Som honung. Del 1: Massage

---

---

Jag ser att han har ont.
Redan under det första seminariet sitter han och skruvar på sig och då och då grimaserar han till av smärta. I pausen, när alla lämnar rummet och börjar röra sig mot kaffeautomaten och toaletterna, går jag fram till honom och frågar hur det är med hans rygg egentligen?
-Har du ont? undrar jag med en bekymrad min.
-Ja, som fan. Det märks va? svarar han och ler snett.
Två dagar av stillasittande på grupparbeten och seminarier på hårda obekväma stolar ligger framför oss. Jag tycker genuint synd om honom.
-Vill du ha lite massage?
Jag anstränger mig för att låta obrydd på rösten, och jag försöker verkligen att se ut som att det är den naturligaste fråga i världen som man kan ställa till sin kollega. Eller, han är mer än min kollega – i den snåriga hierarkin på vårt jobb är han egentligen chef, dock för en annan avdelning än min. Att han är 20 år äldre samt att jag är huvudlöst förälskad i honom, och har varit det sedan jag började för två år sedan, är ett faktum som komplicerar saker och ting ytterligare. Han har möjligtvis redan förstått det. När vi får ögonkontakt håller han kvar blicken och han ler ofta mot mig, men det är bara sådan han är; flirtig, men på ett oskyldigt sätt. Han är alltid lättsam och avslappnad mot mig, och det skulle han ju inte vara om han var intresserad.
Han tittar till på mig. Det känns som att det tar flera år innan han svarar, fast det bara är någon sekund:
-Ja, om du har tid och lust så skulle det vara uppskattat...!
-Det är bara att säga till.
Vi går åt skilda håll och det ska dröja ända fram till efter middagen förrän det blir av.

Jag har just rest mig för att gå till mitt rum. Klockan är 21:30 och de flesta har redan brutit upp. Vi hamnar vid receptionen för att hämta våra kort samtidigt och när han ser mig höjer han på ögonbrynen, som att han just kom på något han glömt.
-Du, just det, den där massagen! Har du tid?
Frågan kommer så direkt så jag blir lite ställd.
-Vadå...nu?
-Javisst! Om du kan?
-Jo...eh...javisst! Ska jag följa med upp på rummet eller......?
Jag rodnar, eftersom att det låter lite suspekt – till och med receptionisten, som har hört vår korta konversation, tittar lite förbryllat på oss.
-Ja, kom! Han ler lite.
Han går före mig i trappan och genom korridoren fram till hans enkelrum. Han stoppar nyckelkortet i dörren. Klick-klick. Jag går efter honom in.
Ett litet rum, med en stor säng i mitten. Skrivbord och stol till vänster. En liten platt-TV på väggen mittemot sängen. Till höger på golvet står hans ryggsäck. På sängbordet ligger mobilladdare och någon slags adapter till datorn.
-Jaaa du, var ska vi...? säger han och ser sig omkring. Han tar av sig kavajen.
-Det kanske är bekvämast om du sitter och jag står, säger jag.
Han greppar tag om skrivbordsstolen och hänger kavajen över den, sedan sätter han sig ner med ryggen mot mig.
-Du kommer att få jobba hårt nu, säger han lite skämtsamt.
Jag lägger händerna på hans axlar, placerar tumme och pekfinger på var sin sida om hans spända muskler och klämmer till.
Han stönar, först av smärta, men sedan faller hans huvud framåt mot bröstet och han hummar lågt.
-Mmmmm. Precis där.....Gud så skönt.
Jag masserar långsamt men hårt, tar i så att det gör ont i fingrarna. Hans kropp följer med i rörelserna, gungar fram och tillbaka när jag ömsom nyper och släpper taget om hans axlar.
Jag fortsätter neråt, längs hans ryggrad. Han är kraftigt byggd, med några extrakilon, men det attraherar mig, får mig att vilja bli omhållen av honom, det är någon slags trygghet han utstrålar.
I höjd med hans midja pressar jag mina knogar mot hans rygg. Något ljud jag inte uppfattar kommer från hans mun, men han ger inga tecken på att jag ska sluta. I stället byter han ställning och, märkligt, jag tycker att han liksom flyttar sig närmare mig. Jag masserar nästan nere vid hans ryggslut nu. Långsamt vandrar mina händer uppåt igen och när de når nacken lutar han huvudet bakåt, han är så nära nu att jag ser att hans ögon är slutna. Mina rörelser saktar ner något. Mitt hjärta börjar bulta hårdare. Håller något på att hända? Tänk om jag skulle böja mig fram, bara lite. Tänk om jag skulle kyssa hans panna, låta händerna glida runt hans kropp och försiktigt börja knäppa upp skjortan...
Han verkar märka att jag blir förändrad, för plötsligt reser han sig upp, rättar till skjortan lite och vänder sig mot mig.
-Tack. Det där behövde jag verkligen.
Han höjer axlarna och vrider på huvudet för att stretcha ut musklerna.
-Du är duktig.
Jag ler.
-Har du gått nån kurs eller nåt?
-Nej, skrattar jag.
Han går bort mot dörren och släcker taklampan i den lilla hallen. Jag förstår att han tänker gå och lägga sig och att jag borde gå. Jag tittar hastigt mot sängen. Den saknar överkast men är snyggt och prydligt bäddad med vita hotellpåslakan, sådana som prasslar när man kryper ner i dem.
Jag är framme vid dörren. Han har redan lagt handen på handtaget och tackar mig igen.
-Varsågod, säger jag. Bara bra om jag kunde få dig att slappna av lite, så att du kan sova..
Jag tycker att han ger mig en speciell blick när jag säger det, men det är svårt att se i dunklet i hallen.
-Det ska jag nog kunna, säger han. God natt.
-Detsamma.
Jag går ut i korridoren. Efter några steg vänder jag mig om och säger ”sov gott”. Han står kvar med handen på dörrhandtaget, han ser trött ut, men han ler.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Sex med fem sinnen.	Heterosex	4.0	20/10-15
Han + jag = sant?	Heterosex	3.3	17/8-15
Som honung. Del 1: Massage	Heterosex	3.0	15/6-15
Lovelace	Heterosex	3.8	15/3-09
Justify my love	Heterosex	4.0	3/3-09

Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.