Jag klär mig i klänning
Morsan gör det hon är bäst på, tjatar på försäkringskassan i telefon. Hon sitter i köket och pratar högt och snabbt samtidigt som hon stensäkert plockar referenser från olika försäkringspapper, socialrapporter och läkarintyg. Hon är en naturbegåvning när det gäller att prata omkull olika myndigheter.
Jag har ett svagt minne av att morsan hade något jobb när hon och Göran fortfarande träffade varandra, men de senaste åtta åren har hon varit sjukpensionär på grund av komplikationer från hennes diabetes.
Själv sitter jag nedsjunken i soffan och stirrar oseende på teven. Den djupa depressionen som jag upplevt de senaste dagarna har tagit ett järngrepp om min själ. Efter att Markus örfilade upp mig har jag varken spottat eller kastat fimpar genom hans brevinkast. Jag har inte ens knackat på även fast min vänsterhand alltid rycker till när jag passerar hans dörr. Jag har bara sett honom en gång de senaste fem dagarna och då såg det ut som om han skulle med tåget. Han hade haft sin ryggsäck över axeln och ett bestämt ansiktsuttryck. Trots att vi möttes på trottoaren kastade han inte så mycket som en blick på mig och jag tror det var där och då mitt hjärta brast. Tilde hade låtit mig gråta mot hennes axel när vi kommit hem till hennes flickrum.
”Åh, tänker ni koppla mig vidare nu?!” ylar morsan från köket. ”Hur vore det om ni såg till att ha kompetenta arbetare som kan svara på mina frågor. Vem är det som ska föreställa experten här? Inte är det jag! Måste jag ringa till en jurist?!”
Jag slutar lyssna och reser mig ur soffan. Jag öppnar balkongdörren och tar cigarettpaketet från tevebänken. För första gången ser jag att jag suttit och tittat på Grey´s anatomy. Större delen av dagen har jag legat i mörkret inne på mitt rum och lyssnat på musik då jag inte har pratat med Tilde som saknat mig i skolan idag.
Jag tänder min sista cigarett och slänger det tomma paketet i sopkorgen bredvid sovalkoven. Morsan bryr sig inte om att jag röker, bara jag fixar ciggen själv.
Jag tänker inte gå till skolan i morgon heller.
Nere på gården spelar två småflickor badminton. Vårvärmen har kommit och för en gångs skull är det vindstilla.
Jag lutar höften mot räcket och får syn på en obekant tjej i en röd, knälång klänning med virkade ärmar. Hennes mörkbruna hår flyter ner över de späda axlarna. Hon bär glänsande solglasögon och har en stor, svart läderväska krokad över armen.
Jag tar cigaretten från läpparna och lutar mig nyfiket ut över räcket för att se när hon försvinner runt husknuten. Jag drar av askan mot räcket och gömmer det som är kvar av cigaretten i dammet bakom teven så att morsan inte ska se den och kasta den.
Jag rundar spaljén som avgränsar vardagsrummet från den lilla hallen och gläntar på dörren. Nu kan jag höra hur porten smäller igen. Tjejen har äntrat vårt trapphus. Jag sticker ut huvudet. Hon kommer inte uppför trappan utan knackar på en dörr på första våningen. Jag kliver snabbt ut i trapphuset och stänger min dörr tyst, sedan tassar jag fram i bara strumporna och hukar mig ner i mitten av trappan så att jag har uppsikt över Markus dörr som just öppnas. Jag hör Markus djupa röst, men ser bara hans hand. Tjejen i den röda klänningen går in i lägenheten och stänger dörren efter sig.
Vem är hon?
Hur känner hon Markus?
Varför har hon en sådan slampig klänning på sig?
Med bankande hjärta och blod som fräter som syra in mina ådror sitter jag och väntar i minst en timme. Jag bryr mig inte ens om att hälsa på Pelle på tredje våningen när han kommer hem från jobbet och blänger bara på småungarna som springer förbi mig och in i lägenheten bredvid min och morsans. Det börjar lukta pannkakor i trapphuset.
Mina ögon är alldeles torra när Markus dörr äntligen öppnas. Markus kommer ut i trapphuset tillsammans med tjejen och ger henne handväskan. Jag tittar på dem med gråten i halsen. Markus ler och kramar henne varmt, stryker hennes hår över axlarna och pussar henne på kinden.
