Soldaten och de blå kulorna
Författare: danielg Datum: 2014-04-22 20:31:04
E-post: danielg@doctor.com
Läst:
30 918 gånger
Betyg: 4.7 (15 röster) 11 medlemmar har denna novell som favorit
En månad kvar till muck. Tiden i lumpen hade varit lång för Alexander Gustavsson, men de sista månaderna hade sprungit förbi. Snart var han en färdigutbildad jägarsoldat, redo att försvara landet mot yttre och inre fiender. Vilka de nu skulle kunna tänkas vara.
Alex och hans pluton var tillbaka på luckan efter en sexton dagar lång övning ute i busken. Det skulle bli underbart att ta av sig den skitiga uniformen och de svettiga kläderna. Ställa sig i duschen och duscha länge, länge. En sak bekymrade honom dock. En molande värk i pungen som hade börjat för några dagar sedan. Tankar på sex hade som vanligt ständigt funnits närvarande och flera av polarna hade dessutom haft med sig porrtidningar, vilka hade gått laget runt. Synen av alla nakna tjejer och sex hade fått honom sprängkåt, men sedan hade han fått somna i det tillståndet vilket var väldigt jobbigt. Möjligheter och tillfällen att lätta på trycket hade det varit mycket dåligt med då de som soldater i fält sällan fick en stund på egen hand. Det var knappt att man fick vara själv när man skulle gå och skita i latringropen ens, vilket Alexander fann rätt störande.
Han hade drömt om Anna, en fin tjej han träffat på krogen då han varit ute med grabbarna. I drömmen hade hon velat ha med honom in i en tågkupé och sedan klätt av sig naken framför honom. De hade kyssts och smekt varandra inför en kvinna som varit minst tio år äldre än dem och som legat och låtsats sova på överslafen i sovkupén. Den ljuva drömmen hade fått ett abrupt slut när Carlsson hade väckt honom. Det hade varit Alex tur att gå ut till värnet en timme och sedan sitta eldvakt i tältet. Anna hade upptagit mycket av hans tankar de kommande dagarna och fått honom riktigt hård vid flera tillfällen då han fantiserat om skön sex med henne. Hon var riktigt fin och söt, hade dessutom verkat gilla honom. Det var i alla fall intrycket han fått när de dansat tätt tillsammans på dansgolvet.
Den allt mer ökande kåtheten och bristen på möjligheten att spela skinnbanjo hade gjort att hans testiklar hade börjat värka. Han hade hört killarna skoja om "Blue balls", men hade aldrig själv upplevt det själv. Förrän nu. Resan tillbaka till regementet hade varit jobbig och när de var framme värkte det så pass att han knappt kunde gå med låren ihop. Den molande smärtan gjorde sig konstant påmind och det enda han kunde tänka på var att besöka toaletten för att så snabbt som möjligt lätta på trycket.
Så fort utrustningen var på plats i skåpet skyndade han sig till toaletten för att göra något åt saken och bli kvitt smärtan som tycktes bli mer intensiv för varje minut. Till hans förskräckelse verkade det dock omöjligt att få orgasm, trots att han satt och gjorde som han gjort hundratals, om inte tusentals gånger innan. Paniken började sprida sig inom honom. Smärtan var kvar och han kunde inte bli kvitt den trots att ihärdigt runkande. Massor av hemska tankar virvlade runt i hans huvud. Hade han mist förmågan till orgasm? Var han sjuk på något sätt? Hade han drabbats av...cancer?
De destruktiva tankarna resulterade i att han slutligen slaknade så pass att det inte var möjligt att gå vidare med uppgiften och han fick till slut lämna toaletten med oförättat ärende och en alltjämt svullen och värkande pung. Han återvände till toaletten en halvtimme senare, men utan att lyckas bättre. Förtvivlad insåg han att han måste få hjälp på något sätt då han själv inte kunde åtgärda detta problem. Han skulle behöva besöka vårdcentralen, komma till en läkare. Vad som helst! Om han inte tömde "betongpungen" snart så skulle han dö. Det var i alla fall känslan han hade. Han skulle först av allt behöva besöka löjtnanten för att få tillstånd att avvika från kvällsövningen. Tanken att gå in till löjtnant Martin Andersson och förklara situationen var inte alls lockande, men situationen började bli riktigt akut.
Snart stod Alexander utanför befälets kontor. Han tog ett djupt andetag och klev in genom den öppna dörren som ledde in till Löjtnant Martin Anderssons befälsrum. Vid skrivbordet i lackad björk satt Löjtnanten och skrev på ett papper som han hade framför sig. Vid ett bord i andra änden av rummet stod korpralerna Lindh och Berntsson och bläddrade i ett par stora högar papper och reagerade inte nämnvärt på hans entré.
Alex ställde sig i givakt, rak som en fura och med klackarna tätt ihop.
