Utsikt från Västerbron
Författare: melancholius Datum: 2014-05-19 21:17:07
Kategori: Fetish och Heterosex
Läst:
11 806 gånger
Betyg: 3.7 (3 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Långt därborta österut skymtar de resliga torn vilka utgör några av huvudstadens viktigaste kännemärken. En bekant mångfald av ståtliga spiror: Engelbrekt, Johannes, Klara, Oscar (nästan som en grön liten tandpetare), Östbergs nationaltempel i handslaget tegel, den kantiga betongkolossen vid Kaknäs, gamla stadens och Riddarholmens tre antika bidrag. Däremellan Kungsklippans bländvita funkisbostäder, Gröna Lunds röriga flora av hisnande åktyg och Tessins strama slottsbyggnad. Nordiska museets nationalromantiska långhus kanske också kan anas, med litet vilja. Och just där, i en av Djurgårdens lummigaste oaser, stod en gång bröllopet. Hennes livs dag, att få stå brud inför släkt, vänner, bekanta och inte minst inför Didrik. Den enda mannen, kärleken, detta sagolika väsen som slukat hennes hela själ. En sann uppenbarelse med vilken hon slutligen fått knyta Hymens gyllene band.
Vattenytan därnere är blank, svart och kall. I den tidiga morgontimman har inga krusningar ännu stört friden, vaktas av stilla hängande dimslöjor. I fallet blir den hård som en skärgårdsklippa, krossar och förgör. Tvättar med ögonblicklig effektivitet bort skammen, skulden, sorgen - förnedringen upphör med ens.
Ur engelska Wikipedias artikel [2014-05-19] om fysisk attraktivitet hos kvinnor:
"Research indicates that heterosexual men tend to be attracted to young and beautiful women with bodily symmetry. Rather than decreasing it, modernity has only increased the emphasis men place on women's looks. Evolutionary psychologists attribute such attraction to an evaluation of the fertility potential in a prospective mate."
Att läsa detta stycke hundratals gånger, om och om igen, var egentligen fullständigt och totalt överflödigt. De grymma förutsättningarna visste hon ju innerst inne ändå. Det var solklart. Oomtvistligen en förlorare i den genetiska kodens obarmärtiga lotteri och bäst före-datum på väg att passeras.
Didrik var i de flesta ögon raka motsatsen, en Atlas, en Adonis. Ljusbruna ögon glimmade som bärnstenar i det mjukt utmejslade ansiktet. Utsökt skulpterade kraftfulla händer - såsom från grekisk klassicism. Ryggtavlan bred och trygg.
Hon minns med skrämmande detaljrikedom känslorna när han första gången vidrörde henne, den akuta mattheten i benen. En lätt klapp på underarmen, inga dolda avsikter. Ren medmänsklig vänlighet. Men likafullt brände och isade kinderna omvartannat. Hon trodde på fullaste allvar att hon var på väg att få feber.
Två år av plågsamt trånande släpade sig så fram efter den där livsomvälvande helgkursen. Långa samtal med vänninor, som med enormt tålamod lyssnade och bekräftade hennes längtan och kval.
Begreppet cyber-stalking togs till helt nya och nästintill kriminella nivåer - hon ville veta allt! Och mer därtill!! Spekulationerna kunde hon inte kontrollera, eftersom hjärnan försatts i en slags autopilot. Didrik fanns där i sömn och vakenhet. Var han ensam, eller (gud förbjude) bög?! Var bor han, jobbar han? Intressen, sommarställe, kompisar, släktingar? Var handlar han sin mat?
Första dejten skedde helt oplanerat. Eller, någon dejt var det väl inte i egentlig mening. En fika på stan, efter en slumpartad sammanstötning på Kungsholmen. Småtrevligt och avspänt tyckte Didrik. Själv ville hon dö, och var faktiskt också övertygad om att hon gjort det vid flera tillfällen under den timmeslånga sittningen. Vad som sagts var ett enda töcken. Den lilla tygbiten som så gott som alltid återfinns i kommersiellt tillverkade trosors gren var fullkomligt övergjuten av ett halt slem.
Den religiösa upplevelsen när han för första gången trängde in i henne, med distinkt manlig beslutsamhet. Och samtidigt så mjukt och följsamt. Tyngden av hans hårda kropp över henne, i henne. Ett fast grepp om hennes handleder, varm och lätt bitter andedräkt. Klädsamma små pärlor av maskulin svett mellan stadiga skulderblad. Hennes lår och sköte vidöppna, flödande, som aldrig tidigare. Så ett ljummet regn av klibbig säd över hennes mage, lår.
