1. Linda skaffar lägenhet

Förord:

Det här är första kapitlet i berättelsen om Linda. Historien om Linda kommer inte vara något för känsliga läsare. Den kommer innehålla tvång och annat som kan vara spännande att fantisera om. I detta kapitel lär vi känna Linda lite och även Bengt, som kommer få en viktig del. Vi anar kanske vad som kommer hända. Detta första kapitel, innehåller inget bus, men det blir det mer av sedan. Redan i kapitel två börjar det hända saker. Från och med kapitel tre blir det raka rör. Jag tar tacksamt emot kritik. Helst konstruktiv sådan. Kanske finns det önskemål om hur den skall fortsätta, vänta gärna med dem till efter kapitel tre. Tanken är att i alla fall skriva tre kapitel och se om det finns önskemål om en fortsättning. Historian är en ren fantasi, även om delar av den är självupplevt…



Kapitel 1

Snart skall Linda börja plugga på handels i Göteborg. Sommarledigheten går mot sitt slut och det är högtid att få tag i något studentboende. Idag bor hon i ett mindre samhälle i Småland. Hon har fyllt 19 år och tycker det skall bli skönt att flytta hemifrån. Flytta från alla krav och präktighet. Familjen och hela tjocka släkten är kyrkliga. Pappan var till och med Pastor. Linda har varit duktig i skolan och en av de bästa i klassen. Hon har väl gjort sig känd som en av de prydligaste också. Alltid klädd väldigt ordentligt. Annars hade det blivit ett himla liv hemma. I ett litet samhälle sprider sig skvaller väldigt fort, så det var inte att tänka på att byta om till något annat när man väl kommit hemifrån. Det där med killar hade det inte heller blivit så mycket med. Visst hade hon haft pojkvän och så. Men det hade aldrig gått längre än lite hångel på rummet.

Nu skulle hon i alla fall bli fri. I alla fall friare. Att studera i Göteborg krävde att hon flyttade hemifrån. Föräldrarna tyckte hon kunde bo hos en moster, som bodde en bit utanför staden. Men efter lång övertalning lyckades hon övertyga föräldrarna att det var dags att hon fick stå lite mer på egna ben. De gav med sig, men bara om hon fick ett ordentligt boende. Hon hade jublat inombords, när hon fått klartecken, men som det såg ut nu skulle det bli att bo hos moster i alla fall.

Nu satt hon i alla fall framför datorn och letade som vanligt. Ibland kunde hon hitta någon annons om lägenhet. Det gällde oftast 2:a hands uthyrning utan hyresvärdens godkännande. Så det var inte att tänka på. Precis när hon tänkte koppla ner såg hon en annons som lät kanon. En inredd vind i ett tvåfamiljshus, med egen igång. Linda räknade med att den antingen redan var uthyrd eller för dyr. För annonsen hade legat inne ett tag, men hade inte blivit bortplockad. Mamma ropade att maten var klar. Så hon fick ta och ring Bengt efter lunchen. Bengt var namnet som stod i annonsen, ihop med telefonnumret.

Middagen var som vanligt rätt stel och trist. Först bordsbön så klart. Sedan satt man och åt ordentligt och konverserade. Konverserade låter både gammalt och stelt, men så var det faktiskt oftast. Efter maten sprang hon upp på rummet, peppade sig lite och ringde.

- ”Ja, det är Bengt”

- ”Hej, jag het er Linda. Jag är nyfiken på lägenheten. Om den finns kvar?”

- ”Ja, jo. Det var en tjej som skulle flyttat in i den nu, men som av olika anledningar inte kan ta den längre. Så du har tur som ringer nu och inte morse. För då var den inte ledig.” sa han. Först lät han lite störd av att hon backat, men sedan började han skina upp.

- ”Men jag har några som stått i kö. Vet inte riktigt om jag bara kan låta dig få den före de andra.”

- ”Okey. Jag men jag skall börja läsa på handels i höst och måste få någonstans att bo. Det är ju helt hopplöst.”