"Löjtnant! 4102 Gustavsson anhåller om att få tala med Löjtnanten om ett trängande ärende."
Löjtnant Andersson tittade upp från papperet och kisade lite för att ställa in synen.
"Manöver soldat!", sa han med myndig röst och lutade sig tillbaka i kontorsstolen med ett lite frågande uttryck över sitt ärrade ansikte.
"Jag erhåller om att få avvika från kvällstjänstgöringen Löjtnant", sa Alexander med stark och klar röst.
"Vadan detta?", sa befälet och reste sig från stolen.
"Jag har drabbats av ett allvarligt fall av 'Blueballs' Löjtnant", svarade han och kände hur hans kinder började blossa lite.
De två korpralerna som var sysselsatta med att gå igenom stora mängder papper, lystrade plötsligt och vände upp sina blickar från papperstravarna med sneda leenden på sina läppar.
"'Blueballs'?", utbrast befälet och gick några steg i den unga soldatens riktning.
"Ja, ett tillstånd av kraftigt ömmande testiklar på grund av tillbakahållen sädestömning. Kan uppstå..."
"Jag är fullt medveten om innebörden av 'Blueballs' menig Gustavsson", sa befälet och log snett. De två korpralerna hånlog borta vid sitt skrivbord. Jag antog att detta var något som det skulle skämtas om till leda i mässen, månader framöver.
"Fältpung, blå kulor, betongpung. Det oönskade barnet har många namn", fortsatte han.
"Jag är rädd att detta är lite av en krissituation", sa Alex och såg ansträngt på sitt befäl.
"Jaså? Har Gustavsson kommit i kontakt med begrepp som 'Smiska apa', 'Hissa skinn' och 'Ledstångshambo'? Runka på ren svenska, eller onanera som det så fint heter."
Underbefälen skrattade hånfullt borta vid sitt bord. Ytterst roade av den pinsamma situation Gustavsson befann sig i.
"Det torde inte vara några större problem att 'lösa uppgiften' på egen hand. Sedan är du redo för skyttegravarna igen, som jag brukar säga", fortsatte löjtnanten med blicken spänd i honom. Han lät varken road eller speciellt arg utan mest konstaterande. Humor var inte hans grej, det hade Alexander fått klart för sig för längesedan.
"Jag har försökt. Det funkar inte", sa han och svalde.
"Funkar inte att runka?", frågade han förvånad och vände sig mot de två männen borta vid väggen. "Hörde ni det? Vi har en soldat här som inte kan runka". De båda korpralerna fnissade och skakade på huvudena.
"Jag vet inte vad det är, men jag har gjort flera försök och har inte lyckats lätta på trycket", sa Alex skamset och kämpade för fullt för att hålla masken.
"Nåja. En soldat med fältpung är en soldat med reducerad stridsförmåga och såna tycker vi inte om. Här värnar vi om våra soldater!"
Löjtnanten lade sin hand på hans axel och sade med dämpat tonfall.
"Jag skall fixa så du får komma ner till akuten. Dr Per Wärhs är en gammal vän som står i skuld till mig. Han borde kunna se till att du får komma in rätt omgående om man så säger. Jag slår honom en signal direkt".
Alexander gladde sig åt att löjtnanten var beredd att göra något åt saken och att han trots allt tog honom på allvar.
"Tack Löjtnant!", sa han med en röst som anstår en jägarsoldat och gick upp i givakt med en sådan snabbhet och kraft att han fick bita ihop av smärta då den svullna pungen kom i kläm.
"Ledig soldat", sa löjtnanten och återgick till sitt kontor.
Han lämnade rummet en aning lättad även om pungen värkte mer än någonsin mellan hans ben.
En kvart senare satt Alexander i väntrummet på akuten iförd sin M90-uniform och benen brett isär på väntsoffan. Han svor tyst för sig själv att han skulle behöva hamna i denna prekära situation. Han funderade över hur någon läkare skulle kunna hjälpa honom. Fanns det medicin att ta för sånt här eller hur hanterade sjukvården fall som hans? Han kunde inte föreställa sig denna åkomma var speciellt vanlig här på vårdcentralen, snarare väldigt ovanlig.
"Alexander Gustavsson"
En mörk och lite darrande mansstämma väckte Alexander ur hans funderingar. En läkare som såg ut att närma sig sextioårsåldern tittade runt i väntrummet. Alex ställde sig ansträngt upp.
"Ja, det är jag", sa han och gick fram mot läkaren.
"Hej på dig. Per Währs", sa den vithårige doktorn och skakade leende Alex hand.
"Ursäkta?", sa Alex och funderade på om han verkligen hade hört rätt. När han såg namnskylten på doktorns bröst föll polletten ner och han fann sig tillrätta. "Jaha, okej. Hej!"
De gick till ett undersökningsrum som låg en bit bort i korridoren och läkaren visade honom in.
"Du kan sätta dig här", sa doktorn och gjorde en gest med handen mot undersökningsbritsen.
