Sussis sexuella sökande, del 2
Författare: predikaren Datum: 2016-02-27 22:03:12
Läst:
17 621 gånger
Betyg: 2.5 (4 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Hej, nu är det jag igen. Sussi med ungarna och sina minnen. Erkänner att jag druckit nästan en hel flaska vin och tagit ett par stesolid ikväll, satungarna sover och det är ju ändå fredag. Jag mår som ett drottningbi. Och nu tänker jag fortsätta att berätta de snuskigaste historierna från mitt långvariga sexuella sökande.
Håll i hatten! Och kuken! Eller löskuken! Eller i till exempel en skidstav! Eller pattarna då om det ska vara jämlikt och allt.
Jag hade ingen lätt uppväxt om vi säger på det sättet. Så ensam var jag. Styvfarsan drog åt sitt håll, han var väl grinig över att han inte fick sätta på mig. Och morsan drog åt sitt håll, hon ville väl fylla hålet och letade kuk på sitt sätt. Min styvbrorsa Hampus, han som var lite udda, han drog iväg åt sitt eget jättekonstiga håll, jag har ingen aning om vad det betyder.
Varje frukost i radhuset var ett litet helvete. Varje middag var ett jättestort helvete. Alla surade. Alla grälade. Käket var undermåligt. Morsan brände köttbullarna medvetet och serverade makaronerna halvkokta. "Al dente" sa hon. Det betydde tydligen att dom var lika svårtuggade som nötter. Och inte fan var det jul än på länge. För det mesta.
Jag var bara sjutton år. Lovlig sen länge. Ingen frågade leg. Jag hade ändå inte visat det. Kåtare än någonsin var jag. Och så förbannat trött på familjen att jag hade kunnat mörda alla tre. Jag brukade dagdrömma om det. När man tänker efter finns det faktiskt riktigt många sätt att ha ihjäl folk på. Och det finns ju vissa människor som gör det på riktigt. Hjältar. Men jag lever ut dom där impulserna med fittan istället. Fy fan för familjen säger jag bara. Så har jag det sagt. Sagt och gjort.
Morsan fick under en period nåt infall att försöka bry sig och ville väl lite halvhjärtat göra familjen hel igen på sitt eget sjuka sätt. Hon började med att bara bränna maten litegrann. Hon började till och med använda kryddor. Fel kryddor skall sägas. Timjan i makaronerna. Men ingen brydde sig. Tvärtom skrattade vi bara åt kärringjäveln.
En dag sa hon:
– Jag har en överraskning åt oss allesammans!
Ingen av oss tre sa ett ljud. Vi stirrade ner i våra äckliga tallrikar och försökte låta bli att kräkas. Morsan lät som om hon var på väg att ta till lipen. Vi tre hånskrattade och blängde elakt på varandra. Hennes röst darrade när hon plockade fram fyra skrynkliga papperslappar ur behån:
– Kolla. Jag har biljetter till Cirkus Bråck imorgon kväll. Fina platser, längst framme vid arenan. Vad roligt, eller hur, tycker ni inte? Jag köpte dom i köpcentrumet i förmiddags.
Hon snyftade när hon sa det fast hon försökte låta glad. Och det lät ju för hemskt. Trodde hon att vi skulle tycka synd om henne? Ingen sa ett ljud. Vi skickade våra äckliga blickar ner i våra äckliga tallrikar: brända köttbullar med stenhårda makaroner kryddade med timjan. Men eftersom alla höll käften innebar det på något sätt bestämt att vi skulle gå på den där cirkusen.
Fy vad jag hatar cirkusar. Särskilt hästarna, som skiter helt fräckt inför publiken. Jag menar, vad är det för cirkuskonst? Skita kan väl vem som helst.
Och de där otäcka akrobaterna som flyger omkring som idioter genom luften. Hade Herren Gud velat att vi skulle flyga hade han gjort oss till flygplan, det begriper ju varenda jävla vårdfall.
