När jogging är roligt
Jogging är bland det tråkigaste jag vet. Ändå tar jag mig ut på två till tre rundor per vecka och kompletterar med ett helkroppspass på gymmet. Tråkigt är det, bortsett från gympasset, men det är bra för att hålla kroppen i trim och jag behöver träningen för att stärka ryggen; när jag fick diagnosen diskbråck som eventuellt måste opereras om inte rehab träning hjälper, då fick jag den motivator jag behövde.
Som lyckosamt är så bor jag bra till för detta ändamål. Jag bor i ett radhus i ett område strax utanför stan och har skogen runt knuten. Att hålla kontinuiteten i joggningen är inte svårare än att snöra på sig skorna och kliva ut genom altandörren, och det är nog tur det. Att göra som andra jag har sett; ta bilen för att åka iväg till ett joggingspår, skulle aldrig falla mig in.
Området jag bor i är blandat barnfamiljer och par. Längorna består i två stycken två plans radhus som länkas samman med nästa tvåplans par via en och en halvrummare som saknar övervåning. Ytterkanterna avslutas med tre rummare. Mitt radhus, som är ett två plans ligger i en länga som är längst upp mot skogen. En lugn länga som mest bebos av småbarnsfamiljer.
Att bo i en fyrarummare själv känns väldigt onödigt när man är ensam men det var inte mitt val från början att bo så. Jag och min före detta flickvän köpte radhuset tillsammans när drömmen om barn och bilda den där lilla kärnfamiljen fortfarande levde. Men så hände livet och vi gjorde slut, som vänner lyckligtvis. Hon ville plugga och fick en plats söderut och jag hade mitt jobb lokalt. Vi kastade oss huvudstupa in i distansförhållandesvängen men insåg efter ett tag att det inte funkade; själva distansgrejen var egentligen inte problemet; det som hände var att vi insåg att vi inte hade de rätta känslorna; vi var med kompisar. Så jag köpte ut henne och tänkte att jag löser boende frågan senare.
Driftskostanden var så låg att jag kunde klara av att bo kvar och det fanns inga renoveringsbehov på många år så jag lät saken bero mer än en gång och tre år senare bodde jag fortfarande kvar; och det är då denna berättelse utspelas.
Mina grannar i fyrarummaren intill däremot bodde inte kvar utan flyttade och jag var inte sen att fråga vad de hade fått för den, och kände intresseflaggorna höjas när jag hörde summan de fått. Utvecklingen på bostadsmarknaden hade verkligen inte varit till min nackdel. Men jag trivdes samtidigt och skulle jag sälja så skulle jag behöva slåss på marknaden och betala högt får att få köpa nytt.
Men det skulle komma fler anledningar till att jag låta saken bero ytterligare.
Efter att mina grannar flyttat ut dröjde det inte länge innan gården åter fylldes med flyttlass; de nya grannarna kom med lastbil och två fulla släpvagnar med prylar. Ett ungt par var det som hade köpt radhuset. Jag såg dem som hastigast när de flyttade in. Han bar tunga kartonger medan hon bar på deras nyfödda lilla bebis. Barnet var väldigt litet och av mammans kropp att döma så var det ganska nyligen hon legat på BB för hon bar fortfarande på hullet från graviditeten.
Jag log åt deras lycka och hoppades att den lilla inte skulle ha kolik. Men jag hoppades fel och de följande tre månaderna blev öronpropparna min bästa vän. Även om jag tyckte att det var drygt att behöva höra barnet skrika varje kväll och natt och ibland större delen av dagarna på helgerna, så tyckte jag mer synd om föräldrarna som var tvungna att hantera bebisen.
Följaktligen såg jag dem inte så mycket sedan de flyttat in, förutom pappan som arbetade. Mamman såg jag någon enstaka gång bara. Jag gissade att de var helt slut och tog varje tillfälle att vila.
Om jag behövde öronproppar för att sova och de knappt hjälpte så kan jag anta med säkerhet att de båda föräldrarna inte hade någon frälsning alls att tillgå. Sömnbrist gör inga underverk med humöret och efter att barnet slutat skrika av koliken så hördes de unga föräldrarna skrika åt varandra. Det var inte ofta men när de väl bråkade då var det högljutt.
