Kaffe smakar bäst i Oktober
Författare: melancholius Datum: 2014-09-04 15:22:40
Kategori: Heterosex och Trekant
Läst:
20 296 gånger
Betyg: 4.3 (11 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit
Kaffe smakar bäst i Oktober
(En litet mjukare text, för att vara av en Melancholius)
Du befinner dig denna mulna och regniga höstafton på det nyligen renoverade Wiener-konditoriet, Biblioteksgatan, för att tillsammans med en mycket nära väninna avnjuta en exklusiv kopp kaffe och dylikt bakverk.
Ni sitter vid ett bord längst in i ett hörn och undersöker vad den eleganta menyn kan erbjuda när jag plötsligt kommer in genom dörren. Du visar inga som helst tecken på att ha sett mig. Jag stirrar tomt i luften.
Fler nya kafégäster kommer in och samlas i kö bakom mig, jag blir trängd och ramlar som av en händelse ned vid bordet precis intill er. Stöter på samma gång till din axel helt lätt och känner en klump i halsen, ansiktet hettar. Mumlar något till ursäkt.
Den skjortprydde kyparen tar högtidligt era beställningar och jag följer samtidigt noga ditt ansikte med blicken. Hur den välformade lilla munnen formulerar dessa vardagliga och ordinära fraser. Avslappnade men samtidigt skärpta anletsdrag.
Du ser precis förbi mina ögon, inte en blick förlöper direkt åt mig. Du och väninnan samtalar om något arbetsrelaterat, jag kan inte urskilja alla ord, mitt kaffe smakar ingenting. Hjärtat slår hårt. Du reser dig plötsligt och tränger dig förbi mig utan en min, går för att hämta ett glas vatten.
Jag reser mig nervöst och går långsamt efter. Min hand snuddar vid din då vi sträcker oss efter samma glas på disken, ingen synlig reaktion från dig. Jag känner mig yr, nästan illamående.
Åter vid bordet låtsas jag tappa min servett. Den landar precis bredvid din fot. När jag böjer mig ned skymtar jag dina ben. Kjol, inga strumpbyxor, bara ett par sandaletter den svala temperaturen till trots.
Dröjer mig kvar en extra sekund under bordet och låter servetten stryka över din nakna fotrygg. Det är rätt så dunkelt i lokalen, men när jag reser mig ser jag i ögonvrån att dina bröstvårtor höjt sig under det tunna linnet. Jag blir ögonblickligen spränghård.
Efter en stund går din väninna också efter ett glas vatten. Precis som hon rest sig lägger du bestämt handen på mitt lår, låter den vila där och för den sedan sakta uppåt. Stannar precis innan sömmen, där min gylf börjar. Jag försöker lägga min hand på ditt lår, du slår bestämt bort den. Ingen ser något under bordets nedhängande vita duk.
Hör att din andning är tyngre nu, din hals rodnar. Väninnan kommer nästan direkt tillbaka och jag svär en tyst förbannelse. Som en skänk från ovan ringer hennes mobil ett ögonblick senare. Hon talar engagerat och hennes ögon följer de förbipasserande utanför fönstret. Plötsligt är hennes tankar och fokus någon helt annanstans.
Din hand tar tillfället i akt och försvinner blixtsnabbt och diskret under kjolen. Du tar upp den lika kvickt och låter sedan fingertopparna vila på min servett på bordet, alldeles nära mig.
Ditt långfinger efterlämnar en tydlig våt fläck. Jag undrar stilla om mitt förstånd fullkomligen skall överge mig. Du slickar nonchalant av dina fingret med tungan. Det är bara för mycket.
Jag bjuder upp alla krafter jag har för att kontrollera mig. Det går sådär. Du återupptar konversationen med väninnan då hon avslutat sitt telefonsamtal. Min hand är inte längre i min makt. Den söker sig ivrigt längs din stol och närmar sig ditt knäveck.
