Onda klackar
Författare: pooielicious Datum: 2014-08-24 09:39:01
Läst:
13 363 gånger
Betyg: 1 (4 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
För tre månader sedan började jag jobba som sekreterare på ett framgångsrikt företag. Det har alltid varit en dröm att få jobba på kontor, gå i snygga kläder och klackar på jobbet. Allt gick utmärkt för mig. De flesta verkade gilla mig och jag fick mycket beröm. Den enda som inte verkade ha lagt märke till mig var Sara. Snygg, blond såklart, lång, sotiga ögon, röda läppar och alltid med hästsvans och svarta pumps.
Onsdagsmötet var längre än någonsin och jag kände att ett toalettbesök hade suttit fint. Jag ursäktade mig och sa att de kunde fortsätta utan mig. Mina klackar ekade i korridoren. Ett par andra klackar hördes bakom mig men jag var alltför fokuserad på mitt mål för att vända mig om. När jag ska öppna dörren till toaletten tränger sig Sara före och drar med mig in och låser snabbt.
Vad gör du, sa jag med arg ton och sträckte fram min hand mot handtaget.
Tyst! Väste Sara och greppade tag om min handled så det nästan gjorde ont.
Inte ett ljud, sa hon och tog ett steg närmare mig. Det var ingen stor toalett så vi stod nu väldigt nära varandra.
Du säger inte åt mig vad jag ska göra, röt jag och fick då en hand upptryckt mot min mun. Sara spände sina sotiga ögon i mina och viskade nära mig så jag kunde känna hennes andedräkt av svag mint.
Det kan jag visst, sa hon bestämt. Jag blev plötsligt rädd för Sara. Hon har alltid sett bitchig ut men nu var hon bara otäck. Med handen på min mun tryckte hon ner mig mot golvet. Jag kved av obehag.
Kom ihåg regeln, inte prata, viskade hon. Du gör endast som jag befaller. Jag nickade försiktigt och hon släppte min mun. Jag satt nu på knä och kunde inte röra mig, jag vågade inte…. Sara drog med sin ena pumps längs mitt ben, upp för min mage och mina bröst. Hon ställde ner klacken i mitt nyckelben och tryckte till. Jag kved tyst. Hon tryckte så hårt att jag blev tvungen att lägga mig ner.
Kyss mina pumps, sa Sara tyst men bestämt.
VA?! Väste jag tillbaka och kände att hennes klack flyttades till mitt huvud. Hon stampade ner mig så hårt att jag slog i läppen på hennes översida av pumpsen. Jag fick blodsmak i munnen och det började dunka i läppen.
Kyss mig, sa hon bestämt en gång till och jag kände hennes fot pressande mot mitt huvud. Jag tryckte ifrån och tittade nu på hennes fötter. Jag böjde mig fram och rörde med mina läppar vid hennes fötter. De var fuktiga och det stack till i läppen där jag fått ett sår. Det bultade något fruktansvärt och det gjorde det inte bättre att Sara vilade med sin andra klack mot mitt huvud. Jag kysste henne nu. Hennes svarta pumps och hennes ovansida på foten. Jag kunde inte undgå att tänka vad det var som precis hände, hur hamnade jag här, på knä, vid Saras svettiga fötter? Men jag var för rädd för att säga ifrån nu…. Hon bytte fot och jag smakade nu på hennes andra fot. Det var salt och smakrikt.
Ta nu av mig skorna och lägg dig på rygg, sa Sara ivrigt. Jag krånglade mig över på rygg och kylan från golvet ilade genom min kropp. Det var smutsigt och luktade definitivt inte gott. Sara lyfte på ena foten och höll den ovanför mitt ansikte. Hennes fotsula hade blivit smutsig från toalettgolvet och jag fasade för vad Sara skulle tänkas vilja att jag gjorde för henne. Sara såg att jag grimaserade och skrattade hånfullt åt mig.
Snälla Sara, bad jag men det gjorde henne bara irriterad. Hon stampade ner sin fot på mitt ansikte och ögonen tårades av smärtan. Jag försökte förgäves putta bort hennes ben men Sara var stark och jag kunde inte rubba henne. Jag gav upp och hon satte sig på huk bredvid mitt huvud fortfarande med ena foten på min mun.