Det var ungefär fem månader efter att de flyttat in som jag mötte mamman och fick en första bra blick för hur hon såg ut. Det var i joggingspåret och hon kom joggande i motsattriktning. Hon hade långt kastanjebrunt hår. Hon hade satt upp det i en hästsvans som piskade bakom henne i takt med hennes rörelser. Ansiktet var docksött och trots att hon såg rödflammig ut av ansträngning och svetten stänkte om henne, så såg hon riktigt bra ut. De mjölkstinna brösten skumpade upp och ned under tröjan på henne, men av hennes gravidhull fanns inte mycket kvar. Hon log trött mot mig som hälsning och jag log tillbaka. Efter den gången mötte jag henne allt oftare ute i spåret och för varje gång tyckte jag att hennes steg såg lättare och lättare ut och ansiktet såg inte lika plågat ut av ansträngning.
”Kom igen, inte stå och vila”, jag hade stannat för att knyta om skosnöret som hade gått upp på den ena skon och hörde inte henne komma bakom mig.
”Skosnöret”, svarade jag men tyckte själv att det lät mer som en ursäkt, även om det var sant.
Jag joggade ikapp henne; ”Du har kommit snabbt i form måste jag säga”.
”Före detta friidrotterska”, svarade hon kort mellan andningarna.
Vi fortsatte rundan under tystnad förutom vid backarna då vi peppade varandra. Det var mest hon som peppade mig. Hon behövde knappt någon som hejade på henne för hon formligen flög upp för backarna som om de endast var en liten förhöjning i marken för henne.
När vi kommit i mål ställde jag mig och stretchade vaderna och låren.
”Vill du ha ett tips?”
”Ja… visst”
”Gör så här”, hon visade mig en stretchövning för låren, ”den är effektivare och mer säker än att stå och balansera på ett ben. ”Det är sträcka ut muskeln du vill inte öva balans”. Det sista sa hon med en blinkning.
Jag tackade och log till svar.
”Så, hur trivs ni i radhuset då. Ni har väl bott här i snart sex månader var?”
Hon svarade inte först, som om hon tyst vägde orden. ”Vi trivs bra. Området är lugnt och det blir bra för lilla Tea att växa upp i”.
Jag antog att det fanns mer där bakom hennes svar som hon inte sa, baserat på hennes tystnad vid min fråga men jag grävde inte mer i det utan pratade vidare om ditt och datt. Till en början var hon trög och svarade mest kort men efter en stund började hon så smått att öppna sig och innan vi skildes åt var det mest hon som pratade.
Hon hette Rebecka och var 21. Att hon var mammaledig hade jag redan gissat. Men att hon hade ett år kvar tills hon blev sjukgymnast visste jag inte; graviditeten hade gjort att hon hade fått pausa utbildningen men så fort hon kunde så skulle hon starta igen och avsluta den. Hennes kille hette Henrik och arbetade som bilmekaniker, de hade varit tillsammans i ett år innan Rebecka blev gravid och det var när samtalet spårade in på det som hon åter blev lite tyst och vägde orden.
Så där höll det på i två veckor. Vi träffades i spåret tre gånger i veckan och joggade och pratade. För varje gång vägde Rebecka orden mindre och hon var inte lika tyst. Jag kom på mig själv att börja se fram emot joggingturerna mer än jag gjort tidigare. Inte bara för att jag fick möjligheten att jogga och prata med en snygg tjej utan för att det var trevligt med sällskap. Jag hade inte varit så aktiv på marknaden sedan min före detta flickvän och jag bröt upp med undantag för en och annan krog romans. Jag kände mig inte ensam utan trivdes bra med att bo själv.
”Vet du vad det jobbigaste är med barn?” Rebecka satt och stretchade efter rundan.
”Nej”.
”Sexet efteråt. Alltså förväntan man får på sig. Henrik tjatar hela tiden men jag känner mig inte redo. Det känns annorlunda sedan Tea kom. Förstår du?”
