Hundra och en dag. Del 9
Författare: nestor hängtask Datum: 2015-07-27 10:00:17
E-post: nestorht@speedmail.se
Kategori: Trekant och Lesbiskt
Läst:
14 663 gånger
Betyg: 4 (4 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Hundra och en dag. Del 9.
---------------------------------
Jag börjar som vanligt med en kort sammanfattning om hur allt blev som det blev här på herrgården.
Jag kommer på begäran att att lägga till denna inledning i varje del. Du som har läst min serie från start kan börja efter den streckade linjen.
Först av allt vill jag bara be om ursäkt för att förra delen blev felnumrerad. Jag skrev och bad att få det korrigerat. Jag hörde dock aldrig något.
Detta är en egen variant av tusen och en natt. Du som inte känner till den berättelsen: Googla!
Tiden är någon gång sent 1800 - tal, när man fortfarande höll sig med tjänstefolk.
Humleveds Herrgård ägdes och beboddes av Greve Rutger Humleved och hans hustru Ingegerd.
Släkten hade bott där sedan herrgården byggdes 1762.
Förutom de tu, så bodde där också sonen Ragnar.
Sedan hade de en tjänarstab som bodde i ena flygeln. Betjänt, husfru, köksa, trädgårdsmästare och en "lillpiga"
Trädgårdsmästaren Edward Hernvass, i folkmun bakom ryggen även kallad Hängtask, hade en förkärlek för att sitta och lata sig, så fort han hade en stund över. Under de stunderna satt han gärna och tänkte ut sexfantasier, eftersom det var det enda sätt på vilket han kunde tillfredsställa sina lustar, eftersom det var omöjligt för honom att få resning på picken.
Han hade ertappats av grevinnan med att sitta och meta en dag då grevinnan ansåg att det var arbetstid.
Ringa ursäkter och ett grovt språk ledde till att han kallades till grevinnans våning för bestraffning.
Väl där avslöjade grevinnan att hon inte fick tillräcklig sexuell uppmärksamhet av sin man, greven, utan hon krävde nu att Hängtask, som vi här i läsekretsen kallar honom, skulle bli hennes älskare.
Detta gick givetvis inte, eftersom han inte kunde få upp kuken, men i stället kom de överens om att han skulle dela med sig av sina erotiska fantasier dagligen, utom söndag, och i gengäld skulle grevinnan se mellan fingrarna med såväl grovt språk som egenmäktigt tagna vilostunder.
Hela denna händelsekedja beskrivs i del 1´s början och jag rekommenderar att du läser kapitlen från början. även om varje novell är helt fristående, när man väl känner upprinnelsen.
-----------------------------------------------
Nu har ni alltså fått veta i förra delen hur min anfader fick sitt namn. "Hängtask" En egenskap som alltså gått i arv flera generationer, ända fram till mig. Nestor. Om någon har en idé om hur man löser problemet så maila gärna. Kom inte dragandes med blå piller eller gummiringar. Det har jag provat redan, utan resultat.
Denna dag var det lördag. Edward visste att lillpigan Anna förmodligen satt i det undanskymda hörn han visat henne och lyssnade hon också. Han tänkte att han skulle skoja lite med henne denna dag.
Som vanligt, utan att knacka stiger han in till grevinnan som, som alltid, satt dold bakom en dold skärm för att undvika att plötsliga besökare skulle se henne med uppdragna kjolar, eller ännu värre.
"God dag Hängtask!" hörde han grevinnan säga när han steg fram och satte sig i sin speciella berättarstol.
"Vad handlar det om i dag? Tänk på att det är söndag i morgon, så fantasin måste täcka upp för två dagar"
"I dag, min grevinna, har i själv en av huvudrollerna."
"Ohh! Intressant."
--
Alltsammans börjar en söndag, efter kyrkan. Ni ber lillpigan Anna gå ut och välja ut en uppsättning vackra blommor till bordet till söndagsmiddagen.
"Kan inte Hängtasken göra det?" Undrade Anna
"Förlåt, vad är det ni säger? " säger grevinnan upprört
"Jag ber så mycket om ursäkt frun, men han är ju så kunnig på blommor..."
