Stackaren, herrgården och frälsarinnan

---

---

Stackaren, herrgården och frälsarinnan

Att färgen blå kunde göra ont, fysiskt ont, var onekligen något helt nytt i min värld. Starka ljus och ljud, visst de kan ibland störa och irritera, men detta var ju bara en linblå vägg i vanlig rumsbelysning. Ett par små tavlor hängde där, inte mycket annat att orda om. Och det dova surret från lampan, en subtil ljudande påminnelse om att en elektrisk krets är sluten. Intrycken invaderade min hjärnbark med vilt raseri, det högg och skavde. Blixtrande huvudvärk som följd, en helvetisk migrän inducerad av det mest vardagligt vardagliga.

---

"Hörru Gustaf, jag tycker att du kör på lite väl hårt här asså. Du vet, de e ingen som tackar dig om du ränner rakt in i kaklet serru." Min något stela men trevliga kollega Håkan gjorde detta vänliga påpekande för ett par månader sedan, sittandes tillsammans med mig i lunchrummet på jobbet. Om jag bara varit förmögen att höra och ta till mig hans visa ord. Jag hade känt mig trött och slutkörd under en längre tid, ja faktiskt så länge jag kunde minnas, men liksom accepterat detta som ett slags normaltillstånd. Jobbet var viktigast av allt. Jag älskade mitt arbete, att hålla i trådarna och se till att hjulen snurrade på.

Men, det går ju som bekant bara så länge som det går och tog därför till slut stopp. Tvärstopp. Plötsligt på en buss någonstans mellan KTH och Odenplan svartnade allt omkring mig. Jag visste inte längre vem eller var någonstans jag var, än mindre vart jag var på väg.

- Memory overload
- System malfunction
- Bandwidth collapse

: Unable to reboot

Enstaka minnesfragment och skärvor finns förvisso kvar från händelsen. Vänliga människor som ledsagade mig ut i den friska luften, sedan transport, bleka konturer av en säng och ivrigt diskuterande människor i vita kläder. Dimmigt.

När medvetandet, efter en tidsrymd av okänd storlek återvänt så slog den mig nästan i stycken, den linblå väggen. Informationsmängder för stora att ta in;
en viss struktur i den bemålade ytan, tavelramar, ljus och surrande.

Det var nu hög tid att nollställa kropp och själ, för att sakta kunna bygga sig uppåt igen.

---

En liten herrgård från det sena 1700-talet i nordvästra Roslagen blev skådeplatsen för mitt långsamma återtåg till det normala. Långt bort från allt vad rusningstrafik, projektledning, mötesrum och uppkopplingar heter. En allé av tjocka ekar ledde fram till en större ljusgul huvudbyggnad i två plan, på var sida en fristående flygel med toppigt plåttak. Alltsammans omgivet av tät skog och beläget ett bra stycke från närmaste samhälle. Men under den första tiden av min vistelse på gården hade jag ingen aning om hur dessa världsliga betingelser var konstituerade.

För mina ögon bar jag nämligen en sovmask av sådan typ man får på flygplan, fast av avsevärt högre kvalitet. I öronen proppar med maximal avskärmningsförmåga och till och med näsborrarna hade jag satt igen med luktfilter för att slippa uppstressande intryck den vägen. Trots att kläderna var av mjukaste flanell så skavde de som sandpapper mot kroppen och under första dygnen av min vistelse kunde jag varken röra mig eller sova. En form av tortyr kan man säga.

Maten serverades i flytande form, också den speciellt anpassad för mina behov. Trots avsaknad av all kryddning och textur så var upplevelsen av måltiderna horribel. Minsta överraskning gav också upphov till svår hjärtklappning. Om någon t.ex. öppnade ett fönster i närheten och ett litet vinddrag fick tag i mina hårstrån, ja då skrek jag okontrollerat rakt ut och kunde sedan se fram emot timmar av svettningar och rusande puls.

