde sig den vita kroppens hjärtformade rumpa.
Med ett högt “smack” lossnade de bådas läppar från varandra. Agnes reste sig på knäna mellan Petras ben. De båda brösten pekade som fasta, mogna apelsiner med hårda, rosenfärgade bröstvårtor snett upp mot granit-taket. Under de styvt svajande frukterna slöt sig midjan skarpt innåt. Den släta huden expanderade efter det än tvärare utåt, mot de breda höfterna och kraftiga låren. Däremellan lös huden lika jämnt vitt som överallt annars, utom där venusberget toppade och visade en centimeter rosa, slappt glipande, väta. Lika slät som Petras egen.
Agnesia häktade av metallfästet som förankrade hennes högra hand och vred sedan hela henne runt på golvet. Den andra förankringen gick samma väg och sedan ihop med den andra, bakom Petras rygg ovanför den svankande rumpan. Starka muskler spändes och lyfte den svarta kvinnan från golvet till stående. De stora brösten låg som heta element mot hennes skulderblad samtidigt som den större kvinnans händer gled ned över hennes baksida och framsida för att mötas snett nedåt framför hennes slida. Hennes blygdläppar savade ur på den främmandes händer och ett tydligt kluckande hördes. Fingrarna gled över hennes knapp som slintigt rörde sig mellan deras tryck. Svett exploderade ut på Petras rygg, armhålor, rumpa och fötter.
Hela världen tycktes svaja till och sedan lyfte Agnes upp henne som om hon var ett storvuxet barn. Sekunden efteråt sattes hon ned på stenfiguren i mitten av rummet, mellan de två polerna. Agnesia förankrade genast hennes fotvrister mot två öglor på varje sida av statyn. Sedan böjde hon sig ned på framsidan och fiskade upp en kedja med en halsring på. Den kändes kall när den klickade igen under hennes haka.
Plötsligt återvände rädslan till Petras kropp. Den läckande slidan hade effektivt motat undan den ett tag. Vad tänkte hon göra? Den unga horan vred sin kropp och huvud snett bakåt så långt det gick och såg hur Agnes just drog undan regeln från dörren ut. Ett lågt raspande hördes när metallen skrapade över det urgamla trät. En kall kår färdades från nacken och ned för ryggen, rumpan och rundandes kring skrevet så att blygdläpparna tycktes domna.
Den rödhårigas blick mötte Lindas, munnen log brett och de stora lilafärgade ögonen glittrade i det skumma ljuset. Bredvid henne gled dörren upp, först ljudlöst och sedan med ett högt "kniiiir". Ljudet av vinden och droppande vatten hördes. En svart gestalt fyllde nederdelen av öppningen. Petra kände hur hon slutade andas. Två sillvriga punkter glimmade som nålhuvuden av kvicksilver i mörkret. Skuldror rörde sig långsamt och muskulöst innan varelsen kom ut ur utsidans mörker.
Skit, konstaterade hennes tankar, det där är ingen katt. Det mjuka ljuset i kammaren omslöt svällande muskler täckta av en kort, tunn och gråfärgad päls. Ansiktet på varelsen, Petra tänkte på varelsens huvud på det viset, såg ut som en korsning mellan en människas, hunds och råttas dito. Tänderna var blottade till hälften mellan mörk, mjuk hud. En doft av våt hund, eller katt, började fylla stenrummet.
Varelsen hade sett henne rakt i ögonen. Nu vände den sin blick i en snabb gest mot Agnes. Den rödhåriga log brett mot den och fångade dess käke i ett grepp som blev till en snabb smekning. Hon vred dess huvud uppåt, den tillät det trots att den var dubbelt så tung som de båda kvinnorna tillsammans. Sedan möttes djurets nos och mun kvinnans läppar. De nakna brösten gungade till en smula Agnesia kysste varelsen. Huvudet med de spetsiga öronen var dubbelt så stort framför den rödhåriga.
Ytterligare ett berg av muskler knödde sig igenom ingången till kammaren. Nykomlingen hävde sig upp på bakbenen och fick den bleka kvinnan att raggla bakåt ett par steg. Hon skrattade kort, andfått. Sedan satte hon sig tungt ned på rumpan så att det ekade i salen.
Varelsen stod nu över henne. De kystes och Petra rös, samtidigt som hennes bröstvårtor av någon anledning beslöt sig för att pirra, styvna och hetta. Svett bröt ut under hennes armar, på tinningarna och på insidan av låren.
