Monstret. Del 2.

---

---

© Lorden all rights reserved


Lasse är inte som andra. Händelser i hans liv har format honom till den han är, och den stackars kvinnan som råkade korsa hans väg i livet kommer aldrig bli den hon varit.

Trevlig läsning, hoppas jag.


Monstret. Del 2.


Han hörde inget inifrån det ljudisolerade rummet där han stod naken och tittade på den stängda dörren.
Igår hade det först inte hörts någonting. Men allt eftersom timmarna gick hade ropen och skriken blivit både högre, och fler.
När han hade gått till sängs för att sova hade han släckt lyset inne i hobbyrummet. Ropen och skriken hade då tystnat för en stund, men när han passerade sin sovrumsdörr så hörde han hur de började igen.
Nu, på morgonen, så var det tyst, där han stod naken och tittade på den stängda dörren, och smekte sin kuk med en drömmande blick.
- Du kommer aldrig att skratta åt mig. Aldrig peka och ropa masken, aldrig hålla i ett skärp. Fan vilken grej! - tänkte han och drog sin förhud fram och tillbaka över sitt ollon.

Det första Sandra gjorde när han stängde dörren var att slita bort tröjan och trasan ifrån sin mun, för att sedan ta ett fast tag om kedjan som höll henne fjättrad och med all sin kraft försöka dra sig fri.
Efter ett tag satte hon sig tungt ned på madrassen med ömmande handflator och lät tårarna rinna ned för sina kinder. Öglan i väggen hade inte gett med sig en millimeter. Genom sina tårfyllda ögon såg hon på väggmålningen, och började ropa,
”Släpp ut mig! Släpp mig din jävel, släpp mig!”
- De kommer att undra var jag är. De kommer sakna mig på jobbet. - tänkte hon och torkade sin snoriga näsa med baksidan av sin hand.
- De kommer att leta efter mig. - Med handflatorna torkade hon bort tårarna på kinderna.
- Men hur ska de hitta mig? Hur ska de, - tårarna föll igen. Snyftande och snörvlande insåg hon att hjälpen nog var långt borta, och hon började återigen slita i kedjan.
”Släpp mig din satan, släpp ut mig! Släpp mig!!”
När lyset plötsligt släcktes och det blev helt kolsvart i rummet så skrek hon först till, för att sedan flämtande lyssna spänt efter ljud, och spanande ut i det svarta försöka upptäcka någon rörelse.
När inget hördes, och inget hände, så började hon ropa igen.
”Din jävla skit, släpp ut mig, hör du mig, släpp ut mig!”

Med en svepande rörelse gled hans hand över lysknappen och sedan vidare mot handtaget som han bestämt tryckte ned, och öppnade dörren.
Ett knappt ohörbart flämtande var allt han hörde när han steg in i rummet och såg hur hon blinkade och kisade när det plötsliga ljuset ifrån lysröret bländade henne. De svarta ränderna på hennes kinder och den utsmetade maskaran runt hennes ögon fick honom att nöjt småflina inombords.
Hennes min, när hon genom sina bländande ögon såg att han var naken och hur hennes skrämda ögon sökte sig mot hans halvsvullna kuk när han gick fram mot madrassen var obetalbar, och hur hon kröp ihop i hörnet med sina armar tätt omslutna om sina ben och kraftigt skakade på sitt blonda huvud fick honom att känna sig mäktig.
”Snälla låt mig vara. Jag vill inte. Du får inte.” snyftade hon.
Han såg ned i pottan, den var tom.
”Törstig?” sa han och räckte fram vattenflaskan han hade i handen.
Sandra tvekade först. men strävheten i hennes torra hals efter nattens ropande och skrikande gjorde så att hon sträckte fram en darrande hand mot flaskan, men precis när hennes fingrar nuddade den, så drog han bort den.
”Be.” sa han hårt, och skruvade av korken, och tog en klunk av vattnet.
”Din jävel. Släpp mig! Släpp ut mig din, fan!” skrek hon åt honom och tårarna började åter trilla ned för hennes kinder, och hon såg hur han torkade sig om munnen och skruvade på korken.
”Din uppgift här är enkel. Att hålla sig på och veta sin plats. Och på den platsen ber man om saker, om man inte är tillsagd att vara tyst vill säga. Lär dig det snabbt, så blir allt mycket lättare, och mindre smärtsamt.”
Sandra såg hur hans blick svepte över hennes kropp. Hur den stannade upp vid brösten, och hur hans ögon blev större, och såg hur läppar särade sig något.
- Varg, som en hungrig varg. - tänkte hon och skakade till av rysningen som for genom henne.
”Kan jag få vatten, snälla.” sa hon tyst och svalde svordomarna som kom på ett löpande band efter.
Små ryckningar i hans mungipor var allt som visade hur tillfredsställelsen bubblade inom honom.
”Ja, men först ska du klä av dig. En sådan som du passar inte i sådana kläder. De är, fel.” sa han och stirrade på henne.
Med en snabb skrämd blick mot hans lem skakade hon på sitt huvud och var säker på att så fort hon var naken skulle han slänga sig över henne och göra henne illa på något sätt.
”Du kan inte göra så här! Du får inte! Du är ju fan sjuk! Släpp mig!” skrek hon och sparkade efter honom.
Lasse tog lugnt ett steg bakåt när hennes ben for mot hans, vände sig om och gick mot dörren där han ställde ned vattenflaskan.
”Du behöver fundera lite. Fundera på vad som är viktigt här i livet.” sa han och gick ut och stängde dörren.

