Jus Primae noctis - Den första natten

---

---

Copyright (c) 2015, PhG. ALL Rights Reserved

This story may not be reproduced in any form for profit or on another website
without the written permission of the author. The author may be contacted
by writing at: maximus384@hotmail.com





Den här novellen har ett historiskt tema, medeltid närmare bestämt och rör den gamla sedvänja om länsherrens rätt till den första natten med den jungfruliga bruden, Jus Primae noctis eller Droit du seigneur som den också kallades . En fin gammal sedvänja som tyvärr inte tillämpas längre. Precis som de allra flesta av mina noveller så handlar den här novellen om påtvingat sex, förnedring, våldtäkt och brutal makt över fattiga men vackra flickor. DU som vet med dig att DU inte tycker om eller blir illa berörd av att läsa en helt igenom fiktiv vuxensaga med dessa teman, ja då ska DU absolut läsa något annat.
Är DU osäker, läs om mitt förord och ta dig en funderare på om DU vill fortsätta.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Fortfarande kvar?
Mycket nöje säger PhG



Storstugan var smyckad med friska ängsblommor och björkris. På långborden dukade gårdens pigor av de tomma träfaten där det legat kokta rovor, färsk fisk och den gris som husfar själv, bonde Eskil Abrahamson, slaktat till sin äldsta dotter Marias bröllop. Många skålar hade utbringats och spelmän hade stämt upp med både fiddla och flöjt till allas förnöjsamhet. Nu var stämningen så god den kunde bli med både sång, rop och gamma.
Den sjuttonåriga flickan satt strålande vacker och med blomstersmyckat hår i högsätet bredvid sin man, Peder Anundson. Maria var klädd i samma fotsida vita klädnad som hennes mor en gång burit på sitt bröllop. Den unga flickans långa rödbruna hår hängde i en lång fläta nerför hennes rygg och vackra band var inflätade.
Den unge mannen strålade av lycka och han kramade sin bruds hand. Äntligen var de gifta och han kunde inte tro att det var sant att han nu satt här bredvid flickan som han blivit förälskad i och uppvaktat.
Att de skulle trolovas hade varit en enkel sak då Peders far Anund delade markgräns med Marias far Eskil och de båda bönderna var överens om att gifta samman de unga tu så att deras magra och fattiga åkermark kunde brukas gemensamt, nu då de unga tu var ett lagvigt par.
Annars gav åkrarna mager utkomst och fisket i sjön var förbehållet greve Erik Grip av Askershus, som ägde rätt att ta upp både skatt och dagsverke från de som brukade hans marker. Något som greven flitig tog i bruk.
Många gånger hade bönderna i trakten suckat tungt över alla de dagsverk som greven utkrävde av dem och skatten som han hade rätt att ta gav inte mycket kvar, det var många visthusbodar som skulle fyllas inför vintrarna, men greven såg till att ta sitt och mer därtill.
Att klaga till kungen var ingen idé. Greven var i sin fulla rätt att kräva det som var hans och ve den som sa emot!
Mer än en gång kunde någon, bonde som dräng, husfru som piga, drabbas av hans raseri och många i trakten hade i minnet grevens hårda knektar och deras gissel som de brukade mot alla som greven fann för gott att straffa. Han var inte bara lagen, utan även makten här i trakten!

Marias far Eskil äskade tystnad och utbringade den sedvanliga skålen för brudparet, den tredje för kvällen, och nytt gott öl stjälptes i trästånkorna så rågen i muggen flödade över kanten och det vita skummet pöste över. Det var ett gott öl som Eskil bytt till sig från Jon Bryggare som var känd för att göra det godaste ölet trenne socknar. Han hade också den präktigaste malten och humlet som någon hade sett maken till. Visst hade ölet kostat, likaså hela bröllopet, men Maria var en kär dotter. Mild och vacker som en sommardag och med långt vackert brunt hår som kontrasterade mot sin mor Annas röda hår och Eskils blonda kalufs.

Eskil kastade en blick bort mot sin hustru och han kände sitt hjärta svälla i bröstet var gång han såg på henne. Hon var fortfarande vacker med ett fagert ansikte som han nu sett på i sjutton långa år utan att tröttna eller sluta finna vackert. Han hade haft tur, precis som hans dotter haft tur, att finna en man som hon älskat från allra första början. Kanske skulle de till och med kunna få ut mer av jorden nu då deras tegar kunde bli större?
Det var i Herren Guds händer nu och inget som människor kunde råda över.

Anna strök undan en hårslinga som fallit ner i hennes panna medan hon sa till lillpigan Agnes att fylla på ölstånkorna åt bröllopsgästerna. Den unga flickan kilade snabbt iväg och Anna påminde sig om att se till att även pigorna skulle få något att äta och dricka. Det var ju trots allt bröllop och Anna hade alltid sett till att även husfolket fick ta del av det så sällsynta överflöd som nu fanns.

Trots glädjen så kunde Anna känna den gnagande oro som hela tiden funnits i henne mage.
Tänk om han kom? Greven...!

Tanken på greven fick henne att känna ett sting av rädsla. Precis som alla andra frälsebönder på grevens ägor så visste de att frukta honom mer än något annat. Med sin hårdhet, grymhet och brutala knektar var det han och ingen annan som styrde över de vidsträckta markerna.
Det var greven som hade rätt att uppta skatt och utkräva dagsverken, något som han gjorde med både iver och glädje.
Herren Gud visste hur lite det blev kvar efter det Greven krävt sitt! Och alla dagsverken som både hennes familj och alla andra i trakten skulle utföra åt Greven...
Nåde den som inte hörsammade Grevens befallningar!