Tjejen har på sig lågskurna, svarta skor med breda klackar och vita snören och hennes ben glänser onaturligt så jag förstår att hon har silkesstrumpor på sig.
”Då ses vi snart”, säger hon.
”Ja”, ler han. ”Tack för att du kom.”
Hora, tänker jag.
När hon försvinner nedför den korta trappan mot porten kryper jag tillbaka så att Markus inte ska se mig.
Jag har fått en idé.
Jag snor åt mig ett par smala, rosa spetstrosor med ett satinband som snör åt i fram, och stoppar plagget i väskan, men då jag sträcker ut handen efter en rosa silkes-bh stoppar Tilde mig.
”Nej”, viskar hon. ”Om du ska ha min röda klänning på dig så passar inte rosa bh.”
”Den kommer väl ändå inte synas”, säger jag.
Hon himlar med ögonen. ”Jo, om klänningen råkar glida ner, dummer.”
Jag ger hennes bröst en blick. ”Jag kommer inte ha så mycket att visa upp.”
”Jorå, låt mig sköta det här.”
Jag lämnar henne och går istället fram till väggen av strumpor. Tilde är framme och stoppar min hand igen.
”Inga strumpbyxor”, fräser hon. ”Ska du föreställa en tant, eller?”
”Nej”, fräser jag tillbaka.
Jag vill förvandla mig till en smal tjej med långt, brunt hår. För det verkar vara något som Markus gillar.
Tilde stoppar ett par mörka stay ups i väskan.
Vi tränger oss ut på sidan om tjuvspärren. Ingen märker något.
”Hur gör vi nu med mitt hår?” frågar jag. Det lättaste skulle vara att köpa en peruk. En hårförlängning skulle kräva att jag först färgar mitt eget hår och dessutom är det svindyrt. Men jag vill inte köpa en plastig peruk från Partykungen.
”Jag har hittat en för tvåhundra spänn.”
Tilde visar mig en bild på sin mobiltelefon.
Det är en peruk med långt, brunt hår, men den har lugg.
”Hennes lugg var lika lång som håret”, säger jag.
”Okej.” Hon letar snabbt fram en ny bild. ”Sexhundrafemtio.”
Hum, den här passar mycket bättre, dessutom ser den mer äkta ut.
”Hur mycket pengar har du på dig?” Vi har inte tid att beställa något över nätet, nej, jag måste ha tag i en peruk nu!
”Tjugo kronor. Jag tror inte säljaren tar emot ett ungdomskort.”
”Kan du tigga av dina föräldrar?”
Tilde skiftar över tyngden till andra foten. ”Behöver du verkligen håret?”
Jag nickar.
Hon suckar. ”Vi skulle kunna åka hem till mamma och hämta min gitarr, sedan kan vi sätta oss utanför gallerian och tigga. Du kan väl sjunga?”
Jag tycker inte om hennes ton. Det här är allvar!
Jag tar upp mobilen ur fickan och skickar ett meddelande till Tage, en läkare på sjukhuset, som köpt saker till mig tidigare, för ett visst pris så klart. Iphonen jag skickar meddelande ifrån är bland annat från honom.
Vi kommer överens om att vi ska träffas på söndag och han swishar över 1000 kronor till mitt konto.
Jag konstaterar att jag funkar som tjej när jag står och vrider mig framför spegeln i Tildes rum hemma hos hennes farsa.
Tilde har stoppat den svarta bh:n, som hon lånat från sin morsa, som tydligen har mindre bröst än sin dotter, med mjukt hushållspapper så att jag nu har ett par A-kupor. Den röda klänningen har breda axelband och är kortare än tjejens som hälsat på Markus. Annars tycker jag att jag liknar henne i den långhåriga peruken och sminket. Fötterna dunkar i Tildes trånga skor.
Det knackar kort på dörren och Niklas sticker in huvudet. Jag gömmer mig snabbt bakom dörren.
”Maten är klar”, informerar Tildes farsa.
”Okej”, säger Tilde och skrattar nervöst.
”Äter Robin här?” frågar Niklas.
Jag biter mig i underläppen och svarar bakom dörren. ”Ja.”
”Pappa!” Tilde hindrar Niklas från att titta bakom dörren.
Han vet att jag är bög, men kanske han inte är redo att se mig i tjejkläder.
”Vi vaxar benen”, fortsätter Tilde. ”Kan du gå?!”
Niklas mumlar något generat och stänger dörren.
