Prinsessan och rövaren del 2

---

---

Copyright (c) 2015, PhG. ALL Rights Reserved

This story may not be reproduced in any form for profit or on another website without the written permission of the author. The author may be contacted by writing at: maximus384@hotmail.com.



Förord

Del 2 i sagan om ”Prinsessan och rövaren”. I den här delen fortsätter den unga prinsessans prövningar och det blir verkligen inte lättare för henne. DU som vet med dig att noveller med tvång, våld, övergrepp och förnedring inte är din grej, DU ska alla gånger klicka dig vidare till något som passar dig bättre. Den här novellen kan upplevas både som grym och sadistisk, en elak saga för vuxna barn över lämplig ålder.

Jag ska också säga att ingen av de fiktiva sagofigurerna kom till skada i författarens fantasi då ha skrev novellen utan alla inblandade låter meddela att det var jätteroligt att vara med och att de gärna är med i den avslutande del 3.

Så fundera en stund om DU vill fortsätta läsa, är DU osäker så läs om förordet. Kom inte och gnäll sen att jag inte varnade dig.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Fortfarande kvar?
Mycket nöje önskar PhG










Solen sken in genom de blyinfattade spetsbågade fönstren och en solstråle föll över den stora himmelssängen. Ett rufsigt blont hår vilande mot en dunkudde och det tjocka bolstret hade till hälften glidit av den unga flickan, Prinsessan Henrietta Lovisa av huset Månstråle, som sov i sängen. Hon var naken och på golvet låg det skira fina nattlinne som slitits av hennes motvilliga kropp kvällen innan. Starka bestämda händer hade särat hennes darrande ben och en tjock dunkande manskuk hade trängt in i hennes kropp, in i hennes ömmande fitta, för att ta utan att bry sig om hennes skrik, tårar och protester.
En vass solstråle letade sig över de gyllene lockarna och föll över prinsessans ansikte som igår kväll hade varit rött av upphetsning. Tårar och svett hade fuktat hennes fina lena hud och då, i går kväll, hade hennes skrikande protester hade blivit till skrik av njutning.
Hennes ögonlock fladdrade till och hon öppnade sina blå ögon. För en kort sekund blinkade hon förvånat utan att förstå var hon var någonstans, men sen kom minnena ifatt henne och hon slöt ögonen igen och stönade svagt.
Det värkte i hennes kropp. Det dunkade mellan hennes ben och i hennes stjärt, riv och bitmärken på hennes kropp påminde henne om kvällen innan, och den innan dess...
Prinsessan kände hur tårarna fyllde hennes ögon och trillade ner från hennes slutna ögon. Hon hade gråtit så mycket i sin ensamhet så att hon trodde att tårarna hade tagit slut. Men det kom ständigt nya. Förtvivlan och skammen i hennes kropp tycktes bara växa sig starkare och den unga flickan kände igen självföraktet och äcklet i sig.
Hur kunde hon njuta av det som Freder gjorde med henne?
Alla saker som han tvingade henne till. Hon hade kämpat emot så mycket hon kunde, sagt nej, inte bara sagt, skrikit. Skrikit så att hon blivit hes, men efter ett tag var det inte bara i protest utan i... i...
Prinsessan kände skammen bränna och hon begravde ansiktet i kudden.
Hur kunde hon? Hur?!
Hur skulle hon kunna se sin far, pappa Kungen i ansiktet? Prinsen... vad skulle han tro om han visste?
Den tanken var nästan outhärdlig. Det som skulle ha varit hennes gåva till honom på bröllopsnatten hade en ond och nattsvart skurk tagit med våld, tvingat sig på henne och gjort saker som hon aldrig ens drömt om att en man kunde göra med en kvinna... och än mindre att kvinnan skulle njuta av det!
Det sista stack till i henne vassare än tanken på pappa kungen och prinsen.
Hur kunde hennes kropp känna så? Njuta, vilja ha mer, gå med på saker som efteråt fick henne att skämmas värre än en hund. Men trots det så förmådde hennes svaga eländiga kropp inte stå emot då Freder besökte henne igen. Hans starka händer som tog i henne, hårt, bestämt men ändå varligt. Ibland i varje fall. Ibland kunde de starka händerna vara hårda. De kunde utdela hårda örfilar eller så kunde de smiska henne som om hon var en olydig liten flicka. Prinsessan hade aldrig någonsin varit med om att någon burit hand på henne. Aldrig. Under hela hennes skyddade och bortskämda liv så hade alla hennes önskningar uppfyllt. Hennes liv hade varit sång, lekar och nöjen. Den ena fina klänningen efter den andra hade getts henne. Vackra smycken och juveler hade prytt henne. Men nu...
Prinsessan drog täcket åt sidan och betraktade sin nakna kropp. Det enda smycke som prydde henne nu var hennes mors guldkors i sin smala kedja och hon rörde vid korset med sina fingrar.
Gud hade inte hjälpt henne. Han hade låtit det här hemska ske, låtit henne bli berövad sin jungfrudom, inte bara där det var meningen att en man skulle in utan även i...
En brännande rodnad sköt upp längs hennes kinder och hon spände kroppen instinktivt då hon mindes Freders fingrar och kuk i hennes bakre hål. Fanns det inga gränser för det hon skulle utsättas för?
Men hon fick inte ge upp hoppet!
Vad som hände så visste prinsessan att det onda inte skulle segra, så var det bara!
Gud skulle hjälpa henne och hon var övertygad om att prinsen skulle komma och rädda henne. Hon fick inte förlora hoppet, fast det var så hon kände.
Den unga flickan satte sig upp i sängen och svängde benen över sängkanten.
Det ömmade till i hennes kropp då hon sjönk ner på knä bredvid sängen. Hon stödde armbågarna på den halm stoppade madrassen och förde samman händerna i bön.
Hon harklade sig innan hon med låg röst började be.
– Gode Gud, bevara mig från de onda männen här, håll din skyddande hand över min far kungen och över prinsen så att de kan rädda mig. Håll din hand över mina tjänarinnor...
Prinsessan kände rösten stocka sig och tårar fyllde igen hennes ögon.
Hon visste mer än väl vad som hänt dem. De hade tvingats precis som hon blivit tvingad, men med många fler män!
Freder hade med illa dold glädje berättat vad som skett med Camilla och Maria, vad hans män tvingat sig på dem, hur de fått göra saker som den unga naiva prinsessan knappt visste vad det var för något. Men i hennes fantasi hade fyllt i alla detaljer som hennes kunskap inte kunde omfatta.
Levde de ens?
Gode Gud hon hoppades det!
De hade vuxit upp tillsammans, de hade passat upp på henne redan som barn och de hade delat så mycket delat allt, även detta hemska!

