Liveshow i stadsparken
Tekla är på väg hem från kapellet där det varit bönemöte med en kaffestund efteråt.
Hon är särskilt glad för att hon vid kaffet fick sitta vid sidan om pastorn. Det var höjdpunkten för dagen. Nu känner hon sig riktigt salig av förtröstan och tro. I stället för att gå gatan tar hon genvägen genom parken. Då hon går i sina funderingar känns det bättre att inte ha några människor runt sig. Men som hon går där får hon se ett par som ligger på gräsmattan bara fyra- fem meter från vägen. Paret ligger och hånglar och sliter i varandras kläder. Först blir hon stående helt stum och bara tittar på dem. Sedan funderar hon på om hon kan göra något åt det. Det är ju ändå ett helt okristligt förfarande mitt på söndagseftermiddagen.
Hon ser sig omkring och ser Eugenia längre ner på vägen. Hon kommer också från kapellet. Hon springer henne till mötes och ropar:
Eugenia, Eugenia kom skall du få se något förskräckligt!
Vad i all sin dar är det! Du ser sju alldeles förstörd ut!
Ja . De ligger där och bär sig helt galet åt.
Hon får med sig Eugenia. Så står de där på vägen mitt för det hånglande paret, som nu har fått av sig en hel del kläder. Han har fått av sig byxor och kalsonger och ligger över henne med rumpan bar. Mellan hans ben ser de en stor hängande pung och en stor kuk med blottat ollon. Hennes blus är upphasad så hon ligger med brösten bara. De pekar upp som två koner. Han slickar och biter i dem. Hon fnittrar och sliter i hans hår. Han sliter och drar i hennes trosor. När det tar emot sliter han bara sönder dem och kastar dem åt sidan. Då blottas en hårlös fitta, som glänser av fittsafterna. Där ligger hon med särade ben och ropar:
Ta mig, ta mig, knulla mig, knulla mig!
Ja, nu kör jag kuken i dig!
Tekla och Eugenia står där och bara stirrar. Detta är ju något alldeles förfärligt. De är helt förstummade och vet inte vad de skall ta sig till. Till och med på en så helig tid som söndagseftermiddagen. De stirrar som förhäxade på de bägge människorna som ligger där på marken. Ibland ser de på varann med ögon som lyser av förfäran. Men där finns också ett stänk av nyfiken förväntan.
Han har nu kommit in mellan hennes ben och siktar in sin stake mot hennes hål. Med ett bröl kör han kuken i botten. Hon tar emot med ett långt och utdraget stön. Hennes fitta är så våt att det hörs ett lätt plaskande ljud när han kör kuken in och ut. Med djurisk parningsinstinkt hugger de mot varann med gapande käftar. Nu kan inte Tekla hålla sig längre utan hon utropar:
Herre gud, se så han kör in sin k.. sin apparat i henne. Hon går väl sönder!
Ja, hennes fi.. organ blir ju helt uttänjt och söndertrasat!
Det är ju förskräckligt så de biter varann!
Ska vi ropa på hjälp!
Polis!!! Poliiiiis!!!!!!
Någon polis finns inte inom räckhåll. I stället kommer gamle Anton lullande längs vägen. Han har just lättat från ljugarbänken utanför Systembolaget. När han ser de bägge damernas förfärade uppsyn stannar han till och frågar:
- Ni ser upprörda ut. Händer det något ruskigt här?
Ja,se hur de bär sig åt, det är ju rent okristligt, halvskriker Tekla.
Herregud, det borde vara förbjudet, lägger Eugenia till.
Det var som fan,dom knullar ju! Det blir Antons kommentar.
På marken fortsätter skådespelet. Han river och biter i hennes bröst och hela hans stora nakna röv går upp och ner när han juckar i henne. Hon sprattlar med benen och sparkar honom i baken för att mana på honom. De hugger som galna hundar med munnarna mot varann. De väsnas och skriker åt varann.
Knulla mig, knulla mig, ge mig hela din stora kuk!!!!
Ja, jag skall fylla hela din sköna sugande fitta med min sås!!!!
Mera, meeera min hiiiiingst!!!!!
Både Tekla och Eugenia står med stirrande blickar och förfäran lyser i deras ansikten.
Anton han småler och hummar. För honom är det ett kärkommet skådespel i tristessen. Det minner om bättre dagar då han hade pengar till både porrklubb och andra exklusiviteter.
Skådespelet på marken fortsätter i allt högre tempo. Deras rop och maningar till varann blir allt högljuddare. De har inte märkt att de fått publik eller så ger de helt enkelt fan i det. Men ingen fröjd varar för evigt. Hennes bensprattel blir värre och värre och i extas ropar hon:
Jag kommer , jag kommer, kör in kuuuken och spruuuuta!!!
Ja, ja, jag spruuutar, här fåååår duuu, här fåååår duu, här fååår duuuu!
När deras rörelser blir allt mer spasmiska tycker Tekla att det går för långt. Nu måste de väl ändå göra något och hon väser fram:
Måste vi inte få hit en polis?
Jo, det tycker jag också, piper Eugenia.
Nej för tusan, jag tycker det där går riktigt bra för dom, kommenterar Anton.
Så står de tre kvar. Två nyfiket förfärade. En med ett belåtet småleende på läpparna.
Paret på marken har nu passerat höjdpunkten. Med ett utdraget bröl går han i botten en sista gång. Sedan rullar han ner på rygg vid hennes sida. Hans manlighet pekar inte längre mot skyn utan ligger som en urvriden trasa. Hon ligger med särade ben och det rinner en gråvit sträng ur henne. Nu kan publiken se vilka aktriserna är.
Men herregud, det är ju Vendela från köttaffären, kommer ett utrop från Tekla.
Titta, han är ju Johannes från Bergborrningsbolaget, kompletterar Eugenia.
I dag har han inte borrat nytt hål utan putsat i ett gammalt, flinar Anton.
När Johannes och Vendela är klara pustar de ut och tar på sina kläder. Medan de gör det säger Johannes:
Fan va gott det här gjorde! Man är ju som en ny människa.
Ohh ja, vi måste göra om det snart, svarar Vendela.
Men då måste vi ha större publik, fortsätter Johannes och sneglar mot de tre.
Sedan fortsätter de i armkrok från platsen. Kvar blir bara en fuktig sönderriven trosa.
Kvar står de tre i publiken och ser efter dem när Tekla utbrister:
Vilken otroligt usel otrohet!
Ja, sannerligen!
Och hörde ni, de tänker göra om det. Undrar var det blir?
Ja det är så förskräckligt! Man kommer att våndas igen, fyller Eugenia i.
Så ni vill vara där och titta? Kommer en fråga från Anton.
Ja, vi vill verkligen bevittna och vittna om otukten!
Vi måste berätta om och bekämpa osedligheten!
Det såg så jävla skönt ut. Jag vill också se och drömma att det var jag.
Det sista blir Antons kommentar innan de tre skiljs åt. Damerna åt ett håll och Anton åt ett annat. Känslan, ordvalet och reaktionerna vid återberättandet blir förmodligen olika i kapellet och på ljugarbänken.
Fler noveller av samma författare
