Att Äta Kakan och Ändå Ha Den Kvar - del 2 -
En spin off till CLINCH serien. Jag började skriva det här någon gång i December, men vardagen kom ivägen. Jag tror dock det gick att pussla ihop vad jag hade i huvudet då med hur jag uppfattar den här berättelsen nu.
Del 2
Iris var inte van vid att behöva planera så mycket för sina erövringar. Oftast brukade det räcka med att säga ’Kom, du ska följa med mig hem’. Men utmaningen tilltalade henne. Det var inte lönt att försöka utöva någon diplomati medan de var tillsammans. Tjejen skulle vara ännu mer vaksam över killen en andra gång. Just därför var det tjejen själv som var målet.
Iris var tillräckligt erfaren i klubbsvängen för att se i förväg när det började luta mot baren. Hon beställde två öl som fredsgåvor och tänkte räcka över dem innan paret hann göra någon egen beställning. Oväntat så gick dock killen direkt mot toaletterna och lämnade tjejen ensam vid baren.
’Hej!’
Den yngre tjejen tittade frågande på Iris, men såg lugnare ut än vid deras första möte.
Iris fortsatte medan hon hade initiativet .
’Varsågod! Jag ville bara be om ursäkt för tidigare. Han är verkligen snygg, men hade jag vetat att han var din så hade jag hållit mig borta.’
’Han är inte min kille.’
’Inte? Det lät minsann som det alldeles nyss.’
’Vad då… det? Nej, alltså… jag träffade honom här.’
’Men du hoppas att du har tur ikväll?’
Blondinen vek bort blicken och rättade till något på sina kläder som inte behövde justeras. Hon var generad.
’Eh, alltså…’
Iris log snett. ’Kör hårt. Ni blir ett väldigt vackert par, bara så att du vet.’
’… och vem ska du bli ett vackert par med?’
Killen var tillbaka och hade ställt sig nära nog för att höra utan att de märkt något. Hans leende var skälmsk och mycket charmigt. Det i kombination med hans utseende och förmåga som dansare fick Iris att ana att den späda blondinen antagligen hade behövt jaga bort ett antal andra beundrarinnor innan hon själv dök upp.
Han hade ganska kort hår som precis var i inledningsfasen till att omvandlas till en man av dreadlocks. Flätorna hade ännu inte växt sig tillräckligt tunga för att hänga ned, utan stod ut i symmetriska rader av trubbiga piggar. Det fick hans skalp att se ut som en stiliserad igelkott. Ena näsvingen hade ett stift med en minimal, men tyvärr uppenbar imitation av en ädelsten.
Hans kropp såg mindre ut på nära håll, men var fortfarande väl proportionerlig och aptitretande. Iris försökte låta bli att stirra för att inte provocera den andra tjejen.
’Dig tydligen. Hon tycker att vi passar bra ihop.’ Svarade blondinen snabbt.
’Jag är smickrad. Va- … hey, vänta det är ju du! Var det inte du som hade något viktigt som du skulle snacka med mig om för någon halvtimme sen?’
Iris flackade med blicken till den yngre tjejen som såg obekväm ut. Hon valde en nödlögn.
’Jag trodde att du var någon jag känner. Ni är väldigt lika.’
Hon insåg att hon fortfarande stod och höll ölglasen som hon skulle ge bort. Hon räckte över båda innan killen hann ställa någon följdfråga.
’Här… till paret!’
’Åh, tack!’
’Schysst… tack! Vad heter du?’
Tjejens fråga sade Iris att hon hade vunnit mark.
’Iris. Och ni?’
’Emelie.’
’Marcus. Men jag antar att det inte är namnet på min dubbelgångare?’
Iris höll precis på att beställa en egen öl och det gav henne några värdefulla sekunder att tänka. Hon plockade det första mans-namn som dök upp i huvudet och av någon konstig anledning kom hon att tänka på Monarken.
’Inte direkt. Carl… Carl-Gustav’
Marcus gapskrattade.
Emelie höll sig med viss ansträngning för skratt. ’Men seriöst… ’ Hon slängde en snabb blick på Marcus som för att understryka sin poäng.
Iris ryckte på axlarna.
’Förlåt, jag menar inte att låta taskig, men ditt namn är ju också lite… du är ju…’
’är ju vad?’ frågade Iris nyfiket.
’Kines.' Flikade Marcus in.
’Imponerande.’ Iris lade huvudet på sned och log mot Marcus. ’ Jag och min vietnamesiska kompis brukar annars få höra att det inte går att se skillnad på oss.’
’För att göra en lång historia kort: När mina föräldrar kom hit med mig som 3-åring så insisterade min pappa på att jag skulle få vad han uppfattade som ett svenskt namn för att passa in. Mamma har fortfarande en del att säga om vilket namn han valde, men jag trivs med det. Tro mig... du vill inte försöka uttala mitt kinesiska namn.’
