Hypnotisören. Eden. Del 7.
Författare: lorden Datum: 2014-05-28 20:25:51
E-post: lordensbox@gmail.com
Läst:
29 765 gånger
Betyg: 4.3 (8 röster) 6 medlemmar har denna novell som favorit
Detta är en fortsättning på serien Hypnotisören. Men den har fått en egen underrubrik, Eden.
Trevlig läsning, hoppas jag.
Mvh Lorden
Hypnotisören. Eden. Del 7.
Linnéa vaknade ensam i soffan.
Killarna hade skamset, och mycket förvirrat, snabbt samlat ihop sina kläder och med ett stelt hej då lämnat henne.
- Hade de druckit så mycket? Var de så fulla att de inte riktigt visste vad de gjorde? - tänkte hon och mindes deras miner och svordomar och tafatta ursäkter när nykterheten slog till och de insåg att de just höll på att sätta på henne allihop, samtidigt.
- Hur blev det så här? Hur gick det här till? - Hon mindes inte hur eller varför de plötsligt hade samlats runt henne. Inte heller vad som hade föranlett deras agerande. Men upphetsningen som väcktes i henne när de stod runt henne och tog av sig sina kläder mindes hon, och hur hon ivrigt hade gjort vad hon kunde för att,
- lyda? Nej, det måste varit fylletankar, eller?- tänkte hon, och blev genast klarvaken, reste sig och gick snabbt ut i hallen för att låsa dörren. Med en orolig blick spanande hon ut genom det lilla fönstret bredvid dörren, men ingen Professorn syntes till.
Mobilens surrande väckte honom, och Professorn sträckte sig yrvaket efter den och svor tyst.
Signalen hade slitit honom ifrån drömmen av Lisas röda läppar som låg tätt slutna om hans kukrot.
Meddelandet fick honom att sätta sig upp i sängen, och han läste det en gång till.
- Jag kanske gör ett misstag nu. Eller jag är säker på att jag gör ett misstag, men jag kan inte låta bli. Trots att du får mig att vilja springa när jag ser dig, trots att du är elak och tvingar mig till att göra saker, så kan jag inte sluta tänka på dig, och hur du får mig att göra just de sakerna. Du tror säkert att jag är rädd för att du ska dyka upp igen, men det är jag inte längre, eller, jo, det är jag, men jag vill samtidigt. Ville bara att du skulle veta.
Kram, Jane. -
”Jaså lilla vän. Det fanns en sådan sida i dig, det trodde jag inte, trevligt, mycket trevligt!” sa han och skrev snabbt till svar,
- Intressant! Vad skulle du inte vilja att jag tvingar dig till? -
Efter att han skickat iväg svaret reste han sig ur sängen med kuken ståtligt pekande uppåt. För den hade inte glömt drömmen om Lisas läppar. Med bestämda steg gick han ut ifrån sitt sovrum, och ropade,
”Mariiiaaaaa!”
Maria, som stod i köket och höll på med frukost åt gullet, och stelnade till när hon hörde honom ropa uppifrån, och tänkte inte svara honom.
”Aiiiaaaaa!” ropade gullet och skrattade ifrån sin barnstol vid bordet. Maria gav honom en snabb blick och suckade, och hörde hur Professorn kom ned för trappan.
”Vet du vad jag vaknade med.” sa han när han klev in genom köksdörren. Och Maria såg irriterat på vad han vaknade med, och hon dolde inte vad hon kände, utan gav honom ett minspel och en blick som hade kunnat få vilken lava flod som helst att frysa till is, men inte Professorn.
”Oh, godmorgon gullet! Mamma ska bara hjälpa mig med en sak.” sa han glatt och såg flinande på Maria, och pekade ned mot sin styva kuk samtidigt som han gick fram till henne.
Hade Maria varit en hund, hade han varit säker på att hon just precis nu skulle till att morra åt honom där hon stod med sammanbitna tänder och överläppen lätt uppdragen. Men nu var hon ingen hund, så inget morrande hördes, utan bara en sammanbiten svordom samtidigt som hon sjönk ned på knä framför honom, och spottade på vad han hade vaknat med.
”Såja, inte sura nu. Lite kärlek innan frukost kan aldrig vara fel.” sa han, och såg roat på hur ollonet försvann in i hennes mun och hur hennes läppar slöt sig. En lätt ryckning i kuken och en rysning som började längst bak i pungen och som sedan for upp för korsryggen när ollonet gled mellan hennes läppar fick honom att stöna av vällust.
