En vampyr för det 21:a århundradet

---

---

Valdemar satt vid det första bordet till höger innanför dörren på Akkurat på Hornsgatan. Han bläddrade förstrött i Aftonbladet, framför sig hade han ett litet glas anständig singel malt och ett glas vatten.
Klockan var straxt före sex på tidiga kvällen och det var mycket lugnt på restaurangen, kanske ett tiotal gäster, de flesta ensamma. Han väntade på att någon skulle gå på toaletten, helst en kvinna. Han var visserligen inte så nogräknad och riskerna var större med kvinnor men han föredrog dem ändå. Behoven var ännu inte så stora utan han kunde bida sin tid i väntan på ett bra tillfälle. I flera dagar, om det skulle behövas.
Så reste sig en av kvinnorna vid ett av borden längre in. Hon hade ensam setat och läst i ett tjockt kompendium av något slag och smuttat på en pint som nu börjat tränga igenom organismen. Hon svepte förbi hans bord på väg mot toaletten, han kände att hon var rökare. Han suckade, men hon var söt och fräsch, i trettioårsåldern. Man får ta det goda med det onda, tänkte han. Själv skulle han snart fylla fyrahundra, men det var inget han planerade att fira.
Han gav henne en dryg minut innan han diskret smet efter, ut i korridoren mot toaletterna. Likt alla vampyrer hade han omänskligt god hörsel och hörde att hon kissade. Han hörde toaletten spola därinne och sedan att hon öppnade den inre dörren och att hon kom ut till handfaten. När hon började tvätta händerna öppnade han försiktigt dörren och såg henne stå med ryggen mot honom. Hon kände undermedvetet att dörren öppnades och tittade upp i spegeln framför sig men såg ingenting och fortsatte lugnt att skölja sig under kranen. Valdemar som mycket väl visste att han inte syntes i någon spegel, tog två glidande kliv fram, låste hennes armbågar i ett järngrepp mot kroppen, lade huvudet på sned och med en kobrasnabb knyck på nacken lät han sina hörntänder hugga in i hennes högra halspulsåder. Hon ryckte häftigt till och drog kraftigt efter andan men stelnade sedan till, darrande och stirrande. Med vänsterfoten petade han upp dörren till toalettbåset och lyfte in henne. Han drog igen dörren efter dem och låste den. Sedan började han äta i lugn och ro. Han tog det lugnt, han ville inte suga henne tom för då skulle han lämna ett lik efter sig och det ville han inte. Akkurat var ju ett av de få anständiga ställena att gå på och han ville kunna komma tillbaks. Efter en liter eller så, drog han sig försiktigt, för att inte drälla, ur. Hans huggtänder utsöndrade ett sekret som förutom att det paralyserade hans erövringar även såg till att såren omedelbart gick ihop så att de inte förblödde. Han satte henne grensle över toalettstolen, fortfarande med ryggen mot honom och lutade henne framåt, mot väggen. Han torkade sig om munnen noggrant och efter att ha lyssnat utåt gick han ut ur båset. Dörren låste han utifrån med en liten skruvmejsel han hade i fickan och gick sedan vederkvickt ut till sin tidning igen. Tjejen skulle sitta kvar i säkert en timme innan hon kvicknade till, han hade ingen brådska. Hon hade för den delen inte sett honom.
Han visslade på Dance Macabre och kände sig oerhört nöjd med sig själv och tillvaron i Stockholm.
I snart tjugo år hade han blivit kvar. Det var mycket för honom som levt ett vagabonderande liv sedan början av sextonhundratalet. Många av de åren skulle han vilja radera ur minnet men det var nu tyvärr så att hans minne var extremt gott. Många dödliga avundades kanske hans ”eviga” liv men ingen begrep den fasansfulla ensamhet det förde med sig. På fyrahundra år hinner man dessutom med att göra det mesta och det är svårt att bli överraskad av vad det vara månde. Han hade sett flera ur hans egen släkt utveckla de mest bisarra böjelser men han försökte hålla sig hyfsat ”normal” och följa tidens och platsens seder.
Under resans gång hade han tappat de flesta illusioner man kan ha om människan.
Tyvärr började Stockholm att kännas trångt, hans snart två decenniers framfart i en enda stad började visa sig. Han kunde knappt gå ut på en nattklubb utan att stöta ihop med gamla middagsoffer. Det började bli väldigt många vampyr-wannabe’s i staden som med kliande hörntänder sög av Stockholms alla nattöppna ställen både bildligt och bokstavligt.
