Miguel Del II
Författare: thestoryoflove Datum: 2015-04-05 13:41:50
Läst:
7 688 gånger
Betyg: 2.8 (4 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kylan slog mot Miguels nakna hud när täcket drogs av honom. Han blinkade mot solen som sken in genom det skitiga fönstret.
Han kastades runt på rygg. Eric drog honom i anklarna så att han fick plats att gränsla hans ansikte.
Miguel kväljde till när kuken pressades in i hans mun. Han blottade strupen och andades genom näsan. Den välbekanta värmen och lukten från sambons könsorgan gjorde honom inte upphetsad denna morgon.
Eric lät kuken vila i hans hals, den håriga pungen mosades mot hans mun och täppte för stunden igen också hans näsborrar. Miguel protesterade kvävt och klappade med handen på sambons lår för att göra honom uppmärksam på att han inte kunde andas.
Det dröjde kanske två sekunder innan Eric drog sig tillbaka och lät Miguel ta ett djupt andetag innan han återgick till att munknulla honom.
När Eric tillslut lämnade sängen, som bara var en resårmadrass på golvet, torkade Miguel av sitt nerkletade ansikte med lakanet.
Han var hungrig.
Miguel klättrade nedför stegen som ledde ner till hallen och gick in i köket. Genom fönstret såg han Eric gå över den mörka gräsmattan fram till utedasset.
Eric suckade. Han gillade landet men önskade att stugan bjudit på mer bekvämligheter. Han var van med en varm dusch på morgonen och att kunna spola efter sig när han varit på toaletten.
Han tände gasplattan och fyllde kaffepannan med vatten från tunnan bredvid det skamfilade köksbordet. Eric hade börjat rusta upp den gamla sommarstugan när han köpt den för snart tio år sedan, men det enda rummet som fått sig ett ansiktslyft än så länge var vardagsrummet som fått nytt golv och tätning runt fönstren. Det hade även satts in en altandörr men någon terras fanns det inte.
Eric kom in när Miguel dukade frukostbordet. Sambon satte sig tungt ner på en stol och letade upp ett korsord i en gammal veckotidning. Han var ovanligt tyst denna morgon.
”Hur är det?” frågade Miguel lågt.
”Är kaffet klart?”
Miguel serverade dem en varsin kopp innan han själv satte sig ner på stolen mittemot Eric.
”Vad vill du hitta på idag? Vi kan väl ta en promenad ner till sjön?”
Eric tittade upp på honom.
”Ser du inte att jag inte mår bra?”
Miguel började breda en smörgås. ”Du kan väl berätta för mig vad det är som är fel?”
”Jag har ont i huvudet. Vet du varför?”
Miguel skakade trött på huvudet. Sambons humörsvängningar kunde vara påfrestande.
Eric sträckte ner handen i bakfickan och slängde upp Miguels mobiltelefon på bordet.
”Jag har sagt åt dig att stänga av den när du är ledig.”
Miguel grep efter mobilen men Eric var snabbare.
”Det kan vara något viktigt.”
Han brukade komma ihåg att stänga av den.
”Eric, får jag den”, bad han. ”Förlåt, men jag glömde. Snälla, det måste vara någon från jobbet som försökt få tag på mig.”
Eric grimaserade och gav honom motvilligt mobiltelefonen.
Anna-Karin hade ringt två gånger och lämnat ett meddelande. Miguel lyfte mobilen mot örat. På andra sidan bordet blängde Eric på honom medan han gjorde iordning en knäckemacka med ost och gurka. Miguel gav honom ett ursäktande leende. Det var inte hans mening att förstöra deras lördagsmorgon med jobbsnack.
”Hej, Miguel”, hörde han Anna-Karins röst. ”Förlåt om jag stör. Men jag har upptäckt en mask i systemet. Jag lyckades stoppa den innan den tog sig igenom Fästningen men jag behöver din hjälp med att spåra den. Ormen är på krigsstigen. Jag behöver verkligen din hjälp, så snälla hör av dig.”
När Miguel tog mobilen från örat var fingrarna alldeles stela av kyla. Filten han svept om axlarna hjälpte inte mot kylan som kom inifrån.
Det här skulle Eric inte tycka om.
”Jag måste tillbaka till stan”, mumlade han utan att våga titta upp på Eric. Sambon skulle bli så besviken.
”Du är ledig”, sa Eric hårt.
”Det har uppstått ett problem på jobbet.”
”Inget du kan sköta härifrån?”
Han skakade på huvudet. Det var omöjligt att ta sig in i Fästningen utan att själv vara på plats. Det var en del av säkerhetssystemet han och Anna-Karin programmerat.
”Nej”, sa Eric. ”Vi stannar här. Det är klart de ringer dig när de får problem på en helgdag. De vet väl att du ställer upp utan att krångla.” Han fnös. ”Hur viktigt kan de vara om de ber en student att lösa problemet?”
Miguel bet ihop käkarna. Han kunde inte säga Eric hela sanningen för han visste hur han skulle reagera.