’Kom igen, så svårt kan det väl inte vara? Ok, säg något annat då.’ Skrattade Emelie.
’Ursäkta…’ Iris tog emot sin flaska och betalade kontakt.
Hon smuttade lugnt på ölen och mötte Emelies otåliga blick. ’Nǐ hěn piào liang’
’Och vad betyder det?’
’Att du har spillt på blusen’ svarade Iris och flinade.
’Det gör det inte alls det. Kom igen, vad betyder det?’
’Om du kan pricka rätt på var Marcus kommer ifrån så säger jag.’
Emelie suckade. ’Jag tyckte det kändes oartigt att förhöra honom det första jag gör, liksom. Det är ju inte precis så att han bryter eller så.’
’Gissa rätt och jag bjuder resten av kvällen.’
’Du… det är ganska enkelt….’ Började Marcus.
’Ah! Inget fusk nu.’
Emelie sneglade ändå mot Marcus som för att få en livlina. ’Eh… Kenya?’
Han strök henne medlidsamt över armen och skakade på huvudet. ’Ledsen... fel väderstreck. Gambia. Men egentligen gills det väl inte eftersom jag är född här?’
’Nej, det gills inte. Du är diskvalificerad, Iris.’ Sade Emelie retfullt.
’Ok, låt gå för det. Översättning eller öl?’
’Översättning.’
Iris fångade Emelies blick igen och höll kvar den längre den här gången.
’Du är vacker.’
Av artighet växlade Iris kort över till Marcus, men spände sen ögonen i Emelie igen. Iris kunde se att hon rodnade.
’Så var kommer du ifrån då?’
’Psshh… tråk-Sverige.’
Marcus petade Emelie i sidan.
’Ge dig. Sverige är ju helt OK.’
’Nämn EN intressant sak med den här byhålan.’
’Har du någonsin varit i Norrland? Landskapet där är ju fan magiskt. Sen har vi ju Värmland. Dalarna är också schysst….’
’Halland. Västkust.’ Flikade Iris in.
’.. Räknas Gotland?’
’Du har hittat en skärpt man… ta vara på honom. Inte bara snygg utan han har vett att uppskatta även små underverk.'
Iris höjde flaskan i en skål mot Marcus.
’Norrland?’
Han höjde sin flaska till svar.
’Fuckin’ Norrland.’
Både Marcus och Emelie visade sig vara lättsamma och trevliga utöver sina behagliga utseenden. Iris kunde enkelt förstå hur de fattat tycke för varandra så snabbt. Och hon själv fattade tycke för dem båda. Marcus var lite äldre än vad Iris hade trott... 22 men såg ut som 19. Det billiga ansiktssmycket bidrog definitivt. Emelie var enklare och Iris gissade rätt på 20. Ingen av dem stördes av att hennes högre ålder utan verkade väldigt bekväma med i hennes sällskap.
När Emelie ursäktade sig för att gå på toaletten beslutade Iris att det var dags.
’Jag behöver nog också gå. Kan jag haka på dig så slipper vi köa så länge?'
’Jo visst!’
’Du försvinner ingenstans, va? Vi är strax tillbaka.’ Sade Emelie och höll sin hand på Marcus bröst.
’Hedersord. Gå inte vilse bara.’
Det var förvånansvärt nog ingen kö så de kom snabbt in i ett bås. Iris hade prövat romantik inne på krogtoaletter tidigare och tyckt att det var en väldigt överskattad erfarenhet. En upphetsande fantasi men inte alls lika charmigt eller ens möjligt i praktiken. Mest för att båset alltför ofta lämnats i ett vidrigt skick av personen innan. Det som de fick för kvällen såg dock helt OK ut.
Iris kissade först och Emelie uträttade sen sitt. Men när Emelie sträckte sig efter dörrhandtaget så lade Iris handen på hennes arm.
’Vänta .’
Emelie tittade förvånat på Iris.
’Jag menade det där jag sa förut. Jag tycker verkligen att du är vacker.’
Emelie stirrade förstummat. Efter 3 sekunders tryckande tystnad så lutade Iris sig fram och kysste henne. Den första var bara en försiktig snudd av läppar mot varandra, men Iris kunde se i blicken att den väckte något. Emelie var definitivt En Sån Där.
Nästa kyss fick ett mer entusiastiskt svar. Emelie’s tunga sökte sig in i Iris mun. Med två korta kliv vände Iris på Emelie och tryckte upp henne mot båsets ena vägg.
Det var ganska länge sen Iris senast hade haft en tjej. Det var så annorlunda mot att röra vid en killes kropp. Båda fantastiska på sitt vis men så olika. Emelies visste inte vad hon skulle göra av sina händer utan de drev omkring planlöst över Iris kropp tills Iris lugnt men bestämt förde en av dem till sitt ena bröst och lade den andra på sin rumpa.
