Pinorum. Dag 1.
Författare: lorden Datum: 2015-07-30 14:05:21
E-post: lordensbox@gmail.com
Läst:
25 927 gånger
Betyg: 4.3 (18 röster) 6 medlemmar har denna novell som favorit
© Lorden all rights reserved
Varning! Denna novellserie är inget för den känsliga läsaren, så så, pys iväg.
På en avlägsen ö långt ifrån resten av civilisationen har en brokig samling av våldtäktsmän, sexförbrytare, pedofiler och andra icke önskvärda personer med liknande egenskaper dumpats för att avtjäna sitt straff utan kontroll eller övervakning. Att som oskyldig, fast på grund av svek, lögner och förtal råka hamna på just denna plats borde i liknelse vara rena rama mardrömmen, en sådan man vaknar kallsvettig och med lakanet allt annat än sträckt av. Om man dessutom vanligtvis brukar vara den som ser till att dessa icke önskvärda personer hamnar där, och är av kvinnligt kön, ter sig mardrömmen ännu värre.
Trevlig läsning, hoppas jag.
Pinorum. Dag 1.
Sabina knäppte bh:n.
- Hoppas nu de senila gamla gubbarna har fixat vad de lovat så vi kan få en snabb fällande dom idag. Slödder som inte kan hålla kuken innanför byxorna ska inte få lov att springa omkring lösa på gatorna. Om gubbarna inte har gjort fixat det vrider jag om taskarna på dem och låter dem få marktjänst resten av året! - tänkte hon och drog upp trosorna, sparkade till sängen där killen ifrån krogen igår fortfarande låg och halvsov med en handklov hängandes runt sin ena handled.
”Upp med dig, det roliga är slut!” Hon hann knappt tala färdigt när det plötsligt bankade hårt på ytterdörren.
”Vem fan är det så här tidigt?” svor hon, och ryckte ned morgonrocken ifrån kroken och drog på sig den på vägen fram till ytterdörren.
”Ja, va,” hon tystnade tvärt när hon såg de två poliserna i uniform utanför hennes lägenhetsdörr.
”Sabina Persson, åklagare?”
Tankarna snurrade runt i Sabinas huvud. Hade det hänt något? Vad hade kunnat hända som krävde att polisen kom hem till henne. Olycka, hot eller attentat?
”Ja.” det är jag, svarade hon undrande.
”Vill du vara snäll och komma med oss.” Polismannen fråga lät inte som en fråga, utan mer som en order.
”Öh, javisst, ska bara klä på mig. Vad har hänt? Vad gäller det?” frågade hon oroligt.
Utan att svara på Sabinas fråga trängde sig poliserna in i lägenheten och den ena av dem sa med barsk röst,
”Skynda dig.”
”Vad är det som har hänt?”
Sabina försökte låta mer säker än vad hon kände sig där hon satt i baksätet på polisbilen och stirrade på polismännens nackar i framsätet samtidigt som hon rättade till blusen och den snäva kjolen som hon all hast hade slängt på sig.
Det fanns få situationer i livet som kunde få henne att bli mer osäker än just denna, där hon helt utan kontroll satt och bara följde med, utan någon som helst aning om vad,vart och varför.
Polismännens ovilja att svara henne gjorde inte saken ett dugg bättre, och det kröp i kroppen på henne av viljan och behovet att få veta vad detta handlade om. Sabina hade svårt att sitta still. I brist på information ifrån polismännen knäppte hon händerna strikt i knät och viftade nervöst på sina fingrar.
Solens strålar höll precis på att bryta horisonten.
- Det kommer bli en fin dag i alla fall. - tänkte hon i ett försök att koncentrera sig på något annat, och fortsatte att vifta med sina fingrar.
Polisbilen körde ned i garaget i polishuset och parkerade. Porten bakom dem stängdes automatiskt och de båda poliserna steg ur, och en av dem öppnade dörren åt Sabina.
”Kom, akta huvudet.”
Ljudet av Sabinas högklackade skor mot den gråa betongen ekade mot de kala garageväggarna när hon med en polisman vid var sida blev ledd ifrån polisbilen mot en mörk civil skåpbil som stod parkerad en bit bort.
När sidodörren öppnades tittade Sabina förvånat på mannen som uppenbarade sig innanför.
”Godmorgon Sabina. Stig in.”
”Allan! Vad handlar detta om?” utbrast Sabina, lättad, och steg in den mörka skåpbilen och satte sig tillrätta bredvid sin chef, och nickade hälsande till de andra två männen som satt bakom honom.
”Du ska snart få se, lugn. Vi ska ut och åka en sväng. Jag vill visa dig en sak.”