”Oh, din mun är som gjord för mig.” stönade han och strök henne över håret.
”Idag tror jag Lisa kommer med sina saker.” Orden fick Maria stelna till, och han tryckte lätt på baksidan av hennes huvud för att hon skulle fortsätta, och sa leende,
”Javisst ja, du vet kanske inte att vi känner varandra, och att hon ska flytta hit. Vilken trevlig familj vi kommer att bli!” Hade Maria tittat upp så hade hon sett honom flina emot henne med lysande ögon som utstrålade tillfredsställelse och skadeglädje.
- Han är Lisas buse! Han är den som hon har pratat om, och som hon har kärat ned sig i, som hon skulle kunna göra allt för! Herregud Lisa, vad har du gjort! - tänkte hon, och kände hur ilskan bubblade inom henne, hörde hans stön som i ett töcken, uppfattade knappt att de kom snabbare och snabbare, och kände en nästan oemotståndlig lust att bita honom hårt. Hennes tänder började röra sig mot hans kuk samtidigt som insikten av hur han hade lyckats få henne att skriva det där brevet slog henne, och precis när tänderna skulle sjunka in bakom hans ollon, så drog han ut kuken och med högt vrål sprutade han sin sperma rakt i hennes ansikte.
”Precis som jag sa. Lite kärlek innan frukost kan aldrig vara fel.” sa han och gick ut ifrån köket, och gick visslande upp för trappan.
Maria satt kvar på golvet med hans klibbiga sats rinnande i sitt ansikte. Hon var så arg så att hon skakade.
- Jag ska döda dig. Du ska dö. Du ska fan d. - tanken avbröts av gullet som pekade på hennes ansikte och med ett skratt sa,
”Spilla!”
- Ser ut att bli en varm och fin dag. - tänkte Professorn där han naken stod och tittade ut genom sitt sovrumsfönster.
”Får bli lätt klädsel idag då.” sa han, och tystnade när han plötsligt fick se hur Linnéa snabbt cyklade förbi ute på vägen med en handduk på pakethållaren.
- På väg att ta ett morgondopp. - tänkte han och följde henne med blicken, och såg inför sig hur hon kom upp ur sjön, och hur det lite kalla vattnet hade gjort så hennes bröstvårtor pekade styvt rakt ut.
Han kom på sig själv med att i luften slicka med sin tunga, och kunde nästan känna vårtan mot den.
”Senare Linnéa, senare. Nu kläder!” sa han när hon hade försvunnit bakom kröken.
Med kalsongerna halvt uppdragna uppför låren sträckte han sig efter mobilen som surrade på sängen.
”Det var snabbt.” sa han och läste meddelandet ifrån Jane.
- Vet inte riktigt. Men snälla, låt ingen få veta, jag skäms så. Skada mig inte. Tvinga mig inte att ha sex tillsammans med brorsan igen, eller min familj. Inga djur, eller kiss och sånt. Och snälla, förnedra mig inte. Snälla. Kram, Jane. -
Med en styvnande kuk läste Professorn meddelandet igen, och igen.
”Snäll, jag är snällare än snällast.” mumlade han och smekte sitt nu blottande ollon med sin hand, och läste meddelandet igen, med en min som förmodligen hade fått Jane att känna sig orolig.
”Jag åker en sväng.” ropade Professorn efter att han hade klätt på sig och gått ned, och nu stod och höll i ytterdörren, som han slog igen efter sig. Med en rivstart körde han iväg, och såg hur dammet ifrån grusvägen tornade upp sig i backspegeln.
En stund senare satt han på en uteservering och glufsade i sig en bastant frukost, och följde med intresserad blick alla kvinnor som gick förbi, och försökte se på dem ifall de hade fått kuk nu på morgonen.
- Den där har fått det. - tänkte han när ett par gick förbi, och kvinnan skrattande och med armen runt mannens midja gick förbi honom.
”Tjena cykelnisse! Det var inte igår!”
Professorn hostade till när han satte i halsen av Kalles plötsliga röst, och han spillde ut lite av sitt kaffe på bordet.
”Fan, jag har varit och ringt på hos dig flera gånger, men du är aldrig hemma!” sa Kalle och satte sig bredvid Professorn.