– Nämen oj då! Hennes höghet är uppe!
En skadeglad röst fick prinsessan att rycka till.
I dörren stod en pojke i hennes egen ålder hållandes ett träfat med frukost.
Prinsessan gav ifrån sig ett överraskat och förskräckt utrop. Herregud hon var helt naken!
Blixtsnabbt kom hon på fötter och nappade åt sig det sönderrivna linnet från golvet och skylde sin kropp så gott hon kunde.
– K... knacka innan ni öppnar! fick hon fram, ilska och genans brände och blixtrade i hennes kropp.
Pojken, som hon sett förut då han kommit med mat eller sköte om eldstaden, hette Osric, tittade på henne och prinsessan kände hur en kall våg drog genom hennes kropp.
– V... ar snäll och ställ brickan på bordet tack, fick hon fram. Prinsessan ansträngde sig för att låta bestämd men hon hörd hur rädd hon lät. Hennes hjärta började slå med snabba hårda slag i hennes bröst.
Pojken flinade mot henne, hans koppärriga ansikte avslöjade det han tänkte på.
– Visst ers höghet, hånade han och ställde ner träfatet. Där låg några äpplen, en skål med den vällingliknande korngröten och ett stycke svart bröd som prinsessan visste att hon måste mjuka upp i vinet om hon ens skulle kunna tugga det. Det var inte alls som det mjuka vita brödet av vete som hon var van vid. En mugg med kryddat vin balanserade på brickan, säkert från hennes far kungens vinkällare. Det hade funnits med tunnor med gott vin på vagnarna då de blev överfallna och nu lät sig Freder och hans rövarpack sig väl smaka av det.

Prinsessan svalde och försökte att inte visa sig rädd då pojken stod kvar och tittade på henne. Hans blick brände på hennes kropp och hon tog ett steg bakåt på sina bara fötter.
– V... var snäll och gå nu, fick hon fram. Hon ansträngde sig för att låta befallande och sträng men hon hörde hur darrande och svag hennes röst lät.
Osric hörde det också och han tog ett steg framåt mot henne.
– Du tror du är speciell va? Finare än oss andra? Att inte din skit stinker som hos vanligt folk?
Han log hånfullt mot henne och det blixtrade till i hans ögon.
– Du tror inte att alla vet om hur du skriker då du blir knullad va? Att inte Freder har berättat för oss hur du är i sängen...

En ny het rodnad sköt över prinsessans bleka drag.
– Usling! skrek hon. Gå! Ut! annars så... så... Hon famlade efter ord, något hon kunde sätta bakom hotet men insåg att det inte fanns något där. Hennes hotelser var lika tomma och meningslösa som hennes protester då Freder tagit henne första gången. Pojken verkade inse det också då han närmade sig henne. Prinsessan svalde och hon kastade snabba blickar omkring sig efter en flyktväg men insåg att det inte fanns någon. Dörren var bakom pojken och dessutom var hon så gott som naken, bara det tunna slitna linnet som hon höll framför sig skylde hennes kropp från hans hungriga blickar.
– Fan, Freder har berättat om vilken kropp du har, en riktig prinsessa... Jag har aldrig haft en prinsessa förut, det är banne mig dags att ändra på det!
Prinsessan han knappt skrika till förrän pojken var framme vid henne. Hans smutsiga händer grep tag om det tunna linnet och slet till.
Prinsessan skrek till då tyget slets undan från hennes desperata grepp.
Plagget slets bort och prinsessan skylde sina fasta unga bröst och kön med händerna.
– Neej! gode Gud nej! skrek hon fram och drog sig bakåt tills den kalla hårda stenen pressades mot hennes nakna rygg och stjärt.
– Snälla, nej, j... jag ber... jag... jag...
Orden vällde hur henne medan pojken la en hand på varje sida om hennes huvud. Hans koppärriga fula ansikte fyllde hennes synfält och hon kände hur hon darrade i kroppen.
Han var huvudet högre än henne, starkare och han skulle med lätthet kunna tvinga henne!
Hon gnydde till och vred huvudet åt sidan då hans läppar sökte hennes.
Prinsessan kände hur hans ena hand tog tag om hennes haka, tvingade runt hennes huvud och hon jämrade sig då hans läppar pressades mot hennes. Hon knep ihop munnen och kände pojkens ena hand treva längs hennes nakna kropp.
– Mmph. S...slu...
Hans tunga gled in i hennes mun medan hon jämrade fram sina ynkliga protester.
Hon kände hur han girigt sköt in tungan lång i hennes mun och det kändes som det var en stor varm snigel som sökte, letade och slickade runt. En våg av äckel sköljde över henne då hans tunga rörde vid hennes egen, hans händer tafsade och tog på hennes kropp. Prinsessan försökte slingra sig undan men pojken pressade sin kropp mot hennes. Med fasa kunde hon känna hans hårda kuk genom hosorna.
Herregud! Han tänkte... han tänkte våldta henne!
Insikten var som en iskall blixt som exploderade i hennes kropp och fick paniken att växa i henne.
– Mmph... n... nej. flätade hon fram då hon vred bort sitt ansikte från hans.
Pojken höll henne i ett järngrepp medan han stirrade med lysten hånfullhet mot henne.
– Fina fröken, hånade han medan hans ena hand letade sig in i hennes gyllene lockar.
Prinsessan skrek till då hans hand slöt sig runt en handfull silkesmjukt hår och med ett ryck tvingade han ner den darrande prinsessan på knä framför sig-
– Freder har berättat vilken duktig lite kuksugerska du är... så det är väl dags att du visar det..., flåsade han medan han snörde upp hosorna med sin fria hand.

Prinsessan kände hur en förlamande skräck grep tag i henne och hon började darra i kroppen. Maktlös kunde hon bara se på då pojken snörde upp sina hosor och drog det grova vaddmals tyget åt sidan.
Herregud, hjälp mig, bönen blixtrade genom hennes huvud fast hon visste att Gud inte skulle hjälpa henne. Greppet om hennes hår brände i skalpen, pojken skakade till hennes huvud men prinsessans blick var fäst vid pojkens hosor.
Han skulle göra det! Han skulle tvinga henne!
Ingen kunde hjälpa henne nu, ingen!
I hela sitt bortskämda liv hade hon aldrig varit tvungen att kämpa för något, inte behöva slåss, inte behöva lära sig om vilka faror som fanns för unga vackra flickor.
– Sådär, sa Osric med hes röst då han drog fram sin kuk. Nu ska fina fröken få arbeta...

Han var inte lika stor eller tjock som Freder, men han höll sin kuk riktad mot hennes darrande skära läppar.
Prinsessan tittade upp mot honom med bedjande blick. Han kunde väl inte vara så grym att han skulle tvinga henne att ta den i munnen? Visst hade hon tvingats till det förut av Freder, men... inte med en ännu en man!
Osric pressade sitt försatshala ollon mot hennes fylliga läppar.
– Om du inte börjar suga av mig så slår jag dig, jag slår dig och du kommer att göra det i ändå...
Hans röst var hes och tjock av upphetsning och tonen som fanns i den fick prinsessan att känna en ny isande skräck
Han skulle göra det! Han skulle... slå henne om hon inte gjorde som han sa!
Prinsessan hatade sig själv då hon kände hur hennes läppar gled isär och pojken med ett triumfatoriskt flin lät sin kuk sjunka in i hennes saliv våta mun.
Hans kuk pressade på och hon hostade till, fick kväljningar då han kom för djupt ner i hennes hals i sin iver av att få in så mycket som möjligt i den motvilliga prinsessans mun.
Det här var den vackraste kvinna han någonsin sett, den mest lockande! Och att hon var en prinsessa som han nu tvingade, erövrade och fick henne att göra saker som hon aldrig någonsin skulle göra frivilligt gav honom rysningar av ren njutning. I vanliga fall så skulle han inte ens komma så nära att han skulle röra vid henne, men nu...
Nu var hon helt i hans våld, deras våld. Freder var en bra ledare, skicklig, listig och stark. Nu hade de henne som fånge och Osric hade hört Freder berätta om hur hon var i sängen, som en kattunge i ett vilddjurs kropp, men nu skulle han också tämja den här underbara darrande varelsen som så ödmjukt stod på knä framför honom.
Prinsessan frustade till, pressade sina händer mot pojkens lår då han stötte fram och tillbaka i hennes mun.
Seg saliv vätte hans påle, rann och hängde i långa sega tömmar. Prinsessan gav ifrån sig hulkande frustande ljud då han knullade hennes mun som om den var hennes kön. Han brydde sig inte att hon höll på att kräkas, hans händer höll ett stadigt tag om hennes gyllene lockar medan han stötte fram och åter. Tårar rann från hennes blå ögon som var vidöppna, två mörka brunnar av skräck och ångest medan pojken njöt av känslan som hon tvingades ge honom. Hans grepp hårdnade om hennes huvud och han drev kuken fram och åter medan han höll henne fast. Hennes ansikte var rött och ådrorna spände mot den vita halsens tunna hud.

