Jag får veta sanningen om honom
Fortsättningen på: "Jag utnyttjas av fem tanter".
Jag har känt Markus i två månader. Två underbara månader. Nu vet jag inte längre vad som kommer att hända med oss. Jag står vid förtvivlans rand. Betyder det här att det här är slutet? Kommer jag klara av att leva utan honom? Smärtan i mitt tonårshjärta är för svår att beskriva.
***
På måndagseftermiddagen hamnar jag i bråk. Jag har sett Florin och gänget på håll när de är på väg med sina innebandyklubbor mot idrottshallen. Jag har gränslat cykeln och med en fot på pedalen är jag redo att bege mig hem när Florin passerar och tydligen kan idioten inte låta bli att putta till mig på axeln. Det är ingen hård knuff, men jag hamnar i obalans och ramlar ner på sida i en skitig vattenpöl. Killarna brister ut i höga skratt och jag exploderar. Så jävla onödigt!
Jag far upp på fötterna och innan Florin hinner reagera har jag drämt till honom med en stenhård knytnäve i magen. Florin vacklar till när han tappar luften.
”Jävla äckel!”
Jag höjer armarna när Robban slår mig med sin innebandyklubba. En annan får tag i ett av ryggsäckens axelband och slungar ner mig i asfalten. Jag kvider när jag skrapar upp knäna och handflatorna. Ett andra slag träffar mig över örat och jag lägger beskyddande armarna om huvudet. Klibbigt blod rinner ner över kinden. Jag skriker till när jag får en hård spark på låret.
”Äh, kom”, säger Florin. ”Vi skiter i det lilla äcklet.”
Jag tittar upp och ser killarna snabbt fortsätta bort mot idrottshallen. Jag reser mig upp och drar bort blodet som runnit från örat ner på kinden.
Jag reser upp cykeln och grimaserar över smärtan i låret. Dagen är mulen och det blåser som vanligt. Efter solskenet i går hade nog de flesta hoppats på bättre väder.
När jag kommer hem och har lämnat cykeln i skjulet får den bastanta kvinnan, som städar upp sverigevimplar, burkar, flaskor och plastmuggar efter helgens firande, syn på mig. Jag förstår att hon är den nya vaktmästaren.
Hon reser sig upp.
”Vad är det som har hänt?”
Frågan får mig att undra hur det är jag ser ut egentligen.
”Har du vurpat med cykeln?”
Kvinnan torkar av handflatorna på arbetsbyxorna och kommer fram. Hon kikar på mitt vänstra öra. ”Det ser inte bra ut det där.”
Vad är det som inte ser bra ut?! tänker jag lätt panikslaget.
”Det är okej.”
Jag går inte in genom porten utan skyndar runt till baksidan. Vinden har jagat bort barnen och lämnat lekplatsen öde. Jag klättrar upp på Markus låga balkong. Markus måste bli mer noggrann med att låsa efter sig.
Jag kommer in i vardagsrummet och möts av tomheten. Markus kommer inte hem förrän i morgon.
Jag går in på badrummet. Det har blödigt mer än jag trott. Testar av håret har stelnat och en ljusröd fläck är utsmetad över kinden. Jag har fått ett jack i ovansidan av vänsterörat. Behöver det sys?
Jag tar av mig alla kläderna och ställer mig i duschen. Tunna, rosa linjer rinner ner från skadan tillsammans med små klumpar av koagulerat blod. Redan nu kan jag se att jag kommer att få en ordentlig lårkaka på benet.
Jag torkar mig hastigt innan jag går naken in i sovrummet.
Jag öppnar garderobsdörren, ställer mig på tå och plockar fram en kondom ur den flätade korgen som står långt in på hyllan. När jag tagit på mig den, sträcker jag ut mig på sängen, drar in den upphetsande doften av min älskare och tar tag om min resta kuk. Jag rullar runt och njuter av svalkan mot min hud och blodet som dunkar ut i skaftet.
Medan jag runkar fantiserar jag om hur jag utnyttjas av flera män. De flockas omkring mig och knullar mig i timmar i sträck tills jag är helt utmattad.
