Från soldat till erövrare, del 19: Sex. Och mer sex.
Från soldat till erövrare
Del 19
"Sex. Och mer sex."
eller
"Veritas numquam perit"
Martin svor tyst för sig själv. Han hade själv fjättrat Ellie och det fanns inte en chans att hon skulle kunnat ta sig loss själv. Inte en chans. Således hade någon tagit loss henne och återställt ordningen, allt medan han och Louise varit borta. Implikationerna störde honom. Inte bara hade Ellie en för honom okänd bundsförvant, denne måste ha koll på rummet, honom eller Ellie. Det var inte länge han varit borta och tillfälligheter trodde han inte på. Längre än så hann han inte fundera innan han hörde en hård smäll och ett klick. Insikten i vad det var för ljud fick honom att bli helt kall. Det var ljudet av att luckan stängdes och låstes. Tusen tankar hann börja ta form i hans huvud, men han stålsatte sig. Rörde sig inte, där han stod vid trappans slut och sneglade upp på den nu stängda luckan bakom sig. Han utgick ifrån att allt han gjorde kunde ses och höras och han ville inte ge någon tillfredsställelsen att se honom rädd eller förvirrad. Således stod han kvar, orörlig. Funderandes. Han var tvungen att hitta på något, frågan var bara vad. Efter en stunds tvekan satte han sig på trappen och började studera rummet mer ingående. Om någon satt en kamera i rummet hade de stått inför samma utmaning som han själv gjort. Det var svårt att hitta en bra plats som täckte mycket av rummet men inte syntes. Han hade inte tittat runt i rummet med annat än utgångspunkten att själv placera en kamera. Nu studerade han det med föresatsen att hitta eventuella andra kameror. Han räknade med att vara inlåst en god stund och tog tid på sig att systematiskt skanna av varje detalj i rummet, med tränade ögon. Sin egen kamera behövde han inte oroa sig för, det krävdes en hel del kunskap och inte minst lösenord för att få tillgång till den. Allt av värde han hade på sitt kontor var säkrat med backuper och kryptering. Även om någon rotade runt där medan han var inlåst skulle de inte ha något för det. Det oroade honom inte ett smack. Det han störde sig på var insikten att Ellie inte var ensam och han inte visste vem det var. Ett kort ögonblick kände han sig i underläge.
En stund senare hade han identifierat två ställen där det troligtvis satt kameror. Precis när han skulle resa sig hördes en röst från ventilationsgallret (vilket var ett av ställena där han misstänkte att en vidvinkelkamera borde kunna sitta).
"Har du tråkigt?"
Tonfallet lät retfullt och han valde att inte svara. Istället reste han sig bestämt och gick fram till en pall, drog fram den under ventilen och ställde sig på den. Ur fickan tog han sitt fickverktyg han alltid bar på sig och kort därpå var ventilen lossad och kameran funnen. Han drog ur den och kopplade loss den, samtidigt som han klippte av sladdarna till högtalaren. Rösten i den hann precis börja en ny mening innan den tystnade:
"Du ska få..."
Sedan tog han sig till andra stället han identifierat och hade kort därpå två kameror i sin hand. Rätt dyra saker, men inte i samma liga som hans egna. Han la dem på bänken som Ellie legat på, men först efter att sett till att de var obrukbara. Frånvaron av ytterligare prat indikerade att han åtminstone tagit bort förmågan att kommunicera till honom. Troligtvis också möjligheten att se honom. Det skänkte honom viss tillfredsställelse. Han var för övrigt inte orolig över att vara inlåst. Förr eller senare skulle de släppa ut honom, nu spelade de ett spel och han låg för tillfället i underläge. Konstigare än så var det inte. Om de dessutom inte kunde se honom eller håna honom, så blev det antagligen inte fullt så roligt för dom. Möjligtvis borde han oroa sig för Louise. Samtidigt kunde han ändå inte göra så mycket åt saken, så han valde att ignorera den oron för tillfället. Plötsligt kom han på det. Han hade ju nyckel. Han hade inte ens funderat på om det gick att låsa upp rummet inifrån. Han gick upp för trappan och tittade. Jodå. Ett nyckelhål där med. Besvikelsen var stor när han insåg att nyckeln som gick till utsidan inte fungerade. Han stirrade på den och så kom han på att han faktiskt fått två nycklar. Den andra satt på hans nyckelknippa och han tog fram den. Den passade. Han släckte rummet och tog sig ur det. Mycket noggrant låste han och återställde "städskrubben" innan han begav sig till sitt kontor. Vem som än gett honom nycklarna, var han glad att de var i hans ägo. I synnerhet den som hjälpt honom ut.
