Bibliotekariens Brunst- Del 2
Författare: kapten montan Datum: 2014-03-17 11:26:26
Kategori: Heterosex och Trekant
Läst:
18 418 gånger
Betyg: 3.7 (3 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
forts......
Jag stod på en klipphäll i närheten av bibliotekariens hus en tidig morgon. Hon bor verkligen oanständigt bra. Hur har hon råd med allt detta på en bibliotekarielön. Plötsligt dök hon upp på tomten iklädd morgonrock. Promenerade sakta mot badviken i närheten av hennes hus. Det var nåt egendomligt harmoniskt över hennes gång. Hon rör sig med en sugande självsäkerhet. Hon tog av sig morgonrocken. Släppte den med en nonchalant gest till marken. Från huset strömmade nu Carlos Santanas "Black magic voman" på hög volym.
Vem fan är det som sköter musiken, är det tysken. Och varför alltid Santana. Gled sedan i vattnet långsamt. Reste sig upp och gled ned igen. Återvände till strandkanten , hämtade en shampo-flaska . Gled i igen , och ställde sig att tvätta håret. Det var fullständigt magiskt.
Jag stod på 50 meters avstånd ,dold bakom ett träd, upphöjd på klipphällen- blickandes ned mot henne. Hon tvättade håret långsamt, omsorgsfullt. Solen glittrade mot hennes nakna kropp, samtidigt som Santanas suggestiva gitarr-riff och congas-rytmer ackompanjerade hennes underbara gestalt. Jag tappade bokstavligen andan och måste gå ned på knä för att flämta efter luft.
Så fokusera jag henne igen. Hon löddrade in sig över hela kroppen, mellan låren över brösten, mellan skinkorna över fittan, det hela pågick i flera minuter , då hon slutligen la sig raklång bakåt i vattnet. . Hur ska jag egentligen nå henne tänkte jag desperat.
Sen återvände hon till strandkanten.Stod sedan i solskenet i 10 minuter, varpå hon gick tillbaka mot huset.
Hur kan en så enastående sensuell kvinna låta sig hållas med en rödbrusig fläskig tysk- som dessutom är färghandlare.Det är ofattbart.
Min egen bana som latrin-tömmare var långt ifrån attraherande- ännu mindre sexig- ännu mindre extravagant. Men jag har ju ändå en viss inre stil, en viss resning, och hon känner ju heller inte till min oglamourösa dystra profession. Jag talar aldrig om arbetet med kvinnor. Varför skulle jag göra det.
Under natten som passerade sov jag oroligt . Den ena mardrömsscenen efter den andra flimrade på näthinnan. Bibliotekarien stod naken på en scen- i något som föreföll vara en mindre teatersalong. Jag satt ensam på främre raden och betraktade henne. Hon såg mig djupt och koncentrerat i ögonen. Jag bestämde sig för ett initiativ- men jag blev handlingsförlamad, oförmögen att resa mig, kroppen ville inte lyda mig, eller om det nu var impulserna till handling som var för svaga, för grumliga, för oklara jag vet inte, eller var det kanske någon slags själslig -fysisk lättja som kom över mig. Jag vet verkligen inte
- Missförstå mig rätt viskar bibliotekarien från scenen. Det här är ingen akt av altuistisk kärlek, det här är heller ingen akt av tantrisk kärlek. Det handlar om att äta eller ätas, konsumera eller bli konsumerad.
Så dyker den fläskiga rödbrusige tysken upp på scenen, tränger undan all tveksamhet, ingriper i handlingen, går fram till bibliotekarien, lyfter upp henne på sina armar, bär henne naken av scenen.
Varpå jag jag vaknar till , pustar ut, försjunker i grubbel, somnar igen , och faller genast tillbaka i nya mardrömsliknande scener.
Nu står bibliotekarien naken vid ett roulettbord- iklädd röd korsett och svarta strumpor .Hon pekar konspiratoriskt med roulettrakan mot mig:
--Vissa män har det, andra män har det inte. Det är ingen demokratisk process. Vissa män har det andra har det inte. Vissa män anstränger sig för att ha det, men har det inte ändå. Är du en en sån som har det, suckar hon och ler gåtfullt mot mig..
--Är du den jag söker, fortsätter hon smeksamt i mina öron, vågar du satsa, vill du ha jackpot i livets banditspel. Då har jag nåt för dig, jag är elden som flämtar i ditt inre, begäret som retar ditt hjärta, pulsen som dunkar i kuk, du lever i möjligheten, erfar möjlighetens ångest, inte verklighetens ångest, om du är sån har jag nåt för dig...... Men är du ängslig, en sån som väntar på din rättmätiga pension, och en trygg ålderdom, tar du dörren till vänster...
