Manlig upprättelse
Författare: melancholius Datum: 2014-09-27 21:23:07
Kategori: Heterosex och Fetish
Läst:
13 895 gånger
Betyg: 3.1 (10 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Manlig upprättelse
Det skulle komma att stå mig dyrt, alldeles ofattbart dyrt. Jag är ingen ond människa, det jag bedyra, men karaktären är måhända litet svag.
--- ~ ----- ~ ------- ~ ----- ~ ---
Den där smällkalla januaridagen 1994 hemsöker mig varje dag och framförallt, var eviga natt. Nu ligger jag här i mörkret och försöker skriva av mig ångesten. Ensam som få.
Det skulle ha blivit en fullkomligt normal afterwork, som vanligt sista fredagen i månaden. Afterwork hette det nog inte på den tiden förresten, "träffas och käka lite efter jobbet" sa vi. Hela min avdelning på företaget inbjudna, men där enbart järngänget brukade komma med.
En nyöppnad amerikansk restaurang av typen "burgers and ribs" blev aftonens val, lämpligt nog på gångavstånd från vår kontorsbyggnad. Jag minns tydligt den uppsluppna stämningen när vi, ett femtontal kollegor, släntrade över parken i sakta mak ivrigt diskuterandes vad som skulle ätas och viktigast av allt - drickas.
Extra uppsluppen var jag denna kväll eftersom Jeanette skulle hänga med. Hon hade bara varit med en gång tidigare och den gången givit mig en och annan menande blick. Eller så kanske det bara var inbillning? I jobbet hade vi ingenting direkt med varandra att göra och på kontoret var det som om hon aldrig såg mig. Men nu kanske något kunde hända?
Hennes person intresserade mig mycket. Strikt och professionell i alla lägen. Strama kläder av typen "businesskvinna i 30-årsåldern" och en hållning och karisma som utstrålade självsäkerhet, oberoende och integritet. Till detta det faktum att ingen tycktes veta något om hennes privatliv. Jag hade, lite i förbifarten, droppat frågor om henne till arbetskamraterna men de hade heller ingen aning om någonting. Spännande och en smula mystiskt.
--- ~ ----- ~ ------- ~ ----- ~ ---
När vi anlände till restaurangen var Jeanette redan på plats och satt vid ena kortändan av det bokade långbordet. Utan att tränga mig gled jag elegant men beslutsamt förbi Mats och Rebecka som också kommit dit tidigare och nu stod mitt i en avspänd konversation.
Jeanette gav mig en nästintill omärklig nick till hälsning när jag satte mig på stolen bredvid hennes. Den välstrukna skjortan som vanligt knäppt hela vägen upp, nästan som om hon bara var på en kort paus och snart skulle tillbaka till sitt skrivbord. Det enda som verkligen indikerade något annat var det rejäla glas skummande Guiness hon hade framför sig.
Middagen förlöpte utan att hon gav mig en endaste blick. Desserten likaså. Pratade inte med någon och de andra tycktes inte heller ta notis om henne. Men öl kunde människan dricka, det var uppenbart. Den ena efter den andra försvann obehindrat ned i en allt flammigare hals.
Själv hade jag också fått i mig försvarliga mängder och började nu känna mig varm och skönt oblyg. En gryende pilskhet låg också och lurade i bakgrunden. När modet tillslut nått kritisk massa utbrast jag halvhögt "Får jag bjuda på något lite finare att dricka, kära kollega?" Denna löjligt formulerade fråga triggade Jeanette att börja till slut börja tala, för första gången denna afton. Rösten var fokuserad och mycket tydlig, men ändå så lågmäld att bara jag kunde höra i den stimmiga miljön.
"Nej du, det vill jag inte. Verkligen inte." Ögonen kalla och vassa. "Du är en sån där pajas som tror att du kan erbjuda någonting, att du faktiskt har betydelse." Här gjorde hon en liten paus för att finna nästa formulering, smakade liksom på de syrliga orden i sin stängda mun. "Breaking news; det är du inte. Jag har känt dina slemmiga blickar i korridoren, i fikarummet vid hissen. De äcklar mig. Du äcklar mig. Ingen kvinna med fungerande syn, hörsel och förstånd skulle någonsin få för sig att frivilligt ägna en endaste minut åt ditt sällskap, det torde stå utom allt rimligt tvivel."
Jag trodde knappt mina öron. Rodnade häftigt. De andra runt bordet konverserade livligt helt utan att veta vilken förgörande sågning som pågick där vid kortändan. "Om du tror att jag är något undantag så måste du, om möjligt, vara en avsevärt större idiot än du ser ut att vara. Jag skulle hellre slänga mig från Kaknästornet än att låta min liljevita hy komma i kontakt med din. Du är ingen man, saknar alla maskulina attribut. En mes, en nolla."