En bred, sträv tunga strök över Anges bröst. Den rödhårigas hår låg som en kaskad blodrött silke omkring hennes huvud mot det himmelsgrå granitgolvet. Petra kände hur hon blev torr i munnen och en känsla av att något slickade henne på bröstvårtorna kändes.
Varelsen backade och sänkte huvudet samtidigt som den svarta, unga kvinnans ögon vidgades. Vad gör den? Tänkte hon. Den la sin svarta nos över Agnes skrev. Ett blött, slurpande ljud, hördes och sedan sköt en bred tunga in i kvinnans slida.
De tänker inte äta upp oss, de tänker sätta på oss!
Den andre varelsen var framme vid henne. Shit! En stor, svällande tub fälldes ut under varelsen. Sedan fångades hennes svajande rumpa mellan håriga tassar och ben. En stor klotrund beröring kändes mitt på hennes ingång. Hela hennes kropp stelnade till, hon krökte ryggen bakåt så att rumpan kom att skjutas upp än mer - helt utan medveten tanke. Springan mellan benen dreglade ut en överraskad reaktion.
Petras läppar drogs isär ovanpå den skinande tänderna, musklerna i halsen spändes till rep. Trycket mellan benen var stort som ett mjölkpaket och hett. Hennes blygdläppar trängdes isär. Ögonen rundandes stora. Låren skalv, en spasm slog genom huden på insidan på låren som ringarna efter en sten i en svart skogstjärn. Tårna, i de vita snearkers-skorna, veks nedåt som för att skrapa. Ett vått ljud hördes en bit bakom henne och ett mjukt rop hördes från Agnes.
Den sätter på henne, tänkte Petra, i muttan. Det där monstret, det… sedan drevs hennes egen slida isär. En grov pistong sköts in mellan hennes glashala väggar. Den finlemmade tjejen svajade framåt. Varelsens lem klämde ut Petras svarta blygdläppar, fick hennes fasta bröst att skälva till framåt under henne. Hennes smala armar och axlar spjärnade emot framåt för att inte klämma huvudet mot stenstatyns huvud.
Ett blött, kluckande, ljud hördes. Petra flämtade till med ett hastigt “ahahahahaha”. Hennes uppspärrade ögon grät två feta tårar och de smala fingrarna klämdes hårt mot stenen de stöddes mot. Bakom henne, inne i henne, fortsatte varelsen in. Hon kände hur han, den, det gled slemmigt in i henne. Kände hur den gled mot läpparnas utsida, kanten till insidan och sedan vidare. Den skavde på vägen in mot hennes knapp, en tjock slemmig beröring. Det stramade runtomkring den blöta sprickan.
Petra kände hur varelsens raggiga och ojämna, knottriga, buk sänktes ned över hennes rumpa, svank och skulderblad. Samtidigt som den bottnad i henne. Dess enorma lem satt ända in till roten i henne och fick henne att tänka på en stoppad kalkon. Den sista smällen mot hennes bakdel drev henne framåt och tryckte verktyget förbi livmodehalsen. En blixtsnabb smärta kändes inifrån vid beröringen. Hela hennes kropp spändes som en stålfjäder, ännu mer än innan. Sedan kändes en förlamande spasm vid slidans början som exploderade som en blixt ned genom benen, fick dem att vilja säcka ihop under. Svett bröt ut på skinkorna och hela underlivet. Ljuset försvann från synen så att bilden av de egna armarna, axlarna och brösten momentant blinkade bort. Sedan flöt stora svarta fläckar i hennes synfält.
“Åååååååå”, stötte den unga kvinnan ur sig. Sedan drog varelsen ur sig. En lång rörelse, “sliiiiiooouuch”, följt av ett droppande. Hon skalv till, ett lågt “grooovl” hördes bakom och över henne. Ljudet fick huden innanför pälsen att vibrera. Sedan körde den tillbaka sig mellan hennes blöta läppar. Ett högt vattnigt ljud och sedan satt den inne i henne igen.
Petra skrek ett högt och genomträngande, isande “iiiiiiiiiii”. Benen darrade till och vek sig en aning under henne. Slidan krampade spasmodiskt runtomkring jättepenetrationen. Hennes runda, mjuka mun dregglade ut en strimma saliv och ögonen tittade glansiga upp i pannan.
Bara håll armarna, tänkte hon, hårt framåt. Varelsen drog sig ut och störtade in igen, hårt. Vill inte få huvudet mot stenen. Bakom henne började monstret pumpa ut och in ur henne. Hon sköts framåt så att brösten hoppade blixtsnabbt. Hullet på låren, rumpan och magen dallrade. Hon höll armar som kändes som gelé framåt mot stenstatyns huvud.