Han undrade just vem som gett honom nycklarna och gav det en tanke. Hans första idé om att det faktiskt varit Bertil som gett honom både nycklar, piller och hjälp att få anställning på skolan kändes inte trovärdig. Gubben verkade inte vara så driftig. Ellie var enda rimliga förklaringen. Han undrade just varför. Hade hon saknat en lekkamrat? Hur hade hon fått reda på att han skulle söka jobbet? Hans adress för att skicka brevet med pillret? Någon mer på skolan hjälpte honom och han började få en oroskänsla. Tankarna gick åt ett specifikt håll. Han var tvungen att se om Louise var välbehållen. Han hade precis låst kontoret för att bege sig iväg när Ellies röst hördes i korridoren.
"Duktig ponke. Du kom på att du hade två nycklar! Men jag stör mig på att du sabbade mina kameror. Stygg pojke!"
Han vände sig och såg på henne där hon stod lutad mot väggen en bit bort i dunklet. Hon hade en tajt klänning på sig och ett par höga stövlar. Egentligen var klädseln prydlig men hennes figur gjorde den till något rent erotiskt. Han påminde sig om att hans säd fortfarande befann sig i kvinnan som stod framför honom. Det fick honom att le.
"Vet inte om jag ska tacka dig för nycklarna och all hjälp", sa han och såg på henne.
"Du borde nog tacka mig. Så mycket fitta som du fått senaste månaderna drömmer de flesta bara om."
Han log. Det var sant.
"Dessutom verkar du klara dig rätt bra. Så länge du nu inte gör nån av eleverna på smällen. Jag underskattade din aptit för lammkött."
Hans leende försvann ofrivilligt. Hon hade tryckt fingret rätt in i såret, på den punkt han var som känsligast. Hans ständigt dåliga samvete.
"Vad är din vinst i det hela?" undrade han ärligt.
"Är inte det uppenbart?", svarade hon roat. "Jag får leka jag med. Som jag roar mig!"
"Jo tack, det har jag märkt."
"En annan sak jag missbedömde dig på är hur blödig du är. Trodde inte du skulle falla för en av lärarna. Allra minst lilla pryda Louise. Skolans okrönta skönhetsdrottning. Fast så oskyldig verkar hon ju inte vara trots allt. Ni är så söta ihop."
Martin gillade inte att hon petade i hans känsloliv. Det var känsligt, han var själv fortfarande chockad över sina ord till Louise.
"Mina känslor har du inget att göra med" sa han kyligt. "Min kuk är en sak, men känslorna ger du fan i. Är det förstått?"
"Åh. Trampade vi på en öm tå?"
Det hånfulla tonfallet försvann snabbt. Martin hade exploderat i en hastig rörelse som inte ens Ellie hann reagera på. Hon fann sig hängandes mot väggen med hans näve så hårt om hennes hals att hon nästan hängde på den. Han stirrade in i hennes ansikte och väste mellan tänderna.
"Är... det... förstått?"
Hon kunde inte svara men nickade så gott det gick. Han såg ingen skräck i hennes ögon, trots att hon knappt kunde andas. Däremot kände han igen blicken. Det betydde bara en enda sak och hans kuk förstod det direkt. Den reste sig i givakt. Snabbt släppte han taget om hennes hals, drog fram kuken och tryckte upp henne mot väggen. Hon saxade benen om honom och bet honom i halsen så det skar av smärta, samtidigt som han trängde in i hennes troslösa sköte. Han kände hur blodet rann ned för halsen på honom när han stötte kuken i henne, i korta, djupa stötar. Hon flämtade och hetsade honom med tysta ord i hans öra. Han svarade med att återigen ta greppet om hennes hals och blockera luftflödet lagom mycket. Ena fingret tvingade han in i hennes mun. Hon bet i det, hårt. Samtidigt började hon skaka. De hade inte knullat länge men intensiteten hade kompenserat för det. Ju mer han tog i, desto kraftigare skakade hon och han kunde inte minnas att hon kommit så hårt förut. Spetsad mot väggen hängde hon till sist på hans kuk, som inte var i närheten av någon orgasm eller utlösning. När han drog sig ur sjönk hon flämtande ned mot golvet. Utan att säga ett ord mer, lämnade han henne och gick vidare. Han sket i att kolla efter Louise, hon borde vara okej. Han behövde duscha, plåstra om såret på halsen samt pusta ut. Det hade varit en galen eftermiddag och kväll. Ellie och hennes okända bundsförvant fick trots allt vänta nu. Han ville sätta dit Alvas farsa och sedan fick han fundera på nästa drag mot Ellie.