Lasse satt och lyssnade på hennes dova svordomar inifrån hobbyrummet samtidigt som han letade efter bilder på nätet. Så fort han hittade en bild han gillade sparade han den på sin hårddisk och fortsatte att leta. Sandras rop tystnade efter ett tag.
- Skönt. Det passar dig bättre att vara tyst. - tänkte han lite svävande medans han tittade på ett par bröst med ett par skruvtvingar hängandes i vardera bröstvårta. Han högerklickade och tryckte på spara.

- Vad spelar det för roll? - tänkte Sandra och såg bort mot vattenflaskan.
- Han kommer tvinga sig på mig i vilket fall som helst. Törstig eller otörstig, kommer jag få honom i mig i alla fall. Har jag tur kommer jag härifrån levande. Åh, gud. Han kanske gör vad han vill med mig och dumpar mig strypt i någon skog efteråt.- Tanken fick henne att skaka i kroppen.
”Snälla hjälp mig någon.” snyftade hon, och tvingade fingrarna att knäppa upp den första knappen i sin blus. Förde de ned till den andra och höll så när på att känna hur den gled igenom knapphålet när hon okontrollerat började att hyperventilera och satte sina händer för sitt ansikte och grät hysteriskt.

När Lasse ett par timmar senare gick in i hobbyrummet, låg Sandra hoprullad i fosterställning på madrassen naken, och hennes kläder låg i en hög bredvid, förutom blusen som hängde runt kättingen, den hade hon inte lyckats få av. Hans breda mun blev ännu bredare.
”Mycket bättre.” sa han och tog upp flaskan från golvet och gick fram mot henne och ställde den framför madrassen.
Hon rörde sig inte. Men han såg hur hon tittade på flaskan som stod framför henne och hur hennes överkropp höjdes och sänktes av den snabba andningen. Mellan hennes armar såg han hennes ena bröstvårta och vårtgården. Ljusbrun och småknottrig med den något mörkare stora vårtan i mitten.
- Perfekt.- tänkte han och undrade hur hon skulle låta om den pressades ihop mellan en tvings käftar.
Han böjde sig ned, tog tag i blusen runt kättingen och slet till. Det ryckte till i Sandras hand som kättingen satt fast i, och ljudet av när han långsamt rev sönder den och lät delarna falla till golvet fick henne att rysa.
Utan ett ord böjde han sig ned och tog upp klädhögen, vände på klacken och gick ut.
När dörren stängdes sträckte Sandra en darrande hand mot flaskan. Hon fick ta i för att få upp korken, den satt hårt, men så fort hon lyckades så satte hon flaskan mot sina läppar och lät klunk efter klunk rinna ned i sin strupe.

Gnolande på en tonlös melodi rotade Lasse fram vad han hade i kylskåpet. Ägg och bacon hamnade i stekpannan, och en stund senare stod han med en dubbelmacka i handen och tittade drömmande ut genom fönstret, med sin breda mun tuggande och smaskande.
När den sista tuggan var färdigtuggad och svald, tog han en skål, fyllde den med vad som fanns kvar av äggen och baconen, och gick mot hobbyrummet.