Så med ett lågt morrande började varelsen att spruta hårda strålar inne i henne. Precis samtidigt trängde dess topp tätt in mot hennes livmoderhals. Hon skek till när den pressades mot henne och en blixt av smärta exploderade ungefär samtidigt som hennes slida började ryck rytmiskt och mjölkande. Axlarna skakade till spasmiskt. Sedan kände hon hur vätskan fyllde upp hennes livmoder och trängde tillbaka ut ur henne. Fyllde upp slidan och exploderade ut kring penetrationen mellan hennes nedre läppar. Frambenen från styggelsen tryckte hennes axlar bakåt, lederna vek sig mot henne och låg mot de båda brösten. Hon pressades nogsamt ned längs ståndet. Inne i henne ryckte det tydligt med kraftiga rörelser och fick slidan att svara med pulserande sammandragningar. Lårens muskler knöts på insidan och magen spändes nedåt. Ett grönaktigt ljussken tycktes tränga igenom hennes hud ifrån magen, ifrån livmodern. En liten stjärna av överjordisk, mjuk strålning.
Hund-katt-människo-varelsen drog sig sedan ur henne. “Sloouuuuch”, hördes ljudet. Petra sjönk ned snett åt höger med huvudet på sidan av stenstatyns “manke”. Hon såg bakåt, längs sidan av kroppen. Bröstens knoppar pekade stenhårda nedåt, bakom dem tog magen vid. Den buktade nedåt, droppformad som en tidig gravidit och den lös.
“Vad i all sin...”, sa hon på svenska. Hon slickade sig om munnen, “...är det där?” Magen strålade dessutom ut ett svagt ljussken och ut mellan de släta läpparna läckte en tjock strimma grön rök som sakta ringlade sig upp i luften.
Bröstvårtorna hettade, pirrade och hårdnade. En svindlande känsla grep efter Petras psyke när hon såg hur två vita punkter, först stora som knappnålshuvuden, formades på de svarta knapparna. Sedan växte de till feta droppar, för tunga för sin placering. De droppade av brösten och ned på stenstatyns rygg.
Mjölk, tänkte hon, det här är bara en dålig dröm. Hennes mage stramade vansinnigt Spänd som en vattenbalong och samtidigt mjuk och skumpande. Gravid, tänkte hon, jag är gravid!
Mjuka, varma händer strök över ryggen och sidorna på henne för att till sist slutas på hennes undersida - under den putande magen. Petra gjorde en hastig ansats att slå undan den andra kvinnan. Hon rös trots värmen, lukten av hud och den andra kvinnans använda kön.
Agnes skattade lågt kluckande, “så ja, min kossa”. Petra kunde känna att den andra hade sin egen putande mage mot sin sida. Hon var också gravid och när hon kastade en blick bakåt såg hon att den rödhårigas slida också läckte ur sig en strimma grön gas. Brösten verkade ännu större än innan och när de nuddade vid henne kladdade de av sig lite mjölk.
“Med precis rätt påverkan”, sa hon och strök upp med händerna till Petras bröst, “kommer ditt yngel att växa sig moget på några timmar.” Hennes mjölkvita fingrar klämde omkring de svarta bröstvårtorna så att de isade av smärta och släppte ifrån mer mjölk.
“Vad menar du?” frågade Petra på engelska som var mycket sämre än den brukar. Agnesia log brett så att hennes tänder glimmade mellan de röda läpparna. Sedan tryckte hon in en avlång träbit i munnen på den svarta tjejen. Ena handen hållande hennes käke öppen och den andra i trästycket. Cylindern passerade nästan ända ned till gomseglet på henne. Ingen risk att hon skulle spy, den reflexen hade hon tränat bort för länge sedan, men det var inte behagligt. Längst fram fanns en liten platta, som toppen på en stor kork - med ett band fastsatt på varje sida. Det bandet spände Agnes fast på Petras bakhuvud.
“Glaoooour”, sa den unga horan och två feta ränder med saliv ritade blänkande ränder från mungiporna ned på halsen på henne.
Agnes fingrar gled över hennes svullna mage och tangerade Petras rykande slida. “Du förstår”, sa hon och började massera hennes knapp, “du är väldigt användbar för mig också.” Den stora kvinnans fingrar rörde sig i en liten cirkel mellan hennes ben. Hennes ingång var mjuk och savade ut rikligt. “Jämte mig själv vet jag bara två kvinnor till som kan föda Bjäror”, hon slängde en blick över axeln på en av varelserna, som själv mötte hennes blick på ett vis som antydde att den förstod.
“Auuuuaaaa”, dreglade Petra ur sig.
