Jag faller
Jag borde vetat att risken var ganska stor att du skulle vara här. Nästan alla som dansar och super runtomkring oss i den lilla festlokalen är gemensamma vänner. Fan. Fanfanfan. Varför tänkte jag inte? Varför tänker jag aldrig? Jag har en annan nu. En bra kille. Han är snäll, begåvad och framgångsrik. Han är bra för mig. Han är…
Du får mig att tappa både andan och tråden i min tankegång när du får syn på mig. Dina ögon får mig ur balans på en hundradels sekund. En varm våg av kåthet drar genom min kropp. Ett halvår sen sist, men plötsligt känns det inte så avlägset. I mitt huvud spelas scenario efter scenario upp direkt ur mitt minne. Hur du tog mig. Hårt. Hänsynslöst. Desperat. Varje gång. Som om du var svältfödd. Hon står där bredvid dig. Hon pratar med någon annan, men hennes högra hand vilar på din arm. Som om hon hävdar sin äganderätt. Den vidriga slynan. Hon som tog dig ifrån mig. Så oförskämt vacker. ”Ja, jag vet att hon är söt men håll tillbaka.”
Du ser på mig med den där intensiva, blå blicken. En gång älskade jag när du såg på mig så. Intensiteten var en försmak av din passion. Nu hatar jag dig för den där blicken. Hatar dig för att du avlägsnar hennes hand från din arm och börjar gå emot mig. Kom inte hit. Nej. Stanna där. Snälla.
-Ida…
Mitt namn. På dina läppar är det som en smekning. Återigen drar vågen av kåthet genom hela mitt system. Jag knyter nävarna för att förebygga potentiella skakningar. Jag backar. Ser mig om som ett skrämt djur. Desperat efter något att distrahera mig med. Desperat efter att komma undan dig och mina egna känslor. Jag får inte känna så här. Får inte. Du lämnade mig för någon annan. Den där blonda, äckligt vackra slynan som är så trygg i vetskapen att du älskar henne och ingen annan att hon inte ens ser åt vårt håll. Trots att du ser på mig så där. Jag har ju en annan. En som bryr sig på riktigt. Jag har tagit all kärlek och åtrå och låst in den, långt inom mig. Du får inte förstöra allt nu. Men ändå. ”Jag vet att hon är söt men det måste bli du och jag.” Nej. Min sökande blick fastnar på min bror som står och pratar med en av mina vänner. Med en nästan omärkbar suck av lättnad vänder jag ryggen åt dig och går bort till honom. Han slutar prata och ser uppbragt på mig när jag tar tag i hans handled och begraver naglarna i den. Sedan fäster han blicken på något bakom mig. Jag behöver inte vända mig om. Jag vet att det är du. Min bror lösgör sig från mitt krampaktiga grepp och lägger en beskyddande arm om mig i stället.
-Vad vill du, Mikael?
Jag ryser när jag hör ditt namn sägas högt. Jag vägrar se på dig.
-Jag ville bara prata med Ida.
Jag ryser igen. Min bror håller hårdare om mig. Just då älskar jag honom mer än vanligt, för att han skyddar mig från dig.
-Stick, säger min bror hårt.
Plötsligt blir jag illamående. Jag vill inte att du ska gå. Jag vill att du ska hålla om mig och aldrig släppa taget igen. Jag kan inte vara kvar här längre. Min självdisciplin sviktar. Försiktigt lösgör jag mig ur min brors grepp och mumlar något om att jag ska gå hem. Han ser oroligt efter mig. Du ser också på mig. Jag vet det, fast jag fortfarande vägrar se på dig. Jag får fumlande på mig mina höga klackskor och snubblar ut i trapphuset. Ner för alla trapporna och ut i den behagligt svala junikvällen. När porten går igen bakom mig drar jag lättat efter andan. Drar in försommarluften och lyssnar till tystnaden. Jag klarade det. Jag kastade mig inte i din famn och bönade och bad att du skulle ta mig tillbaka. Ta mig här och nu. Jag sa ingenting. Jag klarade det.
