Sagan om askungen, del 1
Askungen
– Mamma, vem av oss är snyggast? Vem tror du prinsen väljer?
De sextonåriga tvillingsystrarna åmade sig i varsin prålig klänning, översållade med pärlor och rosetter. Gabriella hade håret uppsatt i en frisyr som framhävde hennes kantiga, smala ansikte och fick den spetsiga näsan att se ut som en vass näbb. Klänningen var en fluffig knallrosa bakelse men iförd den pompösa dräkten såg hon bara ännu benigare och glåmigare ut än vanligt.
Petronella hade klämt ner sin stora lekamen i en omänskligt tajt ljusblå topp vars sprickfärdiga sidenkjol hindrade henne från att förflytta sig med större steg än en myras. Håret var klippt i en kort, modern frisyr som exponerade valkarna i hennes nacke.
Oskar såg på dem från sitt hörn där han just var i färd med att stryka den tvätt som han tidigare under dagen slitit med nere i källarens tvättstuga. Flickornas klädsel var påkostad men själv bar han alltid samma trasor eftersom hans styvmor tyckte att pojkar minsann inte behövde tänka på att se vackra ut, i synnerhet inte en sotig och smutsig askunge som Oskar.
Han tvivlade på att någon av tvillingsystrarna skulle bli utvalda, men de själva tycktes tro att prinsen skulle få ett sjå att besluta sig om vem av de två, skatan eller grisen, han skulle dela sin kungliga säng med.
När Oskar var färdig med tvätten smet han upp till sitt rum där han satt ensam och drömde sig bort tills styvsystrarna och styvmodern äntligen gett sig iväg.
En sak som Oskar tyckte om med att vara ensam i huset var att han kunde prova systrarnas kläder. Han kilade in i Gabriellas stora rum, som var betydligt trevligare inrett än hans eget kyffe, och öppnade den överfulla garderoben. Länge valde han mellan de olika plaggen och till sist fick han på sig en mjukt grön klänning med silverbrodyr. Han såg sig i spegeln. Efter avslutat arbete hade han tvättat sig ren och kammat sitt långa, sällan klippta hår, och nu tyckte han att den bild spegeln visade inte var så hemsk. Det var knappt att han kände igen sig själv. Han var nästan söt. Åh, om han ändå kunde få vara på balen nu!
Då slogs han av en djärvhet. Om han inte själv kände igen sig i spegeln kanske ingen annan skulle göra det heller? Systrarna hade så mycket kläder att de inte mindes hälften av dem, och den som inte tittade för noga skulle ta honom för en flicka.
Med darrande händer lyfte han telefonluren och ringde efter en taxi.
Prins Gustav hade precis lyckats undkomma den kantiga och beniga Gabriellas oväntat starka nypor ute på dansgolvet. Han flydde undan ett slag och gömde sig, suckandes över att det var så svårt att hitta en flicka att tycka om. Ingen hade han mött under kvällen som föll honom i smaken. Han ångrade att han alls dragit igång det här spektaklet istället för att bara låta sin mor drottningen välja ut en lämplig maka. Hon skulle nog bli ordentligt ond på honom om han inte valde någon ikväll.
Prinsen smög tillbaka ut på dansgolvet och såg sig om. Då mötte han en flickas blick i andra änden av salen. Hon såg nyfiket på honom men slog strax ner blicken. Gustav skyndade sig genom folkmängden på golvet för att nå fram till henne. Jodå, hon stod kvar när han kom dit. Hennes ansikte var runt men ändå kantigt, den mörka luggen hade lossnat och hängde fram över ena ögat. Läpparna var tjocka och ögonen gröna under ett tunt lager mascara, hon såg märkvärdigt androgyn ut.
– Vill du dansa?
Flickan log och tog la sin hand i hans, den var varm och mjuk men lite sträv som av hårt och idogt arbete, så olikt något prinsen känt förut.
De dansade länge. Gustav höll Oskar om livet och förde honom över golvet, dans efter dans, utan att se åt någon annan. Till slut släppte han taget och tog Oskars hand i sin.
– Följ med mig.
De lämnade balsalen och prinsen förde Oskar genom slottet, genom svindlande gångar och rum och ut i en fantastisk trädgård. Oskar häpnade över de ståtliga, grova trädstammarna och de välvårdade buskarnas former men fick snart annat att tänka på när Gustav lade sin hand på hans kind och kysste honom försiktigt. Hans tunga var varm och stark och Oskar tog emot kyssen och besvarade den. De andades i takt. Oskars händer letade sig ivrigt in under prinsens vita skjorta och följde den vältränade överkroppens mjuka former ner mot det markerade höftbenet. Med bultande hjärta strök han försiktigt över det mjuka byxtyget som höjde sig över och dolde något hårt och varmt där innanför.