Alex satte sig försiktigt ned på den pappersöverdragna britsen med sammanbitna tänder.
"Jahaja.", sa doktor Per och studerade Alexanders ansträngda ansiktsuttryck. "Du hade lite jobbigt med testiklarna om jag förstår det rätt?"
"Ja, det stämmer" medgav Alex och kände att situationen började bli pinsam.
"Antar att du har försökt lösa det själv, men utan att lyckas. Jag har faktiskt varit med om ett liknande fall tidigare, även om det är längesedan. Det kan handla om psykiska faktorer, att man känner sig stressad och pressad", sa läkaren sakligt och Alex nickade sakta.
"Jag skall ge dig något som kan få dig att slappna av. Sedan kan vi se hur vi skall gå vidare"
"Okej", sa Alex och andades ut lite. Det fanns alltså någon form av läkemedel som skulle kunna hjälpa honom.
Doktor Währs gick bort till ett litet skåp och tog fram en pillerburk och skakade på den. Rasslandet avslöjade att den var minst till hälften fylld med piller. Han öppnade den, tog fram ett litet runt piller och gick bort till Alexander. Gav pillret till honom och gick sedan för att hämta en plastmugg med vatten. Alex slängde in det i munnen och sköljde ner det med vattnet som doktorn räckte honom.
"Du kan väl lägga dig ner lite, det brukar inte dröja länge innan det börjar verka det här ämnet."
Alex lade sig ner på britsen med fötterna pekande bort från dörren. Doktorn gick fram till en dator och började knappa lite på den. Efter någon minut öppnades dörren till rummet och någon kikade in.
"Doktor Währs, vi skulle behöva dig", hörde Alex en medelålders kvinna, förmodligen en sköterska, knarra på skånska.
"Jaha, okej. Jag kommer", sa doktorn och suckade lite tyst.
Alex tittade lite frågande på doktor Währs. Denne såg lugnt på honom.
"Jag kommer strax tillbaka"
"Okej", sa Alex och vände blicken upp i taket. Doktorn försvann ut ur rummet och det blev helt tyst när dörren slagit igen.
En liten stund senare öppnades dörren åter igen och någon kom in i rummet. Han såg inte vem men hörde snart doktor Währs prata med någon annan, väldigt tyst.
"Han har haft problemen ett tag. Det är ju inte så vanligt det här, brukar ju lösa sig själv mer eller mindre. I sömnen oftast, men i vissa fall kan det vara lite knepigt."
"Jag förstår. Jag skall se om jag kan göra något", sa en kvinna med mjuk men bestämd ton.
"Ja måste skynda tillbaka Amira", sa doktor Per.
"Förstår. Jag tar hand om detta", fortsatte kvinnan.
Doktor Währs verkade lämna rummet och dörren slog igen bakom honom. Det blev för någon sekund helt tyst i rummet men sedan hörde Alexander hur någon rörde sig mot honom och hur en skepnad kom in i hans ögonvrå. Han vände sig lite och lyfte på huvudet. Synen som mötte honom fick honom att haja till ordentligt. En ung kvinnlig läkare med utländskt ursprung, tillsynes runt 25 år gammal, stod bredvid honom och såg ner på honom där han låg på britsen.
Alex satte sig hastigt upp. Läkaren log lite snabbt mot honom. Ett stramt och professionellt leende var Alex tanke, något som hon förmodligen mötte varje patient med.
"Hej, jag är doktor Amira Hayat", sa den oerhört vackra kvinnan och sträckte fram handen.
"Al..alexander", sa han och tog hennes hand. Han såg in i hennes mörkbruna ögon och lade märke till de långa svarta ögonfransarna bakom de smala glasögonen. Första tanken som flög genom hans huvud var att denna kvinna var våldsamt vacker, den andra hur pinsam situationen skulle kunna tänkas bli då denna kvinna skulle undersöka honom och fråga ut honom om ett så känsligt ämne.
"Jag har förstått av doktor Währs att du har någon form av erektil dysfunktion", sa hon sakligt medan hon tittade honom rakt i ögonen. "Jag tror han sade det till dig, men det är ju lite ovanligt att vi får in patienter som har dina problem. Ofta kan man lösa sånt här på egen hand."
"Okej", sa Alex och kände hur hjärtat börjat slå lite hårdare.
Doktor Hayat tog av sig stetoskopet hon hade runt den vackra, smala halsen och lade ner det på ett bord bredvid britsen. Alex studerade henne, lät blicken glida nerifrån och upp. Visst bar hon läkarkläder, men han kunde tydligt se doktor Hayats - Amiras - vackra former, hennes långa slanka ben, runda höfter och fylliga byst under den v-ringade vita toppen hon bar under läkarrocken. Han svalde hårt.