Det var väl egentligen en fråga som skulle riktas till en grupp med mammor och inte mig kände jag. Barnlös som jag var hade jag inte upplevt den biten även om jag kunde relatera till att det måste vara jobbigt att känna en annan persons förväntningar på sina axlar.
”Ja”, svarade jag pliktskyldigt.
”Jag borde väl spy ur mig detta i mammagruppen. Förlåt. Glöm att jag sa något”.
”Nej det är lugnt. Om du vill prata så kan jag lyssna”.
Rebecka gav mig en forskande blick som om hon vägde orden jag just sagt och funderade på om jag var ärlig eller inte.
”Jag vill också ha sex. Alla killar verkar tro att mammorna blir helt ointresserade av sex när de får barn men så är det inte. Jag är bara rädd att…” Hon tystnade och bet sig i läppen. ”Så här alltså. Jag läste om en tjej som fick barn och sedan när de hade sex efteråt så kände hon ingenting. Förstår du? Hennes kille låg där och hon kände typ ingenting. Tänk om det har hänt mig lixom”.
”Hur vanligt är det att det händer då?”
”Typ jätte ovanligt men ändå”.
”Tja, det finns ju bara ett sätt att ta reda på det men det ska ske på dina villkor tycker jag. Det är ju din kropp”.
”Tack. Tänk om Henrik kunde vara lika förstående”.
Veckan som följde träffade jag Rebecka bara en gång i spåret och runda nummer två och tre var jobbigare än de varit på länge. Det var speciellt i backarna som det märktes.
En kväll i slutet av den veckan hörde jag hur det bråkade. Det var värre än vanligt. Tidigare hade jag hört höga röster mest som ett mummel men av tonläget kunde jag ana att det var bråk; denna gång hörde jag spridda delar av vad de sa. Grälet varade i knappt tio minuter och avslutades med ett ”Men gå till henne då för fan om hon var så jävla bra” och svaret ”Men det var ju inte så jag menade. Du är ju för fan helt sjuk. Jag drar ut nu…” Det smällde i ytterdörren och jag såg ryggen på Henrik när han skyndade iväg över gården.
Jag mötte Rebecka tre dagar senare i spåret. På avstånd såg hon inte lika glad ut som hon brukade men när jag kom närmare lade hon upp en glad fasad som den tappre lilla krigare hon var. Vi småpratade och joggade.
”Två varv idag?”, sa Rebecka.
Jag accepterade och vi körde ett lugnare tempo första varvet.
På ett ställe längs rundan så finns det en bit från spåret upp i skogen en liten rastplats, men angjord grillplats och stadiga sittbänkar av kraftiga stockar. Joggingbanan finns i två längder och denna plats låg halvvägs in på den långa rundan; alltså en plats som inte ser så många besökare annat än soliga dagar. En sommarkväll är det väldigt få som kommer förbi. På en av stockarna satt ett ungt par och hånglade; de kunde ha varit i Rebeckas ålder skulle jag spontant ha gissat. Vi såg på varandra och log lite. Det unga paret sneglade åt vårt håll och såg lite överaskade ut; de hade nog inte räknat med att någon skulle komma.
En sak det unga tu definitivt inte hade räknat med var att vi skulle ta två varv. När jag och Rebecka passerade på andra varvet såg vi att de var kvar. Den unga tjejen hade dragit upp kjolen och satt gränsle över sin kille och red för fullt. Hennes tröja låg på en annan av stockarna och hennes bh var uppknäppt och hängde löst övar för hennes bröst som killens händer masserade hårt. De märkte inte när vi passerade och vi gjorde heller inget väsen av oss. När vi kommit en bit längre bort däremot kunde vi inte hålla oss utan brast ut i ett förlösande skratt och slog av på tempot.
”Jag lovar att hon sväljer den slynan”. Det kom från hjärtat men det var nog inte menat för mina öron. Det såg jag på henne när hon förskräckt tittade på mig ungefär som om hon hört sin egen röst och nu inte trodde att det var sant att hon sagt det högt.
”Den ungdomen”, sa jag och försökte skoja bort det.
”Hallå där! du är väl inte så gammal själv”.
”32”, svarade jag och noterade att Rebecka hajade till lite grann.
”Oj, jag trodde du var yngre”, svarade hon.