Så nickade hon snett över bordet mot Peter, en av våra projektledare. Bredaxlad och liksom stor på det hela taget. "Där har du en man, en vacker och viril man som har allt du inte har och jag tänker göra vad som står i min makt för att få knulla honom redan i natt. Och du, din värdelösa vekling, tycker jag ska tänka på oss när du lägger dig ensam och patetisk i din kalla säng. Föreställ dig hur jag kastas omkull och vettlöst knullas sönder och samman av Peters stålhårda kuk. Hur jag exploderar i extatiska orgasmer, bara av sättet hans händer tar i mig, av hans blotta doft. Hur han fyller mig med kraftfull och livsdoftande säd. Dra sen i ditt patetiska lilla halvstånd och överväldigas av insikten att din usla existens är totalt onödig. Ett evolutionärt misstag."
Här klarade jag inte av att ta emot mer. Allting började snurra och jag fick inte ned någon luft i lungorna. Slängde en tusenlapp på bordet, mumlade något ursäktande till övriga gänget och halvsprang vinglande mot utgången. Väl ute i friska luften kom gråten. Alkoholen gjorde säkert sitt till också, men kontrasten blev helt enkelt för mycket för mig. Jag hade på fullaste allvar trott att jag hade en chans med denna dam, förvisso liten men dock. Istället; några av de hårdaste ord en man kan få höra.
Luften var så kall att det sved i kinderna, särskilt där mina tårar forsade ner. Passande och poetiskt på något vis. Men när jag i mitt ömkliga tillstånd, efter cirka tjugo minuters promenad nått fram till Hötorget så väcktes ändå något inom mig. En svag antydan till glöd. Inte hämndbegär direkt, men en omedelbar längtan efter upprättelse. "Du är en man, en ståtlig och stark man" ekade det försiktigt i mitt arma huvud. Jag trodde inte riktigt på det just där och då, men det var första steget mot ett helande.
--- ~ ----- ~ ------- ~ ----- ~ ---
Jag sov bort hela helgen, åt knappt någonting och gick inte ut en endaste gång. Klarade inte av att möta några blickar, framförallt inte från kvinnor. Detaljerade och verklighetstrogna drömmar plågade mitt sinne;
Jag står i skuggorna vid sidan av en stor dubbelsäng. Peter stormknullar Jeanettes kåtslaskiga fitta med likgiltig min, hon nästan sjunger av den intensiva njutningen. När han med ett vrål tömmer sig i henne och drar sig ur får de syn på mig. Jeanette ligger svettig och rödmosig kvar med särade ben och Peters stora kuk börjar sakta att slakna. "Jaha, så du är fortfarande i livet?" väser hon spydigt fram. Jag stirrar som ett fån på hennes underliv, totalt nedsmetat av manlig utlösning. Jag vaknar kallsvettig.
På måndagmorgonen sjukanmälde jag mig och förstod faktiskt inte hur jag någonsin skulle lyckas visa mig på jobbet igen, i vilket fall inte så länge hon jobbade kvar. Hur kan man rentvå sig själv från sådana hemska anklagelser, att få sin manlighet totalt underkänd?
Efter en vecka av zombieliknande tillvaro hemma i lägenheten var jag tvungen att släpa mig till kontoret. Den första person som jag stöter på i receptionen är... naturligtvis Jeanette. Hon tittar på mig som om jag var något katten släpat in och går kallt förbi, utan ett ord. Känner mig lika kaxig som en femåring som kissat på sig.
Ingenting blir gjort på hela dagen, koncentrationen är helt satt ur spel. Jag äter lunch på egen hand och håller mig sedan på mitt rum med dörren stängd. Går tidigt. Ser i ögonvrån på vägen ut hur Peter och Jeanette står vid kaffemaskinen och ser på varandra. På det där sättet man bara ser på varandra om man har ... Jag mår illa.
--- ~ ----- ~ ------- ~ ----- ~ ---
Några veckor senare får jag en oväntad löneförhöjning. Lika delar beröm och uppmuntran lyder chefens motivering. En gnutta självförtroende återvänder och på kvällen får jag för mig att fira detta alldeles på egen hand. Går på en svindyr restaurang och slösar friskt bort flera tusenlappar på mat, dryck och överdriven dricks. Trivsamt.
På promenaden mot hemkvarteren tar jag en liten genväg, avsides från de vanliga stora stråken i city. Befinner mig helt plötsligt på en märklig smal och kort bakgata där jag aldrig gått förut med företrädesvis låga gulputsade hus, sannolikt från 1700-talet.
