Prinsessan och rövaren

---

---

Copyright (c) 2014, PhG. ALL Rights Reserved

This story may not be reproduced in any form for profit or on another website without the written permission of the author. The author may be contacted by writing at: maximus384@hotmail.com.


En vuxensaga för dig som vill dyka ner i en lika mörk som fiktiv sagovärld där allt kan hända. En ung prinsessa är på väg för att möta sin trolovade, prinsen. men prinsessan och hennes eskort blir överfallna av en rovriddare som tar prinsessan till fånga. Den här novellen är rätt tuff. Tvång, våld, blod och mord finns med, kanske inte så mycket av de två sistnämnda, men de finns där bara så DU vet.
Skulle DU känna att det här med påtvingat sex, kvinnlig underkastelse, skam och förnedring inte är din grej, ja då ska Du läsa något annat.
Är DU tveksam, läs om förordet
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Fortfarande kvar?
Mycket nöje önskar PhG







Prinsessan Henrietta Lovisa av huset Månstråle pressade ner ansiktet i den mjuka dunkudden och kände hur hennes tårar vätte linnetyget. Den sextonåriga flickan snyftade till igen och kände sig så hjälplös.
Det var en mardröm! En hemsk ond mardröm som hon skulle vakna upp ifrån och finna sig i sin egen himmelssäng omgiven av mjuka dunbolster, en varm morgonsol som skulle skina in genom de välvda blyspröjsade fönsterglasen. Utanför skulle hon höra fågelsång från parken och sen de svaga stegen av hennes kammarjungfrur Camilla och Maria som kom för att bada henne och kamma hennes långa blonda hår. De skulle skratta och sjunga medan prinsessan valde vilken klänning hon skulle ha på sig idag och vilka smycken och juveler som skulle passa till.
Om det var som vanligt så skulle hon göra det... men nu var det inte som vanligt utan hon var fångad i en ond mardröm!
Det som hade börjat så underbart!
Hennes far, Kungen hade sedan länge beslutat att hon nu då hon fyllt sexton skulle företa en resa till kuststaden där Prins Fabian med sitt följe väntade. Det hade pirrat i Henriettas mage då hon hört det. Prins Fabian, den stilige unge prinsen, han som var hennes trolovade!
Margareta lyfte huvudet från kudden och bet sig i sin fylliga underläpp då hon tänkte på det.
Hur hon och hennes kammarjungfrur viskat och fnissat om det, hur Camilla utbytt ögonkast med Maria då de pratat om prinsen och Henrietta hade känt hur hårt hennes hjärta slog vid tanken på den kärlek som hon nu stod på tröskeln till att få uppleva. Alla romantiska dikter och sånger skulle nu bli verklighet för henne och den unga flickans hjärta slog så hårt och snabbt som bara ett nyförälskat flickhjärta kan slå, prinsessa eller ej så drömde hon som alla andra om kärleken. Och den skulle hon nu uppleva med sin stiliga prins! Han var allt som hon drömt om och då hon sett in i hans ögon hade hon sett samma kärlek som hon själv kände.
Förväntansfullt hade hon tagit plats i den förgyllda vagnen tillsammans med sin kammarjungfrur och börjat färden som skulle sluta i armarna på drömprinsen.

Men sen...
Det var då hennes kungliga vagn med sitt stora följe rullade landsvägen ner mot kusten som det hände. Vägen slingrade sig igenom skogen, den som var så mörk och som det gick alla möjliga ruskiga berättelser om. Men det var inget som oroade prinsessan. Hon satt i sin bekväma vagn med sina kammarjungfrur och med tjänare på kuskbocken. De hade haft många knektar i eskorten så vad fanns det att oroa sig för?
Om hon bara vetat!
Plötsligt gungade vagnen till ett halt, det hördes röster och sen... sen...
Strid! Pilar! Svärdshugg och skrik!
Prinsessan hade skrikit till i skräck och gripit krampaktigt tag om Camilla medan hon kastade en förskräckt blick ut genom de gardin förhängda vagnsfönstren. Det var som en ond dröm!
Hon såg sin fars gamle trotjänare Kettil kämpa med svärd mot två män i ringbrynja deras svärd korsades och prinsessan skrek till då den äldre mannen höggs ner. Då han låg ner och vred sig i plågor ställde sig en av hans motståndare bredbent över honom och rände sitt svärd genom kroppen på honom.
Henrietta vände bort ansiktet i fasa men han precis se hur hennes körsven, den unge pojken som för första gången fått förtroendet att köra hennes vagn, fick halsen avskuren av en stor oxe till man.
Blodet sprutade ut över det förgyllda träet och jätten vräkte ner den döende pojken på den dammiga vägen som om han precis slaktat ett får.

Så hade dörren slitets upp och en välväxt mörkhårig man med draget svärd och en rustning av fjällpansar hade tittat på dem med ett stort grin i ansiktet.
-Högvälborna fröknar, skrattade han, frukta inte! Ni är mina fångar. Mitt namn är Freder och ni är nu mina fångar. Hans blick föll på Henrietta, hennes dyrbara kläder och smycken skvallrade om vem hon var och det var uppenbart att det var henne som han sökte!
-Följ med, sa han och höll fram sin hand mot henne, prinsessans darrade till och såg hans svärd som han höll i den andra handen, klingan glänste av blod och hon visste att det blodet kom från hennes fars knektar och de tjänare och hovfolk som följt med henne.
Skulle hon vägra? vågade hon? Nej, allt motstånd var lönlöst och hon hade känt sig matt och svag. Camilla, hennes kammarjungfru, hade fattat tag om henne och stödde henne ur vagnen.
Hon hade inte velat se förödelsen runtomkring dem, men det hade inte undgått henne att se kropparna. Hon slog ner blicken och försökte stänga ute ropen av skräck och smärta. Överfallet hade varit kort, snabbt och det var uppenbart att Freders män legat i försåt.

-V... vad kommer att hända med oss? stammade prinsessan fram, hon kunde känna ur blek hon var.
Freder tittade på henne medan han torkade av blodet från svärdet och stoppade tillbaka det i svärdskidan.
-Jag kommer att begära lösen för dig, en kunglig lösen och jag tror att din far kungen kommer att betala för att få tillbaka sin dotter. inte minst nu då du står i begrepp att träffa prinsen. Kungen kommer att betala det pris som jag begär.

Ett skrik avbröt honom och prinsessan vände blicken mot ljudet. Hon drog efter andan.
Det var Elvira, en av hennes sömmerskor! De... de...
Prinsessan stirrade med stora ögon. Tre män med grova och brutala drag, ärrade och våldsamma och med grymma hånflin, höll den kämpande unga kvinnan med lätthet. Prinsessan såg hur en av männen slet upp hennes snörblus och Elviras fasta unga bröst blottades.
Hon skrek till igen medan två av männen tvingade ner henne på vägen och höll fast henne. Den tredje mannen snörde upp sina hosor medan han tittade ner på den kämpande unga kvinnan.