”Det tar jag som en komplimang”.
Vi stod och stretchade efteråt. Jag hade sträckt en muskel den sista kilometern och Rebecka nyttjade några av sina kunskaper för att hjälpa mig minska spänningen.
”Du kan väl glömma det jag sa där i spåret?”
”Äsch, ingen fara. Det är glömt”.
”Jag kom och tänka på en jobbig grej bara”.
”Du behövde väl bara få ut det”.
”Vad är det med killar och att tjejen ska svälja egentligen?”
”Vad menar du?”
”Häromkvällen blev jag och Henrik osams som fan. Har berättade en av sina polares tjej som han hade träffat och snackat med samma dag”. Jag lyssnade tyst. ”Alltså, det gör väl inte mig nått om han pratar med polares brud. Men så lägger han till att hans polare berättat att hon brukar svälja. Bara sådär. Det är så typiskt honom. Det är hans sätt att pressa mig. Att komma med små kommentarer om vad andras flickvänner gör och sånt. Han kan lika bra säga andras tjejer gör det då kan väl du men vi knullar ju inte ens längre”.
”Jag förstår att du blev arg. Du behöver ju tid att komma i fas med dig själv efter förlossningen”. Det var en sak som min syster sagt angående hur hon kände efter sin första förlossning och jag kände att den passade in bra att återanvända här. Hur bra det skulle ha passat visste jag inte då men det skulle visa sig två dagar senare då vi åter drog ut på joggingrundan.
Vid det här laget hade vi bytt mobilnummer och messade varandra om när vi skulle jogga. Rebecka hade nämnt att Henrik inte gillade det först för han trodde att hon gick bakom ryggen med en annan kille först men när han hörde att det var jag och att vi joggade så släppte han det. En del av mig blev lite förolämpad för jag tog det lite som att bara för att jag var 30+ så var jag ofarlig för honom. Men jag sa givetvis inget om detta till Rebecka. Precis som med försäljningsplanerna på radhuset så lär jag det bero.
Denna kväll hade vi kommit ut lite senare. Rebecka messade och skrev att lilla Tea var kinkig och var svår att få till sömns och ville skjuta upp rundan med en timme. Jag hade svarat ok och en timme och tjugo minuter senare lufsade vi i väg i spåret.
Det var en ljummen sommarkväll och det gjorde ingenting att vi kom iväg senare. Luften var lite lättare att andas mot tidigare på dagen då solen gassat och givit årets första värmerekord.
Trots att det inte var jättevarmt så svettades vi ymnigt och vätskebältena gjorde sin plikt mer än en gång.
Vi tog den långa rundan och när vi närmade oss rastplatsen sa Rebecka; ”Tror du våra ungdomar är här ikväll”.
”Ja, det är ju skönare ute ikväll än det var då så det borde de vara”.
Men platsen gapade tom när vi kom runt kröken som böjde sig runt rastplatsen innan spåret sköt ut över ett öppet fält som skymtade mellan träden.
Rebecka haltade plötsligt till och hoppade på ena foten. Hon hade trampat snett och jag hjälpte henne upp till stockarna så att hon kunde vila lite och syna skadan.
”Akta dig för fläcken nu bara”, skojjade jag. Rebecka tittade nog på stockarna.
”Var satt hon?” sedan lade hon skämtsamt till, ”den slynan”
”Minns inte. Tror det var på den där stocken däremot”. Jag pekade på en stock.
”Ja, jag vill inte komma hem med en annan mans säd på mina byxor”. Skrattade Rebecka och satte sig på stocken som låg längst bort från spåret.
”Nej, hur skulle det se ut? Skulle bli svårt att förklara bort”.
”Ja, jag skulle behöva se till att han inte kom på mina kläder i så fall”. Förändringen i hennes röst och blicken hon gav mig var så uppenbar att inte ens jag, som enligt mina kompisar ofta missade tjejers flirtiga inviter när de riktades mot mig, kunde missförstå henne. Jag blev helt paff och visste först inte vad jag skulle svara; och när jag svarade ville jag snabbt stoppa in orden i munnen igen och stänga igen.