Vi släpade oss till cirkusen som var uppsmälld på en gammal övergiven fotbollsplan lite utanför centrum. Tältet såg fallfärdigt ut. Repen slakade. En trött gubbe med veckolång skäggstubb, urblekta hängselbyxor och en keps där det stod FUCKFACE gick runt med en klubba och slog på pinnarna som skulle staga upp bygget.
Jag var säker på att tältet och alla strålkastarna skulle rasa ner genom huvet på oss i publiken. Jag till och med hoppades på det. Jag var så trött på att aldrig få knulla att jag lika gärna hade kunnat bli en ängel. En stygg ängel med svarta vingar istället för vita. Gärna med såna där kaxiga stringtrosor och svarta tofsar som man klistrar på tutorna.
En sak visste jag helt säkert som inte precis gjorde mig gladare: inte skulle fittan få sitt den här kvällen. Ragga på krogen går ju. Men en cirkus?! Det var flera veckor sen jag fick smaka flänsost senast. Jag trängtade. Men vad konstigt livet är: när man minst av allt väntar sig det smäller verkligheten en tårta i ansiktet på en.
Läktarna var halvtomma. Föreställningen var dötrist. Några obehagliga typer med sjuka röda peruker och fyllenäsor av plast snubblade omkring i alldeles för stora skor och försökte göra sig roliga. Hampus garvade. Han är så lättroad, idioten.
Akrobaterna for omkring som lovikkavantar. Jag hoppades att dom skulle klanta sig och tappa greppet och fara snett och krascha i publiken och kanske mosa en eller annan som inte ville ligga med mig. Tyvärr hände inget. Dom snurrade omkring i luften så att stjärtpudret yrde. Jag fick lov att kräkas lite. Det luktade från pölen i träspånet mellan mina ben.
Mot slutet skred cirkusdirektören gravitetiskt ut i arenan med sin frack och höga hatt och sina snirkliga mustascher och pliriga grisögon. Det var säkert lösmustascher. Garanterat lösfrack. Gubbfan bugade mer åt höger än åt vänster och sen ylade han:
– Mina damer och herrar! Jag har den äran att presentera…
Han gjorde vad folk kallar en konstpaus. Jag har aldrig lyckats begripa vad det skulle vara för konst i att hålla käften. Konst är väl målningar och sånt. Hur som helst var det ingen i publiken som verkade bry sig ett skit. Och jag var så satans runksugen. Satt där och gned mig och önskade att Hampus skulle sticka näven mellan benen på mig. Men han var för efterbliven, idioten.
– … världens starkaste man. Han kan lyfta en häst i vardera handen, han har till och med lyft ett tåg på raka armar! Och hans namn är… Starke Adolf!
Ut på scenen travade en lirare. Han hade vita trikåer från fotlederna till handlederna, ett par svarta kängor, ett par röda kortbyxor och ett brett bälte. Väldiga muskler svällde på bröstet, kring benen, och framför allt på överarmarna. Men händerna var väldigt små med långa smala fingrar, och ansiktet uttryckte finkänslighet, en sorts barnslighet, något väldigt vackert. Ögonen liksom slungade ut mild, stark, trygg värme. Och så var han lång.
Hör och häpna, min kära läsare. I det ögonblicket hände något riktigt sjukt. Kan du fatta:
Jag blev kär vid första ögonkastet.
Det var första gången i mitt liv som jag kände kärlek. Jag begrep ingenting då. Jag fattar det nu. Jag rodnade och hjärtat svällde som en tvättsvamp.
Plötsligt såg jag för mitt inre sinne [vafan är ett yttre sinne undrar jag då för övrigt?] hur jag och Starke Adolf levde som äkta makar i vårt gemensamma hem med våra små barn, hur vi hade fantastiskt sex jämt och hur god mat vi åt, vilka roliga filmer vi såg tillsammans, hur bra allting skulle kunna vara, han kom ofta med blommor till mig. Och hans kuk ska vi inte ens prata om. Jösses vilken kuk! Jag kunde riktigt känna hur det skulle vara att ha den köttraketen uppskjuten i magen.
