Kaffe smakar ännu bättre i November
Författare: melancholius Datum: 2014-09-20 17:23:27
Kategori: Heterosex och Fetish
Läst:
17 226 gånger
Betyg: 4.5 (5 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
Kaffe smakar ännu bättre i November
Sommar. Solsken, värme, glass i parken, svalkande bad, en kall öl på uteserveringen, blomster och grönska i ljumma ljusa kvällar. En ljuvlig tid... eller?
Denna svenskarnas favorit bland årstider är så alldeles förfärligt överskattad, i vilket fall om ni numera frågar undertecknad.
När de första gulnade löven faller och grå regntunga skyar åter tar makten över himlavalvet, då piggnar livsandarna till liv. Murkna och dävna dofter sprider sig i skog och mark, mörkret börjar sitt obevekliga segertåg. En känsla av att komma hem.
---
Jag är verkligen en café-besökare av rang. Få tidpunkter är dåliga för en stund på caféet. En fralla och nybryggt kaffe på morgonen som mjukstart, en 20-minuterslatte som välbehövlig paus under arbetsdagen eller en riktigt lyxig långfika en helgeftermiddag.
De är utmärkt mysiga men samtidigt neutrala platser för umgänge eller arbete, en perfekt motvikt till hemmets ensliga tristess. Och nu på 2010-talet finns de precis överallt, åtminstone i våra storstäder.
Men jag går oftast dit själv, alltid till synes djupt försjunken i en tidning eller bok. I själva verket är jag istället 100% fokuserad på omgivningen och alla människor ikring mig.
Den relativt låga ljudnivån på mina favoritställen medger en slags social voyeurism. Man kan få höra folks hela liv avhandlas i stort och smått, det gör mig upprymd och rusig av nyfikenhet. Ingen tycks någonsin märka av eller ta notis om mitt ihärdiga lystrande. Jag minns allt jag sett och hört; ansikten, röster och livsöden.
---
Hon fångade omedelbart mitt intresse. Min raka motsats i flera hänseenden. Jag - torr, klädd i grå revisorskostym, korrekt, alldagligt utseende som inte sticker ut. Hon - spirituell, högljudd, yvig och fräck med färgsprakande hårsvall och kläder. Till detta en möjlig åldersskillnad mellan oss på 20 år.
Just detta etablissemang var helt nytt för mig och låg lite utanför mina reguljära geografiska cirklar. En mördande tråkig konferens i utkanten av stan tvingade mig till en snabb reträtt in på närmaste koffeinoas. Och där satt hon alltså, vid ett bord i hörnet med en väninna, ivrigt diskuterandes något, tja, engagerande får man förmoda.
Det fanns dessvärre inga lediga bord i närheten av dem, så jag satte mig i motsatt ände av lokalen. Att höra något av vad som sades var lögn, men jag kunde inte släppa henne med blicken. Hennes energiska kroppsspråk och minspel började, helt omärkligt, att berätta en historia för mig. Och denna historia fångade mig.
Tiden både stod still och rusade fram på en och samma gång, där jag satt med en växande varm känsla i hals och bröst. Överväldigande känslor av upprymdhet fortsatte att fylla mig på vägen hem, i sängen på kvällen och till och med nästföljande morgon.
---
Varje dag satt jag sedan där efter jobbet, på det avigt belägna caféet i utkanten av stan. Jag visste inte hennes namn, eller ålder (verkligen svårbedömt, hon kunde faktiskt vara allt mellan 20 och 40), vad hon jobbar med eller kanske pluggar till. Men jag visste att hon bevistat detta ställe åtminstone en gång, en onsdagkväll i slutet av maj närmare bestämt.
Själva kaffet var sannerligen ingen succé och bakverken andades alla av fabrikstillverkning. Inredningen spretig men förvisso rätt så trivsam, även om stolarna var förbaskat obekväma. Ryggstöden liksom skar in mellan ryggkotorna. Men vad gör väl det när man sitter och väntar på en uppenbarelse.
Efter två veckor av väntan slog en förkylning till. Första dagarna tvingade jag mig dit, men när hela huvudet svullnade och tjocknade var det bara sängen som gällde. Tänk om det var just nu hon kom dit igen? Fantasin satte igång för egen maskin. Sista träffen med väninnan innan en lång resa, för att kanske aldrig återvända. Färgerna och tatueringarna... Säkert ska hon till Indien eller kanske Afrika, något färgstarkt och kulturellt utmanande land.