De slutade kyssas. Gustav smekte Oskars kind och såg honom i ögonen.
– Vad heter du?
Oskar teg. Han förstod att han inte kunde avslöja sin identitet, allra minst nu. Istället kysste han prinsen på halsen och fortsatte att leta sig in under alla lager med dyrt och välskräddat klädestyg. Han knäppte frågade upp den översta knappen i Gustavs skjorta och fick snart hjälp på traven. Gustavs kropp var varm och len och luktade som varm sand och fuktigt gräs. Oskar drog sina fingrar över hans bröst och sög lätt på hans bröstvårtor.
Han kunde inte låta bli att nosa sig ner till prinsens skrev och buffade lekfullt mot ståndet där inne. Utan att tala knäppte Gustav upp knappen i byxorna och drog undan de vita kalsongerna.
Oskar hade aldrig varit nära en annan man på det här sättet förut. Han hade drömt om det men inte trott att det skulle hända, i synnerhet inte med en prins. Nu bultade det hårt i hans eget underliv och i hans bröst när han med darrande händer förde in det rundade ollonet i sin mun. Gustav bet sig i läppen och stönade sammanbitet när Oskar började känna sig för med tungan och läpparna runt hans kuk.
Oskar hade kunnat slicka och suga länge på det varma könsorganet men snart hörde han Gustavs andhämtning bli tung och ansträngd och plötsligt sprutades sperman ut och rann över Oskars läppar och droppade ner i gräset där han stod på knä. Oskar slickade sig om läpparna och drog bort resten med handryggen. Hans händer skakade fortfarande lite av upphetsningen.
Prinsen sträckte ut sin hand och hjälpte honom upp på fötter. De kysstes en stund och prinsen viskade i Oskars öra:
– Det var så skönt. Låt mig göra samma på dig.
Oskar ryckte till – det gick inte! Han ville inget hellre än att låta sin fortfarande styva kuk glida in mellan Gustavs varma läppar, men det var nog inte vad prinsen väntat sig. Han måste tro att Oskar var en flicka. Med stigande fasa kände Oskar prinsens hand smeksamt närma sig hans underliv. Nu skulle sanningen uppenbara sig, han skulle bli utkastad, avskydd, aldrig mer få vara nära...
Fort slet han sig loss ur Gustavs famn och rusade mot dörren. Han fick problem med att hitta i slottet men lyckades till slut finna en väg ut och hela vägen hem sprang han fort, som om han varit jagad.
Dagarna efter balen på slottet var Oskar långt borta i tankarna. Hans styvmor skällde på honom och tyckte att han slarvade med städningen men Oskar kunde inte lyssna. Varje gång han försökte koncentrera sig gled tankarna snart över till prinsens varma kropp och pulserande kuk. Han kände sig besatt, han kunde sträcka ut händerna i luften och slå upp ögonen och finna sig själv omfamna tom luft. Men aldrig mer skulle han väl få se Gustav eller röra vid honom. Säkert hade prinsen redan valt sig en gemål nu och det var väl i full gång att planeras bröllop på slottet.
Det trodde Oskar i alla fall tills han råkade överhöra sina styvsystrars samtal när han tog hand om disken och flickorna satt i rummet intill och drack te och talade hetsigt med varandra.
– Det måste vara mig han letar efter, sa Petronella.
– Trams heller, jag var den som dansade med honom flest gånger, fnös Gabriella. Nog är det onödigt att dra till med en extra bal istället för att bara tala om för folk att det är den undersköna Gabriella som prinsen vill ha.
Oskar kunde inte hålla tyst. Med händer fortfarande våta och skrynkliga av diskvatten klev han in i rummet och såg på sina fula styvsystrar.
– Blir det en bal till?
Flickorna tittade hånfullt på honom och tänkte knappt svara, men när han stod kvar tog Petronella till orda:
– Det sägs att han söker efter en flicka han spenderade mycket tid med på den där balen. Han vet tydligen inte vad hon heter, vilket är märkligt eftersom jag berättade säkert fem gånger att jag heter Petronella och tillhör den fina von Brekel-släkten!
– Det är bara ett spel, invände Gabriella. Han vet precis vem jag är men han vill väl få känna lite till innan han bestämmer sig. Nå, jag ska nog känna på honom också nu på fredag!
Hon fnissade och tog ett nöjt grepp om sina oformliga bröst. Oskar såg inte längre på dem, han återvände tankfullt till sin disk och sänkte långsamt ner händerna i det grumliga vattnet. Kunde det vara honom prinsen tänkte på? Nej, det var omöjligt. Eller? Kanske skulle han få veta om han kunde ta sig dit på fredag igen.
Fler noveller av samma författare