Amira såg på den unge patienten framför henne. Blond, kortklippt och rak i ryggen satt han. Iförd en ganska nedsmutsad arméuniform i kamouflagetyg. Hon hade noterat hur hans blick svept längs hennes kropp. Det var inte första gången en man tittat på henne som denna unge man gjort, långtifrån den första. Det kanske borde få henne som kvinna att känna sig uppskattad, men hon ville inte bli sedd som något sexobjekt utan som den professionella läkare hon faktiskt var. Hon förstod den unge killen framför henne, men kunde inte låta bli att reta sig lite på hans stirrande.
Hennes yrke var något hon tog på största allvar och hon ville bli behandlat med största respekt, både av patienter och kollegor. Med det senare var det väl sådär i vissa fall. Doktor Währs kunde vara riktigt jobbig ibland med sitt anspelande på sex i tid och otid. Hon gillade inte heller hur han tittade på henne, hur han ibland tycktes klä av henne med blicken. Trots detta trivdes hon väldigt bra på jobbet och kände att hon hittat rätt i sitt yrkesval, hårda år av studier har visat sig vara välinvesterade.
Doktor Hayat älskade att hjälpa människor, gamla som unga, kvinnor som män. Så även unga män i uniform som likt denne blonde soldat som tvingats komma till akuten för ett problematiskt fall av "Blue balls". Säkert var det något som var enormt generande för pojken, men han hade tydligen inte sett någon annan utväg än att söka sig till vården. För henne var han en patient som alla andra, men hon kunde inte slå bort tanken på att detta faktiskt var lite generande för henne med. Hon hade ju med en ung man att göra som för tillfället hade problem att få orgasm och utlösning. Hon måste gå väldigt professionellt tillväga för att detta inte skulle bli pinsamt för någon av dem, eller båda.
"Doktor Währs gav dig en tablett för en stund sedan, inte sant", sa hon med en röst som hon själv tyckte var lite väl kylig och stram.
"Ja, det stämmer", sa patienten framför henne på britsen.
"Uppfattar du att den börjat verka? Den skall ge en viss avslappnande effekt i muskulaturen. Har någon sådan infunnit sig?"
"Jag tror den börjat verka lite...jag känner mig...lite trött", sa den unge mannen i uniform.
"Ja, det är ju en av effekterna preparatet har. Du mår inte illa då?"
"Nej, det är inget sånt", sa Alexander och skakade på huvudet.
"Jag skulle vilja undersöka dig lite, är du snäll och ta av dig byxorna", sa hon uppfordrande med en ton som om hon just bett honom att räcka henne vattenkaraffen vid matbordet.
Alexander svalde hårt igen. Hjärtat bultade och han kände hur hans kinder blossade. Förmodligen var de på väg att rodna ganska kraftigt. Han kände nervositet och hela situationen började bli pinsam. Han lossade det mörkgröna skärpet och drog ner sina uniformsbyxor. Han förbannade sig själv att han i farten glömt bort att ta på sig ett par boxerkalsonger istället för kronans fula gubbkalsonger. Nu var det bara att gilla läget och låtsas som det regnade. Den unga läkaren ställde sig framför honom. Han kunde känna hennes härliga doft, söt och blommig parfym som han tyckte passade henne perfekt. Hon såg på honom med en mästrande blick, en blick som sade "mig kan du inte sätta dig på".
"Du får nog ta av dig uniformsjackan och dra upp skjortan om jag skall kunna undersöka dig Alexander", sa hon med neutral ton. Han gjorde som hon sade.
Snart låg jackan på britsen och han stod framför doktor Hayat iförd mörkgrön skjorta som luktade lite svett, arméns gulvita kalsonger och M90-byxorna korvade runt anklarna. Doktor Hayat tryckte på hans mage, runt det område där han visste att blindtarmen finns. Hennes varma fingrar tryckte till en början väldigt mjukt men sedan lite mer bestämt. Hennes händer flyttade sig stegvis neråt och känslan av pinsamhet ökade kraftigt när han kände hur hennes fingrar rörde honom precis ovanför där könshåret börjar.
"Gör det ont när jag trycker här", undrade doktor Hayat och såg forskande på honom.
"Lite", svarade Alexander och tittade ner.
Den unga, vackra läkaren gick bort till ett rullbord med diverse instrument, paket och flaskor. Drog upp ett par latexhandskar ur en kartong, tog dem på sig och knäppte händerna. Pressade sedan händerna mot varandra så att handskarna skulle gå på ordentligt. Hon kom sedan fram till Alexander igen där han stod och kände sig lite halvfånig.
Han flämtade till när han kände doktorns varma, latexöverdragna fingrar röra sig över hans könshår och ner till hans pung. Hon lät handen glida över den spända pungen och fattade sedan tag om den med hela handen och klämde väldigt lätt på den. Alex kunde inte låta bli att släppa ifrån sig ett lite stön av smärta när doktor Hayat klämde åt och sedan tryckte rätt hårt på flera ställen runt pungen med fingertopparna, skickligt undvikande hans penis.
