Förhandlingar - ett givande och tagande
Författare: melancholius Datum: 2014-10-08 18:32:17
Kategori: Heterosex och Fetish
Läst:
19 120 gånger
Betyg: 3.6 (5 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Förhandlingar - ett givande och tagande
Disclaimer: I denna lilla text dröjer det en bra stund innan det händer något av direkt sexuell karaktär, även om man nog snart ska förstå åt vilket håll det barkar. Om du som läsare är mer av typen "pang-på-rödbetan" så kanske detta inte är något för dig. Kanske inte. Om du ändå framhärdar i att läsa hela texten så ska jag skruva åt tumskruvarna ännu hårdare och be dig: Läs den långsamt!
- -- --- ---- ----- ---- --- -- -
"Men hur ska vi göra då, menar du? Bara låta saken bero?!" Tonen hos min styrelsekollega är inte särskilt trevlig. Den signalerar en stegrande affekt och, vad som är än mer tydligt, ett självförtroende i gungning. Det sistnämnda är verkligen illa dolt trots märkbara ansträngningar. Psykologin är i detta hänseende lätt att följa; "Sträck på dig, fokusera rösten, prata inte för snabbt, vik inte ned blicken..." Klassiska grepp, men det vill sig liksom inte för henne denna kväll. Halsen började bli flammig redan för en timme sedan och den lilla antydan till hull som sitter kring kinderna darrar nu lätt av det anspända känslotillståndet. Armarna demonstrativt i kors.
Vi är verkligen av rakt motsatt uppfattning i den känsliga fråga som för närvarande avhandlas. Att nå ett beslut och en enad linje är fullkomligt nödvändigt innan vi kan skiljas åt för kvällen. Kontorslokalerna är nedsläckta med undantag för det lilla konferensrum vi förskansat oss i, alla andra har sedan länge gått hem till sina familjer eller gått ut på krogen. Det är trots allt fredagkväll och en lång vecka börjar ta ut sin rätt, vi är bara knappt halvvägs genom dagordningen.
Hjärnan börjar lägga av så smått, tankarna vandrar iväg i en egen riktning. Få saker är väl dessutom så sövande som mörklagda tomma kontorsmiljöer, till detta ett påtagligt ihållande sus i ventilationssystemet. I själva verket är hon förbaskat söt, slår det mig plötsligt i min mentala halvsömn, liksom lite flickaktigt utseende trots att 40-sträcket förmodligen snart är inom räckhåll. Pigga och glimmande ögon, en liten och kompakt kropp som utstrålar energi och käckhet. Munnen oftast med ett lurigt, lite snett leende på lager. Har aldrig betraktat henne på ett sådant vis förut.
"Fast det går ju inte. Det kommer de aldrig att ställa upp på!" Rösten är gäll och har börjat spricka lite, nästan som om gråten redan satt i halsen. Den enkla, mörkblå klänningen är gjord av ett tunt bomullstyg och när hon lutar sig fram skymtar två stora svettfläckar under armarna. Övriga styrelseledamöter har helt gått in i passive mode. Någon har till och med hänfallit åt slösurfande på mobilen. Man kan knappast klandra dem.
"Jag tror att vi ska ta en paus här." proklamerar jag bestämt. Dödläge. Det gäspas och sträcks på armar och ryggar, tunga suckar. Den lilla församlingen släpar sig mot fikarummet och dess livgivande koffein, kanske vårt sista hopp för aftonen bor i detta nervgift. Men hon dricker som vanligt te, i sin laserade sandfärgade helyllemugg som säkert inhandlats från någon pretentiös konsthantverkare på Österlen. Alltid detta te, aldrig kaffe. Så jäkla präktigt! Det är tyst runt fikabordet, sånär som på lite slammer av metallskedar mot porslin.
Min meningsmotståndare plutar ogillande med munnen när hon sätter koppen till läpparna, som för att demonstrera sin avvikande ståndpunkt även under rasten. Stridsyxan skall tydligen ligga synlig även här. Ett vackert ringande ljud uppstår när den varma bergamott- och mjölkdoftande vätskan sörplas över koppkanten, åtföljt av ett distinkt kort gurglande läte när hon hastigt sväljer ned drycken. Blicken hela tiden vakande åt mitt håll.