Jag särar på knäna, viker ut mig över hela sängen och leker att Markus är hos mig. Han kysser mig från topp till tå och pillar in två fingrar i min bak. Jag lyfter på höfterna, kroppen spänner sig i en båge och jag kan inte låta bli att flämta högt när orgasmen skakar min kropp.
***
Jag har tagit ut ett badlakan och lagt mig på gården nu när sommarvärmen äntligen kommit. Det luktar gräs och lätt av jord omkring mig. Jag blundar bakom solglasögonen och smeker med handflatan över det stubbiga gräset. Det avlägsna brummandet av en gräsklippare stör mig något, för det gör så att jag inte riktigt kan höra om det kommer någon över grusgången. Jag har redan satt mig kapprak upp två gånger. Första gången hade det varit Nina med sina flickor uppklädda i vita sommarklänningar med blommor i håret. Andra gången hade jag hälsat på Pelle på tredje våningen som artigt frågat mig om framtidsplanerna efter grundskolan och om jag skaffat flickvän än. Jag hade sagt att jag kommit in på estetiska linjen och skrattat bort frågan om flickvännen.
Jag suger på den röda godisklubban, det enda som kan lugna begäret efter att få stoppa en cigg mellan läpparna, och hör med stigande irritation gräsklipparen närma sig.
”Här ligger du och njuter av värmen.”
Den melodiska rösten får mig att sätta mig kapprak upp. Markus ser fantastisk ut i grå t-shirt och svarta jeans.
Jag reser mig snabbt och ta klubban ur munnen.
Markus glider med blicken över mig, precis som han gjort första gången vi träffades i trapphuset, men den här gången har jag mycket mindre kläder på mig. De vita hot pants:en har tillhört Tilde innan hon fick kvinnliga former.
”Ta på dig lite kläder”, säger Markus och rynkar ögonbrynen. ”Du kommer bränna sönder dig.”
”Ska vi gå in till dig?” frågar jag lågt.
Han nickar och börjar gå mot porten. Jag drar snabbt det urblekta linnet över huvudet och skyndar efter.
”Har det gått bra på jobbet?” frågar jag.
”Jag har inte jobbat”, svarar han och det gör mig lite perplex.
”Vad har du gjort?”
”Snart Robin. Lugna dig med dina frågor.”
Vi kommer in i det svala trapphuset och Markus låser upp dörren.
Han sneglar på mig. ”Har du klippt håret?”
Jag ler stort. Att han märkt det även om jag bara tillåtit morsan att klippa de kluvna topparna. Jag vill alltid kunna kamma håret över öronen.
”Ja, jag har skolavslutning i morgon.”
Av någon anledning får Markus ett spänt uttryck över munnen. ”Jaså, har du det.”
”Mm.”
Jag väntar tålmodigt när han tar av sig skorna, men när han åter rätar på sig kan jag inte vänta längre. Jag kastar mig om hans hals och pussar honom på munnen, smeker hans skrev och trycker mig hängivet mot honom.
Markus tar ett steg bakåt och håller mig på armslängds avstånd. Jag tittar frågande på honom.
”Jag behöver prata med dig.”
Med fjärilar i magen nickar jag och vi går in och sätter oss i vardagsrummet.
”Jag ska flytta.”
Först förstår jag inte vad han säger. Flytta?
”Jag ska flytta hem igen”, fortsätter han när jag inte säger något.
Jag rynkar ögonbrynen. ”Men du bor ju här.”
Markus tar ett djupt andetag och smeker mig över kinden.
”Huset jag tog dig till i helgen … Det är mitt och Victorias hus. Victoria är min fru.”
Det har jag redan räknat ut. Men!
”Ni är skilda”, säger jag bestämt.
Han skakar lätt på huvudet. ”Vi har tagit en paus.”
”Du sa att ni var skilda.” Nu börjar jag bli arg. ”Eller har du ljugit för mig?! Varför får du ljuga och inte jag?!”
”Det var dumt gjort”, erkänner Markus. ”Men Robin, låt mig förklara.”
Jag drar mig undan. Det enda jag vill höra är att han varit hos Victoria och snackat skilsmässa, för det är med all säkerhet hos henne han varit de här dagarna. Ilskan gör mig varm i hela kroppen.
”Du är anledningen till att vi hittat tillbaka till varandra.” Markus ler.
