Avsnitt 2: Miguel och Eric
Författare: thestoryoflove Datum: 2015-04-07 17:29:36
Läst:
8 703 gånger
Betyg: 2.5 (2 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Avsnitt 2: Miguel och Eric
Idag innehöll konditoripåsen kanelbullar. Miguel hängde av sig jackan och satte sig sedan ner bakom skrivbordet med en mugg kaffe och en kanelbulle. Förvånat upptäckte han att det haglade utanför fönstret.
Gårdagen för hans del hade bestått i att han städat lägenheten från golv till tak medan Eric legat på soffan och tittat på Eurosport då han inte hasade fram och tillbaka mellan kylskåpet och teverummet i sina trasiga sockor och militärgröna långkalsonger. Dagen hade avslutats med att sambon ställt sig på alla fyra i sängen och beordrat Miguel att slicka hans röv medan han runkade.
Miguel hade tuggat i sig bullen och sneglade nu lystet mot konditoripåsen. Skulle Anna-Karin ha något emot om han tog en bulle till?
Han tittade på klockan. Det var inte konstigt att kollegan var på kontoret före honom denna morgon med tanke på att hon säkert blivit kallad upp till chefen för att rapportera om dataintrånget i helgen. Officiellt var Miguel bara en assistent så därför var han befriad från jobbiga möten. Egentligen var han fortfarande en student på tekniska högskolan.
Redan efter första veckorna på praktiken hade Anna-Karin konstaterat att hennes elev var minst lika kunnig som henne själv, därför hade Miguel blivit kvar på Kronos långt efter praktikens slut.
Miguel stirrade på den mörka dataskärmen. Tack vare den generösa lönen Kronos betalade ut åt honom, hade Eric kunnat behålla lägenheten han ärvt efter sina föräldrar. Miguel hade även betalat sambons bil och det var inte mer än rätt då Eric mer eller mindre tjänade som hans privatchaufför. Miguel hade inte åkt kollektivt en enda gång sedan Eric vandrat in i hans liv.
Miguel satt och läste ett mejl från Dr. Adrian Creed, som försökte få honom att hoppa på ett nystartat robotprojekt, när Anna-Karin steg in på kontoret.
Miguel stängde ner mejlsidan. Projektet var inget att tänka på då han skulle bli tvungen att flytta till Portugal.
Anna-Karin verkade ha ovanligt besvär med sin tunga kroppshydda denna morgon. Svettpärlor glittrade i hårfästet över nacken med det kraftiga hudvecket och hon andades tungt när hon tog tag i bullpåsen och satt sig ner bakom skrivbordet mittemot hans.
”Ta en bulle”, sa hon och sträckte fram påsen.
”Tack.” Han stack ner handen och tog sin andra kanelbulle. ”Hur gick det uppe hos Ormen?”
Anna-Karin tuggade ur munnen och svalde. ”Du vet lika väl som jag att attacken måste ha kommit inifrån Kronos. Ormen tycker det är jäkligt obehagligt. Jag tror inte ens kvinnan lyssnade när jag förklarade hur rensopat det var efter inkräktaren.”
”Alla lämnar spår”, sa Miguel och stoppade in en bullbit i munnen. Men han höll med om att inkräktaren visste hur man städade efter sig.
Anna-Karin suckade och Miguel såg att hon hade gula svettfläckar under armarna på den gulblommiga blusen. Samma blus som hon haft på sig för två dagar sedan.
”Har du sovit här?” frågade han.
Hon fnös och började plocka isär en ny bulle. ”Jag har bott i serverhallen. Ventilationen krånglar igen. På tal om det så krävde jag att Ormen måste ta ett snack med ventilationskillarna om det.”
”Bra”, sa Miguel. Ett fungerande kylsystem var a och o i en serverhall.
De började jobba. Utanför fönstret hade hagelskuren övergått till solsken, typiskt aprilväder.
När det var dags för lunch var kanelbullarna uppätna och kaffet i Miguels kopp hade kallnat.
Tillsammans gick de ner i matsalen och ställde sig i kön. Idag fick de välja mellan köttfärslimpa eller rotfruktsgratäng.
Miguel valde köttfärslimpan och satte sig ner vid ett av de orangea plastborden.
”Är du fortfarande blåslagen?”
Han ryckte till över Anna-Karins fråga.
”Du rör dig lite stelt”, förklarade hon.
”Nja, det är bättre”, mumlade han till svar. Gud, för en sekund hade han trott att hon listat ut att det var Eric och hans brutala sexlekar som ibland gjorde honom alldeles mörbultad.
Halvvägs genom lunchrasten fick han ett meddelande från Eric.
Gå in på handikappstoan på entréplan, stod det.
Han stoppade ner mobiltelefonen och kände hur blodet rusade ner i kuken. Vad hade Eric nu hittat på?