"Den är ju helt klart väldigt spänd hela pungen, även sädesledarna tycks vara påverkade vad jag kan känna", sa hon med neutral röst som om hon berättade för honom att ett sår på hans arm var lite infekterat eller att hans ögon var lite röda.
Han stod med armarna hängande längs sidorna, glad över att smärtan han kände i pungen motverkade hans förmåga att få stånd. Ett sådant skulle i detta läge vara oerhört pinsamt för honom.
"Jag skulle vilja att du lägger dig ner igen Alexander så att jag kan undersöka dig lite mer noggrant."
Hon såg på honom med sina vackra, bruna ögon och hans blick fastnade på hennes fylliga läppar. Han kunde inte låta bli att tänka på hur vackert formade de var.
"Okej", svarade han och kände att han använt ordet lite för mycket den senaste stunden.
Doktorn vände sig om och gick bort till rullbordet igen medan Alex lade sig ner på britsen och kastade upp fötter, med kängor och allt. Han kände sig lite snurrig och varm i hela kroppen. Kanske var det pillret han fått av doktor Währs som hade börjat verka? Doktor Hayat kom tillbaka med en pumpflaska som hon ställde på det lilla bordet bredvid britsen och såg på honom som om hon visste hur nervös och spänd han var.
"Är du okej?", undrade hon.
"Jadå, det är okej", sa Alex och harklade sig.
"Kan du dra ner kalsongerna är du snäll?", sa hon och drog åt sig en höj- och sänkbar pall med sadelsits.
Hade han hört rätt? Vill hon att han skulle dra av sig kalsongerna och ligga där i stort sett helt naken framför henne? Visst var hon en väldigt attraktiv kvinna, men situationen och platsen han befann sig på fick honom inte direkt att känna sig bekväm med att näcka. Något motvilligt tog han tag om kalsonglinningen och drog ner sina kalsonger en bra bit ner över låret och tittade sedan rakt upp i taket för att slippa möta doktor Hayats blick.
Han hörde hur hon pumpade några gånger på pumpflaskan och sedan hur hon satte sig på pallen, hur gasfjädern pös till när den trycktes ihop av hennes tyngt. Ögonblicket efter kände han hur hon lade en blöt och kall hand på hans pung och försiktigt smorde in den med något kletigt.
"Hoppas detta inte känns obehagligt, det är glidslem jag lägger på", sa hon med en röst som lät lite annorlunda, en aning mildare och inte lika strikt som innan.
Han kände hur hennes hand arbetade metodiskt över hans pung, hur hennes fingrar smekte över mellangården och med ökande kraft pressade mot den. Han stönade till lätt när hennes massage av hans pung blev lite för hårdhänt och smärtan strålade upp mot magen.
Amira kämpade med att svälja. Hon ville inte att patienten på britsen skulle höra eller se att hon gjorde det, att hon var berörd av hela denna situation. Detta skulle göras helt professionellt, helt enligt läroboken. Hon kunde dock inte erinra sig om att hon någonsin läst något om detta i någon lärobok, däremot hade ämnet stockning av sädesvätska i testiklar och eventuella komplikationer av detta diskuterats vid något tillfälle då en kursare på läkarutbildningen varit intresserad av att höra en utläggning om ämnet. Hon kunde inte låta bli att känna hur det började blossa i hennes kinder och hur hennes puls blivit snabbare.
Den unge mannens könsorgan hade visat sig vara ordentligt, riktigt stort och tjockt även i slakt tillstånd. Hon kunde inte låta bli att tänka på hur stor det skulle vara när det var erigerat och tanken fick henne nästan att flämta till. Förbannade doktor Währs, varför skulle han lämna henne med det här? Hon visste inte ens om hon kunde göra något åt detta, risken var att hon bara skulle åsamka den unga mannen mer lidande istället för att lindra hans plågor. Samtidigt kunde hon inte låta bli att känna en spirande känsla av upphetsning inom sig, hur det pirrade svagt i hennes nedre regioner. Makten hon hade över mannen var också berusande på något märkligt sätt. Hon hade ett grepp runt hans ballar - bokstavligt talat, och allt han kunde göra vara att snällt ligga där.
Alexander sneglade på den unga läkaren, såg hur hennes kinder tycktes ha ändrat färg, hur de blossade svagt. Han låg tyst och kunde höra hur hon svalde hårt, som om hon gjorde allt för att inte låta, men misslyckades. Han kände hennes hand, hur den arbetade över mellangården, masserade in glidslemmet och hur smärtan efter en liten stund tycktes avta en aning. Han kände sig varm och slak i kroppen och trots att han nyss känt sig väldigt nervös och spänd fick behandlingen, och förmodligen även tabletten han stoppat i sig, honom nu att slappna av och känna sig lugn.