Mitt på gatstumpen blinkar kvarterets enda riktiga ljuskälla från en av de gamla fasaderna, en röd skylt med snirkliga neonbokstäver. "Club Sin" står det; en porrklubb! Innan jag hunnit fundera vidare över saken har jag gått in genom den tunga svarta metalldörren och står i en liten foajé med övervägande röda färger. Draperier, soffor och heltäckningsmatta - allt går i mörka vinröda nyanser.
"God afton och välkommen!" En kvinna i 50-årsåldern dyker upp bakom en pulpetliknande disk. "Har du varit här förut? Vet du hur det fungerar?" frågar värdinnan vänligt. Hon har en svart dräkt på sig med kortkort kjol och en figursydd kavaj. Hårt sminkad och nätstrumpbyxor. "Neeej, eh... nä, ..." svarar jag förläget. "Följ med mig" säger hon glatt och bestämt när jag avlagt entréavgiften på tusen riksdaler.
Inte nog med att jag aldrig varit här tidigare, jag har aldrig bevistat ett dylikt ställe och känner mig en smula nervös. Vi passerar genom en vindlande korridor med en mängd små utvikningar, alla med draperier av tjockt sammetstyg som man kan dra för. I varje liten smatt står en röd skinnfåtölj och ett litet bord med pappersservetter på.
Till slut kommer vi in i en större lokal med välvt tak och en liten scen. Tre unga kvinnor sitter på scenkanten och studsar snabbt upp när värdinnan påannonserar min ankomst. Inga andra gäster syns till. "Se nu till att slappna av och ha det riktigt trevligt" säger värdinnan och skjuter menande fram en skinnfåtölj av samma typ som de jag såg på vägen in.
Jag slår mig ned i den mjuka stolen och lite soft jazz börjar ljuda ur osynliga högtalare. En mörkhårig smal kvinna, den kortaste av dem, ålar upp på estraden och börjar röra sig förföriskt till musiken med blicken fixerad på mig. Hon har silverfärgade underkläder gjorda av något slags syntetmaterial på sig som smiter åt ordentligt. Kroppskontrollen är total. En discokula och röda små strålkastare bidrar till en sensuell stämning. Hon svingar sig ledigt runt den metallstång som är monterad mitt på scenen och fastsatt i taket. Hon måste ha sysslat med gymnastik eller akrobatik på elitnivå, gissar jag.
Behån knäpps upp med svepande rörelser och kastas så småningom åt mitt håll. Brösten är inte så stora men ser i gengäld otroligt fasta ut. Små uppnosiga, mörka och styva bröstvårtor pockar på uppmärksamhet. Under de silvriga hotpantsen har hon minimala stringtrosor visar det sig, även dessa i samma material. Hon lägger sig på rygg och särar långsamt på benen. En tydlig skåra framträder genom den tunna, tighta trosfronten. Jag är med ens ordentligt kåt.
När hon är klar och mina tafatta applåder tystnat kommer de fram alla tre. "Vill du ha en privatföreställning?" frågar en lång rödhårig tjej. Privatföreställning tänker jag, var inte detta privat nog? Hon kan uppenbarligen läsa tankar: "Du får mer av allt och mer nära... mysigt" säger hon med sängkammarröst.
Jag faller återigen offer för undermedvetet handlande. Jag väljer den kvinna som nyss dansade och hon visar mig in ett av de små rummen vi passerade på vägen in. Hon puttar skämtsamt ned mig i fåtöljen och sätter på musik, hårdare och tyngre tongångar än nyss.
Så ger hon mig en häpnadsväckande upplevelse. Inom några minuter är hon helnaken, så när som på stay-ups och pumps. Hon sätter sig på det lilla bordet framför mig och särar på benen, mitt framför näsan på mig. Smeker sin klitoris, drar retsamt i blygdläpparna och fingerknullar sig själv. Hon är glittrande våt.
Så kommer hon utan förvarning fram och slår sig ned i mitt knä. Börjar gnida sitt nakna sköte mot mitt påklädda. De pikanta brösten stryker mot mitt ansikte. Kuken har uppnått full storlek och förmodligen lite till. Skaftet hamnar precis mellan hennes fylliga fittläppar, hon juckar långsamt fram och åter. Det är vansinnigt skönt.
När jag trodde att det inte kunde bli bättre så börjar hon knäppa upp mina jeans och drar ned dem en bit. "Förlåt, men det skaver så" viskar hon hest med en trulig min. Så fortsätter hon med sitt ljuvliga gnidande, nu med bara det tunna mjuka bomullstyget i mina kalsonger mellan hennes hål och mitt ollon.
Hon doftar verkligen syndigt också. Exklusiv parfym, lite svett och lite tobak. Ja, anar man inte till och med en syrlig lukt av våt fitta också? Det blir för mycket för mig och det svartnar för ögonen. Ejakulationen pumpas rakt ut i mina boxershorts och hon drar sig vant undan, bara en liten bit, för att inte få någon sädesvätska mellan sina ben.