Fittan satte igång att dregla som en travhästs mule. Trosorna blev väldigt obekväma och slaskiga, jeansen vanpryddes av en svart fläck i skrevet. Fan ta Hampus som inte kunde sticka näven där. Idioten.
Starka Adolf lyfte inga hästar den här gången. Djurskyddsmyndigheten hade förbjudit det, sa direktören, som om det skulle vara nåt att bry sig om. Men den undersköna karlakarlen i trikåer lyfte vikter. Allra tyngst var en svart stång med två svarta kulor i vardera änden och på varje kula stod det skrivet med vit färg: "200 kg".
Det enda jag kunde tänka på var om jag skulle kunna suga in hans båda pungkulor i käften medan jag runkade hans jätteballe med mina flickaktiga händer med sina smala fingrar med blodrött nagellack som en riktig liten gymnasieslyna i skolflicksuniform och pippilottor i huvet medan han smekte mig över kinden och kallade mig en duktig liten tös.
Jösses, tänkte jag, den där underbara mannen lyfter 400 kilo på raka armar! Då måste han ju kunna lyfta mig över tröskeln på bröllopsnatten med bara en hand! Eller med kuken! Jag tror jag sprutade lite i trosorna. Eller så var det en akutflytning av rena chocken. Blöt var jag åtminstone, det kan ha varit lite av varje i slemmet, jag är väl för fan ingen kemist så fråga inte mig.
Publiken reagerade inte. Men jag applåderade som en dåre. Jag ställde mig till och med upp. Det var det ingen annan som gjorde. Och vet du: jag tror faktiskt att mina blygdläppar också applåderade, jag hörde hur de flapprade, det lät som när man hackar tänder av frossa fast tänderna är mjuka och blöta, ungefär som kokta marshmallows.
Efter föreställningen föreslog morsan att vi kanske kunde gå på lokal och ta en jamare eller två. Hon är ju alkis förstås. Som alla andra. Hampus och styvfarsan var inte nödbedda, dom är drinkare dom med. Jag ursäktade mig med att jag bara var sjutton och hellre gick hem i förväg och söp ensam på mitt rum. Så dom tre alkoholisterna gick iväg till den lokala pizzerian och gav fan i mig.
Och jag smög tillbaka till cirkusen!
Det var inte svårt att hitta Starke Adolfs husvagn. Det stod nämligen STARKE ADOLF målat på sidan, tillsammans med ett jättedåligt porträtt av honom där han mer såg ut som en sjöko i strumpbyxor än som en jättesnygg karlakarl i trikåer. Fast en sjöko med mustascher. Men dom kanske har mustascher? Jag orkar inte kolla upp det just nu.
[Å vad långt det här blir. Och var är porren Sussi? Ingen jävel blir ju kåt av att läsa det här. Nu får du skärpa dig! Men jag gör ju mitt bästa! Det blir snart sexigare, jag lovar! Måste ta ett glas vin till bara så jag kommer igång ordentligt.]
Jag passade på att kissa bakom ett trä i mörkret. Egentligen hade jag kunnat låta bli att dra av mig trosorna och jeansen för dom var redan så dyblöta. Det hade inte märkts nån skillnad om nån halvliter urin blandat sig i den ystra leken i mina benkläder.
Sedan knackade jag på vagnen.
– Va fan? grymtades där inifrån.
– Det är lilla Sussi!
– Har du leg?
– Jag är lovlig. Hur gammal är du själv, min ståtliga härliga man?
Då öppnades dörren. Starke Adolf! Snyggare än Brad Pitt, eller kanske inte snyggare än Brad när Brad var ung, men klart snyggare än som Brad ser ut nu, även om jag måste erkänna att jag runkat många gånger till foton av hans tvättbräda fast om det är nyare foton brukar jag låta bli att kolla på ansiktet, han ser så sur ut. Det sabbar orgasmerna. Och orgasmer, det är något jag gillar kan jag lova.
