Min sons tränare del 5

---

---

Paniken i taxin är nästan obegriplig, hur jävla sakta kan den här taxikillen köra? Vill helst av allt byta plats med honom och köra själv. Vad som helst för att vara sysselsatt, stressad fiskar jag upp telefonen ur fickan och ringer upp det okända nummer som ringt mig tidigare och som troligen tillhör Kaspers mamma Monica. Inget svar. Skriver ett sms att jag sitter i en taxi och är på väg mot sjukhuset och trycker på skicka. Klart som fan att en förbannad lastbil svänger ut där framme också. Adrenalinet pumpar ut i kroppen och oron ligger som en stor klump i magen.

Väl framme efter vad som känns som en evighet springer jag in på sjukhuset och tar mig sprintande mot akutmottagningen. Allt vad jag kan om löpning, andning och steg är bortglömt, jag bara rusar. Flämtande och med blodsmak i munnen visas jag in till ett undersökningsrum av en sjuksyster.
Där på den pappklädda britsen sitter min rödgråtne Adam och ser så förskräckligt liten och rädd ut, han tittar upp på mig och säger ett enda ord.

-Pappa!

Det räcker för att det ska brista för mig. Gråten väller upp och tårarna börjar falla nerför kinderna när jag sätter mig vid hans sida med armarna om honom. Han rycker till av smärta när jag kramar för hårt. Kysser hulkande hans blonda huvud och är så lättad att vara framme hos honom.

-Jag kom så fort jag kunde, hulkar jag ur mig, Hur är det gubben? Gör det ont? Vad hände? Har doktorn varit här än? Frågorna strömmar ur mig och jag lägger först inte märke till att Monika sitter på en stol vid andra sidan av rummet.

-Adam och Morgan bråkade visst ute i trapphuset och det slutade med att Adam trillade ner för trappan, säger Monika som följt med i ambulansen, doktorn kände på skadan och det verkar som han har brutit nyckelbenet men han visar inga tecken på att ha någon hjärnskakning. Han har haft änglavakt, det kunde gått mycket värre.
Hon låter så saklig och påläst att jag undrar om hon jobbar i vården själv.
-Jag jobbar på ett äldreboende för dementa, svarar Monika, och sådana här skador är inte så farliga. Kasper bröt sitt nyckelben förra vintern när han skulle hoppa från taket på cykelskjulet hemma och det läker ihop på några veckor. Doktorn gick nyss och vi väntar på att en syster ska komma och lägga ett förband.
-Tack Monika, det var gulligt av dig att följa med Adam, säger jag och fiskar upp telefonen ur fickan för att ringa till Eva och berätta.
-Du får nog gå ut i väntrummet och ringa, brukar vara blockering i undersökningsrummen, säger Eva som verkar ha stenkoll.
Vänder mig till Adam och säger att jag bara ska gå ut för att ringa mamma och frågar om det är okay om Monika stannar hos honom.
Hans ynkliga lilla ansikte nickar och jag lovar att säga att han älskar henne.

Någon timme senare sitter vi alla i Evas bil på väg hem. Adam i ett 8-förband i framsätet bredvid sin mamma och jag i baksätet med huvudet fullt av systers förmaningar om att försöka se till att han håller armen stilla, undvika att få förbandet blött, tekniken för att hjälpa honom på och av med tröjor. Det är ju "min" vecka och trots Adams lama protester om att han inte är nåt barn längre så enas vi om att jag ska jobba hemifrån den kommande veckan, så jag kan hämta Adam på skolan om han får ont. Eva hade dessutom sitt månadsbokslut på jobbet denna vecka, men hon lovade att titta in på kvällarna på väg från jobbet.

Väl hemma är min kaxige och coole son snarare en sexårig morsgris än nån tjejtjusande tonåring. Står och lyssnar utanför dörren till Adams rum när hans mor nattar honom.

