Glöd - Del 6
Författare: asinonisa Datum: 2015-12-14 00:17:09
E-post: centurionqueen@live.com
Läst:
15 650 gånger
Betyg: 2.3 (5 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit
VARNING: Novellen innehåller tortyr, bondage, och förnedring. Alla i olika former. Om något anses stötande, läs ej vidare. Allt i novellen är ren fantasi.
-----------------------------------------------------------------------
Nadines sommarställe ligger precis intill en sjö och runt den går en väg som leder till de få avlägsna grannarna. Ingen av dem är där på vintrarna dock, så när Nadine föreslog att vi skulle ta ett varv runt sjön var jag inte speciellt orolig över att bli sedd.
Det var en solig vinterdag ute, så när Nadine beordrade mig att ta på mig jacka, skor och täckbyxor blev jag lite förvånad. Av någon anledning hade jag fått för mig att hon ville ha mig naken i kylan. Det var liksom den Nadine jag lärt känna de senaste dagarna.
Jag skyndade mig med kläderna så att hon inte skulle hinna ändra sig, och sedan gick vi ut. Hon tog av kopplet men lät både hundhalsbandet och de igentejpade strumporna i min mun vara kvar. Jag fick tjock mössa på huvudet och en halsduk som täckte min mun. Sedan bar det av i en lugn takt längs den snöbeklädda vägen.
Vi hade kommit nästan halvvägs när vi otroligt nog fick möte. Det var en grupp på fyra personer som närmade sig oss i motsatt riktning. Vad de gjorde här så här års var något jag inte kunde förstå. Jag hoppades att min halsduk satt som den skulle, när vi kom närmare.
Nadine verkade oberörd så jag låtsades som om jag var lugn också, trots att adrenalinet gjorde mig darrig. När vi var några meter bort såg jag att det var fyra tjejer i min och Nadines ålder. De verkade bekanta på något sätt.
Nadine hejade och jag nickade. Vi passerade dem, och just som jag trodde stormen var över säger en av tjejerna. ”Nadine! Seriöst? Jag såg inte att det var du under mössan!”
Fan också, tänker jag och hoppas på att Nadine kan snabbt göra sig av med dem så vi kan fortsätta innan något pinsamt händer.
”Julia? Det var inte igår”, säger Nadine och vänder sig om.
Motvilligt vänder jag mig också om. De fyra tjejerna står i en halvcirkel och tittar intresserat på mig. Det är så det känns i alla fall. Det är då jag får ansiktena att falla på plats. Det är några av
Nadines kompisar från de yngre tonåren. Jag minns att vi träffats på sommaren här för många år sedan. Antagligen har någon av dem en av stugorna vid sjön.
De kramas och småpratar medan jag stumt tittar på. Jag minns att de inte var speciellt trevliga när vi var mindre och att det någon gång blev bråk om flytbryggan i sjön. Jag ogillade dem, men Nadine hade nog alltid kommit ganska bra överens med dem.
Jag väcks från mina tankar när en av tjejerna kommer fram till mig och ger mig en snabb kram.
”Natalie, eller hur?” frågar hon. ”Minns du mig?”
Jag nickar och försöker le med ögonen. Nog mindes jag Ebba alltid – det var hon som tvingat mig kyssa hennes converse-skor när vi körde Sanning Eller Konka, någon sommar för massa år sedan. Jag hade tyckt det var ofantligt förödmjukande då – om hon bara visste vad jag gjort de senaste dagarna!
De andra två kände jag inte igen, men Nadine verkade bekant med dem också. Frågan kvarstod dock vad de gjorde på sommarstället så här års.
Efter en stund när småpratet flödat, föreslog Julia att vi skulle träffas ikväll igen. Sex tjejer kunde ha roligt var som helst, var hennes argument. Ebba och de andra två, som hette Sofie och Linda, höll med.
Jag sneglade på Nadine för att se hennes reaktion. Imorgon skulle vi åka hem, så det var mindre än tjugofyra timmar kvar. Ville hon verkligen byta bort chansen att dominera mig ytterligare mot att festa med några gamla vänner?
Nadine log tillslut och sa att vi kunde träffas ikväll igen. De var välkomna över.
Jag kände mig besviken men ändå smått lättad. Vem visste vad för grymheter Nadine kunde koka ihop de sista timmarna?
Vi sa adjö och gick våra separata vägar. När vi kommit en bit bort vände sig Nadine mot mig.
”Ge mig dina händer”, sa hon kallt.
Jag tittade oförstående på henne en sekund, men lydde sedan. Det klankade av metall. Nadine drog mina händer bakom min rygg och spände på mig ett par handbojor. Hon roterade mig sedan så att vi stod ansikte mot ansikte igen. Jag såg hur hennes ögon glödde av åtrå.
”Ner på knä”, sa hon med en darrande röst.
Jag såg mig försiktigt om, för att se så att ingen såg.
”Ner på knä, Natalie”, sa hon igen, denna gång otåligt.
Jag sjönk ner på knä på den snöiga vägen, och såg upp på Nadine. Med ett snabbt ryck drog hon bort tejpen från min mun, och höll sedan fram handen. Först tvekade jag, men spottade sedan ut de dyngvåta strumporna i hennes hand.
”Du är min bitch, Natalie”, sa Nadine med en hotfull ton. ”Säg det!”