Tatueringar förresten, hon hade ju ett par speciella tatueringar på överarmarna. En sfinx och en grip. En förekommande kombination säkerligen, men ingalunda vanlig. Desperata bildsökningar på Google efter dessa motiv gav inte några träffar. Ja, jag försökte finna en hypotetisk nål i en ocean av hö på webben. Allt för att få tag i ledtrådar till hennes existens.
---
Skam den som ger sig.
Jag gav mig.
Fruktlösa stunder av vaktande på helspänn tröttade ut och jag blev till slut osäker på om hon verkligen existerade. Min konferenströtta skalle kanske suggererade fram en distraktion, en hägring, den där onsdagen i maj.
Men, jag fortsatte att uppsöka stamcaféerna och idka mitt lömska tidsfördriv. Sommaren sedan länge över. Dagligen en strid ström av privata, personliga detaljer översköljde mina hungriga trumhinnor, jag insöp och njöt ; så, ... plötsligt en annan röst i närheten. Glittrande och full av liv. Var?!
Den lurpassande spionen blir själv utsatt för ett listigt bakhåll. Jag vänder mig blixtsnabbt om och fastnar, fryser till. Stirrar blint som ett verkligt fån. Inför mig står en mer hänförande varelse än minnet vågat hoppas på. Och dessutom högst verklig. Jag blir till och med varse hennes doft, en doft lika kulört och vilt extravagant som hennes yttre. Violer, nypon, nässlor och ... kåda.
"Hej hej! Ser jag ut som ett spöke kanske?" En dräpande och samtidigt dråplig replik, efterföljd av ett klingande skratt. "Ja, eh... nej, det tror jag inte. Eller, nej nej. Visst inte. Absolut inte!" Ansiktet pulserar av skammens hetta, mina välstrukna brallor neddragna till anklarna. Rösten bär inte, nästan som ett nytt målbrott. Och den en gång så blyga tonårskillen i mig är med ens tillbaka. "Vilken tur då, det ser ut som om du skulle kunna tuppa av vilken sekund som helst. Well, ta're lugnt då mannen". Och så avlossade hon ännu en änglalik skrattsalva. Mitt hela nervsystem i våldsam resonans.
---
Jag kände mig blottlagd och tillintetgjord, och mer uppslukad än jag någonsin tidigare varit. "Förälskelse". Ett ord jag visserligen relaterat till i ungdomen, men nu helt tappat tron på. Var detta åter min välsignade diagnos?
Bävan och längtan är i full strid inom mig när jag med darrande händer trycker upp dörren till det lilla caféet någonstans mellan Mariatorget och Zinkensdamm. Det tog mig mer än två veckor att våga mig hit igen efter den förödande sammanstötningen sist. Blicken skannar nervöst av lokalen. Söker febrilt efter det knallröda håret, de glimmande pigga bruna ögonen och det violetta läppstiftet.
Jag ser just ingenting, ljuset är svagt i rummet och det är människor överallt. Modet sviker. Känner mig inte upplagd, inte redo för detta. Vänder mig om och går raskt mot utgången, och där är hon, vid ett litet runt bord precis bredvid dörren. Den sagolika varelsen har naturligtvis sett min entré och följt hela det enfaldiga förloppet. Historien upprepar sig.
"Ugh, blekansikte!" säger hon med gravallvarlig uppsyn och handen rest i en stram hälsningsgest. "Blir det inte något java idag?" Bedårande små smilgropar spricker sakta fram på de rosiga kinderna. "Om herrn mot förmodan skulle komma på andra tankar får han gärna slå sig ned här."
---
---
Uppbrott är väl alltid jobbiga på något sätt, men i vårt fall var det mest en befrielse. Jessica och jag, vi hade varit tillsammans sedan gymnasiet och bott ihop nästan lika länge. Vi var oskiljaktiga och älskade varandra som få, sedermera nästan som syskon. I sängkammaren tog det därför slut efter ca 10 år.
När vi var nyförälskade knullade vi som kaniner, som besatta nymfomankaniner på speed. På skoltoaletten, bakom planket vid fritidsgården, i materialrummet vid idrottshallen ja t.o.m. direkt i korridoren när undervisning pågick och det var lite lugnare där ute. Vi kunde inte heller gå på bio utan att Jessica förr eller senare smög ned en hand mellan mina ben och smekte mitt styva skaft. Vilken underbar syn att i ljuset från bioduken sedan se henne girigt slicka av sina nedsprutade fingrar.