Mer än en gång hade folk från trakten dömts till både gatlopp och spöslitning eller suttit i stocken utanför kyrkan.
Anna rös till. Men det var inte det värsta!
Greven höll hårt på den urgamla rätten av Prima Nocta, första natten med varje nygift brud skulle tillfalla greven!
Sedvänjan var uråldrig, men greven höll hårt på den och Anna visste att de flesta flickor som stod brud fick besök av greven som kom i sällskap med sina knektar för att kräva sin rätt.

Hon ryste till då hon mindes sitt eget bröllop för sjutton år sedan då greven kommit för att kräva första natten med henne.
Hur hennes nyblivna man Eskil hade stått med sänkt huvud och tvingats acceptera det som skedde. Det hade hennes far och de övriga på bröllopsfesten också gjort. För vem skulle hindra Greven från sin lagliga rätt?

Anna mindes de råa knektarnas skratt och hån då de försett sig med mat och dryck medan greven deklarerat för sällskapet att han nu ämnade ta bruden i besittning och före den äkta mannen lägra den jungfruliga unga hustrun till en av hans många bönder och livegna.
Det fanns inget att göra. Sådan är lagen och ingen kan sätta sig upp mot den, allra minst en bonde.
Straffet för lagtrots och att gå grevens vilja emot var inget annat än döden. Eller att bli förklarad fredlös och stötas ut, ensam från släkt och ätts gemenskap, att ensam leva som stigman tills kyla och svält tog ens liv och att då ligga i ovigd jord och utan prästens ord och syndernas förlåtelse så var det den eviga skärselden som väntade!

Anna gjorde korstecknet då hon tänkte på de eviga plågor som väntade i livet efter detta för den som förbröt sig mot Herren Guds ordning och Grevens vilja.
Bättre att foga sig likt ett lamm och förlita sig på försynen.
Kanske skulle Greven inte komma?
Anna hoppades det och hon rodnade då hon tänkte på den där hemska natten för sjutton år sedan, hur Greven deklarerat sin rätt till hennes kropp på bröllopsnatten.
Anna mindes skammen då hon fördes bort av Greven, hur hennes Eskil undvikit att titta på henne där hon gick i sin vita fotsida klänning, samma som Maria nu hade på sig. Hur hon känt förtvivlan, skräck och avsky inför det som nu skulle hända. All hennes längtan om att gå som jungfru till sängs med sin äkta man för att där bli man och hustru på riktigt krossades då greven omilt föste in henne i brudparets smyckade gemak.

Hon hade känt tårar som rullat nerför hennes brännande kinder då hon tagit av sig den vita klädnaden som symboliserade hennes rena oskuldsfullhet. Greven hade sett på hennes nakna kropp med brinnande ögon och då han själv klätt av sig hade hon blivit än mer rädd. Grevens lem var som den på en vild hingst. Stor, mycket större än den hennes Peder hade, det hade hon upptäckt flera nätter senare, då hon slutat att ha ont och då de kunde förenas som man och hustru.
Grevens kuk hade pekat snett upp, stor, tjock och ådrig. Skräckslaget hade hon backat mot sängen, snyftat fram att han var för stor, att han inte skulle få plats, att han skulle döda henne med den där saken om han försökte få in den i henne!
Men Greven hade bara hånskrattat åt henne, njutit av hennes rädsla och förnedring. En förnedring som bara ökade då både han och Anna visste att alla kunde höra vad som skedde härinne i brudkammaren.

Så hade han tvingat henne till saker som hon aldrig ens drömt om.

Hur han örfilat och smiskat henne, tvingat henne att ställa sig på knä och ta hans lem i sin mun. Hon hade tvingats dia och slicka på den stora uppresta manslemmen och Greven hade stönat nöjt, kallat henne för sköka och hora, hållit i hennes långa röda hår så att det värkt och svidit i rötterna, örfilat henne då hon inte varit till belåtenhet trots att hon ansträngt sig till de yttersta att lyda grevens befallningar.
Sen hade han tvingat ner henne på sängen, särat på hennes darrande ovilliga ben och trots hennes böner om att han skulle vara försiktigt trängt in i henne med våld.
Anna mindes i detalj det som sen hände.
Hur Grevens svullna hårda kuk tvingat sig in i hennes trånga inre, hur han tagit hennes oskuld lika hårt och brutalt som om hon verkligen varit en sköka som var van vid män. Hur hans feta svullna kuk tänjt ut hennes inre och hur hon skrikit i smärta utan en tanke på att hennes föräldrar, äkta make och alla andra kunde höra henne.
Sen hade han tagit henne. Som en vild tjur, en hingst hade han knullat henne, tvingat henne att inta olika ställningar så att han kunde njuta inte bara av hennes fitta, utan även av hennes bröst och åsynen av hennes unga smidiga kropp som nu var hans, bara hans.