Prinsessan kämpade för att få luft, små, räddande andetag mellan de hårda brutala stötarna in i hennes mun och ner i hennes hals.
Han dödar mig! tanken blixtrade i hennes huvud och för en sekund kände hon att det skulle vara till det bättre. Sen insåg hon att hon inte ville dö, men det valet var inte hennes.
Hon tittade upp mot pojken genom ett dis av tårar. Hans ansikte var förvridet av njutning och han stönade till. Hon hörde inte vad han sa men tonen i hans röst talade om allt för henne.
Prinsessan kände hur en pirrande upphetsning spred sig genom hennes förrädiska kropp. Hon ville inte känna så! Hon ville inte!
Men vad hennes förnuft sa och vad hennes kropp kände var två helt olika saker.
En sällsam masochistisk upphetsning grep tag i henne. Som om det var djävulens klor som fick hennes kropp att hungra efter mer, efter hårda krävande händer och stora dunkande kukar som kunde tränga in i hennes motvilliga men samtidigt villiga kropp.
Hur kunde hon känna så? Hur skulle hon kunna se sig själv i spegeln efteråt? Vad skulle hennes far kungen säga om han visste? Eller prinsen? Att hon var ett syndigt, perverst stycke kvinnligt kött som njöt av saker som bara de uslaste horor kunde utföra?
Prinsessan visste hur dålig hon skulle må efter att vällusten lagt sig. Berusningen var över.
Det var vidrigt, hemskt... men samtidigt underbart.
Plötsligt svällde hans kuk och hon kände hur hennes mun fylldes av sperma. Instinktivt svalde prinsessan ner sperman som pumpades stötvis ut ur den hårda svullna kuken. Hon svalde medan hon kände hur han kom och pojken drog sin kuk ut ur hennes mun, ett par stötar med sperma pumpades ut ur hennes rödflammiga ansikte och blandades med saliven som hade fått hennes ansikte att glänsa.

– Herre min skapare. stönade pojken och släppte taget om prinsessans hår och den unga flickan föll framåt och fick ta stöd med händerna mot det kalla stengolvet medan hon drog girigt efter luft.
Hon hostade till, kändes som om hon skulle kräkas medan sperma och seg saliv hängde ur hennes mun i glittrande långa tömmar som segt föll ner på golvet. Tårar rann nerför hennes kinder och hon spottade och kraxade, halsen brände och käkarna värkte.
Det var över... han var klar... Hon drog med underarmen över munnen, kände saliv och sperma kladda mot huden.
Pojken stoppade tillbaka sin halvstyva kuk i hosorna medan han betraktade prinsessan som hulkade naken och förnedrad på golvet.
– Inte illa, sa han. Alltid nått du kan i varje fall.
Så vände han sig om och gick.

Prinsessan lyfte huvudet då dörren smälldes igen och regeln på utsidan las på.
Hon strök bort tårarna och reste sig på darrande ben.
Igen hade en man gjort som han velat med henne och hon hade inte kunnat hindra det. Hon slöt ögonen och kände nya tårar. Det hade varit hemskt, men... men...
Hon kände hur det hettade i hennes kön och med handen kände hon hur styva hennes bröstvårtor var. Var vad det för fel på henne? hur kunde hon känna såg här då hon tvingades och förnedrades?
Trots att hon försökte kunde hon inte låta bli att känna en tom besvikelse inom sig. Det var som om hennes kropp längtade efter mer än att bara suga av.
Hon var inte bättre än en hora! En sköka!
Prinsen som kallat henne för ljuv vårblomma i ett av de romantiska brev som han så ofta skrivit till henne. "Ljuv vårblomma", orden lät som ett hån nu. Snarare var hon ett ogräs som växte i dikeskanten!
Med darrande händer tog hon upp linnet från golvet, det fick duga. Hon tvättade sig så gott hon förmådde i tvättfatet. Ett grovt vadmalstyg tjänade som handduk och torkade hon av sig. Tyget var strävt och stickigt, inte alls som det mjuka linne som hon använde då hon lät sig torkas med efter sina bad.
Lite mat och dricka kunde hon få ner och den unga prinsessan kände hur hungrig hon var. Det värkte i munnen och halsen efter övergreppet, men hon kände at hon måste äta något.
Hon hukade sig över fatet med korngröt och började äta med det lilla stycket med svart bröd i andra handen. Brödet gick att få i sig om hon blötte det i gröten eller vinet. Trots att maten var enkel så kände hon att det gjorde henne gott.
Men vad skulle hon göra nu?
Skulle hon försöka fly? Men inte utan Camilla och Maria! Hon kunde inte lämna dem här ens om hon kunde fly.
Hon kunde inte sadla en häst ens! Sådant hade pappa kungens stallpojkar skött om. Och om hon skulle kunna ta sig ut borgen, vad skulle hon göra sen? Hon var ingen utbyggds jägare eller stigman som kunde ta sig fram i väglös mark, ingen fångstman som kunde fånga vilt eller fisk.
Prinsessan tittade ner på sina vita mjuka händer. Hon kunde brodera, sjunga och spela luta och harpa. Hon tyckte om poem och dikter, gärna romantiska. Hon kunde föra sig väl och konversera, visste allt om hovetikett och hur en prinsessa ska uppföra sig. Dansa kunde hon också och hon hade fått många komplimanger för sitt behagfulla sätt att föra sig. Men förutom det, vad kunde hon?
Prinsessan insåg att hon inte kunde något alls, visste inget om hur man klarade sig på egen hand eller vilka människor hon kunde lita på.
Freder skulle lika gärna låta alla dörrar och portar stå på vid gavel. Hon skulle ändå inte kunna fly.
Det kunde till och med stå en sadlad häst nere på borggården men vart skulle hon rida? Åt vilket håll? Vilka vägar skulle hon välja för att nå bebyggda trakter där folket var vänligt sinnade?
Hon var lika fången även om de gav henne nycklarna till slottsporten!
Med en sjunkande känsla i magen insåg hon att hon var värdelös, att hon inget kunde eller visste som skulle kunna hjälpa henne nu. Hennes blick föll ner på sina fasta unga bröst. En sak dög hon till här, en enda... att utnyttja och använda henne som hora. Här var hon bara tre hål som varje man kunde använda som han ville. Ta henne utan att bry sig om hennes protester eller tårar.
Prinsessan sänkte sitt huvud och hennes böljande guldgula hår täckte hennes ansikte då de första tårarna började rinna nerför hennes kinder.