När han somnat låg hon och betraktade honom i timmar, luktade och smakade. En evighet - eller bråkdelen av en sekund.
"Ja, men Stina, det får bli bra så". "Nu är det bra, så".
Likgiltiga ögon och frånvarande tonfall. Vände kroppen bort från henne, stretade desperat i motsatt riktning. Flyktinstinkt. "Kanske," föreslog terapeuten med kontrollerat uttryck "kunde vi ta en kort paus här." Ett litet neutralt rum på våning tre, sisådär en tio kvadratmeter. Möbler där tre personer ska sitta lagom bekvämt. Två hjälplöst stridande parter och en medlare. Tavlor med ointressant naturmotiv. Ett par sjöslipade stenar och en glasskål på det ovala soffbordet.
Helvetets portar!
Vendela, det tidigare så fina trestaviga namnet, kunde hon inte längre förmå sig att uttala. Käkarna låste sig och tungan slog knut. Det värkte fram som en väsning eller uppstötning. Just denna Vendela var exakt 12 år, två månader och sjutton dagar yngre. Vacker som en dag, här fanns inget övrigt att tillägga. Och sedan ett par månader havande... med honom. Ett äkta kärleksbarn, gudars avkomma.
A match made in heaven.
Pinsamt länge hade det dröjt tills de första misstankarna slagit rot på allvar. Där fanns förvisso subtila tecken ända sedan de ingått äktenskapet. En liten, liten distansiering. Successivt minskande samvaro. Och varför kom han aldrig i henne när de älskade? Hon ville känna utgjutelsen i sig, sluka den med sitt kvinnoliv. Men han drog sig alltid ur och spillde sina dyra droppar över bröst, mage eller rygg. Några gånger hade hon förärats en sats i munhålan, en tämligen besk men ljuv hugsvalelse. Sköljde runt den och lät vätskan sakta glida ned i svalget. Han blev en del av henne.
Första gången hon såg dem tillsammans föll hon nästan till marken, som klubbad eller sparkad i veka livet. Didriks ögon gnistrade och hans arm om Vendelas midja var... angelägen. Ett blommigt strålande leende i retur. Vedervärdigt!
Månader av förföljelse. Hon ser på distans omfamningar, kyssar, smekningar intensiv samvaro. Att de ska upptäcka henne i folksamlingar och utanför restaurangfönster är föga troligt, det tycks som om omvärlden upphört att existera. Två par ögon enbart för varandra.
Hon läser i lönndom hans SMS och mail. Ekivok intimitet uttryckt i utförliga ordalag. Önskade nya älskogstillfällen ingående berättade i förhatlig dialogform. "Vill tränga in i dig nu, mellan dina spänstiga svullna läppar. Fylla dig med min heta sperma!" "Jag känner dig fortfarande i mig, den bultande känslan av din underbara kuk" Frukosten kommer upp igen över hela köksgolvet.
Vendelas doft sitter kvar i lakanen i gästrummet, stora fläckar av blandade sekretioner. Han har inte ens brytt sig om att byta dem. Varför blir hon kåt av detta? Fullkomligt obegripligt. Hon lägger sig på rygg i den smala sängen, trycker de nedsolkade sängkläderna i ansiktet och andas in otrohetens naturligt skamliga parfym. Halkar frenetiskt omkring med fingrarna i sin plaskvåta springa. Bäckenet skälver av extasen, kommer nästan direkt. Hon är numera andrasorteringen som får hålla till godo med resterna.
Och så det ultimata bevittnandet. Lika svårt upphetsande som kränkande.
Ett uppsnappat förslag till möte i Didriks föräldrars sommarhus i innerskärgården, en förväntansfull mailväxling. Didrik röjer ingenting, darrar inte på manschetten. "Ett besök hos en barndomskamrat i Södermanland, du vet Lelle, som jag berättat om." Den lögnaktiga jäveln!
Bussen, den sista turen för kvällen, stannar bara ett par hundra meter från huset. Det är på tok för riskabelt. Hon åker vidare en station till för att ha kontroll över annalkandet. Och för att försöka samla sig. Det blir oändligt tyst när bussen försvunnit runt kröken. Ett stilla regn faller, det doftar av mossa, lingonris och tallar. En hint av hav.
Hon smyger med hamrande puls igenom skogen i mörka regnkläder och gummistövlar. En annorlunda parodi på jägarfigur som på samma gång är störtkåt, vredgad och uppgivet målmedveten. Kaos väntar.
Den sista biten sluttar lätt uppför och slutar på en liten bergknalle. Stopp. September månad börjar ta ut sin rätt och skymningen är nu nästan fullbordad. Ett varmt gult ljus strömmar ut från den lilla stugans fönster, men ingen syns till. Hon lystrar och vädrar, försöker snappa upp otuktens dävna vittring.