Rödluvan log brett mot henne och fortsatte massagen. “Jag själv kan det”, hennes andra hand tog tag om hennes rumpa, “din väninna Ursula kan det.” Knäna kändes svaga på den bundna kvinnan. Insidan på låren domnade bort och benen kroknade så att hennes mage kom att vila på marmorstenen.
“Nej-nej-nej”, kuttrade den stora mjukt vid hennes sida, “upp-upp”. Massagen slutade och händerna nöp hennes bröstvårtor igen. Petras kropp spändes igen. “Du är inte riktigt färdig än.”
Bakom henne tornade en av varelserna upp sig igen. Linda försökte svälja men pinnen i halsen fick henne bara att dregla mer. Sedan trycktes en gigantisk fallos mot hennes ingång. Hon bleknade och rodnade sedan. Den är för stor! - ekade hennes tankar de uppspärrade ögonen. Stor som en tennisboll på toppen halkade på ena skinkan innan den lades sig mot hennes glipande kuddar.
Agnesias hand var tillbaka mellan hennes lår. Den andra handen knådade hårt hennes ena bröst och sedan den andra och sedan…
“Sluuuurp” lät det högt när varelsens lem trängde in i hennes kanal. Svett bröt ut över hela henne och hon lät igen ur munnen. Benen började skaka och slidan hettade, värkte och började läcka. Lemmen särade på Petras dörrhalvor. Hon vred sig åt sidan och stirrade bakåt där varelsen passerade in i henne.
Plötsligt fångade rödluvan in hennes huvud med båda händer. Ena handen höll fast i hennes hår och den andra om hennes käke. Leende kyste Agnesia Petra. Bakom henne hördes ett vått ljud när bjäran fortsatte in i henne. Den rödhårigas tunga var djupt inne i hennes mun, bredvid-omkring bitpinnen, när varelsen bottnade i henne. Hennes mellangärde låste sig och musklerna kändes som strängar av bly. Benen och knäna skakade igen. Slidan kämpade för att knyta sig kring det stora intrånget och krampade lönlöst på dess stenhårda yta.
“Slouch”, lät det när varelsen drog sig ut. Petra kämpade efter andan samtidigt som Agnes släppte taget om henne. Sedan dundrade bjäran tillbaka i henne. Vått ljud, sedan ett stumt “klatch”.
Brösten skakade framåt och bakåt och håret kastade sina svarta fransar genom luften. Hon skrek ett utdraget långt och skärande “iiiiiiii”.
Agnesias händer började massera hennes bröst och massera hennes knapp. Samtidigt drog sig varelsen ur henne och stötte in igen. Ett enda långt drag som tryckte upp lemmen mot hennes livmoder. Petra tystnade tvärt, hennes ögon stirrade rakt upp i pannan på henne. Mellangärdet krökte hennes kropp som ett U. Armarna och benen började skaka. Hon dreglade ut en lång tråd saliv ur munnen. I henne krampade hennes slida kring varelsens ryckande stånd som just började pumpa ut flera deciliter ockult vätska.
Ryckande och flämtande kände Petra hur den monstruösa sperman pressades in i hennes barnrum. En stor mängd kom också ut kring intrånget och läckte ut på hennes ben. Ett ljussken syntes bakom henne och sedan ett puff av grön rök som rullade upp i ett klot mot taket. Sedan läckte en än större strimma grön rök ur hennes könsorgan.
“Splouth”, hon var tom i slidan igen. “Ouch”, lät hon grötigt bakom munpluggen och sjönk ihop mot stenstatyn. Andetagen kom våta, hastiga och djupa ur hennes strupe. Lemmarna kändes tunga som bly, varma och avslappnade och sinnet svävade som på en kudde av endorfin. Ett fullständigt bisarrt välbefinnande med tanke på situationen. Magen var stor som en full, radioaktivt glödande, säck. Brösten ömmade och läckte ut en liten men ständig ström av mjölk.
Jag är nog riktigt illa ute nu, tänkte Petra.
Fortsättning… följer.
Fler noveller av samma författare
Hej go vänner!
Vet att jag skrivit om det här förut men det inte fungerat så bra.. men jag gör ett nytt försök: Vet att novellerna jag skriver brukar kunna ge rätt höga betygsättningar ibland och riktigt dåliga ibland. Jag är mycket nyfiken på det dåliga - varför är novellen dålig? Är det någon som kan sätta några ord på pränt här nedan om vilka misstag jag gör och kanske vad jag skulle göra istället? God kritik kan ju göra en själv bättre, hoppas jag :*)
Mvh
MrKermit