När vi åter sitter vid förhandlingsbordet är stämningen elektrisk. Högspänning. Under vårt lilla break har förhandlingsklimatet hårdnat. Hennes näsa är aningens spetsig men slutar i en mjuk feminin tipp som har en antydan till skåra i underkanten, den rör sig i minimala vippande rörelser när hon talar. Bedårande. Min mobil surrar till och jag kollar diskret på meddelandet från min fru under bordskanten. "Är ni inte klara snart? Jag går och lägger mig nu. Godnatt." Det lät också rätt surt, men jag kan väl inte klandra henne heller.
Någon som suttit tyst luftar diplomatiskt sina åsikter, men jag hör inte riktigt på längre, tar knappt ens notis om vem det är som talar. En livlig diskussion utbryter bland samtliga men jag tittar bara uppmärksamt på en av deltagarna. Flammigheten i hyn har spritt sig långt nedanför halsen, förbi den vackra lilla gropen mellan nyckelbenen. Klänningens överdel smiter åt och de små brösten häver sig nervöst upp och ned i takt med den uppjagade andningen. Ett hypnotiserande skådespel.
Höfterna är breda, kvinnliga och stolta, magen platt. För min inre syn ser jag hur naveln böljar fram och åter där inne i mörkret bakom den mjuka väggen av tygfibrer, en knappt synlig ansamling små blonda fjun belägen precis därunder. Vad vet jag om henne egentligen? Nästan ingenting. Man och barn är kända faktorer, men jag har aldrig sett dem. Dialekten antyder uppväxt i en nordligare del av landet. Ö-vik? Sundsvall? Skellefteå?
Jag har nu helt absorberats av min drömvärld, är hjälplöst förlorad i tankar kring denna nyupptäckta kvinnovarelse. Hennes make; En bad boy med en otyglad faiblesse för MC eller muskelbilar, har ett tvivelaktigt förflutet i gängkretsar. Säkert suttit inne ett par gånger, tatuerad på hela den muskulösa överkropp... eller...? Nej. Maken är den snälla killen, en kort och mjuk man med välkammat hår, struken skjorta och pastellfärgad pullover. Svärmorsdrömmen no.1. Men barnen, åtminstone det ena, bär på den stygga maskulina mannens gener, resultatet av en målmedveten otrohet i rent befruktningssyfte.
Oändligt långsamt börjar jag att sträcka ut benet under bordet, känner ett överväldigande behov av att få känna hennes kropp mot min. Stora arealer golvyta avverkas bakom min saktfärdigt framhasande häl. Var är de ballerinaskobeprydda små fötterna? Det tar ju aldrig stopp...? Hon fryser till när jag med trög kraft slår emot hennes tår. En outgrundlig och extremt intensiv blick tränger ända längst in i bakhuvudet på mig, det känns som om hela hon själv kliver rakt in i min skalle. Kinderna börjar hetta och hennes också, ser det ut som.
Någon i kollegiet tilltalar mig, frågar om något, säkert något särskilt viktigt. "Jaa,.. ja visst." Svarar jag avlägset. Bryr mig inte längre. Det spänner i jeansen, en obändig erektion har letat sig upp och försöker nu envetet att tränga sig utanför byxlinningen. Under förhuden är det såsigt och halt. Låter min fot dröja kvar i hennes närhet, vilket hon säkert märker. Luftvolymen mellan oss går nästan att forma med händerna nu, intalar jag mig.
Fantiserandet rör sig mot än mer laddade områden. Låren är fylliga, det har jag kunnat skymta. Klänningen är inte kort och strumpbyxor har hon på, men i rätt vinklar så kan en del av dem skönjas. Åh, känslan att låta fingrarna omsluta dem, sjunka ned i det mjuka tills man har ett fast grepp. Baken likaså, få klämma och massera, dra isär skinkorna lite så att eggande syner och dofter därnere kan frigöras.
Venusberget är väl samtidigt både mjukt, spänstigt och bulligt? Det måste det helt enkelt vara, harmonierar på så sätt med ansiktets texturer. Hon är nog inte typen som rakar underlivet, men ansat är det garanterat. Korrelerande samband mellan storleken på manliga könsorgan och bärarens händer, fötter, ja t.o.m. näsor har det spekulerats i. Något direkt sådant finns inte, det är osannolikt.