”Måste vara flera år sedan vi sågs, eller? Allt bra?” sa han, och dunkade Professorn i ryggen, vilket fick Professorn att återigen sätta i halsen, och hann inte hindra det utspillda kaffet när det rann av bordet och hamnade på hans shorts.
”2 år, nästan, och hej förresten.” svarade Professorn irriterat och torkade sig på byxorna med en servett.
”2 år, ja där ser man vad tider går. Fan, var det så länge sedan vi hjälpte dig och din brud med eran sexlek? Ja där ser man vad tiden går, helt otroligt.” sa Kalle, och tog Professorns kaka som han hade tänkt ha till efterrätt.
”Öh, Vilken sexlek?” frågade Professorn oförstående, och såg hur kakan försvann in i Kalles mun.
”Då grabbarna åkte hem till er och band fast dig naken såklart. Hörde att du såg skitskraj ut när de stormade in och trodde att det var på riktigt!” skrattade Kalle, och torkade sig om munnen.
- Jaså, det var dem. Det var så hon lyckades. -
”Ok, jo, det var bra spelat av er. Riktigt lyckat. Öh, men, hur lyckades hon övertala er att ställa upp på det?” frågade Professorn, och slängde servetten på bordet.
Med ett skratt svarade Kalle,
”Var inte så svårt, hon bjöd bara på sig själv, om du fattar vad jag menar.” sedan dunkade han Professorn i ryggen igen.
”Fan, har du kvar bruden?”
- Bjöd på sig själv. Hon hade låtit dem sätt på henne, för att kunna bli av med honom. -
Minnet av hur de maskerade männen hade stormat in och slitit av honom kläderna och bundit honom kom tillbaka, och han kunde fortfarande minnas hur rädd han hade varit. Ilskan bubblade i honom.
”Jo, bruden är kvar, och, du och ett par till kanske skulle kunna ställa upp på en annan lek?” frågade Professorn lite svävande, samtidigt som idé snabbt började ta form inne i hans huvud.
”Tja, kan vi väl. Men du behöver inte bjuda på dig själv, det räcker med kosing.” flinade Kalle.
Efter att Professorn hade skrivit ned instruktioner och en vägbeskrivning till Eden på en servett, och gett den till Kalle, sa han,
”Och gör det lika bra och trovärdigt som sist, så det blir lyckat.” sedan reste han sig och dunkade Kalle hårt i ryggen, och gick därifrån, med ett brett, belåtet och sadistiskt flin.
”Men, vad gör du här?” frågade Lisa förvånat när hon steg ur bilen och såg Maria komma gående mot henne framför Eden.
”Frågan är, vad gör du här? Lisa, vännen, snälla åk härifrån. Du har ingen aning om vem du har fallit för.” sa Maria, och fortsatte,
”Han är inte snäll! Han är en sjuk sexgalning, snälla åk medans du kan.”
Lisa stirrade på Maria med en förvånad blick.
”Vad säger du? Professorn är ju helt underbar! Och kan så mycket, och är så klok. Jag skulle kunna göra allt för den mannen!”
Marias panna rynkades i djupa veck, och en oroande tanke for genom hennes huvud.
”Lisa, har han någonsin hypnotiserat dig?” Vecken i Marias panna blev både djupare och fler medans hon väntade på Lisas svar.
”Ja, en gång på anstalten. Han ville träna upp sina färdigheter. Oh, han är så underbar och så liten och sårbar egentligen. Vill ta hand om honom!” svarade Lisa och sken som en sol.
Maria slöt sina ögon och suckade.
- Nej nej nej. Han har henne redan under hypnos. - tänkte hon och insåg att det inte skulle spela någon roll vad hon än sa till Lisa. Hon avgudade honom, för att han hade bestämt att hon skulle göra det, och skulle fortsätta göra det så länge han fann henne intressant.
”Men vad gör du här?” frågade Lisa förvånat, men Maria hann inte svara innan Professorns bil kom körande in på gården och parkerade bredvid dem.
”Hej Lisa! Välkommen!” ropade Professorn när han klev ur bilen, men blev snabbt bortdragen ifrån bilarna av Lisa, som med viskande röst frågade,
”Vad gör Maria här?” Känner du henne?”
