Bygderomantik del 2
Författare: Baggen Datum: 2004-07-10 15:11:41
Kategori: Heterosex
Läst:
5 221 gånger
Betyg: 2.8 (212 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Järnvägen skulle byggas till Järnhytte bruk. Järnvägsbyggarna inkvarterades på gårdarna efter vägen. Solberga gård hade ett lag rallare inkvarterade i gammelstugan. Fem kraftiga karlar.
Vana vid hårt arbete på järnvägsbygget, men också med ett vilt liv där de drog fram.
Husfar Isak såg dock till att livet på gården inte blev allt för livligt. Husmor Marta svarade för mathållningen. Musikintresset stod högt i rallarlaget. Ume-Oskar spelade tvåradigt dragspel, Valö-Kalle nyckelharpa, Trögd-Erik klarinett och Mora-Mats är sångare av klass. Varje kväll efter arbetet sjöngs och spelade de i stugan. Ryktet om musiken gick runt i bygden.
Den femte, Nils i folkmun kallad Stammen, var en son av trakten. Han hade alltid blivit retad för ett talfel och blivit lite tillbakadragen i sitt uppträdande. Tidigare bruksarbetare på Berga bruk men kommit ut i rallarsvängen efter det att bruket brunnit.
En kväll på höstkanten är det dansavslutning på ladugolvet efter Petters lada.
Rallarna går till dansen. Gårdens unga par Johan och Rakel gör dem sällskap.
Spelmans Lars och Durspels Pelle samt Rallarlaget står för musiken. Ryktet om de många spelmännen har lockat publik ända från Järnhytte bruk, en dryg mil bort. Bland dessa fanns Smed-Anders med fästmön Stina och Smed-Axel. De hälsar glatt på Stammen och frågar:
- Vart tog Du vägen sedan Berga brann?
- K-kom på h-hygge ett tag och sedan i våras m-med i r-rallarlaget, stammar han till svar. Blir kvar i det till hösten och får väl s-sedan söka s-skogen i-igen.
Samtalet fortsätter en stund, sedan blir Stammen stående för sig själv i halvmörkret utanför dansplatsen.
Han ser hur det står par om par med ungdomar tätt ihop, ett och annat par söker sig till skogens skydd och kommer tillbaka efter en stund med blossande kinder och mossrester på kläderna. En spänning uppstår inom honom då han anar deras ärende.
Bäst han står där kommer en av bygdens unga damer fram och pratar med honom.
- Hej, jag kallas Sjöbo-Lena, vad heter du och varför är du inte nere och dansar?
- H-hej, jag heter Nils men k-kallas för Stammen, D-du f-förstår n-nog v-varför och d-dansa har jag a-aldrig lärt mig. Han blir nervös och stammar värre än vanligt.
- Du verkar snäll och ser trevlig ut, får jag stå en stund hos dig?
Nils nickar till svar. Sjöbo-Lena ställer sig tätt intill honom och lägger armen runt hans midja.
- Kan Du inte värma mig lite, ber hon och får hans armar runt sig.
Ett gäng av traktens unga män kommer fram. Ställer sig i ring runt paret.
- Se på F-n, har inte den satans rallaren smilat in sig hos en av de våra, stryk skall han ha.
Bygdementaliteten saknades inte: Håll hårt om våra kvinnor!!
- Låt honom vara ifred, jag har självmant ställt mig här, han är oskyldig, säger Lena.
- Tro Fan det, säger ledaren i gänget, rallaren ska ha stryk!
Hotfull stämning uppstår.
- Smed-Axel, Hjälp oss, kom genast hit, ropar Lena.
Axel, Johan och Smed-Anders rusar upp till Lena.
- Vad är det om, Smed-Axel frågar i bestämt tonfall.
- Den satans rallaren, stryk skall han, smilat in sig hos Lena, vi tål inte utbölingar.
- Jag vet det, men detta är en man från trakten, Smed-Anders tar till orda. Har ni hört talas om Masugns- Stammen, han som tog över och räddade smältan när hyttmästaren brände sig och måste åka till Kloka Maria för att få ”påläst” för skadorna.
- Ursäkta vi har hört talas om dig men kände inte igen dig. Kom med oss nu och lär dig Järnhytte-valsa.