Doktor Hayats hand smekte över hans pung igen, masserade försiktigt den spända säcken och de ömtåliga kulorna i den. Han kände till sin stora skräck hur hans penis började svälla, hur den reagerade på stimulansen han fick på det känsliga området och hur det ryckte svagt i den. I sitt tillstånd av tilltagande panik försökte han tänka på tråkiga saker som skulle få hans hjärna att dövas men ju mer han försökte, desto mer började han istället tänka på hur hans lem blev allt hårdare.
"Hur känns det?", sa hon med en röst som lät lite ansträngd, inte alls lika mycket under kontroll som när hon precis påbörjat undersökningen.
"Det känns...ganska bra", sa Alex och svalde hårt. "Tror det börjar släppa lite, vet inte om det är pillret."
"Det kan det vara", sa läkaren och såg på honom. Deras blickar möttes och han kunde se att hon verkade påverkad av situationen. Säkert var detta minst lika pinsamt för henne som för honom. Tänk om hon märkte att hans kuk börjat bli hård.
Amira kände hur hjärtat slog lite snabbare och hur hennes kinder blossade. Hon såg på den unga mannen, mötte hans ljusblå ögon och kunde inte låta bli att tänka att han var riktigt snygg. Visst var han ung, säkert inte mer än nitton år men hade ändå en mans och inte en pojkes ansikte, snygga drag och läppar som såg kyssvänliga ut. Hon kunde inte fatta att hon ens tänkte tanken. Kyssvänliga? Han var ju hennes patient och inte någon pojkvän, eller ens en flirt. Hon tittade bort, ville inte se in i hans ögon mer. Hennes blick gled över hans penis. Den hade växt, blivit blodfylld och svällt en hel del. Hon funderade på vad hon skulle göra nu.
Skulle hon be honom gå till toaletten och göra ett nytt försök till sädestömning eller skulle hon fortsätta en stund till med det hon höll på med? Hon kunde inte låta bli det, men det hon gjorde kändes riktigt kinky och hon började mot sin vilja bli riktigt tänd på det. Hon slog bort tankarna, men de fortsatte att komma tillbaka hela tiden. Tankar på hur Alexanders penis skulle kännas i hennes hand och hur stor den skulle vara i fullt erigerat tillstånd. Att han skulle få orgasm, spruta och tömma sin spända pung framför henne. Det måste finnas hur mycket sperma som helst i hans stinna pung.
Tankarna fick det att bli vått mellan hennes ben och hjärtat att slå ännu lite snabbare. Bilden av en liten djävul på hennes ena axel och en ängel på den andra flimrade förbi för hennes inre syn. Djävulen berättade hur härligt det skulle vara för henne att greppa hans kuk och runka den, att hon inte skulle skämmas över att hon älskade stora, hårda kukar och sperma, utan ta för sig. Ängeln protesterade bestämt och sa att detta var under hennes värdighet, att hon var en läkare och att hon måste agera professionellt.
Alexander kände hur den vackra läkarens hand rörde sig över hans mellangård och pung. Hennes massage fick honom att slappna av mer och mer. Sakta men säkert avtog smärtan han tills alldeles nyligen knappt stått ut med. Han kände hur hennes hand plötsligt gled upp lite över hans kukskaft och hur lemmen instinktivt reagerade med att rycka till. Smekningen var lätt och snabb, men den kändes skön. Alexander kände hur det började pirra i hans underliv och hur han började bli kåt. Han såg på doktor Hayat, hur hennes ögon var riktade mot handen som smekte hans pung och alldeles nyss försiktigt glidit över hans hårdnande skaft. Hon var riktigt läcker, snygg i sina läkarkläder och hon tände honom. Han kände hur han sakta hårdnade när han såg på henne. De svagt särade läpparna, det fina ansiktet och de fylliga brösten under den vita toppen. Han slutade kämpa emot, kände hur hans kuk snabbt fylldes med blod och hur den dunkade av kåthet.
Doktor Hayat flämtade till när hon såg hur hans lem växte framför hennes ögon. Synen gjorde henne mer och mer upphetsad, fick hennes fitta att bli varm och fuktig och hennes mun att bli våt. Känslan av hennes makt över honom tände henne också, att han låg där framför henne och att hon kunde göra vad hon ville med honom fick henne att bli kåt. Hon stannade upp, drog båda handskarna av sina händer och tog en stor klick glidmedel i sin handflata.
"Jag tror vi kan försöka nu...se om vi kan komma till lösning på det här", sa hon och mötte hans blå blick.
Hon fattade inte vad hon höll på med, detta var helt totalt galet, men hon kunde inte stoppa sig själv! Hon kände hur kåtheten rusade i kroppen, hur hon snabbt blivit helt plaskvåt mellan benen och hur det pirrade i hela kroppen. Hon tog tag i den unga mannens stora penis, lät handen glida över skaftet hela vägen från roten och upp till toppen och smetade ut glidmedlet över kuken på vägen upp. Han stönade till högt när hennes hand gled över den stenhårda lemmen och drog ner hans förhud.