”Ja, jag känner henne. Hon ska också bo här hos oss.” svarade han, och såg hur Lisas blick mörknade. Med en mjuk hand smekte han henne över kinden, och sa,
”Flera är bättre än en. Du vill väl att jag ska vara lycklig, och skänka mig välbehag?”
Lisa nickade långsamt, och hennes ögon ljusnade.
”Och hon, Maria, behöver ha någon som tar hand om henne, och som kan få henne att känna välbehag.” sa han leende, och smekte Lisa över håret.
Lisa sken upp, och gav honom en puss på munnen.
”Du är så omtänksam och klok.” sa hon och gick tillbaka till sin bil och lyfte ut en stor väska. När hon gick förbi Maria gav hon henne en snabb puss på kinden, och sa.
”Vad mysigt vi kommer att få det.” sedan gick hon in i huset med sin väska.
Maria stirrade på Professorn.
”Du har hypnotiserat henne. Du, du är fan sjuk. Vad sa du till henne?” fräste hon, men när Professorn inte svarade, utan bara stod och log mot henne, vände hon på klacken och gick snabbt in i huset.
På vägen utanför kom Linnéa cyklande på väg tillbaka efter sitt badande i sjön. När hon passerade Professorns grind vinkade han glatt åt henne, och såg hur hon lite försiktigt höjde handen och vinkade tillbaka, för att sedan öka hastigheten på pedalerna. När han öppnade grinden och började gå efter henne på grusvägen såg ha hur hon såg sig om över axeln, och hur hon trampade ännu fortare.
Känslan som for genom hennes kropp när hon såg hur han kom ut genom grinden och kom gående efter henne var tudelad. En del av henne ville att han skulle vända, en annan att han skulle springa, skynda sig. Linnéa skakade oförstående på huvudet och trampade på så gott hon kunde.
- Vad hände igår egentligen? Vad gjorde han med oss? Varför känner jag så här?” tänkte hon, men fann inget svar. När hon svängde in på sin väg såg hon sig om, och såg hon honom komma efter med bestämda steg, och hon kände sig jagad, som om hon var bytet.
Linnéa slängde cykeln på gräset och gick snabbt in i huset. Tänkte först låsa dörren, men någonting inom henne hindrade handen att vrida om vredet, och hon tittade istället oroligt ut genom fönstret, men såg inte till honom.
Snabbt gick hon in i vardagsrummet och kikade ut genom gardinen, och fick se honom komma gående längs vägen. Med snabba kliv gick hon ut i hallen igen och tog tag i vredet, men ångrade sig.
- Varför känner jag så här? - tänkte hon förvirrat, och hörde hans steg när gick upp för trappan utanför.
Hon backade en bit och såg hur handtaget trycktes nedåt, hur dörren öppnades och hur han kom in genom dörren.
”Hejsan Linnéa. Dags att umgås lite, och lära oss vad betydelsen är av ordet, lyd!”
Hon såg läpparnas rörelser, såg hur de formades och hur de mitt i ordet nästan såg ut som om de skulle pussa något. En stark känsla av underkastelse spred sig ifrån hennes mage och ut i resten av hennes kropp. En snabb blick mot hans ögon var allt hon förmådde innan hon sänkte blicken och sjönk ned på knä framför honom. Linnéa förstod inte varför hon kände så här, men något i henne, något starkt, ville underkasta sig denna man och göra allt som stod i hennes makt för att uppfylla hans önskan.
- Hur kan jag vilja detta? - tänkte hon och såg med spänning hur han knäppte upp knappen i sina shorts, och långsamt drog ned dragkedjan.
”Jag lovade att du skulle få mig alldeles för dig själv, och jag brukar hålla vad jag lovar.” sa han och lät shortsen falla ned mot golvet, och såg belåtet hur hennes ögon stirrade på hans kuk som hängde tungt mellan hans ben.
”En sådan vacker kvinna som du har nog säkert haft många förut.” sa han och gick fram till henne och lyfte på sin kuk.
”Men du har nog aldrig haft någon som mig. Och du ska få mycket av mig. Slicka!” Hans ton och ord fick Linnéa känna sig liten, och först så förde hon försiktigt sin tungspets över hans pung, men snart så blev tungrörelserna större, och efter en stund så förde hon ivrigt sin tunga över hans pung och såg hur hans kuk långsamt blev grövre och längre.