Hans varma leende mot henne fick all oro och osäkerhet att fullständigt blåsa bort. Om det fanns någon man hon litade på i denna värld så var det just Allan. Han hade ända sedan hon som nyexaminerad 25 åring kommit till åklagarämbetet hållit henne under sina armar och lärt upp henne till den hon var idag, 5 år senare.
”Varför poliser som hämtar mig utan minsta vink om vad allt handlade om?” frågade hon surt och snörpte på munnen.
”Dramatik min kära, dramatik!” svarade Allan, och slog ut med sina båda händer.
Sabina fnyste och kämpade med att hålla tillbaka ett gapskratt.
Den mörka skåpbilen gled långsamt ut genom garageporten och svängde ut på vägen, och ökade hastigheten markant.
”Så vart ska vi? Vad vill du visa mig?”
”Lugn, du får snart se.” sa Allan och började bläddra i papper han hade vid sidan om sig på sätet.
Sabina tittade ut och såg hur solen nu hade kommit en bit upp över horisonten.
- Kommer bli en fin dag. - tänkte hon och lutade sig tillbaka, knäppte händerna i knät och slöt sina fingrar.
Det tog inte lång stund innan Sabina nyfikenhet blev för stor, och hon var tvungen att fråga,
”Vart ska vi?” när skåpbilen körde igenom grindarna till det lilla flygfältet utanför staden.
”Upp i luften. Det jag vill visa syns bäst ifrån luften. Vi ska upp i den där.”
Allan pekade ut genom fönstret bort mot en helikopter, som redan stod med snurrande rotorblad och väntade på dem.
Skåpbilen körde så nära helikoptern den kunde.
”Kom, håll ned huvudet.” sa Allan och steg ur skåpbilen och skyndade sig bort till helikoptern för att komma undan den piskande vinden ifrån rotorbladen. Sabina var honom hack i häl, och de två männen som suttit bakom dem i skåpbilen skyndade sig förbi henne, och hjälpte henne upp i helikoptern och följde sedan efter.
De hade knappt hunnit sätta sig innan helikoptern lyfte. Vid sidan om sig fick Sabina en av de båda männen, mitt emot satt den andra mannen, och bredvid honom satt Allan.
Hon lutade sig nyfiket mot fönstret i dörren, såg hur marken for fram under dem och snart hur marken förbyttes mot vatten. De for med hög hastighet ut över havet och Sabina njöt av flygturen och av utsikten. Solen hade stigit en bit till över horisonten och upp mot den klarblå himlen.
- Vilken fin dag det kommer bli! -
Borta vid horisonten började en landmassa att skönjas och konturerna växte snabbt när helikoptern i hög hastighet for fram över vattnet mot den.
Sabina gav Allan en snabb blick och log mot honom, och fick ett leende tillbaka, och vände sedan blicken mot fönstret igen och såg nu tydligt en sandstrand som glänste i solljuset.
Helikoptern sänkte plötsligt hastigheten och vred sig runt. Utanför fönstret där Sabina satt uppenbarade sig nu stranden rakt fram och hon såg hur helikoptern sakta sänkte sig mot sanden.
”Är det detta du ville visa mig?” Sabina stirrade ut genom rutan och såg hur sanden piskades upp av vinddraget ifrån rotorbladen.
”Detta min kära, är de osaligas ö. Den ö som du, och vi andra skickar våldtäktsmän, sexförbrytare och annat slödder till. Här får de sona sina brott utan övervakning eller någon form av kontroll. Bekvämligheter, eller byggda hus för den delen existerar inte, djungelns lag råder, och det är omöjligt att fly på grund av det automatiska övervakningssystemet i vattnet runt ön, som utan betänklighet skjuter på allt som rör sig.” sa Allan.
”Intressant!” Sa Sabina och tryckte näsan mot fönstret, och spanade in bland träden som tog vid där stranden slutade.
”I hela mitt yrkesliv har jag arbetat oförtrutet mot att nå högst av alla. Det har varit hårt slit och många uppoffringar, men det har det varit värt.” Allan lutade sig tillbaka och gav de båda männen en snabb blick.
”Du är en duktig åklagare.” sa Sabina utan att släppa trädlinjen med blicken i hopp om att få se någon dem som befann sig på ön.
”Men det finns alltid dem som kommer underifrån. Yngre förmågor, som tror de har vad som krävs för att inta min plats i hierarkin.”
Mannen mitt emot Sabina tog tag i dörrhandtaget och drog upp dörren.
”Ohhh.” utbrast Sabina förvånat när vinden plötsligt slog emot hennes ansikte.
”Men min plats får de aldrig.” sa Allan och nickade åt mannen bredvid Sabina, som utan att tveka knuffade ut henne genom dörren.