Mina klackar smattrar självsäkert mot asfalten på cykelbanan när jag tar vägen hemåt genom skogsdungen. Jag är fortfarande skakad men nöjd med mig själv. Plötsligt känner jag snarare än hör att någon går bakom mig. Mitt hjärta hoppar över ett slag och ökar sedan i hastighet. Det borde vara någon som ska åt samma håll bara. Även om det är sent på kvällen och skogsdungen är ganska ödslig så är det ju inte helt osannolikt. Men på något sätt vet jag att så inte är fallet. På något sätt vet jag precis vem det är. Jag samlar mod, stannar och vänder mig om. Där står du. Bara max 10 meter bort. Din andhämtning är lite ansträngd. Du måste ha skyndat dig för att komma ifatt mig. När jag kastat en snabb blick på dig tittar jag bort igen. Angelägen att undvika den där blicken till varje pris. Du kommer fram till mig. Lägger dina stora händer på mina axlar och tvingar mig att se på dig. Blå, intensiva ögon. ”Jag faller.” Nej! Fan. Nej. Du drar mig långsamt intill dig. Jag kämpar emot. Så svagt att jag undrar om jag verkligen försöker. Dina läppar möter mina. Försiktigt. Jag slutar kämpa emot och står alldeles stilla. Du lättar på greppet om mina axlar. Jag kan backa undan nu. Jag måste backa undan nu. Varför backar jag inte undan? ”Jag faller.” Du drar fingrarna genom mitt hår. Varsamt. För en sekund känns det precis som då. Sen ser jag henne för min inre blick. Slynan. Jag rycker till och tar två steg bakåt. Tre. Fyra. Fem. Sedan finner jag mig stå med ryggen mot ett träd. En ojämnhet i barken skär sig in i mitt vänstra skulderblad. Långsamt, som om du är rädd att jag ska fly, kommer du fram till mig igen. ”Jag faller.” Faller i dina armar, precis som jag varit så stolt över att jag inte gjort bara för en stund sen. Våra läppar möts igen. Hårt den här gången. Din tunga särar på mina läppar och tränger sig in i min mun. Ivrigt tar du för dig av min smak och jag tar för mig av din. Du biter mig hårt i insidan av läppen tills vår kyss smakar metalliskt av blodet. Du trycker hårt upp mig mot trädet och pressar dig mot mig. Jag ger ifrån mig ett stön av kombinerad njutning och smärta när ojämnheten i trädets bark skär ännu hårdare in i mitt skulderblad. Du drar dig undan vår kyss och biter mig hårt i halsen. Jag kastar huvudet bakåt och hyperventilerar. Du andas också fortare. Vi är båda två farligt nära att tappa kontrollen. Dina händer söker sig ner över min kropp mot mitt kön. Dina fingrar knäpper vant upp knappen till mina jeans och söker sig in under kanten på mina trosor. Jag känner hur du ler mot min hals när du känner hur redo jag är. Jag ger ifrån mig ännu ett ofrivilligt stön när jag känner dina kalla fingrar mot min varma, våta fitta. Du tränger in i mig med två fingrar. ”Jag faller.” Din tumme masserar försiktigt min klitoris och jag börjar skaka av begäret. Plötsligt inser jag vad vi håller på med. Jag rycker till och skjuter dig hårt ifrån mig. Du ser på mig. Jag ser i dina ögon hur kåt du är. Hur mycket du vill ha mig. Här. Nu. Med darrande fingrar knäpper jag knappen i mina jeans och springer. Springer som jag aldrig sprungit förut. Du står kvar, ser efter mig.
Trots min bristfälliga kondition och mitt bultande hjärta springer jag hela vägen hem, sliter upp porten, upp för alla fem trappor och in i min lägenhet. Jag stänger dörren bakom mig, lutar mig mot den och flämtar efter luft som en drunknande. Svetten rinner över mitt ansikte och mellan mina bröst. Jag går in i badrummet och in i duschen. Med temperaturen på kallaste låter jag vattnet skölja över mig. Skölja bort din heta beröring. Jag gnuggar min fitta, gnuggar bort varje spår av min desperata längtan. Det kalla vattnet får mig att huttra. Ändå står jag kvar i duschen tills min andning och min puls saktat ner. Jag stänger av vattnet och hämtar en vit, fluffig handduk från linneskåpet i hallen. Sedan går jag till sängen och kryper ihop under det varma täcket. Försöker slappna av.
Jag vaknar av att det ringer på dörren. Knappt vaken drar jag på mig min mjuka morgonrock och går för att öppna fast jag förmodligen inte borde. Du står där i trapphuset som jag visste att du skulle göra. Vi ser på varandra. Länge. ”Jag faller.” Jag sträcker ut handen mot dig. Du tar den utan att tveka och följer med mig in. Ord är överflödiga. Vi förenas i ännu en kyss. Vi hinner knappt ta oss till sängen innan du ligger över mig. Du har slitit av mig min morgonrock och jag har knäppt upp alla knapparna på din skjorta inom loppet av sekunder. Du kysser mig lidelsefullt hela vägen från min hals, ner över mina bröst, över min mage och ner mellan mina ben. En kraftig skälvning går genom hela min kropp när din tunga rör vid min klitoris. Jag känner redan hur min kropp bygger upp mot orgasmen. Du vet precis vad du ska göra för att få mig att vrida mig fram och tillbaka av njutning. Precis när jag står på kanten till orgasm slutar du. Jag morrar frustrerat och häver min fitta upp mot dig för att du ska fortsätta. Du bara ler. Jag drar dig ner över mig och biter dig hårt i axeln samtidigt som jag drar av dig dina byxor och kalsonger. Du drar kraftigt efter andan. Jag trycker mig hårt mot dig och slår benen runt din midja. Känner ditt hårda stånd mot min mage. Som jag hade hoppats tappar du kontrollen fullkomligt. Det svartnar för ögonen på mig när du tränger in i mig. Vi rör oss tillsammans, desperat. Vi är ett. Som om vi aldrig varit ifrån varandra. Jag trycker dig ifrån mig och du rullar över på rygg. Jag gränslar dig och rider dig hänsynslöst medan jag masserar min klitoris. Återigen bygger min kropp upp mot klimax. ”Jag är nästan där.” Jag känner hur du pulserar i mig när du kommer. Känslan knuffar mig över kanten till orgasmen. Min fitta drar ihop sig i spasmer. ”Tio tusen meter upp i luften ser jag allt så klart.” Jag sjunker ihop över dig och låter mig svepas med av den oåterkalleliga vågen av hänförelse. Allt är som det ska vara.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Jag faller | Heterosex | 3.0 | 18/1-16 |
