Äntligen hemma

---

---

Äntligen hemma
Hunden skällde någonstans i närheten, men den syntes inte bland de täta granarna runt mig. Sikten var begränsad och det var svårt att lokalisera skallen. Jag plumsade vidare uppåt, ständigt uppåt, och försökte låta bli att trampa i resterna av snödrivor som låg kvar på de skuggigare delarna i skogen medan jag svor tyst för mig själv över hunden. Plötsligt hördes en kvinnoröst ropa bakom träden:
"Gå till husse! Gå till husse säger jag."
Grenarna slet i kläderna när jag pressade mig fram mellan grenarna i den riktning jag tyckte jag hörde ropen komma ifrån. Barr och skräp fastnade i träningsoverallens slitna blå tyg, men jag hade inte tid att tänka på kläderna när hunden tydligen var framme hos en människa.
Skogen glesnade plötsligt och släppte in solljus i halvdunklet. Framför mig avslutades den eviga uppförsbacken av en kort brant vägbank neråt, bevuxen med meterhög björksly, och vid släntens slut gick en grusväg. Settern skuttade, vilt skällande, kring en blond kvinna på vägen nedanför. En väg som även den lutade brant uppåt bergssluttningen för att sedan försvinna bakom en kurva i skogen. Hon höll händerna utsträckta mot den rödhåriga irländska settern och med fötterna, klädda i mjuka träningsskor, höll hon undan hundens glada skuttande med milt våld.
"Han är inte farlig, han vill bara leka", ropade jag andfått men förstod själv hur fånigt det måste låta i hennes öron.
"Bara leka? Jo jag tackar jag. Kan man inte hålla koll på sin hund skall man ta mej fan inte ha någon heller!"
"Tekniskt sett är det inte min hund..."
Kvinnan blängde på mig medan jag fäste kopplet i hundens halsband så gott det gick med trasig hake, sedan drog hon in ett djupt andetag och fortsatte:
"Varför har du hunden lös?"
"Klockan är ju bara sex på morgonen, jag trodde att jag var ensam här. Sedan var det aldrig meningen att den skulle vara lös så här utan hon ryckte till när en kvist small av och haken på kopplet gick upp. Sedan drog hon iväg."
"Om det kommit en bil då? Eller om den fick upp ett spår på en älg och sprang vilse? Vad skulle du gjort då? Är du verkligen inte mer rädd om vovven än så?"
"Du, jag är nyinflyttad och visste inte att det fanns en väg här uppe i skogen. Jag är jätteledsen, det var inte min mening att skrämma dig."
Jag tog mig en extra titt på henne nu när jag stod bredvid henne. Hon var klädd i en urtvättad blå T-shirt och, ett par slitna, noppiga, svarta träningsoverallbyxor. Kroppen var litet knubbig med en typisk tjejmage där magens underdel putade ut över linningen. Ett par rätt stora bröst hölls på plats av en rejäl BH, i alla fall såg den ut att vara rejäl genom tröjtyget. Ansiktet var smalt, solariebrunt och helt utan smink. Fårorna vid näsan och i ögonvrårna avslöjade att hon var äldre än 30. Det rågblonda, storlockiga håret var uppsatt i en tjock fläta som hängde ner till skulderbladen och avslutades med en enkel, svart rosett. Runt halsen hängde ett par smala hörlurar som såg billiga ut och ur byxfickan stack en Walkman upp. Svettränderna längs ryggraden och mellan brösten avslöjade att hon sprungit rätt hårt innan hunden nosade upp henne. Med ett fast grepp i kopplet med vänster hand sträckte jag ut min högra:
"Maria. Återigen förlåt. Jag är uppriktigt ledsen."
Kvinnan tog min hand och log litet.
"Yvonne. Jag blev väl mest rädd, det är ju en rätt stor hund du har. Jag blev hundbiten när jag var liten och sedan dess har jag haft litet svårt för dem. Speciellt om det inte finns någon husse eller matte inom synhåll. Men den här verkar ju faktiskt rätt snäll. Är det en hane eller en tik?"
"En tik, Disa heter hon. Hon vill gärna bli klappad."
Kvinnan fattade vinken och medan jag höll in kopplet satte hon sig ner på huk och kliade Disa bakom de stora, hängande öronen. Som tack fick Yvonne flera blöta slickningar över kinderna.
"Har du köpt hus här?" frågade hon och reste sig upp igen.
"Hus? Nej. Hurså?"
"Du sa att du var nyinflyttad, och häromkring finns väl bara villor?"
"Ja, fast jag hyr in mig i en villa. Eller, ett garage i en villa som byggts om till enrummare."
"Hos Lindgren?"
Jag nickade.
"Då blir han nog nöjd. Han brukar bara få den där lägenheten uthyrd till tonårskillar som vill flytta hemifrån. Så super de och lever om tills han blir så arg och upprörd över deras 'syndiga leverne' att han säger upp kontraktet och slänger ut dem. Sedan står det tomt ett tag innan han behöver pengar igen och så blir det samma visa en gång till. Så har det varit sedan sjuttiotalet och han verkar aldrig lära sig."
"Han är kristen va?"
"Så du har märkt det? Han är pingst."
"Svårt att missa det när han pratar om Gud och Jesus i var och varannan mening. Och du är...?"
"Inte speciellt kristen." Hon skrattade ett pärlande smittsamt skratt och vi började gå uppåt längs grusvägen i maklig takt.
"Nå Maria. För visst var det Maria?"
Jag nickade. Hon fortsatte: "Vad är det som lockat dig till Själevad? Pluggar du? Var kommer du ifrån? Du har en litet udda dialekt."
"Jag är född i Umeå men har bott i Stockholm sedan något år där jag pluggar till sjukgymnast. Jag ville göra min praktik i Umeå för att kunna umgås med ... gamla vänner men det var omöjligt att få praktikplats där."
"Och då hamnade du på Ö-viks sjukhus istället?"
Jag nickade och hon skakade lätt på huvudet. "Så typiskt. Ingen vill till Ö-viks sjukhus. Där jobbar man bara om man måste. Läkarna i Sundsvall kallar det för 'slakthuset', visste du det?"
Jag skakade på huvudet. Promenaden hade fört oss fram till ett litet brunt hus, eller snarare ett skjul, på vägens högersida. Yvonne pekade på en smal stig som började vid husknuten.
"Tar du den stigen kommer du ner till samma gata som du bor på, fast vid slutet."
"Och du?"
"Jag fortsätter uppåt. Det ligger en liten tjärn här ovanför, Svarttjärn, med en stig runt som jag tänkte jogga på nu när ingen är vaken och ser mig Det finns fortfarande alldeles för mycket Yvonne kvar."
Hon log medan hon greppade bilringen på magen
"Springer du imorgon också?"
"Kanske...hur så?"
"Jag skulle kunna springa med dig. Det är roligare med sällskap och då har jag ingen hund."
"Imorgon ... ja, vi säger väl det. Då kan jag ju inte fuska heller.
Vi vinkade och hon fortsatte uppåt medan jag gick neråt, tillbaka in i granskogens dunkel. Det hade varit ett trevligt möte med en trevlig kvinna. Fast nu var jag tvungen att köpa nya träningsskor, och kanske en matchande träningsoverall.