-Guds moder! Nej! hade prinsessan skrikit och hållit sin hand över sin mun, oförmögen att slita blicken från det skändliga brott som nu höll på att ske. Herregud i himmelen, var inte Elvira trolovad? Skulle hon inte gifta sig nu till våren? Hon kunde inte låta det här hemska ske!
-H... herr Freder... ni måste hindra dem...! fick hon fram, orden stockade sig i halsen och som i en ond dröm såg hon hur grova mörka händer drog upp Elviras långa vadmalskjol och blottade hennes starka unga ben. Händer tvingade isär dem så att den unga kvinnan låg blottad och hjälplös framför den tredje knekten som nu dragit fram sin... sin "sak"!
Prinsessan stirrade på den stora ådriga kuken, skulle hela den in i en kvinna? In i Elvira?
Freder skrattade till.
-Männen tar sig bara segrarens rätt, de får den lön som tillfaller vinnaren. Vad tror ni er far kungens knektar och herremän gör då de får chansen? Jag har själv tjänat som ryttare hos er far kungen och själv både sett och gjort det här och det i er fars namn!
-Ni ljuger! skrek prinsessan, min far skulle aldrig tillåta att en oskyldig flicka skändas så här, ni är...!
Ett skrik avbröt henne och prinsessan drog efter andan. den tredje av knektarna, han som dragit fram sin mandom låg nu på Elvira, hennes ben hade tvingats isär och prinsessan såg hur mannen stötte hårt och djupt in i hennes hjälplösa kropp, in mellan hennes isär tvingade ben. Den mörka kuken tvingade sig in i den motvilliga unga kvinnans sköte som en murbräcka av hårt manligt kött. Den tjocka kuken tvingade isär Elviras trånga fitta och pressade sig obönhörligt in i henne. De båda andra männen skrek och skrattade medan de höll fast och nere den unga kvinnan som skrek hjälplöst i skräck och smärta.
För första gången i sitt sextonåriga liv såg prinsessan det som hon bara hört framviskas under fnissningar från hennes hovdamer. Prinsessan såg den tjocka kuken stöttas in som en murbräcka in den förtvivlade Elvira som nu hölls fast .Den unga kvinnan skrek till, ett utdraget förtvivlat och plågat skrik vilket närmast verkade egga upp mannen som nu skändade henne.
Prinsessan kunde se hur han stötte och körde mellan de isär tvingade kvinnobenen , hon kunde se Elviras bröst guppa i takt med de hårda brutala stötarna och tårar rann nerför den unga kvinnans kinder. Prinsessan vände bort blicken.
Det här var ondska! Så här gjorde inte riktiga knektar eller ädlingar! Bara nattsvarta uslingar som inte hade någon heder alls! Hur kunde någon vara så grym att de utsatte en värnlös kvinna för något så hemskt?
Mannen ovanpå Elvira grymtade och rullade av henne, bara för att en ny man skulle ta hans plats.
-Så min dam, följ med mig, vi har våra hästar här... ja ni med...Han gav Camilla och Maria en blick.
Prinsessan svalde, vad hade de för val?

-Uppsittning! röt Freder och manskapet reagerade men inövad disciplin.
Plundringen av eskorten hade gått lika snabbt som dess nedkämpande och nu drog man sig inåt skogen med sitt rov. Mellan träden skymtade hästar.
-Gunder! Freders röst var som ett piskrapp och mannen som nu skändade Elvira tittade upp.
Prinsessan kastade en sista blick bort mot Elvira. Mannen ovanpå henne, Gunder, grimaserade till då han insåg att han inte skulle hinna klart och på något vis kändes det bra, att Elvira skonades från att fyllas av säd från ytterligare en främmande våldtäktsman.
Men som i trans såg prinsessan hur Gunder lugnt drog fram sin dolk Den glimmade till i solen . Han fattade tag om Elviras utsläppta långa svarta hår, drog hennes huvud bakåt och innan den unga kvinnan förstod vad som höll på att hända stötte han sin dolk in till hjaltet i hennes hals. Han höll dolken kvar, mörkt blod bubblade ur Elviras mun i en frustande hostning. Så drog han dolken åt sidan och öppnade Elviras hals i en enda van rörelse. Rött blod sprutade ut över den leriga vägen.
Prinsessan mindes att hon skrikit till men sen hade var det som om hennes minne brutits upp till en massa små fragment, likt en kristallvas som tappats i golvet och hon förlorade allt sammanhang.

Hon mindes knappt ritten eller hur länge de ridit. Hon mindes vagt hur lövträden förbyttes till dyster mörk granskog där mossbelupna klippblock skymtade fram.
Borgen var grå och förfallen, dyster och ruvande. Ett tag hade prinsessan fruktat att de alla skulle mördas, det eller nått värre!
Men till hennes förvåning hade de behandlats väl. Hon hade till och med fått bada och hon mindes det varma vattnet och hur Maria och Camilla tvagat henne. Prinsessan hade känt hur deras händer darrat då de hållit i tvättsvamparna och den grova handduken, hur de kammat hennes hår och Henrietta mindes deras kvävda snyftningar. De försökte verka modiga inför henne.

Maten som stått framdukad i kammaren där hon nu befann sig kunde hon inte förmå sig att röra, en klunk vin hade hon fått ner bara för att märka att det uppkorkade vinkruset bar hennes pappa kungens sigill och märke!
Vinet fick en bitter smak i munnen och hon hade inte förmått sig att dricka mer. Äcklad hade hon skjutit bort tallriken från sig.
-Ni måste äta ers höghet, hade Maria sagt. Hennes röst svag och darrande, rädslan tydlig trots att hon försökte kämpa tillbaks den.
Henrietta skulle just svara då dörren till kammaren slets upp och ett halvdussin män i ringbrynjor och svärd kommit in i rummet. Camilla hade gett ifrån sig ett utrop av fasa då grova händer grep tag i henne. Maria hade försökt värja sig men en hård örfil hade kuvat henne.
Hon hade protesterat då männen bryskt fört bort Camilla och Maria.
Men prinsessan hade hört hur darrande svag och ynklig hennes röst lät då hon försökte beordra männen att släppa hennes tjänarinnor.
Vad skulle hända med dem?
Någonstans i hennes bakhuvud anade hon det hemska som nu skulle ske då hon fångat en snabb glimt innan den tunga dörren stängde och låste vreds om, det var hur männens händer famlade efter kvinnornas bröst, händer som tog på deras fasta unga kroppar genom klädnaden. Prinsessan han uppfånga Camillas och marias rädda röster då de förgäves försökte värja sig och sen var de borta.

Och nu... nu var hon här!
I en gammal unken borg där rövarbandet höll till och hon insåg att hon var fången hos en man som saknade både hjärta och heder!
Hennes hand slöt sig runt guldkorset som hon bar i en kedja runt halsen. korset hade varit hennes mor drottningens innan hon ryckts bort i sjukdom och korset brukade alltid ge henne styrka, men inte nu. Nu kände hon svag, ensam och utlämnad.
Prinsessan begravde gråtande ansiktet i kudden som nu fuktades av hennes tårar.