Jag slår handen för munnen och skrattar. Benen är inte det enda jag och Tilde vaxat tillsammans.
Jag vinglar lite i det för små skorna när jag tar mig fram till gungställningen. Jag vet att Markus är hemma så han borde snart se mig från något av fönstren.
Det har blivit kallare igen och jag fryser i den korta klänningen. Pappan som varit ute med sin unge och lekt, lyfter upp sin son, i den blåa sparkdräkten, ur leksaksflygplanet och lämnar lekplatsen med barnvagnen på släp. Jag bryr mig inte om den långa blicken av ogilla han ger mig.
Solen är på väg ner.
Jag stirrar stint mot Markus fönster. Det går kanske tio minuter, sedan kommer han ut på balkongen. Han står en stund stilla och tittar bort mot lekplatsen, tänder sedan en cigg och sätter sig ner på en stol. Jag funderar på om han inte känner igen mig, men han måste ändå undra vad en tjej i röd klänning gör ensam ute i det här kalla vädret.
Han röker färdigt cigaretten och går in.
Envist fortsätter jag stirra. Kylan får mig att huttra och jag värmer fingrarna mellan mina smala lår. Jag har upptäckt att jag gillar känslan av nylonet om mina ben, men trosorna kunde ha varit bekvämare.
Jag är alldeles stelfrusen när det plingar till i min telefon och jag plockar upp den ur den lilla, vita väskan jag fått låna av Tilde.
Jag har suttit här i fyrtio minuter.
Jag läser meddelandet: Om det är du som sitter på gungan? Kom in innan du blir sjuk.
Hur han fått tag på mitt mobilnummer bryr jag mig inte om. Snabbt lämnar jag gungställningen och skyndar mot huset, rundar husknuten så jag kommer ut på framsidan och slänger upp porten till trapphuset.
Markus föser in mig i sin hall. Ansiktet är bistert och det rycker till lite i högeraxeln. Jag kniper ihop ögonen i tron att han tänker slå mig igen.
Jag hör en suck och öppnar försiktigt ögonen. Markus har lagt armarna i kors.
”Vad håller du på med?” undrar han trött.
Jag vrider lite på mig och fingrar på ena axelbandet.
”Tycker du om det?”
”Vad är det jag ska tycka om?” frågar han bistert.
Jag tittar ner på mina fötter. ”Klänningen.”
När han inte svarar sneglar jag upp på honom. Ett litet leende leker kring den uttrycksfulla munnen.
”Jo, den är söt.”
Mitt ansikte spricker upp i ett leende och jag kastar armarna om honom. Jag pussar hans ansikte, gnager på hans skägg och gnuggar näsan mot hans hår. Belåtet känner jag att han efter en liten stund kör in händerna under min kjol och lägger dem om mina kalla skinkor.
”Har du stay ups på dig?” andas han i mitt öra.
”Mm.”
”Jag älskar stay ups”, säger han hest.
Tack Tilde för att du inte lät mig sno ett par strumpbyxor!
Jag flämtar till lite när han bestämt sliter upp kjolen och lyfter upp mig. Jag lindar benen om hans höfter och han bär in mig i köket.
Med en yvig gest sveper han ner tallriken och glaset som stått på bordet och sätter ner mig. Jag drar ner hans mun till min och kysser honom hårt, men när jag vill sticka in tungan i hans mun, drar han sig undan. Istället försvinner han ner mellan mina ben och jag ryser av välbehag när jag känner tänderna nafsa på spetstrosan.
Han öppnar sina byxor och klär av mig trosan med munnen, sedan rycker han upp mitt bäcken mot sina höfter och tränger in. Jag skriker till av smärta och kroppen försöker instinktivt vrida sig ifrån det onda, men Markus håller mig hårt och stöter sig kraftfullt in och ut.
”Är det det här du vill?” stönar han mellan sammanpressade tänder. ”Att jag knullar dig som en brud?”
Det spelar ingen roll hur du knullar mig, tänker jag. Bara du knullar mig.
”Ja”, hickar jag under våldsamheterna mot min bakdel.
Han dämpar mina skrik genom att luta sig ner över mig och pressa sina läppar mot mina. Jag gräver in mina fingrar i hans axlar.
