Från soldat till erövrare, del 18: Bojor
Från soldat till erövrare
Del 18
"Bojor"
eller
"Per fas et nefas"
Vad i HELVETE gjorde Louise i det där rummet?! Av alla personer han väntat sig att se där, var hon den absolut sista! Tvivel, förvåning och panik tog sin plats i hans sinne. När var det inspelat? Ett par tre timmar sedan! Han spolade fram. Svor över att han inte lyckats hitta en bra placering av kameran. Det hade varit en utmaning att hitta en plats som täckte in så mycket av rummet som möjligt utan att synas. Som det var nu såg man inte trappan ordentligt och den del av rummet där den var. Han kunde se att någon kom in i rummet men inte vem. Louise vände sig mot personen som kom in. Vad som sedan hände var höljt i dunkel men kameran var inställd att sluta filma någon minut efter att ljud och rörelse upphört. Grejen var den att den inte slutade filma, trots att ingen rörde sig. Martin funderade. Ljudet! Han skruvade upp det på datorn. Det var Louise som hördes. Hon ropade på hjälp! Han kollade på klockslaget. En timme sen! Filmen upphörde en stund senare. Kunde det vara så att... att... hon var kvar?
Han smällde igen laptopen och utan vidare tvekan kastade han sig iväg. Han var snabbt på plats, fick upp luckan och gick försiktigt ned för trappan. Obehaget han känt första gången kom tillbaka, nu kryddat av den nervositet han kände över den något oförutsedda situationen.
"Hallå? Är det någon där?"
Louise lät rädd.
"Om det är du igen, släpp loss mig! Det är inget kul längre!"
Martin kikade ned. I ställningen med ringarna satt Louise fast. Naken. Synen var absurd. Hur hade det gått till? Han klev ned och visade sig.
"Martin?! Tack och lov! Hjälp mig loss!"
"Hur i helvete?" började Martin.
"Bara lossa mig!"
Han gick fram och skulle precis lossa remmarna när han stannade upp. Insikten fick honom att bli alldeles matt. Vad var han för sjuk människa egentligen? Han insåg, till sin fasa, att han fann situationen upphetsande. Hon var blottad. Helt utlämnad. För ett kort ögonblick glömde han bort att han skulle ta loss henne. Såg på henne. Gick bakom henne. Strök längs hennes höft och skinka, lite försiktigt.
"Vad gör du? Lossa mig nu?"
"Du är sexig"
"För fan Martin, sluta!"
"Det är... ganska sexigt faktiskt."
"Inte roligt. Ta loss mig nu, annars..."
"Annars vad?"
Han lät handen vandra över hennes lena, nakna hud.
"Annars vaddå?"
Hon svalde. Han smekte henne ömt.
"Du... får inte!"
"Inte vad?"
Nu började han bli lite småkåt, utöver känslan av trots och galenskap som infunnit sig. Han ställde sig tätt bakom henne. Lät händerna omfamna henne i en mjuk kram. Nafsade henne i nacken lite lätt.
"Jag ska ta loss dig. Men du är bra sexig just nu."
"Känner. Mig. Inte. Sexig." morrade Louise.
Han tog tag i hennes bröst. Smekte och kramade dom. Rullade bröstvårtorna försiktigt mellan fingertopparna. De hårdnade av behandlingen.
"Du är het älskling."
"Kalla mig inte älskling!"
Martin blev förvånad själv som sagt det. Förra gången var det hon och han hade avvisat henne rätt bryskt då. Det fick honom att komma till sans. Vad fan höll han på med?
"Förlåt! Vet inte vad som tog åt mig" mumlade han och besinnade sig och sin oförklarligt uppblossade kåthet. Han släppte taget om henne och backade.
"Ta nu loss mig!"
Rösten var nu märkbart irriterad. Otålig. Martin skulle just spänna loss henne då han såg hur det. Det blänkte om hennes ben, på insidan av låret. Han blev fundersam. Inte var det så... att hon var... kåt? Det fanns bara ett sätt att ta reda på det. Hen klev fram så han stod precis bakom henne, andades henne i nacken. Förde hennes hår åt sidan så han kunde viska henne precis bakom örat, så där så läpparna nuddade nacke och öra.
"Är du säker?"
"Vad fan tror du?!"