Starke Adolf hade tvättat av sig sminket för ansiktet som stack ut ur vagnen var fuktigt och hängigt och degigt. Den underbara karlakarlen lät sina mörka, hypnotiska ögon skärskåda mig från topp till tå och sedan från tå till topp. Det kändes som om han stack kuken i röven på mig. Jag skälvde och rös och suktade.
– Gillar du vad du ser? frågade jag fräckt.
– Än så länge.
– Vågar du se mer?
Den fantastiska mannen lutade sig ut ur dörröppningen och såg sig runt på cirkusområdet. Det var mörkt och ödsligt, ungefär som på månens baksida eller efter ett atomkrig. Eller som frukostarna hemma hos mig. Sedan lade Starke Adolf handen på min axel och ledde mig in i vagnen.
Det var överraskande fint där inne. Adolf hade inrett med smak och finess och tyckte tydligen om att städa. Jämfört med mitt flickrum som mest bestod av damm och torkat fittslem var det här rena rymdstationen. Av bilderna på väggarna att döma verkade han ha en svaghet för Hitler och Hemingway. Mellan idolporträtten hängde ett antilophuvud på ena väggen med två korslagda bössor under. Fast det där huvet var nog inte äkta, det såg ut som plast eller papier maché.
– Du har väl inget emot nazism? undrade Adolf.
– Det där var väl på nittonhundratalet? frågade jag.
– Jo. Du gillar historia förstår jag.
Då passade jag på:
– Smaken är delad som fittan. I två delar. Eller fyra då, om man räknar alla blygdläpparna. Men ska jag berätta vad jag gillar?
– Vadå?
– Ett: att få fittan slickad. Två: att knulla hårt och länge så jag kommer som ett snälltåg. Tre: att få en massa smicker och bli kallad en del fula ord som min mormor inte skulle tycka om fast hon är i och för sig död så det spelar ingen roll. Fyra: att suga kuk, ju större dess bättre, jag kan svälja hela vägen ned till magmunnen. Fem: att fontänspruta i ansiktet på snygga karlar så det svider i ögonen. Och så pengar förstås.
Adolf höll sig tyst en stund. Han strök sig över sin lilla fyrkantiga mustasch som inte var bredare än hans näsa. Sedan övergick han till att eftertänksamt stryka sig över skrevet och himla med sina varma, hypnotiska, trygga, starka, brunblå ögon vars blickar fick mina äggstockar att smälta inne i magen, det kändes ungefär som att ha en glass i behån.
Till slut klämde han ur sig:
– Måste säga att du är bra framåt för att bara vara en sån liten flicka. Är du oskuld?
– En karl som lyfter 400 kilo ska väl klara att knulla skiten ur en kåt liten tjej som jag? Du skulle bara veta hur det dryper ur min perfekt ansade, svullna, doftande, rosa lilla tonårsfitta av bara tanken på din härliga, stenhårda, manliga kuk och dina muskulösa men ändå känsliga fingrars smekningar!
I detta nu slet jag av mig jeansen, trosorna och linnet och slängde dom i ett hörn. Paltorna landade med en hörbar, blöt duns: så slemmiga var dom. Nu hade jag bara en svart behå i genomskinligt tyg så man såg vårtorna ordentligt, och ett par höga svarta strumpor som slutade i ljumskarna, och så förstås mina gamla vanliga högklackade röda skor som sällan förfelar sitt syfte.
Starke Adolf häpnade och drog handen över sin flottiga, svarta snedbena. Han glodde både på det ena och det andra, konstigt nog allra mest på mitt ansikte, jag menar hur intressant är ett ansikte när man kan glo på pattarna till exempel, men på andra plats i hans uppmärksamhet kom fittan. Jag ställde mig med benen ganska brett isär så han skulle komma åt att se alla flikarna, utväxterna, hängläpparna, hela smörgåstårtan.
– Nu släppte proppen! utbrast Adolf och knäppte upp gylfen.