Anna mindes hur han tagit henne och hur hon ovant tvingats stå på alla fyra som ett djur, bara för att sen ligga på rygg med benen brett isär och Grevens feta kuk långt uppe i hennes allra innersta. Så hade han fått henne att rida på hans feta svullna lem, fast han gjorde henne illa och Anna mindes med avsky hur hennes kropp reagerat. Hur hennes bröstvårtor styvnat under grevens erfarna mun och fingrar. Hur hennes sköte blivit fuktigt och hur en hetta spridit sig i hennes kropp mot hennes vilja.
Det var som om Hin onde själv farit in i hennes kropp och mot sin vilja tvingades hon att njuta av det som han gjorde med henne. Det hade inte varit rätt!
Den njutningen tillhörde henne och hennes äkta make, men Greven tog allt ifrån henne den kvällen.
Anna mindes hur hon skrikit, i smärta och njutning då Greven knullade henne. Och så den påtvingade kulmen på bröllopsnatten, då hon skrikit ut sin njutning utan en tanke på att alla kunde höra henne, hennes mor, hennes far, Peder, bröllopsgästerna...
Greven hade kommit i henne, fyllt henne med sin livgivande och barnalstrande säd och hon hade fyllts helt och fullt av hans sperma.

Skammen hade varit fruktansvärd och svår att bära, men detta var Herren Guds vilja och människorna förstod inte alltid Guds vägar.
Det hade dröjt tre nätter innan hon vågat släppa till. Hennes Eskil hade trofast väntat på att hon inte hade ont innan hon vågade sära sina ben för honom. tack och lov hade han varit mindre än Greven, för Anna visste inte om hon skulle kunna klara av om alla män var så stora. Men efteråt förstod hon, av andra kvinnor som haft samma erfarenhet som hon, att greven var mycket större än de flesta män.
Men det var inte bara storleken som skiljde utan även kunskapen och erfarenheten. Allt det som greven visste och kunde var inte Eskils kunskap och det hade dröjt innan hon känt samma njutning som den greven tvingat henne till. Så hade hon blivit med barn och hon hade varje natt bett till jungfru Maria och till Gud att det barn som växte i henne var hennes makes, Eskils, än att det skulle vara Grevens säd som slagit rot i hennes kropp.
Nio månader senare föddes Maria och efter henne hade det blivit två barn till. Gud hade hållit sin hand över dem, för alla hade de fått leva och växa upp.

Maria lutade sig mot sin äkta make Peder och såg in i hans varma, mörka ögon.
Han var bara två år äldre än hennes egna sjutton år och hon tackade Gud av hela sitt hjärta för att han visat dem denna nåd. Maria kände hjärtat snabba på i sina slag då hon tänkte på att snart skulle de två förenas, bli man och hustru på riktigt, fullborda det äktenskap som Gud avsett!
Maria kände hur det hettade i kinderna och hon såg att Peder längtade lika mycket som hon efter att utan blygsel klä av sig, för att förenas i den äkta sängen, att känna honom mot sin nakna kropp som hon längtat efter så länge.
Den sjuttonåriga bruden kände hur hennes make gav henne en lätt kyss på hennes fylliga läppar, det lockade till mer, men hon visste att de fick vänta. Vad gjorde en kort stund till då de väntat på det här ögonblicket i ett helt år?

Snart, bara ett ögonblick till, sen skulle de föras till det angränsande rummet där den blomstersmyckade sängen stod.
Hon kunde känna Peders hand krama hennes under bordet och hon kände sedan hur hans starka hand rörde vid hennes ben under den grova bordsskivan. Hans hand rörde sig utanpå det mjuka vita tyget som kyskt täckte hennes kropp. Under den vita brudklänningen hade hon bara sin vita särk, men hennes nyblivne makes hand kunde känna värmen från hennes mjuka smidiga hud. Maria rodnade då hon kände hur det pirrade till i kroppen och hon blev medveten om hur hennes bröstvårtor var styva och pressade sig mot det mjuka plagget. Den unga bruden önskade att hon och hennes make var ensamma nu. Då skulle han knäppa upp de vita knapparna av glaspärlor på hennes klänning, dra av henne klädnaden och den vita särken under. Hon längtade intensivt efter att stå naken framför honom utan blygsel som en hustru skulle göra.
Maria kände att hon var lycklig, mer lycklig än någonsin tidigare.


Med ett brak trycktes dörrarna till boningshuset upp och rasslet av ringbrynjor och vapen hördes.
Musiken tystnade tvärt och sorlet dog bort. En ny isande stämning av fruktan spred sig då greve Erik Grip trädde in i rummet med sina knektar bakom sig.
Han hade kommit trots allt!

Greven var en reslig karl, lång, axelbred och stilig med sitt gråsprängda bruna hår och skägg.
Han tittade sig omkring i storstugan. Blicken var fylld av den starkes förakt för svaghet.
Bönder! Pack och hjon!
Klädda i sina slitna trasor till kläder, blickar som undvek att se in i hans ögon. Han kunde känna den krypande rädsla från dem precis som från en strykrädd hund som slinker undan med svansen mellan benen.

Grevens mun kröktes till ett föraktfull leende.
De var inte mer än boskap för honom och precis som all annan boskap så var det till för honom och hans ätts skull, de som ägt marken som bönderna brukade och som skulle äga den långt efter att dessa bönder var borta.