-Sov gott ädle prins av älsketofs, hör jag Eva säga och ler för mig själv åt det fåniga smeknamnet vi gav honom redan på BB där han låg på Evas bröst helt nyfödd och med en stor tofs hår som stod rakt upp på hans huvud. Sen många år totalförbjudet att nämna det smeknamnet utom just vid nattningar och när han är sjuk. Ja nattningar är det ju sällan tal om längre tänker jag för mig själv och går ut i köket och brygger en kanna te. Eva kommer ut i köket, tar en kopp ur skåpet och kommer bort till bordet. Ser hennes hand darra när hon håller i tekannan och jag reser mig genast och slår armarna om henne.
Hon klamrar sig fast vid mig när tårarna kommer och jag stryker henne lugnt över ryggen medan tårarna rinner till hos mig med.

-Magnus, jag var så rädd när jag körde upp till er, hör jag henne säga mellan hulkningarna, vet inte vad jag skulle gjort om något värre hänt honom.
-Har själv aldrig varit så rädd i hela mitt liv, svarar jag med en gråtklump i halsen, känner hur Eva börjar vagga i min famn och jag stryker henne över ryggen.

Detta känns så tryggt och sant. Såhär har vi alltid gråtit ihop, från den första sunkiga studentlyan jag hade i korridor när vi träffades, via lägenheten vi först hyrde och sedan köpte och vidare till villan vi bestämde oss för att skaffa och som var tänkt skulle rädda vår relation och vara Adams trygga barndomshem. Det huset där Eva nu bor med sin Peter och hans son Benjamin. Vi har gråtit över tentor som gått åt helvete, föräldrar som gått bort, min klantiga otrohet med Sandra, när Eva blev uppsagd från jobbet och till sist grät vi såhär när vi emellan dom våldsamma grälen insåg att vi inte kunde rädda vår relation och skulle gå åt skilda håll. Vi står och gråter vaggande i en långsam tryckare i mitt kök. Hennes famn är så välbekant, dofterna, känslan av att hålla henne i mina armar. Ser ner på hennes blankgråtna, rödsprängda ögon och böjer nacken.

Vi kysser varann. Inte sensuellt, lekfullt, skönt, erotiskt och vackert som det varit med Robert, utan detta är bara två vilsna vrak som klamrar sig fast vid något som är bekant och tryggt när livet skakat om dom båda. Känner dock hur jag styvnar mot Evas mage och tror hon märker det med för hennes hand stryker ner längs min rygg och vilar handen i korsryggen på mig. Som om hon inte riktigt vet vad hon ska göra härnäst. Styr henne så hon står med stjärten mot köksbänken och kysser hennes mer som Robert kysst mig i eftermiddags. Reaktionen låter inte vänta på sig, Evas hand glider in under min tröja och ner i jeanslinningen, in under kalsongtyget och greppar min nakna rumpa. Hon svarar girigt på mina kyssar och våra tungor leker med varann.

Känner hur lusten stegras i kroppen, jag är inte alls tänd på killar. Jag vill knulla bort alla tvivel från helgen, alla mina klantiga misstag och oron över Adam. Låter handen söka sig upp under Evas tröja och smekande cirkla kring hennes ena bröstvårta genom hennes tunna BH, känner hur den styvnar av min beröring. Eva fumlar med mitt bälte nu och får upp jeansen. Plötsligt fryser hon till och skjuter mig ifrån sig med händerna mot min bröstkorg. Ser på hennes ögon att hon är kåt och hennes andhämtning är hetsig.

-Magnus, vi kan inte göra det här, säger hon flämtande, jag vill, men jag kan inte. Förlåt!