- Herregud, vad håller jag på med? - tänkte hon och kände det välbekanta pirret mellan sina ben.
Hennes fladdrande tungspets under hans pung fick kuken att med ett ryck resa sig fullt ut, och Professorns drog sin förhud fram och tillbaka över sitt ollon när Linnéa lyfte hans pung med tungan och lät den vila på den samtidigt som spetsen killade under den.
”Ahh, så du gör din stygga lilla flicka.” sa han hest och stönade.
”Har du lärt dig det i novellerna du läser? Ja, jag vet vad du läser, och vad du tänder på. Jag har hjälp dig att släppa lös ditt rätt jag. Tacksam?” frågade han, och tog tag i henne röda hår och torkade av försatsen som sipprade ned för hans glansiga ollon med det, och såg hur hon nickade jakande till svar samtidigt som han släppte hennes hår och gick förbi henne, in i huset.
”Få av dig de där kläderna nu, en undergiven sak som du ska vara naken.”
Med en lätt känsla av skam drog Linnéa av sig T-shirten och såg ned på sina runda fylliga bröst. Båda hennes stora bröstvårtor pekade styvt rakt ut, som om de högljutt skvallrade hur kåt hon hade blivit av att behöva slicka Professorns pung.
Hon reste sig och drog av sig shortsen, och gick med blossande kinder in till Professorns som slagit sig ned i soffan. Hans lystna blickar på hennes nakna kropp och den stora hårda kuken som stolt pekade uppåt fick det att hetta till ännu mer i kinderna, och hon kunde riktigt känna värmen ifrån sitt sköte mot insidan av sina lår.
- Jag vill. Vill ge mig till honom. Vill låta han göra vad han vill. Hur kan jag vilja det? - tänkte hon förvirrat och kunde inte riktigt förstå alla känslor som for omkring i henne.
”Kom. Kom och ställ dig framför mig. Låt mig se på dig.” sa han och vinkade henne till sig.
Linnéa gick lydigt fram till honom, och stod helt stilla med armarna hängande vid sidor, utan att våga se på honom.
”Brukar du ofta raka dig?” frågade han och lutade sig framåt, och smekte med sina fingrar över hennes venusberg.
”Ja.” svarade hon, och svalde.
”Så len.” Hans fingrar letade sig försiktigt in mellan hennes ben, och Linnéa särade nästan omedvetet på dem för att han lättare skulle komma åt.
- Hur, varför gjorde jag så? - tänkte hon, och kände hur hans fingrar gled mellan blygdläpparna.
”Åh.” stönade hon svagt och benen darrade lite lätt på henne när de nuddade klitorisen.
”Känslig?” sa han och log brett.
En svag blyg nickning var allt han fick till svar.
Hans fingrar vandrade upp för hennes mage och vidare upp mot hennes stora bröst. Med en fingertopp som bara knapp nuddade hennes hud, kittlade henne, förde han den runt hennes ena vårtgård, närmare och närmare den stora styva vårtan i mitten, och när han smekte sitt finger över bröstvårtan flämtade hon till och en rysning gjorde henne hy knottrig.
”Fryser du?” frågade han retfullt.
”Nej.” viskade hon och bet sig lätt i underläppen och små log lite.
”Vänd dig om, så jag får se hela dig.”
Linnéa snurrade runt, nästan lite ivrigt, och kände Professorns händer mot sin rygg, hur de långsamt smekte sig ned mot hennes runda höfter och ned över hennes ända.
”Så läcker.” mumlade han och kramade hennes skinkor lite lätt.
”Brukar du låta killarna knulla dig i ändan?” sa han och drog ett finger mellan hennes skinkor.
”Nej.” viskade Linnéa och ruskade lite på sitt huvud.
”Men visst skulle du låta mig göra det, va?” Hans finger hittad hennes anal och nuddade henne lätt, och såg hur hon spände sina skinkor.
”Ja det skulle jag.” flämtade hon.
”Har du någon olja av något slag hemma. Blir så mycket skönare med olja. Har du det?”
Linnéa nickade bara.
”Hämta den då.”
Linnéa var snabbt ute ifrån vardagsrummet och tänkte på vägen,
- Herregud, vad håller jag på med. Jag ska ta emot honom där bak.-
När Linnéa kom tillbaka hade Professorn ställt sig upp, och med sin ena hand smekte han sitt glansig ollon.