En hel vecka tilläts jag få vara inbäddad kvar i min bubbla av tomhet. Sedan kom hon bryskt instövlandes i den lugna tillvaron, min terapeut Saga. Första kontakten var ångestladdad och hemsk, även om det kan låta som en bagatell såhär i efterhand. En mjuk hand lätt vilande på min underarm. Trycket från den höll på att förgöra mig, som om man parkerat en ångvält rakt över mitt bröst. Men den hölls rutinerat kvar där med en ömsint bestämdhet, trots mina vildsinta protester.

Nästa dag samma sak, med den lilla skillnaden att hon efter några minuter strök ett par gånger fram och åter. Hon kunde lika gärna ha bearbetat min överkänsliga hy med en rasp och ett saltkar. Men jag visste ju innerst inne att detta var den enda vägen framåt. Proceduren upprepades dagligen, först en gång per dygn sedan två och tre. Vid denna tidpunkt kunde jag fortfarande inte veta om det var en kvinna eller man som vidrörde mig, men det sjätte sinnet gissade bestämt på det förra.

Efter tre långdragna veckor kunde mina näsgångar försiktigt frigöras och det var en lättnad att kunna andas fritt igen, dock var mitt första frimodiga andetag lite väl djupt. Damm, rengöringsmedel och charmigt åldrat trä angrep doftorganen utan minsta hänsyn. Jag kastade upp i våldsamma konvulsioner.

Uppenbart var att denna hypersensibilisering inte skulle släppa greppet i första taget, kanske aldrig. Människosinnet har dock en märkvärdig förmåga att anpassa sig och hjärnan kalibrerade sig så sakteliga för att kunna ta emot och processa dessa nya informationsmängder. Bara den i lugn och ro åter fick lära sig ett sinne i taget.

Dofterna var inte längre som jag mindes dem. De fascinerade och skrämde i överväldigande detalj. Utöver att identifiera de vanliga karaktärsdragen hos varje enskilt doftämne så fann jag mig nu begåvad med förmågan att visualisera utseendet och topografin i dem. Nästan som om medvetandet renderade tredimensionella bilder, vilka jag sedan kunde ta på mentalt. En taktil synestesi, frambringad i Lidnersk anda? Jag låg i min säng och kände försiktigt på alla dofter som cirkulerade i mitt rum.

Jag bevittnade därför med stor spänning och förundran Sagas olfaktoriska entré nästföljande eftermiddag, mina ögon och öron fortfarande avskärmade. Att det var en kvinna som behandlade mig kunde nu inte längre betvivlas, men, detta var första gången som jag på allvar kände och upplevde kvinnlighet i sin fulla prakt. Det var i sanning storslaget!

Den stackars manslemmen hade inte ägnats en tanke sedan härdsmältan under den olycksaliga bussresan för flera veckor sedan. Dess funktion hade reducerats till att förbinda urinblåsan med omvärlden. En försiktig krypande men behaglig sensation smög sig nu på i pyjamasbyxan. Det stramade i kukskinnet när den sakta började vecklade ut sig likt en blodfylld partyflärp.

Att beskriva upplevelsen fullt ut är inte helt enkelt, när man är begränsad till ett skrivet medium, men det är ju omöjligt att låta bli!

Sagas doftkarta i selektivt urval, här uppställd i upplevd ordning:

1. Armhålorna och ljumskarna.

Svett i traditionell mening, jo förvisso, men under den salta ytan en ymnig palett av färger och former; Gran, de grova barren som sitter direkt på stammen närmare bestämt. En grön penetrerande lukt som när man precis brutit dem itu och eteriska oljor frigörs. Intrycket vasst och samtidigt så friskt, bryter av mot de mjuka och slätrakade eller vaxade skinnytor där transpirationen trängt fram.

Och under den vegetabiliska ytan - fisk. Inte fiskaktig i traditionell negativ mening utan den uppiggande doften från händerna när man just lyft upp en nyligen invevad och nervös forell eller röding ur en fjällbäck, sekunderna innan man sakta släpper tillbaka stackarn till sitt kristallklara habitat. En kompakt blöt och spänstig känsla mellan fingrarna, sprittande och glittrande.

Slutligen Karl-Johansvamp, den aningen sträva mockabruna ytan på hattens ovansida. Denna doftfacett kom framförallt från ljumskarna, i den svällande blygdens absoluta närhet utan att faktiskt höra till de ädla delarna. Svårt eggande!