Jag hinner inte ens svara henne innan hon lämnar köket och bara nån sekund senare slår dörren igen efter henne. Står fortfarande med öppet bälte, stenhård kuk och har smaken av min före detta sambos läppglans i munnen. Sjunker besviken ner på golvet och dunkar huvudet bakåt mot underskåpets hårda trälucka. Känner mig helt knäckt och tom. Gnider bort Evas kletiga läppglans med handryggen och slår sen min knutna näve hårt i köksgolvet. Smärtan från handen när den träffar den mörka skifferplattan känns skön, nåt som är på riktigt och påtagligt. Reser sakta på mig och knäpper jeansen. Går ut i hallen och ser min telefon som ligger avstängd kvar på hallbordet bredvid nycklarna, greppar den och stirrar tomt på den svarta skärmen. Lyfter blicken och möter mina egna ögon i spegeln. Håret är i oordning, rödgråtna ögonvitor, orakad och med svullna läppar.

Går mot dörren till Adams rum och tittar försiktigt in. Han ligger där med ett ansikte så avslappnat och rofyllt, vore det inte för förbandet och kudden som armen vilar på så skulle man aldrig tro att han var skadad. Inte minsta skrapsår i ansiktet. Önskar att jag kunde lägga mig där bredvid honom som när han var mindre, känna doften från hans varma kropp, nu när allt känns så besynnerligt. Smyger fram och ger honom en lätt puss på pannan.

Drar försiktigt igen dörren och går tillbaka till köket. Mitt halvdruckna te, Evas tomma kopp och kannan står kvar på bordet. Tekannan var Evas första födelsedagspresent till mig när vi fortfarande pluggade, hon hade varit så stolt över den dyra presenten, nu skulle jag helst vilja kasta den i väggen och höra hur porslinet splittras. Allt känns som en lögn, dukar istället av ordentligt, sköljer ut kannan och ställer den på sin plats i skåpet. Tar fram en flaska whisky, ett glas och sätter mig ner vid köksbordet med telefonen.

Lika bra att få det gjort, säger jag tyst för mig själv, tar en klunk av whiskyn och sätter på telefonen. Sms med oroliga frågor om Adam fyller inkorgen, som jag svarar på. Ett ynkligt "förlåt" från Eva, som genast raderas, tre meddelanden från Robert, som jag inte orkar öppna. Lägger ner telefonen på bordet igen och stirrar tomt på den medan alla känslor och frågor stormar runt i huvudet på mig. Tar en klunk till från glaset när telefonen åter plingar till.

"Hej Magnus! Står utanför på gatan och såg att det lyste. Får jag komma upp? Har med mig din och Adams väskor. Robert"

Tittar ut ur köksfönstret och ser Robert stå i regnet på andra sidan gatan med våra bagar och en påse från 7-eleven i ena handen och telefonen i den andra. Hjärtat slår en volt i bröstet men blir samtidigt nervös. Med en stresssvettig handflator vinkar jag åt honom att komma, blöter snabbt händerna under kökskranen för att i hallspegeln ordna till mitt ostyriga hår och kilar sen ner för trapporna för att släppa in honom.

Strax sitter han i mitt kök och jag häller utan att fråga honom upp en stor whisky som jag ställer ner på bordet framför honom. Han ser frusen ut och håret är plaskblött. Hämtar en handduk åt honom i badrummet.

-Här! Den här gången är det du som ser ut som en dränkt katt, säger jag och ser hur Roberts mörka ögon skiner upp vid referensen till vårt första möte.
När han torkat av sig och vi skålat i whiskyn blir samtalet snabbt stapplande. Uppskattande ord om den bärnstensfärgade drycken och lägenheten, oroliga frågor om Adams skada och bilresan hem. Jag vet att vi båda två vet att vi måste prata om det som hände i eftermiddags, men ingen av oss tycks ha modet att beröra just det ämnet. Efter en stunds obekväm tystnad när vi båda förläget läppjar på whiskyn skiner Robert upp och hämtar påsen han haft med sig i hallen.