Kort därpå stod han i duschen och lät blod, svett och könssafter rinna av kroppen. Han stönade tyst av känslan. Knackandet på dörren avbröt hans stund och han svor tyst för sig själv. Först blev han irriterad av att bli avbruten, sen blev han än mer irriterad när han kom på sig själv med att hoppas att det var Louise. Han sket i att skyla sig och gick naken och ångande våt mot dörren. Han låste upp och sköt upp dörren. Det var inte Louise. Eller Ellie. Framför honom stod Alva. Hon hade sin skoluniform på sig men det var något som inte riktigt stämde med den. Ett par knappar för mycket uppknäppta, både upptill och nedtill. Kjolen såg lite för kort ut. Kanske var det sminket som bidrog. Hon såg på honom och han kände hur det sög till i mellangärdet vid åsynen av henne. Hon spelade på alla hans strängar bara genom sin blotta uppenbarelse.
"Snälla, SNÄLLA rara vaktis. Jag är så galet kåt. Kan du inte bara knulla mig, typ till jag blir medvetslös? Jag har med mig en present om du gör det!"
Hon mönstrade hans muskulösa, blöta och nakna kropp som fortfarande ångade när kylan från dörren mötte den.
"Dessutom ser du ut att vilja ha mig", la hon till och tittade menande på hans svällande kuk.
Den trotsade kylan och stod hotfullt rakt ut. Han svor inombords. Han hade ju bestämt sig för att inte ge Alva vad hon ville ha än. Av alla ställen han satt upp kameror på hade han inte satt upp någon hemma hos sig själv. Han skulle inte kunna filma henne i smyg.
"På två villkor", sa han kort.
Hon såg på honom och trutade med munnen, men sa inget. Han fortsatte:
"Vi ska filma allt, inklusive när du ber om att jag ska knulla dig. Jag ska inte synas, men det ska du. Sedan vill jag inte ha några som helst protester eller tjafs, varken före, under eller efter. Mina regler. Ställer du upp på det?"
Alva såg ut att fundera på det. I själva verket tvekade hon inte, men det tänkte hon inte säga.
"Okej då", svarade hon kort och trippade förbi honom som om hon ägde stället.
Hon stannade upp och vände sig om.
"Visst ja! Presenten! Emma!! Kom!"
Det sista hojtade hon fram. Martin var precis på väg att stänga dörren när en flicka uppenbarade sig runt hörnet, högröd i ansiktet. Han kände genast igen henne. Det var flickan han använt i sin demonstration vid uppropet. Hon var riktigt söt men såg just nu rätt rädd ut.
"Alva lovade att jag skulle få... få... kuk... om jag följde med", sa hon blygt.
Martin skakade på huvudet åt det absurda i situationen men svängde upp dörren i en välkomnande gest. Han gick in i badrummet utan att säga något, öppnade skåpet och tog fram ett UPP-piller. Samtidigt tog han två piller som han tagit ur burken märkt "ÅTERFUKTA". Han gick ut och gav dom varsitt piller. Han höll upp sitt eget framför ansiktet.
"Inte för varken ni eller jag behöver det. Men ska vi knulla trots allt, kan vi lika gärna göra det ordentligt."
Han svalde sitt piller och tjejerna följde hans initiativ. Han tog sedan fram sin mobile och slog på den. Innan han startade filmen instruerade han tjejerna:
"Ni filmar er själva och varandra. Ni kan filma min kuk men aldrig min överkropp. Och ni ska först berätta vad ni gör här innan vi startar. Jag vill INTE ha nån som kommer och anklagar mig för något igen. Förstått? Köper ni inte det, kan ni dra direkt."
De nickade och kort därpå hade han en film när det mest underbara sätt och med övertygelse i rösten förklarade att de kommit för att få sina fittor fyllda helt frivilligt, som de kåta elever de var. Egentligen kunde Martin varit nöjd med det hela som det var, han hade fått vad han behövde och övervägde kort att slänga ut dem. När Alva började hångla upp Emma som backade mot sängen kom han dock på andra tankar. Han levde i en önskedröm och han tänkte ta ut svängarna så gott han kunde. Han satte sig i stolen och drog förstrött i sin kuk som nu stod som ett spett.