Svettig och stressad gled jag in genom min ytterdörr med en from förhoppning att Jeanette inte skulle vakna, men jag blev förrådd av Disa som genast hoppade upp i sängen och började slicka sin matte på kinderna och hon reste yrvaket sitt huvud från kudden för att sedan plira mot mig.
"Hej, var har du varit?"
"Ute och rastat jycken din."
"Så här tidigt? jag vaknade när dörren slog igen och det är väl nästan en timme sedan. Var har ni varit?"
"Ute i skogen på berget ovanför kvarteret. Jag tänkte att du kunde få en sovmorgon."
"Du är snäll du. Kom och lägg dig här. Det är varmt och gosigt under täcket."
"Låt mig få sätta på kaffet först."
Jag ställde mig vid pentrydelen och såg på Jeanettes förvrängda spegelbild i den rostfria stålplåten, som var uppspikad som skydd bakom vattenkranen, samtidigt som jag fyllde bryggarens kanna med vatten. Vi hade varit ett par sedan gymnasiets sista år med några separationer till och från. Vi hade gått i parallellklass på natur och efter en fest på höstterminen sov vi över hos en gemensam bekant som bara hade en enda soffa man kunde sova på. Det ena ledde till det andra och sedan dess hade vi varit ett par, ett mycket inofficiellt par. Jag älskade verkligen Jeanette, med sin slanka kropp, sin hud som hade så lätt att bli solbränd på våren, sitt korpsvarta självlockiga hår som hon gärna permanentade extra till ett smålockigt burr, hennes lilla födelsemärke på överläppen för att inte tala om hennes oändliga omtanke om hundar och allt annat som levde. Det jag hade svårt för var hennes svartsjuka. Att jag hade haft andra förhållanden någon gång efter hon i sin ilska hade gjort slut hade bara gjort henne än mer osäker och misstänksam mot mig. Ändå var hon huvudskälet till att jag ville göra min praktik i Norrland och inte i Stockholm. Här kunde vi i alla fall träffas några dagar i sträck innan hon var tvungen att återvända upp till Umeå i sin tio år gamla Volvo 245 för någon obligatorisk föreläsning eller salstenta.
Jeanette log mot min rygg, antagligen såg hon att jag granskade hennes spegelbild.
"Kom och synda litet med mig när du är klar. Det finns inget som är så härligt som att bli slickad till orgasm före frukost."
"Men tyst! Tänk om hyresvärden hör dig. Då åker jag ut på en gång."
"Varför skulle han slänga ut dig?"
"Han är ju pingst."
"Och? Han är säkert en sådan där skenhelig pingstvän som står och runkar på kvällarna medan han tjuvlyssnar på oss, bara för att stå i kyrkan dagen efter och kräva att homosexuella skall stenas till döds, eller vad tror du?" hon pekade på den tunna, vitmålade plywoodskivan som separerade garaget från resten av huset. Ibland inbillade jag mig att jag hörde rörelser och dämpade ljud där bakifrån, men det kunde lika gärna vara fria fantasier.
"Jag tror ingenting men du vet hur jag är. Det är bäst om det inte syns utåt, att alla tror att vi bara är kompisar. Och om han nu är frikyrklig så är han litet mer radikal än kristna i övrigt och jag vill inte ta några risker."
"Hur kan du veta att han är pingst? Han kanske bara är allmänt troende?"
"För Yvonne sa ... "
För sent insåg jag att tungan slant iväg litet för snabbt. Men jag försökte att verka oberörd medan jag fällde ner locket på den röda kaffebryggaren och tryckte på ”on” knappen.
"Yvonne ... vilken Yvonne?"
"En kvinna jag stötte på. Disa smet iväg och Yvonne fångade in henne."
"Så det dök bara upp en kvinna i skogen som fångad in hunden? Gud vad passande."
Det prasslade i tyget när Jeanette satte sig upp i sängen, insvept i täcket till skydd mot den något för kalla luften i lägenheten.
"Ja, hon fångade in Disa och vi samtalade en liten stund. Hon frågade var jag bodde och när jag sa att det var här, hos Lindgrens, berättade hon att de är pingstvänner.
Med en kraftansträngning vände jag mig så att jag kunde möta hennes blick. Hon reste sig långsamt ur sängen medan hon svepte de svarta lockarna ur ansiktet.
"Du måste tro att jag är dum Maria. Hur djävla dum tror du egentligen att jag är? Du liksom bara råkar träffa en kvinna i skogen som är ute och går innan ens de där djävla tidningsbuden som glömmer bort att trycka ner Örnsköldsviks Allehanda i din postlåda, trots att jag betalat prenumerationen åt dig, har åkt förbi på sin morgonrunda. Är det så? Är det vad du vill att jag skall tro?
"Tja, ja ... jag talar sanning. Du måste tro mig..."
"Är hon blond?"
"Va? ja."
"En blondin! jag förstod det. Vad fan är det med dig och blondiner."
Hon suckade tungt medan hon tog ett hårt tag i sitt eget svarta hår.
"Jag kanske också skall färga håret? Så att du tycker om mig? Göra om mig till blondin så att du slipper springa runt i byn och ragga när inte jag är här. Hur länge har du haft lägenheten? Tre veckor är det va? Naturligtvis har du hittat en älskarinna, fattas bara annat. Jag känner dig Maria. Jag vet att det börjar smaska mellan benen så fort du går förbi ett fruntimmer på ICA. Varför skulle du vara trogen nu när du inte varit det förut?"
Medan hon talade sträckte hon ut höger handens pekfinger mot mig och gick hela tiden långsamt närmare mot mig. Vid de sista orden hade jag fått nog. Jag grabbade tag i täckeskanten ovanför hennes bröst så att jag fick litet kontroll över henne och kunde ruska henne lätt fram och tillbaka medan jag talade:
"Nu får du ge dig. Du hade gjort slut och det var över ett år sedan. Dessutom måste du fatta att det var jag som var snäll och gick ut med din hunddjävel för att du skulle få sova. Det var din hunddjävel som smet. Det var jag som var tvungen att springa runt i snömodden uppe i skogshelvetet och bli kall och djävlig medan du trynade gott i värmen här nere i vår säng. Hade du bara haft en hel karbinhake på kopplet hade det här aldrig hänt och jag hade inte behövt få hjälp att fånga in din hunddjävel av en tio år äldre, fet kärring. Så ful att jag skulle vara tvungen att trycka ner en papperspåse över huvudet på henne för att det skulle börja 'smaska mellan benen' på mig, som du så romantiskt uttryckte dig."
Mitt utbrott fick Jeanette att tystna. Kinderna rodnande och hon bet sig i underläppen:
"Förlåt Maria, jag är så svartsjuk. Jag vet inte vad jag skall ta mig till ibland. Kan du förlåta mig?"
"Vad gör du för att jag skall förlåta dig?"
Hon svarade inte. Istället släppte hon täcket och stod naken framför mig. Kylan i rummet gjorde att huden täcktes av knottror och hennes mörka bröstvårtor styvnade.
"Ooops" utbrast hon och sträckte ut händerna mot mig. De var varma och när jag greppade dem började hon att dra mig långsamt mot sängen medan hon själv gick baklänges med ett leende. När hon nådde fram till sängen drog hon mig till sig och vi möttes i en långsam, sensuell kyss. Med mjuka händer gled hon in under min tröja och försökte fumligt att knäppa upp BH:n samtidigt som hon började kyssa mig utmed halsen.
"Killar brukar skryta med att de kan knäppa upp en BH med en hand, och du har problem med två" fnissade jag.
"Kunde jag knäppa upp den med en hand vore jag ju någon sorts lesbisk sexgudinna. Sedan tror jag inte att det finns en enda kille som klarar det med en hand heller".
Mina bröst hängde ner sig när hon plötsligt lossnade hakarna på baksidan och med en svepande rörelse drog hon av mig allt jag hade på överkroppen. Med vänster hand pressade hon mig mjukt mot sängkanten så att jag fick sätta mig ner bland de varma lakanen. Därefter tryckte hon ner mig på rygg och drog täcket över oss båda så att bara mitt huvud stack utanför. En långsam, retsam, blöt tunga gled över mitt högra bröst medan mitt vänstra masserades av en mjuk hand och jag kände hur det började pirra litet extra mellan benen. Det tog inte lång stund innan min andhämtning blev tung och upphetsningen fyllde min giriga kropp. Hennes händer gled in under mina skinkor och när hon drog i linningen till byxorna reste jag villigt på höfterna så att hon lättare kunde få mig helt naken. Hennes krulliga hårsvall kittlade insidan på mina lår när hon särade dem under täcket och långsamt, så oerhört retsamt och långsamt började slicka mig. Först längs springan och kanterna. Sedan med en retsam tungspets som särade blygdläpparna och gled längre och längre in i mitt blöta inre. Det fanns ingen som var så långsam och noggrann som Jeanette, och jag älskade henne för det.
Omedvetet började jag möta hennes utforskande tunga med höfterna medan jag blundade hårt. Just att hon inte använde något annat än tungan drev mig till vanvett. Jag brukar vilja ha något mer, ett finger, en stav. Något. Men inte med Jeanette. Hon drog i min clitta i munnen, sög sig fast vid den och lär yttersta tungspetsen virvla runt, runt i långsamma cirklar och jag stönade högt, bet mig i läppen för att inte skrika och kände hur orgasmen red min kropp. En orgasm som exploderade i skötet och spred sig i vågor ända ut i tå- och fingerspetsarna.
Först när jag låg svettig och stilla kröp hon upp ovanpå mig och gav mig en kyss som smakade mig, oss.
"Du vet att du får vara litet högljudd, jag gillar det", sa Jeanette medan hon retsamt lät sina hårtestar nudda mitt ansikte medan hon vaggade litet fram och tillbaka med upprest överkropp så att våra bröstvårtor precis gled mot varandra.
"Men tänk om det hörs ut...
"Och vad gör det."
"Inget egentligen. Men jag skulle skämmas."
"Skämmas för vad? för att du är lesbisk eller för att du är Maria?"
Jag svarade inte utan höll bara om henne hårt och önskade att den här stunden aldrig skulle ta slut. Den här stunden då hon bara var min, när hon inte var svartsjuk utan bara älskade mig. Den varade inte länge innan hon började röra sig rastlöst för att meddela att det var min tur att dra henne litet uppåt, slicka hennes mörka vårtor och höra henne flämta av njutning.


Det var kallare nästa morgon. Vattenpölarna hade ett tunt lager is på ytan och andedräkten spred ut ett vitt moln framför ansiktet. Av någon anledning pirrade det i magtrakten när jag tyst vandrade fram på mina nya adidas-skor på den smala stigen upp mot berget. Det var ologiskt, det enda jag skulle göra var att ta en motionsrunda med en granne. Det var allt. Men ändå. Jag hade inte sagt något till Jeanette om det här mötet när vi tog farväl igår. Disas pussar hade varit lika våta som kinderna när vi pussade varandra farväl under övervakning av dolda människor bakom fladdrande köksgardiner i huset.
Nu var jag ensam fram till nästa helg. Det blev alltid extra tomt efter en tid med sällskap men samtidigt kändes det som om en sten föll från mitt bröst och gjorde att jag kunde andas lättare när jag inte längre hade Jeanette runt mig med sitt värderande av varenda ord jag sa och hennes häftiga raseriutbrott när hon misstänkte någonting i sin egen fantasivärld. Var jag otrogen nu? Det tyckte jag egentligen inte, men samtidigt visste jag att jag aldrig skulle kunna berätta att jag gick för att ta en joggingtur med grannen. Då skulle Jeanette explodera.
Jag kom fram där stigen mötte vägen vid det lilla huset, men blev osäker. Var det här vi skulle träffas? Tänk om hon redan gått förbi? Osäker stod jag och petade med tåspetsen en stund i det frostblandade gruset. Det kändes fel. En kort promenad tog mig upp till sjön vid vägens slut. En blank sjö, drygt hundra meter från strand till strand men smalare på mitten. Det syntes ett andra vindskydd på motsatta stranden men inget spår av någon människa. Istället gick jag neråt, förbi skjulet och ner längs vägen och hade inte gått långt innan frustande andetag och knarrande fotsteg hördes och Yvonne uppenbarade sig på väg upp för den branta backen. Hon log tappert när hon såg mig men sa inget. Över den stickade mössan satt Walkman-hörlurarna. Även hon hade shoppat och ståtade med en rosa-vit ny träningsoverall. Väl framme stängde hon av bandspelaren, gav mig en kram och klagade över hur jobbigt det var att gå hela vägen. Vi kom överens om att jogga ett varv runt sjön först och sedan gå runt ett varv till i snabb takt.
"Vem tar ledningen första varvet?" undrade Yvonne.
"Jag, så får du en chans att titta på min fasta rumpa". Jag log när jag sa det.
"Om jag kommer så nära. Du får inte vara för snabb."
"Jag lovar att vara försiktig med dig"
Yvonne skakade lätt på huvudet, satte igång musiken igen och tillsammans sprang vi iväg.
Det tog tjugo minuter. Första varvet sa vi inget, men andra småpratade vi hela tiden och tiden gick fortare än jag hade tänkt. Under promenaden tog kikade jag på henne i smyg. Hon var visserligen knubbig, men på ett fylligt sätt och inte alls oattraktivt. Hon hade antagligen barn. Men vem var hon egentligen? Vad hade hon för intressen? Vilken musik lyssnade hon på? Var hon gift eller singel? Frågorna var många och jag försökte pumpa henne på svar så gott det gick. En sak var dock säker, jag fick varken ångest eller någon klump i magen i hennes sällskap. Tvärtom stortrivdes jag och när vi skildes åt fick hon en varm kram av mig, en kram som jag höll kvar litet längre än jag borde. Hon var så mjuk, så snäll och det kändes så skönt att ha henne nära.
"Oh, så mysigt", mumlade Yvonne, "men varför?"
"Jag har haft så trevligt" med en suck släppte jag henne och strök undan en blond lock från hennes svettfuktiga panna. "Kan vi göra om det imorgon?"


.Så blev det. Varje morgon träffades vi, tog en joggingrunda och sedan en promenad där vi bara talade med varandra. Det bara bubblade ur oss bägge två. Jag om mitt liv, fast jag utelämnade mitt Jeanette och vårt sexliv. Hon om hennes liv. En gift trebarnsmamma som jobbade extra på ett kontor och tog hand om familjen resten av tiden. Om hur svårt det var att få till litet mys med ungar överallt. Om ett äktenskap som blivit alltmer kärlekslöst. Med en man som inte brydde sig längre utan verkade vara mer gift med sitt jobb där han jobbade över nästan varje kväll och lämnade henne med smutstvätt, bajsblöjor och barnens läxor. Om kamrater som bodde tio mil bort i byn hon växte upp och som hon nästan aldrig träffade. Om en förhoppning om att en slankare kropp skulle kunna ge en nytändning i sängkammaren där hon alltför ofta fick gå och lägga sig med bara ett barn eller tre som sällskap. Och varje gång vi skildes kramade vi om varandra, och kramandet blev allt längre för varje gång. Ingen av oss sa något, men båda kände vi nog att vi behövde den närheten.


Vi satt på träbordet vid vindskyddet efter en runda när Yvonne började trixa med hörlurarna. Bordsytan bestod av grovt tillyxade trädstammar som planats ut och placerats på liggande stockar och vi hade brett ut ett gammalt liggunderlag vi hittade i vindskyddets inre som vi sedan satte oss på för att inte bli blöta och kalla i rumporna.
"Vad lyssnar du på?"
"Eva Dahlgrens senaste, 'En blekt blondins hjärta'. Jag bara älskar 'Kom och håll om mig'."
"Får jag höra?"
Hon nickade och trädde på mig hörlurarna. Den hesa rösten sjöng om jakten på kärlek och jag nickade instämmande innan hon tog av mig hörlurarna igen.
"Hon sjunger så bra, det är precis som om det vore scener ur mitt eget liv", fortsatte Yvonne.
"Mmm, det kanske är det?"
"Tok heller, inte kan hon ha ett liv som mitt. Du vet ... hon är ju sån."
"Sån?"
"Så där ... lagd åt fel håll."
"Fel håll? Hur tänker du då?"
"Du vet. Sluta retas. I alla fall sägs det att det är så och att det är därför hon inte har någon pojkvän."
"Är det något fel?
"Fel?! Det är ju hur sjukt som helst. Jag skulle då aldrig kunna tänka mig att ligga med en kvinna. Skulle du?"
Hennes blå ögon mötte mina med och jag kände hur skammens rodnad spred sig över mina kinder när jag snabbt tittade bort, ut över vattnet, och ljög. "Nej, naturligtvis inte, det verkar ju helsjukt".