**

Långborden i stora slottssalen var fyllda av vinkrus och bägare tömdes och fylldes på av vin och öl. Fat lastade med kött och kokta rovor stod ångande och varma på de grova borden. Stora brödkakor bars in till männen som satt bänkade där.
Borta i den stora eldstaden brann en stor eld som spred värme och ljus i den stora stensalen.
Prinsessan satt i högsätet tillsammans med Freder. Maten på hennes tennfat hade kallnat och hon såg de vita fettpärlor på det kalla köttet. Det enda som den unga prinsessan fick ner var vinet i hennes bägare. Vagt kunde hon ana hur Freder läste med intresse i ett av flera pergamentbrev som Osric gett honom då de satt sig ner. Vad det än stod där så verkade innehållet i brevet göra honom nöjd. Hon hade sett hur han lagt ifrån sig det bara för att ta upp ett annat brev som han tydligen läst förut då det röda vaxsigillet var brutet.
Hon kunde se hur hans blick löpte över texten, det syntes att han var van att läsa då han inte ljudade orden eller lät fingret följa med längs raderna av bokstäver. Han tittade upp på henne och hon kände hur hon rodnade inför hans ögon.
Prinsessans hår var kammat och uppsatt med ett rött hårband och hon hade på sig en fotsida aprikosfärgad klädnad, tunn och med slits som blottade hennes ben på ett opassande sätt. På fötterna hade hon ett par mjuka sämskskinnskor. Normalt så hade hon aldrig haft på sig ett så utmanande plagg, djup urringning och tunt tyg som avslöjade hennes former för alla de lystna män som fanns där. Prinsessan visste hur hennes bröstvårtor avtecknade sig mot det tunna tyget. Men trots hennes klädsel så gick prinsessans tankar till hennes båda tjänarinnor, Gud hjälpe dem, Maria och Camilla!

Hennes tjänarinnor var mitt i salen, så gott som nakna! Bara ett höftskynke dolde deras kön och prinsessan förde upp händerna till munnen och hennes blå ögon blev disiga av tårar då hon såg sina barndomsvänner så plågade och förnedrade. Hon kunde höra den glada melodin från musikanterna då fiddlarna trakterade sina instrument med vana och skicklighet, bumbans taktfasta slag var som en puls i musiken.
Camilla och Maria dansade med smidiga lockande rörelser som i vanliga fall skulle ha ansetts för utmanande, men det var inte det värsta, inte heller det faktum att de var så gott som nakna, utan alla de blåmärken och piskrapp de hade!

Prinsessan kände gråten stocka sig i halsen då hon såg sina två tjänarinnor. Det var fruktansvärt och prinsessan kunde bara ana vad de två flickorna hade utsatts för. De hade tvingats, så mycket kunde hon gissa sig till, men alla de blåmärken och piskmärken skvallrade om att behandlingen de fått varit lång, grym och utdragen. Hon såg deras smidiga kroppar, inoljade och glänsande röra sig i en lockande takt. Då och då kom en grov trevande manshand, ovarsamma valkiga händer som grep tag i de dansande flickorna. Prinsessan kunde se den hjälplösa skräck deras ögon och hon svalde, det fanns inget hon kunde göra för att hjälpa sina vänner!

Med darrande händer förde prinsessan bägare till sina skära läppar och drack djupa klunkar av det starka vinet. Det var utmärkt vin, fylligt och gott och hon kände igen det som en av de sorter som kom från hennes pappa kungens vinkällare. Då hon satte ner den tomma bägaren så var en pojke där och snabbt fyllde på den.
Det snurrade till i prinsessans huvud, tack och lov så tog alkoholen bort en del av de skarpa kanter som fanns i henne, de som skavde och fick henne att sjunka allt djupare ner i det svarta hål som hon befann sig i. Skulle den här mardrömmen aldrig ta slut? Och vad skulle hända med henne? Och vad skulle hända med Camilla och Maria?
Ett gällt skrik av rädsla och smärta skar genom musiken och prinsessan drog efter andan då hon såg hur en av männen skrattande snärtar till Camilla med ett tjockt läderbälte. En färsk röd strimma hade slagit upp på hennes nakna inoljade höfter och flickans vred sig undan, hennes ansikte en grimas av skräck och förvåning. En ny smäll, och hon skrek till igen då en man i hennes rygg piskat till henne. Prinsessan kvävde ett skrik av fasa. Hur kunde de plåga två oskyldiga och hjälplösa flickor? Hon bet sig i läppen då hon såg en man svinga sitt läderskärp mot Marias rygg. En hög smäll, ett gällt skrik och Maria knäade till i smärta från det hårda slaget. Prinsessan kunde se tårar trilla nerför hennes kinder där ett mörkt blåmärke skvallrade om gångna kvällens plågor. Marias jämmer dränktes i dånande hånskratt från rövarna.
Från sin plats vid högsätet kunde hon se hur fler och fler av männen nu deltog i den grymma leken med de båda tjänarinnorna. De båda flickorna hölls kvar, rapp från skärp eller käppar tvingade dem än hit, än dit. Så var det någon som måttade en spark mot Maria. Inte hårt men stövelspetsen träffade mjuk kvinnlig hud. Så ännu en spark. Någon slog med öppen hand om Camilla skrek till, föll ner på knä. Någon tog tag i hennes hår, en handfull silkesmjukt långt hår, drog upp henne. En hård örfil träffade hennes redan blåslagna kind med en smäll, en smutsig hans slöts sig runt hennes ena bröst.

En smäll från ett skärp träffade Camilla över stjärten och prinsessan kände hur tårar rann nerför hennes kinder då hon hörde flickans skrik av smärta. Någon spottade Camilla i ansiktet och saliven blandades med hennes förtvivlade tårar.
Prinsessan kände att hon inte kunde sitta still längre, hon kunde bara inte sitta här och se på då hennes vänner blev plågade och förnedrade.
– Sluta! Sluta, jag ber er!
Hennes skrik var högt och förtvivlat och för en sekund så stannade den grymma misshandeln upp. Blickar vändes mot henne och prinsessan såg hur Camilla sjönk ihop på stengolvet, hennes kropp skakade.

Prinsessan kände hur Freder såg roat på henne.
– Så du vill befalla? frågade han roat.
Prinsessan såg på honom och den grymma glansen i hans ögon skrämde henne. Men nu måste hon vara tapper, för sina vänner skull.
– Inte befalla, sa han med svag darrande röst, jag ber dig, låt mina vänner vara... de kan inte uthärda mer...
Freder tog en djup klunk ur sin silverbägare och han såg på henne.
Den lockande blonda prinsessan, så vacker i den tunna aprikosfärgade klädnaden som avslöjade alla hennes former. De stora blå ögonen glänste av tårar och glansen av förtvivlan i dem fick honom att bli upphetsad. Kanske var det dags för en spännande lek med henne och hennes vänner?