Du kan antingen göra detta den lätta vägen eller så kan jag se till att din läpp inte är det enda som spruckit i ditt ansikte, sa Sara hotfullt och ställde sig upp igen. Hon tryckte ifrån med foten på mitt ansikte så att mitt bakhuvud mosades in i kaklet. Jag tittade upp på henne med tårade ögon och såg hur hon tittade intensivt tillbaka. Plötsligt tog hon sats och det kändes som att mitt huvud skulle krossas mot kaklet. Jag kved och hatade henne för att hon fick mig att ”gå med på det”. Hon satte ner sin andra fot på mitt bröst och vände sig om så hon tittade ner på mig igen.
Be mig nu snällt om att få slicka mina tår, sa Sara med ett flin på läpparna samtidigt som hon lyfte bort foten från mitt ansikte och begravde det andra i mitt bröst. Jag sneglade på hennes svartmålade tånaglar och blev äcklad av tanken på vad för smutspartiklar som kan ha fastnat mellan och under hennes tår. Jag grimaserade och viste att om jag sa emot skulle hon orsaka mer smärta så jag bad henne stönandes eftersom hon nu blivit väldigt tung.
Snälla får jag slicka rent dina tår, sa jag och nästan grät av hat. Sara sa åt mig att gapa och jag gapade motvilligt. Hon vinklade ner tårna i min mun och tryckte ner dem så långt hon kunde. Det kändes som att jag skulle kvävas och tårarna rann nu längs mina kinder…
Sara verkade inte bry sig om att jag låg där på toalettgolvet, gråtandes av hennes alltför långt intryckta fötter i min mun. Jag kunde känna hur hennes tånaglar rispade bak i min hals så jag fick kväljningar. Sara drog långsamt ut sin fot ur min mun och jag hostade och tittade bedjande på henne.
Slicka nu mellan mina tår, du har slemmat ner dem alltför mycket, sa hon och höll fram sin fot mot mitt ansikte. Jag tog tag om Saras ankel och häl med mina händer och drog dem mot min utsträckta tunga för att slicka upp alla bakterier och det slem som jag själv orsakat mellan hennes tår. Jag slickade och sög på hennes svartmålade stortå och önskade att det skulle vara över snart. Men att tyda av Saras blick var det långt ifrån färdigslavat. Hon stönade lågt när jag zickzackade mellan hennes tår med min tunga och hon tittade ner på mig med njutning i blicken.
Bra, sa hon. Du börjar lära dig hur du ska behandla mig. Jag blir betydligt mycket mer upphetsad av dig än jag blev av Klara… Hon visste inte hur hon skulle uppföra sig, sa Sara på det mest arroganta sätt. Jag spärrade upp ögonen och stirrade på henne med obehag och undran.
Hon slutade efter det… lika bra, sa hon med ett ondskefullt flin. Sara ställde sig med båda fötterna på mitt bröst och satte sig på huk vilket gjorde henne extremt tung. Hon gjorde sina ögon smala och hotfulla och sa tyst; Men du ska inte gå nånstans…. Du ska så länge jag är kvar här tjäna mig precis som du gjort nu på de mest kränkande sätt du kan tänka dig. Och om du är lika feg som Klara va, ska jag se till att du ångrar det flera gånger om..! Sara tryckte till med sin tumme på min läpp så det bultade sådär fruktansvärt igen, sedan ställde hon sig upp och klev bort från mitt bröst. Jag stönade tyst av tyngden som lättade. Sara ställde sig bredbent över mitt ansikte så jag kunde se hennes svarta fuktiga trosor. Vad skulle Sara nu befalla mig att göra, var det enda som gick runt i mitt huvud… Sara tittade ner på mig och log ett överlägset leende.
Ta nu på mig mina klacka, sa hon och jag stelnade till. Hennes klackar var förmodligen nya för de var extra hårda och jag visste att om hon skulle sparka på mig eller trampa på mitt ansikte skulle jag inte kunna visa mig bland folk på väldigt länge… Men jag lydde henne såklart. Jag vågade inte annat. När jag fått på henne de svarta klackarna vågade jag knappt se upp på henne.