Emelie kände sig helt utlämnad till den äldre, mer erfarna kvinnan, men njöt av hur Iris tog för sig av henne. Hon lutade bak huvudet mot väggen för att mjuka läppar skulle komma åt bättre att suga på hennes hals. En målmedveten hand sökte sig under Emelies korta kjol och smekte över stjärten. Iris följde sin impuls att söka sig längre ned. Fingrarna förde trostyget en bit in mellan skinkorna och strök genom klykan. En fingertopp sökte sig längre in och kittlade flyktigt mellangården. Att döma av Emelies läten och hur hennes tänder nafsade i Iris underläpp verkade det vara uppskattat. Handen släppte så småningom det den hade för att diskret smyga runt låret till framsidan och åter igen klättra upp mot ljumsken.
Trots att Iris visste gott och väl vilken effekt hennes beröring hade, så kände hon själv ingen brådska utan utforskade i godan ro. Först när Emelie började darra av upphetsning och sköt fram höfterna så visade Iris barmhärtighet och kupade hennes kön. Handen masserade flickans nu svällande vulva genom den tunna sidenbarriären och Iris kände hur handen under blusen kramade hennes bröst hårdare. Naglar skrapade mot hennes hud. Emelie kunde inte behärska sig utan stönade ohämmat medan hon tryckte sig mot Iris hjälpsamma fingrar.
Iris borde ha uppfattat rösterna utanför båset, men Emelie tog alldeles för mycket av hennes uppmärksamhet. Munnen som växlade mellan att plantera kyssar över halva hennes ansikte och att försöka föra ned tungan i halsen. Händerna som om vartannat smekte Iris bröst under toppen och om vartannat letade sig under kjolen för att försöka dra ned hennes trosor. Emelies fuktiga glädje i hennes hand.
Det bankade på dörren.
’HALLÅ!! Kan ni inte åka hem och knulla? Eller hyr ett rum för fan! Det finns faktiskt andra som behöver använda muggen som vanligt folk.’
Emelie såg skräckslagen ut medan Iris bara tittade på henne och fnissade.
’Vi får nog fortsätta senare.’
’Jag kan inte gå ut dit! Inte nu.’
’Det kan du visst. Det är ingen fara… jag är med dig.’
Emelie såg ganska dråplig ut med blusen på sned, utsmetat läppstift och knullrufs innan hon ens hade lämnat nattklubben. Iris lyckades dock snabbt få ordning på henne med van hand och några våtservetter.
När de öppnade dörren så gick Iris först med Emelie tätt bakom sin rygg. Vem som helst kunde fortfarande se henne, men att slippa se dem fungerade åtminstone som ett psykologiskt skydd. Emelie riktade ned ögonen i golvet, medan Iris utan problem mötte blickarna från de 4 tjejer som stod i halvcirkel utanför båset. Den närmaste blängde ilsket rakt genom Iris.
’Typiskt… ett par fittsnaskare som tror att de äger toan. Alltså… gay-klubben är i andra änden av stan om ni hade missat det.’
Iris sneglade snabbt åt bägge sidor och var inte särskilt förvånad över att se 3 fullt användbara bås som stod tomma och väntade.
’Kanske det, men då skulle jag ju gå miste om sådana guldkorn som dig. Vad sägs om att du går tillbaka en trappa upp och försöker få lite kuk för ikväll? Det kan du nog behöva och det var väl ändå ganska länge sen sist, eller hur?’
Hon var frestad att lägga till ’alltid finns det någon kille som är tillräckligt full eller desperat’ men det hade varit att utmana ödet.
’Dra åt helvete.’ Väste Onda Ögat.
Iris tog Emelie vid armen och gick snabbt förbi kvartetten. På väg uppför trappan hörde hon fragment av hot och svordomar som dränktes av musiken. Hon uppfattade någonting om ’djävla flator’, men inte mycket mer.
Emelie såg ledsen ut. Iris lyfte mjukt hennes haka i sin hand och log.
’Idioter… skit i dem. Ska vi åka hem till mig?’
’Men Marcus…? Helvete!!! Hur länge har vi varit borta?’
Iris slängde ett snabbt öga på sin klocka… 7 minuter hade passerat. Det hade känts som minst 20 när hon varit inne i båset med Emelie.
’Lugn… det har knappt gått 10 minuter.’
’Iris… alltså, jag… jag tyckte om det vi precis gjorde där inne. Det var ju… schysst liksom. RIKTIGT schysst. Men jag gillar verkligen Marcus. Det…’
Iris lutade sig fram och pussade Emelie på kinden.
’Givetvis tar vi Marcus med oss. Vi kan väl ha det trevligt ihop alla tre?’
Emelie såg tveksam ut och Iris bad för ett ögonblick till högre makter.
’Alla tre? Jooo… det kan vi ju förstås. Men är det ok med dig då? Och är det ok för Marcus?’
’Vi får väl fråga honom. Men då bör vi nog gå och hämta honom nu, innan han tröttnar på att vänta.’
Fortsättning följer.
Fler noveller av samma författare