Dagen efter var en fredag. Dagen innan Jeanette skulle komma tillbaka. Yvonne och jag sprang som vanligt runt Svarttjärn när hon berättade att det blivit omöjligt att gå på den dansmiddag hon och maken sett fram emot så länge. Nya kläder var inköpta, barnvakt fixad liksom vin och whiskey till förfesten. Dansen var redan samma kväll på fritidsgården i Själevad, men hennes chaufför hade blivit magsjuk kvällen innan och nu var också hennes barn sjuka. Yvonne hade visst inte tänkt på att även jag har körkort, vilken norrländska har inte de? och när jag ställde upp som chaufför gav erbjudandet mig en lika lång, och mjuk, kram som farvälkramarna brukade vara, och jag njöt av varenda sekund som jag kände hennes mjuka kropp tryckas mot min.
När kvällen kom gick jag bort till den villa de bodde i, knappt tre kvarter från mig. Sedan körde jag in Yvonne och hennes man i deras bil, som formligen stank av billig parfym som Yvonne hällt över sig. Vid sjutiden, när jag släppte av dem vid danslokalen, var det lätt att komma fram. Det fanns knappt några bilar och det var inga problem att manövrera den stora Mercedes-combin ända fram till ingången på huset. Ett enormt vitt hus med platt tak som var så typiskt för 70-talets byggen. Inuti fanns fritidsgård, simhall samt idrottshall och matsal som den intilliggande skolan använde på dagarna. Det var inne i matsalen som bjudningsdansen skulle hållas.
Både Yvonne och Eskil hade varit förväntansfulla och de pratade oavbrutet på vägen till danslokalen. Jag fick mig en snabbgenomgång av Själevads historia och hur det hade varit förr i tiden, liksom vad grannar och bekanta kunde tänkas tro och tycka inför kvällen. Eskil var klädd i svarta byxor med vit skjorta och en svart läderväst. Färgerna matchade hans svarta men något gråsprängda hår och välansade mustasch. Ett par enorma glasögon fullbordade uppenbarelsen. Yvonne var däremot klädd i himmelsblå jeans med hög linning, en vit blus med spets och bruna pumps. Hennes blonda hår var uppsprayat så det stod ut överallt runt huvudet i mjuka, stora lockar. Blå ögonskugga och rosa läppstift på läppar som även täcktes av läppglans och brun-rosa rouge på kinderna gjorde att hon såg ut som klippt or "Okej" eller någon annan tonårstidning, för tio år sedan.
En bit in på småtimmarna, när det var dags att hämta dem, var det annorlunda. Det stod parkerade bilar överallt. När inte parkeringsplatserna räckte till utanför ingången hade folk parkerat uppe på gräsmattorna, ett exempel jag följde själv innan jag klev ur och låste bilen.
Ingången till gården lystes upp av två marschaller och utanför stod en större folksamling och pratade högljutt med varandra, svalkade av den kalla nattluften, medan tonåringar brakade runt med mopederna längs planens utkanter och på parkeringen mellan fritidsgården och kyrkogårdens staket på andra sidan. Eskil stod mitt i en grupp och gestikulerade vilt med en cigarrett i näven och det var tydligt att han var mitt inne i en historia som åhörarna spänt följde. En vakt stod vid ingången, men jag bara vinkade åt honom när jag gick in och han gjorde ingen antydan till att stoppa mig. Festen var ändå snart över och jag verkade knappast vara överförfriskad.
Inne i lokalen satt folk vid bord med stora askkoppar och rökte medan de drack ur plastmuggar. Ur en öppen dubbeldörr strömmade musik och jag såg Yvonne stå i skuggan till matsalen, ensam. Hon ryckte till när jag klappade henne lätt på axeln.
”Hej, hur är det?” undrade jag.
”Skit” mumlade hon, och snörvlade till. Tårar hade fått mascaran att rinna i ena ögonvrån och ögonskuggan hade smetats ut en bit.
”Vad har hänt?”
”Det är inget, låt det vara.”
”Nåt är det ju.”
Hon var tyst en stund och stirrade in i den mörklagda salen där glada människor dansade runt med varandra. Det var bara från scenen det kom något ljus. Längs väggarna satt fortfarande folk och skrålade och drack vid några kvarlämnade bord, annars var hela golvet tömt på möbler för att ge plats till de som ville dansa. Hon drog plötsligt åt sig andan och svepte ut med handen.
”Vi kom ju hit för att dansa, för att ha kul!”
”Har ni inte det?”
”Nej, vi har inte dansat någonting als. Eskil är dyngpackad och mal på om och om igen om alla de där älgarna han har skjutit. Vem fan vill höra det en gång till. Så vill jag inte göra han svartsjuk heller genom att dansa med någon annan gubbe, utan jag har surrat litet med min tandläkares assistent och sedan bara suttit och tittat när de andra har kul. Fy fan!”
”Och druckit?”
”Kan du lita på. Vad skall jag annars göra?”
Vi stod bredvid varandra och när ett par trängde sig ut klev jag undan så att jag stod tätt tryckt mot Yvonnes varma kropp. Hon lade huvudet på min axel, men sa inget. Jag lade handen runt midjan och vi stod så tills hon rätade på sig och tittade ut mot den upplysta ingången. Sedan stirrade hon in mot mörkret framför oss igen.
”Du Yvonne, vill du dansa?”
”Med dig?”
”Då blir väl knappast gubben din svartsjuk, eller?”
Hon log och fattade min hand utan att svara. Det var paus mellan två låtar och det var inget konstigt med att vi gick upp på golvet tillsammans. När jag såg mig omkring såg jag att det var flera kvinnor som hade dansat med varandra under den snabba bugglåten innan och som stod kvar på dansgolvet. Sedan spelade bandet upp en riktig tryckare och golvet fylldes av fulla män och kvinnor som förväntansfullt tryckte sina kroppar mot varandra under Abbas ”Chiquitita”. Så även vi. Yvonnes hår kittlade mig i ansiktet när jag lade mitt ansikte på hennes axel och lät läpparna smeka hennes svettfuktiga hals som fortfarande doftade starkt av parfymen. Svaret på beröringen var en hårdare fattning runt min midja när hon drog ihop oss. Mjukt gled mina händer ner över hennes skinkors överkant och hennes händer gjorde samma upptäcktsfärd på min kropp. Viskande i mitt högra öra sluddrade hon:
”Åh, Maria. Du är så mysig och snäll och jag tycker så mycket om dig. Jag önskar att du var tio år äldre, en tio år äldre kille. Då skulle jag inte tveka en sekund att byta ut Eskil.”
”Jag önskar att du var singel.”
Hon tystnade, men tryckte sig om möjligt ändå hårdare mot mig. De mjuka brösten trycktes mot mina, mitt lår gled in mellan hennes ben och det smekte henne genom jeanstyget. Andhämtningen blev tyngre. Jag gled in i hörnet vid scenen med några danssteg och Yvonne följde mig utan att göra motstånd. Bredvid oss fanns ett draperi över en dörröppning mot utsidan där kall nattluft kom in. I skuggan bakom högtalaren kysste jag mjukt hennes hals med sitt pärlhalsband, sedan fortsatte jag uppåt över hennes kind, över hennes mjuka öra med sitt lilla pärlörhänge och sedan ner mot hennes lockande mun, men då stelnade hon till.
”Inte här, kom.”
Hon drog mig ut genom draperiet som täckte dörröppningen. Bakom var en bakdörr vidöppen mot parkeringen utanför och Yvonne var uppenbarligen på väg ut, men stannade när hon såg mopederna som svarvade runt på asfalten, vilt påhejade av glada tonårstjejer. Bredvid utgången fanns en kort trappa upp till scenen men också en trappa neråt till byggnadens undervåning. Med ett fast grepp om hennes hand drog jag med mig henne, vilt fnissande och snubblande, ner i mörkret. När trappan planade ut till vanligt golv stannade jag upp och fångade upp henne. Det var nästan kolmörkt, bara de svagaste konturerna kunde ses från det lilla ljus som sipprade in uppifrån, och även ljudet från dansbandet var dämpat så att man inte hörde vad de sjöng, även om volymen var hög.
Hennes läppar smakade sött och även om hon tvekade först lekte våra tungor strax tafatt i en blöt kyss. Mina händer som längtat efter hennes kropp så länge gav sig ut på upptäcktsfärd över hennes mjuka former och hon begravde sina händer i mitt hår och tryckte mitt ansikte hårt mot sig medan kyssen fortsatte. Med en flämtning stannade hon upp när jag smekte henne utanpå bröstvårtorna.
”Maria.
”Mmm” jag knäppte upp en knapp i blusen så att jag kom in med handen på hennes mages mjuka hud, och sedan upp över den sträva bh:n.
”Säg att du älskar mig.”
”Jag vet inte om jag gör det.”
”Bara säg det...”
Ännu en knapp gled upp. Med en mjuk rörelse befriade jag hennes vänstra bröst. Den styva vårtan var stor, lång och uppnosig. Med tungspetsen lekte jag med den innan den gled in i min väntande mun där jag sög in så mycket av bröstet som möjligt samtidigt som jag lekte med tungspetsen på vårgården.
”Älskar du mig Maria?”
”Ja”, jag släppte bröstvårtan. ”Jag älskar dig Yvonne.”
Milt drog hon mig uppåt och kysste mig igen. Medan vi kysstes gled jag in med en hand mellan hennes varma lår och hon särade villigt på benen. Med mjuka drag tryckte jag där hennes öppning var på andra sidan tyget och varje gång gnydde hon till. Så stelnade hon plötsligt när någon ropade:
”Är det någon där? Sista låten har gått och vi stänger ner nu.”


Färden hem var tyst. Eskil satt bredvid mig i framsätet och pladdrade på men Yvonne satt alldeles tyst i baksätet och blickade ut i sidorutans mörker. Flera gånger försökte jag få ögonkontakt, men till ingen nytta. Hon satt bara blick stilla och tuggade ibland på sin underläpp. Det ar inte förrän jag svängde upp på deras gata med sin rad av likadana sandgula radhus som hon verkade ryckas upp ur sina tankar.
Eskils och Yvonnes hus var udda. När man gick in kom man direkt in i ett litet rum som fungerade som tvättstuga och hade ett torkskåp med en stängd dörr till köket innanför.
”Jag skall titta till barnvakten” mumlade Eskil. ”Ger du Maria betalt så länge?” Med de orden försvann han in i husets innandöme och lämnade mig och Yvonne ensamma. Hon stängde till dörren mot köket och vi blev lämnade i ett mörkt dunkel som doftade tvättmedel och fuktiga raggsockar.
”Förlåt...” började Yvonne, men innan hon kom längre gled jag upp intill henne och kramade henne hårt.
”Du har inget att be om förlåtelse för. Jag var dum, inte du.”
Hon kramade mig tillbaka och vi förblev tysta några andetag, sedan strök hennes mun mot min kind och jag mötte den i en blöt kyss. Våra tungor snurrade runt och jag kände smaken av hennes läppstift när jag tryckte upp henne mot den lilla bänken bredvid tvättmaskinen bakom henne. Vi var tillbaka där vi hade slutat tidigare. Försiktigt smekte jag först hennes bröst, sedan gled jag med handen ner mellan hennes mjuka mage och hennes byxlinning utan att hon protesterade. Hon hade sidentrosor som gled glatt mot mina fingertoppar, innan jag gled innanför dem också. Ett tjockt, lurvigt venusberg mötte mina utforskande fingrar, och under det en plaskblöt skåra. Med ett lätt tryck gled mitt långfinger upp i henne och hon stelnade till. Min tumme hittade hennes clitoris och med mjuka rytmiska tag lät jag mina fingrar glida in i henne medan jag masserade knoppen med tummen, allt medan jag tungkysste henne och höll om henne hårt med min andra arm. Det dröjde inte länge innan hon slutade kyssa mig, istället lät hon bara huvudet vila mot min axel medan hon stönade kvävt. Genom att dra upp höger ben i luften fick jag bättre plats med handen och jag kunde smeka henne allt snabbare. Plötsligt bet hon mig i halsen samtidigt som hon snyftstönade så gott det gick. Benet hon stod på vek sig under henne så jag fick hela hennes vikt i min famn, något som fick mig att stapla baklänges in i elementet mitt emot tvättmaskinen.
Just då slogs dörren upp och Eskil hojtade:
”Men vad håller ni på med? Tro fan att du aldrig hittar pengarna när du inte ens kan hitta ljusknappen”.
Lampan tändes och Eskil fiskade fram sin plånbok samtidigt som Yvonne smet in i huset med rödblossande kinder utan att säga ett ord till mig.