Genast dyker den fläskige rödbrusige tysken upp vid roulettebordet, iklädd en skrikig blommig hawaii-skjorta och kaki-shorts, hans vulgära guldlänkar kring handlederna skramlar lätt, han tränger undan mig från roulettbordet med sina fläskiga armbågar, trampar mig bryskt på tårna med sin feta fot, brer ut sina spelmarker med ett svulstigt skratt, varpå jag vaknar kallsvettig..
Det är nu andra natten i rad som mardrömmarna söker mig.
Kanske är det just denna oförmåga att vässa armbågarna som är - och alltid har varit min enda verkligt allvarliga karaktärsdefekt...
Vill jag då stå gömd och runka i hennes garderob när hon förlustar sig med den fläskige tysken. Hundlikt, sniffa på hennes röda sidentrosor, känna vittingen av kvinnlig kåthet, och runka mig till sömns. . Är jag i själva verket en simpel martyr som njuter av att ha blivit åsidosatt. Skulle avvisandet som sådant vara den själsliga frälsning jag söker. Ja men det är ju fullkomligt perverterat, och finns det därtill inte något motbjudande omanligt i detta martyrskap, i detta att vara en plågad, men ändå njutningslysten voyeur.
Jag vet verkligen inte- annat än att jag är beredd på att gå hela vägen och utröna vad alltsammans bottnar i.
Av det skälet gick jag ut senare på dagen. Jag såg henne ännu en gång vid Fointainebleus uteservering i sällskap med tysken. Efter en timme bröt de upp, och begav sig till tyskens Mercedes-Cabriolet. Jag följde genast efter dom med min egen bil. De svängde av mot motorvägen, jag låg tre bilar bakom i samma fil, vi körde så i någon mil, varpå det blev uppenbart att de var på väg till travbanan. Var det inte just det man kunde vänta sig, tänkte jag. Den fläskige tysken drar ned henne med sin ohämmade vulgaritet.
Det var nåt stort lopp, som gick av stapeln. Den skräniga folkhopen klättrade mer eller mindre på varandras ryggar för att komma in. Efter avsevärda möda lyckades jag slutligen ta mig in, och sluta upp ett tiotal meter bakom bibliotekarien. Tysken höll henne stadigt om midjan, då och då viskade han nåt i hennes öra, plötsligt tog han ett bestämt grepp om hennes röv och klämde till lätt, varpå han klappade hennes distinkt på arslet, och skrockade högt.
De slog sig ned nära själva banan. Jag bänkade mig snett bakom. Vid nåt tillfälle, vände hon blicken bakåt, såg åt mitt håll utan att på minsta sätt se mig. Det var som om hon såg förbi mig, bortom mig, över mitt huvud.
Ja men det är ju fullständigt sanslöst, skrek det ursinnigt i mig, hon måste ju för helvete känna igen mig, jag har ju försökt bjuda ut henne vid tre tillfällen, slår dagliga lovar på biblioteket där hon jobbar, och så känner hon inte igen mig. Det är ju omöjligt.
Travhästarna marscherade nu in för för första loppet. Det oartikulerade sorlet av förväntningar steg mot den klarblå himlen , den fläskige tysken drog till sig bibliotekarien kysste henne girigt på pannan , la armen om henne i ett bestämt grepp. Hon tycktes finna sig väl till rätta i tyskens armar.Allt för väl.
Det var ändå något tilltalande med alla dessa hästar som rastlöst förberedde sig. Kraftfullt. Jag erinrade mig en upplevelse i barndomen från en bondgård i Sörmland, då jag med egna ögon fått ta del av den skrämmande majestätiska synen, då en brunstig hingst betäckte ett löddrigt sto.
Är det då detta som är den simpla hemligheten med Tysken. Han tänker inte, han är i sin natur i alla livets avseenden, hur fan skulle han kunna tänka, han har ju uppenbart inte mycket till huvud, just därför grubblar han aldrig, han är nämligen för dum, hans grova kuk är hans kompass i alla lägen, utifrån den tar han ut riktningen, och aldrig nånsin tvivlar han, han är helt enkelt för dum och för ogenerat vulgär. Utan att förstå hur det gått till, befinner han sig plötsligt mitt uppe i ett löddrigt knull med bibliotekarien. Det bara sker, han vet inte varför, frågar sig heller inte varför, han tar det för givet , aldrig nånsin tvivlar han .
Men hon borde ju begripa bättre, hon är ju ändå kultiverad, har till och med gett ut poesi, helt säkert är hon också intellektuell, och lika fullt låter hon sig släpas iväg hit med denne fläskige rödbrusige tysk.
De olika loppen gick nu av stapeln, tysken skrek vildsint och oavbrutet. Bibliotekarien reste sig upp och applåderade lustfyllt och belevat. Tysken lyfte vid flera tillfällen upp bibliotekarien och kysste henne liderligt. Jag antog att dom hade vunnit pengar. Det måste ju handla om pengar.