**

Hon måste ha somnat till för då hon lyfte på huvudet hade mörkret fallit utanför det spetsbågade fönstret. I eldstaden flammade en eld och den unga flickan sträckte på sig.
Vem hade tänt den? Någon måste ha varit inne i rummet då hon sov. Tanken fick henne att känna olust. Hade den okända tittat på henne? Fått osedliga tankar?
Eller hade Camilla och Maria återvänt?
Ett hopp tändes i hennes bröst. Men de fanns inte i rummet.

Prinsessan kände rädslan komma tillbaka i kroppen och hon satte sig upp i sängen och strök bort en blond hårslinga som fallit ner över hennes panna.
-Så hennes höghet har vaknat nu...
Rösten fick henne att rycka till och hennes blick sökte sig bort mot den högryggade stolen som stod borta i ett dunkelt hörn.
Prinsessan kände igen rösten, det var Freders!
-J... jag... jag kräver att ni friger mig..., fick hon fram. Det var meningen att hon skulle låta stolt och trotsig, men prinsessan hörde hur ynklig hon lät, precis som hon kände sig.
-Kräver? Ers höghet kan inte kräva någonting. Freder skrattade till och reste sig upp. Han var lång, hotfull och hon såg hur välväxt han var. Att han var skicklig med svärdet hade hon redan fått prov på och prinsessan kände hur hon kröp ihop på den stora himmelssängen.
-V… vad har du gjort med mina tjänarinnor? frågade hon och kände hur hennes mage knöt sig hårt. Svaret, ville hon verkligen höra hans svar?
-De underhåller mina män just nu.
Han betraktade prinsessan som fick en frågande blick i sina stora himmelsblå ögon.
Så skrattade han till.
-Nej, det är inte med luta eller sång som de underhåller med, även om de använder mun och fingrar… ja det och mer därtill.
Prinsessan skrek till och förde handen till munnen då det gick upp för henne vad han menade.
-Snälla, visa barmhärtighet! De är ju två oskyldiga unga jungfrur… ni kan inte vara så grym att ni låter övergreppen ske!
-Jag tillåter det att ske, log Freder. Mina män är många, våldsamma och grymma. De har varit utan kvinnligt sällskap länge och det vore synd att neka dem det nu då vi har två så fagra unga fröknar här.
Dina tjänarinnor kommer att få en lång och livlig natt, kanske inte så munter för deras del, men tro mig, deras åkrar kommer att plöjas med både iver och frenesi och många är de som kommer att så sin säd i dem. Har de tur så kanske de fortfarande lever då gryningen kommer, men det är inget som jag håller för troligt. Vissa av mina män har..., han gjorde en paus, ... en ganska speciell smak.

Prinsessan bleknade än mer. Camilla.... Maria... Hade hon sett dem för sista gången? Iskalla kårar av skräck löpte genom hennes kropp och hon kände sig oändligt ensam och hjälplös.
-M...min far kungen..., började hon men Freder klippte av hennes darrande röst.
-Din far kungen kommer att betala en furstlig lösensumma för att få hem sin enda dotter, oroa dig inte för det. Han log kallt mot henne och hon kunde se hans ansikte i skenet från elden. Han var stilig, manlig men samtidigt visste hon att han var en usling utan vare sig heder eller ära. Bakom hans stiliga och manliga yttre dolde sig en själ svart som sot.
Han tittade på henne med en blick som fick hennes kvinnliga instinkt att varna henne.
-Din far kommer att betala, jag har redan låtit skicka ett brev till honom. Där varnar jag också honom från att söka efter dig, inte för att han skulle hitta den här borgen ens om han försökte. Han kommer att betala men tyvärr så kommer männen med din lösen att bli nerhuggna till sista man och penningarna rövade.
Han ryckte på axlarna.
-Jag får säga att det var någon annan stråtrövare som gjorde det. Skogarna är fulla av dem och det är inte mitt fel om lösensumman rånas av andra. Så din far kungen kommer att få betala en ny summa för din frihet. Så din fångenskap kommer att ge dubbelt så mycket pengar . Visst, din far får vittja skattkammaren ordentligt för din dubbla lösen, men han får väl göra som alla herremän, ta ut mer skatt av folket för att fylla de tomma skattkistorna. Men han bör akta sig, höjda skatter är inte populärt bland fattigt folk, inte minst då de redan pressas till svältens gräns. Ett bondeuppror kan lätt få med sig missnöjda och fattiga adelsmän som ser sin chans att komma upp sig, så kanske din far kommer att sluta sina dagar som ett huvud på en spjutspetts..

Prinsessan la handen mot klyftan mellan hennes bröst, korsets kalla metall mot sin handflata. Hon kände hur hon blekande då hon hörde honom berätta.
Skulle han låta mörda männen som kom med den lösensumma som han begärt för henne? Ta pengarna och låtsas som om andra gjort det? Så begära en ny summa?
Bönder som skulle göra uppror mot hennes far då han tvangs ta ut mer skatt...?
Det kunde inte vara sant, men det var det!
-Du... du är ett monster! fick hon ur sig. Bönderna älskar min far! De skulle aldrig...!
Freder ryckte igen på axlarna.
-Bönderna fruktar din fars knektar mer än de älskar honom och så länge din far kan betala för sina knektar så är han kung. Dessutom så är jag inte värre än vilken herreman som helst.
Han tog ytterligare ett steg och nu insåg prinsessan att han var farligt nära sängen. Hon drog sig bakåt tills sänggaveln pressade mot hennes rygg.
-D... det är opassande a... att ni är ensam i samma kammare som jag..., stammade hon fram.
- Opassande? Nej, helt passande och rätt.
Med en reptilsnabb rörelse grep han tag om hennes haka. Prinsessan skrek till och försökte värja sig, men Freder höll henne med lätthet och han skrattade till åt hennes försök att göra sig fri. Hans fingrar grävde sig smärtsamt in i hennes haka.
-Såja min lilla duva, inte försöka flyga nu. Ers höghet är min fånge och om hon inte passar sig så kan jag mycket väl sälja dig till slavhandlare efter att jag fått mina lösensummor från din far. En så fager ung flicka skulle ge ett bra pris och söderut finns många bordeller och harem som skulle välkomna en guldhårig liten nykomling som du, en prinsessa inte minst!