"Jag tror... att du kanske är... lite kåt?"
"För i helv..."
Hon han inte avsluta meningen. Martins finger i hennes sköte var oväntat men bekräftade för Martin vad han misstänkte. Hans finger formligen sögs in, halkade in när han satte det mot hennes blygdläppar. Det var vått, halt och öppet.
"Avslöjad. Jag har aldrig sett dig så här våt."
"Käften!"
"Så utelämnad. Så... kåt. Vad händer Louise? Var är den prydliga kvinnan jag mötte på tåget?"
"Sluta!"
Han lirkade lite med fingret. Det fick henne att tystna. Hon ålade sig som en mask på kroken. Han vred. Han smekte. Hon stönade. Vred sig. Han hade haft sex med henne tillräckligt mycket nu för att förstå att hon var nära en orgasm. Han glömde helt bort anledningen till att hon befann sig i rummet och i den sits hon var i. Det var något som fick honom att ryckas med i hennes oväntade kåthet. Han nafsade henne i nacken och fortsatte bearbeta det plaskvåta skötet. Det rann nästan om hans hand nu. Han log. Hon skulle inte få komma än. Han tog bort handen och tog ett steg tillbaka.
"Sluta inte!"
Nu lät hon mer desperat än tidigare. Var hotet om att inte få orgasm större än det att inte bli lösgjord? Han log. Såg sig om. Han insåg att han befann sig i en leksaksaffär utan personal. Det var bara att ta vad han ville och leka med. På måfå öppnade han en låda i en hurts. Där låg kläder av olika slag, alla med rätt kinky tema. En rånarluva får en annan effekt i ett rum fyllt med sexleksaker. Han följde sin impuls och drog på sig den svarta luvan och justerade den. Hade han inte sett en kniv någonstans förra gången han var här? Jo, där! Den var stor och överdriven. Antagligen för rollspelande. Hoppades han. Från vaktmästare till rånare på två röda. Han log innanför luvan. Bara testa lite. Se hur hon reagerade. Om hon reagerade som hon gjorde på att vara fastsatt naken, vad skulle hon inte göra nu? Han gick runt henne, så hon kunde se honom. Hon ryckte till och flämtade. Spärrade upp ögonen. Fixerade kniven med blicken.
"Vad gör du? Martin? Sluta!"
"Jag bara... testar lite."
Martin hade svårt att behålla allvaret i rösten, men det märktes inte. Han studerade henne. Tog ett steg mot henne. Instinktivt försökte hon röra sig från honom och kniven. Han närmade sig henne mer, till sist stod han öga mot öga med henne.
"Tänk vilken skillnad en luva... och en kniv kan göra."
"Ja." pep Louise.
Han drog med knivens spets längs hennes axel. Han hade vänt kniven så att eggen inte var mot hennes hud. Likväl ritade den en röd rand där den drogs. Hon spände hela sig, stålsatte sig att vara stilla. Han kände det. Med kniven i handen kände han hur han styrde hela hennes kropp intill minsta rörelse.
"Slu....tahh..."
Louise lät föga övertygande.
"Är... du säker?"
Hon svarade inte. Allt som hördes var hennes andhämtning.
"För inte finner du väl situationen upphetsande väl? En maskerad man. En kniv. Din nakna kropp. Fjättrad. Utelämnad. Till någon annans... nycker."
Fortfarande tyst. Han gick runt henne och var återigen bakom henne. Han gillade det bättre. Då såg hon honom inte. Dessutom var hennes kropp så fantastiskt fin att se på från det hållet också! I en hastig rörelse omfamnade han henne, med kniven mot hennes strupe. Hon kunde inte veta att det var den trubbiga änden som han använde. Inte för sitt liv tänkte han skada henne, men det var uppenbart att de båda lekte en lek nu. Han rycktes med.
"Jag har ju inga kläder att skära sönder..." väste han.
"Nej..." flämtade Louise.
"Så jag får hitta på något annat."
"Nej! Hjälp mig... hjälp mig..."
"Med vaddå?"
"Att... att... komma..."
"Loss?"
"Nej. Komma."
Han log. Fick ett infall. Gick till bordet med analpluggar. Louise spärrade upp ögonen när han vände med en av dom i handen.
"Nej! Du får inte! Du skulle bara våga!"
