På flykt, del 8 - Epilog
Författare: thor_pf Datum: 2014-04-15 17:05:29
E-post: thor.pfan@gmail.com
Läst:
17 479 gånger
Betyg: 4.6 (11 röster) 8 medlemmar har denna novell som favorit
På flykt, del 8 - Epilog
Det hände inget mer spännande under vår resa med Dirk och Antje. Anna fortsatte envist med att "betjäna" oss alla sexuellt i baksätet, så vi höll oss borta från de allra största vägarna och tog det i stället lugnt, bodde i bussen på små undanskymda campingplatser. Och knullade som kaniner hela vägen till Holland! Antje plockade fram en låda med sexleksaker och gav Anna en dunderorgasm med två vibrerande plastkukar i sig medan hon fick fittan slickad, så naturligtvis måste Anna sedan ge igen med samma mynt. Och på nätterna sov vi tillsammans i en enda härlig ormgrop där man ibland inte riktigt visste vems bröst man klämde på. Åtminstone inte innan man hunnit känna efter om där satt någon ring i bröstvårtan eller inte.
Dirk och Antje bodde i ett prydligt litet hus i utkanten av Enschede, nära tyska gränsen. Och efter några dagar där och många misslyckade försök att nå Niko, fick vi nu äntligen tag på honom. Han hade blivit tvungen att åka ner till farföräldrarnas gamla gård och precis kommit hem. Han blev enormt lättad när jag sa att Anna var med mig och berättade att alla varit hur oroliga som helst för henne.
Tydligen hade gamle Onkel Tino smitit iväg från skallgången efter oss nere bland olivdungarna. Han kände ju vartenda getspår i dalen och hade lätt tagit sig tillbaka till gården där han grävt fram ett gammalt gevär som legat gömt sedan kriget och lagt sig i bakhåll. När Annas kidnappare återvände hade även deras chef, partibossen, hunnit dit och det första de märkte av vart Tino tagit vägen, var när partibossens huvud exploderade och stänkte ner alla! Småskurkarna hade försökt fly men blivit sårade. Det borde ha blivit skandal men tystades ner av den nye lokale partiordföranden som i stället gav Tino en medalj "för förtjänster i landets försvar under kriget" och retroaktiv veteranpension. Att företrädaren i partitoppen blivit skjuten nämndes inte officiellt. Men en fråga hade varit obesvarad. Var var Anna? Familjen var naturligtvis utom sig av oro. Alla utom gamle Tino som tydligen bara skrockat och sagt något i stil med "Hon är i säkerhet. Han är en bra pojke." Men ingen hade fattat vem han talat om.
När Niko fick höra en snabbversion av min berättelse (jag ville ju inte pladdra för länge på våra vänners telefonräkning och rätt mycket var knappast lämpat för deras öron ändå) så grät han högt i luren av tacksamhet över att jag räddat hans lilla syster och när jag talade om att vi skulle gifta oss började han böla igen. Mellan gråtattackerna skrattade han och sa att Anna ju alltid hade varit kär i mig och hela deras familj älskade mig.
Lite dåligt samvete fick jag allt, när jag tänkte på vad de skulle sagt om de fått reda på att jag knullat henne i alla hål, att vi bott på nudistläger och haft gruppsexorgier i princip hela vägen till Holland. Och att vi säkert skulle knulla igen med Antje och Dirk innan vi lämnade dem. Men det finns saker föräldrar och storebröder inte bör få veta.
Medan Dirk skjutsade mig till järnvägsstationen och hjälpte mig med biljettbokningen, hade Anna något hemligt ärende hon skulle uträtta med Antje. Vi möttes igen en lång stund senare och jag var naturligtvis mycket nyfiken på vad det handlat om. Det var faktiskt det längsta Anna och jag varit åtskilda sedan vi lämnade den gamla gården i dalen. Men jag fick snabbt svaret från Anna som inte kunde bärga sig utan drog upp tröjan och stolt visade upp ett par ringar i bröstvårtorna. Antje hade följt henne till den tatuerarstudio som gjort hennes egna piercingar.
"Jag ville göra det så fort som möjligt," förklarade Anna senare för mig. "Så om jag är med barn kanske de hinner läka innan jag måste börja amma." Det var ju klokt tänkt!
Nu blev det inte så. Efter en sista natt med Antje och Dirk (då vi knappt sov alls) satte vi oss på tåget hemåt. Niko och hela Annas familj mötte oss med blommor och glädjetårar på stationen. Vi blev pussade, kramade och förhörda om varenda detalj i vårt äventyr. Nåja, inte riktigt varenda. Att Anna blivit blondin togs med en axelryckning och att hon vägrade sova någon annanstans än med mig accepterades efter att hon klämt ur sig en krokodiltår som fick Niko att gapa misstroget medan hon förklarade att hon kände sig så otrygg annars.
Men någon liten bebis blev det inte. Inte just då, ska jag säga, utan ett högst respektabelt år efter vårt bröllop och långt efter att Annas bröstvårtor läkts så bra att hon kunde ha ringarna i medan hon ammade. Våra barn är uppfödda med guld i mund, brukar vi skämta och när piercing blev känt bland mer "vanligt" folk var våra döttrar omåttligt stolta över sin häftiga morsa som haft sina smycken långt tidigare än alla andra. Deras bror är mer avvaktande, har nog svårt att förlika sig med insikten att hans föräldrar har ett sexliv. Om han bara visste.
Sommaren efter våra äventyr kom Dirk och Antje med sin buss till oss "trots myggen" som de sa. Anna var ordentligt gravid men om möjligt ännu kåtade då och njöt verkligen av möjligheten att låta Dirk spruta henne i fittan, medan Antje hade börjat bejaka sin undergivna sida mer och njöt av att vara en "analhora" som bara fick kuk i rumpan under hela semestern.
Men det var en helt annan historia!
SLUT.
Fler noveller av samma författare