”Jag måste gå”, sa han och reste sig hastigt.
”Men ät upp först”, protesterade Anna-Karin. ”Du ser ju ut som en fågelskrämma.”
Miguel lyssnade inte utan skyndade ut ur matsalen, väntade otåligt på hissen, innan han nådde ner i entrén och gick in i den korta korridoren fram till toaletterna.
Han stannade tvekande då han fick syn på en kvinna med burrigt blonderat hår och stora guldringar i öronen. Hon var klädd i högklackade skor, tajta jeans och urringad tröja.
Hon rättade till läderryggsäcken över ena axeln och steg osäkert fram till honom.
”Miguel?”
Han harklade sig och nickade.
Då hon fått det bekräftat vände hon på klacken och gick och öppnade den breda, gröna dörren in till handikappstoaletten.
”Get in!” beordrade hon snabbt och lågt.
Väl inne låste hon om dem, öppnade ryggsäcken och tog fram en bärbar dator som hon riggade upp på skötbordet.
Miguel rynkade ögonbrynen åt webbkameran.
”Det är väl bara Eric som kommer att titta, va?” Hjärtat bankade i bröstet.
”No Swedish”, sa hon.
Han hoppades att sambon bara förväntade sig att kvinnan skulle suga av honom framför kameran, för han ställde sig tveksam till om han skulle kunna förmå sig själv att sätta på henne.
Kvinnan drog av sig tröjan och visade på sina små fasta bröst i den svarta spetsbehån.
”Take your clothes of.”
Miguel drog av sig den stickade tröjan och började knäppa upp jeansen, men hejdade sig med sista knappen då han såg den stora, ådriga, svarta dildon hon drog fram ur ryggsäcken.
”I fuck you, okey?”
Gummikuken måste minst vara trettio centimeter lång och ungefär nio centimeter i omkrets.
Han svalde. ”Okej.”
Så det var så här Erics plan såg ut. Han tittade in i webbkameran.
Kvinnan påvisade att han skulle ställa sig gränsle över toalettstolen med handflatorna mot väggen. Miguel klev ur byxorna och ställde sig i position.
Kvinnan hade spänt fast dildon i en sele om höfterna utanpå jeansen.
”I fuck you now, okey?”
“Yes”, svarade han otåligt och i samma stund tryckte hon in kukspetsen i hans rövhål.
”Aj!” skrek han och blängde ilsket på henne över axeln. ”Vad fan håller du på mig?”
Hon tittade skräckslaget på honom.
”Do you know what you doing?”
“Sorry.” Hon letade fram en burk glidmedel.
”I´m not going to be able to take the whole thing”, sa han åt henne.
“Sorry”, svarade hon med ett fåraktigt leende. ”I don´t understand.”
Åh herregud, tänkte han. Var hade Eric hittat den här människan?
”Take it easy”, sade han tydligt innan han, efter att han slängt en trotsig blick in i webbkameran, sänkte huvudet och stirrade ner på toalettstolen mellan sina ben. Tanken på dildon var både upphetsande och skrämmande, men han litade inte på kvinnan bakom sin rygg.
Men jag litar på Eric. Tanken lugnade honom och kuken reste sig då han kände trycket från dildon.
”I fuck you now?”
”Yes”, morrade han mellan tänderna. ”Fuck me!”
*
På skärmen såg Eric sin lilla älskling skreva över toaletten medan Natalia långsamt tvingade in monsterdildon i hans röv. Miguel grimaserade och Eric önskade att han själv varit den som tryckt in dildon i skithålet.
Miguel ryckte till och sträckte bak handen och stoppade Natalia som varit på väg in för långt. Eric rörde otåligt på sig och grep tag om pungen utanpå byxorna.
Kom igen, tänkte han. Visst fan klara du det här! Hans tappre krigare var stark.
Bredvid honom, inne på det lilla fönsterlösa kontoret, lutade sig unge Jolin fram på stolen och stirrade på skärmen med öppen mun.
Jolin var 19 år gammal och hade bara jobbat som säkerhetsvakt åt Kronos i två månader, men redan första veckan hade Eric kommit på grabben med att pissa på en nakenbild av en storbystad kvinna som grabben lagt ner i pissoaren. Eric visste inte om Jolin upptäckt att Eric sett vad han gjorde, men Eric hade hållit ett vakande öga över honom sedan dess.
Mycket riktigt. Unge Jolin hade sina ortodoxa sidor som Eric uppmuntrat honom att följa. Det var bara nyttigt.
”Det ser ut som det gör ont”, sa Jolin, men kunde för allt i världen inte slita blicken från skärmen.
”Allt är kontrollerat”, lugnade Eric. Jolin tände inte på smärta, varken att ge eller ta. Nej, Eric trodde att grabben var den som ville vårda.