"Hur känns det nu i din pung", sa hon och flämtade till lite. "Tror du att det skulle finnas möjlighet för dig att ejakulera? Jag kan hjälpa dig om du vill det?"
"Det känns...mycket bättre", stönade Alexander och såg hur doktor Hayats hand kramade hans ollon och med stadig hand drog handen ner längs kukskaftet.
Han flämtade till kraftigt och kände hur härligt det kändes när doktorn med handen kladdig av glidmedel kramade hans ollon och samtidigt vred handen fram och tillbaka. Han kunde inte fatta att de var sant att den snygga kvinnan i läkarrock faktiskt satt vid hans sida och smekte hans stenhårda kuk med fast hand. Om detta inte skulle kunna få honom att få utlösning så skulle inget kunna hjälpa honom.
"Ahh", kved han när hennes hand började runka honom med långa och snabba drag. Hans långa kuk glänste av glidmedlet och gjorde att hennes hand smekte honom underbart skönt. Han reste sig lite från britsen och stödde sig på armbågarna. Han såg hur det glänste i hennes ögon och hur hon tycktes vara paralyserad av hans stånd. Hon vände sig mot honom och såg på honom. Hennes kinder var rosiga.
"Tror du att du kan komma Alexander...spruta?". Hennes röst var märkbart påverkad.
Han stönade tungt några gånger och kände hur orgasmen byggdes upp inom honom.
"Ja, jag kommer snart...bara...lite till...", stönade han fram och frustade av njutning med sammanbitna tänder.
Amira var så kåt så hon inte visste var hon skulle ta vägen. Detta var så kinky, så bisarrt och hon älskade det. Hon älskade stora, hårda kukar och hon älskade den unga, vackra soldatens stenhårda penis. Hon kunde inte lägga band på sig mer, kunde inte stå emot de lustar som vällde fram inom henne. Borta var hennes jobb som läkare, borta var undersökningsrummet med den vita inredningen och metallbritsen. Det var bara hon och den unga, halvnakna mannen. Hon ville att han skulle komma, spruta på hennes stora bröst. Hon ville se hans sperma rinna över dem och droppa på golvet. Hon älskade att tänka på hur män sprutade även om denna fantasi var en väl bevarad hemlighet.
"Sätt dig upp på britsen Alexander", sa hon med kåtrusig röst. Han lydde snabbt som blixten och snart satt han på britsens kant med kuken stående rakt ut mot henne.
Doktor Hayat gick ner på knä framför honom, runkade några snabba drag innan hon släppte kuken så att den gungade fram och tillbaka framför hennes ansikte. Hon fattade tag om kanten på sin topp och drog den uppåt så långt hon kunde, upp över den vita spetsbehån. Fattade sedan tag i behån och drog den resolut upp över de stora, fasta brösten. Hon såg hur den unga mannen stirrade på hennes nakna bröst. Hon älskade det, hade önskat att han skulle smeka de, knåda dem och suga på hennes stora, hårda bröstvårtor, men nu fanns ingen tid till det. Med brösten maximalt blottade fattade hon åter igen tag om hans hårda stånd och började runka den med snabba och bestämda drag. Det dröjde inte länge innan han stönade högt av njutning och hon kunde se hur mycket han njöt av det.
"Jag kommer snart", frustade han fram och bet sig hårt i underläppen.
Amira runkade snabbt och tankfast med högerhanden. Hennes vänstra hand gled ner under linningen på hennes tunna bomullsbyxor och in under trosan. När fingrarna mötte de våta blygdläpparna stönade hon till högt och började sedan flämtande gnugga sin klitoris med snabba små rörelser. Mannen på britsen frustade dovt när han kom, slöt sina ögon och stönade dämpat. Amira såg hur en tjock stråle säd lämnade hans svullna ollon och sprutade rakt på hennes högra bröst. Hon vred sig lite och sekunden senare träffade en lika tjock stråle henne vänstra.
Hon flämtade till och kände hur det gick för henne, hur orgasmen exploderade i hennes kön och fick henne att skaka. Hon stack in fingrarna i sin fitta och pullade den snabbt medan sats efter sats landade på hennes bröst och hon såg hur den tjocka, vita sperman rann nerför dem och vidare ner över hennes mage. Hon älskade att se hur den unge mannen sprutade och stönade högt av njutningen som synen framkallade hos henne. Alexanders kuk sprutade och sprutade, hans pung verkade aldrig bli tom på sperma. Han frustade och stönade av njutning medan doktor Hayat fortsatte att runka kuken med öppen mun. Hon kände hur en klick sperma landade på hennes läpp och hon slickade försiktigt i sig den salta kuksåsen medan hon med cirklande rörelser smekte sin kladdiga fitta.