Jessica bodde långt ut på Färingsö och på bussen satte vi oss alltid längst bak. När det var mörkt ute och vi lämnat de välupplysta vägarna och kom ut på landet lyfte hon lite på baken och krånglade långsamt och med viss möda av sig sina vita bomullstrosor. Hon stack dem i min hand och jag förde dem andäktigt till ansiktet och drog in de sötsura dunsterna. Sedan kunde jag under resten av resan låta fingrarna utforska hennes heligaste under kjolen. Utforsande fittslem sölade ned det vinröda sätet. Vi skrattade sedan så vi tjöt.
Vi låg ofta på kvällen och hetsade upp varandra med att berätta om tidigare sexuella erfarenheter. Berättelserna var kanske inte alltid helt sanningsenliga, i vilket fall inte mina, men vad gjorde det när den ungdomliga kåtheten slog nya rekord var och varannan gång.
Jessica var en tjej som tidigt tagit för sig i livet, det visste jag eftersom vi gått i samma skola sedan första klass. Redan i sexan hade hon en pojkvän, Richard, som var 4 år äldre. En enorm åldersskillnad på den tiden. Han hade uppenbarligen starka begär och behövde få utlopp för dem, vilket han definitivt också fick.
Jag hyste länge en oro för att svartsjukan skulle bli omöjlig att hantera när vi väl funnit varandra, detta då jag t.o.m. bevittnat Jessicas tidigare sexkapader i verkligheten.
T.ex. så blev Luciavakan i sjuan en riktigt blöt historia och det slutade med att merparten av våra klasskamrater däckat medan jag låg gömd och andlöst runkade under Richards säng när han råpackad knullade skiten ur en minst lika full Jessica. Men, mina svartsjukefarhågor kom på skam. Jag fann att dessa vetskaper om möjligt gjorde mig än mer attraherad av henne.
Hennes sätt att berätta om sina erövringar var så härligt retsamt och dessutom generande detaljerat. Och när hon kom till slutklämmen och beskrev fullbordandet av samlaget var det alltid med en blandning av kåthet och skam. Våldsamt eggande! Hela hennes kropp och ansikte lyste av fräck lust medan ögonen tydligt signalerade ånger och förlägenhet.
När vi efter "sagostunden" genomfört vår egen intensiva (och ofta rätt kvicka) älskogslek så brukade hon somna nästan direkt. Jag låg med spänning och väntade på att hon skulle gå ned i djupsömn så att jag kunde fortsätta äventyret på egen hand.
När de små ryckningarna i hennes späda kropp övergått i avslappnad och tung andning sträckte jag mig försiktigt ned under sängen och plockade fram min ficklampa, särskilt inhandlad för ändamålet.
Oändligt långsamt kröp jag ned mot fotändan och in under täcket. Nu var jag så uppjagad att jag knappt kunde andas, och att ligga helt och hållet under täcket gjorde inte den saken lättare. Så tände jag den kraftfulla lampan och riktade den mot min älskade flickväns nyknullade underliv. Om benen inte var tillräckligt särade fick man helt försiktigt lirka isär dem, vilket sällan var några problem.
Så låg jag där i timtal och beskådade den ljusröda vulvan och alla dess underbara attribut i stark belysning. Den högt välvda venuskullen med tunna ljusa fjun på. Skåran som i ett mjukt rundat dike börjar en liten bit ned i blygdens slänt. De brunrosa skrynkliga skinnvecken som gradvis växer i tjocklek ju längre ned man kommer. Fittläpparnas delning, som jag ofta varsamt särade lite extra på för att kunna se innanför. Den lilla blanka klitorisknappen som alltid tycktes vara lite uppsvälld. Och så självaste öppningen där min sega säd sakta började leta sig ut.
Jag låtsades att det var Richards sperma som rann där ned över det mjuka hullet. Jag kunde vid det laget inte ens vidröra kuken utan att spruta omedelbart. Så när det mesta av sädesvätskan sipprat ned mellan hennes skinkor tog jag mig försiktigt upp bredvid henne igen. Vickade mjukt hennes kropp tills hon med en lätt suck rullade över på sidan.
Vi hamnade helt naturligt i sked och nu kunde jag smeka hennes kladdiga stjärt bakifrån. Ollonet sprängande av blodfyllnad och sprutlust. Lät det med lätthet glida in i skåran och mot stjärthålet, nu helt slemmigt av min (Richards, tänker jag fortfarande) utrunna sperma.