Prinsessan kände hur hon blev iskall inombords. Hennes blick sökte efter hans ögon och hon såg allvaret i dem.
Jesus och Maria! Han... han menade allvar!
-J... jag ...tillåter det inte...! fick hon fram trots att hon hörde hur absurt det lät. "Tillåter", hon insåg mer än väl att hon inte var i stånd att sätta några villkor, att hon var helt utlämnad till den här uslingen!
Freders grepp hårdnade om hennes haka och hon skrek till.
-S...släpp mig! J... jag vill a... att ni går...! Lämna min kammare omedelbart!
Slaget kom hårt och oväntat.
En örfil som fick det att blixtra till framför hennes ögon. Smärtan var inte det värsta utan den isande chocken att någon bar hand på henne. För första gången i sitt bortskämda liv var det någon som bar hand på henne!
Prinsessan skrek till i chock och så i smärta då Freder fattade tag i hennes långa silkesmjuka blonda hår.
-"Gå" ! hånade han, ja jag ska "gå", men först ska jag komma...!
Prinsessan var för oerfaren och naiv för att förstå vad Freder egentligen menade. Det var först då hans fria hand slöt sig runt hennes ena bröst och kramade till som hon insåg vad som höll på att ske.
Skrämd drog hon sig bakåt.
-V... vad g... gör du? Prinsessan kände en kall våg av skräck gripa om henne som en järnnäve. All kraft tycktes lämna hennes kropp och hon kände hur hon blev vit i ansiktet.
Han... han tänkte väl inte...?
-Guds nåd! Skrek hon då Freder greppade tag om hennes smala anklar med sina grova valkiga händer och drog henne mot sig.
Han var stark, väldigt stark och hon var inte mer än en docka i hans händer!
-S… sluta…j… jag är t… trolovad! Skrek hon desperat och pressade sina händer mot hans hårda bringa då han lutade sig över henne. J… jag… prinsen…han…han…
Orden vällde ur henne men Freder tog ingen notis om hennes protester eller motstånd.

Hans mun pressades mot hennes och prinsessan kände för första gången i sitt liv en tunga glida in i hennes mun.
Hon gnydde till, ett hjälplöst nästan uppgivet skrik medan hon försökte pressa bort honom. Desperat försökte hon slingra sig undan hans hand som slöt sig runt hennes fasta unga bröst. Hjälplöst kände hon hur han kramade hennes mjuka bröst genom tyget.
Prinsessan gnydde och vred sig hjälplöst i hans hårda grepp. Hon kunde inte slita sig loss från honom! Han var för stark!
Motvilligt tvingades hon acceptera hans tunga i sin mun och utan att mena det så mötte hennes egen tunga blygt hans.
Freder bröt kyssen.
-Om din prins kommer för att försöka rädda dig så dödar jag honom, andades han in i hennes mun.
Prinsessan gnällde till som ett fångat djur.
Döda... döda hennes prins...nej, det fick inte ske, men samtidigt ville hon bli räddad från den här mardrömmen!
-Ni... du...får inte döda honom, snyftade hon fram och kände hur Freder pressade henne bakåt mot det mjuka dunbolstret.
-Jag ska skilja hans huvud från kroppen om han kommer hit. jag utmanar honom på envig och som alla korkade unga ädlingar kommer han att acceptera i tron om att jag bara är en vanlig rövare. Hur ska han veta att jag varit krigare sen jag var tolv år? Att jag tränats av svärdmästare och aldrig funnit min överman i vare sig strid eller envig att jag har dödat fler män i strid än någon annan i det här kungariket?
Hans händer fattade tag om snörningen i hennes blus och med ett kraschande drog han tyget åt sidan.
Henrietta skrek till då hon kände den svala luften mot sina blottade nakna bröst.
Herregud i himlen! Våldtagen! Hon skulle bli våldtagen! Hon skulle förlora sin dyrbara jungfrudom till den här onda mannen, hennes dygd som var hennes trolovade prinsens at ta skulle förloras här och nu! Alla drömmar om att gå till sängs som jungfru på bröllopsnatten krossades med ens.
-N... neeej! snälla...j... jag vill inte! Jag vill inte! Sluta!
Hennes rop ekade i kammaren. desperat försökte hon skjuta Freder ifrån sig, men han gick inte att rubba. Hjälplöst kände hon hans läppar mot sin hals, han kysste sig neråt, tycktes njuta av hennes varma lena hud som doftade av tvål och varm ung kvinna.
-Neej! gud... snälla nej...!
Hennes rop blev än mer förtvivlad då hon kände hans läppar sluta sig runt hennes ena bröstvårta. Hans tunga retade och lekte med den trubbiga rosa vårtan. Henrietta kände hur tårar rann nerför hennes kinder. Hon kunde höra hur hon upprepade gång på gång "nej" och "sluta" trots att hon insåg att det var lönlöst. han skulle göra det med henne och bara ett mirakel kunde rädda henne nu. Kanske skulle Gud ingripa? Rädda henne? Hon hade bett sina böner, gått i kyrkan och... inte skulle väl Gud överge henne nu? Det skulle hända ett mirakel! Det måste göra det!
Hon kände hur Freder fyllde sina händer med hennes fasta unga bröst. Han kysste och slickade på hennes bröstvårtor och han gjorde det med en försiktig ömhet som förvånade prinsessan.
Så mötte hans läppar hennes och hon knep ihop munnen. Hon kunde bara inte ge sig så lätt!
-Aaj!
Henrietta skrek till då Freder nöp hennes ena bröstvårta. Innan hon han reagera så kysste han henne och hans tunga gled in i hennes mun. Hans tunga rörde sig mot hennes, tvingade henne att svara på hans kyss och hon kände hur han fattade tag om hennes handleder och höll dem i ett stadigt grepp ovanför hennes huvud med sin ena hand.
Han var starkt!
Det fanns inte en möjlighet för henne att fly undan, han kunde, och skulle, göra vad han ville med henne!