Som född renrasig vampyr såg han lite nedlåtande på dem, men han visste ju att de hade precis samma behov som han. Friskt människoblod. Friskt, förresten, det fanns inga baciller eller virus i världen som överlevde en natt i en vampyr, de kunde faktiskt dricka vad som helst, inga sjukdomar bet på dem, vare sig AIDS eller BSE. I nödfall gick det bra med hundblod.
Han mindes en gång när han svultit svårt och tvingats dricka grävlingblod och hur förbannat sur grävlingen blivit. Vintern 1848 i Schwarzwald. Han skrockade vid tanken.
Men ändå, Valdemar hade stil. Han kunde inte tänka sig att suga ur uteliggare eller smyga omkring i servicehus eller på långvården som han visste att fler av hans offer var tvingade till. Han kunde röra sig i helt andra kretsar och likt de övriga i släkten Tepes behövde han inte arbeta, det såg de gigantiska hemliga fonderna i Schweiz till.
Akkurat började fyllas av folk och Valdemar avslutade sin whisky och gick därifrån, gled ner för slusskarusellen, mot Gamla Stan. Vinterkvällen var kall, men nu hade han en egen värme inombords och frös inte alls.
Valdemar styrde stegen mot Järnet i södra änden av Österlånggatan. Med en veteöl i handen begrundade han klientelet. Nästan bara stammisar i det inre av lokalen. De nickade mot honom och han nickade tillbaks. Vampyren stortrivdes.
Vid det stora bordet vid ingången satt en grupp kvinnor som tydligen var ute och firade efter en jobbkonferens eller liknande. Rödblommiga och debattlystna och törstiga.
Han slog sig ned vid bardisken och sneglade mot kvinnorna. En av dem som satt med ryggen mot honom hade långt böljande kopparfärgat hår. Hon kände tydligen hans blick, för hon vände sig om och mönstrade honom nerifrån och upp. Deras ögon möttes och han kände att hjärtat hoppade över ett par slag. Nicolá.
Nej, det var inte sant, Nicolá var död sedan trehundra år. Han visste det, han hade varit med och med obeskrivlig fasa sett på. Den Moldaviska lynchmobbens berusade skrän och hennes skrik när de drev pålen genom hennes hjärta ekade fortfarande i hans huvud om dagarna när han sov.
-Vad heter Du? frågade han hest, bara för att få hålla kvar sin blick i hennes. Hon tittade forskande tillbaks ett par sekunder, så log hon och sade:
-Angela.
Vampyrens inre kokade av känslor. Söte djävul, de har samma röst också.
-Jag heter Valdemar. Tror Du på reinkarnation? frågade han men hon svarade inte utan brast ut i ett klingande gapskratt och vände sig tillbaks mot sina kamrater.
Han tvingade sig till att ta det lilla lugna och inte hetsa upp sig för mycket för han kände hur tänderna började spänna i munnen och det var inte bara där det började trycka.
Vampyrers fortplantning är föga känd utanför kretsen. De var inte speciellt fertila, annars skulle de med sin långa livslängd översvämma jorden på bara några generationer. Valdemar hade inga barn än, det var han säker på och inga syskon heller. Hans föräldrar levde i högönsklig välmåga, fadern fortfarande i det gamla landet, i Sibiú i Transylvanien, medan hans mor bodde i Dehli i Indien. De hade separerat efter femhundra års äktenskap och undvek numer varandra sorgfälligt.
Med Nicolá hade han ytterst gärna velat ha ett barn, men deras förhållande hade fått ett abrupt slut i de Moldaviska bergen. Hon var hans livs största kärlek och ingen kvinna hade hittills kunnat mäta sig med henne. Som han hade letat och letat medan århundradena gick. Han suckade djupt i ölglaset och såg att en tunn isskorpa bildades på ölen. Jag måste skärpa mig, tänkte han och sträckte på sig.