Efter några timmar gav dom sig iväg, med mig diskret i bakgrunden.
Vi var nu åter vid hennes hus. Borde jag inte avbryta min medverkan i det här föreställningen nu, frågade jag mig. Fullständigt klar över att jag inte hade någon som helst förmåga att dra mig ur..Jag ställde mig bakom hennes sovrumsfönster Snart dök de upp..
Tysken bar in henne naken till sovrummet. La ned henne i divanen. Kysste henne glupskt, tog så fram en flaska champagne, sköt iväg korken med en snärtig rörelse, varpå han hällde champagnen över hennes nakna kropp, la sig vid hennes sida som en frustande bulldogg, och slickade i sig champagnen.
Det var en ruskig syn, samtidigt som jag inte kunde bortse från det faktum att han nu bestämt sig för att förlösa henne fullständigt. Bibliotekarien responderade omedelbart med en brunst som chockerade mig. När jag böjde mig fram mot sovrumsfönstret, kunde jag se tyskens flintskalliga huvud som rotade runt morrande, dräglande över hennes underbara kropp. Hur hans breda tunga, liksom lapade sig hungrigt över henne vackra kropp, hur han sög in hennes bröstvårtor , masserade hennes fitta, som om han öppnades hennes inre valv, under det att bibliotekarien , öppnade porten till sin inre fästning och släppte ut hela sig till den fläskiga tyskens obevekliga grepp. Hur han sög sig fast vid hennes clitoris, hur bibliotekarien gick upp i brygga, slet vildsint i lakanen, samtidigt som jag stod fastnaglad bakom hennes sovrumsfönster och stirrade stumt på seansen.
Tysken gled nu upp snett bakom henne. Hon öppnade upp sitt inre valv och gjorde sig redo att motta honom snett bakifrån. Hans redan grova kuk, var nu omåttligt grov och fylld till bristningsgränsen. Han hade till och med svårigheter att tränga in. Bit för bit fyllde han dock upp henne, för att slutligen helt ta henne i besittning. Bibliotekarien , stönade , skrek, stönade, rev vilt omkring sig, slet i lakanen, samtidigt som tysken oförtröttligt pumpade kuken i hennes sugande valv, då och då smekte han hennes clitoris , kysste hennes öra, men det dominerade intrycket var dock hans omåttligt grova kuk, som knullade henne bortom allt..
Jag kunde inte annat än imponeras av den fläskige tyskens kraft. Är det då tysken som är min vägledare tänkte jag, inte hon, utan den rödbrusigt fläskige tysken, som jag hatar av hela mitt hjärta. Är det han som är allt det jag skulle vilja vara, men inte kan vara. Är det han som förmår allt det jag skulle vilja förmå, men inte kan förmå. Är det hans omättliga hunger och dådkraft, som väcker min hunger, i vissheten av allt det som fattas mig, som saknas mig, och som av allt att döma har gått förlorat för alltid.
Jag ville inte stå inför den obehagliga frågeställningen, då jag alltför väl kände svaret i min brustna själ.
--Jag älskar dig Bertold , skrek bibliotekarien från sovrummet., du får aldrig lämna mig . Jag älskar dig. Hör du det. Jag älskar dig!!
--Nej, nej skrek jag till svar bakom sovrumsfönster, det är bara vad du tror. Det är mig du älskar, men du har inte förstått det. Bertold är en demon, en vampyr som äter ditt hjärta, det är i själva verket mig du älskar.
De tycktes inte höra mig. Med tjur-liknande kraft, tog Bertold oupphörligt fart, och knullade bibliotekarien med bastanta helgjutna stötar, varvid hon for ut i den ena orgasmen efter den andra, tills jag helt tappade räkningen, och vacklade från sovrumsfönstret, fullständigt bedövad och tillintetgjord.
Men ändå befriad.
I fem dagar blev jag liggande orörlig i min säng. Oförmögen att gå ut, oförmögen att äta. Efter en vecka i totalt nederlag, bestämde jag mig för att gå ut. Det måste bli ett slut på det här tänkte jag, jag måste absolut tala med henne, varför jag styrde mina steg mot biblioteket.
Hon var inte där, fast jag letade ihärdigt mellan hyllorna. Bakom receptionsdisken fanns hon heller inte Till slut fann jag mig tvungen att fråga en kollega till henne.
--Hon jobbar inte lägre här sa kollegan
--Gör hon inte det
--Nej hon har flyttat.
-Har hon flyttat. Vart då om man får fråga.
--Till Berlin.
Jag lämnade omedelbart biblioteket. Ställde mig på gatan, som vore jag frälst, uppfylld av en gudomlig lättnad. Jag kände en närhet till mig själv som jag aldrig någonsin erfarit tidigare......
.
Fler noveller av samma författare