”Du kan ju alltid svälja”. Fan det lät illa, speciellt med tanke på vad Rebecka berättat för mig någon dag tidigare.
”Jag är din slyna om du vill ha mig”, svarade hon hest.
Jag sköt alla tankar åt sidan och böjde mig snabbt ned och kysste henne. Våra tungor brottades vilt och med händerna utforskade vi varandras kroppar.
”Jag vill att du är extra snäll mot mig. Det var länge sen och ja.. du vet”.
”Jag ska vara snäll och du behöver bara säga till så slutar vi”.
Rebeckas löpartights drogs snabbt ned och hamnade på samma stock som skorna nyss hade hamnat under. Hon var naken under joggingbyxorna. En ansad liten tofs var allt som fick vara kvar hos henne och den låg platt mot den svettiga huden.
Jag gled ned på knä och Rebecka lade sig ned på stocken. Hon drog upp benen. Den ena foten stödde hon på stocken och den andra lade hon mjukt mot min axel. Jag lutade mig fram och den fräna doften av svett med en svag ton av urin mötte mig. Hon luktade kvinna. Jag kysste henne på insidan av låren och fortsatte så runt omkring hennes väldoftande sköte. Vid några tillfällen smekte jag över blygdläpparna med tungspetsen och hörde hur Rebecka hummade mjukt.
När jag lekt en stund med henne lät jag tungan glida ned mellan hennes nu svällda blygdläppar och lät spetsen utforska hela skåran, ända upp till klitoris. Rebecka hummade tyst och andades som vanligt. Jag fortsatte utforska hennes underliv med tungan och spelade ut hela min repertoar med tempo växlingar, kyssar, smek och lätta nafsande sug över klitoris. Rebeckas andhämtning blev tyngre och tyngre och jag hörde henne tyst gny. Hon vickade fram och tillbaka med foten som hade på min axel.
Hon njöt!
Nu tänkte jag att tiden var mogen för dödsstöten och förde in två fingrar i henne. Men till min förvåning reagerade hon knappt. Jag fortsatte slicka henne som innan medan jag fingerknullade henne lite snabbare. Fortfarande ingen reaktion. Jag tittade upp mot henne och såg att hon såg ledsen ut. Hon måste ha känt att jag tittade på henne.
”Det känns inte så mycket. Det känns bara konstigt”.
Jag fortsatte men det verkade inte bli någon skillnad. Jag började fundera på om jag skulle fråga henne om vi skulle sluta för jag såg att hon såg allt mer ledsen ut.
Men så kom jag på en sak som mitt ex hade gått igång på och tänkte att jag prova det och om det blir samma så slutar jag. Jag förde in fingrarna långt in i Rebeckas varma inre och sedan vred jag handen så att jag hade handflatan uppåt och krokade fingrarna lätt och sedan drog jag dem sakta tillbaka medan jag letade efter ett område som känns lite räfflat; den är inte lätt att hitta men i slutet av det räfflade området så finns det en slät punkt och varje gång jag punktmasserade den så brukade mitt ex komma inom loppet av några sekunder och om jag samtidigt tryckte ett finger hårt i mellangården då kom hon kraftigt.
Det tog några korta försök innan jag hittade det räfflade området och där var den; den släta punkten. Sanningens tidpunkt var inne. Bära eller brista.
”Oj!” utropade Rebecka. ”Vad gjorde du nu?” Det bar.
”Liten specialare bara. Slappna av och njut nu”.
Jag fortsatte smeka fram och tillbaka över den räfflade ytan och tryckte till på den mjuka punkten varje gång. Nu ändrades Rebeckas andhämtning; den blev tung och hon flåsade där hon låg på bänken. Jag såg upp mot henne och såg att hon satt handflatorna mot pannan som om hon tryckte ned huvudet i stocken. Foten på min axel började darra. Hennes fot på stocken började darra, benen, låren darrade. Hela Rebecka låg och skakade och flåsade som om hon precis sprungit den sista kilometern och tömt sina sista krafter och nu stod vid mållinjen och försökte få tillbaka syre i lungorna. Nu var läget inne.