Sabina landade i sanden ett par meter under helikoptern med en duns, och innan det gick upp för henne vad som nyss hade hänt ropade Allan åt henne ifrån helikoptern,
”Välkommen till de osaligas ö! Lycka till!”
Med stora förvånade ögon såg Sabina upp mot helikoptern och hur dörren stängdes, och hur helikoptern svängde runt och med hög hastighet lämnade henne liggandes kvar på stranden.
Sabina reste sig på lite ostadiga ben och stod still ett bra tag och bara stirrade efter helikoptern som snabbt försvann bort mot horisonten.
Långsamt började det gå upp för henne vad Allan just hade gjort. När Helikoptern bara var en liten mörk prick och ljudet av den hade försvunnit för länge sedan ropade Sabina av alla sina krafter efter den,
”Din jävel!!”
Så fort hon hade skrikit högt ångrade hon sig och såg sig skrämt omkring.
- Helvete!-
Med sina högklackade skor i handen sprang hon så fort benen och den snäva knälånga kjolen tillät genom sanden, upp mot träden, och dök in och kröp ihop under första bästa buske.
- Helvete! Hur kunde du? -
Hennes huvud gick som en propeller när hon skrämt försökte titta åt alla håll på en och samma gång, rädd för att någon på ön skulle ha hört hennes vrål efter helikoptern.
- Någon kanske hörde helikoptern också. Kanske ligger och tittar på mig just nu, smyger på mig, oh gud hjälp! -
Sabina visste mycket väl vilken typ av människor som fanns på ön. Hon hade själv varit ansvarig för att fälla några av dem och fått dem hit, och hon vågade inte tänka på vad de skulle göra med henne om de hittade henne.
Olika minnen ifrån rättssalen flimrade förbi. Den helkroppstatuerade mannen, som precis hade blivit fälld för upprepade våldtäkter på en ung kvinna, och likt ett rovdjur slickat sig om munnen samtidigt som han stint hade stirrat in i hennes ögon kom tillbaka.
Eller den lilla tjocka mannen, som för sitt eget nöjes skull raggade upp intet ont anade kvinnor, tog med dem hem och band fast dem i sängen där han våldförde sig på dem analt med sin kuk, som han hade låtit operera till grotesk grovlek.
Eller de tre bröderna som under lång tid hade haft en hel familj inlåsta. Hur de hade våldtagit och torterat dem, tvingat dem att knulla och tortera varandra samtidigt som bröderna höll pistoler och knivar riktade mot andra i familjen.
Sabina tvingade sig själv att sluta tänka på minnen, men kunde inte sluta att skaka.
Ett prasslande bredvid henne fick henne att hoppa till och hjärtat höll på att stanna i hennes bröst. När henne skrämda blick föll på en liten fågel som glatt hoppade omkring bland löven drog hon en lättnande suck och tillbringade de följande minuterna med att försöka få ned pulsen igen.
- Ok. Jag är här. Vad gör jag? -
Medans blicken skrämt flackade fram och tillbaka mellan träden försökte hon tänka logiskt och utvärdera sina chanser.
Ön hade nyttjats till sitt nuvarande ändamål i säkert tio år. Statistiskt sätt visste hon att det trettio till fyrtio gånger varje år blev en fällande dom där brottet var av sådan art att straffet utdelades att avtjänas på ön. Hon visste också att de allra flesta som blev deporterade till ön, blev det med ett livstidsstraff i bagaget.
- Tre till fyra hundra stycken. Kanske något färre, eller något fler. Herregud. -
Hon blickade ut mot havet där helikoptern hade försvunnit. Ingen mörk fläck syntes vid horisonten, ingen båt, ingenting förutom vatten. Skriket ifrån skogen fick Sabina att frysa till is, och den lilla gnista av hopp hon hade känt när hon började analysera och tänka logiskt rann ut och likt ett skrämt djur kröp hon ihop och hörde tydligt hur någon kom springande genom skogen ned mot stranden.
Sabinas hjärta slog så hårt i bröstet att hon trodde det skulle gå sönder.
Hon gjorde sig så liten hon kunde och vågade inte andas. Skogen därifrån ljuden hördes var för tät för att hon skulle kunna se något, men någon kom närmare, och det gick fort.
Plötsligt, bara ett par meter framför henne, rusade en halvnaken man förbi. Sabina hann se att han var smutsig, gammal och gråhårig, och med bara någon form av höftskynke på sig.
Precis efter att mannen passerat busken som Sabina låg under föll han, snurrade runt och stirrade skrämt upp samma väg han kom ifrån.
Sabina hann bara se hur han började krypa baklänges när tre halvnakna män till, med träpåkar i händerna rusade förbi busken och snabbt var framme vid den gamla mannen.
Efter det första slaget vände Sabina bort huvudet och blundade.