"Men vad var det ni kallade honom?"
" Jag ber om tillgift frun, men det kallar ju alla honom."
"Ja, men det betyder inte att ni, lillpiga, skall använda ett sådant språk inför mig."
"Ja, men frun kallar ju honom också...."
Där hade lillpigan insett att ni frun, bara kallar mig hängtask när vi är ensamma med våra berättarstunder.
Grevinnan nästan skriker:
"Nu är ni så god och följer med upp till min våning. Det här måste vi reda ut."
Lillpigan, Anna följde efter grevinnan upp till hennes privata våning som en hund som hade varit olydig.
"Följ med mig in i sovrummet! Jag skall byta om. Vi kan diskutera det här under tiden."
"Ja, frun."
De gick in i grevinnans sovrum och grevinnan tog till orda.
"Nå, hur kan ni stå och kalla den gode trädgårdsmästaren så, mitt framför mig, och sen antyda att jag tilltalar honom med det fruktansvärda öknamnet?"
Här hör Edward Hängtask ett dämpat fnitter. Han förmodar att det kommer från det gömsle som han hänvisat lillpigan Anna till när hon skulle tjuvlyssna.
Bara nu inte grevinnan hörde något.
"Snälla fru grevinna, låt mig få erkänna, och berätta hur det egentligen ligger till," snyftar lillpigan.
"Låt höra!"
"Jag råkade höra Häng...Öh, Edward, berätta en historia för er. Den fick mina kinder att hetta, och inte bara där.
Jag kunde inte låta bli att fortsätta tjuvlyssna på fler historier. Det var fantastiskt!"
"Vet pigan Varför han berättade dessa historier?"
"Nej, egentligen inte..."
"Det var ett straff för att han uppträtt olämpligt och använt grovt språk mot mig. Det är också därför jag kallar honom Hängtask."
"Men det låter som det var ganska skönt för fru grevinnan också."
"Det var det fräckaste! " Skrek grevinnan som nu hade klätt av sig allt utom underkläderna.
"Nu måste jag visst bestraffa också er för såväl ovårdat språk och olämpligt uppförande."
"Men..." Stammade Anna. "Jag kan inte fantisera ihop historier."
"Hängtaskens historier, nästan morrade grevinnan, är för att han inte kan få sin jävla kuk att stå."
Hon var nu mycket upprörd och kunde därför själv inte undvika ett lite råare ordval.
Hon satte sig på sängen och beordrade lillpigan att komma fram till henne.
"Nu min unga dam skall ni slicka min fitta, det blir ert straff"
Nu utbröt en hostattack bakom skärmen. Men det var inte En person som hostade. Det var TVÅ!
Edward tittade försiktigt runt skärmkanten. Där satt både grevinnan och lillpigan, mer eller mindre nakna. Grevinnan i sin fåtölj och lillpigan framför henne på golvet. Det var helt klart att lillpigan hjälpte till med grevinnans tillfredsställelse.
"DET VAR SOM FAN!" Utbröt hängtasken "Jag trodde att du, Anna, satt och tjuvlyssnade som vanligt."
"Om Hängtasken bara visste hur nära sanningen ni var med den här berättelsen." Suckade grevinnan.
"Jag satt verkligen och slickade fitta till er berättelse." sade lillpigan. "Jag skämdes, så jag berättade att jag tjuvlyssnat och faktiskt blivit ganska het själv. Vi kom överens att göra på det här viset. Det var helt enkelt en enkel överenskommelse, två kvinnor emellan. Inte en bestraffning. Vi hade ju inte en aning om att dagens historia skulle handla om just oss två."
"Fortsätt för allt i världen, så skall jag avsluta berättelsen."
Anna ställde sig på knä, med lätt bresade ben, för att komma i rätt höjd. Hennes händer smekte grevinnans rygg, samtidigt som hennes tunga började bearbeta musen framför henne.
Hängtasken fortsatte sin historia:
-I samma stund lillpigan Annas bestraffning inleddes råkade Edward Hängtask komma in i rummet. han såg vad som försiggick och lade sig på rygg, på golvet bakom lillpigan. Sakta för att inte skrämma henne gled han in under henne med huvudet och kysste hennes vulva.