"Det är bra Alva. Visa nu vad en duktig flicka gör för sina vänner."
Kort därpå hade Emma satt sig på sängkanten och lät välvilligt Alva dra av henne trosorna. De åkte i en båge och landade framför Martins fötter. Han plockade upp dom och drog in doften han kommit att bli så berusad av. Alva vek upp Emmas ben och dök ned mellan hennes ben. Hon höll hans mobil i ena handen och filmade sin framfart. Emma verkade inte riktigt van vid situationen men Alvas tunga och min tycktes ha en övertygande effekt. Kort därpå spelade Alva på henne som ett välstämt instrument i händerna på en konsertmusiker. Med skolkjolen uppkavlad runt midjan och benen i vädret pep hon ut sin första orgasm. Alva vände sig flinande om mot Martin med ansiktet helt indränkt i Emmas safter. Emma flämtade, oförmögen att göra mycket mer än så för tillfället.
"Se vad duktiga vi är. Och vet du Vaktis. Vi har skydd också, så du kan komma utan dåligt samvete. Så slipper du tänka på den saken."
Martin log. Detta blev bara bättre och bättre. Han reste sig och kommenderade Alva på rygg i sängen. Hon knuffade undan Emma och la sig förväntansfullt mitt på sängen. Martin hade andra planer. Han surrade snabbt och effektivt fast Alva i sängen så att hon låg med utsträckta ben och armar. Alva lät sig villigt bli fastsatt. Det riktigt lös om henne. Martin däremot, satte sig återigen i fåtöljen.
"Då så... Emma. Dags att återgälda behandlingen du just fick. Glöm inte att filma. Både dig och Alva."
Emma såg ut att tveka.
"Se så. Du kan och vill"
"Har aldrig..."
"Var det skönt när Alva gjorde det?"
"Mhm."
"Då så. Gör bara så. Gör som du själv skulle vilja ha det. Och våga inte sluta förrän Alva är nöjd.
Alva ålade sig som en fisk på kroken men det syntes lång väg att hon var både kåt och förväntansfull. Emmas i början tafatta och försiktiga närmanden mellan hennes ben tycktes göra Alva otålig.
"Vaktis. Hjälp henne" bad hon kort.
"Nej, nej. Hon måste få klara sig själv. Hon är en stor flicka."
"Men... men..."
Just då verkade Emma repa mod att ta för sig mer och Alvas protester tystnade i ett belåtet stön. Kort därpå var Emma helt uppe i det hon höll på med och resultatet lät inte vänta på sig. Alva blev allt mer utstuderad i sina rörelser och mer högljudd. Repen som höll fast henne gav henne inte mycket svängrum men det hon hade utnyttjade hon maximalt. Sakta började en orgasm byggas upp i hennes kropp, det syntes lång väg. Precis innan Alva skulle till och spänna sig i en båge och omfamna den efterlängtade orgasmen slet Martin bort Emma från henne. Snabbt och brutalt försvann källan till njutningen för Alva och Martin nöp henne hårt i bröstet. Hon skrek till och såg på honom, först med förvåning och sen med ilska.
"Vad gör du?! Skulle precis komma ju!"
"Just det. Och vem har gett dig tillåtelse att göra det?"
"Men... men... HON fick ju komma."
"Ja, vi får ta det sen. Men du får snällt vänta. Gå ingenstans!"
Det sista var enkelt att lyda, hon satt fast i sängen. Nu såg hon arg ut.
"Du är ELAK" morrade hon.
"Nej då. Kom Emma. Sitt i mitt knä!"
Han klappade på sitt knä och Emma såg osäkert på honom, sen på Alva och till sist återigen på Martin. Han satt på stolen med sin ådriga mandom pekandes hotfullt mot taket. Hon höll telefonen i ena handen och gick mot honom. Satte sig längst ut på hans ben, vänd mot Alva.
"Nu du Emma. Nu ska du få knulla. Och allt Alva kan göra är att se på"
"Du är grym!" muttrade Alva. "Ta det försiktigt bara, du blir hennes första."
"Och det tänker hon råda bot på... så HÄR?" sa Martin utan att kunna dölja sin skepsis.