Tydligt hörde hon hur fler slag av påkarna träffade, hur den gamla mannen till att börja med försökte försvara sig, men ju fler slag som landade, desto mindre hörde Sabina den gamla mannen försöka. Tårar fyllde hennes ögon, trillade ned för kinderna och sedan ned mot marken under henne, och efter, vad som för henne kändes som en evighet blev den gamla mannen till slut helt tyst, och hon hörde en av männen vråla,
”Så går det, tjuvjävel!”
De tre männen lämnade bara den gamla mannen och började gå tillbaka samma väg de kommit, men när de två första passerat busken Sabina låg under och den tredje var mitt framför den stannade han plötsligt.
Sabina var säker på att hennes hjärtslag hördes och att mannen framför henne även kunde höra hur hon skakade.
”Men va fan!” utbrast mannen förvånat, och utan att tänka sig för reste sig Sabina upp och sprang.
Det tog ett par sekunder för de tre männen att reagera på den oväntade flykten, men när de väl gjorde det gick det fort.
Sabina sprang så fort benen bar ned mot stranden och utefter vattenbrynet. Hon visste inte vart hon var på väg eller hur långt bak männen var, hon bara sprang allt vad hon kunde med bilderna av den gamla mannen i huvudet och hur det lät när de slog ihjäl honom.
”Fånga henne!”
”Vad fan kom hon ifrån?”
”Knullluder på ön! Yihai!!”
Den knälånga snäva kjolen hindrade henne att springa så fort hon ville så i ett desperat försök att komma undan männen drog hon upp den så gott hon kunde. Det hjälpte lite, men inte mycket. Tydligt hörde hon männen ta in på henne, meter för meter. Hörde hur de flåsade och skrek efter henne.
”Inte springa fitta lilla!”
”Du kommer inte undan!”
”Snart tar vi dig!”
Gråtandes snyftandes skakandes och med kroppen full av panik hörde Sabina hur de var strax bakom henne. Hon vågade inte se bakåt utan höll blicken fäst långt bort på stranden och bara lät benen gå så fort de bara kunde.
- Oh gud hjälp mig, hjälp mig, hjälp mig. – ekade det inne i huvudet, men Gud fanns inte någonstans på denna ö, strax efter landade en tung hand mellan Sabinas skulderblad, och hon föll raklång rakt ned i sanden.
Sabina tappade nästan andan när hon föll.
En snabb blick fram över stranden och sedan upp med höger ben under sig för att fortsätta fly var allt hon hann med innan ett kraftig tag om hennes långa hår slet upp henne på fötterna och smärtsamt böjde hennes huvudet bakåt.
Sabina stirrade storögt och skrämt rakt upp i mannens vilda mörka ögon och visste där och då att allt hopp om att klara sig var borta. Benen skakade under henne och hon försökte, men armarna lydde inte. De hängde som tunga säckar utefter hennes sidor helt kraftlösa, och grinet som mannen gav henne påminde om en utsvulten varg.
De andra två männen kom också ikapp, ylande, och slet tag i var sin av hennes kraftlösa armar.
”Och var fan kom du ifrån?” sa mannen framför henne och släppte taget om håret, och slet istället sönder blusen i ett enda ryck och kupade sina händer över Sabinas bröst och klämde åt.
Sabina vågade inte säga något. Hon stod och nästan hyperventilerade, och hade de båda männen vid sidorna om henne inte hållit henne uppe hade hon fallit ihop.
Mannen framför henne grävde in fingrarna innanför bh:n och slet sönder den också.
”Åh, så länge sedan.” utbrast han och Sabina såg hur det lyste i ögonen på honom när han storögt stirrade på hennes bara bröst.
Plötsligt böjde han huvudet bakåt och ylade upp mot himlen.
- Jag kommer inte överleva detta. De kommer våldta mig och döda mig. - Sabina började att hulka och skaka av ren rädsla och tårarna forsade ned för hennes kinder. De båda männen vid sidan om henne böjde också bak sina huvuden och ylade även de.
Lika plötsligt som ylandet startat slutade det och istället hade Sabina alla tre männens händer på sina bröst som klämde nöp och rev.
”Snälla, låt mig vara.” bad hon viskande, men ingen av dem verkade bry sig om vad hon sa.
Ett par fingrar slöt sig om hennes ena bröstvårta och klämdes åt, drogs ut, och vreds om.
Sabina tjöt rakt ut av smärtan, och tjöt igen när den andra bröstvårtan drabbades av samma öde.
En kort sekund trodde hon att de båda bröstvårtorna skulle rivas loss, men plötsligt släpptes dem, och rakt på sin ena kind fick hon en rungande örfil som kastade hennes huvud åt sidan, och strax därefter kände Sabina hur mannens andra hand fördes in under kjolen.