Men kvinnors ansikten och könsdelar avspeglar ibland varandra, ja ofta skulle jag drista mig att säga. Av naturliga skäl är det allt som oftast ansiktet man ser först, så referenskedjan går förvisso bara åt ena hållet. Men hur fettdepåer, veck och behåring distribueras kring kinder, hals och under hakan säger något om vad som väntar i trosorna, om man nu får äran att se mer vill säga.
Men åter till hennes blygd. Föreställer mig ingående hur det kittlar i handflatan av den glesa och trimmade könsbehåringen när fingrarna samtidigt letar sig söderöver, ned i klyftan. Slemmet som snabbt börjar utsöndras mellan vulvans svulstiga läppar är tjockt och segt, signalerar maximal fruktbarhet. Det fastnar lätt på fingrarna och går att dra ut i långa trådar.
Ingen man, eller kanske kvinna för den delen, kan i ett sådant läge värja sig. Man måste kapitulera inför detta märkligt sexuella kvinnoväsen, släppa kontrollen helt och ge sig hän. Slicka, gnida, pulla, smeka och knulla, för allt vad man är värd. Varför i hela fridens namn har jag inte lagt märke till henne tidigare?
Förhandlingen är tydligen avslutad, alla utom undertecknad har rest sig upp och några har redan lämnat lokalen. Vad har hänt? Har inte den blekaste aning. Har jag nu godkänt något ...? Hon står kvar och försöker stoppa ned sina papper i en för trång plastmapp. Den min hon anlagt, återigen det där lite sneda leendet, kan definitivt tolkas som förnöjsamhet. Klockan har passerat elva.
Hennes kontorsrum ligger tjugo meter bort i korridoren och jag följer tyst efter henne dit, där hon ska hämta ytterkläder och väska. Jag blir stående i dörröppningen någon minut innan hon ser mig. Vi är ensamma kvar i huset. Ingenting sägs, jag försöker men jag lyckas inte ens formulera en hel mening i huvudet. Jag vill fråga om mötet och vad hon känner, kolla att det inte är några hard feelings oss emellan.
Hon ser på mig som om jag vore en idiot, en klenbegåvad arm stackare. Fortfarande det nästan omärkliga sneda leendet på läpparna. Så ställer hon sakta ned väskan på golvet och kommer lugnt fram till mig, ställer sig bara någon decimeter ifrån och tittar upp. Hon är rätt kort och jag rätt lång.
Jag kramar händerna i byxfickorna och håller andan. Hjärtslagen löper amok. Vi står precis under en nedhängande lysrörsarmatur av trist standardtyp. Det kalla isblå ljuset faller på hennes ansikte och avslöjar alla detaljer, minsta lilla linje och skavank. De välplockade nötbruna ögonbrynen sänks en aning, hon öppnar munnen och drar hastigt in lite luft, men säger ingenting. Små glittrande svettpärlor täcker merparten av pannan.
Så lutar hon sig fram, den mjuka söta andedräkten slår varmt emot mig. Min högerarm vidrör helt lätt hennes vänstra. Den sedan några timmar så åtrådda kollegan inleder en frustrerande katt- och råttalek. Precis när jag möter upp hejdar hon sig. Den mest oförlösta kyss man kan föreställa sig. Och samma procedur upprepas igen, allting ytterst subtilt men högst påtagligt. Kavajen stramar åt över min bröstkorg, som en tvångströja. Får inte luft. Jag vill bara sjunka ned genom golvet och försvinna.
Som en blixt från klar himmel griper hon aggressivt tag om min handled och för handen under fållen på klänningen. Trycker min handflata mot sitt sköte. Jag hamnar i chocktillstånd och är inte fullt förmögen att uppskatta vad jag i detta ögonblick erfar. Hon pressar sitt bäcken mot min hand, fortfarande med mig i ett stenhårt grepp om handleden. De tunna yllestrumpbyxorna släpper igenom varm fukt, det är omöjligt att hon har något under och jag känner underbara konturer. Hennes våldsamma puls dunkar genom det våtnande tyget och man kan nästan höra blodet rusa genom det uppsvällda underlivet.
Inom loppet av några sekunder har hon släppt mig, tagit sina saker och gått. Kvar står jag, på tröskeln till hennes rum, med ett bultande och bankande stånd. Drar andäktigt i mig de avdunstande dofterna från hennes kön som fastnat på huden. De påminner om konserverad kronärtskocka och vaniljyoghurt. Efter att omsorgsfullt ha sköljt ansiktet i kallvatten blir jag sittande på golvet en lång stund, innan tillräckligt med kraft återvänder för att jag ska orka ta mig hem. Det blir taxi trots att T-banan bara tar några minuter.
