Mister Mystiqué del 3.
Författare: devilicious666 Datum: 2015-02-16 08:01:56
Läst:
10 203 gånger
Betyg: 1.3 (3 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Jag tänker att jag nog ser lika trött ut som jag känner mig. Sneglar på klockan och inser att det redan är kväll. Går med tunga steg mot sängen. Slänger handdukarna på golvet så jag står helt näck. Lägger huvudet på kudden och hoppas att sömnen ska infinna sig snart.
Min hjärna totalt vägrar. Det ekar högt i huvudet "Antony!" Om och om igen tills jag blir helt galen.
Jag sneglar på telefonen, klockan är 21.45. Inte jättesent så jag tar mod till mig och slänger iväg ett mess.
"God natt min härskare" Lite skämtsamt
Jag blundar och tänker på vår sista natt ihop i hans säng. Hur han huvud leta sig in mellan mina ben. Hans läppar kysste insidan på mina lår och jag stönade tungt av välbehag. De letade sig allt närmre mitt sköte och min klitta. Sedan hade han kysst mitt venusberg, stubben från hans haka rev sådär precis behagligt mot min ömma fitta. Hans tunga fann sin plats mellan blygdläpparna och han knullade mig hårt med sin tunga tills jag kom och stönade högre än någonsin. Våt av tanken och förfärad över att han inte är här nu. Lyckas jag ändå somna med minnet från den sista natten.
06.30 Vaknar jag med sömnen i ögonen. Kollar på telefonen och inser att han inte svarat mig än.
Jag går iaf upp, fortfarande naken och sätter på kaffe. Jag tar ner en kopp och häller upp den älskade drycken. Det piper till och lyser på skärmen. Telefonen vibrerar så att den nästan faller ner från kanten av bänken.
"God morgon sexy" Svarade han kort och gott på gårdagens mess
"God morgon Mister! Lust och tid att ses i dag kanske?" Skriver jag i hopp om att han ska svara ja
Tar telefonen och går med koppen ut till soffan. Slår upp min laptop och läser lite nyheter i väntan på hans svar.
"Jo kanske det" Lyser det från skärmen bredvid
"Perfekt" Svarar jag lika kort och fåordigt som han
"Vad gör du?"
"Alldeles för lite" Svarar jag, vilket är sant
"Suga min kuk så får du något att göra en stund?"
Hur kan han ens få för sig att jag har så tråkigt? Läser svaret än en gång med ilska i sinnet.
"Snacka om -inget liv- Så tråkigt lär jag nog aldrig få" Svarar jag argt
Reser mig från datorn trär på mig min morgonrock och tar tag i städningen i köket. Timmarna går och fredagssolen lyser klart på himmeln. Helg tänker jag tyst för mig själv när jag lapar i mig av ljuset från balkongen. En kär väninna kommer på visit strax efter fyra och vi intar ett glas vin.
Vi pratar om det mest vardagliga innan hon anser att det är dags att gå hemåt.
Klockan 18.00 känner jag mig övermodig och deprimerad i min ensamhet. Inte ett knyst har hörts från Antony sen lunchtid. Så jag skriver att "Vi kanske ska ses en annan dag"
Vilket vi kommer överens om. Så nu är jag själv resten av kvällen. Tankarna flyger runt i huvudet. Var han tvungen att skriva så dumt? Vill inte ses för att suga hans kuk. Jag vill träffa honom för att jag saknar honom så mycket. Han nämnde något om att hat/älska för ett tag sedan. Kanske är det så jag känner för honom. Hat/kärlek jag smakar på orden ett tag. Japp så är det, Vinet får mig verkligen att känna mig smart och vågad.
"Jag tror jag tappar lusten att ses vissa gånger. För att jag är lite smått hat/kär i dig"
Haha smaka på de orden din dummer
Efter att jag skickat sms:ett ångrar jag mig direkt. Måste rätta till det.
"Jag menade inte att låta så elak. Trött på att du vill ha mig samtidigt som du måste smyga med det för att du är upptagen" Där satt den tänker jag och ler för mig själv
Timmarna går och jag ser att han har läst det fast struntat i att svara. Känner mig heldum och ångrar verkligen att jag skrev så. Antingen skulle han straffa mig för min stora käft eller så ignorerar han mig nu för evigt. Hoppas han endast är tyst som för att skrämma mig ett tag.
Dagar passerar och ännu inte ett knyst från min Mister Mystiqué. Förtvivlad försöker jag tänka ut en ursäkt men det skulle låta så patetiskt. Lite stolthet har jag ju. Fast jag vill inte vara helt utan honom. Tystnaden är värst av allt. Som plågsam tortyr med avhållsamhet. Varför vin, varför så lätt att skriva, skicka och sedan ångra sig. Varför denna plågsamma tystnad. Är han trött på mitt eviga velande och i så fall när ska han förstå varför jag velar och tvekar?
Tio piskrapp hade vart en befrielse jämfört med detta. Om jag ändå inte var så känslosam.
Här tar nog äventyret slut,
Mister Mystiqué är och förblir ett mysterium för mig. Om någon vet hur man rättar till en sällsam förälskelse som denna är det fritt fram att lösa gåtan. För jag har tappat orken, lusten och viljan.
Mister Mystiqué God natt!
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Mister Mystiqué del 3. | Age play | 1.3 | 16/2-15 |
| Mister Mystiqué del 2. | Age play | 1.0 | 3/2-15 |
| Mister Mystiqué | Age play | 1.3 | 2/2-15 |