”Bra. Smörj in mig nu.” Han släppte sin kuk, och Linnéa tog lite olja i sina hand och slöt den runt hans ollon, och masserade mjukt.
”Åh, vad skönt du gör.” stönade han.
”Skaftet, glöm inte skaftet.”
- Hur mycket tänker han stick in i mig egentligen? - tänkte hon oroligt när hon förde sin oljiga hand upp och ned för hans kukskaft.
”Det räcker. Nu smörjer du in dig själv också.”
Lite skamset hällde hon mer olja på sina fingrar och förde bak handen, och oljade in sig så gott hon kunde.
”Kom nu, upp på knä i soffan.” sa han och lade handen mot hennes rygg och förde henne fram mot soffan.
Linnéa klättrade upp och lutade sig med armarna mot ryggstödet, med ändan ut mot honom, och kände direkt hur hans kuk sökte sig in mellan skinkorna.
”Försiktigt, snälla.” viskade hon ljudlöst och kände hur kuken tryckte mot det trånga hålet.
När ollonet långsamt gled igenom och förbi hennes ringmuskel så försökte hon slappna av så mycket hon kunde. Det gjorde inte ont, som hon hade trott att det skulle göra. Utan spände mest när hans grova kuk vidgade henne och centimeter för centimeter gled in.
”Åh, så trång du är Linnéa. Så härligt trång.” sa han hest och började långsamt knulla henne.
”Smek dig själv samtidigt. Jag vill ha dig riktigt våt när det är din fittas tur.”
Linnéa hade sina hand nere mellan sina ben innan han hade talat färdigt, och med ivriga fingrar smekte hon sig och kände hur våt hon hade blivit.
Hans stötar blev lite djupare och lite hårdare för varje gång och hans händer grävde sig in i hennes skinkor.
Linnéa fingrar rörde sig nu fort över klitoris, och hon kände hur det små rykte inne i fittan.
Bara tanken på hans kuk i sin ända hade gjort henne våt, och nu när den var där så dunkade, pulserade och ryckte det i hennes fitta, och hon stönade högt in i ryggstödet.
”Åhhhh.” lät det, och Professorn kunde inte låta bli att påverkas av hennes njutning, utan kände även han hur det började att rycka i kuken.
När han kände hur Linnéa spände sig, hur hon stönade högre, och hur hennes fingrar snabbare och snabbare for över klitoris, så drog han ut sin kuk ur hennes anal, och tryckte hårt in den djupt i hennes våta fitta.
Linnéa stelnade till, böjde sitt huvud bakåt, och släppte ut ett dovt vrål. Hennes fitta kramade om hans kuk när orgasmen kom, och han tömde sig samtidigt djupt inne i henne och kände hennes ryckningar runt sin kuk.
När Linnéas orgasm ebbat ut, och Professorns slaknande kuk gled ur henne, så gick han snabbt och tog på sig sina kläder.
Linnéa stod kvar i soffan med huvudet vilande mot ryggstödet, och andades med djupa andetag.
Hennes anal var fortfarande lite vidgad, och ur hennes fitta droppade hans sperma, och landade på kanten av soffan.
”Nu måste jag gå. Jag har lite att fixa med innan dagen är slut. Men vi syns snart igen. Nu behöver du inte lyda längre.” sa han och gick.
Professorn stod och tittade ut genom fönstret. Ljuset ifrån bilens lyktor hade synts till en kort stund en bit bort på vägen, men sedan slocknat. Nu var allt mörkt och tyst därute.
Han hade svårt att stå still. Otålig och förväntansfull spanande han ut i mörkret. Hans flämtande andedräkt bildade en imma på rutan när han tryckte sin näsa mot den för att kunna se bättre.
En rörelse borta vid grinden fick honom att snabbt springa till källartrappan och ställa sig innanför den, och lyssna.
Ett knarr i trappan till övervåningen fick honom att smygande backa ned i källaren, och med hjärtat hårt bankande i bröstet lyssnade och väntande han spänt på vad som skulle hända.
Maria slets ur drömmen av en hand som pressades mot hennes mun och hur någon väste i hennes öra,
”Inte ett ljud!”
Den första yrvakna tanken som slog henne var att de var Professorns hand, men när hon insåg att mannen var maskerad och hur täcket slets av henne och flera starka händer tog tag i hennes armar och ben, så fick den växande paniken henne att skrika.