-Köpte med detta till Adam, säger han och räcker fram kassen. Tittar ner i påsen och ser fotbollstidningarna Goal och Offside, några chokladbitar och den obligatoriska apelsinen.
-Tack Robert, vad snällt av dig, säger jag och ställer påsen på stolen bredvid min, det kommer Adam uppskatta. Greppar mitt glas och tar en klunk.
-Men hur känner du dig? Frågar Robert med betoning på du och sträcker sin hand över bordet och fattar min. Håret i nacken reser sig vid hans beröring.
-Hur ärlig vill du att jag ska vara? Frågar jag med blicken på hans solbrända starka hand. Tittar upp och möter hans mörka ögon, han ser genuint intresserad ut. Förstår att han menar allvar med sin fråga. Han är inte bara artig mot en pappa vars son skadat sig. Har killen inga osympatiska drag alls? Frågar jag mig själv.
-Du får vara hur ärlig du vill, Magnus. Och vill du inte prata så kan vi va tysta också....
-Kommer nog ta en stund att förklara, svarar jag dröjande.
-Snacka på du, jag har inte bråttom, säger han med sin mjuka men mörka stämma, är till och med ledig i morgon så vi kan snacka hela natten om det behövs.

Hans hand är varm och fast på min handrygg och jag känner en djup tillit till honom, sveper i mig det sista i mitt glas och hämtar vatten i kranen. Jag börjar prata om Adam, sjukhuset, rädslan, separationen, jobbet. Robert lyssnar och ställer vettiga frågor och berättar episoder ur sitt eget liv. Det enda jag inte vågar nämna är det tumult av känslor som han skapar i mitt inre. Förundras av hur han fått mig att berätta så öppenhjärtig om mitt liv, såhär pratar jag ju inte ens med mina närmsta vänner, tänker jag. Jag trivs med honom här och all den tidigare känslan av ilska och håglöshet är borta. Smiter in och kollar till Adam några gånger och det är när jag är på väg in i köket igen som blicken fastnar vid klockan på köksväggen. Den visar på tio i fem, vart har tiden tagit vägen?

-Robert, har du sett vad klockan blivit? Frågar jag och fyller på våra glas med mer vatten, du får naturligtvis gärna sova över här om du vill.
-Ja, jag satt just och tänkte på hur jag skulle ta mig hem i detta vädret, så jag sover gärna över om det går bra.

Går fram till köksfönstret och förundras. Det tunga regnandet har övergått till ett kraftigt snöfall och hela staden, husen, gatan, bilarna och träden är täckta av ett tjockt täcke med snö. Det ser nästan overkligt ut, så rent och orört. Rent och orört som vår knoppande vänskap eller vad det nu är, tänker jag. Flyttar blicken till den sittande Robert och blir rädd att han ska läsa mina tankar med sina outgrundliga mörka ögon.

-Du får välja om du vill ligga på soffan eller dela säng med mig igen, säger jag töntigt och hoppas att han ska säga sängen.
-Vi har ju sovit ihop tidigare så det klart jag delar säng med dig om det är okay, svarar han med ett charmigt leende, handduk fick jag ju redan när jag kom så jag tar en snabb dusch innan vi lägger oss, men får jag låna en tandborste?

Förklarar vart det ligger extra tandborstar medan jag plockar undan whiskyn och våra glas. Hör dörren till badrummet stängas och smiter in i mitt sovrum. Tack och lov bäddade jag rent förra veckan, rafsar ner huvudvärkstabletter och småplock från mitt nattduksbord, tänder sänglamporna kastar in lite använda kläder i garderoben och ställer min telefon på väckning. Känner ett pirr i magen av förväntan över att jag åter ska dela säng med Robert samtidigt rädd för den varma känsla som spirar inom mig.

Robert kommer in i sovrummet med handduken om midjan och sina kläder över armen.

-Får man ta högersidan här med? Frågar han medan han lägger från sig kläderna i fåtöljen vid fönstret.
-Visst, sover alltid på vänstern, ljuger jag.

Går ut i hallen och ser Roberts skor och jacka som jag snabbt förflyttar in i garderoben, vill inte behöva förklara för Adam i morgon varför hans tränare sover över i samma säng som hans farsa.
Tar en snabb dusch, borstar tänderna, står med en parfymflaska i handen och är redo att spraya på men ångrar mig och ställer in den i skåpet igen. Vill inte verka fånig. Tittar in i min sons rum innan jag tar med mig min och Adams väskor in i sovrummet.