-Om du sköter dig så ska jag skona dina kammartjänarinnor, viskade han i hennes öra.
Hon blinkade undan tårarna.
-L...lovar du det? viskade hon tillbaka trots att hon visste att hon inte kunde lita på honom. Men vad hade hon för val? Kanske var detta Camillas och Marias enda chans? Men hennes ärbarhet då? Hennes dyrbara oskuld? Hur skulle hon kunna se prinsen i ögonen och veta att hon svikit honom.
-Du har inte så mycket att välja på, log han tillbaka och med sin fria hand började han att dra upp hennes kjol. Henrietta kände hans hand mot sina silkesstrumpor och en ny våg av rädsla sköljde genom henne.
Hjälplöst vred hon sig under honom medan hans hand letade sig allt högre upp. Hans tunga kropp hade tvingat isär hennes ben och nu kunde hon känna hur hans hand närmade sig hennes jungfruliga sköte. Kjolen drogs allt längre upp och hon kände sval luft mot sin nakna hud där silkesstrumporna slutade högt upp på låren.
Hon kunde känna något annat också, något som både skrämde och lockade, Freders stora och hårda lem som pressades mot henne.
Herre Jesus, tänkte hon och försökte vrida sig undan då hon kände hans fingrar mot insidan av sina lår.
-Aaahh...
Hon skrek till då hans fingrar smekte över hennes nakna kön. Fingertoppar som rörde vid hennes blygdläppar och den unga prinsessan vred sig igen under hans beröring utan att kunna undfly den.
-N...nej..., fick hon fram trots att hon visste att det var meningslöst. Inget mirakel skulle ske. Ingen Gud som skulle skicka en hämnande blixt eller en skyddande ängel som skulle rädda henne. ingen prins som skulle hindra det hemska som nu var på väg att ske. Hon var ensam! Utlämnad!
Hon slöt sina blå ögon och kände tårarna rulla nerför hennes kinder.
Freder höll den unga prinsessans handleder i ett fast grepp ovanför hennes huvud trots att han visste att det inte behövdes, men han tyckte om det. Med sin fria hand lät han fingrarna smeka hennes fitta. Sparsamt blont hår kändes krusiga mot hans fingertoppar och han följde konturerna av hennes blygdläppar med fingertopparna. Hettan strålade ut från hennes orörda kön och han såg ner på henne. Hon såg så ung ut, så vacker och oskyldig i all sin förtvivlan. Tårar glimmade som diamanter på hennes rodnande kinder och han kysste hennes rosa fylliga läppar igen. De smakade salt från tårarna och han lät sin tunga glida in i hennes mun. Motståndet tycktes vara borta ifrån henne och hennes styva bröstvårtor skvallrade om något som den naiva flickan inte ens verkade medveten om. Och vem kunde klandra henne?
Uppvuxen i ett slott, alla hennes minsta vink och önskning hade uppfyllts, hon hade låtit tjänare klä henne i de kostbaraste klänningar som kunnat uppbringa. Vad visste hon om det hårda och kärva liv som annars var kvinnornas lott? Inget. Hon visste inget om hur fattiga unga flickor tvangs försörja sig genom att sälja det enda som män ansåg vara värt att köpa. Eller om män med makt ens brydde sig om att köpa. Ofta tog de bara för att de kunde och hur många gånger hade de inte släkt sin lusta mellan benen på en ovillig flicka? Freder själv var inte främmande för att använda våld och makt för att få en flicka att sära på benen, men mest av allt njöt han av att tvinga fina fröknar att foga sig. Lära dem att i sängen var de precis likadana som vilken träl eller bondflicka som helst. Prinsessa eller svinaherdinna, det spelade ingen roll. Alla reagerade likadant då en manskuk var inne i dem.

Hans fingrar gled över hennes kön, smekte henne, ett pekfinger letade sig in i den fuktiga hettan mellan hennes ben och gen vred hon på sig, spände sin kropp under hans och nya tårar rullade nerför hennes kinder.
-Snälla..., viskade hon och såg upp mot honom med tårfyllda blå ögon. Han såg hur hon försökte beveka honom med blicken, att förmå honom att inte göra så här mot henne. Men den outtalade vädjan i hennes ögon fick honom bara att bli än mer upphetsad.
Freder log ner mot henne och lät sitt pekfinger sakta glida in i hennes fitta. han kunde se chocken i hennes ansikte då hon kände det främmande tränga in i henne. en rynka i hennes panna skvallrade om det obehag hon kände. Han tittade ner på henne och såg hur hon öppnade munnen i en ljudlös flämtning då han sköt in fingret i hennes trånga feberheta värme.
Långsamt drog han fingret fram och åter i henne och han såg hur hon slöt ögonen i skam, hennes kinder blossade intensivt röda. Freder kunde känna den hala fukten runt sitt finger, en tunn hinna av saft som bara hade ett syfte, att få en svullen hård manskuk att lättare kunna tränga in.

Freder drog ut sitt finger, det glänste i skenet från elden och han förde upp fingret till prinsessans mun.
-Sug, sa han kort och den unga flickan öppnade munnen och lät hans finger sjunka in. Freder kände hennes tunga mot sitt finger. Han var säker på att det var första gången som ho smakade sina egna safter och det skulle inte bli den sista gången eller. Hon skulle vara hans motvilliga gäst under flera veckor och Freder tänkte ta alla tillfällen av att njuta av den vackra unga prinsessans kropp. Villig eller ovillig tänkte han roa sig med henne.

Sött, salt och lite syrligt. Prinsessan kände smaken av sig själv från Freders finger. En varm smak som kändes motvilligt upphetsande och som inte smakande som någonting annat hon tidigare känt.
Prinsessan kände hur Freder släppte greppet om hennes handleder.
-Jag ska klä av dig nu, sa han lugnt medan han drog hennes ena arm ur klänningsärmen. Prinsessan kände hur det hettade till igen i ansiktet då han drog av henne överdelen av den sönderslitna klänningen som om hon var ett litet barn. Han drog av henne överdelen och hon korsade genast armarna över sina bara bröst. Runt hennes hals glimmade en smal guldkedja och det guldgula korset glänste till där det hängde mellan hennes bröst.
Hon kände hur han löste upp det tunna mjuka guldbeslagna bältet som satt åt vid hennes midja och hjälpte till att framhäva hennes behagliga figur.
-Jag vill inte..., sa hon tyst, ... du vet att jag inte vill...
Det visste han och det faktum att hon sa det gjorde honom bara mer upphetsad.
Då han började dra av henne kjolen kände han hur hon spjärnade emot. En fin liten hand grep tag om tyget och höll emot precis som om hon trodde att det skulle hjälpa, att det skulle stoppa det som skulle ske.

Utan brådska örfilade han till henne. Inte hårt men tillräckligt hårt för att hon skulle förstå att det inte tjänade någonting till att konstra. han skulle ta henne och vad hon tyckte eller ville spelade ingen roll. Hon skrek till, släppte taget och Freder drog av henne plagget med ett triumferande leende. han kunde se de chockade blicken som hon hade. Den bortskämda lilla snärtan hade aldrig fått stryk förut men det var lika bra att hon fick vänja sig vid det.
Han kunde se hur hon började darra i kroppen då han drog kjolen längs hennes silkesstrumpklädda ben, ner till de smala vristerna och så drog av dem från hennes fötter. Han kastade tyget över axeln och ner på golvet. Så vände han blicken mot den livrädda flickan i sängen.
Gud så vacker hon var!
Långt blont lockigt hår, stora blå ögon fuktiga av tårar. De fylliga skära läpparna darrade som på ett ledset barn, hennes fasta bröst hävdes upp och ner och han kunde nästan höra hur snabbt hennes hjärta slog. Hon hade dragit upp benen och försökte dölja sin fitta för honom, men han fattade tag om hennes knän och drog isär benen.
Igen kunde han höra hennes darrande små böner men han lyssnade inte på henne. Det enda han såg var hennes lockande springa, de lätt svullna rosa blygdläpparna som glänste svagt av den fukt som skvallrade om hennes upphetsning. Det spelade ingen roll hur dygdig eller motvillig hon var. I sängen var en prinsessa likadan som en slavinna och båda hade en trång fitta som han kunde få in kuken i.

Freder drog av sig skjortan, sprakade av sig stövlarna och snörde upp hosorna.
Nu var det dags.

-Åh Gud...!
Henrietta snyftade till då hon såg Freders kuk. Stor, tjock och ådrig. Som en upprest tredje arm och prinsessan svalde då hon insåg att hela den där "saken" skulle in i henne.
Det skulle aldrig gå!
Han var för stor!
Gode Gud, han skulle döda henne!
Freders starka händer greppade tag om hennes smala vrister och han drog ner henne i sängen. hon han knappt skrika till förrän hans tunga muskulösa kropp tyngde ner henne på dunbolstret. Med benen tvingade han isär hennes darrande ben och hon kände ett trubbigt, lent tryck mot hennes fitta.
-F... försiktigt! Snälla...jag...jag...
Freder grymtade till svar och började att pressa på, trycka in sitt försatshala ollon in den trånga heta fittan.