Under tiden hade Sandra försökt förtränga den annalkande känslan av kissnödighet. Hon sneglade motvilligt på pottan som stod bredvid madrassen.
- Kanske han låter mig gå på toaletten om jag frågar. - tänkte hon, och snyftade till av tanken på att behöva fråga om lov.
- Han kommer inte låta mig gå på toaletten. Jag kommer att bli tvungen att huka mig över den där. - Hennes blick på pottan grumlades av tårarna som fyllde ögonen. Hon slöt dem, försökte tänka på allt annat än att det började tränga på. Allt för att slippa resa sig, övervinna skammen och huka sig över pottan.
Ljudet av dörren som öppnades fick henne att snabbt blicka bort mot den, men slöt snabbt ögonen igen när Lasses nakna kropp blev synlig i öppningen, och hon kröp ihop, hasade sig bakåt på madrassen och kände väggen mot sin rygg. Ljudet av hans steg genom rummet fick henne att hålla andan, och det trängande behovet var för tillfället som bortblåst.

”Ät.” Sa Lasse och ställde ned skålen framför madrassen.
Hans ögon följde hennes hopkrupna kropp, fastnade på den runda baken. Ögonen vidgade sig när han för sitt inre såg sina händer greppa om de fylliga skinkorna och hur han trängde in i henne.
”Ät!” sa han med högre och hårdare röst när Sandra inte rörde sig på madrassen.
Den hårda rösten fick henne att rycka till och höll sånär på att få henne att släppa på sitt trängande behov, men hon knep instinktivt och lyckades hålla sig. Långsamt öppnade hon ögonen och kikade mot honom, såg skålen som stod framför hans fötter och kunde inte låta bli att snegla uppåt mot hans kuk som hängde mellan hans ben.
”Ät sa jag!” röt han, och Sandra hoppade till, sträckte sig efter skålen men hejdade sig tvärt när Lasse med tonläge sa,
”Inga händer!”
- Men du, fy fan. - tänkte Sandra och reste sig motvilligt upp halvsittande, och lutade sig ned över skålen, och lyckades få upp en bit bacon med munnen. Hon tvingade sig att tugga, samtidigt som hon försökte låta bli att se på hans fötter som stod direkt framför skålen. Men det var svårt, för hans ena stortå distraherade henne med sitt vickande upp och ned, som om den otåligt stod och väntade på något.
- Väntar på mig, bytet, offret. Gud snälla, någon, hjälp mig. - Sandra svalde, böjde sig ned i skålen och fick tag på en bit ägg.

Synen av henne på knä framför sina fötter och med huvudet nere i matskålen fick det att rycka till i kuken på honom. Den reste sig sakta, tjocknade och styvnade, och stod snart snett pekandes mot taket.
Med halvöppen mun och stor ögon fästa på Sandras böjda huvud greppade Lasse kuken, och började runka.
- På sin plats. Sin rätta plats. Där hon hör hemma. - tänkte han och kramade hårdare runt kuken.
- Inget men, nej, gnäll eller ljud. Lydigt och fint. - Handen runt kuken for snabbt fram och tillbaka, och lite dregel började samlas i Lasses ena mungipa.
Sandra böjde ned huvudet i skålen, fick upp den sista biten bacon och såg hur stortån vickade upp och ned, snabbare och snabbare. Stressad av stortåns vickande tuggade hon snabbt och skulle precis svälja när stortåns vickande plötsligt stannade, stönet ifrån Lasse fyllde rummet och Sandra kände hur något landade på hennes huvud och ned över nacken.
Skålen framför henne försvann, fötterna likaså. När dörren stängdes förde hon handen upp mot sitt huvud och strök den över sitt hår. Sandra stirrade med avsmak på sperman som hängde ifrån sina fingrar, grimaserade, och torkade bort den mot sidan på madrassen.
Med tårarna rinnande ned för kinderna hukade hon sig sedan resignerat över pottan och lyssnade på skvalet ifrån strålen som träffade botten. Skammen kändes, men hade efter vad som nyss hänt inte samma betydelse.