Jag drog fingrarna en sista gång över det räfflade området, jag räknade räfflorna tyst i mitt inre och precis när jag passerade den sista räfflan och gled in på den mjuka punkten tryckte jag till lätt och höll kvar fingret och masserade lätt. Den andra handen höll jag redo med två fingrar på mellangården. Tajmingen var allt nu om det skulle funka.
”Shit jag…”
Nu kom Rebecka. Då tryckte jag till. Hårt. Min tajming var perfekt. Rebecka spände sig i en båge upp från stocken och mellan sammanpressade läppar hörde jag hennes orgasm skrikas ut. Jag blev plötsligt alldeles våt i ansiktet, som om någon sprutat mig i ansiktet med en vattenflaska. Rebecka sjönk ned på stocken och darrade våldsamt och red, flåsade ut orgasmens vågor som sköljde över henne som en tsunami.
”Wow. Först kändes det inte så mycket. Det var mer mysko. Det var som om jag var bedövad. Men sen kändes hur mycket som helst. Vad gjorde du?”
”Äsch. Det säger jag inte. Jag avslöjar inte mina hemligheter. Men det är första gången jag blir sprutad på”. Jag visade min tröja för henne som var alldeles våt runt halsen och det syntes att det inte var svett.
”Händer mig ibland”. Log Rebecka. ”När någon gör det sjukt skönt för mig”.
Rebecka vilade en stund och hennes andetag blev mer normala.
”Nu är det din tur”.
Hon gled ned från stocken och ned på knä på marken. Jag vände mig mot henne och när hon drog ned mina löparbyxor jublade jag inombords och tackade alla möjliga högra makter och hoppades samtidigt att ingen skulle komma joggande eller rastandes sin hund längs spåret nedanför oss.
Att höra och känna och framförallt se Rebecka njuta hade gjort mig hård och jag behövde ingen uppvärmning; Rebecka konstaterade samma sak och hennes läppar omslöt min hårdhet och började suga girigt. Mitt ex var den bästa avsugerskan jag någonsin haft förmånen att få min kuk hanterad av, tyckte jag då, men Rebecka petade ned henne från tronen utan tävling. Hennes läppar kramade om skaftet med en perfekt hårdhet och jag kände hennes tunga massera mig samtidigt som hon följsamt rörde sig in mot min kropp och sedan ut igen. Med båda händerna tog hon tag om mina skinkor och grävde ned naglarna i den och rispade mig mjukt. Rebecka varvade djupa långsamma avsugningar för att en stund senare gå på korta snabba. Ibland stannade hon upp och formade läpparna som ett ”O” runt ollonet och roterade tungan mot den röda knoppen.
Jag hörde själv hur jag andades djupt. In drog jag luften långt ned i lungorna och sedan pressade jag sakta ut den samtidigt som jag stönade tyst.
Rebecka började pussa pungen och lekte med tungan på kulorna. Ena handen hade fått lämna min rumpa och tjänstgjorde som surrogatmun runt min kuk. Våra blickar möttes.
”Är det skönt?”
”Oja.. så jävla skönt. Men jag varnar dig, jag brukar också spruta när någon gör det sjukt skönt för mig”.
”Mmmm… det hoppas jag verkligen”.
Hon fortsatte sin behandling av pungen. Handen hade stannat upp och kramade om kuken; Rebecka klämde till lite då och då som för att låta mig vila men inte slakna.
”Säg det”. Mumlade hon.
”Säg vad?”
”Säg vad jag är för dig nu”.
”Du är min lilla slyna”, sa jag prövande. Hon gnydde gillande och jag märkte nu att den andra handen hade lämnat sin post på min rumpa och var nere mellan hennes ben. ”Du är den bästa avsugerska jag någonsin träffat”. Hon kramade gillande om kuken och höll upp den mot min mage och drog tungan längs undersidan. Så släppte hon ned den framför munnen igen. Handen gled in mot min kropp och slöt sig i ett fast grepp runt roten.
”Är jag?” sa hon dimmigt. Tungan åkte ut som på en orm och slickade snabbt över ollonet. Jag stönade fram ett ”ja”.
”Vad är det som gör mig så bra då?” Reptiltungan for ut igen.
”Du älskar att suga kuk och det märks”.