Promenaden hem tog mer än en halvtimme eftersom all gatubelysning var släckt. Ovanför mig var himlen kolsvart med ett skådespel av tusentals stjärnor man aldrig får se i storstäderna. Muntert trallade jag en melodi för mig själv och insåg att jag var lycklig. Lycklig och kär. Jag stannade upp och vrålade ut ett Ronjas vårskrik i den kalla natten. Visst var Jeanette fantastisk. Om någon skulle göra något mot mig skulle hon vara den första att försvara mig som en galen terrier. Men det raseriet drabbade oftast mig. Och jag ar så innerligt trött på att alltid vara på min vakt när jag var i hennes närhet för att inte väcka hennes ilska. Yvonne var annorlunda. Mjukare, kvinnligare. Framförallt snällare.
Väl hemma slet jag bara av mig kläderna och drog på mig min natt T-shirt. Jag borde duscha och byta sängkläder, men jag tänkte att jag skulle hinna det innan Jeanette kom, om jag bara klev upp i rimlig tid. Väl i säng luktade jag återigen på mina fingrar som jag undvikit att tvätta efter kvällskissningen. De luktade hav, filmjölk och Yvonne. Mjukt pussade jag dem som om jag hade haft hennes kön framför mig och jag somnade snabbt både trygg och glad.


En slank, naken kvinnokropp som fortfarande var kall av vårmorgonen utanför gled in under mitt gosiga täcke och väckte mig till liv. Två svala händer smekte mina bröst ovanpå T-shirten, något som fick mina bröstvårtor att styvna direkt. Det dämpade fnittret från Jeanette blandades med det rytmiska dunkandet när Disas svans oavbrutet slog mot stolen bredvid sängen. En mjuk mun sög in mitt vänstra bröst genom tyget samtidigt som händerna gled in på min sängvarma mage under T-shirtens linning och jag rös till av både obehag och njutning medan Jeanette smekte min kropp. Plötsligt stelnade hon till och hävde sig upp över mig och mötte min blick:
"Vem har du varit med? var det så ensamt utan mig i knappt en vecka att du var tvungen att knulla runt litet?
"Va? Varför undrar du det? vad menar du egentligen?" Jag kände hur jag frös till is inombords. Hur kunde hon veta vad jag hade gjort?
Jeanette böjde sig fram och luktade på min hals, nästippen var kall och jag fick ofrivilliga tankar om ett rovdjur som gör sig beredd att döda sitt byte samtidigt som jag knep åt ögonen för att inte få hennes krulliga svarta hår i ögonen.
"Det här är inte din parfym. Du luktar som ett billigt fnask."
"Doften ... jag köpte en ny tvål, men den var inte bra."
"Vilket märke?"
"Vet inte, jag slängde den för att den luktade så illa."
"Och det vill du att jag skall tro på? Hur skall jag locka ur dig sanningen tro?"
Hennes mjuka mun hittade mina bröstvårtor, som hon sög på genom T-shirtens tyg. Sedan gled hon neråt. Slickade min navel och fortsatte att slicka ner till troskanten. Där stoppade jag henne genom att hugga tag i håret.
”Du, jag har inte duschat.”
”Mums.”
Med ett vant ryck drog hon ner trosorna och hjälpte henne genom att höja höfterna, något som gjorde att jag tryckte fittan rakt i hennes ansikte.
”Oh, förlåt.”
”Det gör inget. Du vet att jag gillar dig bäst när du smakar som mest. Vem vill slicka en fitta som inte smakar annat än tvål?”
Lekfullt slog jag henne i bakhuvudet samtidigt som hennes tungspets började utforska min rätt så blöta springa. ”Av alla flator jag träffat är du nog den som är mest lebb”
”Det tar jag som en komplimang. Sära på din lilla fnaskfitta nu så skall jag slicka upp dig i brygga och locka sanningen ur dig.”
Jag bara blundade och log. Långsamt och utstuderat utforskade hennes tunga mitt inre och mina yttre könsdelar använde hon tungspetsen till.
”Guuud, snabbare, snälla. Jag behöver det.”
”Jag bestämmer, det vet du” mumlade hon fram mellan lapningarna, och jag kände hur jag värkte efter den njutning jag aldrig fick kvällen innan.
Det dröjde inte länge innan hennes behandling fick mig att ofrivilligt jucka upp mitt hennes ansikte och när jag stönande stelnade till och kom väntade hon bara några sekunder innan hon kröp upp på sängen och med ett knä på var sida om mitt huvud sänkte ho ner sitt underliv över min mun.
”Slicka.”
Blygdäpparna ovanför mig var röda och uppsvällda och när jag sög in hela hennes yttre delar i min mun och lät tungan virvla runt flämtade hon högt. Så började hon långsamt rida mitt ansikte samtidigt som hon högg tag i mina händer och höll fast dem över mitt huvud med högra handen. Genom att lägga nästan hela sin tyngd på armen gjorde hon att jag knappt kunde röra mig. Sedan nöp hon tag om min näsa med sin vänstra hand så jag inte fick åt mig någon luft.
”Jag tror inte riktigt på tvålen Maria, jag tror att du ljuger. Det finns något annat bakom. Men slicka på så kanske jag förlåter dig.”
Förtvivlat försökte jag vrida mig loss, men hon var minst lika stark som jag och i totalt överläge och jag kom ingen vart.
”Sluta sprattla Maria, slicka istället så släpper jag loss dig efteråt.”
Jag tittade upp på hennes kropp, brösten stod rakt ut med stenhårda vårtor. Hela bröstkorgen över brösten var rödflammig. Till och med öronen var röda. Jag hade aldrig sett henne så upphetsad tidigare. Jag började slicka henne snabbare och snabbare. Hon stönade högt och safterna ur hennes inre rann ner i min mun. Det märktes tydligt att hon njöt i fulla drag av att vara den som bestämde, den som hade kontrollen. Det började svartna för ögonen när hon äntligen ryckte till extra hårt och knep ihop låren mot mitt huvud. Greppet om näsan och händerna släppte och jag kunde girigt dra åt mig luft i lungorna igen. Jeanette gled av mig och la sig raklång bredvid mig längs den sängsida som vette ut mot rummet så att hon kunde klia Disa bakom öronen. Hon knuffade till mig med armbågen.
”Nå, vad var det för märke på tvålen?”
”Jag kommer inte ihåg...”
”Du ljuger.” Hon stirrade på mig och jag visste inte vad jag skulle säga. Däremot visste jag vad jag skulle göra, slut. Men det vågade jag inte. Vad skulle hon göra med mig då?


Återigen stod jag längs grusvägen och väntade på Yvonne. Jag tänkte tillbaka på den gångna helgen. Hur jag hade försökt ta på mig träningskläderna på lördag morgon men Jeanette hade undrat vad i friden jag höll på med och jag kom inte på någon vettig lögn. Hur jag hade lånat hennes bil för att köpa tunga saker från Åkes ICA-hall som låg en kvarts gångväg hemifrån. Hur jag lyckats övertala Jeanette att det var bättre att hon var hemma med Disa, så att jag fick en chans att köra till telefonkiosken mitt i Själevad. Hur jag spänt talat med Yvonne som först inte hade velat tala med mig. Lurens plast hade varit kall mot min kind när jag bönade och bad om att vi skulle träffas i alla fall en gång till. Hur hon inte hade kunnat säga nej till att vi sprang runt Svarttjärn en gång till och mina taffliga lögner när jag fick henne att acceptera att vi skulle träffas på måndag stället för söndag.
Hjärtat bultade inom mig när jag hörde hennes steg i gruset och såg hennes blonda huvud komma upp längs kullen. Jag ville slänga mig över henne, i hennes famn, tala om Jeanette, hur hon drev mig framför sig mentalt som ett djur. Men jag stod lugnt tills hon kam fram med ett osäkert leende på läpparna.
”Hej”, sa jag med spelat lugn och pekade uppåt mot sjön. ”Är du redo för en runda?”
”Ja, det kan behövas”, sa hon med samma lugn. Satte freestylens lurar över huvudet som vanligt och sedan joggade vi som vi gjort så många gånger tidigare. Jag först i lugn takt och hon efter, men mitt inre var i uppror. Andra vändan runt så gick vi och samtalade om allt möjligt. Allt utom det som hade hänt på fredagskvällen.
Vi slutade som vanligt med att vi satte oss på bordet vid vindskyddet med fötterna på bänken och det gamla liggunderlaget under oss och tittade ut över sjön. Utan att vi sa ett ord fattade Yvonne min hand i sin, vände sig mot mig och gav mig en lätt puss på läpparna. Sedan väntade hon med ansiktet alldeles framför mitt. Genom att böja mig framåt kunde jag pussa henne och suga in hennes underläpp, vilket gjorde att hon öppnade munnen och med en djup suck lade hon armarna runt mig och kysste mig. Vi grovhånglade en lång stund innan mina händer började gå på upptäcktsfärd över hennes tunga bröst och mjuka mage, och hennes händer följde mina. När jag gled in under henne tröja och smekte hennes nakna bröst flämtade hon, men gjorde samma sak på mig. När jag efter en stund gled ner under hennes byxlinning stannade hennes hand till, men jag tog ett lätt tag om hennes underarm och pressade den neråt, ner innanför mina träningsbyxor, in under mina trosor, in till min blöta öppning. Hon höll handen helt stilla, det var först när jag började röra min finger topp genom hennes hårbuske hon gjorde samma sak med mig och jag slöt ögonen av njutning. När jag förde in först ett, sedan två fingrar till i henne flämtade hon högt, och jag flämtade lika mycket när jag kände hennes fingrar treva sig osäkert in i mitt blöta inre. Så masserade vi varandra samtidigt som vi kysstes, flämtade och njöt. Ofrivilliga ryckningar i mitt underliv avslöjade att jag var nära. Kramperna runt mina fingrar i hennes grotta sa att hon också var på väg, när en kvist knäcktes bakom vindskyddet. Vi stelnade till bägge två och satte oss käpprätt upp, för att sedan hoppa ner från bordet och kika bakom vindskyddet, men vi såg ingen där. Varken människa eller djur.
Magin var bruten. Vi rättade till kläderna och gick tillbaka, kysstes och kom överens om att motionera nästa morgon också, utan att egentligen nämna med ord vad vi just hade gjort. När jag återigen var ensam och gick på stigen nerför sluttning tänkte jag att det var något, men jag kunde inte sätta fingret på vad. Som när någon spelar falskt i en orkester. Eller när man bor på hotell. Det är mysigt och lyxigt, men inte som hemma. Så var det att vara med Yvonne. Mysig på alla vis, men inte hemma.