Så öppnade jag mig för honom och berättade om hur jag hade det hemma och verkligen, både ville och behövde, en egen lägenhet. Han verkade faktiskt rätt empatisk.

- ”Då kanske den här lägenheten skulle kunna vara något för dig.”

- ”Mm. Men jag vet inte om jag har råd. Jag förmodar att den är jättedyr när den är så stor och verkar lika så bra till.”

Bengt skrattar till och svarar lite lugnande:

- ”Jag hyr inte ut den i första hand för att jag behöver pengarna. Jag har nog så jag klarar mig. Men jag reser rätt mycket i jobbet och behöver någon som kan hjälpa mig att vattna mina blommor, tömma brevlådan mm. Se om huset när jag inte är hemma helt enkelt. Någon jag kan lite på.”

- ”Det låter bra. Inte för det är min sak, men varför tar du inte någon lite äldre?”

Han skrattar igen. Han låter faktiskt rätt trevlig. Förmodligen i pappas ålder, konstaterar Linda.

- ”Jag vet hur svårt det är för er studenter och dessutom tycker jag det skulle vara trevligt med någon yngre. Tjejer är väl dessutom skötsammare än killar.”

Det lät logiskt i mina öron. Han berättade om lägenheten, som var på nästan 70 kvadrat. Lägenheten var nyrenoverad och möblerad. Så vi kom överens om att jag skulle maila honom mina kontaktuppgifter och att jag gärna fick skicka med ett foto. Ett foto säger så mycket om en person, som han sa. Så skulle han fundera lite. Lika bra att få det gjort med en gång. Jag gick igenom lite kort från sommaren och fastnade för ett från i midsommar. Iklädd ovanligt kort sommarklänning, sandaletter och midsommarkrans. Tänkte att det nog inte var till någon nackdel att skicka ett kort i helfigur. Lite gubbsjuk var han nog, flinade jag för mig själv. Och jag behövde inte skämmas för mig själv. Tränade regelbundet, så min kropp var i fin form. Ganska normallång 168 cm lång blondin med långt hår och blå ögon. Även om jag visste att det inte var okey, i alla fall inte i vår familj, så var jag rätt stolt över mina bröst. De var i och för sig bara normalstora, men fina och lite toppiga.

Sänd och mailet var ivägskickat. Bara att bereda sig på en olidlig väntan. Lägenheten verkade bra, nästan för bra. Lika gott att ställa in sig på ett negativt besked. Jag blev kvar framför datorn och gick igenom all information om studierna. Det han väl bara gå en kvart, innan det plingade till i in-lådan. Mailet var från Bengt. Så lång tid behövde han tänka. Han gillade nog min bild, skrattade jag för mig själv. Inte utan att jag kände mig lite smickrad. Han gav några förslag på tider då jag skulle kunna komma och kika. Första förslaget var runt lunch nästa dag. För att inte riskera något accepterade jag den tiden. Lika bra att få det gjort. Förmodligen skulle det inte bli något, men då visste man det. Annars gällde det att inte någon annan kom emellan.

Efter att fått ett ok och att det skulle bli kul att ses från hans sida, kastade jag på mig mina träningskläder och gav mig ut och försökte springa av mig oron. Det gick så där. Hela kvällen funderade jag. Hade svårt att sova också.

Jag åt frukost och åkte hemifrån direkt efter frukost. Så jag skulle ha god tid på mig. Jag fick låna pappas bil, även om det inte var direkt poppis. När jag åkte på motorvägen kände jag mig fri. Allt skulle nog ordna sig. Det var inga problem att hitta. Ett riktigt mysigt villaområde, med mestadels tvåfamiljshus och några radhus. Bilen parkerade jag nästan direkt utanför huset. Det var ett sådant område där man parkerade på gatan. Inte ens några automater. I väntan på att klockan skulle bli 13, satt jag och lyssnade på musik i bilen.