Oändligt långsamma juck, vilka ställde stora krav på självdisciplinen, ledde efter några minuter till att den trånga ingången sakta började vidgas. En religiös upplevelse när min stolta hårdhet slutligen liksom sögs in i den tabubelagda öppningen.
Så lite snabbare och djupare rörelser, hela tiden en utlösning på vippen att skjutas ut. Jessicas andning inte längre tung utan grund och kort.
Lät handen treva ned via magen till föremålet för min nyliga beundran. Smekte först brett över hela området som var halt och ljummet. Riktade sedan in mig på den lilla styva knappen. Hon släppte ifrån sig ett jämrande stön och började nästintill omärkligt möta upp mina stötar. Nu visste jag säkert att hon var med på noterna. En kittlande uppbyggnad till ett enormt klimax, kaskad efter kaskad som vällde fram där, långt uppe i hennes varma stjärt.
---
En enda gång fick jag uppleva den simulerade händelsen på riktigt. Jag var på tjänsteresa med mitt nya jobb och vi hade nyligen flyttat in till en lägenhet i stan. På grund av en planeringsmiss avbröts resan en dag tidigare. Detta var före mobiltelefonernas tid och jag tänkte att en överraskning är väl aldrig fel. Köpte en flaska champagne på flygplatsen och begav mig hemåt i en taxi.
När jag sedermera anländer till vår adress ser jag genom köksfönstret att hon har sällskap. En lång man med blont hår, har aldrig sett honom förut. Har hon en liten fest? Nä, de tycks vara ensamma.
Den sistnämnda teorin bekräftas av att de strax därefter börjar hångla. Jag smyger till andra sidan gatan för att se bättre. Vi bor på första våningen och man kan nästan se in i hela den 30 kvadratmeter stora enrummaren genom de båda fönstren. Lyckligtvis är gatan relativt tom vid denna sena timme och jag knäpper upp byxorna under vinterrocken och inleder en avvaktande självtillfredsställelse.
När den okände mannen drar upp min sambos klänning förstår jag vad som möjligtvis väntar för min del. "Har jag ficklampan kvar i lägenheten, eller ligger den uppe på vinden?" Orden snurrar i huvudet. Han tar henne bakifrån, mot diskbänken. Klassiskt! Men jag ser dem bara från naveln och uppåt. Någon kondom tycks inte finnas med i bilden, om han inte hade den på från början vill säga, men verkar osannolikt.
De försvinner in till sänghörnan och jag ser nu bara huvuden. Ger modstulet upp alla försök att se något mer och sätter mig på en bänk vid närmaste busshållplats. Från bänken har jag uppsikt över vår port, ca 200 meter bort. Efter ca två timmar kommer mannen ut. Vad ska jag göra?! Beslutar mig efter en snabb slantsingling för att gå in direkt.
Jessica ser chockad ut, ja nästan skräckslagen, när jag stiger in. Blicken flackar. Hon är spritt språngande naken och står med benen onaturligt i kors, som en kissnödig unge. Men vad som håller på att droppa ned på golvet från henne är det inget tvivel om, sega tjocka grumliga droppar.
Hon erkänner i princip direkt och jag förklarar mig villig att ögonblickligen förlåta henne, bara hon släpper till. Nu! Mina byxor är ju redan uppknäppta och jag vräker ned henne på sängen med rocken fortfarande på. Inget förspel eller krusiduller, kuken måste in i det av främlingen uppknullade och nedsölade hålet. Efter bara någon minut brölar jag som en brunstig vildsvinsgalt. Mitt livs dittills skönaste sprut.
Jag försöker på alla möjliga sätt få henne att iscensätta något liknande igen, men det går inte. Hon skäms för mycket över sin affär och tål inte att påminnas om den. Från den punkten börjar det sakta gå utför i vårt förhållande. Ett år efter hennes otrohet genomför vi vår sista gemensamma sexakt, hon rider mig slentrianmässigt i soffan och det finns ingen som helst nerv med i bilden. Ingen av oss kommer.
---
---
Jag sänker mig med skälvande ostadiga ben ned vid det runda cafébordet, mitt emot och bara metern ifrån mig sitter objektet för merparten av min tankeverksamhet de senaste veckorna. Hon är utsökt vacker, med ett klassiskt och rent men samtidigt särpräglat utseende. Och färgkombinationerna är i sanning helt vansinniga - rött hår, violetta läppar, gröna naglar, brokiga kläder och accessoarer. Men det funkar märkligt nog ändå perfekt på henne och framstår nästan som helt naturligt. Och den där doften hon sprider. Berusande...