Jag är helt darrig och känner en lätt skam krypa fram genom kroppen. Så här är jag väl ändå inte uppfostrad? Hon läser mig som en öppen bok och ger mig en lugnande och avdramatiserande kram. "Tack så mycket, det var jättetrevligt. Hoppas vi ses snart igen."
När jag efter ett par minuter åter är på promenad hemåt känns hela livet underbart igen. Jag är femtusen kronor fattigare, men det var det absolut värt. Jag tänker bara på nästa gång jag ska få gå tillbaka dit igen.
--- ~ ----- ~ ------- ~ ----- ~ ---
Jag besöker den lilla klubben många gånger den följande månaden. Det kostar en hel del, men håller batterierna laddade och ger lustigt nog också upphov till ett växande självförtroende. Att sitta i stela och torftiga avdelningsmöten, dessutom ofta i Jeanettes olycksbådande närvaro, blir lite lättare när man tänker på vad som väntar om några timmar.
Jag provar ett par andra dansöser än den första, men återkommer ständigt till den sistnämnda. Hon kallar sig Mina och är verkligen sanslöst bra på att dansa och föra sig, en virtuos. Det mjuka och vänliga bemötandet i kombination med en naturlig kropp, fri från implantat, tilltalar också mitt kynne.
Det blir oundvikligen så att gränserna flyttas fram en aning under alla dessa gånger. När man börjar känna sig hemtam och van vid situationen vill man lite mer. Minas regler är outtalade, men tydliga. När jag börjar smeka hennes bröst låter hon mig hållas en stund, rumpa och lår likaså. Men, när jag nalkas det heligaste blir hon bestämd och lyfter bryskt bort min hand. Kalsonger måste alltid behållas på.
Så en gång, jag vet inte vilken i ordningen, händer något. Ytterst subtilt skall tilläggas, men ändå påtagligt. Mina har som vanligt satt sig i mitt knä med ryggen mot mig, redo för action. Håret är för ovanlighetens skull uppsatt i en slarvig knut och för första gången lägger jag märke till hennes nacke. Den är slank och går i en vacker rundning över i de feminina axlarna på var sida. Minimala fjun avtecknar sig i motljuset från en spotlight och en liten diskret tatuering syns på sidan.
Istället för att hungrigt omsluta brösten med händerna låter jag fingrarna fjäderlätt vandra från svanken, upp på vardera sida av ryggraden tills det att jag når nacken. Jag saktar av och låter naglarna rispa den känsliga huden, fortfarande mycket lätt men distinkt. Mina rycker till och drar märkbart efter andan, gåshud sprider sig över hela den kvinnliga kroppen.
Hon är påverkad av min beröring på ett sätt som jag aldrig märkt att hon blivit förut och förmodligen har jag nu passerat någon annan slags gräns av mer privat karaktär. Hennes närvaro i stunden och medvetenhet om vad som sker tycks ha mångfaldigats. Den svala distansen är, om inte borta så i alla fall minskad. Hennes gnidande kroppsrörelser fulla av vibrerande energi. Jag älskar det.
Naturligtvis är en kvinna en kvinna, varken mer eller mindre, så även en strippa. En biologisk varelse som är programmerad att reagera positivt på manlig beröring, det gynnar säkert vår art i längden. Men strippdansösen vill freda sig, skapa spärrar. Hon projicerar sin nakna kropp och kunden konsumerar, han griper girigt och egoistiskt i det delikata hullet och ständigt på väg mot de förbjudna zonerna - det är lätt att förhålla sig till. Den genuina och generösa smekningen förmodligen avsevärt svårare i detta hänseende.
Jag låter bli att spruta denna gång och när vi är klara är Mina stirrig. Blicken flackar och hon rafsar hastigt ihop avkastade spetsplagg från golvet. Jag får förvisso en kram som vanligt, men den är både kortare och mer innerlig än förut. Hon säger inte heller hej när jag går.
Jag ligger senare på kvällen i soffan och onanerar, samtidigt som jag bearbetar dagens erfarenheter. Det står slutligen klart för mig.
Upprättelsen: att kåta upp den som normalt sett bara kåtar upp. Det är en stor utmaning, men ska gå, för allt vad min manlighet är värd.
--- ~ ----- ~ ------- ~ ----- ~ ---
Nästföljande gång är hon inte där, fastän klubbens telefonsvarare tydligt anger henne som artist för dagen. Inte heller vid andra försöket ett par dagar senare är hon där. Jag provar att ta en privatshow med en av de silikonpumpade blondiner som bjuds istället. Det är stelt och tråkigt. Som en stripprobot. Läppar och bröst är kantigt svullna på ett onaturligt sätt, de inre blygdläpparna ser ut att vara förminskade på kirurgisk väg. Plastigt.