”Jag måste.”
”Nej.”
Frustrerat reste sig Miguel upp. ”Nej, jag måste. Jag är ledsen, Eric. Men Anna-Karin behöver min hjälp. Det … det är en fråga om företagets säkerhet!”
Eric frustade hånfullt. ”Värst vad du blivit viktig helt plötsligt. Menar du att Kronos inte kan klara sig utan lilla dig nu?”
Miguel tvekade. ”Nej, jag menar bara … Anna-Karin behöver min … assistans.”
Eric reste sig han med. ”Så assistera henne, men du gör det härifrån.”
Miguel knöt nävarna om sin irritation och gick in i det lilla rummet bredvid vardagsrummet som tjänade som förråd där Eric hängt upp deras kläder.
”Vad gör du?!” röt Eric från köket.
”Jag packar!” skrek Miguel tillbaka.
Det här var vansinne. Sambon skulle aldrig låta honom gå på det här viset. Miguel ville inte lämna stugan på det här viset. Men han hade inget val.
Eric ställde sig i dörrhålet. ”Sluta packa.”
Miguel rätade på ryggen och stirrade på honom. ”Det här är viktigt för mig, Eric.”
”Jag förstår det. Men fattar du inte att de utnyttjar dig?”
Miguel svek med blicken. ”De betalar bra.”
”Hur bra?”
Det kunde inte Miguel svara på. För honom hade det aldrig varit en fråga om pengar. För honom handlade det om att han kunde försörja sig och den han älskade på det han brann för.
Eric steg fram och grep honom om hakan.
”Är du säker på att du vill göra det här?”
Miguel svalde och nickade.
Eric kysste honom, men så förvandlades den ömsinta gesten till att sambon tvingade honom att böja sig framåt, sedan släpade han ut Miguel med ett stadigt tag om hans hår. Miguel bet ihop tänderna. Det kände som om Eric skulle dra loss skalpen.
Miguel pressades ner över bordet och Eric ryckte ner hans mjukisbyxor till anklarna innan han sparkade isär fötterna.
Eric doppade två fingrar i smörbyttan och använde det som glidmedel då han började massera rumpans ringmuskel.
Miguel blundade. Han var skyldig Eric det här.
Sambon var ivrig. Han stötte sig in till roten så att han skrek till. Han fortsatte skrika i takt med att Eric knullade honom snabbt och hårt så att det skamfilade köksbordet knarrade och kaffekopparna hoppade.
Eric stönade högt och smiskade honom över skinkorna.
”Just så”, flämtade han. ”Skrik din lilla slyna!”
Svetten sprängde fram genom alla porer på Miguels kropp och han svalde ansträngt för att fukta sin torra strupe.
Eric slet upp honom i håret och medan han fortsatte att stöta sig in i Miguels stjärt masserade han ena bröstvårtan mellan två fingrar. Miguel flämtade och höll emot med händerna mot bordsskivan så att hans höftben skulle sluta slå mot den vassa bordskanten. Han hade redan slagit upp ett sår och nu rann varmt blod ner från höftkammen ner mot skrevet.
Eric kastade ner honom på golvet. Miguel hann inte ta emot sig utan slog bakskallen i kökspallen. Det var bara att uthärda, för han visste att han skulle få som han ville, bara Eric först fick som han ville.
Det brann till i ländryggen när Eric lade upp hans ben på sina axlar. Snart hittade han in i Miguels röv igen och fortsatte knulla medan han stirrade ner i Miguels ansikte med ett grymt leende.
Miguel tog tag om sin kuk och började runka.
Eric gav honom fem örfilar så att det efteråt sved och brände i hela ansiktet. Tårarna rann nu ner över hans kinder och gjorde sambons ansikte suddigt över honom.
Eric låste fast hans handleder mot golvet. Dammråttorna yrde omkring dem och Miguel fick stickor i skinkorna och skuldrorna från Erics våldsamma stötar.
Miguel stönade bakom sammanpressade läppar.
”Har du det skönt?” frågade Eric och slog av på takten.
”Det gör ont”, flämtade Miguel hest.
Eric skrockade. ”Bra.”
Han förtjänade inte bättre, det visste Miguel. Det var så här det gick när han förstört deras helg tillsammans.
Eric vred över honom på sida och knullade honom i den ställningen tills han kom med ett högt stönande.
Efteråt blev Miguel liggande kvar på golvet, utmattad och sårig. Det smakade blod i munnen och baken kändes som en glödande eld. Svetten klibbade över låren och mellan skinkorna tillsammans med Erics varma sperma.
”Lägg dig på mage”, beordrade Eric.
Då Miguel inte orkade lyda puttade han över honom på mage med foten, sedan började sambon plocka ur stickorna ur skuldrorna och baken med en pincett. Miguel grimaserade men inte ett ljud kom över hans läppar.
Eric hade fått sitt.
Fler noveller av samma författare
Eric verkar vara en fin kille :)