2. Hårbotten.

Både torr och fet. Som ett tunt sämskskinn med svag parfymering av kamomill och timotej. Röd lerjord som totalt uttorkats i stekande sol, som i Mojaveöknen tänker jag, utan att någonsin ha satt min fot där. Olika skikt och sediment som nu av svår torka spruckit fram i dagen. Något pudrigt. Känns som vore det mellan fingertopparna, befäster den torrfeta bilden ytterligare. Rinner som pulver mellan fingrarna.

3. Fötterna.

Jordkällare överlupen av mossa, djupt smaragdgrön, tät och kittlande i handflatorna. Mörkt och instängt, en aning skrämmande först, innan ögonen vant sig och man kan orientera sig någorlunda. En nyjäst vetedeg släpps fram ur sin bunke under en kökshandduk av linne. Det blir svalt och kladdigt när händerna sjunker ned i den våtmjöliga substansen. Fastnar på huden och måste mentalt skrapas loss.

4. Andedräkten.

Söt, ljummen och exklusiv - äkta vanilj... och tobaksblad. Det är dock ingen rökare jag har att göra med. Den förfärliga karaktären av en inrökt utandningsluft finns inga spår av. Föreställ er istället handrullade cigarrer som legat i sitt träetui under en längre tid och doften som sedan blir kvar i askens innandöme när de konsumerats.

5. Baken.

Ett spongiöst motstånd från surdegslimpa, hårt gräddad krispig yta och dess nyskurna skivor bestrukna med ett generöst lager gammeldags messmör. Det senare rikt och mättande. Limpan och det mäktiga pålägget mals och sammanblandas i tanken mellan mina tänder och lösgör nya underliggande kvalitéer. Engelsk smörkola och lapsang. Aldrig tidigare har en sådan lust uppstått att tillfredsställa en kvinnas ändalykt med tungan.

6. Vulvan.

Om andra kroppsdelar gav antydan om helt andra saker så luktade denna, ja, fitta helt enkelt - och fitta som aldrig förr! Denna projicerades likt en imposant luktpelare av marmor över alla de andra. Med gynekologisk närhet, s.a.s. "in your face" kunde jag bevittna alla attribut av vårdgivarens mogna yttre och inre könsdelar. Att hon knullat ofta och många, det rådde det inga som helst tvivel om. Vid sidan av hennes kroppsegna slem, avlagringar och salvor så ekade det svagt av tidigare invasioner. Bilden av det senast genomförda samlaget var dock tydligt helt färsk och en tunn fernissa av uppluckrad sädesvätska täckte hela slidkanalen.

Jag kände mig svårt lockad att glida in och bli en del av smutsen därinne.

---

När hon som vanligt lagt sin hand på min en stund senare så grep jag den, mot bakgrund av min nya bild av denna kvinna i ett fast grepp. Hon ryckte till av märkbar förvåning och kanske lite rädsla. Kände det varma blodet rusa genom hennes slanka handled och höll stadigt kvar den så länge jag vågade. Ett stelt leende spred sig på mina läppar när jag lossade taget en aning och sakta förde Sagas liljevita nedför magen över pyjamasen. När det gick upp för min terapeut vartåt det barkade så märktes först en förvånansvärt kraftfull motspänstighet, som dock strax skulle mjukna till ett "klädsamt" och halvhjärtat motstånd.

Mitt arma tillstånd till trots så är jag i grund och botten en lång och stilig karl, det har jag vetat ända sedan tidiga tonåren. Att locka damernas uppmärksamhet har aldrig varit svårt, även om jag på tok för sällan löpt linan ut med dem. De gillar förmodligen mitt utpräglat manliga utseende, som förvisso samtidigt är sofistikerat, befriat från de grobianlika drag som är så vanligt förekommande bland actionhjältestereotyper.

Saga hade under denna inledande del av min vistelse obekymrat kunnat betrakta min lekamen där i sängen utan att få mina bekräftande blickar tillbaka, en möjlighet hon tveklöst utnyttjat. Det var min fasta övertygelse. Den behandlande kvinnan stelnade till och hennes puls höjdes från lätt stegrad till direkt uppjagad när hon nådde mitt uppsvällda kön. Men, det dröjde inte länge förrän hennes fingrar hungrigt och nyfiket började greppa om den hårda lemmen. Ett par försiktigt trevande runkningar gjorde mig galen av kåthet, tillfrisknandet påskyndades på så vis omedelbart.