En dryg månad tog det tills hon var tillbaka, Mina. När jag kom in i det allmänna stripprummet med scenen, denna kväll ovanligt full av gäster, försökte hon undvika min blick. Jag närmade mig långsamt i allt snävare cirklar. Jag var nervös, men skulle göra allt i min makt för att inte röja detta faktum.
Efter en timme av smygande och tassande lade jag en hand på hennes axel och nickade i riktning mot privatbåsen. Hon nekade inte, men såg avvaktande ut. Under privatshowen så dröjde det länge innan hon kom fram till mig för närkontakt. När den vackra men spända kroppen väl satt hos mig började jag sakta initiera min bearbetning.
Mjuka smekningar på rygg, nacke, överarmar och sidor. Mina stel som en pinne. När de två låtarna spelat klart på ljudanläggningen lade jag fram ett par tusenlappar till så att samvaron kunde fortsätta. Jag fortsatte med att närma mig hennes händer, lät mina fingrar leka med hennes.
När vi hållit på så i en kvart intensifierade jag behandlingen. Mina händer är ovanligt starka av naturen och jag lade dem om hennes vrister och kramade till ordentligt, för att ge prov på min kraft. Drog sedan hela hennes lekamen mot min i en passionerad omfamning. Sedan gick jag över till det riktigt tunga artilleriet. Nafsade henne försiktigt med tänderna på halsen, precis under ena örat. Överöste hela området med kyssar. Den stackars Mina föll offer för en ömsint smektäkt.
När musiken tystnat blev vi sittande i samma intima ställning en bra stund. Det var knäpptyst i det lilla avskilda utrymmet och det enda som hördes var ett svagt sus från ventilationen och den uppjagade andningen från oss båda. Pärlor av svett ilade ned mellan hennes skulderblad, benen och armarna darrade svagt. Min erektion var obeveklig.
Mina lämnade långsamt rummet med ansiktet bortvänt från mig utan att ta med sig några klädesplagg, kanske i ett försök att behålla en värdighet. Jag försökte att bakifrån iaktta eventuella resultat så gott det gick, men det var inte så lätt i den skumma belysningen. Men, precis när hon drog undan förhänget så såg jag i belysningen utifrån att könsdelarna var ordentligt svullna och inte riktigt tycktes få plats mellan lår och skinkor. Triumf!
Samvetet svävade en aning när jag lämnade det syndiga etablissemanget denna gång. Jag försökte intala mig själv att Mina visserligen enbart gör detta för pengar, men att hon skulle vara tacksam om det samtidigt blev lite mysigt för henne också. Så var dock sannolikt inte fallet...
--- ~ ----- ~ ------- ~ ----- ~ ---
Två hela år förlöpte. Jag besökte under denna period klubben ett par gånger i månaden, enbart med den mörkhåriga Mina som mål. Tillämpade samma strategi varje gång: allt för hennes presumtiva njutning. Hon hade slutat tala med mig, stum som en mussla. Att hon tillät detta hade naturligtvis med pengarna att göra. Jag var en kassatjur av rang och totalt fick hon säkert ihop 300 000, enbart på mina besök.
Under de sista månaderna var jag alldeles extra generös, lämnade till och med en extra tusenlapp i dricks när jag gick och fick därför spontant en jättekram och ett soligt leende, något som inte hänt på mycket länge. Nu var hon snart fast i nätet tänkte jag stilla.
Och kramandet blev därefter centralt. Varje gång som vi gått in i det lilla privatbåset och dragit för draperiet fick jag en kram, och innan jag gick likaså. Jag började till och med att föra bok över kramarna och graderade dem efter en egenkonstruerad skala;
Hur länge varar kramen? Hur intensiv är den? Låter hon en hand dröja kvar efter att omfamningen släppt? Hur placerar hon sitt huvud, bort från mig eller kind mot kind?
När man tänker på detta i efterhand framstår det som patetiskt och sjukt, vilket det kanske också var. Men då var det målmedvetenheten som styrde mig, mitt sargade självförtroende som behövde omvårdnad. Jag gjorde mitt allra bästa.
--- ~ ----- ~ ------- ~ ----- ~ ---
Sista gången, vändpunkten, fredagen den 8/3 1996. Internationella kvinnodagen - vilken ironi!
Jag kom dit en halvtimme innan klubben skulle stänga för natten. Inga andra gäster kvar och förutom Mina bara en till tjej. De hade nog inte räknat med fler besökare den dagen för mysbelysnigen var avslagen till förmån för vanliga lampor och de två unga kvinnorna hade på sig mjukisbyxor istället för de sedvanliga porrkläderna.