En man kom emot honom med kuvat sänkta axlar och med böjt huvud.
–Herr Greve... j... jag hälsar dig välkommen till...
Greven avbröt honom otåligt, alltid dessa bönders stammande pladder. Det var som att lyssna till bräkande från får.
–Ja ja, sa han otåligt och lät blicken svepa runt över den tysta församlingen som satt hukade på sina långbänkar.
–Jag är här för att utöva min rätt, sa han med hög röst och gjorde en paus som för att se om någon av de församlade skulle våga protestera trots att han visste att de inte skulle drömma om det.
–Jag är här för min rätt till Primae Noctis!
Han kunde höra en förskräckt flämtning från en vacker rödhårig kvinna som måste vara bondens fru och brudens mor. Greven gav kvinnan en blick. Fager trots sina år av arbete på fälten och i hemmet, vacker figur med.
Han kunde se kvinnan vrida sina händer precis som om hon ville skynda fram och skydda sin dotter, den unga bruden som satt stel och likblek i högsätet bredvid sin lagvigda man, även han satt tyst och blickade ner i knät utan att röra sig en tum.
Fattas bara annat!
Minsta protest från hans sida och han unga hustru skulle vara änka innan dagen grydde, det visste han om!
Greven hade själv sett till den saken vid flera tillfällen tidigare, då äkta män som druckit sig modiga av alltför gott öl tittat upp mot honom med stursk blick eller sett ut att vilja protestera.

Han hade då dragit dolk eller bredsvärd, beroende på avstånd eller utrymme och med en van krigares säkra handlag skickat missdådare till kyrkogården, ibland i fler delar än en. Sådana tillfällen väckte alltid munterhet bland hans knektar och jämmer och gråt från både brud och menighet.

Men nu lät han svärdet vila, det fanns ingen risk för minsta tecken på uppstudsighet från fårskocken som nu stod tysta och stilla inför honom och hans män. Som oräkneliga gånger tidigare accepterade de hans rätt till brudens jungfrudom och att den äkta maken skulle få komma som nummer två efter länsherren.
Grevens blick föll igen på den bleka bruden som darrande satt i högsätet.

Herregud så vacker hon var, men det fanns mer som lockade än bara hennes skönhet. De stora oskuldsfulla ögonen som fick honom att tänka på ett rådjur som hans jakthundar ställt och som väntade på jägarens nådastöt. Men också något mer...
Han slickade sina läppar då han kände begäret pocka på och hur det spände i hans hosor.

Den unga kvinnan reste sig långsamt och ostadigt upp, hennes blick dimmig av tårar och hon kastade en blick på sin nyblivne make som inte vågade möta hennes. Kanske var han rädd för att vreden skulle flamma upp inom honom? Eller skämdes han över att inte kunna hindra det som nu skulle ske?
Greven brydde sig inte om vilket av skälen det var, det enda som han såg var den välformade unga kvinnan han stod i begrepp att ta, skända och bruka som plogen gör med åkern och att så sin säd i henne som han gjort med så många före henne.

Tvekande i sina mjuka sämskinn skor gick den unga kvinnan honom till mötes och han kunde se hennes timglasformade figur, de fasta ungdomliga brösten bakom den benvita klänningen och raden av vita glaspärlsknappar som löpte längs dräktens rygg. Det var ett fint arbete kunde han se och säkert någon gammal klenod som gått i arv från mor till dotter. Men nu spelade det igen roll. Han skulle slita trasorna från den välformade kroppen om så krävdes och tränga in i hennes jungfruliga unga kropp med våld om så!

Han fattade tag i den unga brudens arm och vände sig om till sina knektar.
–Men se till att de spel opp! Det är ju fest och gamma nu då det står bröllop i den här stian!
Knektarnas råa skratt bullrade längs träväggarna och en av dem, en hård gammal veteran med ärr i ansiktet daskade till en av fiddlarna i bakhuvudet med sin behandskade hand.

–Hörde han inte Greven?! Men spela nu, så alla kan fröjdas åt lyckan!
Darrande återupptog musikanterna sin musik medan knektarna försåg sig med öl och den mat som fanns kvar.
Två av knektarna fångade in lillpigan Agnes där hon stod med en skummande ölstånka i handen och med armen runt den protesterande flickans midja drog de henne ner i sitt knä, deras händer på flickans små knoppande bröst.
Hon försökte slingra sig, men de höll skrattande fast henne medan grova valkiga händer trevade och tog under hennes kjol.

Maria stelnade till då hon hörde Agnes förtvivlade skrik bakom sig och hon såg hur lillpigan försökte värja sig mot de grova männen utan att lyckas. Med fasa såg hon hur de höll flickan fast och hur de särade på hennes ben med våld. Maria såg hur den unga flickan vred sig hjälplöst medan tyg krasade och hennes snörliv och blus slets itu och blottade hennes små bröst.
Gode Gud, de skulle tvinga sig på henne! Skända henne!
Maria kände att hon ville rusa till flickans hjälp men visste samtidigt att det var lönlöst. Det fanns inget hon eller någon annan kunde göra, minsta tecken på att trotsa Grevens vilja skulle innebära fara, ja till och med döden!

Så en ny knuff i ryggen från Greven och Maria såg sin mor stå där med sänkt huvud och med tårar rinnande nedför kinderna. Hon var lika hjälplös som alla andra och tvingades nu se på hur hennes dotter skulle utsättas för samma sak som hon själv utsattes för sjutton år sedan. Maria tvingade sig att röra sig bort mot dörren som ledde in till sovrummet.
Greven stängde dörren med en smäll och skränet från knektarna och musiken dämpades.
Han tittade på flickan. Hon såg ut som en skrämd hind med sina stora mörka ögon, hennes långa bruna hår med vackra band inflätat, som en blomsterkrans runt hennes huvud. Ett vackert skärp framhävde henens vidjesmala midja och då han tog ett steg emot henne backade hon skyggt.
Hennes nötbruna ögon flackade som om de letade efter en flyktväg.
–Såå..., sa Greven nöjt och strök sitt skägg,... är hon rädd?
Han såg hur flickan svalde och nickade kort.
Greven leende blev bredare.
–Bra, sa han. Hon har anledning till det.
Snabbt var han framme och den unga flickan hann bara pipa till då han drog henne tätt intill sig. Hon flämtade till, skruvade på sig och försökte komma undan hans omfamning men hon gjorde inget mer motstånd. Hon visste mer än väl att det inte tjänade något till.
Greven såg hennes förtvivlan och uppgivenhet och han kände hur hans kuk blev hård. Flickan gnällde till då hon kände hans stora kuk pressa mot sin kropp.