Här blev det min tur att häpna. Jag hade fått en sådan tydlig bild av mannens elefantkuk som skulle sprätta upp fittan på mig och fylla upp hela buken med sitt bultande kött. Men inte var det mycket till kuk när det väl kom till kritan. Den liknade faktiskt en krita. Eller kanske mer ett sånt där ljus som lucior har i håret, fast den var inte lika vit förstås, dock ganska vit, och den hade ingen veke och det fanns ingen eld. Däremot var den stenhård och stod rakt upp. Och pungen hängde inte ner mot knäna så där som det göra på dåliga män, kulorna verkade rejäla.
Adolf måste ha sett på min blick att kukdjävulen inte riktigt motsvarade mina förväntningar. Han ryckte på axlarna och sa:
– Du vet hur man brukar säga: det är inte storleken som räknas.
– Jag trodde man sa att det inte var längden som räknas?
Nu blev han härligt manlig:
– Skjut, gräv, sug.
Så jag ner på knä och högg in på den lilla finska pinnen, fast den var förstås inte gjord av mjöl och gick inte att äta och smakade inte alls särskilt gott. Jag hade kunnat kalla den för en järpe istället, men järpar är för tjocka, eller jag kunde ha sagt prinskorv, men dom är också för tjocka. Starke Adolfs kuk var mer som ett lillfinger, fast utan leder förstås, eller i och för sig precis bakom ollonet var det ju lite som en fingerled, fast det fanns ju inga benknotor där inne förstås, vad dum jag är.
Och inte hade den någon nagel.
[Men det säger ju sig självt din jävla idiot. Finsk pinne? Järpe? Bara ordet järpe är ju äckligt. Nej, nu är det dags att öppna en till flaska vin. Runka orkar jag inte. Eller kanske sen. Runkar jag kan jag inte skriva. Skulle behöva tre händer. Men jag vet inte var den tredje skulle sitta? Under halsen nånstans? Äsch, jag tar en till stess också. Skål! Ingen ska kunna anklaga mig för att dåligt ölsinne. Fy fan vad dumt ändå. En nagel på en kuk. Hur kan man komma på nåt sånt?]
När jag sugit en stund på Starke Adolfs lilla stenhårda kukelikuk tyckte han väl att det började bli dags att knulla, så han knuffade ner mig på en noppig, spygrön soffa med många brännmärken efter cigarretter eller möjligen frätmärken från syra som någon råkat spilla ut, kanske svavelsyra eller saltsyra eller salpetersyra, fråga inte mig, jag är ingen kemist.
Jag placerade ena foten på ryggstödet och andra på bordet. Låren gled brett isär. Fittan låg avtäckt och ståtlig som en atlantångare. Starke Adolf hade nog tänkt sig att trycka in skrevlillfingret och spruta fortast möjligt. Men när han fick syn på slasket i mitt skrev tvärstannade han. Ögonen såg ut att vara på väg att poppa ut ur skallen på honom:
– Men i Satans namn vilken snygg fitta!
Jag försökte rodna så gott jag kunde:
– Tycker du?
– Den slår världsrekord i snygghet! Den är perfekt! Så välformade, släta labia major, helt rynkfria och prydda med de ljuvligaste fjun, och mellan dem beundransvärt utvecklade labia minor, vackert rynkade. I överkanten en underbar liten förhud och där innanför en laxrosa klitoris! Och nu när du din gudsbenådade lilla knullhora är kåt som en brunstig seraf, så glänser konstverket av slem och är tjockt och riktigt lyser inifrån av förhärligat blod! Herren Sebaot är god och stor och jag är hans profet! Jag måste dyrka din fitta! Jag avgudar den! Jag vill offra till den! Den är mitt altare!
Starke Adolf gick iväg och rotade fram några rökelsepinnar och ett fat som han satte mellan benen på mig. Han tände pinnarna och satte sig i lotusställning med blicken fästad i mitt skrev som ett plåster på ett sår. Och ta mig bakfötters men fanskapet började faktiskt be, med blicken koncentrerad på min fitta. Han mumlade på vad jag tror var holländska men ibland urskilde jag några ord:
– Kali, Isis, Ilse Koch, Hekate, Lili Marlene, Lilith…
Jag var rätt trött vid det här laget. Det började det bli sent på kvällen. Jag var ju trots allt fortfarande bara ett barn i stort sett. Så i mitt försvagade tillstånd flög djävulen i mig, det kan bli så ibland att den Onde besätter mig och styr mina handlingar, det är inte mitt fel. Jag hojtade:
– HÖRRU! Om jag får följa med dig och cirkusen så får du tillbe min fitta morgon och kväll hur mycket du vill.
