Jag lämnar ett paket
Fortsättningen på: "Jag hälsar den nya grannen välkommen", "Jag klär mig i klänning" och "Jag säger: Jag älskar dig". Det funkar att läsa delarna separat. :)
Trevlig läsning
*****
Markus hade kört i väg mig när jag vaknat på eftermiddagen. Jag hade självklart blivit ledsen, men tröstat mig med att han bett mig komma ner till honom klockan tre nästa dag. Uppe i lägenheten hade morsan lämnat en post-it-lapp på köksbordet som sa åt mig att städa badrummet. Vad hade tagit åt henne?! Vart kom denna städmani från? Själv hade hon stuckit och hälsat på några kompisar och jag såg henne inte på hela kvällen.
Jag vaknar halv tre och skyndar mig in i duschen. Morsan står vid spisen och kokar potatis samtidigt som hon knappar på sin mobiltelefon.
”Maten är klar snart”, säger hon när jag rusar förbi.
”Nej tack”, svarar jag och stänger badrumsdörren om mig.
Jag duschar snabbt men tar mig tid att plocka bort några osexiga könshår med morsans pincett. Jag studerar mig själv i spegeln. Jag är blek men ser frisk ut. Irriterat trycker jag in mina öron mot skallen med fingrarna men det hjälper naturligtvis inte.
”Jävla vingmutter”, säger jag åt mig själv och kammar håret över öronen.
Morsan har gett mig en rakapparat i 16-års present men jag har inte behövt använda den än. Tankarna svävar flyktigt undrande in på min farsas hårväxt. Eftersom jag inte vet vem han är, troligen inte morsan heller, har jag inget att jämföra med. Jag vickar på ögonbrynen, mörkare än håret.
Ute i köket tilltalar morsan mig igen.
”Ska du inte äta nu när jag lagat mat?”
”Jag har inte tid.”
”Vart ska du?”
”Ut!”
Jag knyter på mig gymnastikskorna och kränger på mig min tre år gamla jeansjacka.
”Hej då!” ropar morsan.
”Hej då!”
Jag kastar mig nedför trappan och knackar ivrigt på Markus dörr. Det går tjugo sekunder, sedan öppnas dörren och Markus möter mig iklädd ytterkläder.
”Möt mig på parkeringen.”
Jag skiftar över tyngden till högerfoten och tittar frågande på honom.
”Gå”, uppmanar han och jag går förbryllat ut genom porten.
Jag tänder en cigarett och väntar lydigt på parkeringen medan jag ser mig omkring efter Markus. Jag längtar efter att få ta i honom, att han ska ta i mig.
Jag blir förvånad när en röd sportbil glider upp bredvid mig och jag ser Markus bakom ratten. Hjärtat hoppar till av upphetsning. Vilken snygg bil! Nästan lika snygg som dess förare.
”Släck cigaretten”, säger Markus när jag öppnar passagerardörren.
Jag gör som han säger innan jag kliver in i bilen.
”Vad jobbar du med?” frågar jag och börjar fingra på stereon.
”Jag är säljare”, svara han och fönsterhissarna åker upp.
”Vad säljer du?” undrar jag.
Markus svarar inte så jag tar för givet att han sysslar med något skumt, men det är inget jag bekymrar mig över. Men jag kan inte förstå varför han bor i vårt lägenhetskomplex när han kör en sådan här bil.
”Är du rik?” frågar jag.
Markus kastar en hastig blick på mig.
”Nej.”
Det tar en halvtimme att ta sig ner på stan. Jag får på radion men Markus slår av den igen. Jag tar hans hand och tittar ut genom fönstret. Utanför är det grått och tråkigt. Markus stryker med tummen över min handrygg och jag ler nöjt.
Han parkerar bilen utanför en italiensk restaurang jag gått förbi några gånger, men priserna är alldeles för höga för att jag ska ha ätit här någon gång.
Markus slår av motorn och drar fram ett paket från baksätet. Det är omslaget med svart, glänsande papper och silversnöre, och är lika långt som min hand och underarm och ungefär tio centimeter brett.
”Jag vill att du ger det här till chefen”, förklarar han allvarligt. ”Hon kommer att be dig följa med henne och du måste göra exakt som hon säger.”
Jag drar mig lite misstänksamt undan och Markus ger mig ett lugnande leende. ”Känner jag dig rätt, Robin, så kommer du att tycka om det.”
Jag lutar mig fram och kysser honom.
”Okej.”
Jag litar på honom.
Jag tar emot paketet och lämnar bilen. Det här är spännande. Vad kan Markus ha hittat på?