Väl hemma kryper jag utmattad ned under täcket bredvid min fru. Hon sover djupt och reagerar inte ens på min svala hud. Att få ligga med henne nu är otänkbart och skamset erkänner jag det för mig själv; det är inte heller henne jag vill ligga med. Insomnandet går stötvis och jag har svårt att komma ned i varv. När jag slutligen uppnått ett avslappnat tillstånd så ringer mobilen.
Jag slår snabbt av ljudet för att inte väcka min äkta hälft. På displayen lyser min kollegas namn i vita bokstäver. Och vips så har hela blod- och adrenalinomloppet dragit igång igen. Med darrande finger trycker jag på skärmens "Svara"-ikon, efter att först ha satt i hörlurar.
Genom de högkvalitativa hörlurarnas känsliga membran förmedlas minsta ljud från andra änden. Frasande av sängkläder i rörelse, svaga knarrande läten från en sängbotten och en bekant kvinnoröst gnyende och suckande. Jag ligger som i kåtkramp och lyssnar till detta ovanliga ljudspel, endast avsett för mina öron. Ett plaskande och smackande ljud tar vid, utan tvekan ett pågående fellatio. Här låter den manliga medverkande höra sina första stön, det är tydligen en behaglig behandling han får.
Sedan blir hon knullad ordentligt i minst en kvart. I fantasin är det den supermaskuline bikern som skändar henne där över telefonen, men förmodligen är det en helt vanlig svensk snubbe som hon är gift med. Till slut hörs ett dovt morrande och rörelserna stannar av, samlaget fullbordat. Efter ytterligare en minut avslutas samtalet. Den första uppkåtningsvågen inne på kontoret var nästan för mycket att ta in och denna andra, ja, den sätter mitt förstånd på svåra prov.
Lägger mig med kuken i handen och tänker att om jag rör minsta fena nu så kommer jag. Efter en liten stunds funderande på om jag ändå ska spara mig till frun kommer plötsligt tredje kapitlet farande, också detta över telefonen, i form av två MMS. Att de kommer från henne är solklart, men ansiktet syns inte och hon har nu använt någon tjänst för att anonymisera telefonnumret.
Den första bilden är lite oskarp och föreställer hennes kropp från brösten och nedåt, hon har förmodligen hållit telefonen pressad mot bröstplåten och tagit en bild ned mot fötterna. Fokus ligger i navelhöjd. De två bröstvårtorna syns anas i förgrunden och även den lilla kullen nedanför magen. Hon har antingen duschat av sig eller är blöt av svett, det går inte att avgöra.
Om den första bilden var mjuk så är den andra hårt pornografisk. Den föreställer hennes vidöppna skrev sittandes på toastolen, med dess mörkbruna trälock nedfällt. Nu framgår det kristallklart att hon trots allt är totalt renrakad. Där ser man... Hela området är rosigt med en intensivare hudton ju längre in mot bildens mittpunkt man kommer. Hennes fingrar håller isär blygdläpparna och en tjock klump sperma har precis dreglats ut genom den vidgade djupröda fittöppningen. Den har landat på toalocket och den blåvita färgen kontrasterar skarpt mot det mörka träet. Intrycket påminner väldigt mycket om stelnat stearin som runnit ned från ett ljus, där en större mängd samlats nere mot ljusstakens manschett.
Det värker nu i underlivet av kåthet. Ett sista vibrerande i telefonen för natten hörs. Nu ett textmeddelande, fortfarande anonymt. "Det du ser på fotot hade kunnat vara ditt verk ikväll. Men, det är så jävla osexigt med män som viker ned sig i förhandlingar...". Kort och koncist, som det heter. Min stackars fru jämrar sig lite i sömnen när jag helt utan stolthet låter det uppsvullna ollonet försvinna in mellan hennes skinkor. Vräker ur mig en jättelik sats över stjärthål och fitta, och somnar sedan som en baby. Detta kommer jag nog att få äta upp imorgon, men alltså, vad gör man?
//Melancholius
Fler noveller av samma författare
Bra skrivet. Uppskattar lite förspel och inte bara pang på.