I panik pressade Sabina ihop låren så hårt hon kunde, men handen grävde sig in emellan låren och fingrarna grävde sig in under troskanten och slet till.
”Skrik så mycket du vill. Här finns ingen som tänker hjälpa dig! Hur och var du kom ifrån vete fan, men det skiter vi i. Knulla ska vi göra ändå.” sa mannen framför henne med ett belåtet flin och höll upp Sabinas trasiga trosor, förde dem mot näsan och Sabina såg hur han djupt drog efter andan, och hur han sedan flina brett.
”Upp i skogen. För öppet här.” sa den ena mannen bredvid henne och de började släpa henne upp för stranden och in i skogen.
- Skriker jag lockar det hit ännu fler. - Tänkte Sabina och tvingade sig själv att vara tyst. Istället sparkade och slet hon allt vad hon kunde, men hon hade ingen chans mot de tre männen och deras fasta grepp om hennes armar, och mannen framför henne som hårt höll om hennes långa hår och drog henne med sig.
Sanden under henne försvann och byttes mot sten löv och kvistar, som rev i hennes ben när de släpades upp i skogen.
”Där!”
”Uhu.” Luften gick ur Sabina när hon bryskt blev slängd över ett omkullfallet träd, som i sitt fall mot marken hade kilats fast mellan två stora stenar, och nu agerade vägbom bland träden.
Vigt hoppade en av männen över trädet och slet tag i hennes båda handleder och drog hennes armar framåt.
Barken på stammen skavde mot hennes bara mage, och det blev inte bättre när den andra mannen kröp under stocken, greppade tag om hennes fotleder och drog isär benen.
Sabina hade svårt att samla tankarna. Allt var ett enda stort virrvarr. I ena stunden var hon här, i skogen uppslängd över en stock med tre överkåta våldtäktsmän som var i färd med att använda henne som knulldocka. I nästa såg hon sig själv ligga halv övertäckt med löv på marken, naken kall och med stel stirrande blick, och i nästa var hela hon täck av löv förutom delar av hennes hand som trotsigt stack upp genom dem.
- Nej, nej! - tänkte hon i panik när det sista skyddet hon hade började att slitas sönder ifrån hennes kropp, och med sina sista krafter kämpade hon emot genom att dra och försöka slita sig loss ifrån männens hårda tag när kjolen slets sönder och blev hängandes klämd mellan henne och stocken.
Sabinas alla försök att komma loss upphörde tvärt.
Med stora ögon stirrandes på mannens höftskynke framför sig och hans styva kuk som tydligt avtecknade sig där bakom och med tårar rinnandes ned för kinder spände Sabina var enda muskel i kroppen och bet sig hårt i läppen när hon kände hur mannen bakom okänsligt trevade efter hennes fittöppningen med sin styva kuk, och när han hittade den och med små djuriska läten trängde in flämtade Sabina till, och bet ihop tänderna.
- Inte locka hit fler, inte locka hit fler. - upprepade hon för sig själv och svalde skrik efter skrik och kände hur kuken drevs längre in och hur hennes fitta krampaktigt protesterade mot inkräktaren.
”Så jävla skönt trång! Aoooo!” Mannens höfter slog emot hennes skinkor och pressade henne ännu hårdare mot stocken och barken som rev i den bara huden.
”Skynda dig! Vi vill också knulla ludret!” hörde hon mannen framför sig ropa och såg hur han utan att tänka sig för började att torrjucka framför henne.
Mannen under henne som satt och höll isär benen hittade hennes bröstvårtor med sin mun, och sög bet och drog i dem.
”Käften! Slynan har väl fler hål! Så jävla trång!” flåsade mannen till svar bakom henne, och mannen framför stoppade tvärt med sitt torrjuckande, för att i nästa sekund böja sig ned och väsa,
”Nu ska du vara jävligt försiktig förstår du, annars ska jag köra in påken i fittan på dig och knulla dig sönder och samman, fattar du?”
Ljuden av hur de slog ihjäl den gamla mannen kom tillbaka, hur de grova träpåkarna gång på gång hade träffat honom med dova dunkade ljud.
Mannen bakom trängde sig hårt in till botten och det gick som en elektrisk stöt ifrån ned delen av magen och upp genom kroppen, Sabina fick bita ihop ännu mer för att inte skrika till, och nickade skrämt åt mannen framför att hon hade förstått.
Hennes ena arm släpptes för en kort stund men Sabina vågade inte röra den utan höll den sträckt rakt fram. Mannen framför slet bort höftskynket och kuken bakom stod vajande rakt upp med blottat ollon, och med försatsen rinnande ned för sidan.
Med ett fast grepp om hennes hår böjde han upp huvudet.