Du borde gå hem nu, sa Sara. Du ser för jävlig ut…! Sedan kände jag hur min panna brände av smärta och mitt bakhuvud pressades än en gång mot det hårda kaklet. Jag trodde jag skulle svimma av smärtan när Sara aggressivt trampade ner på mig som om jag vore en fimp… Sedan hoppade hon vidare från mitt ansikte till golvet, öppnade dörren och gick iväg. Hennes klackar ekade nu bekant i korridoren och jag vågade inte röra en fena förrän jag visste att hon var långt borta. Jag kravlade mig upp på knä snyftandes och smutsig. Spegelbilden var ingen rolig syn så jag täckte över mitt ansikte så gått jag kunde och sprang ut genom dörren och hem till min säkerhet.
Jag vågade inte gå tillbaka till jobbet på resten av veckan och mina kollegor verkade tro mig när jag sa att jag blivit magsjuk. På måndagen bestämde jag mig för att ändå gå dit, prata med chefen och begära att Sara slutade. Berätta vad som verkligen hände…
När jag störtar in på chefens kontor står Sara där böjd över chefens desk. Jag blir stel som en pinne och blickar ner i golvet. Jag sneglar upp en bit och kan se Saras nya klackar. De var blanka och högre än de jag blivit utsatt för… Och till min fasa hade de nitar på hälen och hela vägen ner till klackens slut. Sara vände sig om och sa; Åååh, precis lagom till frukosten! Kom så sätter vi oss.
Jag var stum och kunde inte röra mina läppar. De var som förlamade i Saras närhet. Hennes nitar på klackarna glittrade av ljuset från lamporna i taket. Snälla låt det vara folk där bad jag hela vägen mot frukostsalen. Sara öppnade dörren och jag pustade ut…..folk…
Sara gick fram till frukostbordet och gjorde sig en smörgås, tog sitt morgonkaffe och satte sig vid det ovala långbordet. Jag gjorde likadant men satte mig en bit bort från Sara för att undvika att hamna under hennes beslag. Jag åt försiktigt och sneglade bort mot Sara för att se om hon kollade på mig. Hon spände sina ögon i mig och jag visste att jag begått ett misstag. Hennes blick sjönk ner till bordskanten och visade på att jag befann mig på fel plats. Hon ville ha mig på golvet. Nej, inte igen tänkte jag, och mina ögon tårades av min svaghet. De runt om mig verkade inte märka något, de verkade oberörda av mina svaga snyftanden. Jag visste att det egentligen inte skulle spela någon roll att försöka prata med Sara, men jag tänkte att det iaf kunde vara värt ett försök. Jag hoppade från stol till stol närmare Sara och jag kände hennes brännande blick på mig.
Snälla Sara, bad jag, vad vill du ha, jag gör vad som helst, ger dig vad som helst bara du slutar plåga mig såhär. Har jag varit elak mot dig, är det därför jag blir straffad? Snälla säg mig så jag kan be om ursäkt för vad jag än gjort dig!
Sara såg för ögonblicket snäll ut och jag tänkte en sekund att det faktiskt fanns hopp. Men jag hade fel. Hennes naglar hade redan rispat mitt bakhuvud när hon tog tag om mitt hår och förde mitt ansikte så när henne att jag bara kunde se in i hennes svartmålade ögon.
Du kommer väl ihåg vår överrenskommelse ditt äckel, sa Sara. Så länge jag är kvar här ska du slava för mig, förstått! Jag vågade inte säga emot och nickade förstående. Jag kollade upp och runt mig för att se om jag kunde få någon hjälp från något annat håll men ingen verkade reagera. Therese som jag kommit ganska nära ändå trodde jag, tittade ner i sin morgontidning och smuttade på sitt varma kaffe. Jag var osynlig för dem. Hur?! Varför sa ingen något?!
Jag trycktes ner under bordet av Saras händer och jag ställde mig på alla fyra. Kyss mina skor, sa hon högt så alla kunde höra. Men ingen sa något, eller gjorde ens ett försök till att hjälpa mig. Jag böjde mig ner och kysste hennes skor. Nu fick jag mig en närmare titt på dem och nitarna fick mig att rysa av obehag.