Tårarna stiger i mina ögon. Vad fan säger han?!
Markus fortsätter: ”Efter att du klätt ut dig till den sötaste flickan jag någonsin sett, så berättade jag om det för min fru. Jag ville göra henne svartsjuk, men hon blev … upprymd och började fråga efter detaljer.”
Tanken på att han suttit och berättat om våra sexlekar tillsammans gör mig illamående. Hade de knullat efteråt?
”Hon uppmanade mig att fortsätta träffa dig, inte för att jag behövde så mycket övertalning, dessutom ville också hon träffa dig. Du var det som behövdes för att få fart på vårt äktenskap igen.” Markus stryker bort en tår från min kind. ”Var inte ledsen. Jag gör inte slut. Jag lägger bara till Victoria i ekvationen. Föreställ dig hur roligt vi kan ha det tillsammans.”
Jag sväljer, försöker vara stark.
”Vill du inte det?” frågar han.
Jag orkar inte längre. Jag brister ut i en hjärtskärande gråt.
”Älskar inte du mig?!”
Markus ser lite chockad ut över min reaktion.
”Men Robin …”
”Jag sa att jag älskar dig! Varför älskar inte du mig?!”
”Robin, sluta gråta. Du är ung. Du kommer att hinna älskar flera män. Sluta gråta! Det här är inte världens undergång.”
Jag kan inte sluta. Jag öppnar munnen och skrikgråter som om organen i kroppen håller på att explodera.
”Sluta!” Markus smäller till mig över kinden. Det hjälper inte.
Han lägger en stenhård hand över min skrikande mun och brottar ner mig på rygg i soffan.
”Tyst, Robin!” väser han. ”Skärp dig.”
Jag hickar till, det gurglar i strupen och snor rinner ner över Markus hand. Kroppen darrar och jag försöker slappna av, förlora mig i hans isblåa ögon.
Långsamt tar Markus handen från min mun. Ansiktet är mörkt men jag kan även skönja stråk av oro. Han vet inte hur han ska hantera mig längre och det fyller mig av en märklig känsla av makt. Har polerna skiftat? Är det jag som har övertaget nu?
Jag gillar det inte. Han ska dominera mig, inte tvärtom!
”Bra”, spinner Markus. ”Andas. Lugna dig.”
Jag lyssnar till hans röst och andas djupt.
”Bra”, fortsätter Markus spinna. ”Det är klart att jag älskar dig, men jag är gift med Victoria och kommer att fortsätta leva mitt liv med henne.”
Jag rör mig i missnöje under honom men då spänner han musklerna och stirrar hårt på mig. ”För i helvete, du är för ung för att älska mig! Om … två veckor älskar du någon annan.”
Mina tårar rinner åter ner över kinderna.
”Du fattar ju ingenting”, gråter jag.
”Jo, det gör jag faktiskt.” Han sätter sig upp. ”Om jag sårat dig, Robin, så är jag jätteledsen över det, men glöm inte att du jagade efter mig.”
”Du ljög för mig”, muttrar jag och sätter mig upp jag också.
”Vem var det som sa att han var tjugo?”
”Skulle du sagt nej om jag sa att jag var sexton?”
Markus tvekar. ”Jag … skulle nog inte ha … gått så fort fram.”
Jävla lögnare, tänker jag.
”Jag vill fortsätta träffa dig”, säger Markus. ”Som jag poängterat så är du helt fantastisk …”
Jag avbryter honom: ”Fast du vill dela mig med din fru?”
”Inte nödvändigtvis. Vi kan visst träffas på tu man hand.”
”Men du kommer att bo hos henne?”
”Ja.” Nu låter han arg. ”Fattar du inte att jag inte kan börja bygga ett nytt liv med en tonårsgrabb. Inte nu … Jag har gjort min resa och har mitt liv med Victoria och våra två barn.” Rösten mjuknar. ”Du kommer också finna lyckan.”
Jag måste döda någon.
Markus följer med mig upp till mitt rum i skrubben. Det sista han gör är att ge mig en hastig puss på munnen.
Jag tänder inte lampan utan lägger mig på mage i sängen. Mörkret är kompakt ändå formar min fantasi konturerna av en man … kanske Markus. Jag börjar gråta igen då min hjärna registrerar att det är slut.