"Ja", sa Alva kort. "Det funkade ju bra på mig, eller hur?"
"Då så Emma. Du får bestämma takt och ton. Glöm inte kameran."
Emma, som kände av effekterna av allt som hänt omkring henne och pillret hon tagit, kände hur hennes sköte brann av lust. Hur det bara skrek åt henne att låta det bli fyllt. Utan vidare tvekan backade hon bak, fångade upp Martins kuk och satte den mot sig. Riktade kameran mot sig och fångade på bild när hon sjönk ned på den massiva fallosen. Det gick sakta men utan problem. Hon var hal och våt. Kuken som hennes sköte skanderat efter fyllde nu henne helt och hon älskade känslan. Detta var livet... på en pinne. Hon stönade och började sakta rida Martin. Han kunde inte hejda sig utan la händerna på hennes höfter och följde med i rörelserna. Alva såg på dom med illa dold upphetsning. Samtidigt såg hon rätt plågad ut.
"Kan ju för fan inte ens pilla på mig själv ju!" gnällde hon.
Den enda respons hon fick var de allt högre stönen som både Emma och Martin utstötte. Martin lyfte plötsligt upp Emma och gick med henne mot sängen. Ställe upp henne på fyra över Alva så att Emmas underliv hamnade över Alvas ansikte. Sedan tog han resolut kuken och drev in i Emma bakifrån, bara några decimeter från Alvas ansikte. Kort därpå droppade deras safter ned över Alva medan de knullade intensivt. Eventuella tankar på att slicka Alva hade Emma släppt och hängav sig istället helt åt att bli tagen av stunden och Martin. Till sist föll hon ihop i en våldsam orgasm. Om Alva inte varit nedsölad i ansiktet innan var hon det definitivt nu. Hon svor ilsket, men utan övertygelse.
"Lossa mig. Jag vill också leka!"
"Ska vi duscha?" frågade Martin Emma, som med flammiga kinder nickade.
Han tog Emma med sig och lämnade Alva svärandes på sängen. De tog en god stund på sig, Martin var särdeles noga med intimhygienen på Emma. När de kom ut igen var Alva ilsken som ett bi.
"Jävla as! Så här kan ni inte göra!"
"Kan vi inte?"
"Taskigt"
Martin stod bakom den torkade men fortfarande fuktiga Emma och smekte hennes bröst. De var toppiga och bröstvårtorna svarade direkt på hans beröring. Emma var följsam och lät honom hållas. Han var inte i närheten av att komma än och trängde in i henne bakifrån, där de stod framför sängen. Nu var hon svårare att ta sig in i, duschvattnet hade effektivt sköljt bort safterna som så väl behövdes för inträngandet. Emma hjälpte välvilligt till med båda händerna och den gemensamma ansträngningen resulterade till sist i den mängd väta som behövdes. Martin knullade Emma taktfast bakifrån där de stod, dock bara med yttersta delen. Mer kom han inte åt med, för tillfället. Alva svor och fräste, men kunde inte göra så mycket mer.
"Berätta Emma. Berätta för Alva vad du känner just nu."
"Han... är... stor... Stor och skön"
"Jag vet!" morrade Alva.
"Det är skönt."
"Jag VET" skrek Alva.
"Kommer... snart. Igen."
"Kul för dig."
"Åhhh..."
Emma föll framåt och tog tag mot sängkanten. Martin kunde nu tränga in helt och ljudet när han slog i botten på henne, stöt för stöt, fyllde rummet. Emma som var utom sig av upphetsning, började återigen bygga upp en orgasm. När den rev tag i henne var hon inte tyst. Ackompanjerad av Alvas svordomar skrek Emma ut sitt hjärtas innersta känslor.
"Ta loss mig och jag dödar dig, ditt as", muttrade Alva åt Martin.
"Tänker inte ta loss dig. Var inte orolig."
"Va fan!"
"Men om du är snäll kanske vi kan smeka dig lite"
"Rör mig inte!"
"Men du ville ju nyss inget annat?"
"Ja, men nu är jag arg. Jävla svin!"
"Ah. Men du har faktiskt inget att säga till om. Visst är det så Emma?"
Emma nickade och rodnade. Undvek att se Alva i ögonen. Martin la en hand på Alvas mage. Lät den vandra innanför blusen och upp mot hennes fullmogna frukter. De var utan BH och hans hand slöt sig om det ena bröstet. Klämde lite retfullt, vilket fick Alva att stöna.