”Tig!” västes det vasst i hennes öra, och handen över hennes mun dämpade hennes skrik och hon stirrade förskräckt upp i ett par mörka ögon, men sedan blev allt svart när något trycktes mot hennes ögon och med en hård knut knöts fast runt hennes huvud.
Med ett ryck lyftes hon upp i luften och hängandes i sina armar och ben bars hon ut ur rummet.
Handen trycktes hårt mot hennes mun, Maria försökte sparka och slita sig loss men händerna och armarna som bar henne var för starka. Paniken steg i henne och tankarna snurrade snabbt och osammanhängande.
- Professorn? Är det han? Vilka, vad gör de? Vart? Varför? Professorn, måste vara han, eller? Gullet, åh nej gullet! -
Maria sparkade, slet och ryckte vilt i sina armar och ben när männen bar henne ned henne för trappan. Den svala luften som slog mot hennes bara ben gjorde att hon först trodde att de hade gått ut. Men när hon hörde hur trappan knarrade och kände hur hennes armar och ben slog emot stenväggar när hon försökte komma loss, så förstod hon att de var på väg ned i den smala källartrappan.
”Släpp mig era jävlar!” skrek Maria så fort handen över hennes mun försvann, och drog sen häftigt efter andan när hon med en duns landade på källargolvet och snabbt snurrades runt på mage, och kylan ifrån betongen bet i den bara huden som inte täcktes av hennes T-shirt och trosor som hon hade sovit i.
Det tog bara ett par sekunder innan hennes händer var bundna bakom ryggen, och med växande panik kände Maria hur någon började slita i hennes trosor.
”Nej, släpp mig! Peter ditt jävla svin, jag vet att det är du!” skrek hon, och kämpade mot de starka händerna som pressade hennes kropp mot betongen.
Med ett ryck, som lyfte Marias höfter ifrån golvet, slets trosan sönder och hennes ben drogs smärtsamt isär, och ett par händer sattes mot hennes bara skinkor och särade på dem. Den lite råa kalla källarluften mot det blottade analhålet fick henne att rysa ännu mer.
”Nej, snälla sluta nu.” snyftade hon, och kände hur modet började att svika henne, och hoppet om att komma loss försvann mer och mer.
”Shyy.” Hyschade någon intill hennes öra,
”Edens regler. Kom ihåg Edens regler.” viskade rösten.
- Edens regler. Fan ta dig Peter! Utpressning, det är vad dina jävla regler är, utpressning! - tänkte hon förtvivlat, och kände hur något trycktes mot hennes anal.
”Aj aj aj!” ropade hon när hennes ringmuskel under protest vidgades av saken som pressades in i henne. Desperat försökte hon knipa ihop, och samtidigt trycka ut den igen, men handen som pressade på den var starkare och den gled långsamt längre och längre in, och vidgade henne mer och mer.
- Gud, den spräcker mig! - var tanken som for igenom henne precis innan hon kände hur ringmuskeln drog ihop sig, och det grova som precis hade passerat igenom den, tänjde smärtsamt ut henne och låg som en tjock tung propp innanför.
Något vid sidan om henne gnisslade till, och ljudet av metall mot metall ekade i källaren.
Maria hann knappt uppfatta ljudet innan hon lyftes upp ifrån golvet, och snabbt lades ned igen, på något som var hårt och ojämnt.
- Buren, hundburen! - Smällen när dörren i buren slog igen fick henne att skrika och rycka till.
Strax därefter hörde hon hur källartrappan knarrade, och hur källardörren slog igen.
”Era satans svin!”
”Finns dricka på bordet i köket.” sa Professorn till Kalle och hans 4 kompisar när de drog av sig sina huvor.
”Fint. Man blir törstig av att slåss mot pumor.” sa Kalle skrattande och gick mot köket, med de andra killarna tätt efter.
Professorn gick in i vardagsrummet och slog sig ned i en fåtölj framför den öppna spisen, och hällde upp ett glas vin, och lutade sig tillbaka.
Hans ena hand sökte sig mot ett litet bord som stod bredvid, och med fingrarna snurrade han lite drömmande på dosan som låg där, och smuttade samtidigt på vinet.
”Aii!” skrek Maria förskräck till när något kröp över hennes bara ben.