"Herrn tycker visst om att iaktta mänskor ordentligt" kvittrar hon vidare. Jag har tydligen misslyckats kapitalt med att sluta stirra. Undrar om det överhuvudtaget är möjligt att få ur sig ett endaste ord. Och mycket riktigt, när jag försöker så kommer ett hest och torrt kraxande ut istället. Jag sliter upp översta knappen i skjortan för att få luft. "Du borde verkligen lära dig att slappna av lite. Miriam heter jag" proklamerar hon kavat.
I flera timmar sitter vi där. Det är mest hon som pratar och under långa perioder blir det helt tyst, men hur besynnerligt det än kan låta så blir inte tystnaden jobbig. Att jag slappnar av är mycket sagt, men det känns på det hela taget bra. Spännande och bra.
Hon berättar inte särskilt mycket om sig själv men jag lyssnar uppmärksamt. Stör inte vårt flow med närgångna frågor. Helt uppenbart är dock att jag har att göra med en mycket intelligent och beläst person. Åldern är fortfarande omöjlig att avgöra. Utseende: 20-25 Intellekt: 40-45
---
"Ursäkta, men nu stänger vi för ikväll". Den blonda servitrisen viftar trött med händerna. Jag reser mig ytterst motvilligt men accepterar bistert detta faktum. Vad i hela friden ska jag göra nu? Vad ska hända härnäst? Det får inte ta slut här!
När vi kommer ut är klockan snart nio, det är fredagkväll och röster från uppsluppna sällskap hörs överallt. Men, något har hänt. Gatan och alla hus är borta. Bilar hörs, men syns inte. Trots att vi, Miriam och jag, står precis bredvid varandra kan jag knappt urskilja henne heller. En dimma av sällan skådat slag har bäddat in Stockholm från topp till tå.
November tar ut sin rätt.
Innan jag hunnit reflektera vidare över detta naturens mäktiga skådespel har hon tagit min hand. "Höstpromenad!" En elektrifierad hetta sprider sig från handen och upp genom armen.
Jag har bott i denna stadsdel i nästan två decennier men efter bara ett par kvarter, eller vad jag tror är ett par kvarter, har jag inte längre någon aning om var vi är. Allting är vitt, vitt, vitt och trots att vi befinner oss mitt i stan känns det som vi är helt ensamma. Asfalt byts så småningom mot mjukt gräs och vi går nästan rakt in i en stor svart trädstam. En park. Tantolunden? Skinnarviksparken?
---
Miriam stannar till. Släpper min hand. Tittar rakt upp. Ska hon försvinna nu? Lösas upp som det naturfenomen hon också tycks vara? Hon tittar mig sedan rakt i ögonen och låter sin brokiga kappa falla till marken. Sjalen likaså. Släpper mig inte med blicken för ett ögonblick. Knäpper upp sin grälla blus och kliver ur sina skor. Kränger av sig sina byxor.
Underkläderna står stark kontrast, de är helt svarta. Hon genomgår med ens en märklig metamorfos, från häpnadsväckande vacker till brutalt sexig. Så dyker hon utan förvarning ned på knä och med vana flinka fingrar har hon lösgjort min styva lem från sitt bomullsfängelse.
Jag har aldrig tidigare varit något fan av att mottaga oralsex, det har ibland varit småtrevligt men aldrig nått riktiga höjder. Nu; spänstiga mjuka läppar, en kraftfull och reptilsnabb tunga gör otroliga saker med mig. Det rycker och ilar ända upp i pung och prostata.
Hennes glimmande pigga bruna ögon tittar pillimariskt upp på mig med mitt benhårda penishuvud glidande ut och in i hennes varma mun. Som i en kåtdröm. Under tiden har hon vigt lyckats avlägsna bh och trosor. Kroppen är idealisk. Jag visste inte att detta var mitt ideal, förrän nu. Breda höfter och stadiga ben. Ingenting är tjockt, men allt är robust, rejält och stadigt. En slags urkvinnlighet, filosoferar jag rusigt.
Den råkalla fukten från dimman slår hårt mot min lem när hon drar sig undan. Hon lägger sig istället ned på rygg, med sin kappa som underlag. Hon doppar fingertoppen i sin fittöppning och smetar ut den slippriga vätan över hudveck och flikar. Hon suger av de droppar som fastnat på fingret och upprepar proceduren ett par gånger. Njuter av sin egen syrliga smak. Jag är trollbunden.