Hon tilltalar mig för första gången på två år; "Gå in så länge så kommer jag". Jag har lagt fram en rejäl sedelbunt på det lilla bordet och står nervöst och väntar. Så kommer hon in och jag får min välkomstkram. Full poäng i de flesta kategorier, enligt mitt ovan nämnda system. Hon tar pengarna och lägger i sin lilla handväska och drar igång musiken på CD-spelaren. Ingen hårdrock eller tunga synthbasar som det alltid varit, utan en mjuk instrumental ballad.
Mina står och dansar, innerligt och svepande, helt inne i den sensuella låten. Hon kommer fram och lägger armarna om min hals, skjuter fram brösten och suckar lätt. En långsam lapdance tar vid. Jag smeker och kysser, tar min tid, och låtarna är långa.
När hon till slut, utan en tråd på kroppen sitter med sitt söta huvud bakåtlutat mot min axel slår det slint. Jag tappar mitt disciplinerade fokus. Vi har under all denna tid byggt upp en spänning, en damm som nu ska brista. Det är inget annat än ett två år långt förspel som får sin effekt.
Hon har benen lätt särade och smeker sig själv. Jag för min hand längs med hennes arm tills jag når utsidan av hennes fingrar, bara någon centimeter från det heligaste. Så drar hon undan handen och jag låter min, oändligt sakta sjunka ned, tills jag når det mjuka där nere.
Jag låter långfingrets topp åka kana ned mellan hennes varma skinnflikar. Det är vått och slemmigt och efter en liten stund är jag inne i hennes silkeslena öppning. Jag får hållas. Hon jämrar sig svagt och suckar tungt, vänder sitt huvud mot mig och våra läppar snuddar för ett ögonblick vid varandra.
Efter ett par minuters smekande börjar hennes lår att darra häftigt och andningen blir kortare och grundare. Ackompanjerat av gnyende stön väller orgasmen fram genom hennes skälvande kropp. Men suckarna och stönen i efterdyningarna övergår i snyftningar och innan jag fattat vad som händer har hon gråtande sprungit ut.
Jag följer efter ut i det stora rummet men hon är borta. Hennes kvinnliga kollega kommer sättandes från ena hörnet av lokalen och anletsdragen är förvridna av vrede. "Din jävel!" vrålar hon. "Jag visste väl att du var ett svin!" Med minimala marginaler lyckas jag passera mellan scenkanten och den ilskna strippan, en hårsmån från en stenhård stilettklacksbeklädd spark.
Jag stannar inte förrän jag kommit fram till T-Centralen, efter nästan 10 minuters adrenalindriven vansinneslöpning. Det smakar blod i munnen och jag hostar okontrollerat, inser att min upprättelse nu är ett faktum och att jag aldrig kan besöka klubben igen. Att jag nog aldrig får se Mina igen. Två väktare tittar misstänksamt på mig när jag förtvivlat sjunker ned på knä och kräks.
--- ~ ----- ~ ------- ~ ----- ~ ---
Historien kunde ha tagit slut här, men det gör den dessvärre inte.
Episoden med Jeanette glider sakta ur mitt medvetande och hon slutar på företaget, flyttar till Tyskland tror någon, men i vanlig ordning är det ingen som vet säkert. Saken i någon mening utagerad.
Men den lilla stripteasedansösen Mina kan jag inte få ur mitt huvud, känslor och funderingar stångas blodiga. Hon som hade oturen att bli ett verktyg i mitt psykologiska spel. Vem är hon? Kommer jag att få se henne igen? Kan hon förlåta mig? Hon dyker upp i mina drömmar och jag kan nästan känna värmen från hennes närvaro i sängen när jag vaknar. Måste få kontakt!
Att gå till klubben eller närma sig någon annan av de anställda finns inte på kartan. Jag ringer dagligen till klubbens telefonsvarare för att höra om hon jobbar, och det är alltmer sällan. Min första mobiltelefon används flitigt till detta. De gånger hon faktiskt är där uppehåller jag mig i närområdet i fåfängt hopp om att få stöta på henne på väg dit eller hem, men det ger självfallet ingenting.
Tre månader efter katastrofen sitter jag på Södermalmstorg i en försiktig försommarvärme och äter strömming från den lilla kiosken. Klockan är halv elva och mörkret har precis fallit. Telefonen ringer, okänt nummer.
"Ja hallå, det var Gustaf här" svarar jag, med lite potatismos kvar i munnen. Någon sitter i andra änden, men det är tyst. "Ja, hallå?" Andetag hörs - en kvinna. Hon andas in lite djupare, som för att säga något, men hejdar sig. Jag är på väg att lägga på, men hejdar mig också. "Jo, det är så att..." säger en välbekant röst över linjen. "Det är Mina. Jag behöver prata med dig..."