Två dagar gick, jag försökte jobba ikapp det jag låg efter med bland universitetsstudierna, Praktiktiden skull dessutom strax börja på allvar och jag kände att jag höll alldeles för många bollar i luften samtidigt nu. Mina försök att samla tankarna gick helt åt skogen. Å ena sidan ville jag ta steget fullt ut och börja ett förhållande med Yvonne. Å andra sidan vågade jag helt enkelt inte göra slut med Jeanette av rädsla för vad hon skulle kunna tänkas göra mot mig. Allt var en enda röra och det bästa vore väl att bara fly. Smita iväg från alltihop och rensa fisk på Lofoten ett år eller två.
Torsdag morgon hängde regnet i luften, himlen var svart och åska mullrade i fjärran. Vi möttes som vanligt uppe vid det gamla skjulet där stigen mötte vägen. Ingen sa något, men våra blickar möttes och vi föll in i varandras armar, kramades hårt och möttes i en kyss.
”Gud vad jag saknat dig”, mumlade Yvonne och överöste mitt ansikte med pussar.
”Två dagar utan dig är en evighet”, svarade jag och kysste henne upp längs halsen innan jag återigen gled med munnen över hennes kind och återupptog kyssen och tungornas dans.
Tillsammans gick vi hand i hand upp till Svarttjärn och började vår vanliga runda, men vi hade knappt kommit halvvägs innan en vindstöt drev en kall kåre över vattenytan, sedan kom en till. Mullret som tidigare bara hörts på avstånd kom snabbt närmare och vi stannade upp för att sedan snabbt springa tillbaka till vindskyddet. Vi hann inte. Himlen öppnade sig över oss och iskallt slagregn vräkte ner över oss, ackompanjerat av blixtar som slog ner inte fullt en kilometer bort. Jag greppade Yvonnes handled och skrek åt henne för att överösta oljudet:
”Vi springer hem till mig, där är vi skyddade!”
Hon nickade med håret hängande i blonda stripor över ansiktet och vår joggingtur övergick till en ren språngmarsch nerför stigen mot huset jag bodde i för att vi skulle hinna innan åskvädret nådde fram. Inne i skogen var regnet inte lika intensivt, men så fort vi kom ut vid stigens slut kom det tillbaka med förnyad styrka. Blixtarna slog ner riktigt nära nu och även om jag inte är direkt rädd för åska var det otäckt när så starka krafter härjade så nära.
Efter en kort språngmarsch längs gatan slutade det med att vi rumlade in i min lägenhet som två halvdränkta katter. Vi såg på varandra och kunde inte annat än skratta. Utanför var det så mörkt att gatljusen tändes och blixtar slog ner alldeles utanför. Det vita skenet slog igenom persiennerna och lyste upp rummet för någon sekund för att avlösas av ett öronbedövande muller.
”Ta av dig kläderna så tar vi en varmdusch”, föreslog jag genom oljudet och tillsammans fick vi snabbt av oss de blöta paltorna och trängde oss in i det lilla badrummet med sin smala duschkabin. Yvonne klev in först och jag lämnade kabindörren på glänt för att själv få plats därinne, inträngd mellan Yvonne och plastväggen. Yvonne var mullig och hade små handtag som veckade sig längs midjan. Brösten var stora och hängde ner med långa, utdragna bröstvårtor. På magens nederkant lyste ett brett, rött ärr och under det fanns en tjock, blond buske som knappast sett en sax, någonsin.
”Kejsarsnitt”, sa hon ursäktande och rodnade inför mina blickar.
”Du är vacker.”
”Nej, litet sliten. Livet har satt sina spår.”
”Det är det som gör dig vacker, att du inte är så himla perfekt utan bara du.”
”Perfekt … som du menar du?”
Hon satte på duschen och det arma vattnet strålade ner över oss. Blygt vände hon ryggen mot mig och tryckte sin svala stjärt mot mitt underliv. Duschtvålen stod på en hylla bredvid blandaren och genom att ha en arm på var sida om henne kunde jag fylla en stor skvätt i händerna, en skvätt jag sedan började massera in på henne kropp bakifrån. Först de tunga brösten som jag lyfte upp i mina händer innan jag lät dem hänga fritt medan jag masserade båda bröstvårtorna samtidigt. Hon flämtade och ställde sig lätt framåtlutad med handflatorna som stöd, så jag kunde fortsätta. Neråt. Ner över hennes mjuka mage. Ner längs sidorna på hennes kropp och sedan ner med bägge händerna i hennes buske. Hon stönade högt när jag lugnt masserade innanlåren, sedan upp över venusbergets djungel för att sedan tränga in i hennes blöta fitta med fingertopparna. Varje gång jag tryckte till flämtade hon och tryckte stjärten mot mig. Med ett bestämt grepp om hennes höfter vände jag henne ett halvt varv i duschen. Kysste henne innerligt medan det varma vattnet strilade över oss, för att sedan gå ner på knä och kyssa henne mellan benen. När läpparna nådde sitt mål flämta de hon, sedan frustade hon högt när jag pressade in tungan i hennes inre. Jag var tvungen att sära på hennes hudveck så mycket det gick med fingrarna för att hitta rätt i henne buske, men det gjorde samtidigt att jag kunde massera hennes clitta samtidigt som jag skickade henne. Vattnet stänkte i ansiktet på mig och hennes könshår kittlade mig i näsan, men hon njöt så mycket att jag inte kunde avbryta.
”Åh herregud,,, å herregud... Det är så skönt. Så sköönt Maria. Åh. Åh. Så länge sedan... Inte som Eskil. Inte alls. Så mycket mjukare. Så mycket skönare... Åh, mer... mer...” fortsatte hon medan hon rytmiskt pressade mitt ansikte snabbare och snabbare mot sitt gapande underliv. Så stannade hon plötsligt upp och höll fast mitt huvud hårt för någon sekund, för att sedan luta sig slappt tillbaka mot kabinväggen bakom sig. Men nu var det min tur. Jag backade ut ur kabinen och utan att torka oss drog jag in henne i rummet utanför. Jag la mig på rygg i sängen och hon landade på sidan bredvid mig och började kyssa mig över bröstkorgen och ner mot brösten. Det var skönt men jag ville ha mer. Mjukt tryckte jag hennes huvud neråt, ner under naveln, men hon slet sig loss och istället satte hon sig upp och försökte kränga in ett ben under mitt lår.
”vad gör du?” undrade jag.
”Eskil och jag hyrde en film en gång. Då var det en scen med två tjejer som gjorde så här.”
”Du, sluta. Det funkar bara på film.”
Hon stannade upp och drog tillbaka benet. ”Varför då?”
”För att du måste veta precis vad du håller på med. Rätt tryck på rätt ställe. Det är jättesvårt. Istället för att det blir skönt slutar det med ett blött skavande som bara gör ont. Kom gör så här istället.”
Jag tryckte mjukt hennes huvud neråt men hon drog sig undan. ”Nej Maria. Jag kan inte.”
”Kan inte?”
”Jag är inte redo för det. Inte än. Räcker det inte med att jag smeker dig, så där om vi gjorde förut?”
”Men varför inte. Jag är nyduschad. Tycker du att jag är äcklig?”
”Inte du, inte så, men nä. Jag kan inte, inte än. Ge mig tid.”
Kåtheten i min kropp, hungern som fick varenda muskel att darra, drev mig. Det är hur jag brukar rättfärdig det som sedan skedde. Utan att ge henne möjlighet att komma undan tryckte jag in händerna i hennes långa, blonda hår och pressade ner hennes ansikte med våld mot mitt blöta sköte.
”Det finns ingen mer tid. Räck ut tungan skall jag visa dig.”
”Nej, snälla”, hon försökte dra undan ansiktet, tog spjärn med händerna mot mina höfter, men jag var obeveklig. Genom att trycka tummarna mot kinderna fick jag henne att öppna munnen och hon räckte ut tungan samtidigt som hon blundade och jag såg hur tårar började samlas i ögonvrårna.
”Så, håll ut den”, sa jag lågt och tryckte hennes huvud mot mig. Tungan nådde mina blöta läppar och Yvonne gnydde och försökte dra sig undan samtidigt so hon drog in tungan igen, men jag drog henne hårt mot mig. ”Tungan Yvonne. Använd tungan. Har du bara försökt en gång så ser du att det inte är farligt.” Jag höll henne kvar tills jag kände hur hon räckte ut tungan igen. Då släppte jag taget med vänster hand och använde den för att sära på mina blygdläppar så mycket det gick för att hon lättare skulle kunna komma åt.
”Snälla du” snyftade hon fram. ”Jag klarar inte det här. Låt mig slippa.”
”Slicka.” Rytmiskt pressade jag henne mot mig och trots att hon grät öppet började hon försiktigt slicka mig upp och ner längs min blöta skåra. Genom att styra hennes huvud åt rätt håll fick jag henne att slicka rakt över min clitta och njutningen fick mig att höja mig i brygga. Orgasmen närmade sig snabbt och jag var precis på väg in i den när Yvonne plötsligt vred sig loss ur mitt grepp och föll ner på knä på golvet vid sängens fotända. Där kröp hon ihop i fosterställning och grät så hon skakade medan hon ulkade. Kroppen ryckte av tillbakahållna konvulsioner och sedan snyftade hon fram: ”Var inte arg, snälla. Jag kan inte. Jag klarar det inte. Jag sa att jag inte klarar det. Var inte arg. Snälla du... ge mig tid... jag kan, men inte nu... Inte just nu. Förlåt...”
Jag tittade på henne och förstod först inte vad jag gjort. Sedan insåg jag att jag hade blivit Jeanette. Lika hemsk och grym, fast mot Yvonne som älskade mig.
”Du, det gör inget. Det är mitt fel. Jag skulle inte ha tvingat dig.” Jag reste mig upp och hjälpte henne att sätta sig på sängen, sedan gled vi in under täcket. Med händerna torkade jag bort tårarna från hennes kinder och hon log litet mot mig.
”Är det okej? Jag kan bara inte, inte nu. Är det okej ändå?”
”Ja”, svarade jag, och kysste henne, sprängfylld av dåligt samvete och oförlöst kättja.
”Kan vi gör något tillsammans? Bara du och jag?”
”Vad?”
”Vi skall gå ut och äta imorgon, jag och några jobbarkompisar. ”
”Är det bara du och jag?”
”Vi skiljs nog åt vid sju, men jag kan ljuga för Eskil och säga att vi håller på längre. Har du varit på Statt någon gång?
”Stadshotellet? Nej.”
”Vi kan gå dit, ta några öl, dansa litet. Jag känner en tjej som bor inne i Örnsköldsvik. Vi kanske kunde låna hennes lägenhet några timmar, så tar vi taxi hem efteråt. Ingen behöver veta något. Snälla?
"Men jag är student. Har du glömt det? Jag har inte råd att gå på något stadshotell."
"Det gör inget. Jag kan betala åt dig."
Jag tänkte snabbt. Jeanette skulle inte komma förrän på lördag. Så jag nickade till svar. Yvonne sken upp.
”Du kan vänta på Statt. Jag bokar ett bord i ditt namn och så kan du äta i lugn och ro tills jag kommer runt åtta, Beställ vad du vill så betalar jag när jag kommer. Blir inte det bra?”
”Det låter som du gjort så här förut”, sa jag och lät handen stryka över hennes nakna kropp.
”Aldrig med en tjej”, fnissade hon, och sedan tystnade hon när jag smekte henne över brösten för att slutligen viska, mest för sig själv: "inte med en kille heller".
Jag kysste henne längs halsen, gled in med huvudet under täcket till brösten och sög in hennes vänstra, utdragna vårta i munnen, något som möttes med en gillande suck. Med handen smekte jag in mellan hennes ben och kände att hon fortfarande var blöt.
”Redan upphetsad?”
”Jag vet inte... Du är inte klok”, mumlade hon och särade villigt med benen så jak hade lättare att smeka hela hennes inre. Yvonne var mer avslappnad nu. Med halvöppen mun och slutna ögon låt hon sig föras in i njutningens land och efter en kort stunds massage av underlivet drog hon skakande ihop sig till ännu en orgasm.
Jag drog upp handen igen, lät den smeka över hennes kropp under täcket på vägen upp mot kanten och det var inte förrän jag skulle stryka henne över kinden som jag såg att den var mörkröd av blod,
”Oh, herregud!” utbrast Yvonne och slet undan täcket. Under hennes höfter spred sig en röd fläck, lika stor som ett serveringsfat.
”Det ser allvarligt ut”, mulade jag.
”Jag blöder alltid mycket, men jag skall inte ha något än, inte förrän om en vecka ungefär.” Hon knep ihop låren, tog sig upp ur sängen och försvann med kläderna i famnen in i badrummet. Oroligt ropade jag efter henne: ”Säg till om du behöver något”.
”jag har med mig skydd i fickan, Man vet aldrig när det kan behövas. Det är tur att du är singel och inte har någon svartsjuk kille, Den där blodfläcken blir svår att få bort. Förlåt”.
Bekymrat slet jag undan lakanet och tittade på blodfläcken på madrassen under. Även om jag bytte lakanen skulle den blodfläcken bli omöjlig att få bort. ”Fan!” svor jag för mig själv.
När jag blev ensam igen tittade jag snabbt genom linneförrådet. Jag hade ett rent underlakan men inget påslakan eller örngott, de tvättade jag på lördagar och använde samma hela tiden. Och hur får man egentligen bort blodfläckar? Stänk och fingeravtryck skapade rödbruna fläckar på påslakanets ena sida, som annars hade ett grönt mönster med löv. Det kanske gick att köpa nya? Underlakanet fick ligga framme medan jag tog en promenad till affären.
Själevad hade två butiker. En ICA-butik på ena sidan järnvägen och en konsumbutik på andra. Ändå såldes inga påslakan i någon av dem. Jag fick nöja mig med fläckborttagningsmedel för lakanet, blekmedel för att kunna få det vitt igen och möbeltvätt för att eventuellt kunna få bort blodfläcken från madrassen. Det var tur att den var så tjock att blodet inte runnit vidare ner i sängen under.
Det hade gått nära två timmar innan jag var hemma igen. Jag började med madrassen och sprayade över ett giftgrönt rengöringsskum från en sprayflaska när jag hörde motorljudet från en välbekant bil som svängde i på gården utanför. Panikslagen smet jag fram till fönstret och kikade genom springan i persiennerna och såg Jeanette släppa ut Disa ur sin mörkgröna Volvos bakdel. Vad skulle jag göra? Utrymmet under sängen var smalt, inte ens en centimeter. Där pressade jag in det blodiga underlakanet så långt in som möjligt så att inte Disa skulle kunna nå det om hon fick vittring på blodet. Madrassen greppade jag tag i och välte runt ett halvt varv för att sedan breda ut det enda rena lakan jag hade. Ovanpå det slängde jag ut täcke med den rena sidan uppåt och sedan överkastet så rummet såg ut som vanligt när Jeanette slog upp dörren och släppte in den vilt skällande Disa i rummet.
”Hej älskling”, ropade hon, släppte den lilla resväskan hon hade kläder i och rusade fram och omfamnade mig. Hon var strålande. Solariebrun med vit T-shirt, jeans och jeansjacka. Hon kysste mig mjukt en lång stund, sedan tog hon ett steg tillbaka och tittade på mig.
”Du vet, Maria. Jag har tänkt.”
”Tänkt vad?”
”Att vi måste lita på varandra, inte sant?” Jag nickade. ”Säger du att du haft en äcklig tvål, så måste jag acceptera det. Du orkar aldrig med mig i längden om jag springer omkring och är svartsjuk på allt och alla. Inte sant?” Jag nickade instämmande och Jeanette fortsatte att kyssa mig medan hon sakta trycket mig baklänges över golvet, mot sängen. Med en kropp som fortfarande var känslig och hungrig efter njutning lät jag mig villigt föras iväg. Tillsammans hjälptes vi åt att klä av varandra och innan vi kom fram till sängens kant var vi nakna bägge två. Med en knuff hamnade jag på rygg med benen utanför sängen och Jeanette klev upp över mig på samma sätt som helgen innan. Med låren på var sida om mitt huvud och hennes sköte ovanför mitt ansikte. För att förekomma henne om hon eventuellt skulle göra att jag inte fick åt mig luft igen, skyndade jag mig att slingra upp armarna över hennes lår, dra henne neråt och begrava munnen i hennes fitta.
Hon stönade högt. Lutade sig mot väggen och red mitt ansikte medan jag slickade henne. För att driva upp henne snabbare tog jag tummen och masserade hennes snabbt blodfyllda clitoris medan jag slickade hennes hala inre och orgasmen slet igenom hennes kropp efter bara någon minut.
”Det här har jag saknat hela veckan, Maria” kved hon innan hon gled neråt, tillbaka till golvet så att hon stod på knä mellan mina lår. Oroligt höll jag tummarna för att hon inte skulle se något av lakanet under sängen, men hon hade bara ögon för mig.
”Greppa knävecken så jag kommer åt” viskade hon och genom att dra upp mina ben så långt som möjligt blottades hela mitt kön för henne. Långsamt började hon slicka mig, jag sm inte fått orgasm på så länge trots allt sex. Tungan var blöt och utforskande, och långsam. Därefter lät hon fingrarna på vänster hand glida in i mig, rytmiskt, om och om igen, medan hon fortsatte att slicka. Jag njöt tills jag kved och ville inget annat än att hon skulle skynda på litet, tills orgasmen rullade in över mig och gav mig den förlösning jag saknat.
Jeanette reste sig, log mot mig och visade sin blöta hand medan hon gick mot badrummet. Jag hörde hur vattenkranen i handfatet slogs på sedan tystnade ljuden.
"Maria? Har det varit någon här på besök medan jag var borta" hördes det dämpat från badrummet.
"Nej, ingen alls." Svarade jag spontant och bet mig i tungan direkt.
Det tog en lång stund innan Jeanette kom ut i rummet igen. Då höll hon något genomskinligt i handen.
”Du säger jämt att du alltid använde bindor, inte sant?” Jag nickade, och tänkte: 'vad händer nu?' ”Och Maria, du säger jämt att du är rädd för tampongsjuka och aldrig skulle kunna tänka dig att använda en tampong, inte sant?” Återigen nickade jag tyst och insåg med stigande förfäran vad det var Jeanette höll i handen. ”Så hur förklarar du det här som jag hittade i papperskorgen?” Hon höll fram den lilla genomskinliga tamponghylsan med sin speciella form, omöjlig att ta miste på. Samtidigt som hon skrynklade ihop plasten i handen och släppte ner resterna på golvet fortsatte hon ”Du hade kunnat sagt att en kompis var tvungen att låna toaletten, att ett Jehovas vittne kom hit för att frälsa dig eller bara att en helt okänd tjej sprang in för att hon måste... men det sa du inte. Du sa bara 'Nej'.” Så var hon åter tyst, satte armarna i kors över de nakna brösten och stirrade på mig när jag kröp upp i sängen med armarna runt knäna, så långt bort från henne som möjligt. ”Vad heter hon?”
”Yvonne.”
Jeanette exploderade. Hon sparkade ut med foten och träffade mitt högra skenben. ”Är hon ditt billiga fnask? Var det hon som var här förra veckan? Naturligtvis var det det!” Samtidigt som hon skrek fortsatte hon att sparka och jag kröp bara ihop och bad tyst att hon inte skulle döda mig. ”Vem är hon? Var kommer hon ifrån?”
”Härifrån, Själevad”, kved jag fram.
”Du ljuger! Du känner ju för fan ingen här1 Ljug inte!” Jeanette övergick till att slå mig över huvudet med öppna händer så det pep i öronen på mig. ”Du pluggar ju hela vckorna, Du träffar ju ingen, vm fan är det? Snabbköpskassörskan? Vem Maria? Vem? Den enda du träffat var ju... ” så stannade hon helt oväntat upp. Stod still framför sängen och smekte mig lugnt över håret. ”...hon du träffade när Disa smet. Du sa att hon var ute och joggade. Du ville ut och jogga på lördagen... Inte sant? Fy fan för dig”.
Tungt satte hon sig på sängkanten, lutade pannan mot vänster hand medan hon mjukt smekte mitt en med höger. ”Det är lugnt Maria. Du var ensam för mycket. Jag kan förstå det. Det kan jag faktiskt. Vi tar oss igenom det här, bara vi älskar varandra. Eller hur?
”Men du förstår inte” viskade jag fram.
”Förstår inte vad?” Jag drog åt mig luft och kände hur rösten brast. Istället fick jag andas in och säga ett ord vid varje utandning för att kunna kontrollera det jag var tvungen att säga.
”Det … är … inte … dig … jag ... vill … leva … med,” Jag kröp ihop och väntade på slagen och sparkarna. Men det hände ingenting. Efter en stund kände jag hur Jeanette reste sig från sängen och började klä på sig. Klappret från Disas tassar bröt den annars totala tystnaden. Jag orkade inte vänta:
”Skall du inte säga något?”
”Nej, vad finns det att säga?”
”Vad som helst. Det är bättre att du slår mig för då talar du i alla fall.”
”Vad var det du sa om henne, Yvonne. Jag minns väl inte exakt, men visst var det något om att hon var så ful och fet att man var tvungen att ha en papperspåse över hennes huvud för att kunna bli kåt när man tittade på henne? Men Maria, om hon är så hemsk och du ändå föredrar henne före mig. Vad tycker du då om mig?”
Jag hade inga ord. Jeanette ryckte på axlarna, visslade på Disa och gick mot ytterdörren. Först är hon gått ut drog jag täcket runt mig och sprang till ytterdörren. Utanför höll Jeanette på att packa in hunden, väskan låg redan i baksätet.
”Du, nyckeln. Kan jag få tillbaka den?” Hon stannade till, drog upp en nyckel ur jackfickan. Tittade eftertänksamt på den innan hon kastade iväg den så långt hon kunde längs vägen.
”Sök!” sa hon, tillfälligt vänd mot mig, innan hon hoppade in i bilen och, som jag trodde då, försvann ur mitt liv för evigt.