- Hon skrattade inte åt mig. Kommer aldrig att skratta åt mig. Nu är det snabba slappa masken som skrattar. -
Lasse log nöjt medan han diskade rent skålen, sköljde bort diskmedlet och synade den rena ytan.
”Hmm” hummade han för sig själv, ställde skålen i diskstället och gick med bestämda steg mot hobbyrummet, och plockade upp ett av sina läderskärp på vägen.
”Du kommer inte hitta på några dumheter va?”
Sandra ryckte till när dörren slets upp och av hans bryska röst, och hann inte svara innan han klev in genom dörren och fortsatte med ord som snabbt for ut genom hans mun.
”Du ska duscha, du ser ut som skit. Du kommer inte hitta på några dumheter va? Utanför denna dörr får du inte låta, bara vara tyst. Du kommer inte hitta på några dumheter va?”
Sandras blick flyttade sig ifrån skärpet som dinglade i hans hand till bilden på väggen med masken som också höll i ett skärp, och skakade sedan på huvudet.
När Lasse med snabba steg gick fram mot henne drog hon sig bakåt på madrassen, rädd för att behöva få känna skärpet mot sin nakna hud.
Klicket fick henne att söka efter ljudet med blicken, och såg hur handloven föll ifrån hennes handled och hur den landade på madrassen.
- Knuffa honom. Resa mig, knuffa honom och springa fort. - var hennes första tanke när hon insåg att hon inte längre satt fast i väggen.
”Res dig och kom. Ta med pottan också, den behöver tömmas.” sa han och tog ett steg tillbaka.
- Resa mig, knäa honom och knuffa omkull honom, och sedan springa allt vad jag kan. - Hennes blick sökte sig till skärpet i hans hand, såg hur den kramade hårdare om lädret, hur senorna i hans hand spändes och hur ådrorna avtecknade sig under huden.
- Resa mig, knäa. Resa mig, och fan. -
Sandra reste ifrån madrassen, böjde sig ned och lyfte upp pottan ifrån golvet.
”Din plats är egentligen bakom mig” sa han och stirrade på hennes bröst, lyfte sin hand och lät ett finger glida över den ena bröstvårtan. Sandra stelnade till, vek bort blicken och höll andan.
”Men jag litar inte på dig än, så du går först.” fortsatte han och drog ett djupt andetag, och tog motvilligt bort sin hand ifrån hennes bröst och pekade mot dörren.

Sandra lät blicken snabbt svepa över rummet utanför. Persiennerna var neddragna och omöjliga att varken se ut eller in igenom. En soffa, ett bord och tv, och en datorskärm som fick henne att dra efter andan. Kvinnans näsa på bilden pressades hårt mot mannens mage, tårfyllda uppspärrade ögon med svarta ränder under och av mannens kuk syntes ingenting, den var långt ned i kvinnans hals. Men det var kvinnans bröst som hade fått Sandra att dra efter andan, bröst hårt bundna, blåaktiga med tydliga märken efter piskslag. Sandra vek bort blicken ifrån skärmen och svalde hårt.
”In där.” sa Lasse, och knuffade henne lätt i ryggen mot toadörren.
”Töm den i toan.” sa han och nickade mot pottan i hennes händer, och sträckte sig sedan in i duschen och vred på vattnet. Sandra såg hur vattnet i toan virvlade runt när hon spolade. Såg hur det som varit i pottan försvann, och önskade att hon varit liten nog för att kunna följa med ned, bort härifrån.
Lasse tog ett steg tillbaka så Sandra kunde komma in i duschen, och när hon gick förbi honom så tog han tag i hennes hår och drog hennes huvud bakåt. Hon flämtade till och såg skrämt upp mot honom.
”Inget fusk.” sa han, släppte greppet om håret och lät handen glida över det. Sandra nickade och skyndade sig in i duschen, drog för skynket, ett djupt andetag av lättnad över att för en stund kunna skyla sig hann hon med, innan han drog bort skynket igen och såg på henne med en bister min.