Medans han berättade detta var det också exakt det han gjorde. Han gled in och bet sakta i lillpigan Annas blottlagda blygdläppar, från sin position liggandes på rygg på golvet.
Från nu berättade rörelserna sin egen fantastiska saga.
I bland när Anna lutade sig bakåt för att hämta luft, kunde hängtasken se grevinnans savande mus. Han kunde inte låta bli att sträcka upp en hand och föra i ett finger i fittan. Lillpigans tunga kom tillbaks, och nu vrålade grevinnan ut sin njutning, Hon hade inte kommit ännu, men det märktes att hon var nära och att hon verkligen njöt.
Hängtaskens tunga for energiskt in och ut, upp och ned i Annas fitta, samtidigt som hans fingrar ackompanjerade Annas tunga i Grevinnans mus.
Han hörde grevinnan stöna högt . Det började rycka så smått i Edwards slaka pitt, och det var nästan så att den började resa sig. Han lät tungan gå i vida cirklar i lillpigans fitta. Hennes kåtsafter rann i strida strömmar ned i hans mun. Han längtade så tillbaks till den tid när han fortfarande kunde få resning på sin köttpåle. Hans läppar slöt sig runt Annas klitoris, och han sög ivrigt.
Annas aktiviteter i grevinnans mus var lika intensiva, och han hörde nu att varken lillpigan eller grevinnan hade särskilt långt kvar innan de skulle skakas av orgasm. Ett ljud som var det mest erotiska han visste.
"Kom, sade hängtasken. Sovrummet!"
Alla tre staplade in i grevinnans sovrum och i det närmaste föll ner i grevinnans stora mjuka säng.
Nu slöt sig Edward Hängtasks läppar runt grevinnans kön. Grevinnan var inte sen att göra detsamma med lillpigans mus. Båda gnydde högljutt. Anna, lillpigan tog så Edwards hängtask i munnen och sög på hans slappa hängtask. Det var mycket skönt,fast han inte kunde få upp den. Efter att den börjat strejka hade han aldrig känt något så skönt. Detta skulle han helt klart kunna vänja sig vid.
Han kände, i princip samtidigt, att kvinnornas kroppar spändes i bågar och båda vrålade ut sina orgasmer.
Lillpigans tänder borrade sig in i hans slaka lem, och han stönade högt. Ett stön av njutning han inte känt på evigheter.
Alla tre låg nu och flämtade i grevinnans säng.
Edward gled ur sängen och ställde sig på knä vid sidan av Anna.
"Anna, ni har gjort något jag aldrig trodde någon människa någonsin skulle göra för mig. Jag må ha hängtask, men i bland kan jag få denna hängtask upp till ett halverigerat tillstånd, och till och med få den att spruta.
Vid dessa tillfällen skulle det nog kunna hända att ett barn skulle kunna bli till.
Anna, min sköna ros. Vill du gifta dig med mig?"
Lillpigan började gråta och högljutt snyftande hördes hennes späda röst.
"JA, Edward!! Ja, min sköna Hängtask. Det vill jag!"
Nu grät även grevinnan.
" Det här var minsann ett av de skönaste ögonblick jag varit med om."
Damen på Edwards utlandsresor var alltså inte min farmors mor Det var lillpigan Anna som så småningom blev det. Hon som sedermera kunde kalla sig Anna Hernvass.
Nu har ni fått veta både hur Hängtaskens "släktnamn" kom till, och hur det kom sig att jag så småningom kom till
Edward Hernvass var sålunda min farfars far och hängtasken har gått i arv både vad det gäller namnet och den tråkiga egenskapen. Både till min farfar, min far och till mig själv.
Förbannelsen Maria Vätterhjelm/Göransson uttalade i slutet av 1890 - talet, att namnet Hängtask aldrig skulle bli bortglömt, har alltså visat sig hålla i över 120 år nu.
Hoppas ni haft en trevlig läsning
Fortsättning följer.
Nestor
Fler noveller av samma författare