Bussen skulle passera ute på stora vägen om en kvart och jag tittade mig en sista gång i spegeln. Cerise tröja och svarta, mjuka viskosbyxor var det bästa jag kunde åstadkomma. Först tänkte jag ta en vit blus under, men det hade fått mig att se ut som en skolflicka och det intrycket ville jag inte ge. Söt och oskyldig i största allmänhet räckte, och jag hade minimalt med smink för att verka snäll. En liten svart handväska av fejkat krokodilskinn fick duga som accessoar. Frisyren var litet uppburrad en samtidigt lekfullt rufsig, den hade tagit längst tid att fixa till. Och det var viktigt, det var min första riktiga dejt på väldigt länge, så under hade jag mina syndigaste, små svarta silkesunderkläder.
Ute var det varmt för årstiden, vilket var tur eftersom jag helt saknade matchande jacka och hoppades att värmen som den tunna tröjan gav skulle räcka. Det gjorde den inte. När bussen äntligen dök upp frös jag så jag skakade och slank tacksamt in i dess varma inre.
Vid Statt var det tomt. En ordningsvakt stod uttråkad bakom glasdörren mot gatan och släppte in mig utan att ge mig en blick. Innanför ledde en bred marmortrappa med en enorm spegel halvvägs upp till våningen ovanför där festsalen var. Eller salen? När jag kom upp visade det sig vara tre salar med utslagna väggar mellan. Innerst åt ena hållet fanns ett tomt dansgolv i mörker där enstaka människor satt utspridda vid små runda bord, DJ:en var borta och en CD-skiva spelades. Mittendelen hade en lång bardisk med två tjejer bakom klädda i vita skjortor med strikta, svarta, knälånga kjolar. På väggen ovanför fanns en hiskelig målning av Tor i sin vagn som kastade hammaren så det blixtrade. Den innersta delen åt andra hållet hade en salong där folk åt och det var där jag möttes av en ung grabb som frågade om bordsbokning och som sedan ledde ner mig till ett långt bord mitt i salongen där två tallrikar stod framdukade. Klockan var sju, en timme kvar.
Det tog någon minut innan dörren till köket öppnade sig och en lång, blond tjej visade sig och tittade åt mitt håll. Hade hon stått i strumplästen hade hon säkert varit ett halvt huvud längre än jag, men hon hade högklackat., ändå gled hon vant fram mot mitt borde När hon närmade sig jag att hon hade fullt av må silverringar i bägge öronen som toppades av varsin öron-cuff formade som koalabjörnar. Hårer var kortklippt, naggat i nacken, lagt i sidbena och så blont att det nästan var vitt. Något som accentuerades av g´hennes naturliga solbränna som fick henne att stå ut bland de bleka vintervita svenskarna runt henne. De pastellrosa läpparna täcktes av ett så tjockt lager läppglans att de nästan såg ut som glas. När hon sträckte fram menyn mot mig uppmärksammade jag hennes smala händer med sina extremt långa fingrar, som på en pianist, och toppade med välmanikyrerade naglar lackade i samma pastellton som läpparna.
”Vill du beställa eller väntar du?”
Jag försökte säga något, men rösten stockade sig. ”Jag väntar” fick jag fram och försökte låta bli att äta upp hennes slanka former med välformad byst med blicken. På den vita skjortan fanns en handskriven lapp med namnet ”Robin”. ”Robin. Ovanligt namn, men är inte det ett killnamn?” fick jag fram just när hon var på väg att gå. Hon stannade upp och log med perfekta, vita tänder.
”Pappa tyckte det var ett bra namn, men det var innan Björn Borg.”
”Björn Borg?”
”Ja, han döpte ju grabben sin till Robin och helt plötsligt skulle varenda människa döpa sina små killar till Robin. Och du?”
”Maria.”
”Det är ju också ett killnamn, inte sant? Vinka om du vill beställa.” Så blinkade hon med ena ögat, litet flirtigt tänkte jag, och försvann tillbaka till köksregionerna.
Jag väntade en stund innan jag beställde en ceasarsallad och ett glas vitt. Lika mycket för att jag var hungrig som för att få se Robin glida fram med sina gungande höfter under den strama, svarta kjolen. Jag småpratade litet med henne, det var inte särskilt många gäster även om det hela tiden strömmade till fler och fler. Solbrännan hade hon fått i Australien där hon jobbat som servitris över vintern. Orsaken till att hennes namnskylt var handskriven var för att hon bara jobbade tillfälligt. Hon hade tänkt söka jobb nere vid Tylösand till sommaren men behövde litet pengar fram tills dess. 'Jobb fans alltid för en skicklig servitris som inte var noga med att få kvitto på lönen', som hon sa lågt och förtroendefullt till mig med ett pärlande skratt. Hon verkade vara singel, men det kunde jag inte med att fråga rakt ut.