Freder ställde ner bägaren.
– En av dem, sa han.
Prinsessan tittade oförstående på honom.
– En av dem? hon upprepade orden tyst och frågande utan att förstå vad han menade.
– En av dem, du kan skona en av dem, men då måste du och den andra leka med henne... här inför oss.
Prinsessan tittade oförstående på honom innan hon började förstå.
– Vill du att jag... vi...?
– Ja, du och en av dina tjänarinnor ska förlusta dig med den du väljer, vara lika grym och hård som någon av mina män här. Du ska inte skona den du väljer.
Han njöt av att se våndan i den sextonåriga flickans ansikte.
– Du... du kan inte mena allvar. fick hon fram. Du k... kan inte vara så grym att... nej jag gör det inte. Jag tänker inte välja! Du... du kan inte tvinga mig!


Var det trots han hörde i hennes röst? Trodde hon att hon egentligen hade ett val? Var hon så naiv?
– Om du inte väljer, började Freder, hans röst låg och isande kall, så dömer du båda till samma öde...
Han nickade kort och en flintskallig koppärrig man greppade tag i Marias hår, drog hennes huvud bakåt och blottade hennes vita hals. En kniv blixtrade till och prinsessan drog efter andan då hon såg den rakknivsvassa eggen vila mot Marias hals. Flickan var likblek i ansiktet och hennes ögon var två mörka brunnar av skräck.
– Jag låter skära halsen av dem båda om du inte väljer en av dem. Mig kvittar det ifall de här hororna lever eller dör. Valet är ditt.


Prinsessan kände hur golvet öppnade sig och hon fick ta stöd mot det grova bordet.
Hur skulle hon kunna välja vem av dem som skulle plågas? Hur...?
– Jag kan inte, pressade hon fram, snälla... jag kan inte... jag... jag...
Freder ryckte på axlarna.
– Väljer du inte en av dem så har du valt för båda. Han nickade till den skallige mannen.
– Börja med den du håller i, sen tar du nästa...
Den flintskallige log ett leende som blottade hans ruttna bruna tänder.
– Hjälp oss! skrek Maria, hennes ord stöttes fram som om det var med största ansträngning. Välj.
– Välj, hulkade Camilla, vem du än väljer så räddar du oss...
Prinsessan bet sig i underläppen.
– Nej! Stopp! vänta!
Prinsessan skrek ut orden i salen.
– J... jag väljer. hon kastade en bedjande blick på Freder men möttes av en hård, kall blick.
Prinsessan insåg att hon var tvungen att välja, att döma en av sina vänner till att torteras medan de här grymma männen såg på.
– J... jag väljer... Camilla...
Orden tvingade sig ur henne och hon kastade en blick på sina två vänner. Manen som höll i Maria släppte henne och flickan sjönk ner på knä darrande. Camilla mötte prinsessans blick.
– Förlåt. viskade prinsessan,... förlåt mig...
Nere vid långborden grep grova starka händer tag i hennes båda vänner. Det skrapade då tunga långbord flyttades åt sidan inför den stundade föreställningen.
Prinsessan tittade skyggt på Freder. Vad förväntade han sig att hon skulle göra nu? Hon visste inte vad hon förväntades att göra. Med darrande händer tömde hon vinbägaren. Alkoholen dövade än mer nu, det här var hennes fjärde bägare nu och i normala fall fick hon inte dricka mer än två på en kväll. Hennes pappa kungen såg ogillande på att hon blev påverkad, men nu var hon tacksam över att känna alkoholen göra sin verkan i henne.


Freder sköt ut stolen och reste sig upp. Hans blick föll på den unga prinsessan.
Han gav henne en kort nick och hon svalde.
Det var dags.
Trots allt vin hon druckit kände hon oron och rädslan fladdra i hennes kropp, den och något annat som hon inte ville kännas vid eller ens erkänna att det fanns där. Men djupt inom henne glödde ett begär att få slå tillbaka, att ge igen om det så var på en helt oskyldig ung flicka som precis som hon var fången och inte skyldig till något.

Prinsessan gick fram mot där Camilla hukade sig på golvet, hennes hår hade fallit ner framför hennes ansikte och prinsessan kunde se hur hennes vän darrade lätt. För en kort sekund ångrade prinsessan sig, vad hade hon gjort? Hur skulle hon kunna förmå sig att plåga sin egen tjänarinna? Ja mer än tjänarinna, vän.
Någon hade hämtat piskor och käppar. De låg på det grovhyvlade vinfläckiga
långbordet.
Camilla tittade skyggt upp mot prinsessan, hennes blick var som hos ett skrämt rådjur.

– Sätt fart nu! skrek någon och prinsessan ryckte till som om något stuckit henne.
– Hjälp henne, lägg upp jäntan så att hennes höghet får något att prygla!
Prinsessan drog efter andan då hon såg hur ett par män grep tag i Camilla och drog henne upp på fötter. De tvingade runt henne och böjde henne ner över långbordets korsida, läderremmar fästes runt flickans smala anklar medan ett par män band ihop hennes handleder. En ung man med rött skägg drog och sträckte i remmarna så att Camilla låg med överkroppen pressad mot bordsskivan, hennes mjukt rundade stjärt utlämnad åt prinsessan. Hon kunde se hur remmarna stramade runt Camillas anklar och ett jämrande kom från henne.

Prinsessan stod som förstenad och plötsligt var det någon som stack en piska i hennes hand.
– Här, börja.
Prinsessan höll det flätade piskskaftet i handen. Den kändes tung, ovant att hålla i den. Hon blinkade och tittade igen på Camilla. Hon låg snyftande och hjälplös framför henne.
– Om du inte sätter igång så skär jag halsen av den här lilla horungen...
Prinsessan såg hur en man tvingat ner Maria på knä, en knivspetts pekade mot hennes hals och hon stirrade bedjande på prinsessan.
– B... börja... a... annars är det ute med oss. kved hon med tunn och svag röst.
Prinsessan svalde och drog armen bakåt. Hon måste, för alla deras skull!

Piskan snärtade till och med ett vinande skar den genom luften och träffade Camillas stjärt med en vinande vass smäll. Camilla kastade huvudet bakåt och hon skrek rätt ut i smärta.
Prinsessan svalde, kämpade tillbaka tårarna och kände hur hennes puls ökade. Så lät hon piskan falla igen och igen. Camillas skrik ekade mellan de råa skrattsalvorna och prinsessan såg hur djupröda streck ritades upp i den skälvande inoljade kvinnohuden. Djupa rapp som glänste blodrött mot den glänsande huden. Prinsessan flämtade till då piskan föll hårt över Camillas stjärt. Ett djuprött streck skvallrade om var rappet fallit och Camilla skrek igen. Hennes plågade skrik och ljudet av piskan mot huden fick något inom prinsessan att pirra till, som en stöt av något lika främmande som skrämmande men ändå lockande.
Prinsessan kastade armen bakåt och piskan följde med som en orm som förberedde sig för ett nytt hugg. Hon lät den igen falla hårt och tungt över den hjälplösa och skrikande flickans rygg. Hon såg huden dela sig, blota ett rött öppet sår som läckte blod och prinsessan flämtade till i oväntad njutning. Att få ge igen och slå tillbaka, hela hennes kropp ville det trots att hennes förnuft visste att det var fel, att hon plågade en oskyldig flicka.