–S... snälla Greven... j... jag...
Hon snyftade till och hennes ord tystnade. Han satte pekfingret under Marias haka och lyfte upp hennes ansikte mot sitt eget.
Strålande vacker! Sårbar, oskuldsfull, rädd och samtidigt uppgiven. Flickan visste mer än väl att den här natten skulle hon tvingas ge upp sin oskuld till en man som hon fruktade och kanske även avskydde. Men för Greven spelade det ingen roll. För honom var hon inget mer än ett välformat stycke feminint kött, ännu en liten fitta han kunde tränga in i och släcka sin lusta på. Att han tvingade henne till det ökade bara hans njutning och många gånger så njöt han mer av att plåga och skända unga kvinnor än av själva akten.

Han såg djupt in i hennes skrämda ögon och igen skakade hon till av en snyftning.
Så böjde han sig framåt och ett förtvivlat ljud kom över hennes skära läppar då han kysste henne. Greven kunde känna hur hon försökte dra sig undan men han hindrade henne.
Grevens tunga tvingades in i den ovilliga flickans mun och han tvingade henne att kyssa honom tillbaka. Tanken på att snart skulle det här underbara lilla djuret ligga spetsad på hans dunkande kuk fick det att koka inom honom. Hans händer sökte sig ner till flickans fasta stjärt och han kramade hennes bak genom den vita klädnaden.
–N... nej..., fick hon fram med svag röst men gjorde inget för att värja sig.
Han kysste henne igen och hörde hennes svaga protester då han igen tvingade in sin tunga i hennes mun.
Plötsligt hördes ett skrik utifrån det andra rummet och den unga bruden stelnade till.
–A... Agnes...? fick hon fram och hennes ögon var stora av rädsla då hon tittade bort mot dörren.
–Är det så hon heter, lillpigan? frågade Greven. Ja, mina män roar sig med flickebarnet och hon kommer att vara många erfarenheter rikare efter den här kvällen, precis som du. Vem vet, kanske lillpigan blir mor ikväll? Han skrattade till.

Grevens hand slöt sig runt hennes ena bröst och kramade det mjuka hullet. Han kunde känna hennes värme genom tyget, det mjukt rundade bröstet och de hårda bröstvårtorna.
–N... neej..., hon slingrade sig loss och för ett ögonblick såg det ut som det vackra villebrådet skulle försöka fly, men hon var fångad i en fälla utan någon väg ut.
Greven var framme vid henne med två snabba kliv. Hon skrek till och kröp ihop som om hon väntade sig ett slag från honom.
Greven grep tag om klädnaden och slet till.
Flickan skrek till då tyget slets itu under hans händer. De vita glaspärlorna trillade ner på det hyvlade trägolvet och rullade bort.
–Neej! skrek hon och försökte skyla sina bröst.
Greven stönade till och slet ännu en gång i klädnaden, det fina tunna tyget slets itu och mer av flickans kvinnliga kropp blottades. Naken, solbränd hud där brösten lyste alabastervita och vårtorna såg ut som smultron.
Hon tog ett steg bakåt, slog i sängen och ömsom föll, ömsom satte sig.
Greven var på henne igen.
Maria stapplade bakåt och kände hur hon slog i den hårda sängramen.
Desperat försökte den sjuttonåriga flickan skyla sig, men hennes mammas bröllopsklänning var sönderriven, förstörd och glasknapparna hade fallit ner på golvet.
Mannen framför henne tornade upp sig och Maria skrek till igen då hans starka händer slet i klädnaden. Tyget brast under hans angrepp och hon kände svalkande luft mot sin nakna kropp.
Han skulle ta henne! Tvinga henne!
Maria såg genom diset av tårar hur Greven höll ett losslitet stycke från klädnaden i sina stora händer och hur han kastade bort det som om det var smutsig lump. Hennes mammas bröllopsklänning!
Han stod nu framför henne, som en hotande klippa.
–Ta av dig eller så gör jag det åt dig, varnade han lågt och det fanns inte minsta tvivel över att han menade allvar av sitt hot.
Maria visste mer än väl vad som väntade. Hon hade hört från andra kvinnor som viskat fram egna eller andras erfarenheter av vad Prima Nocta innebar.
Maria kände sina händer darra så mycket att hon hade svårt att lossa skärpet i midjan. Vad spelade det för roll nu egentligen? Klänningen var förstörd och hennes dygd skulle snart också vara i trasor, hon skulle bli ännu en kvinna som Greven lägrat och hon insåg att han inte ens brytt sig om att ta reda på vad hon hette. Bara sett henne växa upp, hört om hennes stundande giftermål och sedan fått bud om när det skulle ske.
Marias hjärta slog hårt i kroppen då hon steg ur resterna av den vita klädnaden. Så drog hon av sig de mjuka sämskinnskorna som hennes mor gett henne och stod naken framför greven.
Hon kände skam, blygsel och rädsla kämpa om herraväldet inom hennes kropp och hon ryckte till då ett nytt skrik trängde in genom den tjocka dörren och larmet därute i storstugan.
Greven log.
–Mina män turas om med flickan, sa han med ett rovdjursgrin och Maria kände hur hon blev kall inombords.
Agnes, lilla Agnes...flera män...? Herregud, skulle flickan ens klara det? Skulle hon överleva? Maria visste att Agnes var orörd precis som hon och grevens knektar var råa, brutala män som inte visade någon som helst nåd och de skulle inte göra det mot en ung oskyldig flicka som Agnes!