Klockan blev åtta, men ingen Yvonne dök upp. Tiden segade sig långsamt framåt och jag blev allt mer nervös. Borden runt mig fylldes med gäster och några lånade de tomma stolarna från mitt bord. Jag tänkte att jag borde haft en mobil, men det var en önskedröm. Jag skulle nog aldrig få råd med den lyxen, förresten skulle en mobil knappast få rum i min lilla handväska. Var skulle jag ringa? Det kunde ju vara så att hon blivit sjuk och var hemma, eller så var något barn sjukt.
Vid nio frågade jag Robin om en telefon, och hon tipsade om att det fanns en automat vid garderoben. Genom att vika upp stolarna markerade jag att platserna var upptagna och slank ner till garderoben, där det var trångt och fullt av folk. Kön slingrade sig lång utanför glasdörrarna nu.
Det gick fem signaler innan jag hörde Yvonnes röst i luren:
”Hallå.”
”Yvonne det är jag, var är du? Varför är du inte här?”
Det hördes barngråt och slamrande ljud i bakgrunden.
”Det var trevligt att du ringde, men jag måste meddela att jag inte längre är intresserad av det erbjudande ni gav mig tidigare utan vill säga upp det.”
”Är Eskil nära? Vad menar du egentligen?”
”Jag menar att det som tidigare var aktuellt inte längre gäller.”
Tårarna började välla fram på mig. ”Slut? Gör du slut? Så här?”
”Jag är ledsen över att behöva säga det. Men ja, så är det. Det är bäst att ni inte ringer upp igen.”
I bakgrunden hördes plötsligt Eskil vråla: ”Är det han? Han du knullar med? Ta hit telefonen så skall jag djävlar i mig...”
”Det är bara en försäljare, lugna dig ... klick”. Så var det tyst i luren.
Folk stirrade när jag tvingade mig fram i trappan. Mascaran rann och jag torkade mig så gott det gick med handryggen. När jag kom tillbaka till matavdelningen krockade jag nästan med Robin.
”Hur är det fatt? Vad har hänt?”
”Dumpad...” fick jag fram med skrovlig röst.
”Dumpad? Det blev ingen romantik ikväll?”
”Nej, nu blev jag helt plötsligt singel.”
”Rätt ställe i så fall. Det är svårt att gå ensam hem härifrån”, sa Robin medan hon torkade bort mina tårar med en vit, stärkt tygservett och fixade till sminket så gott det gick med servetthörnet.
”Jag vet inte vad jag skall göra. Jag kan inte betala för det jag beställt.”
”Det fixar jag, gå och sätt dig så länge.”
Jag hade inte suttit länge innan Robin gled förbi mitt bord, plockade undan tallrikarna och ställde upp en drink framför mig.
”Varför?”
”Sprit läker brustna hjärtan” sa hon glatt och försvann i vimlet.
Helst hade jag bara gått, men samtidigt kändes det oschysst mot Robin. När hon passerade nästa gång böjde ho sig fram och viskade i mitt öra:
”Jag slutar tio. Skall vi gå iväg någonstans då, ha litet kul, dricka litet sprit, skrika litet och bete oss som omogna tonåringar som just hitta nyckeln till pappas spritskåp?”
Jag kunde inte låta bli att le. Hon var så osvensk i all sin lekfullhet. När hon passerade senare spelade hon luftgitarr med den tomma brickan så jag började skratta. När drinken var tömd gled hon upp med en till, och sedan en till. Några strökillar dök upp och frågade om jag ville dansa, men jag skakade på huvudet. Vad säger dom om sorgen när man tappat en hund? Då är det bäst att skaffa en ny hund, och jag kunde inte låta bli att följa Robin med blicken när hon tog hand om salongens gäster.


Klockan var närmare halv elva när Robin slutligen ställde sig vid min stol, klädd i en beige kappa över jobbkläderna. Leende pekade hon mot utgången.
”Notan?” ropade jag högt för att överrösta musiken.
”Den har jag redan fixat, kom nu.”
Med det banade hon väg genom folkhavet med mig efter. Hon drog till sig killarnas blickar var hon än gick men verkade inte bry sig om det över huvud taget. Nere vid utgången lade hon en arm över mina axlar och tryckte sig själv genom de köande människorna med mig i en beskyddande omfamning, när en av vakterna log mot henne:
”Så, du fick äntligen napp?” Robin svarade inte utan sträckte bara upp ett långfinger mot honom med ett leende på läpparna.
”Vad var det där?”
”Ett internt skämt, inget du behöver bry dig om. Så, vad gör vi?”
Vi stod på Lasarettsgatan utanför Stadshotellet. Den sträckte sig upp i en brant backe mot E4:an ovanför.
”Jag vet inte, jag bor här tillfälligt och är nästan aldrig inne i staden.”
”Då vet jag”, sken Robin upp. ”Vi går och badar?”
”Badar? Nu?” Jag stirrade på röken som bildades när jag andades ut men följde hennes raska steg uppåt längs gatan.
Ö-vik hade ett nybyggt badhus. Ett äventyrsbad med rutschkanor och bubbelpooler inomhus. Utomhus fanns en bassäng som matades med vatten från badhusets inre. Det var den vi såg när vi passerat Pingstkyrkans tegelbyggnad. Belysningen var släckt i bassängen och det var ett lågt staket runt, ett staket som knappast stoppade den handfull ungdomar som redan badade i utomhusbassängen.
Det var inte särskilt svårt för mig att komma över staketet, det var värre för Robin, men genom att dra upp kjolen till höfterna kunde hon slänga sina långa, välformade ben över hindret. Vid bassängkanten stannade vi. Vattnet var strömt. Någon form av pump drev runt vattnet i bassängen som var formad som en stor njure med en ö i mitten. Det var bara killar i bassängen, killar som badade i kalsongerna, och de jagade varandra runt bassängen. I vattnet flöt tomma öl- och spritflaskor tillsammans med skräp och cigarrettfimpar.
”Jag har inga badkläder.” sa jag och kikade ut bland killarna.
”Inte jag heller, men jag tror inte de misstycker.” sa Robin och gled ur kjolen. Efter den följde skjortan och strumpbyxorna. Sist föll BH:n och hon blottade två perfekta, litet uppnosiga, bröst till visslingar och glada rop från killarna. Med ett plask försvann hon tillfälligt under vattenytan. När hon frustande och skrattande kom upp igen konstaterade jag att hennes smink var vattenfast. Jag följde henne exempel och gled i enbart klädd i trosorna.
Det var en märklig känsla att simma runt i det strömmande varma vattnet med minusgrader i luften ovanför. När strömmen pressade mig in bland de badande killarna kände jag händer som lekfullt gled över delar av min kropp de egentligen inte fick ta på, men jag log bara och fortsatte utan att bry mig. Robin hade stannat upp där det fanns en hylla under vattnet på mittenön och satt sig på den. Bröstvårtorna styvnade i kölden när överkroppen var över vattenytan och jag såg att hon hade ett rött hjärta tatuerat där vänster bröst började.
”Maria, ta med flaskan under min kappa och simma hit”, sa hon och plaskade med fötterna. Under kappan låg en halvfull flaska Ballentines whisky, som jag tog med mig när jag satte mig bredvid henne och kände nattkölden bita mig i skinnet.
”Hur fick du med dig den?”
”Kontakter i bardisken, jag och en av tjejerna bor i samma kollektiv.”
”Kollektiv?”
”Vi är fem stycken som delar på en fyrarummare. Det är trångt men trevligt. Vi kanske kan gå dit sen?
Sen? Skulle jag försöka förföra henne var det inte till ett kollektiv vi skulle...
”Jag har en lägenhet utanför staden, vi kanske kan åka dit?”
”Och vad skall vi göra där?”
Hon tog n djup klunk ur flaskan och skickade över den till mig. Jag tog en lika djup klunk och hostade till när den starka drycken nådde strupen. Robin tog tillbaka flaskan och tog ännu en klunk.
”Nu dricker du alltihop”, sa jag litet skämtsamt. Men hon vände sig mot mig drog mig till sig och våra läppar möttes så att whiskyn från hennes mun rann in i min. Våra tungor nuddade varandra när killarna i bassängen började vissla och skrika. Fnittrande drog sig Robin undan och ropade:
”Slut på showen, det finns inget att se.” Killarna buade och jag tänkte att hon inte verkade helt omöjlig. Hon kanske inte skulle gå så långt som till sex, inte första gången, men vi kanske kunde hångla.
Plötsligt skrek någon från parkeringen ovanför oss:
”Haffa, spring!”
”Haffa?” undrade jag.
”Polisen, nu drar vi.”
Vi klädde oss samtidigt som vi sprang. På parkeringen stod en svart raggarbil med motorn på tomgång och Robin ropade åt chauffören:
”Finns det plats för två till?”
”Då får ni ligga i baksätet, vart skall ni?”
Robin tittade på mig, och jag ropade ”Själevad”.
”Finemang, vi skall till Mellansel, men rappa på.”