Sandra blundade och klev in under det strilande vattnet.
- Måste få honom att tro att han kan lita på mig, få honom att släppa på kontrollen, kunna få lite utrymme, bara lite, det räcker för att kunna ta mig ut härifrån. - Hon drog sina händer genom sitt hår och vände sitt ansikte upp mot det strilande vattnet.
- Måste vara stark, modig och stark. Jag måste. Chansen kommer, den kommer, kommer kommer kommer. Någon måste snart sakna mig. - Sandra kisade genom vattnet, och sträckte sig efter duschschampot.
Lasse följde varje rörelse hennes händer gjorde när hon tvålade in sin kroppen. När hon lyfte på de stora brösten för att komma åt under bet Lasse lätt i sin underläpp, och när hon böjde sig framåt för att tvåla in benen hängde brösten tungt under henne och hans blick flyttades snabbt mellan dem och den runda ändan som putade ut. Lasse släppte underläppen och började andas tyngre, och kuken började sakta att resa sig.
Sandra såg i ögonvrån hur hans kuk blev större, hur den med små ryck svällde och pekade mot henne.
”Inget fusk” sa han hest, och såg hur Sandra tvålade in sig mellan benen, och med ett större ryck reste sig kuken nu fullt ut.
Han kunde inte slita blicken ifrån skummet som rann ned för hennes kropp tillsammans med det strilande vattnet. Hur det gled över brösten, ned över magen låren och över knäna, för att till slut glida över hennes fötter och sedan försvinna ned i golvbrunnen.
- Så mjuk och len.- tänkte han dimmigt och tanken på att helt enkelt trycka ned henne på golvet och knulla henne slog honom, men bestämt sträckte han sig istället in i duschen och vred av vattnet.
”Ta med pottan.” sa han och backade så att hon kunde komma ut ur duschen.

Fortfarande blöt, fick den kyligare luften utanför toan hennes kropp att knottra sig. Hon sneglade i spegeln när hon gick förbi den på väg mot hobbyrummet, såg honom precis bakom sig, med kuken rest och vajande mellan benen.
- Måste vara stark och modig, stark och modig. - tänkte hon upprepat för sig själv, och gav datorskärmen en snabb blick, men bilden var borta och en skärmsläckare med hoppande bollar fyllde istället skärmen.
- Tack. - tänkte hon lättad över att slippa behöva se bilden av kvinnan igen och gick in i hobbyrummet.
När dörren stängdes bakom henne med en duns trodde hon först att han hade lämnat henne ensam, men insåg snabbt att hon hade fel när han bakom henne sa,
”Ställ pottan på sin plats och kom sedan hit.”
Alla tankar på att vara stark och modig var borta när Sandra darrande ställde ned pottan bredvid madrassen och vände sig mot honom.
”Snälla du, du behöver inte, snälla låt mig gå.” Sandras röst höll på att svika henne, och tystnade helt när han med hårdare ton upprepade,
”Kom hit.”
- Min chans kommer, måste lura honom. – tvingade hon sig att tänka, och gick på skakiga ben fram till honom. Darrande ställde hon sig framför honom. Känslan av att krympa kom över henne, och när han tog tag i hennes haka och lyften den, och sa,
”Din plats är inget man får gratis. Man förtjänar den, med lätthet eller ej, helt upp till dig.” så rann all hennes kraft ut på golvet under henne och Sandra började att snyfta med tårar som rann ned för kinderna.

Bestämt förde han henne bakåt tills hon stötte emot och tryckte ryggen mot väggen. Med ett fast grepp om hennes ena handled förde han upp armen snett över hennes huvud och låste fast den i en av öglorna i väggen. Sekunden senare satt även den andra handen fast på samma sätt på andra sidan av hennes huvud. Paniken började komma, och Sandra ryckte och slet i öglorna som höll henne fast, men lyckades inte rubba dem.
När Lasse böjde sig ned och greppade om hennes ena fotled sparkade hon efter honom, men ångrade sig, tjutande, när han snabbt reste sig och ställde sig tätt intill henne med båda hennes bröstvårtor hårt sammanpressade mellan sina tummar och pekfingrar, och väsande i hennes ansikte sa,
”Kommer ta tid för dig att lära och förtjäna din plats märker jag.”
Trycket om bröstvårtorna ökade, och Sandra skrek till.
”Tänker du sparka mig igen?” frågade han hårt och spottade henne i ansiktet.
Med sammanbitna tänder skakade Sandra kraftigt på huvudet och kände hur hans grepp om bröstvårtorna lossnade, och hur han sparkade isär hennes ben, och hur först det ena benet låstes fast och sedan även det andra. Som i ett kryss stod hon nu pressad mot väggen med verkande bröstvårtor och stirrade flämtande på honom med tårfyllda ögon.