Slicka dem, hörde jag Sara säga och jag slickade bedrövat. Efter en stund tog hon upp sin ena sko och granskade den. Färdig, utbrast hon och placerade bestämt sin sko på min rygg. Nitarna trängde igenom min genomskinliga blus och jag ångrade starkt mitt klädval. Hennes ben kunde omöjligt väga så mycket, hon måste pressa ner nitarna mot min hud. Det var så plågsamt att jag började gråta.
Snälla inte så hårt, bad jag, men min smärta verkade bara göra henne mer tillfredsställd. Sara kastade upp sin andra klack på min rygg och jag försökte svanka mig bort från nitarna. Inget hjälpte.
Jaha, då börjar vi morgonmötet då, hörde jag chefen säga. Chefen som för övrigt var en kortklippt svarthårig kvinna mellan 28-32 års ålder, harklade sig högt och frågade ut över bordet, Jaha kan jag få mitt fotstöd nu Sara och låt mig inte vänta…
Jag spärrade upp ögonen av fasa och häpnad, hörde jag verkligen rätt?! Vart hade jag hamnat, var det mig chefen kallade för fotstöd?? Sara suckade och lyfte bort fötterna från min rygg.
Du hörde henne, sätt fart! Sa Sara bestämt. Jag kröp långsamt fram mot chefens fötter. Jag var maktlös och kränkt. Aldrig hade jag tänkt att skor skulle bli min största rädsla, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att de skulle stampa på mig och trycka ner mig såhär. Att det fanns sådana kvinnor som ville göra mig illa. Jag granskade chefens skor. Hon hade rundade klackar med något tjockare klack och ett silversmycke vid kanten av lilltån.
Har våran slav fått någon frukost förresten, hörde jag henne fråga när jag stannade framför hennes fötter.
Knappt, sa Sara skadeglatt och chefen fortsatte. Kasta hit hennes smörgås, sa hon och jag hörde hur hon fångade min ostsmörgås som någon slungade över till henne. Plötsligt studsade en bit bröd ner framför mig som jag tittade länge på utan att agera.
Se så, ät nu ditt djur, du är väl hungrig, sa chefen, som förresten hette Mia. Sedan trampade hon på brödet och mosade det med sina skor och höll fram det mot mitt ansikte. Jag inspekterade brödet och förstod att hon måste gått genom skogen på morgonen som hon ibland gör för att variera sig. Det var bröd blandat med både lera och barr och jag kväljde. Mia la sin andra fot på min rygg och jag tyngdes ner av hennes vikt. Om jag nu sträckte ut min tunga skulle jag röra vid hennes skosula och min ”frukost”. Jag blundade och lapade åt mig blandningen av smuts och bröd. Det knastrade i min mun och jag hörde hur de påbörjade mötet ovanför mig.
Tårarna rann längs mina kinder när Mia kastade ner smörgås till mig som jag tvingades äta från golvet. När mötet förklarades avslutat sa Mia till alla att ta av sig sina skor eftersom deras slav, jag med andra ord, säkert var törstig och mer än gärna vill smaka på deras svettiga fötter för att släcka sin törst. Jag var så förnedrad vid det här laget att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag såg hur alla tog av sig sina skor och förväntansfullt sträckte ut dem mot mig. Mia sparkade iväg mig och jag gick runt till alla mina kollegor och slickade deras tår och fötter. Vissa smakade mer än andra och vissa luktade förfärligt mycket tåsvett. Jag fick kväljningar av hur bisarr situationen måste sett ut och vissa tryckte in sina tår så långt att jag höll på att få upp min frukost. Sara var såklart en av dem. När jag hade krupit varvet runt sa Mia åt mig att komma upp. Jag försökte stryka undan tårarna från mitt ansikte utan att smeta ut min mascara. När jag med blicken i golvet ställde mig upp bredvid bordet, sa Therese som var den jag slickade av tårna på sist, Du äcklar mig, du kan gå hem nu, ditt jobb här är gjort…
Jag visste inte vad jag skulle säga, allt var så overkligt och obehagligt. Jag tog några tveksamma kliv mot dörren och när ingen gjorde något motstånd eller ens sa något, bara såg äcklat på mig, brast jag i gråt och sprang därifrån för att aldrig mer komma tillbaka.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Love my fetish | Fetish | 1.5 | 24/8-14 |
| Onda klackar | Fetish | 1.0 | 24/8-14 |