Gänget drar med paret till dansbanan och lär Stammen att dansa. Traditionen krävde att nykomlingar först skulle ha en omgång med stryk innan de fick lära sig brukets dansstil. Men Stammen slapp stryket då han var hjälte från det gamla bruket.
Kvällen går mot natt. Facklor som sattes upp vid spelestraden gav ljus på banan men utanför var det mörkt.
Lena och Nils stod en bit upp i skogskanten. Hon njöt av värmen och tryggheten när han stod tätt invid hennes rygg. Mora-Mats är på sång humör, lite dragen av hembränt tar upp en ”fulvisa”:
- Skinnbracka med lucku, därunder sitter Gucku,----
- Den finns nog även i byxor av annan sort känner jag, säger Lena ock trycker sig tätare emot sin kavaljer.
Hon känner verkligen hur hans lem putar i sitt fängelse. Mats har kommit till andra versen:
- Ullkofta med knappa, därunder sitter Patta,----
Lena tar Nils hand och för den upp under sin ylletröja.
- Det är sådana här han sjunger om, Har Du känt många sådana tidigare?
- N-nej, d-det är första gången någon k-kvinna har tillåtit mig att göra det.
Med handen kvar på bröstet vänder sig Lena om. Slår armarna kring hans hals och för sina läppar till hans mun.
Lite trevande blir deras första kyss. Men med åtrå i kroppen hettar den snart till.
- Nu har Du fått både orörda bröst att känna på och mött okysta läppar. Ingen man har kommit så nära mig förut.
- Första gången för båda i så fall, Du är en underbar Kvinna. Nils säger en hel mening utan att stamma.
De står en stund tätt sammanslutna. Känner varandras närhet.
- Jag måste tyvärr tänka på att gå hemåt, skall upp och sköta om djuren i morgon bitti. Säger hon.
- F-får jag följa Dig en bit på vägen? Skall bara säga till Johan så att de inte tror att jag ligger sönderslagen i skogen.
- En bit då, om du lovar att uppföra dig väl.
Tillsammans går de vägen fram i fullmånens sken. Talar om allt utan att blygas för varandra. Står plötsligt framför Lenas dörr.
- Vill Du komma med in en liten stund, det känns inte bra att skiljas så här på trappan?
- Törs jag det, med en så fin kvinna som Dig kan det vara riskabelt. Jag kanske blir för ”intresserad”.
- Kom med nu, jag tar den risken.
De går in, tänder fotogenlampan drar för gardinen. Lena bjuder på en öl. Nils sitter vid bordet, tittar med längtande ögon på Henne.
- Titta du, jag tycker om din blick, Vill Du se mera?
Utan att invänta svaret låter hon klänningen falla till golvet, står där endast i en tunn särk. Snurrar runt och visar sin figur för Mannen.
Nils reser sig upp. Går fram och smeker henne. Händerna följer kroppens konturer, armar, axlar, snuddar vid brösten, midjan och höfter. När han kommer till låren går han ned på knä. Låter händerna vandra upp och ned med lätta smekningar. Känner hur Lena särar lätt på benen. Vandrar upp och når hennes sköte.
Lena drar av sig särken och står naken framför honom. Tar hans hand och för den till den fuktande slidan.
- För in ett par fingrar i mig, jag vill känna hur det känns när en man rör i mig. Massera långt in ovanför blygdbenet.
Massagen på det känsliga stället får hennes kropp att skälva. Han för sin mun till hennes bröst och kysser vårtorna. Hon tar hans andra hand och för den till knoppen längst fram i springan. Ger honom tecken att smeka henne där också. Får efter någon minut orgasm och sjunker ihop.
- Huvva, det var det värsta, säger hon, men jag längtar redan efter mera.
Hon reser sig upp, går fram och knäpper upp hans skjorta, smeker hans håriga bröst innan plagget åker av.
Lossar livrem och knappar, drav av hans byxor och strumpor. Tittar på den nakna mannen framför sig.
Kraftiga muskler, välformad kropp, vackert ansikte. Tar den halvstyva lemmen i sin hand, drar några prövande tag, känner hur den styvnar mer och mer, För den till sin mun och slickar lätt dess spets. Resultatet blir ett organ i storlek och hårdhet som ett hammarskaft. Lena lägger sig på mattan.