– Använd piskskaftet! driv upp skaftet i den lilla skökan.
Rösten var hård och upphetsningen i den gick inte att ta miste på.
Innan prinsessan ens förstått vad de precis hade beordrat henne att göra var hon på knä framför den skälvande piskade kvinnokroppen. Camillas ben var särade och prinsessan stirrade upp mellan de. Där var Camillas fitta, där grova dunkande kukar tvingats sig in under de senaste dagarna. Nu skulle hon själv bli lika skyldig som de här våldtäktsmännen genom att göra samma sak om än med ett föremål, men det var viljan och avsikten som räknades.
Hon var inte bättre än de här råa svinen!
Vetskapen fick en våg av själväckel och hat att skjuta genom henne som en blixt samtidigt som en sadistisk lusta fick henne att flämta till. Hon var medveten om hur hennes sköte dunkande hett och hur våt hon var.
Prinsessan la sin ena hand på Camillas stjärt, huden var feberhet och hon kunde känna hur piskrappen dunkade varma mot hennes mjuka handflata. Så drog hon isär och blottade Camillas hårlösa anus. Prinsessan såg hur Camillas fitta särades en aning. Den glänste lockande rosa och trång mot henne och prinsessan kramade skaftet på piskan.

– E... ers h... höghet... n... nej. jämrade sig Camilla medan hon försökte vrida huvudet så att hon fick ögonkontakt med prinsessan.
Men den blonda unga flickan var helt upptagen med det som hon hade framför sig, en öppen, trång fitta. Prinsessan tittade fascinerat på kvinnokönet. Hon beundrade blygdläpparna som öppnade sig en aning då prinsessans fingrar drog den rosa huden åt sidan och blottade Camillas glänsande inre. Det såg fuktigt ut, litet, trångt och prinsessan förstod hur män kunde lockas av den här lilla springan.
Med en flämtning riktade hon in skaftet på piskan och gav den en prövande stöt.
Camilla skrek till och prinsessan kände det tröga motståndet.
Var det så här för en man då han trängde in i en flicka? Hur kändes det? Att komma in i en ovillig flicka, att erövra henne? Tvinga henne?
Prinsessan stötte till hårdare, såg hur det svarta flätade skaftet sakta trängde in i den skrikande flickan. Hon kunde se hur den trånga lilla fittan tvingades ta emot piskskaftet och prinsessan pressade på utan att bry sig om skriken. Hon kunde känna hur Camillas kropp spändes medan piskskaftet sakta försvann in i henne.
Prinsessan höll skaftet stilla inne i fittan, hon kände hur trång Camilla var runt det smutsiga föremålet som nu var inne i hennes allra innersta. Prinsessan kunde känna hur trång fittan var runt piskans skaft och hon drog prövande fram och åter.
– Här…!
Någon höll en grov stav i elfenben framför henne. Prinsessan tog staven med sin fria hand. Den var tung, hård och tjock. Den såg gammal ut och hon såg den polerade ytan. Eller hade den nötts slät genom att användas av och på kvinnor?
Hon visste inte det men hon visste hur hon skulle använda den.

Camilla skrek till då pisk skaftet drogs ur henne. Prinsessan satte den släta elfenbensstaven mot den gapande fittan. Den såg så omöjligt liten ut mot den släta staven. Prinsessan svalde och kände hur hårt pulsen slog i henne.
– S… snälla. jämrade Camilla men tonen i hennes röst fick prinsessan att stöna till.
Hon pressade på hårt, inåt, våldtog sig in i den trånga kramande fittan utan att bry sig om Camillas skrik. Flickans kropp blev hård då musklerna spände sig men hon kunde inte sätta emot något då prinsessan stötte hårt inåt. Den unga flickan pressade på, tvingade isär den ovilliga fittan och fyllde den med elfenbensstaven. Flämtande kände prinsessan hur hon nådde hela vägen in och hon började dra staven segt bakåt för att sen trycka in den igen. Gång på gång högg hon staven fram och åter i den trånga fittan medan hon njöt av känslan av att varas den som bestämde, den som styrde och kontrollerade. Det spelade ingen roll att det var en ovillig ung flicka, en vän som hon tvingade sig på, njutningen av att ge igen, att skada, berusade henne mer än det vin som hon precis druckit. Utan att bry sig om den skada som hon åstadkom sargade hon den bundna flickans fitta med den grova staven. Tillslut värkte hennes arm och Camilla låg slapp och sanslös på bordet. Hennes skrik hade blivit till en jämmer som blivit till ett kvidande och nu var hon tyst, bara hesa djupa andetag hördes.
Prinsessan drog elfenbensstaven ut från den skadade fittan och utan att förstå varför lyfte hon staven och slog hårt ner mot den rödpiskade stjärten. Med en flämtning fattade prinsessan tag om Camillas ihop-trasslade hår, med ett ryck drog hon upp huvudet på den halvt medvetslösa flickan och med ett raseri som hon inte trodde att hon hade stötte hon den grova staven in i munnen på flickan och ner i hennes hals. Hon frustade till, försökte vrida sig loss då det grova föremålet täppte till hennes luftvägar, men prinsessan var inte medveten om det. Hon pressade på medan Camilla svagt försökte vrida sig undan utan att lyckas. Ådror spände ut på flickans hals då hon försökte få in luft men utan att lyckas. Hennes ansiktsfärg skiftade mot blått och först då flickans ögonvitor syntes verkade prinsessan besinna sig.
Herregud, vad höll hon på med?!

Med ett ryck slet hon ut staven från Camillas hals och den unga kvinnan kollapsade med en smäll ner mot bordet. Elfenbensstaven föll ur prinsessans hand och ner på stengolvet. Med ett väsande drog Camilla girigt in luft i sina lungor medan prinsessan satte sig upp.
Gode Gud, hon hade varit nära att döda Camilla... och...
Insikten om vad hon gjort med sin tjänarinna slog henne med full kraft.
Prinsessans hand flög upp till hennes mun och hon kvävde ett skrik.

Men innan hon han reagera grep en stark hand tag i henne och vred henne runt i en häftig rörelse. En hård knuff i ryggen fick den unga prinsessan att snubbla till och hon föll framstupa. Instinktivt tog hon emot sig med händerna och tittade upp.
Framför henne stod Freder, hotande och med en farlig glans i ögonen. Hon kunde se hur hans lem var hård och redo bakom hosorna och hon gnällde till som ett fångat djur.
– Nej…, fick hon ur sig, Hennes röst var darrande och svag och prinsessan visste att hon bara ödslade kraft på att göra motstånd eller protestera. De här onda och grymma männen gjorde vad de vill ville med henne…
Ett skrik vid hennes sida fick prinsessan att kasta en skrämd blick bort mot ljudet.
Med fasa såg hon hur tre män gripit tag om Maria, männens händer var mörka mot flickans vita kropp och hon kunde se hur de pressade ner henne. En av männen hade redan fått av sig hosorna och hans kuk var stor och hård. Prinsessan kunde inte slita blicken från det grymma skådespelet då mannen stötte in sin kuk in i flickans hjälplösa kropp.