Det blåser kallt ute på trottoaren så jag skyndar mig att slita upp den tunga dörren med förgyllt handtag och kliva in på den blåa mattan som sträcker sig runt den kvadratformade baren i mitten av restaurangen. Så här en lördagseftermiddag är det nästan fullsatt vid borden med de vita dukarna och svarta stolarna. Flera små gyllene takkronor kastar sitt mjuka sken över allt glänsande.
Hovmästaren, en ung, blond man i svart kostym och blå fluga, får syn på mig och skyndar fram. Det är mer troligt att han vill slänga ut mig än att höra om jag bokat bord eller bara vill sitta ner intill baren.
”Jag har ett paket till chefen”, säger jag innan han hinner öppna munnen.
Hovmästaren stannar till. ”Heter du Robin?”
Jag nickar.
”Följ med mig.”
Han leder mig in genom en smal svängdörr, genom en korridor och öppnar en dörr in till ett fönsterlöst kontor.
”Vänta här.”
Jag lägger ner paketet på skrivbordet och ser mig omkring. På en stålhylla står en skrivare mellan några högar papper. Jag ignorerar besöksstolen och rundar istället det krökta skrivbordet och sätter mig ner i skinnstolen. Jag petar till datormusen så skärmsläckaren slås av, men innan jag hinner börja snoka bland filerna kommer en lång, slank kvinna, iklädd kockuniform, in på kontoret. Det bruna håret är uppsatt i en hård knut i nacken och hon är ganska hårt sminkad, men det passar hennes stränga uppsyn.
Utan att hon behöver säga något ställer jag mig genast upp som om jag blivit påkommen med att göra något högst olydigt.
Det är något bekant över henne. Var har jag sett kvinnan förut?
Hon låser dörren.
”Robin?”
”Ja”, svarar jag och blir plötsligt mycket nervös.
När hon går fram till skrivbordet glider jag runt hörnet så att jag kan placera mig mellan henne och dörren. Med ryggen mot mig börjar hon öppna Markus paket. Jag hör hur hon skrattar lågt för sig själv. Nyfiket tar jag ett steg åt sidan men kan fortfarande inte riktigt se vad paketet innehållit. Det ser ut som hennes långfingrade hand griper om en svart käpp.
Hon vänder sig om. Kinderna rodnar lätt och i handen håller hon en läderpaddel. Synen är upphetsande.
”Vet du vad som gäller?” frågar hon.
Jag tvekar lite innan jag svarar: ”Jag ska göra som du säger?”
”Exakt. Ta av dig byxorna.”
Nu är jag så nervös att fingrarna fumlar med byxknappen. Tänk om jag inte klarar av det som förväntas av mig. Det hela gör det inte lättare för mig när kvinnan står och klappar paddeln mot handflatan.
”Underbyxorna också, pojke lilla”, säger hon beslöjat.
Jag brukar inte vara blyg, men nu känner jag hur jag blir röd i ansiktet.
Hon sätter sig ner på besöksstolen och jag förstår att hon vill att jag lägger mig ner över hennes knä. Med strumporna fortfarande på mig går jag fram och böjer min spinkiga kropp över hennes knä, sätter handflatorna i den mjuka mattan och väntar på första slaget med paddeln.
Hon lägger upp paddeln på min rygg och börjar smeka mig över skinkorna. Hon andas lugnt och stadigt. Själv har jag mer problem med att hålla min andning under kontroll. Jag är för nervös.
”Vilken näpen liten rumpa”, säger hon och klatschar till den med handflatan.
Min kropp reagerar med det samma. Blodet flödar ner i kuken och jag kvider till när ett andra slag träffar mig över rumpan.
Kvinnan masserar mina skinkor med båda händerna, särar på dem och cirkulerar med ett finger kring min analöppning. Ivrigt lyfter jag lite på rumpan för att komma närmare det retfulla fingret.
”Du tycker om det här?”
Jag mumlar jakande.
Jag får en smäll till som följs av en smekning. Kvinnan arbetar så, med slag och smek.
Jag känner paddeln mot min stjärt. Det gör inte ont. Hon smiskar mig några gånger med läderpaddeln, mer retsamt än upphetsande. Jag blir otålig och önskar att hon ska slå hårdare.
”Du behöver inte hålla igen”, säger jag.
Till svar får jag ett slag som får mig att skrika rakt ut. Hennes hand pressas mot min mun och hon väser: ”Du får inte skrika. Bit ihop, pojke lilla.”
Jag pressar ihop käkarna och hon fortsätter smiska mig, hårdare … och hårdare. Min kuk växer mot hennes lår och hennes andhämtning blir tyngre.