Stor och urholkande besvikelse genomfor mig när den varma handen hastigt och obarmhärtigt lyftes bort. Men, hoppet steg åter till nya höjder när jag av små förändringar i luftströmmarna förstod att hon stängt dörren till rummet och sannolikt även låst den. Sedan tog hon tag om mig under byxresåren utan något tyg emellan. Vilken fantastisk känsla, dessa feminina fingrar stadigt mjölkandes mitt oljiga ollon som inte fått spruta sin uppdämda säd på månader. Professionell hantering på ett helt annat sätt än kommunen förmodligen tänkt sig.

Sängbotten riste till under mig och nu skulle uppenbarligen detta fantastiska och ömsesidiga övergrepp tas till helt nya nivåer. Ett försatsdoftande blött finger placerades över mina läppar som för att kommunicera en tystnadspakt. Jag nickade rodnande till svar; What happens at behandlingshemmet stays at behandlingshemmet, you know...

Under det försiktiga men extremt intensiva samlag som följde kunde jag knappt avgöra om det var hennes underliv eller mun som gjorde jobbet. Hon hade troligtvis satt fötterna på sängramen på var sida om mig och kunde på så vis med gungande rörelser mjölka mig utan kontakt med andra delar av kroppen. Jag tolkar detta som ett hänsynstagande gentemot min uppenbara känslighet för tryck. Det är ju klart att jag känner igen känslan av en fitta runt kuken. Eller?! Anade jag inte en tunga bearbetandes min ollontopp inifrån? Och den där sugande känslan kan väl bara frambringas med kinder till hjälp?

Här fanns inte tid att filosofera vidare över dylika hårklyverier nu. Det finns en tid för allt och en tömning kunde inte hållas tillbaka längre. Jag kunde ha svurit på att min kropp för ett ögonblick leviterade en bit ovanför madrassen när sammandragningarna var som kraftigast. De rikliga flödena av sperma fick inte plats i henne och pressades ut mellan den utspända kroppsöppningen, vilken den nu var, och min pulserande kuk. Rann sedan vidare nedför skaftet och på min mage.

På ett kick hade hon smidigt hoppat ned på golvet, torkat bort det mesta av våra gemensamma safter och i förmodad skam och insikt om sitt högst olämpliga dåd lämnat byggnaden.

Själv låg jag euforisk kvar, efterrunkades mitt kladdiga och ömma halvstånd och tänkte att härifrån kan nog det mesta bara bli bättre.

//Melancholius

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Hur det kunde ha börjat	Första gången	3.0	25/6-23
Klara från Enerike	Första gången	3.6	12/7-22
Ett ligg, mer eller mindre	Heterosex	3.9	11/3-20
I Betraktarens Öga	Heterosex	3.0	21/6-17
Androm till Varnagel.	Heterosex	4.3	1/6-17
Fjord i Storm	Bdsm	4.2	17/5-16
Det Naturliga urvalet	Fetish	2.8	22/4-16
En tid av Köld	Lesbiskt	4.5	24/11-15
Skuggor av ett 50-tal	Age play	4.5	5/8-15
Det allra Senaste	Age play	4.3	3/6-15
Äpplet faller inte långt	Age play	3.5	26/2-15
Domän	Heterosex	3.7	28/1-15
Frustrationens lov	Heterosex	3.7	12/12-14
Stackaren, herrgården och frälsarinnan	Heterosex	2.8	7/12-14
Prinsessan av Bagarmossen	Lesbiskt	4.1	23/10-14
Förhandlingar - ett givande och tagande	Heterosex	3.6	8/10-14
Manlig upprättelse	Heterosex	3.1	27/9-14
Kaffe smakar ännu bättre i November	Heterosex	4.5	20/9-14
Kaffe smakar bäst i Oktober	Heterosex	4.3	4/9-14
Summer in the city	Fetish	3.0	1/9-14

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.