Jag kan inte dela.
***
”Tilde åkte hem direkt efteråt.”
Jag står lutad mot disken med en kaffemugg i handen medan jag berättar om min skolavslutning för snälle Aram.
Om en vecka ska jag som vanligt börja sommarjobba hos honom.
”Blev hon sjuk?” frågar Aram medan han dammar av kassaapparaten.
”Tror det berodde på lingonveckan.”
Aram drar sig besvärat i mustaschen. Han har aldrig vant sig vid min rättframhet. Kvinnoangelägenheter, kallar han det, medan jag minns hur jag fått gå bakom Tilde när hon haft mens de första gångerna, bara för att kolla så att hon inte råkade blöda igenom.
Jag tar en klunk kaffe som består av mer grädde än kaffe.
”Jag fattar inte att jag bara fick E i engelska.” Visst jag stavar som en kratta men jag har aldrig varit rädd för att snacka engelska under lektionerna.
”Bry dig inte om det”, säger Aram med ett leende. ”Du är duktig. Du måste bli egen företagare. Tjäna pengar.”
Jo, det är ju ett av mina mål. Tjäna pengar. Blir rik.
Det kommer in en kund i butiken och jag ställer ner kaffemuggen och tar upp ryggsäcken som tyngs ner av vodkaflaskan inuti.
”Ta det försiktigt”, säger snälle Aram. ”Och hälsa Tilde.”
Jag ler. ”Vi ses om en vecka.”
***
”Snälla Robin, sluta bit på naglarna. Jag ryser i hela kroppen.”
Jag tar bort tummen från munnen och spottar ut nageln på mattan.
”Inte har du gjort det förut?” fortsätter morsan.
Utan att ge något svar reser jag mig från soffans ryggstöd och börjar hjälpa till att vika tvätt. Morsan ger mig ett av sina sällsynta leenden.
Jag slätar till en av hennes tunna tröjor över högen som är hennes.
”Har du några planer i midsommar?”
Hon ser förvånat på mig, förmodligen för att vi firat midsommar på skilda håll sedan jag var tio.
”Nej, inte i år. Det verkar bli dåligt väder, så jag hade tänkt sitta hemma och titta på film.” Hon ser av någon anledning förväntansfullt på mig. ”Ska du träffa Tilde?”
Jag skakar på huvudet.
”Vad ska du göra då? Kanske sitta hemma och titta på film med mamma?”
Jag sträcker ner armen i tvättkorgen och får upp ett par kalsonger som jag lägger på min hög.
”Kan vi inte bjuda hit Markus?”
”Grannen?” Morsan stirrar på mig.
”Hum, ja.”
Morsan slår ut en av mina skjortor. ”Du gillar honom va?”
”Det gör väl du med?”
”Jag kan inte säga att jag känner honom”, småler hon. ”Men visst skulle det kunna vara kul med lite sällskap. Visst kan jag fråga honom.”
”Nej, jag frågar honom”, skyndar jag mig att säga.
Morsan parar ihop ett par strumpor, allvarlig nu.
”Robin, du vet vad jag har sagt om att springa runt och knacka på grannarnas dörrar. Du är en öppen och social kille men du måste lära dig att det finns gränser. Man kan … råka illa ut.”
Jag himlar med ögonen. ”Mäh, jag är fan ingen unge längre.”
Om sanningen ska fram så har hon alltid bara varit orolig över att andra ska ifrågasätta hennes barnuppfostran. Hon rynkar ögonbrynen över min svordom men säger inget för hon vet att hon själv lärt mig de flesta av dem.
***
Jag ringer Markus och möts av telefonsvararen. Innan jag kommer mig för att säga något eller lägga på andas jag några gånger, sedan avslutar jag besviket samtalet. Jag har varit så inställd på att få prata med honom igen. Hjärtat dunkar hårt i bröstet och stannar nästan när han ringer upp inom en minut.
Jag svarar men tungan är så torr att jag inte får fram ett ord.
”Hallå?” frågar han.
Jag drar efter andan.
”Robin?”
”Hallå”, får jag tillslut fram.
”Hej, Robin.” Han låter lättad. ”Vad roligt att du ringer.”