Rycker åter med stor förtvivlan undan den då en servitris plötsligt kommer för att plocka undan på bordet bredvid. Ni skrattar åt något och jag brinner inombords.
Efter tre fumliga och darrhänta försök är min hand äntligen på ditt varma lår. Mina fingrar trevar desperat för att ta sig längre in under kjolen. Fortfarande tycks ingen se något av vad som försiggår. Min handled vinklas extremt men smärtan är bortprioriterad.
Jag känner heta fuktiga dunster slå mot mig. Det känns som en evighet, ett enda töcken, innan jag äntligen når det svettiga vecket i din ljumske. Inga trosor ... Din slätrakade blygd är svullen och ger spänstigt motstånd under mina fingertoppar när jag utforskar den. Det pulserar häftigt och kvinnligt. Dina inre blygdläppar har klistrat ihop sig och jag håller på att skrika rakt ut när min hand nästan går ur led för att lirka isär dem.
Med ett svagt kippande läte glider de isär. En fantastisk, slemmig, mjuk, varm våthet rinner ut och täcker mina skakande fingrar. Du suckar till. Din väninna ger ett trovärdigt intryck av att vara totalt ovetande om vad som försiggår.
Mitt långfinger sugs in i din öppning och jag tror att jag ska dö. Jag för fingret upp längs den hala mynningen och försöker smeka din klitoris. Du kniper med låren runt min hand så att jag inte kommer någon vart. Jag tvingas slita bort den, en manöver som strider mot alla naturlagar.
Jag klarar inte av detta längre utan reser mig och går raskt mot dörren. Kylan och det ihärdiga regnet ute slår mig hårt i ansiktet, men inte till sans. Inte till närmelsevis. Väntar målmedvetet i skuggorna på andra sidan gågatan, länge, länge. Ni sitter i godan ro och samtalar förtroligt, som om ingenting hänt. Som om jag aldrig varit där.
Efter en kylslagen och plågsam väntan kommer ni så äntligen ut. Går i sakta mak i riktning Stureplan. Jag smyger efter, som en behärskad galning, ett väntande rovdjur som viljelöst bara har en enda sak i tankarna. Ni stannar utanför 7-eleven och pratar en stund till. Uppbringar mina allra sista krafter för att inte tappa besinningen.
När ni så slutligen skiljs åt går väninnan mot tunnelbanan och du viker av upp mot Humlegården. Följer dig tätt bakom. Du tycks inte se någonting. Färden fortsätter till Kungl. Bibliotekets respektingivande byggnad.
Parken tycks som förväntat vara helt tom i den bedrövliga väderleken. Det är nu beckmörkt och mycket blåsigt. Jag avvaktar ... Plötsligt hukar du dig ned vid sidan av gångvägen och drar upp kjolen en bit, det strilar och plaskar av kiss i gräset. Jag är kåtast i hela universum.
Innan du hunnit resa dig upp kastar jag mig över dig och sliter med kraftigt våld isär dina lår. Du viskar uppgivet och hest mitt namn. Jag pressar mig våldsamt emot dig och min benhårda kuk glider utan motstånd djupt in i din såphala fitta.
Jag stöter som en besatt och min pung drar plågsamt ihop sig i förebådande kramper. Din väta strömmar ut runt mitt skaft och ned över dina skinkor och ljuvliga stjärthål. Jag kysser dig så hårt att det smakar blod, vet inte om det är ditt eller mitt, spelar ingen roll. Drar mig ur en kort stund, du böjer lydigt ned ditt huvud och suger begärligt av dina egna kåtsafter från min lem. Vill spruta mina rusande spermafloder i dig, över dig, över oss båda, i din mun, i din fitta, i din stjärt, över dina bröst.
Jag gnider hungrigt mitt ollon mot ditt andra hål, det slår blixtar för mina ögon. Du skriker åt mig att sluta och knulla din fitta igen. Tänk om någon hör, ..., kunde just nu inte bry mig mindre. Jag trycker mig in mellan dina uppsvullna rodnade fittläppar igen, kan inte hålla emot, måste spruta snart.