Jag blir alldeles varm i bröstet, sedan alldeles kall. Vad händer här egentligen? Hur har hon fått tag i mitt nummer? Telefonsvararen på klubben så klart! Jag har ju ringt varje dag och numret var nog lätt att ta reda på. "Jaha, ... ja." Stammar jag till svar. "Var är du?" frågar hon bestämt. "I stan, på Slussen" svarar jag sanningsenligt. "Kan du komma hit?" undrar Mina med än mer beslutsam stämma. "Nu?" replikerar jag.
--- ~ ----- ~ ------- ~ ----- ~ ---
Jag sitter i en taxi på väg ut från stan, riktning nordväst. Det har börjat regna och klockan är snart midnatt. Taxichauffören är på prathumör och frågar glatt om mitt jobb och allt mellan himmel och jord. Jag muttrar otydliga svar och skruvar nervöst på mig. Vad ska hända? Svetten rinner på ryggen och jag kramar krampaktigt om en vinflaska som jag hämtade hemma innan jag åkte. Att komma tomhänt känns inte som en bra idé i detta läge.
Adressen hon angivit ligger i Bålsta, eller rättare sagt en bra bit utanför. Vi fastnar i en kö på E18, någon slags vägarbete tillåter bara ett öppet körfält. Taxametern står redan på 700 spänn. Jag får panik och vill för ett ögonblick öppna bildörren och bara fly rakt ut i mörkret, men sitter alltjämt kvar.
Efter en bra stund när vi äntligen passerat tätorten Bålsta, en gång utnämnd till landets fulaste, svänger vi av på en mindre avfart och kommer ut på riktiga bonnvischan. Ingen gatubelysning och knappt någon mötande trafik. Regnet har ökat i styrka och det vräker ned över vindrutan. Vindrutetorkarna för en ojämn kamp mot vattenmassorna. Bondgårdar och ensliga stugor passeras, det lyser i några av fönstren och jag undrar vad de som bor där har för bekymmer.
Efter ytterligare fem minuters färd på en liten grusväg stannar ekipaget. "Framme" konstaterar föraren torrt. Jag betalar min dyraste taxinota någonsin och lägger dessutom till en ordentlig dricks vilket ger upphov till påtaglig glädje. Jag stiger ur bilen och står med ben som knappt bär mig. Regnet är ljummet och skönt mot ansiktet, ser de röda bakljusen på taxin långsamt försvinna i mörkret längs vägen. Det är tyst sånär som på regnets smattrande.
Dörren till det lilla huset öppnas inom kort och där står en kortväxt figur med mörkt hår och mysdress på, bredvid henne en liten upphetsad jycke av någon okänd ras. Kanske en spets. Jag stiger med tvekande steg in och hon flyger ögonblickligen om halsen på mig, gråtandes. När hon slutligen lugnar sig och släpper mig ur sitt järngrepp kan jag åter andas, nästan normalt.
Vi sitter i den vita pösiga skinnsoffan i Minas minimala vardagsrum. Vinet är snart slut, tydligen var vi törstiga båda två. Vi pratar i över två timmar, eller det är mest hon som sköter snacket. Ett och annat blir klart för mig. Hon är kär... i mig, vilket är omöjligt. Vi känner ju inte varandra, vet ingenting om varandra. Det funkar inte så, försöker jag förklara. En förtvivlad gråt börjar igen. Vad jag själv känner vet jag inte, det är kaos uppe i huvudknoppen.
Instinktivt håller jag om den hulkande lilla varelsen för att trösta och hon svarar med en kyss, den mest känsloladdade kyss en människa kan uppbåda. Jag blir yr. Hennes tårar vill inte sluta och hon smakar sött av Mina, lite surt av vinet och salt av vätskan som strömmar ned från ögonen.
Det ena leder, som det heter, till det andra. Jag drar av hennes grå luvtröja och hon hjälper till med BH:n, min teknik är rostig. Hon klänger på mig med vild frenesi och snart är vi båda nakna. Jag får åter skåda de vackra små brösten, men nu i en helt ny kontext. Huset är svalt och hon tar min hand och drar mig med in i sovrummet.
Hon trycker häftigt ned mig på sängkanten, tar min kuk i munnen och suger koncentrerat, smeker ömt min pung och insidan av låren. Jag har inte kommit på flera veckor, nästan en månad, och är oroväckande känslig. De bekanta ilningarna redan på väg. Jag smeker hennes bröst, rygg och huvud. Regnet smattrar högljutt mot rutan. Det borde ha börjat ljusna nu, men är på grund av väderleken fortfarande svart som i en säck.