Plötsligt kände hon hans hand på sitt ena bröst och ryckte till.
Greven smekte henne med förvånansvärt försiktiga händer och han kupade sin hand om hennes vänstra bröst. Så log han då han kände hennes hjärta slå hårt och fort i hennes bröst, precis som på en liten fågel.
Maria tvingade sig att stå stilla medan Greven tummade och kände på hennes fasta, unga bröst. Han fattade tag om hennes bröstvårtor och masserade dem lätt medan han iakttog henne med ett roat småleende. Trots leendet kunde Maria ana den sadistiska glansen som fanns i hans ögon och det skrämda den unga flickan. Samtidigt kände hon hur det ilade till i kroppen, hur hennes bröstvårtor ofrivilligt styvnade till under den äldre mannens erfarna fingrar.
Maria slöt ögonen och svalde då en ny ilning av omisskännlig njutning letade sig genom rädslan som höll hennes kropp i ett iskallt järngrepp.
Igen tog han på hennes bröst, smekte dem, drog med fingrarna över hennes styva bröstvårtor och mot Marias vilja flämtade hon till.
Greven log igen, ett triumfatoriskt leende som fick Marias kinder att hetta till i skam.
Hur kunde hennes kropp reagera så här?
Det var inte rätt, hon ville ge sig till sin älskade make, men hon visste också att Greven hade full laglig rätt till hennes kropp under den här första natten, att hennes oskuld tillhörde honom och det fanns ingenting som varken hon eller någon annan kunde göra!
Plötsligt fattade Greven tag om hennes axlar och Maria kved fram ett "Nej" medan greven drog ner henne på sängen.
Gode Gud... han skulle ta henne, nu!
Tanken blixtrade genom hennes huvud och hon kände hans händer sära på hennes darrande ben.
Kall luften svalkade hennes sköte och igen kände hon en häftig rodnad då hon visste att han såg precis allt.
Med en flämtning skylde hon sitt blottade kön med händerna men greven drog dem bryskt åt sidan.
–Uppför dig väl så slipper jag ta till piskan, sa han med låg röst och Maria gnydde till i skräck då hon såg den farliga glansen i hans ögon. "Utmana mig", sa hans blick och Maria kände hur hon vek undan med blicken och fogade sig precis som oräkneliga kvinnor gjort före henne.
Hon flämtade till och vred sig hjälplöst då hon kände ur han tvingade hennes ben isär och bakåt, hur hela hennes underliv låg blottat och hjälplöst framför honom och hon kände en våg av förtvivlan stiga upp inom sig.
–F... förlåt mig Peder..., fick hon fram medan en tår rullade nerför hennes kind. Förlåt m...mig...
Hon slöt ögonen och väntade på det som skulle komma.
–Aaahh...!
Det kom lika plötsligt som oväntat. Maria vred sig, men Grevens starka händer höll henne fast och fången.
Igen vred hon sig och flätade till i lika delar chock som överraskning.
Grevens fingrar sjönk in i hennes mjuka hud medan hans tunga gled över hennes orörda kön.
Maria stirrade ner mellan sina svällande nakna bröst, förbi sin platta mage och ner på Grevens huvud som var mellan hennes ben.
Han... han... kysste henne! Därnere!
Maria flämtade till förvånat. Aldrig hade hon trott att en man kunde... kunde kyssa en kvinna därnere!
Maria flämtade till då hon kände grevens tunga mot sin fitta, hur han slickade hennes blygdläppar, letade sig in mellan dem och en plötslig stöt av upphetsning sköt genom hennes kropp.
Maria försökte vrida sig undan men Greven hindrade henne. Hans tunga gled mellan hennes nu svullna blygdläppar och upp mot hennes rosa lilla pärla.
Hon blinkade förvånat. Hon hade väntat sig smärta, inte det här!
Maria vred sig och kände Grevens tunga glida vant över hennes kön.
–Aaahh... n... nej..., fick hon fram medan han slickade henne. Den oerfarna oskulden sköt rygg, kände hur hennes höfter rörde sig och hur det ilade till igen. Hon hade aldrig hört talas om att man kunde göra... så här!
Ett stön tvingade sig fram mellan hennes skära, fylliga läppar medan greven slickade hennes kön. Han lät henne inte slippa undan utan fortsatte sitt angrepp på hennes allra känsligaste ställe. Ofrivilligt kände Maria hur hon sakta gick från fuktig till våt och hur en primitiv känsla tog tag i hennes kropp, en känsla som hon inte kunde hindra.
Smärtan hade varit bättre, ärligare. Nu kände hon den mjuka tungan hitta alla hennes känsliga ställen som fick hennes kropp att reagera med djurisk primitivitet.