Men prinsessan han inte begrunda Marias öde. Freders starka händer grep tag i henne och maktlös kände hon hur han tvingade ner henne på knä
Med en plötslig insikt av isande fasa insåg hon att han tänkte tvinga henne att suga hans kuk inför männen!
– N... nej. flämtade prinsessan fram samtidigt som Freders kuk pressade mot hennes darrande skära läppar. Hon kände skammen bränna som eld i kinderna då hans kuk sakta tvingade sig in i hennes mun.
Alla såg! Herregud... hon var inte bättre eller mer värd än en hora! En sköka!
Hennes tankar avbröts då Freder stötte sin feta kuk djupt in i hennes mun. Prinsessan hostade till, det kändes som hon skulle kräkas och hon försökte dra undan sitt huvud, tårar fyllde hennes himmelsblå ögon. Men Freders händer höll ett stadigt tag om hennes blonda silkesmjuka hår. Han tvingade henne att vara kvar och den unga flickan drog tungan längs det hårda kukskaftet medan hon väsande drog efter luft. Hon kraxade till igen då Freder sakta men bestämt drog kuken fram och åter i hennes mun. Käkarna värkte och prinsessan pressade händerna mot Freders lår utan att kunna stoppa den förnedrande och plågsamma skändningen.
Vagt kunde hon höra männens upphetsade skrän då de såg på, och hur de många hårda manliga rösterna kunde hon höra sina tjänarinnor. Protesterande skrik, uppgivna och så hemska jämrande och skrik. Hon kunde inte se vad männen gjorde med Maria eller Camilla, men hon kunde ana att de utsattes för saker som var värre än det som hon nu tvingades till.
– Aah.
Prinsessan skrek till då Freder slet undan hennes huvud. Hans seniga hand var knuten runt hennes blonda hår och med ett hårt, bestämt grepp drog han upp den nakna flickan på fötter. Prinsessan skrek till och försökte vrida sig undan hans grep. Det kändes som om han skulle slita loss håret från hennes skalp. Det brände som eld då han tvingade henne framåt och genom sina tårande blå ögon kunde hon se den stilige mannen sätta sig i en hög karmstol. Med ett hårt grepp tvingade han flickan att grensla honom.
Han skulle knulla henne. Här, inför alla!

Prinsessan kände hur han släppte taget om hennes hår och sekunden senare kände hon hur hans starka händer slöt sig om hennes mjukt rundade höfter.
– N... nej! I... inte h... här! orden om hackigt ur henne medan han lyfte henne precis som om hon var en docka, en liten flicka och hon kände en våg av uppgiven hjälplöshet som sköljde genom hennes kropp. Det och någonting annat, något som hon inte ville erkänna men som tvingade sig in i hennes medvetande.
Nej! Jag vill inte! orden blixtrade i hennes hjärna men det kunde inte tvinga bort det faktum att hennes kropp reagerade på hela situationen. Hennes bröstvårtor var styva av upphetsning och då hon kände hans trubbiga lena ollon pressa mot hennes kön kände hon hur våt hon var.
Han vet... han vet att jag vill...
Skammen brände i hennes och tårar rullade nerför hennes rödblossande kinder.
Den hårda stolsitsen skavde in i hennes smalben då hon grenslade Freder, hans feta kuk pressade mot hennes blygdläppar och prinsessan flätade till då hans ollon sakta tvingade sig in i henne.
– Jag vill inte! skrek hon samtidigt som hon kände hur hennes höfter rörde sig för att hjälpa honom att tränga in i hennes kropp. Vid hennes sida kunde hon se och höra Camilla, hur två män tog henne samtidigt. För en kort sekund stirrade prinsessan utan att först förstå. En i hennes fitta och en i hennes bakre hål! Hur var det ens möjligt?
– Ahh!
Freder stött till hårt och prinsessan kände hur han sakta trängde in i henne, hon hade ingenting att sätta emot! Hans fingrar sjönk i hennes mjuka hud medan han sakta pressade ner den unga prinsessan på sin uppresta pelare av manligt hårt kött.
Freder stötte till igen och prinsessan kände hur hans svullna lem gled in i henne helt och hållet det brände till av smärta då han fyllde och tänjde ut hennes fitta.
– Jag hatar dig! skrek hon, jag hatar dig!
Hon slöt armarna om honom medan hennes kropp rörde sig ovanpå den ådriga mörka kuken. Hon menade varje ord av det, att hon hatade Freder, men samtidigt var orden riktade till henne själv. Hur kunde hon njuta av det som hon tvingades till? Hur kunde hon njuta av att förnedras? Det var som om en ond demon eller djävul som hade tagit hennes kropp i besittning och nu var i färd med att krossa de sista resterna av hennes stolthet. Var det gud som ville straffa henne? Visa upp henne för hela världen som en fallen och syndfull ung kvinna? Men hur hade hon förbrutit sig mot Guds lagar? Hon som alltid varit så from, bett de böner hon skulle och regelbundet gått till båda mässa och nattvard. Hon som alltid gett allmosor till de fattiga och aldrig höjt handen mot någon i vrede. Varför skulle gud vilja utsätta henne för detta?

Hon skrek till igen och kände hur Freder höll hennes höfter i ett stålhårt grepp, hans fingrar sjönk in i hennes nakna hud medan han drev hennes kropp upp och ner på hans uppresta pelare av hård manlig kuk. Prinsessan kände hur den råa njutningen sköt blixtar genom hennes kropp och fick hela hennes väsen att arbeta mot ett enda hägrande mål. Skammen brände till igen då genom dimman av njutning de höga ropen från männen som stod runtomkring och såg på hur hon tvingades till att knulla.
De kunde se henne! De kunde alla se henne! Varje del av hennes kropp, hennes kön… de kunde se hur hon njöt, höra hennes stön och skrik, se hur hennes svettglänsande nakna kropp arbetade desperat för att nå målet som hägrade framför henne likt den heliga graalen.
Freders kuk stöttes fram och åter i henne och prinsessan visste att hennes egna safter täckte den vidriga, underbara, grymma och härliga kuken.
Hon stönade till och kände hur hennes kropp red upp och ner på den ådriga mörka kuken som fyllde och tänjde ut hennes fitta. Hennes bröst guppade i takt med hennes ivriga och hetsiga rörelser.

Blickarna från männen i salen brände på hennes nakna svettiga kropp och vetskapen om att alla kunde se henne sköt blixtar av njutning genom henne.
Flämtande insåg hon att hon njöt av det, njöt av att veta om att alla kunde se henne där hon red naken upp och ner på den massiva pålen.
Hon kände Freders händer sluta sig runt hennes spänstiga stjärt. Han höll henne både som stöd och för att röra hennes upp och ner samtidigt som han särade upp och blottade precis allt.
Rå njutning exploderade i prinsessans kropp och vågen av upphetsning tycktes sudda ut allt i hennes sinne.