Även vampyrer har ämnesomsättning och han kände att det var dags att besöka toaletten. Han reste sig och gick in i restaurangdelen. Det var två före honom och det tog en stund. När han kom tillbaks blev han stående som förstenad i dörren. Gruppen med kvinnor var borta. Han blev alldeles tom inombords och sjönk som förstenad ner vid sitt glas. Då såg han att någon hade skrivit något på hans ölunderlägg. Magnus Ladulås stod det. Han började le, det kändes som när fullmånen plötsligt kommer ut ur ett moln. Hon brydde sig om honom! Han betalade och gick, lämnande ölen, mot Ladulås.
Det första han såg när han kom innanför dörren var henne. Hon tittade upp i samma ögonblick och deras ögon möttes. Denna gång log hon inte. Hon reste sig och gick fram till honom och släppte inte ögonkontakten en sekund.
-Vad i hela friden gör Du med mig, frågade hon lågt.
-Glöm Ditt tidigare liv och följ mig, sade Valdemar.
Hon stod stilla och såg in i hans ögon i säkert tio sekunder, sedan vände hon sig, gick till garderoben och satte på sig sin jacka. Hon stoppade in sin vänstra arm under hans högra och såg upp i hans ögon.
-OK, sade hon.
Valdemar var i chocktillstånd. Hans lycka kände inga gränser när han såg in i hennes klargröna ögon och han kunde inte ens tala. Han ledde bara ut henne på gatan och sedan iväg mot hans lilla lägenhet på Svartmangatan. Den låg på första våningen, in mot en liten gård. Den var garanterat solfri alla tider på året.
Först i hallen släppte hans tungas förstening och han önskade henne, mycket formellt välkommen till hans hem. Hon log för första gången sedan Järnet och klappade honom på kinden.
-Vad kall och blek Du är, sade hon, Det stod Tepes på dörren, är Du Rumän?
-Jag har lite lågt blodtryck ibland och jo, numer heter det Rumänien, svarade han och de skrattade tillsammans.
-Min mamma kommer därifrån också, sade Angela, är det därför som det känns så hemtamt med Dig så här plötsligt?
-Jag har en teori men den sparar vi på ett slag. Först, är det något Du önskar dig att dricka eller äta?
-Ett glas gott rödvin är aldrig fel, svarade hon
-Ett utomordentligt val svarade vampyren och gick ut i köket. Det dominerades av en lång gammaldags kökssoffa bakom ett stort slagbord. Hon satte sig i soffan medan han korkade upp en flaska och plockade fram sina vackraste glas. Hon vädrade lite i luften.
-Vad är det som doftar?
Han log vemodigt och sade att det var Moder Jord, han skulle visa snart men att de nu måste skåla för att de återigen träffats. Hon rynkade lite på ögonbrynen men log och skålade med honom.
Med glasen i händerna gick de in i vardagsrummet. Dörren mot sovrummet stod öppen och de såg hans stora gammaldags dubbelsäng med mässingsgavlar därinne. De ställde ifrån sig glasen på soffbordet och utan att något mer behövde sägas drogs de som av magneter samman i en djup lång kyss. Det sprängde i hans huggtänder och han kände att han bokstavligen hade århundradets erektion. Hon smakade som Nicolá också. Han kände hur hennes heta lilla tunga utforskade han mun och tänder utan rädsla och hans glädje gjorde att han fick tårar i ögonen. De höll upp med kyssandet ett slag och bara såg på varandra.
-Snälla, jag bara måste få… ehh Dig, avslutade han lite lamt. Hon log mot honom.
-Hördudu, vem är Du? Äsch, förresten, Du behöver inte svara, jag vet egentligen. Var bara försiktig med mig, snälla…
De kysstes igen och började att klä av varandra i ett allt hetsigare tempo. Hon hade en timglasformad yppig kropp med tung byst och var definitivt äkta rödhårig med en frodigt vildvuxen eldröd buske mellan ljumskarna och även små röda tofsar i armhålorna som han såg då han hjälpte henne av med linnet. Hennes doft och synen av hennes praktfulla vita och fräkniga kropp gjorde att han blev vild av kåthet och hans penis stod rätt ut, hård, som gjord i kallt porslin. Hon tog tag i den och föll på knä framför honom och slukade den. Han trodde att han var behärskningen själv men märkte att han höll på att formligen krevera och drog sig försiktigt ur hennes lavaheta mun.
-Gud, den är som en het istapp skrattade hon.
-Sch… inga fula ord härinne, sade han. Hon skrattade ännu mer och sade
-Fan, vad gott Du smakar.