–N... nej..., fick hon fram och hennes händer försökte dra bort hans huvud från hennes hettande kön.
Hon ville inte! Inte så här!
Det här var Peders! Det var så här hon ville känna med sin älskade man! Inte med Greven, en man som var gammal nog att vara hennes far!
–Aahh... sluta...
Grevens tunga hittade rätt gång på gång och nya vågor av djurisk upphetsning rullade genom hennes kropp.
Maria kände hur han tvingade hennes ben bakåt så att knäna nästan rörde vid hennes trubbiga, styva bröstvårtor. Hon kände hur hela hennes våta kön låg hjälplöst under hans attacker. Maria kände hur hans grepp om hennes ben slappnade av och hon hatade sig själv för att hon villigt höll sina ben tillbakadragna i samma ställning så att han skulle kunna fortsätta att göra det som hon tvingades njuta av.
Hon snyftade till, stönade. Det kändes som om hon förrådde Peder, sin älskade man genom att känna så här.
Motvilligt insåg hon att hon inte ville att Greven skulle sluta, utan fortsätta. Skammen brände till i henens ansikte då hon insåg vidden av sin kapitulation.
Den unga flickan stönade till då hans tunga gled bred och platt ner till hennes hårlösa anus och hon kunde bara vrida sig hjälplöst då han slickade den förbjudna öppningen. Maria var så oskyldig och okunnig att hans finger som pressades in där tog henne med fullständig överraskning.
Hon skrek till och försökte igen vrida sig undan, men grevens fria hand tog ett fast grepp om insidan på hennes lår och vred till. Hårt.
–Aaj! hon skrek till högt, men låg kvar i instinktiv kvinnlig underkastelse. Hon kände skammen bränna i ansiktet då grevens finger gled djupt in i hennes bakre hål och hon kände hur han vred fingret runt i henne.
Maria flämtade till då hon kände hur hennes höfter rörde sig, hans finger djupt inborrat i hennes stjärt. Hans tunga smekte hennes darrande våta klitoris som verkade tigga om mer beröring av den äldre mannen.
Maria kände skammen bränna i kroppen då hon med de sista resterna av sitt förnuft insåg att Greven visste precis vad han gjorde med henne och hur hon kände.

Den unga flickan märkte inte att Greven dragit av sig kläderna utan det var först då hans huvud lämnade hennes särade ben som hon insåg att han var naken.
Marias blick drogs automatiskt till grevens uppresta kuk och hon flämtade till.
Herregud, den var enorm! Den skulle aldrig få plats i henne!
Maria kände hur hon stelnade till då greven tog ett steg framåt mot henne, hans stora kuk såg ut som en ådrig tredje arm som reste sig upp mellan hans ben.
Plötsligt sköt hans hand ut och greppade tag om hennes mjuka hår.
–Aaj...! klagade hon, men Greven höll henne fast och tvingade henne bakåt ner över bröllopssängen.
De mjuka dunbolstren tog emot hennes nakna kropp och hon tittade skyggs upp mot Greven som tornade upp sig hotande framför henne.
Hon kunde känna hans kropp, stark och hård av muskler, då han ställde sig mellan hennes ben, hans kropp föll ner över hennes och Maria kände hur hennes mjuka bröst plattades ut mot hans hårda manliga bringa.
–Nej! fick hon fram samtidigt som hon särade benen inför honom.
Flämtande kände hon hans lena ollon pressa mot sitt våta kön, hur hennes små blygdläppar särades upp och hur han pressade på, in i henne.
Han slant, kuken gled stor och hård uppåt innan Greven fattade tag om den igen, riktade in den.
–Du är för trång..., stönade han. Maria särade upp sin fitta för honom med en instinktiv kunskap om vad hon skulle göra.
Herre, min Gud och skapare, hjälp mig! tänkte hon förtvivlat då hon kände den grova pålen pressa på, tvinga sig in i hennes feberheta inre som verkade längta efter en stor hård kuk. Varför kände hon så här? Varför förrådde hennes kropp henne?
Så stötte greven till med en grymtning och Maria kastade sitt huvud bakåt och skrek till då den grova, adliga kuken brutalt trängde in i hennes undergivet blottade bondfitta.

**

Herre min skapare!
Anna hörde skriket inifrån kammaren, trots de råa skratten från knektarna och lillpigan Agnes skrik och jämmer kunde hon höra sin äldsta dotters skrik inifrån brudkammaren. Anna kramade det tomma ölkruset i sina händer.
Hon visste att nu, precis nu, trängde Greven in i Maria, tog hennes jungfrudom precis som han tagit hennes den där natten för så länge sedan. Hon kastade en blick på Peder men han satt orörlig med blicken fäst i bordsskivan, två knektar stod bredvid honom, med skummande ölstånkor i händerna och de skrattade rått åt det som skedde i brudsängen.
Anna bet sig i underläppen, hon mindes själv de kval hon hade haft efter den första natten. Hur smärtan och förnedringen bytts till något annat, till njutning och det var ännu hemskare än den grova kuken som då trängt in i henne, våldtagit henne och knullat henne utan att bry sig det minsta om hennes skrik, smärta och tårar. Hon ville inte njuta! Det kändes så fel, mot sin man och mot sig själv. Att tvingas att tycka om... nej älska, det som hon utsattes för mot sin vilja. Det kunde väl inte vara Guds avsikt med det heliga äktenskapet? Att hon som kvinna kunde njuta av en annan man än den som var hennes lagvigda?
Anna visste att de tankarna var hädiska, några som hon inte skulle ha, men de fanns där. Precis som minnet av den njutning som greven gett henne.