Jolin såg Miguels smärta och ville lindra den.
”Gör han det här för att du sagt åt honom det?”
På skärmen svankade Miguel för att ge dildon mer utrymme. Det fanns en chans att han skulle kunna sluka hela.
Jävla stålrumpa, tänkte Eric med ett leende och knäppte upp svångremmen.
”Ja, han lyder mig”, svarade han Jolin. ”Slappna av. Dörren är låst.”
Grabben började smeka sig själv.
De hörde hur Miguel tjöt till och Natalia drog sig hastigt tillbaka vilket fick Miguels tjut att förändras.
Nej, din jävla amatör, tänkte Eric. Fortsätt knulla på han! Han gillade ju det tills du så vårdslöst drog tillbaka monstret.
Jolins hand hade hittat ner i byxorna.
”Kör på grabben”, uppmuntrade Eric. ”Njut av showen. Efteråt så ska jag presentera er för varandra.”
En svag pianomusik började höras ur högtalarna och Eric kände genast igen den som det episka pianointrot till Don´t stop Believing med Journey. Så länge han känt Miguel hade hans lilla älskling haft just den ringtonen.
*
Just a small town girl. Living in a lonely world. She took the midnight train going anywhere.
Miguel pressade sig själv upp mot väggen för att komma undan dildon som våldgästade hans anal. Kvinnan bakom honom lyssnade till hans rörelser och drog sig ur honom.
Miguel stönade tungt och torkade sig om munnen med handen som han pressat över sina egna läppar så att andra toalettbesökare inte skulle höra honom.
Mobiltelefonen, som låg och surrade i byxfickan nere på golvet, slog av men började snart låta igen.
Just a small town girl …
Det knackade på dörren.
”Busy!” skrek hon.
Miguel fick ett lätt slag av panik och slog igen datorn ovanpå skötbordet.
”We finish?” undrade hon.
No am Swedish, tänkte han utan att säga något, för han förstod att hon inte skulle förstå skämtet.
”Yes.”
Vem fan var det som dunkade på dörren?
Hon stoppade snabbt ner dildon och selen i ryggsäcken och tog på sig tröjan.
Miguel hindrade henne när hon var på väg att låsa upp dörren.
“Wait a fucking second. I need to put on my clothes.”
“Sorry”, sa hon och han förstod att hon inte visste vad han sa.
När hon lämnade handikappstoaletten grep han snabbt om handtaget och fick en skymt av en lång, manlig gestalt utanför, innan hon flydde.
Miguel smällde igen dörren, men den rycktes upp lika fort.
Killen i dörrhålet var lång, bredaxlad med smala höfter, klädd i mörkröd skjorta och grå slips.
”Det är upptaget!” skrek Miguel och slängde förläget igen dörren.
Han klädde sig hastigt och hörde hur det knackade på dörren.
”Jag har ringt dig”, sa den långa killen på andra sidan dörren.
Miguel öppnade.
Uppenbarelsen utanför höll upp en mobiltelefon och Miguels började ringa.
”Jag har väntat. Är du dålig i magen?” Killen slängde en blick bort mot kröken av korridoren där kvinnan med ryggsäcken förvunnit.
”Var det så illa att du behövde hjälp?”
Miguel tittade på klockan. Det var hög tid för honom att bege sig tillbaka till arbetet.
”Jag har inte tid. Ring mig.”
Han knuffade sig förbi killen.
”Men … Hallå! Jag har redan ringt dig!”
Miguel flydde genom den gröna korridoren och tvärstannade när han fick syn på Eric som stod i sin vaktuniform vid entrédisken.
Sambon gjorde en diskret rörelse med handen som sa Miguel att komma fram till honom.
”Du var duktig”, mumlade Eric innan han gjorde Miguel uppmärksam på killen med den snaggade frisyren bredvid sig.
”Det här är Jolin. Ni kommer ses snart.”
”Snyggt hår”, sa Jolin och gjorde en rörelse som om han ville röra vid Miguels rosa hår.
Eric puttade till Jolin som fick honom att förstå att man inte petade på varandra hur som helst i offentlighet.
Miguel mötte kort killens blick innan han gick därifrån.
Den här Jolin måste vara Erics lärjunge. De skulle ha ett intressant samtal när de kom hem.
Vem var Jolin?
Men framför allt, vart satt de gränserna?
Miguel köpte en chokladkaka och hann trycka i sig den innan han kom in på kontoret där Anna-Karin koncentrerat satt framför dataskärmen.
”Har Horn hört av sig?” frågade hon utan att slita blicken från datorn.
”Nej. Vem?”
”Sebastian Horn. Jag bad honom ringa dig.”
Miguel satt sig ner på stolen.
”Nej, han har inte ringt.”
Fler noveller av samma författare