Lasse synade henne. Hans blick följde de spända låren upp mot hennes fitta.
- Blottad och tillgänglig. Inget i vägen. - tänkte han och lät blicken vandra uppåt över magen och brösten.
Han förde upp sina händer, lade dem på var sitt bröst och blev förvånad hur mjuka de kändes. Han slöt händer, kramade brösten hårt och hörde hur Sandra gnydde till, och med ett leende sa han,
”Strax tillbaka.” och med snabba steg lämnade han henne ensam.
Sandra började rycka och slita i armar och ben så fort han lämnat rummet, men efter en kort stund gav hon upp. Hon satt fast så länge han inte släppte loss henne.
Med djupa andetag försökte hon lugna sig.
- Ok, ok, han kommer att knulla mig, ok. Det har jag gjort förr, inget konstigt. Bara kuk, inget annat än en kuk. Inget farligt, bara en vanlig jävla kuk och ett knull. Bit ihop nu, var stark och modig. Chansen kommer, den kommer. -
Lasse kom in och avbröt hennes tankar med skärpet och buntbanden han hade i sina händer.
Hon anade vad han tänkte göra, och mindes hur kvinnans bröst på datorskärmen hade sett ut, och med bedjande blick försökte hon få honom att ändra sig.
Men Lasse var för upphetsad för att lägga märke till hennes bedjande blick, och hade han lagt märke till den så hade han inte brytt sig om den ändå.
Skärpet slängde han över sin axel, och lade sedan det ena buntbandet runt Sandras ena bröst, och drog åt.
- Stark, modig. - tänkte Sandra i samma stund som hon inte kunde låta bli att gny till, när hon kände hur det andra buntbandet lades runt det andra bröstet, och drogs åt.

Lasse smekte först mjuk med händerna över hennes bröst. Nu var de inte så mjuka längre, utan mer hårda och fylligare.
”Snälla. Låt mig gå.” snyftade Sandra tyst, men avbröts av Lasse som först kramade åt hårt om brösten och sedan dra i bröstvårtorna med sina fingrar.
Sandra skrek till och spände sig.
”Har du redan glömt att du inte betyder något för mig? Att du bara är ett objekt som ska tyglas, och veta sin plats. Ju snabbare du lär dig det, desto lättare kommer ditt liv att bli.” fräste han och vred runt bröstvårtorna.
Sandra skrek först till ännu högre, och knep sedan ihop sina ögon och gnydde.
Hans händer ifrån brösten försvann, och istället kände hon hans hand mellan sina ben, hur hans fingrar letade sig in mellan blygdläpparna och försökte tränga in i henne.
”På din plats ska man vara tacksam.” viskade han.
”Tacksam för det du får, och uppskatta det. Det känns inte som om du uppskattar det.” fortsatte han och förde sina fingrar fram och tillbaka mellan de torra blygdläpparna.
Hennes kropp var som en spänd sträng. Brösten dunkade och brände. Hon försökte koppla bort dem, försökte tänka på något annat, på någon annan, han, killen på stranden där i månskenet, hur hans fingrar hade smekt henne och hur kåt hon hade blivit av dem.
- Hans fingrar som smeker min fitta, hans, killens. - Hon kunde nästan höra vågskvalpet, nästan känna vinden ifrån havet upp längs sina ben och hur varm sanden under henne var. Doften av honom, han hade luktat så gott, och hans fingrar var så känsliga.
- Precis så, precis där, snälla fortsätt. Ah. - Sandra kämpade med att hålla kvar minnet ifrån stranden, kände hur killens fingrar lätt gled in i henne och hur skönt det var. Lasse förde in sina fingrar så långt han kunde i hennes nu våta fitta.
”Duktig.” viskade han och märkte hur Sandra stelnade till av hans röst.
Minnet av stranden försvann i samma stund som hon hörde Lasses röst, och hon kände hur han drog ur sina fingrar ur henne.
”För sparken.” sa han, och Sandra öppnade sina ögon och såg hur skärpet for genom luften. Hon hann inte reagera innan det träffade rakt över brösten och det brände till i huden.
”Aj!” skrek hon, och ryckte med kroppen.
- Skrattar inte. - tänkte Lasse nöjt, och höjde armen.