Om den övriga kroppen är stadig och rejäl så är könsdelarna fullkomligt enorma. Den största fitta jag någonsin sett, all pornografi inkluderad. De yttre blygdläpparna har tillsammans volymen av en mindre grapefrukt. De inre är också jättelika, men den fulla storleken visar sig först när hon drar ut dem med fingrarna. Tillsammans är de till ytan lika stora som en handflata.
Hon vinkar åt mig att komma ned till henne. Vår första kyss, smakar starkt av kvinnliga safter och svagt av kaffe. Hon tar min kuk och ledsagar den in i henne med sin hand, nästan som om hon tog mig för en oskuld. När jag omsluts av de storvuxna könsdelarna förstår jag varför hon ville assistera inträngandet. Hon är exceptionellt tight och kramar så hårt med fittmusklerna att det nästan smärtar.
Ett ljuvligt motstånd när jag pressar mig in i henne. En dubbelt ljuvlig känsla när jag drar tillbaka, kramande, sugande.
Så hörs röster, precis bakom oss. De närmar sig snabbt. Jag stelnar till men Miriam undslipper sig en djup suck och suger mig tillbaka in i henne. Rösterna kommer ännu närmare och är snart precis inpå oss.
Det är olidligt. Jag måste tömma mig nu och vill vråla ut orgasmen. Samtidigt får jag en känsla av att jag skulle kunna ta på de främmande människorna bara genom att sträcka ut armen in i dimväggen.
Öronen susar och Miriams mjuka andedräkt är bedövande underbar, hon tycks helt oberörd. Har hon skydd? Jag har inte ens tänkt tanken förrän nu. Vill jag komma i henne? Inget hellre! Men att spruta tunga strålar varm sperma över de svulstiga blygdläpparna vore också ett minne för livet. Kanske det sistnämnda ändå är bättre?
Jag viskar så svagt det bara är möjligt, rakt i hennes vänstra öra: "Får jag komma i dig?"
"Försök göra något annat bara, försök."
Jag inser att jag inte kommer att klara att dra mig ur. Om det beror på en mental blockering eller hennes enastående vakuum mellan benen vet jag inte. Jag kvider av de orgasmvågor som börjat rulla i mellangärdet.
"Är det någon där" frågar en röst inifrån dimman.
Det drar ihop sig i kramper till den mest våldsamma sädesuttömning jag någonsin kunnat föreställa mig, och värre därtill. Den är en blandning av optimal njutning och värk. Miriam jämrar matt sig i mitt öra och jag ligger still för att vänta ut de sista dropparna.
"Hallå?" Ropar nu två röster.
Vi ligger svettiga, jag fortfarande kvar i henne, och andas så försiktigt vi kan. Steg tassar ikring oss i gräset. Hjärtat hamrar vilt.
---
När jag vaknar förstår jag först ingenting. Det drar kallt i ansiktet, kläderna sitter på trekvart och är dessutom fuktiga. Känner mig matt och ynklig. Men under mig är det varmt och mjukt. Det sticker i ögonen när jag slår upp dem. Gryning, ett par små dimbankar hänger kvar.
Under ligger en naken ung kvinna med en sfinx och en grip tatuerade på överarmarna, håret illrött. Huden är lite knottrig av kyla, trots att vi har ... en tjock grå filt över oss? Någon har varit här och... - jag mäktar inte ens med att fullfölja tankegången.
Miriam, min förälskelse... Jag reser mig och konstaterar att vi ligger på en liten gräsplätt i Tantolunden, precis bredvid ett kolonistugeområde, en gångväg och en bilväg. Helt ute och cyklade var jag alltså inte vad gäller orienteringen. Inga människor syns till nu i vilket fall.
Jag betraktar den undersköna kvinnokroppen. Stora runda bröst med toppiga hårda bröstvårtor. En mjuk och rund mage, en hals som man vill nafsa på. På de stora låren torkade rester av spermarännilar. Jag tar målmedvetet den stora grå filten och täcker hela hennes kropp och kryper sedan under den själv. Tackar tyst tillverkaren för ficklampsfunktionen på min mobiltelefon.
Särar försiktigt hennes ben och fittläppar. Ser att glänsande sädesvätska fortfarande rinner ur henne, känner den fräna doften. Hur var det nu? Var det kanske så, att Richard var här igår kväll? ...
---
---
//Melancholius
Fler noveller av samma författare
Den här blev intro till min lediga dags förmiddagsaktivitet... tack...