-Det lät mycket bättre sade han och manövrerade in henne i sängkammaren och slet av överkastet. Hon stirrade storögt på de nymanglade kritvita linnelakanen och det uppfluffade tjocka bolstret som täckte sängen.
-Visste Du att vi skulle träffas och bytte sängkläder, eller…
Han bara skrattade och tippade henne på rygg i den mjuka sängen och följde själv efter men stannade med ansiktet över hennes nu vidöppna sköte. Hon bredde välvilligt isär knäna och mellan de yttre läpparnas alla glänsande veck som öppnade sig såg han hur hennes klitoris sakta reste sig ur sitt bo. Han böjde sig fram och sög oändligt varligt in den i munnen.
-Oooh djävlar, stönade hon och vred sig ryckigt i sidled i sängen så att fjädrarna knakade.
Det formligen dröp ur hennes slida och han blev alldeles sjöblöt om hakan och bröstet.
Det fanns ingen anledning att vänta längre utan han flyttade sig upp och med en snarkning av rå kåthet lät han sig tränga in i henne. Hon skrek till och de började knulla som djur, i perfekt samstämmighet. Han tappade totalt greppet om tid och rum. Hans huggtänder sprängde, han måtte ha sett ut som ett vildsvin vid det här laget, orgasmen började tränga på i ljumskarna, hon tittade plötsligt upp på honom, log och lade sedan huvudet lite på sned och blundade medan hon med öppen mun stönade djupt ur sin kropp. Han kunde inte bärga sig. Han smakade med tungan på hennes vita hals. Sedan lät han sina tänder varligt sjunka in i och igenom den mjälla huden, in i den tjocka pulserande ådern. Hennes orgasm kom direkt, som en bombexplosion och när han kände hur hennes blod i två tjocka strålar sköt upp i hans gomtak, kom han också i en oerhörd orgasm. Medan hennes heta hjärteblod pumpade in i hans mun pulsades hans kalla sperma in i hennes sköte och de bildade ett eget litet temporärt kretslopp.
Han hickade och slurpade och sög och drällde en hel del. Bedövad som hon blivit kunde hon inte göra något längre men han såg att hon log. Han slutade att dricka henne då han såg att hon blev allt blekare. Om hon inte blev gravid av detta så skulle han bli mycket förvånad. Det vore bra, för då skulle hennes metamorfos till vampyr gå så mycket snabbare.
Vilket par vi kommer att bli, tänkte han lyckligt. Vi måste flytta från Stockholm och Sverige förstås, ett vampyrbarn skulle få det svårt att smälta in i det Svenska samhället. Bara att amma dem krävde sin kvinna. Brasilien kanske skulle passa. Det skulle vara kul att få lära sig ett nytt språk.
Han suckade lyckligt och bredde försiktigt över henne det tjocka dunbolstret och kysste hennes vackra läppar.
Sedan gick han ut i köket och tappade upp ett glas kallt vatten.
Vampyren stod med glaset i handen och tittade ut genom fönstret mot den lilla gården. Han såg egentligen ingenting för det var mycket sent på kvällen i februari månad och det var becksvart ute. Han suckade av välbehag och mättnad och kände att han skulle sova mycket, mycket gott, hela dagen. Hans älskade låg i dvala i hans säng och skulle så förbli till nästa gång han väckte henne, vid hans nästa måltid. Han log lyckligt och kände hur hörntänderna trängde fram vid blotta tanken på henne.
Vampyren drack upp vattnet, rapade diskret och gick fram till den gamla kökssoffan, öppnade locket och tittade ner i innandömet. Soffan var till en tredjedel fylld med fet mustig mylla från hans Transylvanska hemland. Som han älskade den doften! Han klädde snabbt på sig pyjamasen, klev ned i soffans inre och sträckte med en njutningsfylld grymtning ut sig, lät locket falla igen över sig, gäspade och föll snabbt in i den fördömdes tunga sömn.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
En vampyr för det 21:a århundradet	Heterosex	3.6	13/7-04
Fimbulvinter	Heterosex	2.5	10/7-04
En mellandag	Heterosex	2.4	5/7-04
Vecka 36, tisdag	Heterosex	2.4	28/6-04
Vecka 37, måndag	Heterosex	2.5	27/6-04
Vecka 45	Heterosex	2.9	26/6-04
Vecka 33	Heterosex	3.1	25/6-04

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.