”Jävligt försiktig. Kom ihåg det! Gapa!”
Sabina hann knappt öppna munnen innan mannen otåligt lirkade in kuken och utan finess började munknulla henne.
Trots att hon försökte kunde hon inte hindra sig själv att gny till när mannen under henne begravde sina tänder djupt i hennes ena bröstvårta.
- Bit inte av den, snälla. - Paniken över att mannen skulle bita för hårt steg när han förde sitt huvud fram och tillbaka, med hennes känslig vårta hårt mellan sina tänder.
Mannen bakom hamrade in kuken hårdare och hårdare, och mannen framför knullade hennes mun som om det var hennes fitta.
Sabina märkte knappt när kuken i fittan sprutade, men märkte när den plötsligt drogs ut. Mannen framför fortsatte oavbrutet att våldgästa hennes mun och hans stötar blev djupare och djupare.
Sabina orkade inte kämpa emot. Mannen som nyss hade knullat hennes fitta bytte plats med mannen under henne och strax därefter fylldes fittan med kuk igen, och den här var om möjligt ännu hårdare och brutalare i sina stötar.
Vid varje stöt slog den i botten och fick henne att rycka till av smärta. Mannen framför brydde sig inte om hennes gurglande eller hostande, utan knullade hennes mun snabbt djupt och hårt med hennes huvud hårt bakåtböjt.
Sabina var säker på att hon inte skulle klara detta utan snart helt enkelt skulle svimma, men hon anade att det inte skulle stoppa männen. De skulle säkert fortsätta knulla henne ändå, tills de inte kunde få upp kukarna igen.
Som i en dimma hörde hon mannen framför vråla och kände hur munnen fylldes av sperma, hur han drog sig ur och hur sperman långsamt rann ur och ned över hakan, utan att Sabina hade någon kraft kvar att göra något åt det.
De hårda djupa stötarna i fittan kändes inte lika mycket längre, utan mer som ett avlägset dunkade och molande. Synfältet i periferin blev suddigare och mannens kuk framför henne, som glänsande och med sperma kvar på ollonet slaknade syntes som om den långsamt drev bort ifrån henne, som i en tunnel.
Sedan blev allt svart.
Sabina vaknade av att solen lös henne rakt i ansiktet där den mellan träden letade sig genom grenverket.
Hon hade svårt att röra sig, och upptäckte att runt hennes handleder och fotleder var remsor av hennes kjol knutna, och hon låg bunden som en kalv med händer och fötter hårt sammanbundna alldeles naken.
Skrämt såg hon sig omkring, men ingen av männen syntes till. De hade dragit henne bort ifrån stocken och lagt henne under en stor buske.
- Som ett gömt byte. - tänkte hon.
- De kommer tillbaka, när de hämtat sig. De kanske hämtar fler. -
Sabina vände och vred på sina händer. Kände hur kjoltyget stramade hårt runt lederna, lirkade, drog och slet i tyget.
- Måste bort härifrån! -
Med ett tyst rasande desperat skrik sparkade och drog hon med ben och armar, och plötsligt till hennes stora förvåning lossande den ena armen, och strax låg bara tygremsorna kvar under busken, Sabina var redan på väg bort, smygandes så tyst hon kunde.
Hon följde trädlinjen utmed stranden. Männen hade kommit inifrån skogen, så hon höll sig så nära stranden hon kunde utan att vara allt för synlig.
- Jag måste ta mig ifrån ön. Här kommer jag aldrig att klara mig. De kommer få tag i mig till slut, och bara använda mig för sina egna sjuka lustar. Våldta mig, knulla mig, fylla mig tills jag inte klarar mer, och sedan. -
Sabina sjönk ned på knä och gömde ansiktet i sina händer, och grät tyst.
Ljudet av den torra trädgrenen som gick av precis bredvid henne fick henne mitt i en snyftning att stelna till, och det kalla som rörde vid sidan om hennes hals fick hennes hjärta att nästan stanna.
Det kalla föremålet drogs långsamt fram och tillbaka, inte hårt, bara som för att tala om att det fanns där.
Sabina stirrade rakt in i sina handflator med tårfyllda ögon och vågade inte röra sig.
”Men ser man på.” hörde hon en mansröst säga bredvid sig. Det kalla föremålet fortsatte att retfullt föras fram och tillbaka vid sidan om hennes hals.
”Detta var oväntat, verkligen.”
Det kalla föremålet vreds runt och trycktes hårdare mot Sabinas hals och hon ryckte till när det började att göra ont.
Hon kände en sträv hand som lades mot hennes ryggslut och hur den långsamt gled nedåt. Föremålet mot halsen tryckte hårdare.