**

Maria skrek till igen och vred sig i sängen medan Grevens kuk trängde in i hennes trånga fitta.
Det gjorde ont!
Fruktansvärt ont!
Grevens starka händer höll ett stadigt tag om hennes midja medan han pressade in sin feta kuk i hennes orörda inre. Marias kropp glänste av en tunn hinna med svett.
–F... försiktigt...aaahh...!
Hon visste mellan blixtarna av smärta att det var lönlöst att be Greven om något, allra minst att vara försiktig. Hon var inte mer än ett vackert format kvinnligt köttstycke som han kunde äga och roa sig med som han fann för gott.
Hon kände hur hans svullna kuk började röra sig fram och åter. Hans starka kropp tyngde mot hennes mjuka kvinnliga, varma former och pressades mot hans muskler medan hans kuk knullade in och ut ur hennes erövrade fitta.
Greven grymtade till medan hans kuk gled djupt in i henne. Maria flämtade till och särade mer på benen utan att inse varför hon gjorde det.
Grevens läppar slöt sig runt hennes ena bröstvårta och hon kved till då hans tunga retade den styva knoppen. Så släppte han den med sina läppar och Maria öppnade munnen då han kysste henne.
Nej! Jag vill inte! Inte så här! skrek hennes förnuft medan hennes tunga mötte den äldre mannens. Maria kände hur hennes andhämtning kom snabbt. Grevens kuk stötte in och ut ur hennes uttänjda, smärtande fitta där nu heta lågor av upphetsning och njutning började blixtra ut i hennes kropp.
Maria snyftade till, hur skulle hon kunna se sin man i ögonen efter det här? Eller sina föräldrar?
Den unga kvinnan var väl medveten om att de kunde höra vad som skedde i den breda sängen och hon hade själv hört skvallret från de som bevittnat samma sak.
Hon öppnade ögonen och blinkade bort tårarna som fanns där. Greven tornade upp sig ovanför henne, hans rörelser in och ut ur hennes kropp var hypnotiska, ledde henne nerför en stig hon inte ville vandra men hade inte något val. Det var Greven som styrde henne och hon kunde bara viljelöst följa honom i naturlig kvinnlig underkastelse.
Han tittade ner på henne, hans ansikte förvridet i njutning och triumf. Maria stelnade till då hans händer hårdnade om hennes kropp. Han vred sig runt, förde med henne och hon flämtade till då Greven låg på rygg under henne och hon grenslade honom, hans kuk djupt inne i hennes trånga, kramande fitta.
–Rid kommenderade han kort och hans händer höll i hennes höfter.
Maria svalde och började sakta röra sig upp och ner för hans kuk. Han gled lättare nu, smärtan var nästan borta. Det stack bara till som små nålvassa stick men det bidrog på något konstigt sätt till hennes egen skamfyllda njutning.
Maria stönade till högt och vågade sig på att öka rytmen, vågade känna efter hur skönt det faktiskt var att bli knullad och utnyttjad av en främmande man på hennes egen bröllopsnatt.
–Gud...! hon skrek till och hennes höfter rörde sig mot den uppresta pålen. Grevens händer smekte hennes bröst, nöp i hennes styva bröstvårtor och tvingade fram det ena skriket efter det andra ur Maria. Det var så skönt!
Alla tankar på rätt eller fel var borta ur hennes huvud, alla tankar på sin älskade make, hennes föräldrar, bröllopsgästerna... allt var borta och den unga kvinnan red upp och ner på den grova kuken som hon visste skulle föra henne mot ett främmande men lockande mål som hela hennes kvinnliga väsen strävade efter.

–Aaahhh...Aaahh...!
Maria kände orgasmen explodera ut i hennes kropp som ett blixtrande fyrverkeri och hennes höfter stötte och cirklade över den uppresta kuken.
Någonstans i hennes undermedvetna registrerade hon hur Greven stönade till medan han kom i hennes oskyddade unga kropp. Stråle på stråle av sperma som pumpade in i hennes krampande fitta och fyllde henne med sperma.

–Jesus..., andades hon och kollapsade ovanpå Grevens kropp. Herrejesus, flämtade hon och kysste honom igen. Han svarade på hennes kyss.
Greven harklade sig.
–Du... har behagat mig, om trenne dagar kommer du till mitt slott. Min hustru behöver en kammarjungfru till vår dotter som är att vänta hem.
Maria tittade på honom medan orden sjönk in.
–K... kammarjungfru...? upprepade hon utan att riktigt förstå det hon nyss hört.
Han svarade inte men Maria kände hur hans kuk pulserade i hennes ömmande spermafyllda fitta.
Kammarjungfru... sängvärmare...Grevens egen lilla sköka... Att hon skulle tjäna Grevens det var en sak, men i den uppgiften ingick så mycket annat som hon inte ville tänka på.
Maria slöt ögonen och kände hur tårarna brände.
Hans skulle fortsätta att använda henne! Det räckte inte med bara bröllopsnatten!
Den unga kvinnan snyftade till. Det fanns inget vare sig hon, hennes man eller någon kunde göra något åt det. Grevens ord var lag och hon tvingade sig att se på honom.
–J... ja Herr Greve..., fick hon fram med svag, darrande röst. Jag hörsammar er befallning...
Maria visste att hennes nya liv precis hade börjat och hon darrade till då hon tänkte på vad framtiden höll i sitt sköte åt henne

---

---

Fler noveller av samma författare

Denna författare har inga andra noveller

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.