– Men dina föräldrar?
– Jag är snart myndig. Och lovlig har jag varit länge. Leg har jag inte visat på flera år.
– Lovar du att jag får tillbe din fitta minst två gånger om dagen?
– Om du lovar att du knullar mig minst två gånger om dagen.
Sedan tänkte jag snabbt efter:
– Eller det behöver faktiskt inte vara just du. Bara jag blir knullad. Jag vill förtydliga att jag verkligen absolut på inget sätt har några invändningar mot din kuk, det vill jag betona väldigt starkt, men omständigheterna har ställt så att jag är van vid lite grövre sparrisar om man säger så. Det är bara en vanesak, smaken är ju delad som frambaken.
Starke Adolf nickade. Så återgick han till sin bön. Det var något med alltihop som fick mig äckligt kåt. Att ligga där, med särade ben, framför världens starkaste man som tillbad min fitta, i en cirkusvagn, och med den svindlande insikten att jag äntligen skulle bli fri från mina föräldrar: framtiden låg lika öppen som min blöta tonårsfitta, och den var minst lika full med möjligheter.
Jag började runka lite försiktigt med det yttersta av mitt högra pekfinger. Adolf satt kvar i sin lotusställning med sina svällande muskler och den lilla kuken styv och hård utstickande ur gylfen och med handflatorna pressade mot varandra och blicken djupt fäst vid min mus som tydligen var sjukt snygg i hans ögon, och inte bara i hans vill jag tillägga, jag hade hört det förr, från Hasse som bodde i spegeln till exempel.
[Hur fan kan du kalla den för musen Sussi? Vad är det för namn? Jo, för att det kanske blir lite enahanda att bara kalla den för fittan!]
Jag smekte min klitta. Jag prövade slidhålet, det var fuktigt och varmt. Jag lät fingret leka vid mynningen, glida in några millimeter, åka ut igen. Å vad jag längtade efter en riktig kuk. Jävla Starke Adolfs jävla fuskpenis. Det var som om han läste mina tankar. Utan att släppa blicken från min fitta sträckte han ut sin högra hand och öppnade en dold lucka i väggen och tog ut en löskuk. Jag tvekade inte en sekund utan körde in den i munnen, värmde den, fuktade den, lät tungan snirkla kring den, låtsades att den var en verklig, härlig, köttig manspåle. Men den smakade gummi istället för svett. Jag undrade hur många kvinnor och män som haft den i sina kroppar före mig, den tanken fick igång mig så att fittan dunkade fortare och hårdare.
När jag körde in löskuken i slidgången med dess veck och slemhinnor samtidigt som jag allt snabbare gjorde “lilla karusellen” på min klitta med pekfingret började Starke Adolf andas allt hastigare. Men han rörde sig inte en millimeter.
Det dröjde kanske tjugo sekunder. Sen kom jag så det ekade i ryggraden. En riktig superhjälteorgasm: lång, utdragen, böljande, med härliga kramper som sjöd från knäna hela vägen upp till hjärtat, jag kände mig så tacksam och inte ett dugg ensam.
[Jaha, och det är du säker på? Du har minne som ett trasigt durkslag, Sussi. Hur kan du inbilla dig att du ska komma ihåg enskilda orgasmer som hände för tjugo år sen? Ja det kanske är lite osäkert men nånting måste jag ju skriva! Om du bara kunde sluta tjafsa. Det är faktiskt litteratur det här. Nu tar jag ett glas vin till. Och en cigg.]
När jag kom till mina sinnen igen satt Starke Adolf kvar i exakt samma ställning som tidigare. Men han hade också sprutat. Det låg en spermaklimp på golvet mellan hans knän.