– Nej! Neej… neej! Skrek hon högt ett par hjärtslag innan orgasmen exploderade genom hennes kropp och hon skrek ut sin njutning. Den unga prinsessan var knappt medveten om hur Freders kuk svällde till i hennes krampande fitta innan han fyllde hennes oskyddade kropp med sperma.
Snyftande sjönk hon samman ovanpå Freder, hans kuk fortfarande hård inne i henne och hon kunde känna sperma rinna ur henne.
Hon begravde ansiktet i hans skjorta och hennes tårar fuktade linnetyget.
Vidrig…! Hon var vidrig! Ett djur… en sköka, en hora…!
Trots alla hårda ord hon gav sig själv och trots den brännande skammen över det som nyss skett, det som hon låtit ske, kunde hon inte få bort känslan av efter den underbara orgasmen som hon nyss tvingats till. Hon ville inte njuta av det, men hon hade gjort det… och alla hade sett och hört… och nu visste de vilken sorts flicka hon verkligen var.
Prinsessan kved till då Freders hand fylldes av hennes blonda hår och han tvingade upp hennes huvud. Hans läppar sökte hennes och hon öppnade viljelöst sin mun och mötte hans tunga med sin egen.
Han bröt kyssen och tvingade henne av kuken. Den gled ur henne och hon rös till då den svala luften slöt sig om hennes nakna och svettiga kropp. Hon föll ner på golvet på alla fyra och nappade åt sig sin aprikosfärgade klädnad. Tunn och utmanande var den bättre än ingenting alls. Hon skyllde sin nakna kropp med den medan hon ställde sig upp.
På darrande ben stod hon på det kalla stengolvet, runt om henne såg hon druckna män, hörde deras höga, hårda röster och… Jesus hjälp! Där var Camilla och Maria!
Männen hade löts av varandra medan de roande sig med de båda flickorna. Prinsessan stirrade med fasa på de båda flickorna. Marias ena öga var igenmurat nu, hennes kropp täckt av blånader och piskrapp. Hon stod naken på knä medan en stor oxe till karl höll henne i håret med en väldig näve. Prinsessan kunde se hur Maria kämpade med satt försöka suga av mannens stora kuk medan sperma från ett otal tidigare män glänste på hennes misshandlade kropp.
Camilla låg bara en knapp armlängd bort, på rygg på ett av långborden. Hennes ben särade och en senig karl med skägg knullade henne med hårda brutala stötar medan andra höll isär hennes ben. Det var onödigt för hon verkade snudd på sanslös. Med ett skrik av fasa såg prinsessan hur mannen med skägget som precis höll på att våldta den hjälplösa flickan, höjde sin hand och lät sin knutna näve träffa Camilla i ansiktet. Prinsessan kunde höra den tunga dunsen och hon såg hur Camillas huvud slogs åt sidan. Mannen skrattade till och hans hand nöp hårt om en av bröstvårtorna.
Prinsessan kunde inte höra Camillas svaga jämmer genom larmet men hon såg hur flickans blick var disig och halvt borta. Mannen med skägget stötte till ett par gånger innan han tydligen var klar. Han drog sig ur bara för att låta en ny man ta platsen.

– Freder… I guds namn, få dem att sluta… skona mina tjänarinnor… j… jag ber!
Orden tvingades fram ur prinsessan och hon tittade bönfallande på Freder som nu stoppat tillbaka sin kuk i hosorna igen.
Han gav henne ett leende tillbaka.
– Tyvärr, jag kan inte om jag så ens ville. Mina män vill roa sig och jag kan inte neka dem det. De riskerar sina liv för mig så varför skulle jag hindra dem? Tyvärr min prinsessa så måste detta ske, eller vill du byta plats med dem kanske?
Prinsessan kände hur hon bleknade då hon insåg att han menade allvar.
En ny våg av skam brände igenom henne då hon insåg at hon inte ville byta plats med Camilla eller Maria. Hon ville inte utsättas för det som hennes två tjänarinnor nu utsattes för. Var hon inte starkare än så här? Hon kunde hjälpa de båda flickorna, men... priset skulle vara för högt.
Hon var en svag och usel människa som satte sin egen säkerhet över andras. En okristlig tanke.
Ett gällt skrik fick henne att titta bort mot Maria. Oxen var klar med henne, åtminstone med att bli avsugen. Nu såg prinsessan hur den väldige mannen slagit Maria till marken och höll med lysten glädje på att låta sitt breda läderskärp falla i tunga brännande slag över den nakna unga flickan. Det breda bältet lämnade mörkt lysande ränder på Marias välskapta och perfekta kropp medan hon fåfängt försökte skydda sig från de hårda piskrappen från bältet. Prinsessan kunde se röda märken över flickans rygg, stjärt, höfter, mage bröst… ja överallt. Mannen slog och rappade, så en tung spark som träffade Maria i hennes mjuka mage och fick luften att gå ur henne.

– Om någons säd har slagit rot där så ska jag nog kunna få upp den plantan innan den gror, skrattade oxen och fler män föll in i en dånande skrattsalva. En ny hård spark fick Maria att dra ihop sig i fosterställning och prinsessan skrek till av fasa. Hon kunde höra hur Maria kippade efter andan.

– Snälla få dem att sluta! De… de dödar henne!
Freder ryckte på axlarna och tittade på hur en av männen ryckte upp Marias i håret. En kraftig örfil smällde över flickans kind och lämnade ett blossande rött märke på den svettiga huden. Maria skrek inte till utan hennes blick var konstigt öppen och klar.
– Det finns inget jag kan eller vill göra, sa han. Så nickade han mot två av sina män.
– Ta prinsessan till hennes kammare och se till att hon badas och kammas. Det är på tiden att hon får känna på det alternativ hon har att välja på…

Prinsessans blick tvingades bort från sina tjänarinnors grymma öde.
– V… vad menar ni…? En våg av iskall fruktan grep hennes unga hjärta då hon såg hans blick.
Freder sträckte sig efter ett av breven.
– Det här är från er far kungen, det är uppgifter om din lösen som ska betalas ut. Tyvärr kommer riddaren och hans män som ska överlämna lösensumman att överfallas av ”rövare” och dödas till sista man. Så er far kungen får betala en gång till om han ska få tillbaka sin fagra dotter.
Prinsessan stirrade på honom.
– Usling…! Skändlig usling…! fick hon fram.
Freder ryckte igen på axlarna.
– Er far Kungen kommer att få era tjänarinnors huvuden för att bättre snabba på den andra lösensumman, så vi får hoppas att han är snabb.
Prinsessan skrek till och höll handen för munnen. Det kunde inte vara sant! Men hon visste att Freder skulle göra det utan minsta tvekan.
– Det andra brevet är från slavhandlarna som jag har kontakter med. De behöver alltid unga vackra flickor att sälja och ni skulle inbringa ett bra pris på någon av de sydländska marknaderna. Kanske ni kommer att säljas till något harem eller kanske en bordell. Kanske ni kommer till en sultan som först njuter av er skönhet innan han lånar ut dig till tillresta gäster av hög börd. Kanske får du uppträda med andra slavinnor för att roa hans gäster, kanske får du uppträda med män eller djur för att roa och underhålla. Tro inte att bara för att buren är av guld och marmor att livet där är mindre hårt än i en skitig hamnbordell. I en sådan får du som ung nykomling betjäna kaptener, sen efter några år då du är välanvänd och sliten så säljs du till enkla sjömän. Efter det så kommer du att tvingas betjäna alla som kan tänkas vilja betala några mynt för en välanvänd hora…

Han skrattade till.
– Men se så, inte gråta, spara på tårarna, du kommer att många tillfällen till att gråta.
Han nickade åt Osric.
– Ta henne till kammaren och förbered henne åt slavhandlarna, de kommer imorgon och jag vill att hon ska se så vacker och ljuv ut som möjligt. Så tittade han på henne.
– Det är på tiden att ni får lära er hur välden verkligen är för en ung vacker flicka.

Prinsessan kvävde ett skrik då starka händer grep tag i henne och förde henne bort mot trappan som ledde upp till hennes kammare. Bakom henne skulle Freders män utnyttja och använda prinsessans två motvilliga tjänarinnor länge till.

---

---

Fler noveller av samma författare

Denna författare har inga andra noveller

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.