”Bak upp, huvud ned.” sa mannen, och Sabina hörde hur han andades tungt.
Med ett tyst gnyende lutade sig Sabina fram utan att ta bort händerna ifrån sitt ansikte. Med huvudet vilande i händerna, liggandes mot marken, höjde hon ändan och kände med en gång hur hans hand gled in mellan hennes ben och hur fingrarna grävde sig in i fittan.
”Hur har du hamnat här? Inte ett speciellt bra ställa för en kvinna att vara på, inte alls.”
Sabina svarade honom inte utan kämpade med att låta bli att börja hyperventilera genom att tvinga sig själv att dra djupa andetag samtidigt som mannens fingrar grävde sig djupare in i fittan.
”Knulla fingrarna. Låt mig se dig knulla fingrarna.” sa han och rörde retfullt på det kalla föremålet mot halsen.
Sabina skakade på huvudet i sina händer och började gunga fram och tillbaka med kroppen, kände hur fingrarna gled in och ut i fittan och hörde hur mannen rått skrattade åt henne.
”En lite kåt hynda. Res dig upp!” Mannens fingrar slets ur henne och det kalla föremålet försvann ifrån halsen.
Sabina reste sig långsamt upp på darrande ben och såg på mannen genom sina tårfyllda ögon.
Han var huvudet kortare än hon, men dubbelt så bred. Lika naken som de andra männen, fast med en gammal sliten tygsäck runt sig istället för ett skynke, och framför sig viftade han hotfullt med ett knivliknade föremål gjort av sten, och nickade bort mot stranden.
”Ditåt.”
”Försök inte. Jag ser hur du ser dig omkring efter en flyktväg, men tro mig, även om jag är gammal så är jag fortfarande snabb.” sa han roat där han gick bakom Sabina, och då och då retfullt petade henne i skinkorna med den vassa stenkniven.
”Mot klipporna. Snabbare.” sa han och tryckte kniven hårdare mot skinkan. Sabina hoppade till och ökade takten på stegen.
Framme vid klipporna föste han henne in under ett halvt liggande klippblock och bakom det genom en öppning in i en grotta.
Allt gick fort. Sabina hann inte reagera innan kniven hotfullt låg mot hennes kind och petade henne strax under ena ögat.
Hon stod så still hon bara kunde.
”Snälla, nej.” stammade hon och kände hur hans andra hand kupade sig om hennes ena bröst.
”Så, säg mig, hur hamnade du här? För att de skulle börja skicka hit kvinnor till ön, det tror jag inte på.” sa han och snurrade lite på kniven samtidigt som han lät bröstvårtan glida mellan sina fingrar.
Sabina andades snabbt fullt koncentrerad på knivspetsen som petade henne precis under ögat.
”Jag blev avslängd.” svarade hon, och kände hur tårarna fyllde ögonen och hur de trillade ned för kinderna när hon tänkte på vad Allan hade gjort mot henne.
”Avslängd. Jaha. Av vem och varför?” frågade mannen och förde ned handen över Sabinas mage och sedan ned över hennes venusberg.
”Av min chef för att han såg mig som ett hot mot sin position.” svarade Sabina med blicken fäst på knivsudden, och förde ihop sina ben.
”Och vem är din chef som kan ta sig hit utan att bli skjuten, och bara dumpa av dig.” frågade mannen och pressade kniven hårdare mot Sabinas kind och förde samtidigt ned handen längre och höll den tryckt mot hennes hoppressade ben precis framför fittan.
Sabina drog ett ryckigt och häftigt andetag och särade motvilligt på benen, och när hans fingrar grävde sig in i henne igen svarade hon med gäll röst,
”Allan, Åklagare Allan Berg.”
Mannens fingrar slutade att röra sig i hennes fitta. Sabina flyttade blicken ifrån knivsudden och mötte hans mörka blick.
”Hmm.” sa han först, och tryckte sedan hårt in fingrarna så långt han kunde upp i hennes fitta, lyfte henne tillräckligt för att Sabina tvingades gå upp på tå.
”Den fan såg till att jag hamnade här, för tio år sedan.” fräste mannen och krökte sina fingrar inne i Sabina, som gnydde till.
”Så du är en sådan med, åklagare.” sa han sedan roat och rätade ut fingrarna.
Sabina svarade inte utan stod darrande och försökte hålla kvar blicken så länge hon kunde i mannens lysande ögon, men orkade inte och sänkte dem ned i marken.
”Vet du vad jag är?” sa han sedan och drog ut sina fingrar ur fittan och lät kniven långsamt glida ned för Sabinas kind, haka, hals och till slut glida över hennes ena bröstvårta.
Sabina skakade nekade till svar och såg hur han förde kniven runt bröstvårtan.