”Mmm.. det är sant, jag älskar att suga kuk. Andra tjejer säger att de gillar att suga kuk men jag älskar att suga kuk”.
”Det känns”
Rebecka sög snabbt in kuken hela vägen in till roten och drog ut igen. Hon stannade upp vid ollonet och satte ständerna mjukt runt den illröda toppen, hon gnuggade käkarna i sidled. Jag trodde jag skulle ramla ihop där jag stod; känslan som sköt upp genom kroppen gick inte att beskriva.
Rebecka spottade på kuken och kladdade ut det med handen, så lekte hon med tungan längs undersidan på kuken. Spottade på den igen och strök ut saliven längs skaften. Så höll hon på tills kuken var alldeles hal och droppade av hennes saliv. Hon sög hungrigt in kuken i munnen och sög den torr, eller i alla fall mindre blöt. Sedan upprepade hon allt en gång till. Jag stod bara och gapade. När hon sög bort salivtäcket för andra gången pirrade det till i ljumskarna och det drog lite i ryggen. Nu hade jag inte långt kvar. Men Rebecka var inte klar och hon märkte att jag var nära så hon pausade lite. Under hela hennes behandling av mig jobbade hon mjukt med den andra handen mellan sina ben. Jag såg i hennes ögon att hon började närma sig igen.
”Är jag nått annat än din slyna?”.
”Ja…. Du är min lilla hora”. Rebecka släppte ut en flämtning och stönade gillande.
”Mer.. mer”. Hon började åter suga min bultande kuk. Först några djupa långsamma men sedan korta snabba samtidigt som hon hjälpte till med handen.
Jag kände att jag var på väg.
”Du är en sån liten slyna Rebecka. Min alldeles egna lilla jogginghora. Jag vill fylla din mun med min sperma och se dig leka med den innan du sväljer…” Jag kom inte längre än så med mitt dirty talk för jag kom i en orgasm som fick det att svartna framför ögonen för en kort stund.
Jag hann inte varna Rebecka. Så fort första satsen passerat genom skaftet, och sprängt sig ut ur den svullna lilla öppningen på mitt ollon, så drog Rebecka ned på tempot och mjölkade ut hela min sats i munnen. Jag tittade ned på henne med en matt blick. Rebecka mötte min blick och öppnade sin mun; den var vit. Någonstans i det vita havet simmade något rödaktigt under ytan som var en tunga. Rebecka smörjde in läpparna med ett tjockt lager av min säd och förde dem samman. Så öppnade hon dem försiktigt igen; en mjölkaktig hinna spände mellan hennes läppar. Plötsligt bubblade hinnan utåt och sprack, Rebecka gjorde samma sak igen och blåste bubblor av sperman. Det stänkte lite på hennes kinder och haka. Hela tiden höll hon sin blick fixerad i min. Jag såg att hennes hand börjat röra sig mellan hennes ben igen.
Rebecka öppnade munnen igen och visade innehållet och sedan med ett ljudligt gulpande svalde hon. Hon svalde två gånger till och öppnade sedan munnen igen; den var tom.
Rebecka stönade till och jag förstod att hon var nära. Hon stödde sig mot stockbänken och gned sig frenetiskt mellan benen. Ett vått plaskande ljud hördes. Jag stod och njöt av att se henne.
Jag lutade mig ned mot henne och viskade; ”Jag vill fylla din kåta fitta med min hårda kuk och höra dig stöna som en hora när jag knullar dig till orgasm efter orgasm och sedan ska jag fylla upp dig med min heta sperma..”Rebecka slog handflatan hårt i bänken och munnen var öppet i ett tyst skrik. Hon darrade och två långa strängar av saliv kom ur hennes mun. Handen mellan benen rörde sig ryckigt och till slut stannade den.
Vi gick hem resten av rundan…
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Bra skrivet, men kändes avhugget i slutet.. Storyn tog slut när det bästa skulle komma..
Wow, grymt. Du är bra på det här med detaljer också!
Borde vara baserad på en verklig händelse med? Bättre (Y)
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
WOW vilken otroligt härlig novell. Jag ser att jag har missat den tidigare men är oerhört tacksam för att jag hittade den ikväll.