I mörkret, i buskarna bakom oss, anar jag så plötsligt en gestalt. Kommer av mig för ett kort ögonblick. Försöker urskilja ... En ung kvinna ...? Har handen ... nere ... mellan sina ben...? Jag sprutar med ett gurglande vrål fem tjocka och tunga strålar varm sperma djupt inne i dig. Du gnyr högt.
Rycker med hast ur min oslaknade erektion ur dig och reser mig upp. När jag med skälvande händer lyckats knäppa byxorna springer jag mot buskarna där den anonyma voyeuren nyss befann sig. Ingen där.
Fortsätter runt hörnet på den stora biblioteksbyggnaden. Inga spår av någon annan människa. När jag fullbordat varvet kring den nationalromantiska fastigheten hejdar jag mig plötsligt.
Du ligger avslappnat kvar på samma plats där jag nyss befläckade dig, med benen brett isär. Mellan dem din nära väninna. Nu närmare än någonsin. Hon står vördnadsfullt på knä och lapar omsorgsfullt den utsipprande säden från din blanka vulva, som en katt. Låter inga droppar gå till spillo.
Mitt stånd, som efter den korta löpturen börjat ge med sig en aning, är nu fullt återställt. Ja, det är om möjligt än mer intensivt än innan. Det kliar och molar i både pungen och kuken, vilka uppenbarligen gör sig redo för nya utbrott och kaskader.
Väninnan rycker skräckslaget till när jag lägger en hand på hennes putande bak. Men, du tar ett stadigt tag om hennes nacke och tvingar henne att återgå till sin blöta syssla. Biltrafik syns borta på Sturegatan och en och annan flanör trotsar vädrets makter. Risken att bli upptäckt av någon hundägare eller liknande är överhängande.
När jag dragit upp den grå yllekjolen och lyckats få ned de åtsmitande strumpbyxorna hejdar jag min kåtrusiga framfart och njuter av den vackra stjärten. De ljusa bomullstrosorna smeker följsamt alla kurvor och utbuktningar, nästan som om de vore målade direkt på huden. De blir snabbt blöta av den fallande nederbörden, men den varma väta som härrör inifrån dem är ändå lätt att särskilja.
När underbyxorna också kasats ned möter en underbar doft upp. En svettig och pockande kvinnlig kåthet som varit instängd för länge. Hennes kön är grövre än ditt, med ett enormt bulnande venusberg och groteskt långa köttiga och skrynkliga inre blygdläppar. Jag smeker dem med stor fascination och låter fittsafterna övergjuta hela området.
Ståndet är nu så extremt att det är svårt att lirka ut det ur kalsongerna. Det fortsätter läcka ur mig och henne, åsynen av en så vacker kvinna nedsänkt i ditt sköte är övermäktig. Sakta sakta låter jag mitt blodsprängande ollon nosa på hennes fittöppning. Men, det är den andra som är mitt fast beslutna mål. Stöter lite lätt mot den tighta stjärtrosetten för att olja in den. Du suckar med djupaste behag.
När jag en lång stund tryckt och lirkat, pressat och mejslat så ger äntligen den trånga passagen med sig och jag glider in i en trång hetta. Den underbara och förbjudna kanalen välkomnar mig och kramar energiskt. Det är omöjligt och lönlöst att ens försöka hålla tillbaka.
Utlösningen är så skön och intensiv att den nästan svider när den slungas in i din väninna. Tycker mig i detta ljuva delirium uppfatta ett plågat gnällande från dig, när du också tippas över orgasmens rand.
Väninnor är till för att delas, det ska bli vår nya paroll.
//Melancholius
Fler noveller av samma författare
Gode gud, klarar bara av att läsa halvvägs. Fortsätter jag att läsa kommer jag att göra bort mig totalt på jobbet.