-Två själar, en tanke, säger Robert som ligger på sängen med 7-eleven påsen vid sin sida och bläddrar lite i Offside, tänkte att han nog skulle tycka att det var lite knepigt att jag sov över va?
-Ja, brukar ju inte ha nattgäster när han är här, säger jag, kan ju säga att du kom förbi med väskorna i morgon när han var i skolan, om det är okay med dig.
-Ska försöka vara tyst som en mus i morgon innan han går till skolan, svarar Robert, kom och lägg dig, du har haft en lång dag.

Tar av mig handduken och kryper naken ner under täcket.

-Tack för att du kom förbi, Robert, säger jag, det var skönt att få prata av sig.
-Inget att tacka för, det klart att jag finns här om du behöver snacka, säger han, och vänder sig på sida med ryggen mot mig och släcker lampan, sov gott, Magnus.
-Sov gott, svarar jag och släcker min lampa.

Både besviken och lättad av att han verkar vilja sova lägger jag mig på sida och knölar rätt kudden och somnar snabbt.

Vaknar av att Robert vänt på sig i sömnen och låg mot min rygg, med sin kraftiga arm om mig. Kommer på att jag trivs med att känna hans håriga bringa mot min ryggtavla. Märker att han har stånd som pressar mot min ena skinka och jag blir genast kåt, flyttar mig lite försiktigt på underkroppen för att inte väcka honom. Vågar nästan inte andas när jag känner hur hans tunga stånd glider ner i min stjärtskåra. Trycker mig försiktigt bak mot honom igen och flämtar till när hans hårda ollon glider över mitt rövhål. Nu rör han sig mot mig och kuken fortsätter in mellan mina ben tills jag känner hur hans savande ollon trycker mot baksidan av min pung. Hans höftkammar ligger mot mina skinkor och hans trimmade pubishår kittlar vid svanskotan.

Lyssnar spänt på en förändring i hans andning, men blir efter en stund fullt övertygad om att han ännu sover. Min egen kuk står stenhård mellan mina ben och ber om en förlösande orgasm. Lyfter lite på ena benet för att komma åt att smeka Roberts stora ollon som nu savar försats över min slappa pung. Mina fingrar blir snabbt kladdiga av hans safter och jag för fingrarna mot munnen. Smaken är mindre ovan idag och jag njuter av att känna den salta smaken av honom.

Låter det lyfta benet slappna av och känner då hur Roberts hårda lem trycks ännu hårdare mot området mellan pung och stjärt. Det känns ovant men samtidigt vansinnigt skönt och spännande. Känner hur min kuk hårdnar ytterligare och försatsen börjar sippra ut över ollonet.

-Mmmmm, du e skön, mumlar Robert i sömnen men verkar fortsatt sova. Ligger på helspänn men hans andning är fortfarande lika jämn och trygg som tidigare.

Sträcker ner handen och börjar gnida min hårda stake, stöter lite försiktigt med rumpan bak mot Roberts muskulösa kropp för att ytterligare stimulera mellangården. Och märker efter att några försiktiga stötar att stimulansen fått Robert att mjukt börja jucka med sitt underliv mot min kropp. Livrädd släpper jag kuken och funderar på vad fan jag ska göra. Ligger ju här svinkåt med Roberts hårda balle mellan benen och njuter i fulla drag. Lusten tar överhanden och jag greppar åter mitt stånd och runkar försiktigt medan Robert låter sin stora kuk glida in och ut mellan mina ben. Känner flera gånger hur hans ollonkant snuddar vid min känsliga analöppning och kan inte låta bli att stöna in i kudden. Känslan är enorm.

-Älskar dig Sara, mumlar Robert nästan ohörbart i sömnen och stöter hårdare med sitt underliv.