– Kan du komma utan att ta i dig själv? frågade jag med gapande käft. Ibland är det svårt att hålla stilen.
– En indisk fakir lärde mig, svarade han stolt. Men nu är det dags att nanna.
Adolf reste sig och drog bort överkastet från dyschan. Jag tog av strumporna och behån och lade mig, fortfarande flämtande och varm och lite svettig och rosig och härlig som en Venus som kliver upp ur ur en varm jacuzzi i paradisets trädgård, medan jag lät mig masseras inifrån av orgasmens eteriska eftervågor.
Då hände något märkligt.
– Bli inte förskräckt nu, sa Starke Adolf.
Sedan drog han av sig paltorna. Först kortbyxorna och det breda bältet, därefter de vita tajta byxorna och tröjan. När han var klar stod han naken framför mig. Men det var inte bara trikåerna som var väck. Själva musklerna var också borta. De följde med när trikåerna åkte av. Adolfs biceps, triceps och bröstbullar bestod av rosa gummiballonger som satt fastnålade i dräkten. “Whoopee cushion” stod det på dom. Liraren var egentligen tanig som en enebärsbuske. Och ingen trevlig enebärsbuske som man vill dansa runt, den här busken blev man rent förbannad på.
– Har du lösmuskler Adolf!?
– Man ska inte tro allt man ser.
– Dom där kulorna du lyfte vägde ju 200 kilo stycket.
– Det borde väl till och med en lillfitta som du fatta att dom är gjorda av papier maché! Jag bara skrev dit “200 kg” för att folk skulle tycka det var märkvärdigt.
Alltid denna papier maché.
Nåväl. För att göra en lång historia kort så följde jag med Cirkus Bråck ett par månader på deras turné runt landet. Två gånger om dagen tände Adolf rökelse mellan mina ben och tillbad min fitta och sprätte ifrån sig lite slem. Allt oftare fick jag honom att bjuda in snubbar i cirkussällskapet så att jag äntligen kunde få bli rejält påsatt. Vi mutade dom med Kronvodka för att dom skulle ställa upp. I slutänden hade jag legat med alla på hela cirkusen. Utom hästarna. Och de där otäcka dvärgarna med de stora fyllenäsorna av plast.
Bästa knullet var gubben med klubban som slog ned pinnarna i marken. Han var rutinerad. Han dunkade in sin tjocka kuk i mig så det gick tryckvågor genom hela organismen.
Sämst var direktören. Han vägrade att ta av sig löständerna, och dom lossnade hela tiden när vi knullade och ramlade ned på mig så att han fick plocka upp dom och försöka få dom på plats och sen ramlade dom ut igen. Impotent var han också så han fick använda skohorn för att få in sladdertasken i min sötdoftande, kåtblöta lilla tonårsfitta som kliade så hejdunderligt härligt och hett.
Jaha! Och vad sa du nu då min lilla lystna läsare!? Sussi på rymmen med ett cirkussällskap! Bara sjutton och ett halvt år gammal. Det kan man kalla äventyr! Och knulla det fick jag så fittan blossade.
Å, dessa minnen. Helvete, nu är den andra vinaren också slut. Tur att det finns stavningshjälp. Blev du kåt? Det blev inte jag. Jag ska försöka skriva något porrigare nästa gång. Jag vill ju gärna berätta hur det egentligen gick till. I verkligheten är det ju inte som i porren utan mycket tristare och smutsigare och fulare. Men i verkligheten blir man på kåt på riktigt. Ja, det är krångligt det där.
Nu är det läggdags. Inga fler stesolid för mig, jag minns fan inte vad jag tänkte för tio sekunder sen. Ska bli skönt att sträcka ut mig i sängen och krama min stora nallebjörn som jag har döpt till Lasse Berghagen. Och kanske tröstsulta lite på fuskpenisen av sämskskinn som jag fyllt med vadmal och sytt fast mellan benen på nallen.
Så ensam är jag.
Fler noveller av samma författare