Hon frös så hon huttrade. Repet runt handlederna skar in, och saken i arslet skavde plågsamt i henne varje gång hon rörde på sig.
Med tänderna hårt sammanbitna lyckades hon kravla sig upp på knä, och slog huvudet i taket på buren.
”Aj, helvete!” svor hon och sjönk ihop, men reste snabbt på sig igen när trycket i arslet blev för stort, och tjongade i huvudet igen.
”Satans jävla helvetes skit. Peter ditt as!” svor hon igen, kände hur något kröp på benet igen.
”Aii, va fan bort bort.”
Professorn slutade att snurra på dosan på bordet och tog istället upp den, och satte sin tumme mot knappen som fanns på den,
”Tadaaa!” sa han glatt, och tryckte ned knappen, och smuttade nöjt på sitt vin.
Maria stelnade till när saken i arslet började att ge ifrån sig ett svagt surrande ljud. Lika plötsligt som ljudet dykt upp, så försvann det.
- Vad var det? - hann hon oroligt tänka, innan saken gav henne en elektrisk stöt.
”Ajii helvete!” skrek hon, och slog huvudet i taket, och svor först igen, och skrek sedan med gäll röst,
”Peter din satans jävla svinhund, jag ska slita tasken av dig!”
”Tadaa!” sa Professorn, och tryckte på knappen igen.
Surrandet fick Maria att spänna sig, när det tystnade höll hon andan, och sedan kom stöten igen.
Med tårfyllda ögon tog hon i så mycket hon kunde, krystade allt vad hon förmådde för att försöka trycka ut saken ur arslet, men den rörde knappt på sig. Andfådd sjönk hon ihop, och hörde uppgivet hur den surrade igen.
”Du ska få igen.” viskade hon, hörde hur surrande tystnade, och knöt sina händer.
Många tryck senare, och en med en tom vinflaska på bordet bredvid sig, reste sig Professorns upp och sträckte på sig.
”Ahhh.” stönade han, och gick sedan och slängde en snabbt blick in i köket, där Kalle och grabbarna satt och lirade kort med en massa tomma ölburkar slängde lite överallt.
Han nickade åt Kalle, som höjde en burk till svar, och gick sedan mot källardörren.
Maria lyssnade spänt på knarret i trappan när någon kom gående ned för den. Hon frös, och benen värkte efter att ha stått på knä hela tiden.
Ljudet av när dörren på buren öppnades och hon kände en hand som greppade om hennes arm, och som hjälpte henne ut ur buren, fick henne att hoppas att det nu var över.
På stela ostadig ben rest hon sig och kände hur någon knöt loss repet runt handlederna.
Snabbt så rev hon av sig ögonbindeln, och blinkade mot ljuset som träffade hennes ögon.
”Böj dig framåt så ska jag hjälpa dig.” hörde hon Professorn säga, och kände hur ilskan bubblade i henne.
Med ett fast tag om analpluggen började Professorn lirka ut den.
”Aj aj aj.” kved Maria, och kände hur den långsamt tänjde och passerade ringmuskeln, och till slut så stod Professorn med den i handen och sa glatt,
”Kul grej, eller hu” längre kom han inte innan Maria satte en spark rakt upp mellan benen på honom och Professorn sjönk ihop på golvet.
Med ilskna bestämda steg gick hon upp för källartrappan och skrek samtidigt,
”Ditt svin!”
Allt hon fick till svar var ett långdraget dovt stönade ifrån professorn som låg i fosterställning på källargolvet med händer mellan sina ben.
När Maria kom upp i hallen och skulle börja gå upp för trappa till övervåningen stelnade hon till och hjärtat slog ett par extra slag när en röst hon mindes med fasa hördes ifrån köket.
”Bra att du kom! Vi väntar på vår betalning.”
Fortsättning följer...
Av Lorden, någonstans i Sverige, den 28 Maj 2014.
lordensbox@gmail.com
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Tack Historikern.
Jane får äran att träffa sin sympatiska professorn i nästa del.
Underbar novell. Gillar att hon hypnotiserats till undergivenhet och blir knullad i baken. Men allra bäst är att Jane nu insett att hon vill ge sig till honom, mer av det. Mycket mer!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Hoppas, hoppas att du orkar skriva mer, väntar otåligt på nästa del!