Resan hem var kul. Robin och jag låg utslängda över killarnas knän i baksätet på Impalan. Medan vi lärde oss nya sånger som ”Kapten Bertil tog sitt förta glas” och ”Jag har en telefon till Guds hus” skickades det runt en falska med färdigblandad, ljummen grogg på hembränt och apelsinjuice. Visst var killarnas händer ibland litet väl mycket överallt på både mig och Robin, men vi fnittrade bara och himlade med ögonen, det var något vi bjussade på. De stackarna hade knappt fått fjun på överläpparna än.
Väl framme tackade vi för skjutsen och avböjde vänligt men bestämt alla inviter om efterfest inne hos mig och vi suckade belåtet bägge två när bilens baklyktor försvann vidare mot Mellansel. Med vingliga steg tog jag täten, hyssjade teatraliskt mot min fnittrande väninna och med viss möda lokaliserade jag hemnyckeln i handväskan. Väl inne i lägenheten tände jag taklampan, sparkade av mig skorna vid ingången, rynkade pannan åt den obäddade sängen med sina otvättade lakan och började:
”Här är mitt lilla krypin. Jag har tyvärr ingen soffa men om du drar för överkastet och sätter dig på sängen skall jag se om det inte finns en vinflaska någonstans. Vad gillar du förresten för musi...”
Taklampan slocknade plötsligt igen och lämnade lägenheten i mörker. Med en frammumlad svordom vände jag mig mot ytterdörren och krockade med Robin som var på väg in i lägenheten ”Ledsen”, sa jag och försökte komma runt henne. ”Jag tror det gick en propp igen men proppskåpet finns vid... ” Längre än så kom jag inte innan jag kände hur hon omfamnade mig. Hennes kropp var var varm och både mjuk och hård samtidigt. Innan jag fick fram ett ord pressade hon mig med ryggen mot väggen bakom mig, satte en hand bakom mitt huvud och en hand under hakan och viskade mjukt: ” Var inte rädd för mig Maria, jag skall inte göra illa dig”. Innan min berusade hjärna hunnit tolka innebörden av orden kysste hon mig, mjukt men på samma gång både hungrigt och krävande. Instinktivt blev jag stel som en pinne. Hallå där? Det var ju jag som skulle förföra henne! Nästa tanke var att det här var lika bra, låt henne fortsätta.
När hon kände hur min kropp slappnade av log hon mot mina tänder och begravde sin tunga ändå djupare i min mun. Det tjocka lagret av läppglans smetade av sig på mina läppar och jordgubbssmaken var bedövande. Eftersom hon var så lång böjde hon sig över mig och jag fick vika huvudet bakåt så gott det gick för att möta hennes sensuella kyss. Vi hade inte stått och hånglat länge innan Robins händer gick på upptäcktsfärd utanpå mina kläder. Över ryggen, ner runt höfterna, upp längs mina sidor och slutligen försiktigt upp över mitt vänstra bröst. Det snurrade för mig och jag gnydde till, något som fick henne att ta i litet mer. Hennes långa fingrar sökte upp min styva bröstvårta genom allt tyg och när hon lugnt masserade den borrade jag in händerna i håret i henne nacke.
”Gillar du det?” mumlade hon i mitt öra.
”Mmm. Du har så fantastiska händer. Jag tycker om när du tar på mig.”
”Bättre än när en kille tar på dig?”
Jag svarade inte utan nickade lätt. Uppmuntrad drog hon upp min tröja ur byxlinningen och med sin högra hand gled hon upp längs min nakna rygg, en smekning som gav mig rysningar av välbehag. Sedan gled hon runt BH bandet med fingrarna på något konstigt vis och med ett klick släppte bägge hyskorna på BH:n samtidigt och befriade mina bröst. För att ge henne lättare att komma åt drog jag tröjan över huvudet, och Robin hjälpte gärna till.
Kölden i rummet fick mina bröstvårtor att styvna när jag stod där med naken överkropp framför henne, men hennes varma mun, ömsom på högra bröstet och ömsom på vänstra, slog bort alla de tankarna. Jag smekte henne över hennes snaggade hår och tryckte henne hårdare mot min kropp tills hon reste sig och föste mig baklänges i mörkret mot sängen, där hon tryckte till mig så jag föll baklänges bland de skrynkliga lakanen. Ett prasslande ljud avslöjade att Robin klädde av sig och ett efter ett föll hennes kläder till golvet. Själv var jag inte sen att dra av mig både byxorna och strumpbyxorna så jag bara hade mina smala silkestrosor kvar på kroppen. Sedan blev det kolsvart när Robin lade sig över mig samtidigt som hon drog täcket över oss båda.
”Rör vid mig Maria, jag bits inte” mumlade hon och fortsatte att kyssa mig, och när jag omfamnade hennes slanka kropp kände jag att hon var helt naken nu. Hennes fasta rumpa kändes underbar under mina händer och genom att stryka fingertopparna upp längs hennes ryggrad kände jag hur hennes kropp täcktes av knottror och hon rös till. Hon var helt slät, ingenstans kändes något hårstrå. Nyfiket utforskande kysste hon mig nerför halsen, ner över brösten där hon stannade en längre stund tills jag flämtade högt. Då först fortsatte hon ner över magen, slickade längs troskanten och tog mitt trosklädda venusberg i munnen. Ett halvkvävt gnyende slank ur min mun och med mjuka rörelser drog hon undan trosgrenen och kysste mig rakt på blygdläpparna. När jag mötte hennes mun tog hon tag i troslinningen och efter en snabb rörelse låg jag naken med särade ben under henne. Hennes blöta tungspets särade lätt på läpparna:
”Är det skönt”
”Otroligt”, jag tryckte lätt på hennes huvud för att visa vad jag ville.
”Första gången är alltid skönast. Ingen kan slicka en tjej som en annan tjej. Vill du att jag skall fortsätta? Du behöver inte göra samma sak med mig, om du inte själv vill.”
”Gör sådär med tungspetsen igen.”
”Säkert?”
Hon fick inget svar, istället pressade jag hennes huvud än hårdare mot mitt sköte och med ett busigt fnitter slickade hon upp längs min skåra, särade läpparna med fingrarna och begravde sin tunga inuti mitt sjöblöta inre. Robin var fantastisk. Ömsom var hon snäll och mjuk, ömsom hård och fordrande. Fingrar och tunga turades om att utforska mig på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt. Ofrivilligt mötte mitt juckande underliv hennes om och om igen och jag önskade att det aldrig skulle ta slut.
En dunk i golvet sa mig att hon glidit ur sängen med knäna. Och hon då? Stackarn.
”Robin kom upp.” Med händerna under hennes slätrakade armhålor drog jag upp henne bredvid mig i sängen och tryckte ner henne på rygg.
”Var det inte bra?”
”Vill du veta?”
”Hur?”
”Så här bra.” Med en vig rörelse gled jag runt på hennes utsträckta kropp så att jag fick mitt ansikte mellan hennes lår, lår hon villigt särade på. Hennes händer greppade tag i mina höfter och drog dem ner mot hennes hungrande mun, men där stannade hon upp.”
”Är det säkert att du vill det här Maria? Det kan kännas konstigt första gången.”
Istället för att svara slickade jag ner över hennes vulva, ner mot hennes vidöppna kön. Hon måste ha smekt sig själv för läpparna var vidöppna för min utforskande mun och safter från hennes inre var utsmetad från kant till kant mellan ljumskarna. Huden var len, helt utan hår. Det var första gången jag slickade en helrakad fitta och jag njöt av känslan att känna mikroskopisk stubb raspa mot tungan mellan djupdykningarna in i hennes väntande kropp.
Vi var lika långt inne i njutningen och det dröjde inte länge innan jag kände hur hon stelnade till och hävde kroppen uppåt samtidigt som hon kvävde ett utdraget stön. Bara känslan av hur fittmusklerna drog ihop sig kring mina fingrar i orgasmögonblicket gav mig en kick som skickade mig över kanten också, och vi kom nästan samtidigt.


Svetten rann om mig när jag utmattad och flämtande la mig på rygg bredvid henne. Hennes mjuka hand smekte över min mage, upp över mina bröst som reagerade med styvnande vårtor och sedan pussade hon mig på min fuktiga panna och viskade:
”Är allt okej med dig?”
Jag nickade till svar. ”Mm, det kunde knappast bli bättre.”
”Du ångrar dig inte då?”
”Inte det minsta”.
”Du saknar inte din kille?”
Våra läppar möttes när jag hungrigt sökte efter Robins mun. Fingrarna på mina bröstvårtor gjorde att det började bulta i skrevet trots att jag just fått orgasm. Tyngden av Robin ovanpå mig när hon lade sig tillrätta var underbar, liksom låret hon stack in mellan mina ben så att hon med rytmiska rörelser fick mig allt mer upphetsad. Sedan reste hon sig så att vi hamnade i en sax. Jag ville skrika åt henne att det ar dumt, bortkastad tid. Men hennes mun var så mjuk och hennes salivblöta kön mot mitt var så underbart. Så roterade hon höfterna och hennes styva knopp gnuggade mot min. Inte för mjukt och inte för hårt. Bara så där fantastiskt lagom att jag stönade in i hennes mun. Som en dansös gled hon runt, runt med höfterna och lät sin tunga glida runt min i samma takt. Jag ville skrika, jag ville gråta, jag ville att natten aldrig skulle ta slut. Robin var världen och hennes höfters rörelse, hennes kön mot mitt, hennes clitoris som pressades runt min med blöta ljud drev mig till en andra orgasm, jag som nästan aldrig kan få flera orgasmer efter varandra. Jag grät, skrek till men tystades av Robins hand över in mun, sedan kände jag Robins höfter trycka extra hårt två, tre gånger efter varandra samtidigt som hon kramade mig extra hårt, och sedan kom ryckningarna i hennes kropp när även hon nådde nattens andra klimax.
Efteråt låg vi stilla, jag på rygg, hon på mage. Robins flämtande andetag rosslade fram, för att plötsligt avbrytas med ett spottande ljud.
”Vad är det?”
”Ett hårstrå.” Hon höll upp det så gott det gick i mörkret. ”Ditt ex hade visst långt, svart hår.”
”Mitt e ex. Jeanette.”
Det tog väl tre sekunder innan Robin tänkt till. ”Jeanette? Och ditt ex?”
”Hon var blond, Yvonne”.
Med ett stön pressade Robin ner ansiktet i huvudkudden och dämpat fortsatte hon:
”Jag visste det! Du var alldeles för bra, visste precis allt. Hur jag ville ha det. Fan vad dumm jjag känner mig nu.” Så var hon tyst en kort stund innan hon reste sig till hälften mot mig. ”Snälla Maria, snälla du. Säg att du är en lortgris som byter lakan en gång per år.”
”Jag bytte förra helgen.”
”Så, förstår jag det här rätt...” Hon räknade på fingrarna. ”Sedan förra helgen har du haft en Jeanette och en Yvonne här i sängen, och så jag. Tre tjejer på en vecka i samma säng?”
”Jag nickade tyst och hon stönade högt. ”Faaan, jag som tyckt att jag var omoralisk ibland. Och så kommer du som ser ut som en snäll liten skolflicka och är värsta tjejtjusaren. Hur många dagar tar det innan du dumpat mig om du skall hålla den här takten?”
”Aldrig. Jag kommer aldrig att dumpa dig Robin. Så länge du vill ha mig.”
Vi var tysta en stund, tankarna snurrade i mitt huvud. Vad ville jag egentligen? Robin smekte mig över kinden:
”Så länge du inte skäms för mig så är jag din. Lova mig det. Skäms aldrig för vad vi är. Vi kanske kan gifta oss?
”Är det ett frieri?”
”Mmm.”
”Jag gifter mig aldrig på första dejten, förresten är det inte lagligt.” Lekfullt snärtade jag till henne litet lätt på näsan. ”Men om det blir lagligt någon gång är jag din.”
”Kom hit, min fru” skrattade Robin och drog ner mig över sig, och jag kände att jag äntligen hade hittat hem.


Jag har skrivit på den här novellen länge för att få till den på ett bra sätt. Själevad är en liten ort där alla känner alla. Samtidigt som jag inte vill såra någon, vill jag skriva novellen som det var, på ett ungefär, några helgalna veckor för så länge sedan.

Hoppas ni gillar berättelsen
//Maria

© maria_e_andersson@hotmail.com

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Ensamheten mellan oss	Lesbiskt	4.8	30/12-17
Älvan med piskan	Lesbiskt	4.6	4/9-16
Kylan utanför garderoben	Lesbiskt	4.7	22/5-16
Som om man aldrig funnits	Lesbiskt	4.8	12/3-16
Att tömma ett bakbord	Lesbiskt	4.6	17/9-15
Tårar av smärta och glädje	Lesbiskt	4.8	1/8-15
Äntligen hemma	Lesbiskt	4.9	13/2-15
Gudinnan från Grekland	Lesbiskt	4.8	28/7-14
När Kajsas mamma gick över till andra ...	Lesbiskt	4.7	14/7-14

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.