Det sved som om hundratals sylvassa nålar hade stuckits in i brösten. Lasse lät henne inte hämta sig mellan träffarna, utan slog systematiskt om och om igen skärpet ned över den hårda känsliga brösten, och Sanda skrek först till varje gång skärpet träffade men över gick efter ett tag till ett långt utdraget gnyende, utom när skärpet råkade träffa bröstvårtorna, då tjöt hon till och spärrade upp sina ögon.
Lasse stirrade på brösten, hur de hade ändrat färg, mörknat av de hårt dragna buntbanden och hur översidan av dem där skärpet träffat började skifta i blålila. Han kunde inte hålla sig längre utan lät skärpet falla till marken och steg fram och tryckte sig emot henne.
”Du är bara till för att knullas.” väste han och trängde in hårt i henne.
- Stranden, stranden och killen, hans fingrar. - Sandra kanske hade lyckats att förtränga vad som hände och istället minnas stranden om det inte var för Lasses hesa grymtande och flåsande precis intill hennes öra. Det ryckte och slet i hennes armar och ben av hans hårda stötar, och han pressade henne hårt mot väggen bakom. Det tog inte lång tid innan han ökade takten, frustade och flämtade, och släppte till slut fram ett dovt vrål ifrån botten av sin strupe.
Hon kände hans varma säd i sig, och hur han tungt flåsade i hennes öra och hur kuken sakta började slakna och glida ur henne.
Lasse tog ett steg tillbaka, såg på henne kort stund och lämnade sedan rummet. Sandra slöt sina ögon, tänkte på stranden och lät tårarna trilla nedför kinderna samtidigt som hans sperma sakta börja rinna ur henne.

En stund senare kom Lasse tillbaka, men istället för att släppa loss henne tog han madrassen och pottan och gick ut igen, för att en kort stund senare vara tillbaka med en avbitartång.
Utan att lyckas knipa henne fick han av buntbanden, och lossade hennes armar och ben.
Sandra stod darrande av utmattning framför honom, såg hur han hämtade kedjan där madrassen legat och hur han satte fast den runt hennes ena handled.
Med Sandra efter sig drog han henne med i kedjan ut ifrån hobbyrummet och in i sitt sovrum, där madrassen låg bredvid hans säng, och pottan stod bredvid.
Kedjan låste han fast i sängbenet intill madrassen, och lade sig sedan i sin säng, och släckte lampan.
Sandra kröp ihop på madrassen och snyftade tyst. Brösten ömmade och värkte, hon var yr och trött och mellan benen klibbade hans sperma ihop sig.
- Snälla, hjälp mig någon. -

Fortsättning följer...


Av Lorden, någonstans i Sverige, den31 Januari 2015.

lordensbox@gmail.com

www.lorden.mebokund.com

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
När girigheten blev för stor. Del 5.	Bdsm	3.2	17/12-21
Kvinnofängelset 2	Bdsm	4.3	23/9-21
Ön. 6.	Bdsm	4.0	7/8-18
När girigheten blev för stor. Del 4.	Kinky	3.6	7/5-18
Fabian. Del 4.	Fetish	4.0	30/12-17
Höga förväntningar. Del 9.	Bdsm	4.8	21/7-17
Felparkeringen.	Kinky	3.7	12/6-17
Snedsteg och konsekvens.	Kinky	2.5	12/6-17
Kvinnofängelset.	Bdsm	4.3	20/2-17
Monstret. Del 3.	Bdsm	3.9	10/9-16
Ön. 5.	Bdsm	3.4	27/8-16
Pinorum. Dag 3.	Bdsm	3.5	19/8-16
Hushoror. Del 1.	Age play	4.0	13/8-16
Fabian. Del 3.	Bdsm	4.0	9/8-16
Ön. 4.	Bdsm	3.5	5/8-16
Testamentet. Del 5.	Bdsm	4.3	3/8-16
Höga förväntningar. Del 8.	Bdsm	4.0	1/8-16
Höga förväntningar. Del 7.	Bdsm	3.9	29/7-16
Fabian. Del 2.	Bdsm	3.7	26/10-15
Höga förväntningar. Del 6.	Bdsm	3.9	4/10-15

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.