Det stockars sig i halsen och jag får kämpa för att inte börja gråta. Jag har gråtit tillräckligt över den här gubben!
”Hej, äh … hum … vill du komma på middag hos oss på midsommarafton?” Meningens sista ord rinner snabbt ur mig.
”Oss?”
”Mm, hemma hos mig.”
”Kommer din mamma vara där?”
”Ah. Det är liksom som en avskedsmiddag … eftersom du ska flytta.” Markus har inte synats till i lägenheten sedan förra veckan, då gubben dumpade mig.
Markus tystnad gör mig kallsvettig.
”Förlåt, Robin, men jag har andra planer.”
”Men på onsdag då?” undrar jag blixtsnabbt.
”Nu på onsdag?” Han tvekar.
Jag snyftar till.
”Det är klart jag kommer”, säger han. ”Jätteroligt.”
Jag skrattar kort. ”Morsan ska baka jordgubbstårta. Jordgubbar är väl ingen citrusfrukt?”
Markus skrattar han med. ”Jag har aldrig reagerat på det. Men oroa dig inte. Jag är inte dödligt allergisk.”
***
Morsan och jag har skjutit upp soffan mot väggen och dragit fram köksbordet till den franska balkongen. Den väldoftande vinden svalkar den lilla lägenheten.
Jag blänger upp mot de gråa molnen innan jag går och hämtar den hopvikbara kökspallen mellan kylskåpet och bänken. Morsan kommer ut från badrummet och det är första gången på länge jag ser henne så här uppiffad. Hon är klädd i en snövit topp och svarta knälånga leggings med silvernitar. Både toppen och det långa silverhalsbandet är nyinköpta för Markus besök.
”Duger det här?” frågar hon. ”Eller ska jag ta det röda linnet i stället?”
”Äh, det är inte jul”, säger jag.
Inte sedan Göran har jag visat något som helst intresse för någon man hon släpat hem, så på sätt och vis förstår jag att hon är lite mer exalterad inför den här middagen.
Morsan tar en klunk ur rödvinskupan innan hon drar bort färskpotatisen från spisen. Jag har redan garnerat den kokta laxen och rört i ordning den kalla romsåsen efter hennes direktiv.
Morsan har börjat göra i ordning salladen när det knackar på dörren och innan hon hinner röra sig har jag rusat fram till dörren.
Markus ler försiktigt mot mig. Jag älskar hans gråa slips till den vita, kortärmade skjortan och de mörkblåa jeansen. Han sträcker lite på sig och söker med blicken bakom mig, konstaterar att morsan är upptagen med annat och ger mig en varm kram.
”Vad snygg du är”, viskar han i mitt öra.
Själv har jag på mig ljusa linnebyxor och en himmelsblå skjorta.
”Här.”
Lyckligt överraskad tar jag emot det lilla rektangulära paketet ur hans hand. Jag sliter upp det med en hastighet som slår ett barn på julafton och ler strålande över den biffiga klockan med svart läderband. Den liknar ett jag sett Avicii bära, naturligtvis inte lika dyrt. Hur dyrt är det här?
”Grattis till examen”, ler Markus. ”Jag hoppas verkligen att du hade kul.”
Jag hade haft det skojigare om han inte dumpat mig dagen före, då hade det inte slutat med att jag gömt mig i en buske och bölat innan jag ensam tagit bussen hem.
”Tack.”
Morsan kommer fram och hälsar.
”Får jag se.” Hon lyfter upp min hand som fortfarande håller armbandsuret. ”Snyggt.” Hon möter Markus blick. ”Det där hade du inte behövt köpa. Han slutade bara nian.”
”Jag ville köpa det.”
Jag låter morsan ta över och ser i stället till att servera dem ett varsitt glas rödvin. Under tiden jag plockar fram maten på bordet känner jag Markus blickar på mig fast han låter helt uppslukad av morsans snack.
Jag säger inte mycket under middagen och ju mer vin de dricker blir Markus mer ointresserad av att få med mig i konversationen. Eftersom jag spetsat morsans vin med spriten jag köpt från Aram blir hon snart redigt dragen. Hon märker ingen skillnad på smaken eftersom hon i stort sätt nästan aldrig dricker på grund av att det kan vara farligt för henne.