Mitt inre blir i ett ögonblick iskallt. Vem fan är Sara? Är han inte bög? Är Sara hans ex? Hinner inte tänka vidare på det för nu har hans försatskladdiga ollon flera gånger tryckts mot mitt rövhål och det känns både ovant och härligt. Greppar hårdare om staken och börjar runka fortare, känner att jag är nära, mycket nära.

Känner hur den första strålen het sperma från Roberts kuk träffar baksidan av min pung, nästa kommer rätt över min analöppning. Blir chockad av den sköna känslan av hans varma sats mot mitt rynkiga stjärthål. Känslan är helt obeskrivlig, sexig, förbjuden, men den gör mig supertänd.
Släpper kuken och låter handen glida ner på pungen och ta med sig några droppar av hans fortfarande varma krämiga sperma som jag kåtgirigt suger i mig medan min stenhårda kuk rycker av lust. Lyfter åter benet och för med min spermakladdiga hand Roberts ollon mot mitt nersprutade stjärthål. Det känns så skönt. Roberts hand sluts om min kuk och han runkar mig skönt. Hinner inte ens bli rädd att han ska bli förbannad av min sexlek, är bara brunstigt kåt.
Känner hur sprutet kommer rusande genom min hårda kuk och skjuts rätt ut i sängkläderna. Pressar röven bakåt och känner hur toppen av Roberts ollon öppnar ringmuskeln och ett sista sprut varm sats tränger in i mig, oväntade händelsen gör att min orgasm nästan startar om igen....bara kraftigare än jag någonsin varit med om tidigare. Flämtande ligger jag och känner hur Roberts bröstkorg trycks mot min rygg för varje andetag.

-Vaknade av att det gick för mig, viskar Robert fortfarande med handen om min kuk och kysser min nacke, har nog aldrig vaknat så skönt.
-Du hade vänt dig i sömnen och....

Robert flyttar på sig och tystar mig med en kyss, hans mun smakar fortfarande tandkräm. Känner hur han släpper min slaknande balle och slickar i sig satsen innan han kysser mig igen. Just nu är alla frågor och tvivel borta. Känner hur hans sperma rinner mellan skinkorna och försöker resa på mig.

-Och vart är du på väg?
-Måste ta en dusch, svarar jag viskande, är ju helt kladdig.
-Skit i det, säger han och drar mig närmare sig, vill ligga nära.

Ligger nu med Roberts arm under nacken och känner hans kropp mot min. Hans halvsvullna kön ligger mot min korsrygg och jag njuter. En tanke far igenom huvudet.

-Vad är klockan? Sträcker mig mot telefonen på nattduksbordet och alarmet sätter igång samtidigt som jag snuddar vid telefonen.
Robert släpper mig samtidigt som jag börjar fippla med mobilen för att få tyst på den, känner Roberts hand stryka mig ner över ryggen och in i min spermakladdiga stjärtskåra. Smeker mig över det lite ömma hålet och för sen fingrarna till sin mun.

-Ditt smakar bättre än mitt, säger han när jag böjer mig ner och ger honom en kyss medan hans hand åter söker sig till min stjärt och hämtar mer av sin sats, som han slickar av fingrarna, eller så jäkla illa är det inte, men ditt är godare.

Drar på mig morgonrocken och kastar en blick på honom i sängen, morgonpliriga ögon och ena handen i skrevet under täcket. Han ser så naturlig och sexig ut.

-Få iväg Adam till skolan nu och kom och lägg dig igen, säger han med en blinkning, och ingen dusch.....jag vill slicka dig ren.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Hemliga liv på Östermalm	Homo	4.4	9/3-22
Kollegan jag avskyr	Homo	4.5	6/10-20
Min sons tränare del 7	Homo	4.7	24/9-16
Min sons tränare del 6	Homo	4.4	28/6-15
Min sons tränare del 5	Homo	4.6	21/6-15
Min sons tränare del 4	Homo	4.6	16/6-15
Min sons tränade del 3	Homo	4.5	10/6-15
Min sons tränare del 2	Homo	4.7	9/6-15
Min Sons tränare	Homo	4.5	2/6-15

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.