Hon utmanade mig att trotsa henne, och av någon anledning tvekade jag med att svara. Hon gav mig en hård örfil som fick kinden att bränna till. Hon tog fram kopplet ur fickan och låste fast det i mitt hundhalsband.
”Våga inte trotsa mig nu”, sa hon med ett stadigt tag om kopplet.
Jag vet inte vad det var som vid detta tillfälle fick mig att vara olydig. Men jag kände att jag ville vara det. Det var liksom en lek. Jag ville testa Nadines gränser, så jag höll min tystnad.
”Okej”, sa hon med en ny lekfull ton. ”Vi får väl se.”
Hon rundade mig som ett rovdjur runt sitt byte. Hon tryckte ner mig med ena foten mot min rygg. Min rumpa pekade upp mot himlen medan mitt ansikte trycktes ner mot vägen. Sedan drog hon ner mina täckbyxor och blottade min bakdel.
Hon hukade sig bakom mig, och särade bestämt på mina skinkor. Jag kände något vått och kallt mot min ringmuskel, och trodde först att hon slickade mig. Sedan förstod jag att det var strumporna som hon metodiskt började trycka in i min analöppning. Jag rös av kylan men gjorde inget för att hindra henne. Jag slappnade av och lät mig fyllas av först den ena, och sedan den andra strumpan. Nadine satte sedan tejpen över min analöppning, och förseglade på så vis strumporna i min rumpa.
Det knarrade i snön när Nadine rörde sig bakom mig. Jag hörde hur en gren knäcktes och bröts av. Det svischade och plötsligt sved det till i min bak. Jag flämtade till av smärtan. Nadine hade slagit mig väldigt hårt. Mycket hårdare än förut.
”Oj gjorde det ont?” sa Nadine retsamt.
Innan jag hann svara piskade hon mig med grenen än en gång. Jag kände hur mina ögon tårades, och ett litet kvidande ljud rymde från mina läppar.
”Jag tänkte låta dig vila lite efter du varit så duktig under
eftermiddagen. Men sättet du trotsar mig på får mig att tro att du
inte gillar när jag är snäll mot dig”, sa Nadine och slog till mig med riset igen. ”Du vill bli dominerad utan någon som helst barmhärtighet.”
”Du vill inte bli belönad, du vill bara bli straffad och förödmjukad”, Nadine slängde bort riset, och hukade sig bakom mig igen. ”Jag förstod det inte tidigare, men nu fattar jag hur du fungerar. Från och med nu är det slut på det, Natalie. Från och med nu väntar bara det du längtar efter.”
Jag snyftade till när hon låste upp handbojorna. ”Av med kläderna”, sa hon kort.
Fortfarande flämtandes knäppte jag upp jackan och lät den falla till marken. Sedan drog jag av mig skorna. Sist slet jag mödosamt av mig täckbyxorna, och kände den iskalla kylan runt mig och vägens snö mot mina smalben. Tårögt såg jag upp på Nadine som stod med armarna i kors och såg kallt på mig.
”Händerna”, sa hon.
Jag snörvlade till och höll fram mina handleder, och hon låste fast handbojorna igen. Denna gång framför mig. Hon grävde runt i ena fickan och tog fram ytterligare ett par. Hon hukade sig bakom mig igen, och låste fast dem runt mina fötter. Huttrandes såg jag på medan hon plockade upp mina kläder och skor.
”Kryp”, sa hon med en röst som fick mig att rysa mer än kylan.
Den återstående delen av vägen var strax över en kilometer, men kändes som mil i den isande snön. Efter halva vägen hade mina händer och ben domnat bort. När vi till sist kom fram till huset skakade jag okontrollerbart och hackade tänder som aldrig förr.
Jag trodde att hon skulle ta mig direkt till varmduschen men vid farstutrappan stannade Nadine och satte sig lugnt på det mellersta trappsteget. Jag såg förvånat och bedjande på henne.
”Vänd dig om”, sa hon.
Flämtande vände jag mig om i snön. Jag kände hur hon ryckte bort tejpbiten. ”Ge mig mina strumpor, Natalie.”
Jag kände hennes fingrar mot min analöppning men jag var tvungen att pressa ut dem själv. Något som inte var allt för lätt när man skakar i hela kroppen. Jag lyckades till slut få ut dem.
”Vänd dig igen”, sa Nadine.
Hon höll fram stumporna mot mitt ansikte.
”Du ska ta dessa i din i mun igen”, sa hon. ”Men innan jag låter dig göra det, så ska du säga att du är min bitch.”
Jag ville fortsätta trotsa henne, men min kropp klarade inte av kylan längre. Jag var inte klar med att testa henne, men för tillfället fanns ingen annan utväg.
”Jag är din bitch”, sa jag och gapade.
Hon gav mig en örfil. ”Kyss mina skor, och säg att du är min bitch.”
Jag böjde mig fram och kysste hennes skor. ”Jag är din bitch, Nadine.”
Hon log ondskefullt, och kysste mig sedan på munnen. Jag gapade och fick de våta strumporna inproppade i munnen igen. Hon tejpade sedan för, och ledde in mig i huset.
”Trodde du skulle låta henne vila lite”, sa Erik när han fick syn på Nadine som ledde mig mot duschen.
”Jag hade rätt”, sa Nadine. ”Hon svarar dåligt på att bli behandlad väl. Jag var tvungen att sätta henne på plats.”
Fler noveller av samma författare