- Kom in i mig, Jag måste få känna hur den känns, kosta vad det kosta vill.
Han för in den i öppningen, möts av ett hinder som trots fingrarnas behandling ändå finns kvar.
Möts av hennes motstöt och glider in i botten. Börjar efter några sekunder glida ut och in möts av ett roterande underliv.
- Vad skön den är, känns som om den skulle spränga mig, men ändå vill jag ha mera.
Han får hennes ben över sina lår och sitter som i en rävsax. Armarna runt halsen gör att han inte kan dra sig tillbaka utan fyller henne efter en stund med sin säd.
- Är vi kloka, frågar han, första kvällen och jag gör dig kanske med barn.
- Jag kände att jag måste få Dig, kunde inte vänta längre. Talade med ” Kronbruden” om riskerna och hon sade att då jag bör få ”röda veckan” om någon dag så borde risken vara liten. Att det var första kvällen tänkte jag inte på, kände som om Du varit min i evighet. Hoppas att Du inte ser mig som en ”lättfotad” kvinna.
- Du är den bästa kvinna jag vet, inte är Du dålig bara för att jag fick dig i kväll.
Får jag dela mitt liv med en som dig skulle lyckan vara fullständig.
- Jag har varit en dålig flicka, tidigare har jag talat illa om folk som beter sig som vi gjort i kväll, skvallrat och överdrivit. Har tidigare fått en läxa och lagt av. Hoppas att Du inte ratar mig för detta.
- Tokfia, Du är den första kvinna som inte retat mig för stamningen. Den första som gett mig en känsla av att vara som andra.
- Stamma var det, du har inte stammat ett dugg sedan vi kom hem. Känns det inte bra?
Men nu tar vi och lägger oss och sover. Skall upp och sköta djuren i morgon bitti, sedan till kyrkan och se en vigsel mellan Skog-Holger och Håbo-Fia, efter högmässan, kommer du med?
- Vill Du verkligen att jag skall sova hos dig i natt? Jag trodde att jag måste gå till Solberga.
Förresten frågade Smed-Anders om jag inte kunde komma till vigseln i morgon.
Tillsammans kröp de ned i sängen och sov.
Nästa morgon hjälps de åt med sysslorna. Ger sig av till kyrkan för mässa och vigsel.
På kyrkbacken möter de Smed-Axel och en av brukets herrar.
- God morgon, säger Axel, bra att jag träffade Nils här. Detta är förvaltar Berghage, han har en fråga till dig.
- Jag har hört av Axel om din insats på Berga bruk. Vi behöver en erfaren man till i laget på masugnen. Ni är väl bunden av kontraktet med rallarlaget ett tag till, men kan ni komma till oss sedan i höst?
Nils tittar förvånat på Berghage, Axel och Lena.
- Kan jag få arbete på bruket, det är mera än jag någonsin kunde drömma om. Tackar givetvis ja.
- Bra kom in till kontoret efter vigslarna så skriver vi kontrakt.
De båda herrarna avlägsnar sig. Nils tittar på Lena. Har knappt fattat att han åter blir bruksarbetare och slipper skogen.
- Du stammade inte, konstaterar Lena.
- Lena, När jag nu kan få arbete på bruket vill Du då ha mig till fästman? frågar Nils blygt.
- Det var snabbt marscherat, knappt hunnit träffats och Du friar till fästfolk. Är du riktigt klok.
Fast då jag inte har något emot detta så samtycker jag gärna.
Vigseln efter mässan var inte den enda. Flera av de unga paren hade slagit sig samman.
Smed-Anders och Stina från Järnhytte, Skog-Holger och Håbo-Fia. Båda paren väntar tillökning i vår. Nu vill de att barnen inte skall kallas för ”oäktingar” utan vara födda i äktenskapet. Stina och Håbo-Fia har börjat få lite ”mage”. Dräng-Anders och ”Kronbruden” har också valt gemensam dag med sina kamrater.
En liten fest på Brukskrogen avslutar högtidligheten, där tillkännagivandet om Nils plats på bruket och förlovningen med Lena blir dagens nyhet.
Fler noveller av samma författare