Hon lägger sig ned på sängen, särar sina ben och bjuder in min tunga till ett vått möte. Jag slickar med breda tag över hela den rodnande uppsvällda vulvan. Den smakar, precis som hennes mun lite sött, lite surt och lite salt. Inom några minuter tippar hon över orgasmens rand, skriker ut njutningen och välbehaget så att det slår lock för öronen.
När mitt ollon tränger in mellan svullna våta blygdläppar drabbas jag av rädsla, rädsla inför den emotionella intensitet som i denna stund infinner sig i hennes blick. En svartsjälad och possessiv sådan. Hon håller mig i ett enormt fast grepp, tänk att en sådan liten människa kan vara så stark. Jag stöter och drar tillbaka och välsignar denna ljuvligt trånga fitta, den suger och masserar kraftfullt om mitt skaft.
Sperman rusar ut ur min kukmynning och rakt upp i hennes oskyddade slidkanal. Jag juckar avstannande för att få ut det sista av utlösningen. Vi ligger sedan kvar, jag fortfarande inuti henne och känner min slaknande manslem bada i sin egen sperma därinne i hettan.
Jag dåsar till men vaknar strax av att Mina återigen suger av mig. Än är det inte nog. Hon står på alla fyra med baken åt mitt håll, jag ser på mycket nära håll hur stora mängder sperma väller ut ur henne och ned på mitt bröst. Det gör mig hård igen och mitt känsliga penishuvud skickar snart nya orgasmiska signaler till övriga nervsystemet. Nya spermier och sädesvätska forsar fram i den glupska munnen. Hon håller sädesvätskan kvar en liten stund innan hon sväljer.
Min kuk är öm och trött, den har fått mer jobb att göra senaste timmen än på flera år. Men, inte ens detta är nog. "Jag vill känna din sperma i alla mina öppningar" förklarar min nyblivna älskarinna. Så pressar den nyknullade kvinnan ut mer kladdig säd ur sitt inre och låter den rinna ned över sin analöppning. Masserar det trånga hålet. Jag trodde inte att det var möjligt, men detta synintryck gör att den reser sig igen. Tredje gången.
Vi ligger i missionärsställningen igen, men nu är det ett tabubelagt hål som penetreras. Det är så underbart livsomvälvande skönt. Det luktar sex, fittsaft, sperma och lite stjärt. Djuriskt och smutsigt. Jag knullar hårdare och hårdare, känner den tredje uttömningen komma farandes genom sädesgångarna och faller sedan ihop, fullkomligt utmattad. Det sista jag ser är ett litet leende i Minas svettiga ansikte, hon lyser av lycka.
--- ~ ----- ~ ------- ~ ----- ~ ---
En dörr smäller igen och tunga steg närmar sig på trägolvet. Vad som sedan händer är ett töcken, men i polisförhör och rättegång skall detta komma att upprepas till leda. Mina var alltså en gift kvinna och när hennes långtradarchaffis till make oväntat kom hem, en vecka tidigare än planerat, uppskattade han inte synen som mötte honom; två människor i den äktenskapliga dubbelsängen. Den ena hans älskade fru, naken med vitgrå vätska sipprande ut ur både den vidöppna fittan och den uppmjukade analrosetten. Bredvid henne den uppenbara inkräktaren.
Handgemäng uppstod och vid någon tidpunkt i kalabaliken så tappade den storvuxne maken balansen och spräckte sin tjocka skalle mot fönsterkarmen, tydligen med en icke oansenlig hjälp på traven av undertecknad. Han avled ett par timmar senare på Uppsala akademiska sjukhus.
Mina hamnade redan samma morgon på sluten psykvårdsavdelning och jag efter avkunnad dom på Hall. Nu ligger jag här i mörkret i min cell och försöker skriva av mig ångesten. Ensam som få.
Priset jag fick betala var dyrt, alldeles ofattbart dyrt. Men, jag intalar mig att det faktiskt var värt det. Och Mina kommer att vänta på mig därute när jag gjort den tid som rättsväsendet kräver, det är jag övertygad om.
//melancholius
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Jag ber att få tacka för dessa fantastiskt fina omdömen! Det värmer att läsa dem. Angående de melankoliska inslagen så är de faktiskt (nästan) helt nödvändiga för att jag ska kunna skriva något, även om dessa förvisso inte tilltalar alla. Kontrasten mellan den sköna, uppsluppna kåtheten och det vemodiga är en fantastisk motor för fantasin.
Eder
//melancholius
Dina noveller har ofta en sorgsen ton men de griper verkligen tag i mig som läsare.
Är väldigt imponerad av hur rått och avskalade dina beskrivningar är utan att för den delen sakna mänsklighet och värme.
Mighty
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Oj, du har lyckats ge personlighet åt huvudpersonen, och har begåvats med fantasi och originalitet! Mer fascinerande än direkt upphetsande, upplevde jag, men jag menar det inte negativt. :)