Han kände hur hans ollon tvingade isär prinsessans små blygdläppar. Han kände hennes heta, fuktiga värme, hur hon blev instinktivt våtare medan han pressade på. Hon var trång! Herrejävlar...!
Han stötte till, hörde hur hennes böner blev till ett skrik av smärta, han stötte till igen och igen. Han njöt av att sakta tränga in i den trånga prinsessans fitta, njöt av att känna hennes varma mjuka kropp mot sin, känna hennes trånga fitta som sakta tvingades ta emot hans kuk utan en chans att kunna sätta något emot. Han drog in doften från hennes hår, hennes hud. Igen skrek hon, ett ordlöst primitivt skrik av kvinnlig smärta och underkastelse då hon tvingas foga sig under en starkare mans vilja och styrka.
Freder pressade på, kände hur hennes fitta plötsligt öppnade sig och hur hans kuk sjönk in i henne, fittan slöt sig runt hans kuk som en kramade sammetshandske och han stönade till i ren njutning.
För en kort stund låg han stilla ovanpå hennes svetthala feberheta kropp och bara njöt av känslan av att vara inne i en av de vackraste unga kvinnor han någonsin sett. Men det var inte bara den fysiska njutningen som fyllde honom. Det var det faktum att han fått erövra henne, tvinga henne och nu kände han att hennes kapitulation var så fullständig och ovillkorlig som en kvinnas bara kan vara.
Han hävde sig upp på starka armar och tittade ner på henne. Hennes ansikte var förvridet i smärta men det fanns en koncentrerad rynka i hennes panna, som om hon sökte något utan att veta vad det var. Freder kände att det var dags att leda henne rätt.
Han drog sin kuk ut en bit innan han stötte in den i henne. Prinsessan skrek till, grimaserade, spände kroppen under hans bara för att slappna av lika snabbt igen. Så började han att knulla henne, hitta en rytm där han kunde njuta fullt ut av att äga det här underbara lilla djuret.

Prinsessan flämtade till. Freders kuk gled med hypnotisk rymt fram och tillbaka i henne. Den knivskarpa smärta som funnits där hade blivit till en molande värk som bara då och då stack till i henne. Istället fanns där något som hetsade henne, som fick henne att vilja ha mer och som tvingade fram stön av njutning ur henne. Hon visste att det var fel, att hon inte skulle känna så här, inte med Freder!
Hon ville inte njuta! Hon ville verkligen inte!
Det hade varit bättre om han gjort henne illa, tagit henne med våld, slagit henne. Allt detta hade varit bättre än det här, att tvingas till att njuta av det han gjorde med henne.
Prinsessan snyftade till i skam. Det var så här hon ville känna med sin prins! Inte med en ond man som Freder!
Hon kände hur hans starka överarmar gled in under hennes knäveck och den unga prinsessan kände hur hon drog benet bakåt och åt sidan för att ge honom fullt tillträde till hennes kön. Den stora kuken stötte in och ut ur henne nu med långa, bestämda tag. De spermastinna pungkulorna daskade och slog mot hennes hårlösa anus. Nya stön av djurisk njutning kom ur hennes strupe och hon kände hur hennes kropp svarade på varje stöt, varje beröring. Det var som en ond demon hade besatt hennes kropp och nu styrde henne helt och fullt. Men det värsta var att hon ville, hennes kropp ville det!
Prinsessans förnuft ville kämpa emot men det var omöjligt. Då Freder böjde sig ner kände hon hur hon villigt öppnade munnen för att ta emot hans kyss och hur henens egen tunga mötte hans. Hon kunde känna hur hård och krävande hennes tunga var och hur hon gav honom fullt tillträde. Inte bara till sin kropp utan även sin njutning. Han hade erövrat henne helt och fullt!

Med starka händer höll han henne medan han rullade runt och prinsessan fann sig plötsligt vara överst, hennes strumpklädda ben på var sin sida om Freders solbrända och muskulösa kropp. Den påminde om en av de gamla statyerna som fanns hemma på slottet, muskler i relief mot den dunkla kolglöden i den falnade elden.
Hans starka seniga händer smekte hennes bröst. Hans hud var mörkt solbränd utom där ärren efter svärd, pilar och spjut plöjt upp ljusa fåror i huden. Läkta sydda ärr, som var som en karta över ett främmande och okänt land. Prinsessans höfter cirklade och stötte, Freders händer slöt sig runt hennes svetthala höfter. Han höll henne, förde henne och hjälpte henne att hitta rytmen.
Prinsessan skrek till, stönade medan hon red hans massiva uppresta påle som fyllde hennes heta fitta till bristningsgränsen. Hon stönande då hans händer slöt sig runt hennes spänstiga stjärt. Hon skrek till då han kramade till hennes stjärthalvor. Hon reagerade knappt då hans pekfinger snuddade vid hennes bakre hål, hennes rynkiga anus. Henrietta stelnade till då han pressade på med ett finger och hennes stora blå ögon smalnade av då en plötsligt smärta sköt genom hennes kropp och blandade sig med den njutning som kokade och sjöd i henne. Allt blandades och den unga flickan gnällde som ett sårat djur medan Freder sakta lät sin pekfinger sjunka in i hennes stramande anal.
-Gud...nej... nej...
Hon flämtade fram orden medan hon började att rida honom igen.
Fingret i hennes bak, kuken i hennes fitta... allt drev henne obönhörligt framåt mot något som hon inte visste vad det var men önskade mer än någonting annat, mer än prinsen, mer än pappa kungen mer än... så plötsligt var hon där och den unga prinsessan skrek ut sin orgasm medan Freders kuk pulserade, svällde och började fylla hennes oskyddade unga fitta med sperma.

Freder kände hur prinsessans fitta slöt sig i en serie kramper runt hans kuk och han kände hur sperman sprutade ur honom och in i den våta trånga fittan. Stråle på stråle medan den unga flickan red honom.
Så föll hon samman ovanpå honom. Hennes kropp varm och svettig, hans kuk var fortfarande djupt inne i hennes fitta och han kunde känna sperman som fanns där.

Han kysste henne och hon svarade först för att sedan vända bort ansiktet.
-Herregud..., vad... vad har jag gjort...?, viskade hon fram och Freder välte bort henne från sig.
Han låg stilla en stund för att återhämta sig innan han reste sig upp och svängde benen över sängen.
Han kastade en blick på prinsessan som begravde ansiktet i det ihop-knölade dunbolstret. Hennes blonda hår var en rufsig härva av guld. Hon hade dragit upp benen och låg i fosterställning. Han kunde se sperma läcka ur henne och fick hennes lår att glänsa i skenet från elden.
Freder anade att flickan nu kände skam och skuld över att ha njutit trots att han inte gett henne något val.
Han gick bort till bordet och fyllde en bägare med vin och tömde i ett drag.
Hon hade varit ett bra knull, det måste han erkänna. Bättre än han trott att hon skulle vara.