”Ursäkta mig.” Hon reser sig ostadigt upp, drar bort skynket för sovalkoven och testar blodsockret med mätaren hon lämnat på huvudkudden.
”Mår du bra?” frågar Markus och ger samtidigt mig en undrande blick.
”Lite snurrig bara.” Morsan skrattar. ”Robin, hämta tårtan.”
Jag reser mig från kökspallen.
Jag äter en stor bit och ser hur morsan tvingar i sig sin bit. Markus är mest intresserad av vinet.
Morsan stönar. ”Usch, jag ber om ursäkt, men … jag tror jag druckit lite för mycket.”
Markus ler. ”Jag med.”
”Mamma, behöver du sova?” undrar jag.
Hon nickar.
”Klarar du dig?” frågar jag.
”Jadå.” Hon reser sig och faller ner i sängen.
”Klarar hon sig verkligen?” undrar Markus.
Jag lämnar bordet, tar upp blodsockermätaren, som glidit ner på golvet, och kollar det sista värdet. ”Jadå.” Jag lägger ner mätaren bredvid morsan.
Tårtan får stå kvar på bordet.
Jag ler mot Markus och backar bakåt mot spaljén som avgränsar vardagsrummet och hallen. Markus vet precis vad jag vill och välter nästan hela bordet när han reser sig upp.
Han tar mitt ansikte mellan sina stora händer. ”Jag tänker inte ha sex med dig här”, säger han lågt med sina rödvinsstänkta läppar.
Jag ler. ”Gå ner och vänta på mig.”
Han öppnar munnen, ovan med att jag säger åt honom vad han ska göra, stänger den igen och går mot ytterdörren.
När jag hör honom ragla nedför trappan, öppnar jag morsans väska och hittar det jag söker.
Markus ligger på sängen med byxorna nerdragna när jag kommer in i hans sovrum. Han sluddrar men orkar ändå sätta sig upp på sängkanten och uppbringa en bestämd order om att jag ska suga hans kuk.
Det gör jag så gärna.
Jag börjar med att lapa hans pungkulor, masserar dem hårt med min starka tunga. Jag drar ner förhuden över ollonet, men inte mycket längre. Jag runkar ollonet snabbt medan jag suger på pungen. Han luktar precis som jag minns.
Jag vill inte, men min egen kuk hårdnar när hans fingrar river mig i huvudsvålen.
Jag suger långsamt, låter hela längden glida ner i halsen så att han ska känna hur det nästan känns som att knulla en fitta. Hans sviniga frus fitta kanske!
Jag får arbeta hårt och länge.
I slutändan, när Markus fallit tillbaka på rygg, runkar jag ut satsen över skjortbröstet.
Med halvöppna ögon sluter jag vänsterhanden om insulinpennan som jag lagt bredvid mig på det kalla golvet. Jag har redan vridit upp den till max. Efter att jag sett morsan byta ampull på morgonen vet jag att det är mer än tillräckligt.
Den korta, tunna nålen glider obekymrat in i huden som visas i springan mellan Markus skjorta och jeans. Han reagerar inte. Markus sover.
Det pirrar till i kroppen när jag trycker ner kolven till botten.
Klick … klick, klick, klick, klick …, låter det i snabb följd. Insulinet pumpas in och beger sig snabbt ut i den avslagna, oförberedda kroppen.
Jag drar snabbt ut nålen, snyftar ofrivilligt till, kramar pennan i handen och skyndar ut i det mörka köket. Jag vill inte se.
Jag lutar mig ner mot köksbordet och blundar, men jag lyssnar spänt. Han andas tungt, sen blir det tyst, sen hör jag en duns och förstår att han rullat ur sängen.
Jag väntar i tjugo minuter.
Markus ligger på sidan nedanför sängen. Jag går fram och lägger en hand på hans arm. Kall och klibbig.
Jag stannar inte för att se efter om han andas eller inte.
Uppe i lägenheten öppnar jag kylskåpet, byter ut ampullen i insulinpennan, trycker ut fyra enheter ifall morsan kommer ihåg hur mycket den sista dosen innehållit, innan jag lägger tillbaka den i väskan.
Jag kastar kläderna i tvättkorgen och kryper efteråt ihop i duschen.
Nu är det slut.
Fler noveller av samma författare