Det var precis vad han gjorde. Han lät pluggen vandra in mellan hennes ben när han återigen stod bakom henne. Smorde in den i vätan som fanns där. När han tryckte den mot hennes blygd stönade hon och tryckte sig mot den. Ett kort "åh" hörde han när han tryckte in den i hennes fitta. Om det var av njutning eller lättnad av att det inte var i baken visste han inte. Ändamålet var dock enbart för att smörja den. Han drog ur den och hon suckade igen. När han sedan drog bak den stelnade hon till.
"Nej! Inte DÄR!"
"Vill du inte?"
"Nej."
"Bra."
Med de orden tryckte han på. Sakta och försiktigt lirkade han in verktyget. Lät henne anpassa sig efter formen i lugn och ro. Ignorerade hennes protester, som blev allt mindre övertygande i tonfallet. När den till sist satt på plats flämtade hon enbart.
"Det här... är inte... värdigt."
"Verkligen inte."
Martin hade svårt att dölja förtjusningen i rösten. Han vred lite på pluggen och belönades med ett stön.
"Försiktig!"
"Annars?"
Han vred lite till. Hon pep till, flämtade. Andhämtningen var snabb nu. En hand fram, han kupade hennes venusberg. Lät fingret glida i den våta springan. Hon kved.
"Nära?"
"Mhm"
"Hur nära?"
"Mycket!"
"Vill du komma?"
"Ja!"
"Be om det!"
"Snälla. Låt mig komma!"
Martin var inte i närheten av färdig med att leka. Han funderade på om det fanns några vibratorägg i arsenalen. Det fanns det. Hennes fitta svalde det hungrigt kort därpå. Han satte sig på en pall framför henne. Studerade henne. Hon var rödflammig om kinderna och halsen och bröstkorgen. Bröstvårtorna var hårda och han såg hur insidan på hennes lår blänkte. Han fick ett infall och tog fram mobilen. Fotade henne.
"Svin!" morrade hon.
"Ett minne!" flinade han.
"Radera!"
Istället tryckte han på fjärrkontrollen till ägget. Hon skrek till, först av förvåning och sen av de känslor den vibrerande tingesten i hennes hyperkänsliga sköte förmedlade. Han stängde av direkt, rädd att ta henne över kanten. Hon flämtade. Han tog en bild till. Satt på stolen och studerade henne. Hon såg på honom med trotsig min och eld i blicken.
"Ditt jävla svin. Låt mig komma någon gång! Jag förtjänar det."
Plötsligt tyckte han lite synd om henne. Han slog på ägget. Ökade successivt hastigheten. Hon började åla sig igen. Han ökade. Såg fascinerat på hur hon obevekligt fördes mot stupet. När han slog på högsta hastigheten tippade han henne över kanten. Hon skrek till och började rycka. Skådespelet var magnifikt. Så magnifikt att han inte kunde hindra sig själv från att bara vara åskådare. Han studsade upp och slet fram kuken på väg fram mot henne. Ställde sig bakom, drog ur ägget och rände kuken i botten i en hård, djup stöt. Så gott det nu gick. Louise hade fortfarande inte landat från sin orgasm och när hans kött och blod ersatte ägget tycktes hennes orgasm ta nya tag i hennes kropp. Martin som blivit utomjordiskt upphetsad av skådespelet knullade henne som en besatt, hårt och synnerligen omilt. När hennes orgasm klingat ut och hon nästan hängde lealös i ställningen drog han sig ovilligt ur henne, hård och sprutklar. Omfamnade henne. Kysste henne. Lossade henne. Hon föll ihop i hans famn när han fick loss henne. Kort därpå hade han slitit av sig den fåniga masken och satt med henne i sitt knä. Han strök ömt en hårtest ur hennes svettiga ansikte. Hon såg på honom med blanka ögon. Sa inget.
"Jag älskar dig."
Det tog en stund innan han förstod att orden var hans egna. Hon såg på honom men sa fortfarande inget. Istället för att känna panik över orden, kände han lättnad. Han insåg det. Han erkände det. Han omfamnade det. Båda ryckte till när de hörde en röst bakom dom.
"Men så gulligt då!"
Ellie lät hånfull och road.