Han fyllde bägaren med vin och gick bort till sängen och satte sig på kanten.
-Här, sa han, drick.
Flickan tittade upp mot honom och strök bort en tår från kinden. Hon tog bägaren med darrande fingrar och drack girigt ur den.
-Tack, viskade hon till svar.
-Det var inte så farligt va? sa Freder och prinsessan slog ner blicken.
Så skakade hon på huvudet, de blonda lockarna rörde sig.
-Nej, det var det inte..., sa hon tyst och gav honom ett skyggt ögonkast.
Vinet glänste på hennes läppar och han böjde sig ner och kysste henne. Hennes läppar var mjuka och fuktiga och till hans glädje så mötte en blyg tungspetts hans.
-Jag... jag trodde aldrig..., hon sökte efter orden, ... att det skulle vara så här...
Han strök undan en blond hårslinga från hennes svettiga panna innan han kysste henne igen. Han tog vinbägaren från henne och ställde den på stengolvet.
-Ta av dig helt, jag vill se dig helt naken, sa han till henne. Hon tvekade en kort stund innan hon snörde upp strumpebanden och rullade ner silkesstrumporna. Hon drog av dem från fötterna och la strumporna försiktigt på golvet. Han såg ner på prinsessans fötter. Små, nätta och välskötta. Fotsulorna var rynkiga, svagt rosa och såg sidenmjuka ut. Det var en flicka som inte behövde gå barfota på åkern eller på grova golvplankor. Säkert skulle hon klaga om hon var tvungen att gå på en nyslagen åker eller på grusiga vägar eller i skogen med barr och kvistar. Han log åt tanken. Den bortskämda lilla flickan van att bli omhändertagen och bortklemad. För en sekund kände han ömhet inför henne. Hon var så hjälplös, så försvarslös. Men så vek känslan undan.
Han såg hennes blick, det var som ett ungt rådjur. Det fanns något skyggt i dem och han kände en berusning över att ha henne naken i sängen. Freder kände hur hans kuk började att bli hård igen. Han såg prinsessans blick dras mot hans kuk.
-J...jag är... jag är öm...där nere..., stammade hon fram. Han såg att hon inte vek undan med blicken från hans kuk.
Freder la sig på rygg i sängen och till sin glädje ryggade hon inte undan för honom.
-Här, sa han och la en hand i hennes nacke, han kunde känna hur varm hon var.
-Ta den i munnen, sug på den, kyss den, slicka på den...
Hon stirrade på honom först utan att riktigt förstå vad han sa.
-T... ta den...i... munnen? upprepade hon. Men, jag har... jag vet inte om...
Freder suckade till irriterat och hans grepp hårdnade om hennes smala nacke. Hon skrek till, spjärnade emot men kunde inte hindra honom från att trycka ner hennes huvud mot hans nu uppresta hårda kuk.
-Du gör det, sa han med låg varnande röst. Du gör det eller så tvingar jag dig och du gör det ändå. Välj, men valet kommer att bli ett och samma.

Han kunde känna hur hon spjärnade emot, men så kände han hur en mjuk liten hand slöt sig runt hans kuk. Hon höll i den och han släppte greppet om hennes nacke.
-Den... den känns..., meningen blev oavslutad. Prinsessan höll i hans kuk och rörde handen lite försiktigt upp och ner.
-Håll hårdare, sa Freder hon kände hur hon lydde omedelbart. Hennes mjuka grepp hårdnade och hon kastade en skygg blick mot honom som för att få en bekräftelse på att hon gjorde rätt.
-Så kysser du den... använd tungan också...
Han kunde höra hur hon svalde.
-Snälla..., började hon, ... jag har aldrig... jag kan inte...
SMACK
-Aaj!
Freder snärtade till hennes fasta stjärt. Ett rött handavtryck visade var hans handflata landat och Freder smiskade till henne igen.
-Sätt fart, annars lägger jag dig över knät!
Prinsessan kved till men öppnade munnen. Han kunde känna hennes varma andedräkt mot sin uppresta kuk. Så kände han en sval, mjuk tunga röra vid hans hårda lem. Tungan gled över det ådriga kukskaftet och gled över hans lila ollon som glänste i skenet från glöden.
-Rör handen upp och ner medan du suger...
Igen lydde hon. Han kunde känna hur hon tog hans ollon i munnen och började att suga medan hennes mjuka lilla hand rörde sig upp och ner. Hennes fylliga skära läppar kysste honom innan hon återigen lät tungan smeka honom. Han såg hur hon sneglade upp mot honom för att se om han var nöjd med henne, att hon gjorde rätt.

Freder njöt, inte bara av att prinsessan runkade hans kuk eller att hon gjorde sitt bästa av att suga honom, men också av synen av den vackra unga flickan som satt hukande och naken i sängen. En fin flicka av högsta börd, lovad till en prins men nu satt som vilken hora som helst och sög av den man som ägde henne. Hennes blonda rufsiga hår, hennes kurviga unga kropp som glänste i skenet. Både lockande och sårbar. Han kunde se hennes huvud guppa upp och ner över hans uppresta kuk, hennes läppar utspända runt hans mörka påle, ögonen slutna och med en koncentrerad rynka i hennes panna. Freder lät sin hand smeka över hennes mjukt rundade kvinnliga höft och han kupade handen runt hennes stjärt. Fast, spänstig och lockande. Han drog lite i den och han såg hennes hårlösa lilla anus.
Han vätte ett pekfinger och låt det återvända till det rynkiga lilla hålet. han pressade fingret mot det och han kände hur hennes kropp blev spänd.
-Ligg still, varnade han och han kunde känna hur ett gnyende kom djupt ur henne, som en varm flämtning som slöt sig runt hans kuk som var djupt inne i hennes salivåta mun.
Han pressade på, kände hur hennes kropp blev spänd men hon kunde inte gör någonting för att hindra hans finger från att sakta tvinga sig in genom den spända ringmuskeln. Freder hörde ett skrämt stön av smärta då hans finger gled in i hennes bakre hål. ringmuskeln spände som ett band runt hans finger och han sköt på, in till sista knogen i henne och han mötte hennes blick. Prinsessans ögon var glansiga av upphetsning men också rädda. Anade hon vad som skulle ske? Var hon så intuitiv? Hon som inte hade någon erfarenhet men som hade alla förutsättningar att bli en fantastisk älskarinna. Så mycket talang bortkastad på en prins!
Freder lät ett andra finger pressa på och han njöt av att höra de skrämda framstönade protesterna från prinsessan, men hans blick hindrade henne från att göra något mer.
Med ett vått ljud drog hon ur kuken från munnen, långa glänsande strängar av segt saliv hängde från hans kuk och hennes mun.
-Aahh...! D... det gör ont! klagade hon innan hon bet ihop då han drog fingrarna fram och åter i hennes stramande bakre hål.
-Det gör ont! klagade hon medan hon höll hans kuk, kramade den som om den gav henne trygghet.
-T... tänker du...?
Hennes blick var rädd då hon tittade på honom.
-D... du är så stor...jag... jag kommer inte att klara det...
Hon tittade bedjande på honom. Snälla..., fortsatte hon,... j... jag kan inte...
Freder tittade på henne. Hon hade gissat, förstått vad han ville göra med henne. Han skakade på huvudet, hon var en naturbegåvning utan att veta om det.