Efter en stunds lidande drar han ut sin stenhårda kuk ur min rumpa och sliter in mig i sovrummet där han klär av mig klänningen och tar av sig sina egna kläder. Jag snubblar i Tildes högklackade skor och ramlar ner i sängen. Markus gör mig genast sällskap och säger åt mig att ställa mig på alla fyra. Åter igen gästar kuken min bak. Det smackar varje gång mina skinkor möter hans höfter och jag hör hur gubben flåsar bakom mig. Själv gnyr och gnäller jag om vartannat. Kuken står som ett spett och blir om än ännu hårdare när Markus handflata smäller till mig över ena skinkan. Jag stönar tungt och får till svar en klatsch till. Fler svidande slag följer och jag tjuter som en galning.
Plötsligt lämnar Markus mig, går runt sängen så han står med sin svullna kuk framför mitt ansikte. Han tar tag om min haka och runkar flämtande med andra handen. Sperman träffar mig på näsan och rinner nedför ansiktet. Jag sträcker ut tungan och fångar hans kärlekssaft i min mun.
Markus kropp darrar när han vänder sig ifrån mig.
”Tycker du om smärta?” frågar han hest och öppnar garderoben.
Jag sträcker ut mig på rygg och tittar spänt på honom. ”Jag vet inte.”
Markus sträcker upp handen och tar ner ett par handbojor från hyllan.
Rätt som det är sitter jag fastlåst vid sängen med mina händer ovanför huvudet och med Markus som sitter gränsle över mig.
Den hårda örfilen får kinden att brinna och ögonen att tåras.
Den starka handen som sluts om min hals överrumplar mig. Med sin isblåa blick låst vid min, pressar Markus handen hårdare mot min hals. Jag storknar och det klirrar från handbojorna när jag rör händerna. Det börjar susa i huvudet och jag försöker med ett grymtande ljud dra ner luft i lungorna.
Taget lättar och jag drar djupt efter andan. Örfilen smäller till över andra kinden, men jag hinner knappt reagera på den förrän han åter trycker sin järnhand runt min hals. Han bryter aldrig ögonkontakten med mig. Han blinkar inte. Blodet dunkar i mina tinningar. Jag sliter i handbojorna och sprattlar med benen.
Efter 30 sekunder släpper han taget och ger mig en ny örfil som får mitt huvud att kastas åt sidan så peruken hamnar på ända. Han tar tag om min haka och vrider tillbaka mitt huvud bara för att ge mig en örfil till. Ögonen svämmar över av tårar och rinner ur ögonvrårna.
Den här gången tar han tag med båda händerna och häver sig över mig, pressar ner mig mot madrassen och jag börjar känna en lätt panik. Jag kan inte andas! Tårarna rinner och jag sprattlar vildare med benen, försöker förmedla mitt obehag genom blicken. Markus ansikte över mitt är alldeles kallt.
Bh:n går upp och hushållspappret sprider sig i sängen.
Så släpper han äntligen taget. Jag snyftar, fuktar läpparna och sväljer ansträngt. Markus tystar min gråt genom att pressa handflatan mot min mun och jag får verklig panik när han kniper åt med tummen och pekfingret om min näsa. Jag protesterar kvävt och slingrar mig så gott jag kan under hans tyngd.
Till min lättnad varar kvävningen inte så länge, kanske tio sekunder. Jag hickar av gråt när han tar bort handen.
”Ta ett djupt andetag”, säger han mjukt och lägger varligt händerna om mitt ansikte. ”Robin, titta på mig. Så ja, andas djupt.”
Jag gör som han säger och känner hur paniken rinner undan. Jag blinkar bort tårarna och ler darrigt mot honom.
Han rätar på ryggen, tar bort sina händer om mitt ansikte och ger mig en sådan hård örfil att jag känner den enda upp i hårfästet. Det ringer i öronen.
Mitt stånd hade mjuknat lite under kvävningen men nu reser det sig igen i all sin prakt.
Markus tar loss mina händer och drar upp mig till sittande. Han sticker in tungan i min mun och låser istället händerna bakom min rygg. Bh-banden glider ner på mina överarmar.
Markus drar av mig peruken innan han sätter sig med ryggen mot sänggaveln.
”Hoppa upp”, säger han och nickar mot sin svullna kuk.
Med brinnande ansikte gränslar jag honom med ryggen mot honom och låter kuken glida in i mitt uttänjda hål. Jag suckar njutningsfullt.
Markus griper tag om min kuk med båda händerna och börjar runka.
Jag skriker högt när orgasmen skakar min kropp och jag sprutar ut i rummet.
Fler noveller av samma författare