"Vilken föreställning!" sa hon belåtet. "Fast jag är lite besviken att du lät henne komma så fort och utan att... ta i lite mer. Du har ju ett helt rum av leksaker. Fast pluspoäng för masken och kniven, helt klart!"
Martin rös över tonen. Hon lät obehagligt belåten. Han kände sig som en skådespelare som fick beröm av regissören för sitt improviserande, bara för att inse att det ingick i manus. Han insåg att han var en bricka i hennes spel fortfarande. Det tänkte han ändra på. Frågan var bara hur. En idé började forma sig i hans huvud, soldaten inom honom började analysera situationen. Sakligt. Kallsinnigt. Systematiskt. Han viskade till Louise, försiktigt, en kort instruktion. Hon såg på honom, till hälften i samförstånd, till hälften i panik. Nickade tyst.
"Jag undrade just hur lång tid det skulle ta för dig att hitta det här rummet. Och sen när du gjort det ville jag så klart se hur snabbt du kunde vara på plats. Var har du satt kameran?"
Det förvånade inte Martin att hon hade koll. Han hade lovat sig att inte underskatta henne. Att upptäcka om någon varit inne i ett rum var enkelt. Att hon visste om kameran, det var enkelt att förstå. Hur skulle han annars kunnat komma sättandes när Louise satt fast? Han svor tyst över sin dumhet. Han borde insett att det var en fälla. Han ville emellertid inte visa henne kameran, för såg hon den skulle hon förstå att han var välförsedd. Det var ingen dussinkamera. Han satte försiktigt ned den nakna Louise på golvet och reste sig. Ellie stod vid trappan och såg på honom, roat. Det syntes dock att hon var beredd. Beredd på vad? Oklart, men hans tränade öga såg en människa som mobiliserat allt försvar som gick att uppbringa. Ta språnget om så behövdes. Eller till flykt. Hon var på sin vakt, så mycket stod klart. Det hade han nog väntat sig. Nyckeln var avledningsmanöver. Distraktion.
"Hur i helvete fick du till det här rummet? Och varför?"
Martin ville ärligt veta, men hade en baktanke. Det lättaste sättet att distrahera var att få folk prata om sådant de tycke om. Hade man byggt ett sådant här rum, var det en passion. Oavsett vad man kunde tycka om rummet som sådant. Frågan kom dock helt ur hans nyfikenhet.
"Det är en lång historia" svarade Ellie.
Hennes tonfall dröp av stolthet. Martin visste inte om han skulle vara imponerad eller rädd.
"Var är mina kläder?" avbröt Louise, som kände sig obehagligt naken helt plötsligt.
"Dom kastade jag" svarade Ellie irriterat och fortsatte "rummet är ett projekt jag hållit på med länge!"
Det var uppenbart att hon ville prata om rummet och inget annat. Martin fann det mycket lämpligt och eldade på henne med frågor av lagom nyfiken karaktär. Inte för mycket, det skulle väcka misstänksamhet. Kort därpå var Ellie inbegripen med att demonstrera rummets olika finesser. Det riktigt lös om henne, men Martin var fullt upptagen med att låtsas lyssna samtidigt som han hela tiden inväntade rätt ögonblick. Till sist infann det sig när Ellie demonstrerade vad hon kallade för "Bänken". Med ena handen i en av bojorna insåg Martin att det var dags. I det ögonblicket upphörde vaktmästaren Martin Andersson att existera. Kvar var Soldaten. Han visste att hon var stark och vältränad på flera olika sätt. I närstrid och i styrka och smidighet. Det hade han känt av. Således sparade han inte på krutet och anföll henne som om hon varit vilken fiendesoldat som helst, fullt beväpnad. Tumultet som uppstod var svårt att uppfatta för ett otränat öga men det var en kamp på liv och död. Utgången var given redan på förhand, men frågan var till vilket pris. Martin hoppades att varken han eller hon skulle ha några skador av rang. Det kritiska ögonblicket var när han skulle behöva hjälp från Louise att fjättra Ellie. Bara att ha Louise i samma rum innebar en risk, att ha henne nära utgjorde en risk för henne. Han väste fram instruktionerna. Korta, enstaviga, tydliga. Louise uppvisade en imponerande beslutsamhet och lyhördhet. Kort därpå var Ellie fjättrad. Hon morrade och ryckte i bojorna som effektivt höll henne fast, liggandes på den bänk hon just demonstrerat.