"Fan dig!" suckade hon.
Han tog bort handen.
"Emma. Hjälp mig klä av henne så gott det gåt"
Kort därpå hade Alva kjolen uppkavlad runt midjan och blusen helt uppknäppt. När Martin och Emma till sist kastade sig över Alva som rovdjur över fällt byte, var Alva återigen så kåt att hon vibrerade. Deras händer och tungor var överallt och orgasmen närmade sig sakta, obevekligt. Alvas kropp blev omhändertagen omsorgsfullt av dubbla uppsättningar munnar, händer och tungor. All den ilska och frustration hon känt innan omvandlades till ren, förädlad lust. När hon till sist började antyda att orgasmen var på väg knöt Martin flinkt upp repen vid hennes fötter och vek upp hennes ben. Utan vidare funderingar stötte han kuken i botten på Alva som skrek rakt ut, till hälften av förvåning, till hälften av njutning. Martin instruerade kort Emma, som först med viss tvekan och sen med illa dold förtjusning smiskade Alva där hon kunde komma åt. Nafsade och nöp henne i brösten. Det blev för mycket för Alva, som försvann in i en orgasm som mer eller mindre gjorde henne medvetslös. Hon skrek inte, utan flämtade bara tyst medan hon skakade. Martin kände hur hon krampade om honom och det räckte för hans del med. Han tryckte in sig så långt det gick och spände sig när hans egen utlösning kom. Han satt helt still med hennes ben i ett fast grepp, medan deras gemensamma orgasm klingade av. Till sist var det tyst i rummet, så när som på andhämtningen från de tre som befann sig i det.
"Jävlar" sa Alva matt.
"Mhm", flinade Emma.
"Detta var uppvärmningen" sa Martin barskt och flinade när han såg flickornas skräckblandade förtjusning.
Faktum var att när de återhämtat sig fortsatte de. Så mycket sex hade den lilla stugan aldrig blivit vittne till. Först inpå småtimmarna stapplade Alva och Emma hem till sitt. Martin skulle också stapplat men behövde bara kasta sig på sängen och falla i djup dvala. Både han och flickorna försov sig dagen därpå. Martin kände sig inte tvungen att förklara något när rektorn spände ögonen i honom den förmiddagen. Han förklarade kort att han varit upptagen. Hon frågade inte vidare men kommenderade honom över bordet. Martin som var rätt slutkörd lät henne gå loss på honom efter behag. Hon satte sig flämtande ned på stolen en stund senare. Att smiska någon hårt tar på krafterna.
"Vet du, min gode vaktmästare", pustade hon. Martin han inte svara innan hon fortsatte: "Jag tror inte du är så homosexuell som du påskiner att vara."
Rösten var skarp. För första gången var Martin inte orolig över att bli påkommen med att inte vara den rektorn trodde. Han kände snarare lättnad.
"Nehej du. Och vad baserar du det på" svarade han och gned sin ömma bak. Han skulle just dra på sig overallen igen då rektorn avbröt honom.
"Du behöver inte ta på dig den där. Jag är inte klar med dig. Jag baserar det på vissa... rykten. Lägg dig på skrivbordet."
Instruktionen som kom i slutet av meningen var kort och så subtil att Martin knappt förstod den. Hon klappade otåligt på skrivbordet och Martin studsade upp och la sig enligt önskemålet. Rektorn drog upp sin kjol och knixade av sig trosorna, som hon la i en skrivbordslåda. Därefter svingade hon sig upp på skrivbordet med, för Martin, förvånande smidighet. Hon tog tag i hans kuk och runkade den sakta. Han var öm, men han var också man. Rektorn visste vad hon gjorde och hade kort därpå en stenhård kuk i sina händer. Sliten, men hård.
"Se där. Inte behöver du några piller för att bli hård inte" skrockade Maria belåtet.
Hon lät inte arg, mer belåten. Det oroade Martin lite. Han slutade oroa sig över saken när rektorn trädde sig på kuken. Hon var våt och varm. Han stönade tyst, både för att det var skönt och för att han var rejält öm efter nattens övningar. Han hoppades att hon skulle komma snabbt och inte kräva en utlösning av honom. Han blev bönhörd och kort därpå klev rektorn av honom, en orgasm rikare. Hon paketerade in sina massiva bröst som han fått knåda och suga på medan hon red sig till orgasm och drog på sig trosorna.