Detta var något av det mest upphetsande hon upplevt och hon var helt matt av den intensiva orgasmen hon nyss fått. Hon var samtidigt nästan chockad över att hon blivit så kåt att hon suttit och onanerat framför en patient med hans kuk framför sitt ansikte. Det fanns tydligen sidor inom henne som hon inte utforskat, böjelser som hade kommit upp i dagsljuset från sina gömmor i hennes själs inre. Hon skämdes lite över vad hon gjort, men hon kunde samtidigt inte förneka upphetsningen hon känt eller kåtheten som plötsligt verkat ta hennes kropp i besittning.
Hon skakade den unga mannens kuk som mjuknat något. De sista dropparna sperma föll ner på golvet bredvid britsen. Hon ställde sig sedan upp och gick snabbt bort till handfatet som satt precis innanför dörren och drog ut en stor mängd papper från en hållare och började torka sina bröst och sin mage.
"Du kan ta på dig nu", sa hon med tyst röst.
Alexander drog upp kalsonger och byxor, stängde sedan skärpet och började kränga på sig uniformsjackan. Doktor Hayat hade torkat av sig det värsta och dragit ner behå och topp, tvättat sina händer rena från glidslem, fittsaft och sperma. Hon gick fram till Alexander där han stod vid britsen, stum och tillfredsställd.
"Jag hoppas du förstår att sekretessen vi har inom sjukvården i vissa fall måste gälla åt båda hållen", sa hon och rättade till sina glasögon en aning.
"Jag förstår doktor Hayat", sa han och nickade. "Eller får jag säga Amira?"
"Doktor Hayat blir bra", sa hon och såg på honom med en kylig min för att sedan mjukna lite och le mot honom. Hon sträckte ut sin hand och strök honom upp och ner längs sidan några gånger.
"Jag tror vi är ganska eniga om att någon dysfunktion inte längre råder", fortsatte hon. "Att din förmåga att spruta är intakt och att din sperma är som den skall".
Det var något i hennes blick när hon sade det sista, en subtil förändring, men som var så pass tydlig att Alex kunde se hur blicken plötsligt blivit lite drömmande.
"Det var skönt Alexander att vi kunde komma till en lösning på besvären", sa hon och sträckte fram sin hand för att skaka hans.
Alex sträckte fram sin hand och tänkte att "skönt" bara var förnamnet. Det var en av de mest intensiva upplevelser han varit med om i hela sitt liv.
"Tack", sa han kort och tog hennes mjuka hand i sin. "Om jag skulle ha besvär igen..."
"..så är det bara att ringa sjukvårdsupplysningen så kan de fixa en tid åt dig", avbröt hon honom. "Vi är faktiskt många läkare som jobbar på denna vårdcentral så det brukar ofta gå att få komma in snabbt."
Hon visade med hela handen mot dörren och han gick mot den. När han öppnat och var på väg ut gick hon fram till honom och lade sin hand på hans rygg.
"Jag hoppas att det skall gå bra framöver. Lycka till"
"Tack doktor Hayat", sa han och log helt kort innan han gick ut och lät dörren slå igen efter sig.
Epilog:
En vecka hade gått sedan han varit hos doktor Hayat och Alexander hade tänkt på henne så gott som dagligen. Han hade till och med drömt om henne på nätterna. Han kunde inte släppa tanken på henne, hon var en av de vackraste kvinnor han sett och tankarna på det hon gjort med honom fick hans kuk att hårdna på under en sekund. Snart skulle tiden i lumpen vara över och han skulle åka tillbaka till hemstaden. Det kändes både skönt och tråkigt. Skönt för att tiden i det militära var över, trist för att behöva lämna alla lumparpolare. Och lämna staden hon fanns i.
Han stod vid sitt skåp efter en dag på skjutbanan och höll på ett lägga in utrustning i det. Han tömde sina fickor på diverse saker då en papperslapp föll ner på golvet. Den var prydligt vikt till en fyrkant på ca fyra gånger fyra centimeter och papperet var ljusbeige. Ingen lapp han mindes att han stoppat i fickan.
Han tog upp lappen och läste texten, skriven med vacker handstil:
"Om trängande behov uppstår igen så slå mig en signal. Det går säkert att reda ut //Dr H".
Längst ner på papperet var en mobilnummer skrivet med tydliga siffror. Han funderade på när hon möjligtvis hade lyckats stoppa denna lapp i hans byxficka, men det spelade ingen roll just nu.
Alexander log brett för sig själv och kände plötsligt hur hans pung åter igen blivit stinn och öm. Det var dags att åter igen få ta del av det bästa svensk sjukvård hade att erbjuda.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Vad kul att du tycker det Frk Vagina, då har jag lyckats ;-) Den var faktiskt väldigt trevlig och rolig att skriva. Flera har efterfrågat en fortsättning, men jag vet inte om det skulle funka.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
WOW vilken otroligt bra novell.