Skinkorna svider och jag har tuggat sönder insidan av kinden när kvinnan upphör med sitt smiskande och säger åt mig att ställa mig upp.
Med ett bestämt tag om min späda nacke får hon mig att luta mig över skrivbordet. Jag kan inte hindra att ett litet skrik undslipper mina läppar när hon låter paddeln landa hårt över mina skinkor.
Paddeln slår ner i skrivbordsskivan och blir liggande där när kvinnan sätter sig på knä framför min rumpa. Förvånat känner jag hur hon kysser min analöppning och pressar tungspetsen mot ringmuskeln. Jag kvider, sträcker bak handen och griper tag om mitt stånd. Hon knullar mig med tungan medan jag runkar.
När ringmuskeln slappnar av sliter kvinnan åt sig paddeln och kör upp det flätade handtaget i min stjärt. Jag stönar till och runkar hårdare, men då tar hon bort min hand.
”Typiskt ungar”, säger hon. ”Allt ska gå så fort hela tiden.”
Jag grymtar missnöjt och tänker börja runka igen men då klatschar hon till mitt stånd så jag skriker. Genast pressar hon handen mot min mun och hyssjar. Kåtkänslan är olidlig när hon retsamt vickar på skaftet i min bak.
Hon drar ut skaftet och ger mig en ordentlig omgång smisk. Jag skriker bakom hennes hand men har inte en tanke på att vrida mig ifrån smärtan.
När hon flämtande avslutar är jag alldeles tårögd och det smakar blod i munnen. Kvinnan hämtar en burk kyllinement i en av skrivbordslådorna och smörjer in min stjärt, ändå grimaserar jag när jag tar på mig byxorna.
”Det finns en toalett ute i korridoren”, säger hon och knäpper upp knapparna i sin kockrock. ”Om du måste runka.”
Jag tittar ordlöst på henne när hon tar av sig uniformen och öppnar garderoben för att ta på sig rena kläder. Bh och trosor är skinande vita och på högra vaden har hon en tatuering föreställande en svart ros med vassa taggar. Jag tittar bort när jag upptäcker den blöta fläcken frampå trosorna.
”Hittar du ut själv?” Rösten är vänlig och hon stoppar in några hårtestar som smitit från knuten.
Jag fuktar läpparna. ”Ja.”
”Vänta lite.” Hon klär sig snabbt och lämnar kontoret. När hon kommer tillbaka har hon med sig en matlåda i plast som hon ger mig.
Hon ler. ”Tack för den här gången, Robin.”
Jag är underligt euforisk när jag lämnar restaurangen och kommer ut på gatan. Kylan är behaglig och jag har helst velat dra ner byxorna och placera mina svidande skinkor mot den kalla asfalten.
Markus glider upp i den röda sportbilen. Han ler stort mot mig när jag sätter mig på passagerarsätet.
”Mm, tagliatelle med blandade musslor och rostad broccoli!” Han sliter av plastlocket på maträtten jag burit med mig, öppnar handskfacket och får fram en plastgaffel som han sticker ner i en broccoli. ”Smaka, det är jättegott.”
Jag öppnar munnen och han sticker in gaffeln. Jag har fortfarande inte riktigt landat efter den okända kvinnans behandling.
Det blir en tyst bilfärd hem.
Markus stannar utanför vår port och jag tittar frågande på honom.
”Ska inte du med in?”
”Nej, jag har bråttom till en annan grej.”
”Vadå för grej?”
Han suckar och lägger upp armen på mitt nackstöd.
”Kommer du ihåg vad vi pratade om i går?”
Jag pressar grinigt samman läpparna.
”Ja.”
”Vad lovade du mig då?”
”Att jag ska göra som du säger”, svarar jag motsträvigt. ”Men …”
Snabbt lägger han ett pekfinger över mina läppar. ”Inga fler frågor, Robin.”
”Men …”
Som en huggorm griper han tag om min hals. Jag kniper ihop ögonen när bakskallen slår i bilrutan.
”Vad sa jag?”
Jag blir arg. ”Men jag vill vara med dig”, hasplar jag fort ur mig så att han inte ska hinna avbryta.
Markus släpper mig och drar sig över till sin sida igen. ”Kliv ur bilen, Robin. Jag har inte tid för sådant här trams.”
Min underläpp börjar darra och tårarna stiger i ögonen.
”Vi får träffas i morgon”, lovar han.
Jag står och ser efter bilen tills jag inte kan se den längre.
Jag öppnar matlådan och pillar ur en mussla och stoppar köttet i munnen. Det är många timmar kvar till i morgon.
Fler noveller av samma författare
Tack, lilylily1