"Du kan ta på dig. Sen ska du få straffa ett par flickor som tydligen försov sig. Sånt kan vi inte tolerera. Man kan bara ANA vad de sysslat med istället för att sova."
Tonfallet var drypande fullt av antydan. Martin rös. Samtidigt kände han sig förvånansvärt likgiltig. Rektorn visste om att han var straight. Än hade hon inte sagt något mer om saken. Kanske var det lika bra att allt kom fram i dagens ljus. Det skulle definitivt lätta Martins samvete, oavsett vad resultatet skulle bli. När rektorn gav honom ett piller och uppmanade honom att svälja det försvann dock all den tillförsikt han precis känt.
"Du kan behöva den här. Jag tror den här bestraffningen kan komma att behöva det där lilla... extra."
Innan han hann svara vad rektorn honom se efter om det stod några utanför som väntade. Det gjorde det. Två rätt hålögda flickor vid namn Emma och Alva såg på honom. De var blossande röda om kinderna men såg ändå rätt besvärade ut. Martin visade in dom och de gick fram till katedern.
"En återfallsförbrytare. Som dessutom lurat en mönsterelev tillika prominent elev i fördärvet. Det här måste vi göra något åt. Så här kan vi inte ha det, eller hur... Alva?"
"Nej" pep Alva och lät för första gången rätt ynklig.
Hon sökte Martins blick. Han såg på henne likgiltigt, så som bara han kunde. Inombords började dock oron koka ordentligt. Han fick en känsla av att allt inte var som det skulle. Hur den kontroll han sakta börjat återta sakta gled ur händerna på honom.
"Ni kan lägga trosorna på skrivbordet, om ni har några. Annars blir det klänningarna. Bra initiativ där Martin, förresten", sa Maria torrt.
Kort därpå låg ett par trosor och en skolkjol på skrivbordet.
"Ta något rätt snällt att börja med, så värmer vi upp här uppe innan vi går ned."
Martin började gå mot Skåpet men stannade upp. Vad hade rektorn precis sagt? Han började ana oråd och tog fram den paddel som Emma fått hålla i på uppropet. Det skulle kännas märkligt att smiska henne med den, när det var han själv som var orsaken till att hon kommit försent. Emma tycktes tycka likadant. Hennes blick såg förvirrad ut. Hon log åt henne och blinkade lite åt henne i smyg, så att ingen annan såg. Det fick henne att slappna av.
"Då så... Emma. Tror du känner igen denna" sa Martin kort och höll upp paddeln.
Kort därpå landade första slaget på hennes blottlagda bak. Hon pep till. Hennes bak var för övrigt märkt efter en hård natts övningar. Martin, som började få ordentlig snits på smiskandet slog så att det lät mycket min inte kändes mer än nödvändigt. Alva, som stod redo utan kjol mot skrivbordet, fick kort därpå sin beskärda del. Rektorn satt i stolen och såg på, utan att visa en min om vad hon tyckte. När Martin var klar kastade hon fram två svarta silkesschalar på skrivbordet.
"Se till att de sitter ordentligt om deras ögon, så kan vi gå sen."
Martin hindrade sig från att fråga vart, utan lydde henne tyst. Flickorna verkade fundersamma de med. Kort därpå tågade en mycket udda procession ut från rektorns kontor. Det var undervisning för de flest så de mötte inga personer. Martin visste redan på förhand vart de var på väg. Det oroade honom men svarade på en hel del frågor han haft gnagandes. Han undrade mest om det skulle vara någon som väntade när de kom fram.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Tack så väldigt mycket för era uppmuntrande kommentarer tobyeriksson och haikx! De gör all skillnad.
Jag har precis publicerat den tjugonde och sista delen om Martin - i alla fall för den här gången. Men det är inte omöjligt att han kommer tillbaka i någon form. Just nu behöver både han och jag semester (jag från honom, han av HELT andra orsaker, skratt!).
Till alla som följt (några är det trots allt, vad jag förstått!) tack för att ni orkat med hela vägen! :D
Hej .
Dina noveller är så grymt bra. speciellt denna serie. jag vet att jag varit dålig å att ge dig beröm på de tidigare. Helt underbar serie
Så underbar serie!!! Fortsätt med det du gör. Du gör det grymt bra!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Från soldat till erövrare är nog den i särklass bästa novellen jag läst. Jag sträckläste. Mycket bra språk och en förträfflig fantasi. :)
Granis