”Ja, det ska jag tala om för dig. Jag kallas snittaren, för jag brukar, efter att jag har knullat dem såklart, skära bröstvårtorna av kvinnorna och spara dem som små minnen.”
Kniven gled över Sabinas bröstvårta igen och trycktes mot undersidan av den. Sabina skakade kraftigt på huvudet.
”Nej, snälla.”
”Nu ska du göra precis som jag säger förstår du, annars snittar jag av någon av dem.”
Sabina nickade och såg med stora skrämda ögon hur han snabbt flyttade kniven till den andra bröstvårtan och tryckte den mot undersidan.
”Och inga trix, för då kanske jag byter bort dig mot något jag verkligen behöver. Jag skulle verkligen vilje se dig i händerna på byborna. Det hade varit ett rent nöje.” sa han med ett brett flin och gick och satte sig, drog säcken över huvudet och lutade sig mot grottväggen med brett särade ben.
”Kryp hit nu kåtslyna och gör vad du kan med din mun så kanske din bröstvårta får sitta kvar ett litet tag till.”
Sabina torkade bort tårarna ifrån ögonen och kinderna, slängde en blick ut mot grottöppningen.
- Kommer inte hinna ut innan han hunnit resa sig och fått tag i mig. Räcker att han bara sträcker ut ett ben så faller jag på vägen. - tänkte hon och svor tyst, och tvingade sig ned på knä och kröp långsamt bort mot honom och hans väntande kuk som tungt hängde mellan hans ben.
När hon kröp in mellan hans ben och närmade sig kuken kände hon lukten ifrån den och ville bara vrida bort huvudet. Han måste ha sett hennes tvekan, för kniven låg strax efter tryckt mot sidan av hennes huvud och Sabina tvingade in kuken i munnen med en grimas och kände sig illamående.
”Mmmm.” hörde hon mannen stöna när hennes läppar fick förhuden att glida över ollonet. En bitter smak fyllde hennes mun och hon kände hur magen drog ihop sig. Gång på gång fick hon svälja ned kväljningen som hela tiden ville göra sig påmind på grund av den otäcka smaken ifrån hans orena kuk.
Kniven som hela tiden låg tryckt mot sidan av huvudet gjorde så hon inte vågade annat än fortsätta suga, och långsamt började den gamla kuken svälla i munnen.
- Låt det gå fort. Låt detta snart vara över. - tänkte Sabina och svalde en ny kväljning.
”Duktig kåtslyna. Hård och ådrig ska den bli, så ska du få den i fittan sen.” sa mannen, och Sabina hörde hur tonfallet hade förändrats, och något inom henne sa att det inte var något positivt.
Plötsligt knuffade han bort henne och gled ned ifrån väggen en bit och pekade med kniven mot sin nu hårda kuk.
”Fittadags. Dags för dig att mjölka den med fittan. Rid mig!”
Sneglande mot grottöppningen undrade Sabina om hon ändå inte skulle hinna iväg nu när han halvlåg på marken. Kanske skulle hon hinna, men om hon inte hann visste hon att det var helt kört för henne. Han skulle snitta henne, skära av bröstvårtorna, och kanske även byta bort henne mot vad han kallade byborna, och hur många är det i byn, och vad skulle de göra?
Hon såg ned på hans styva kuk och ställde sig gränsle över honom, och sänkte sig långsamt ned.
Kniven var snabbt upp vid Sabinas bröst och gled fram och tillbaka över dem varje gång hon höjde och sänkte sig på hans kuk. Knivbladet nuddade bröstvårtan varje gång och skickade ilningar genom kroppen på Sabina. Vid sidan om bröstvårtan hade kniven snart gjort små röda märken där den hårt hade glidit fram under hennes ritt.
Hon var säker på att han snart skulle öka trycket, föra den nära någon av bröstvårtorna och helt snabbt snitta av en av dem medans hon red honom.
Hon hörde hur han stönade under sig, hur han började att spänna kroppen och hon visste att han höll på att komma.
- När han kommer snittar han bröstvårtan, oh gud! - tänkte hon, och precis innan han skulle spruta, när knivbladet närmade sig bröstvårtan, reste sig Sabina upp och sprang.
”Jävla kåtluder! Satans slemfitta! Jag ska skära fittan av dig! Du kan inte gömma dig för mig!” hörde hon honom vrål inifrån grottan när hon sprang därifrån så fort hon bara kunde.
Fortsättning följer…
Av Lorden, någonstans i Sverige, den 30 Juli 2015.
lordensbox@gmail.com
www.lordens.net
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Fyndigt och oväntat upplägg som i mitt tycke förtjänar en hel följetong...
Lycka till med fortsättningen!
Mighty
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Det finns nog förutsättningar för att det kan bil en och annan del i denna serie.