"Du sa just att du inte lämnat något åt slumpen när det gäller kvalité och material. Så varför rycka så där?"
Hon slutade rycka men slappnade inte av. Såg på honom med en blick som fick Martin att bli nervös. Förr eller senare var han tvungen att lossa henne. Han hade ingen riktig plan, annat än att han bara var tvungen att återta kontrollen, om så bara för en stund och rent fysiskt. Nu hade han verkligen kontrollen. Trodde han, innan Louise tog till orda.
"Din lilla slyna. Nu är det ombytta roller. Vi ska se hur du gillar det?"
I handen hade hon en skalpell. Martin rös vid synen av den. I de sammanhang han sett sådana hade det inte slutat väl. Han backade instinktivt undan från Louise. Hon hade emellertid inte honom i sikte. Hon la en hand på Ellies svank. Smekte hennes välformade bak. Ellie hade ett par formpassade jeans på sig, svarta stövlar och en blus. De framhävde hennes former ytterst smickrande. Martin sa inget, gjorde inget. Han såg bara på. Louise gick runt Ellie, studerade henne. Viftade hotfullt med skalpellen. Sen gick hon fram igen och började långsamt snitta upp blusen i ryggen. Tyget gav vika som smör inför en varm kniv. Omsorgsfullt strimlade Louise sönder blusen tills det inte fanns något att ta av. Bit för bit av den föll till golvet. Hon tog det extra lugnt med BH’n. När hon drog loss den sönderskurna BH'n följde brösten motvilligt lite med. Ellie morrade men sa inget. Kort därpå gick Louise på jeansen. Hon tog det mycket försiktigt. Martin kunde inte avgöra om det berodde på att hon inte ville göra Louise illa, eller om hon kort och gott ville dra ut på det. Oavsett vilket, gjorde han inte någon ansats att avbryta Louise. Kort därpå hade han två helt nakna kvinnor framför sig, så när som Ellies stövlar. Dessa verkade Louise bestämma sig för att behålla på.
"De där jeansen var skitdyra!" sa Ellie i hård ton.
"Det var min dress med, din lilla fitta!"
Martin rös till. Louise var förvandlad. Vad han hade framför sig var inte den människa han träffat på tåget. Det var något nytt. Samtidigt inte. Den mörka sida Louise hade, var minst lika outforskad som hans egen. Kanske var det därför han bara såg på. Han insåg att han behövde låta henne fortsätta. De var ändå bortom alla gränser som gick att passera, bara genom att befinna sig där de var just nu. Louise tog den nu använda buttpluggen och började arbeta in den i Ellie. Hon var inte i närheten så varsam som Martin varit, kunde han konstatera. Hon fick gå och hämta glidmedel tillslut, för Ellie gjorde absolut allt för att hindra hennes framfart med sina vältränade muskler. Trägen vinner och kort därpå satt den på plats.
"Du får inget i fittan, det är du inte värd! Om nu inte Martin vill förbarma sig."
Martin såg på Ellie. Jävlar i helvete vad läcker hon ändå var, situationen till trots. Han hindrade en impuls att vilja gå fram och ränna kuken i henne. Knulla henne på samma sätt som hon gjort där i klassrummet. Han såg på Louise, som ryckte på axlarna. Tanken på det fick honom hård.
"Du gillar ju själv att knulla fjättrade människor."
Louise såg nu uppmuntrade på Martin. Han bestämde sig. Positionerade sig över Ellies lår, tog fram sin kuk och kunde med vissa svårigheter få in den i Ellie. Det tog en stund, hon gjorde det inte lätt för honom - med det enda resultatet att det var bara skönare. Hon var trång och knep om honom. Han knullade henne sakta. Hans uteblivna utlösning från sexet med Louise närmade sig fort igen.
"Har du kul nu?" sa hon resignerat.
"Lite" svarade Martin ärligt.