Prick klockan 13:00 tryckte jag på ringklockan. Därefter tog det ett tag innan jag tyckte mig höra steg i trapphuset innanför och snart syntes en siluett i det frostade dörr glaset.

- ”Hej, hej! Trevligt.” sa Bengt.

Samtidigt som han sa det, granskade han mig från topp till tå och upp igen. Rätt oblygt. Som jag trodde var han ungefär i pappas ålder. Senare fick jag reda på att han var 54 år. Han var lång, nästan 190 cm , i ganska bra form men håret började tunna ut. Han var en riktig kostymnisse, men öppnade utan kavaj med slips. Det märktes att han var van vid att bestämma.

- ”Hej!” svarade jag och följde med honom in.

- ”Du vill väl se lägenheten först, så fikar vi sedan. Jag har bakat en paj. Gick resan bra?” han började gå upp för trappan.

- ”Det fick fint.” svarade jag och följde med honom upp till översta våningen.

Han klev in och höll upp dörren för mig. Vi kom rätt in i en hall. Till höger fanns vardagsrummet, med en sådan där riktigt skön soffa. En sådan som man bara vill krypa upp i och dra benen in under sig. Eftersom det var inredd vind, var det snedtak och det var ganska lågt längst in vid väggarna. Mitt emot soffan fanns en stor led-tv. Den stod nästan på golvet, för att inte slå i snedtaket. Bakom tv:n var en spegelvägg. Hallen fortsatte åt vänster och mitt på på högersidan var köket. Ett ganska stort och ljust kök med ett ovanligt rejält köksbord. Bakom diskbänken satt det inte kakel, som vanlig, utan spegelglas. Rätt fräckt faktiskt. På vänstersidan fanns ett duschrum. D.v.s. ett kvadratiskt helkaklat rum ca 1,5*1,5 meter, med duschdraperi mot dörren. På den ena sidan var en stor helkroppsspegel. Nu reflekterade jag över speglarna, men det var smakfullt. Därefter, på vänstersidan fanns en liten vanlig toalett. På högersidan sängkammaren. Med en stor säng med sängstolpar i metall och spegelvägg i huvudändan och på insidan. Rakt fram i korridoren var ett arbetsrum. I arbetsrummet satt det givetvis också en helkroppsspegel på ena väggen. Arbetsrummet och sängkammaren hade gemensam balkong. Hela lägenheten var väldigt ljus och fräsch. Utom sängkammaren, som hade nästan svart tapet. Hela lägenheten var väldigt snygg och kändes exklusiv. Bara sängkammaren som var lite ”porrig”. Mina föräldrar skulle få spel om de såg det. Bengt gick bredvid och berättade medan vi gjorde rundturen. Han förklarade att han precis inrett vinden och tänkte haft det själv. Men sedan beslutade sig att bo i den övre av de andra två lägenheterna. Längst ner stod tomt för närvarande.

- ”Den är ju jättefin. Så fräsch och modern.” sa jag.

- ”ja, lite ungkarlslya kanske, men allt är nytt och nygjort.”

- ”Och brandvarnare har du inte snålat med.” skrattade jag.

- ”Nej. Det är viktigt med brand” svarade han kort.

Det satt nämligen ovanligt stora brandvarnare i alla rum. Speglarna tyckte jag var lite pinsamt att kommentera, likaså med utseendet på sängkammaren. Det spelade mig ingen större roll. Hade jag kunnat bo här hade det varit superlyxigt. Men jag förstod faktiskt inte hur jag skulle kunna ha råd med det. Jag kunde inte räkna med så mycket hjälp hemifrån. Vi levde rätt enkelt. Mamma var hemmafru, så vi fick leva på en prästlön och det blir inte så fett. Fast hyran skulle vi ju diskutera sedan.

- ”Har du tittat färdigt, så tar vi och går ner till mig och fikar?”

- ”Det låter bra. Är lite hungrig faktiskt.”