Han satte sig upp grep tag om hennes smala midja med sina båda händer och drog upp henne bredvid sig i sängen innan han vände henne över på mage.

Hon sa inget, gjorde inget motstånd, lät honom bara göra det. Han hade redan tagit allt från henne så varför kämpa emot?
Prinsessan låg stilla och kände hur hans tunga vätte och mjukade upp hennes bakre hål.
"Nej", tänkte hon då hon kände hans lena ollon pressa mot hennes anus, hennes händer knöt sig hårt om dunbolstret medan hans ollon pressade på.
Det skulle göra ont, det visste hon, mycket ont.
Freder pressade på och hans feta ollon tvingade sig igenom den stramande ringmuskeln.
Prinsessan kastade huvudet bakåt och skrek rätt ut då han trängde in i hennes bakre hål.

**

Gunder tömde det sista i vinkruset innan han slungade in det tomma lerkärlet i stenväggen. Kärlet splittrades men ljudet dränktes i männens skrän, dryckesvisor och skriken från de båda kammarjungfrurna som männen roade sig med. De båda flickorna hade fått arbeta hårt, tagit emot många män såväl som slag, daskar och piskrapp. Deras nakna kroppar glänste av svett och sperma, röda märken efter händer, piskor och spön löpte rött över mjuk kvinnlig hud.
Hon, flickan som kallades Camilla, grenslade naken John, han massiva påle tänjde ut hennes fitta till en rosa ring. Tuck var ovanpå henne, hans tjocka kuk fyllde hennes bakre hål och tillsammans tog de båda männen den unga kvinnan samtidigt. Då det var klara fanns det flera som ville njuta av hennes kropp och skönhet. Ett kort stycke bort stod hon som hette Maria på knä. Hennes ansikte bar tydliga märken efter där männen använt nävarna på henne. Blåmärken på hennes kinder, ett öga som svullnat, en läpp som svällt. Men det hindrade inte att hon nu sög av den ene mannen efter den andre, hennes båda andra hål redan fyllda med sperma och snart skulle än mer fyllas på där då männen som nu omgav den misshandlade unga kvinna tröttnat på att bara känna hennes mun runt sina kukar.
Gunder tog ännu ett lerkrus och drog korken ur flaskhalsen. Kungens vin, bättre vin fanns inte!
Han drack girigt med vin rinnande längs haka och hals.
Vid hans sida kunde han höra både John och Tuck komma i Camilla. Knappt hade de hunnit bli klara förrän andra pockade på och ville åt hennes kropp. Gunder såg hennes ansikte, trött och uppgiven, förbi skräck, förbi rädsla. Nu var hon bara ett stycke välformat kött till för att tillfredställa ständigt nya dunkande ståkukar. Hon var inte mer än tre hål som de kunde göra vad de ville med.
Gunder log grymt och kände dolken vid sin sida. Då männen var mätta på nöjet så skulle han se till att flickornas sista stund på jorden skulle bli minnesvärd, åtminstone för honom.


**

-Ja... ja... ja...!
Prinsessan skrek ut orden medan Freders kuk pumpade in och ut ur hennes stjärt. Han nådde djupt in i henne nu där hon stod på alla fyra med axlarna nerpressade i sängen.
Han stötte hårt in i hennes kropp medan han höll hennes höfter i ett järngrepp, hans fingrar sjönk djupt in i hennes mjuka, perfekta hud men flickan tycktes inte ens märka det.
-K... knulla mig!
Hon skrek ut orden som han precis lärt henne, tvingat henne att säga, örfilat henne då hon först vägrat att ta de snuskiga orden i sin mun. Tvingat henne att säga att hon var en hora, en hora som älskade att få kuk i sig. Hon hade först vägrat, hon var ju prinsessa! Hennes pappa var Kung, hon var inte någon piga som skulle sänka sig till något sånt här, något som kanske trälar eller slavinnor kunde tvingas till.
Men nu skrek hon ut orden, njöt av att säga dem medan Freder knullade henne hårt. Hans kuk dunkade djupt in och ut ur hennes kropp. Han stönade till och igen kände hon hans handflata landa på hennes brännheta hud, smärtan exploderade ut och blandades med den berusande upphetsningen som fyllde hennes kropp. Han knullade henne hårt och hon älskade det fast hon visste att hon skulle hata och förakta sig själv efteråt.
Hans hand letade sig in i hennes silkesmjuka blonda hår och han tog en handfull av det spunna guldet och ryckte upp hennes huvud från sängen.
Prinsessan skrek till medan hon stötte hårt tillbaka i vilda rörelser mot den stora kuken som fyllde henne.
-Gud...! skrek hon medan hennes hand smekte hennes våta fitta, hennes pekfinger gled över hennes rosa klitoris och en våg av rå njutning exploderade ut från hennes kropp och för andra gången så gick det för henne.
Freder hörde och kände hennes orgasm, han såg musklerna på hennes rygg röra sig under den glänsande huden, hans tjocka kuk inborrad i hennes bakre hål och han hörde hur den unga prinsessan skrek. Hennes kropp sjönk samman och Freder drog sig ur henne, hon var uttänjd och öppen och han stirrade ner mellan hennes bakre hål sakta slöt sig. Han hörde ett svagt kvidande komma från henne. Freder ryckte upp hennes huvud igen och han såg hennes trötta ögon och öppna mun, andhämtningen kom i snabba stötar.
Freder stönade till, riktade kuken mot hennes svettiga röda ansikte och en första stråle med sperma sköt ut och landade som ett kladdigt streck över hennes kind, läppar, mun och haka. Nästa stråle träffade prinsessans öppna mun och sperman glänste på hennes tunga och hon svalde i ren reflex innan nästa stråle träffade henne. Freder stönade medan han sprutade i prinsessans ansikte.

Han släppte taget om hennes hår och flickan sjönk samman, sperma täckte hennes ansikte och sega tömmar hängde ner och föll mot dunbolstret.
Hon suckade till och sjönk samman på sängen och med ett kvidande rörde hon sig svagt.
Freder visste att hon måste ha ont, han hade tagit hennes alla oskulder och ridit in henne som om hon var ett vilt sto som skulle tämjas. Prinsessa eller inte, han hade erövrat henne helt och fullt, tagit allt ifrån henne, hennes oskuld, hennes stolthet...
Utanför de spetsbågade fönstren med sina blyinfattade glas började en svag gryning sprida sitt första ljus över en ny dag

---

---

Fler noveller av samma författare

Denna författare har inga andra noveller

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.