Louise samlade ihop klädresterna och slängde i den sophink som fanns. Där låg hennes egna klädrester, såg hon. Hon la tillbaka skalpellen och allt annat som använts. Hon tittade roat på där Martin knullade Ellie långsamt. Såg på Ellie som just förklarade för Martin vilken jävla fitta han var. Louise insåg att något saknades. Hon började leta och fann tillslut vad hon sökte. Nu försökte Ellie göra motstånd på riktigt. En vädjande blick mot Martin och han hjälpte henne, utan att för den skull sluta knulla Ellie. Kort därpå hade Ellie munnen full. Bokstavligen talat. Syftet med prylen var just den och nu såg Ellie ordentligt fjättrad ut. Martin undrade vad nästa steg skulle bli. Till hälften nyfiket, till hälften oroat. Svaret kom direkt.
"Så. Martin. Jag är hungrig. Kom så äter vi något."
Utan att ens invänta ett svar gick hon uppför trappan. Han följde hennes slanka, kvinnliga former där de försvann upp. Några stötar till i Ellie bara, så skulle han komma! Hennes motstånd hade gjort underverk för hans kuk och samtidigt som Louise undrade om han inte skulle komma snart svarade han ärligt ja på frågan, samtidigt som han kom i Ellie. Det var en rejäl dos kände han. Han undrade stilla om den fysiska tillfredsställelsen kunde mäta sig med den mentala. Han drog ur sig ur henne och lät merparten hamna runt om och utanpå innan han motvilligt stoppade in den i overallen. Innan han gick fiskade han upp mobilen och tog en några bilder, från olika håll och avstånd. Om hon sett arg ut innan fanns det uppenbarligen mer ilska att tillgå insåg han. Han rös vid tanken på vilka krafter de fjättrat. Hon hade film på honom i motsvarande sits, det visste han så det kändes inte mer än rätt att retas tillbaka.
"Nu är vi kvitt" sa han kort.
Kort därpå föll luckan igen med en duns och entrén var återställd till städskrubb. De gick till Martins kontor under tystnad. Louise sjönk ned på en stol. Martin sjönk ned på sin. De sa inget under en lång stund. Kort därpå hade Martin hämtat ombyte åt henne. Det hade varit med viss spänning han gått in i personalbostadsdelen av huset - en plats han inte varit på särskilt mycket. Än mer spännande var det att gå in i Louises rum och plocka fram nya kläder. Lika delar spännande som förbjudet att rota bland hennes kläder. Han hade hennes medgivande, men det kändes ändå lite extra märkligt att gå igenom hennes kläder. Han dröjde kvar med handen i hennes låda för underkläder. Log. Sköt igen den utan att ta några trosor. Louise muttrade lite åt valet av kläder och bristen på trosor. Martin svarade genom att kyssa henne på kinden och kupa handen över hennes sköte. Det blidkade henne lite, uppenbarligen. Kort därpå satt de i skolmatsalen. Klockan var strax innan stängningsdags. De satt och åt under tystnad. Först när maten var slut på deras tallrikar bröt Louise tystnaden.
"Och nu då?"
Martin funderade.
"Vi måste släppa henne", fortsatte hon.
"Jag vet. Det är det jag oroar mig för."
"Hon lurade ned mig. Sa att du väntade där."
"Mhm"
"Sen gick det fort. Hon är stark."
"Jag vet", upprepade Martin.
"Varför tror du..."
"Det vet jag inte, däremot."
Han hade tänkt ta itu med Ellie efter Alva och hennes föräldrar. Nu var situationen en annan. Det material han fått från sin kompis innehöll en del om Ellie som var användbart. Inte alls av samma kaliber som det han hade på Alvas föräldrar. Det kunde dock vara värt att ta med det ned när de skulle ta loss Ellie. När de ätit klart delade de på sig. Martin avrådde Louise från att följa med när han skulle lösgöra Ellie. Motvilligt gick hon med på att inte följa med. Martin försäkrade henne om att hans mångåriga träning och erfarenhet trots allt var till viss nytta.
Han hämtade det han behövde för att, om möjligt, oskadliggöra Ellie på ett mentalt plan. Några utskrifter räckte. Med dessa i fickan tog han sig ned till Rummet igen. När han klev ned för trappen stannade han upp. Hans blod frös till is i ådrorna. Rummet var fortfarande tänt, så klart. Skillnaden var att bänken på vilken Ellie lämnats fjättrad var tom.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Denna serie är så makalöst bra. En fantastik blandning av sex och spänning! Tack oddball för det bästa jag någonsin läst!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Åh, tackar! Det var kul att höra! Det känns bra!