Kom på att jag inte ätit sedan frukost. Inte konstigt att man var hungrig. Bengt var bussig och fixade mig ett par mackor innan fikat. Vi satt i köket och åt. Det gick lätt att prata med Bengt. Fast det var mest han som förde samtalet. Det blev lite allmänt prat först. Jag berättade lite om mig och vad jag pysslade med på fritiden. Hans blick sökte sig ner mot mina bröst och ner mot benen ibland, men jag låtsades inte om det. Blev än en gång mest smickrad. Efter ett tag tittar han på klockan och blir med ens alvarligare.

- ”Jag skall iväg, så vi måste avrunda. Du verkar vara en toppen tjej och det skulle verkligen vara trevligt att få ha dig här i huset.” sa han samtidigt som han tittade mig djupt in i ögonen.

- ”Vi gör så här. Du får hyreskontrakt, men det innefattar att du hjälper till med sysslor här i huset. Jag reser rätt mycket i veckorna och kan behöv hjälp med lite allt möjligt här hemma. Som att vattna blommor, hjälpa mig med tvätten och städa. För detta får du bo här med en normalhyra som för ett vanligt hyreskontrakt på en enrums studentlägenhet."

Samtidigt som han avslutade meningen, plockade han fram ett par papper som legat på köksbänken och en penna. När han lade det framför mig såg jag att det var ett hyreskontrakt på ganska många sidor.

- ”Inga konstigheter. Bara att skriva under på sista bladet längst ner på raden. Så får du nyckeln när du kommer med flyttlasset. Några frågor?” avslutade han.

Han tittade på sin klocka igen och sedan uppfordrande på mig. Det bara snurrade i huvudet på mig. Det här var inte klokt. Skulle jag få bo där så billigt. I och för sig ingick en del sysslor. Men de verkade inte vara så betungande. Bengt verkade bussig, även om han snabbt verkade kunna byta humör. Ingen man vill bråka med direkt. Men varför skulle jag göra det. Jag var skötsam och han verkade ha ett gott öga till mig. För att inte redan från början verka jobbig tog jag pennan. Vände snabbt flera sidor och skrev mitt namn på raden längst ner.

- ”Tack! Det här blir kanon.” bubblade jag. Så upprymd.

- ”Ja, jag ser verkligen fram mot att du flyttar in här.”

Han tittade allvarligt mig djupt in i ögonen igen. Jag rös till lite. Det var något med den där blicken. Han stoppade min kopia av kontraktet i ett AB-kuvert, slickade igen det och räckte det till mig.

- ”Meddela mig bara när du kommer, så jag är hemma och kan ge dig nyckeln.”

- ”Absolut och tack igen.”

Jag var så nöjd och glad att jag gav honom en spontankram innan jag gick. Han höll kvar mig lite längre i kramen än vad som kändes helt bekvämt och hans ena hand sökte sig ner över min rumpa. Generat tog jag mig ur kramen, sa hej och gick.

När jag satt mig i bilen, startat och börjat rulla, såg jag honom i hans köksfönster. Han vinkade inte och log inte. Bara tittade. Jag fick en sådan där rysning igen. Svårt att ta på varför. Men glädjen över hyreskontraktet var så stor att den överglänste eventuella orosmoln.

Så här i efterhand kunde man redan då sett hans dominanta och mörkare sidor. I allt från småsaker han sa och gjorde, till blickar han gav. Och visst borde jag läst kontraktet ordentligt. Men det låg i ett igenklistrat kuvert med förtydligande texten ”Kontrakt” på. Visst hade jag bara kunnat sprätta upp det och läst, men han visste vad han gjorde. Han visste att jag inte skulle sprätta upp kuvertet för att läsa det. Jag skulle bara vara nöjd och låta det ligga kvar.

Jag fick en underbar bilresa hem. Jag skulle äntligen flytta hemifrån och klar mig själv. Ett friare liv väntade runt hörnet och det här var startskottet. Och så rätt jag hade. Det skulle bli ett helt annat liv…

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.