Ett svagt ljud från andra sidan huset, kanske ett skratt. Oändligt långsamt avancerar hon runt husknuten. Stannar igen och spetsar öronen, jo, visst, de är nere vid badberget. Kan så skönja två gestalter mot den mörka horisonten, sitter precis invid varandra. Nakenbad och vin i natten, så infernaliskt romantiskt.
Huset, den blivande brottsplatsen, måste undersökas först. Det är inte låst heller precis som väntat. Kläder är hastigt avslängda i hallen där också de öppnade väskorna står kvar. Här gäller att vara snabb, finna de rätta frågetecknen att räta ut. Ett ertappande får under inga som helst omständigheter ske.
Trosorna som ligger ihopkorvade är svagt fuktiga. Doftar syrligt. En elektrisk urladdning går genom underlivet. Necessären: har de skydd med sig? Inga P-pillerkartor eller kondomer står att finna. En spiral är kanske tänkbar, men inte särskilt trolig.
Ett knak utanför farstukvisten. Blixtsnabb reträtt genom den lilla tvättstugeavdelningen och ut i det skyddande mörkret. Ett andlöst väntande utanför sovrummet, där hon och Didrik älskat så många gånger tidigare. Panoramafönstren utgör nu en oanad välsignelse. Ett enbuskage möjliggör en väl dold åskådarplats, men samtidigt på första parkett.
Äktenskapsbrytaren och hans sagolikt vackra lilla slinka dyker upp i sovrumsdörren. De slingrar om varandra i en kyss sprungen ur djurisk passion. Stina bevittnar hänfört den älvolika lekamen vilkens sötsura dofter hon tidigare så svartsjukt tillfredsställt sig till. Spänstiga bulliga former och veka fjun kan anas mellan låren. Hon lutar sig fram för att få en bättre betraktningsvinkel. Enbusken sticks och det är genomsurt av svett under de täta regnkläderna. Hon märker det inte.
Vendela lägger sig på sängen och särar sakta på benen. Den kluvna fruktens skåra öppnar sig mjukt, hon doppar försiktigt fingret i det våta. Didrik står med sin styva lem i näven och bara iakttar skådespelet. Stina trycker ned handen i byxorna och angriper hetsigt sitt uppsvällda kön.
Den ståtliga mannen lägger sig så äntligen mellan sin älskarinnas öppna ben och tränger in i hennes varma inre. Minnesbilder från Stinas och Didriks första samlag flimrar förbi, blandar sig med det hon nu bevittnar. En vanvettig kavalkad. Den blint fixerade voyeuren ute i dunklet smeker, kliar, river våldsamt i blygdläppar och fittöppning.
Didriks rörelser blir allt segare och hans skinkor drar ihop sig i kramper. Vendelas ansikte är förvridet i plågad njutning.
Tid och existens upphör.
Det svartnar framför betraktarens ögon. Kan inte se, inte tänka, inte höra. Orgasmen lever sitt eget primitiva liv i den stelnade kroppen.
Sansen och de övriga sinnena återvänder sakta. Hennes äkta make reser sig och glider långsamt ur Vendelas uppspärrade öppning. Stina pressar sig farligt nära fönsterrutan för att i detalj kunna se detta oehörda, förkrossande ögonblick i vitögat. Oändligt långsamt börjar en vit klump av tjock sperma glidande leta sig ut ur den nyknullade unga kvinnan, omgiven av utströmmande flyktigare sädesvätskor. Blygdläpparna i vila, som fallna röda segel. Älskarinnan vrider sitt lysande anlete mot fönstret, hon är uppenbart befruktad, och Stina är övertygad om att de nu för ett ögonblick får ögonkontakt.
Här tar det slut.
Att klättra över staketet är inte så lätt, men motivationen är oövervinnerlig. Inga förbipasserande ser den tragiska gestalten som beslutsamt häver sig över det höga räcket.
Vattenytan där nere är kall, blank och svart. I den tidiga morgontimman har inga krusningar ännu stört friden, vaktas av stilla hängande dimslöjor.
//Melancholius
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Högaktningsfullt och ödmjukast tillägnad min gåtfulla musa - Frk. I.
Eder,
Melancholius
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Hade varit roligare om hon efterlämnat en lapp på deras gemensamma köksbord med texten: Jag har nu förstått att du varit otrogen i månader så därför vägrar jag leva en minut till med ditt barn i min mage...
Men det är bara min egen lilla tanke!
Lycka till med fortsatta verk!
Mighty