John och jag – Skärpning!
Det är saligare att ge än att få, åtminstone om man får tro ordspråket. Jag tycker mycket om att botanisera efter födelsedagspresenter åt John, och i år hade jag lyckats utöver det vanliga. Jag känner min älskade man väl och vet att han är svag för klassiskt herrmode och accessoarer, och i år hade jag inhandlat följande märkesvaror: en dyr rakhyvel med inlägg av pärlemor, en paisleymönstrad slips från Hermes, och – trumvirvel! – ett bälte i brunt kalvläder från italienska Brioni. Den återkommande läsaren känner mig som den stygga kvinna jag är och förstår mitt dubbelbottnade motiv med den sistnämnda gåvan. Bältet fascinerade mig, och dagen innan Johns födelsedag smög jag in på toaletten, drog upp klänningen och poserade framför spegeln med läderremmen över skinkorna. Jag längtade efter min mans hårda, fostrande kärlek, och min väntan skulle bli kort.
Så kom den efterlängtade kvällen, och när vi nattat vår dotter Maria så stängde vi dörren och gick ned och satte oss tillsammans i vardagsrumssoffan. John hällde upp ett glas chardonnay till mig och tog själv en sexa rökig skotsk whisky. John är en älskvärd man och är inte sen att visa sin hustru uppskattning när hon förtjänat det. Varje öppnad present belönades med en kärleksfull kyss, också bältet som låg oskyldigt upprullat i en exklusiv läderkassett. Han verkade inte riktigt ha insett det djupare syftet med min sista gåva, så jag bad honom att pröva bältet samtidigt som jag gav honom en utstuderat syndig blick. Sedan reste jag mig med ryggen mot honom och klappade mig lätt på rumpan. Jag tror inte att mitt budskap kunde bli tydligare än så. John log.
Så plockade han upp bältet ur kassetten, vägde det hastigt i handen och lät det rulla ut i hela sin längd.
”Som du vill, unga dam.” sade han och reste sig. ”Vänd dig om.”
Förspelet hade börjat och det kittlade ljuvt inom mig. Jag vände ryggen åt John.
”Dra ner jeansen.”
Jag gjorde som han sade och lät jeansen falla ner till golvet. John ställde sig snett bakom mig och lät mig smaka några lösa, prövande slag med bältet. Tydligen skulle jag få mitt straff stående.
”Trosorna”, kommenderade han kort.
Jag lydde honom och drog villigt ner mina trosor till knävecken. Sedan vek jag upp blusen för att min stjärt skulle blottas helt. Jag hade håret uppsatt i en hästsvans, och John tog tag i den med ett stadigt grepp med vänsterhanden och lyfte den hårt rakt upp. John är huvudet längre än jag och ganska stark. Det sved ordentligt i hårbotten och mitt huvud tvingades framåt och nedåt.
”Så, stilla nu” sade han lugnt medan han höll mig. Så landade det första slaget mitt över mina skinkor. Jag ryckte till av smärtan, och John reagerade med att hyssja mig samtidigt som han drog mig ännu hårdare i hästsvansen.
”Knäpp händerna framför dig, Jessica” beordrade han mig och lyfte upp min blus ytterligare. Det andra slaget föll med ett snärtande ljud och jag drog häftigt efter luft. Johns tag om mitt hår var fortsatt hårt, men hans röst var mjuk och vänlig.
”Jessica, blusen har fallit ner framför din stjärt så att jag inte kommer åt den. Var snäll och lyft upp den.”
Jag kavlade upp blusen till bröstet, blundade och väntade lydigt på det tredje slaget. John tog lugnt ett nytt tag om mitt hår, virade hästsvansen ett varv runt sin hand och lyfte. Jag undslapp mig ett stön av smärta.
”Var en duktig flicka nu, Jessica” viskade han och vred till handleden så att mitt huvud böjdes åt sidan. ”Så, puta med stjärten”. Jag tvingade mig att lyda honom och kände hur jag började darra i kroppen av anspänningen. Det tredje slaget föll och jag kunde inte hålla mig utan skrek rakt ut när vågen av smärta sköljde över mig. John gav mig snabbt ett fjärde och ett femte slag, och jag vred mig i hans grepp som en metmask på en krok och försökte skydda min stjärt med händerna.
”Så ja, så ja” sade John lugnande. ”Vi får inte störa Maria.”
Han böjde sig ner och drog av mig mina trosor.
”Öppna munnen, Jessica.”
Jag gapade och han tryckte in trosorna djupt i min mun. Så tog han åter tag i mitt hår och gav mig ett hårt rapp med bältet. Jag skrek till, men det enda ljud jag lyckades åstadkomma var ett dämpat stön. Så lät John återigen flera hårda och snabba slag falla, och varje fiber i min kropp spändes som en bågsträng vid varje smärtpuls. Instinktivt försökte jag skydda mig med händerna.
”Jessica, jag vill att du knäpper händerna över magen. Jag förstår att det är svårt, men kan du göra det för mig?”
Bara den som själv befunnit sig i en liknande situation kan förstå den kraftansträngning som krävdes av mig när jag knäppte mina händer över bröstet och blottade min rödflammiga stjärt.
”Det var duktigt av dig, Jessica” sade John uppmuntrande.
Så lät han mig vila under kanske en halv minut, fortfarande med ett hårt grepp om min hästsvans. Mitt mod steg, eller kanske var det fråga om dumdristighet, för i takt med att svedan sakta lättade så började jag puta trotsigt med stjärten. Först svagt, men till slut lyckades jag provocera John. Två hårda rapp föll, och med dem mitt övermod. Jag grät, och med min blick bad jag honom att sluta. Han nickade, och efter ett sista svidande rapp släppte han så försiktigt taget om mitt hår. Jag sjönk utmattad ner till golvet vid hans fötter. John satte sig på huk bredvid mig, kysste mig på halsen och smekte mig.
Sedan den dagen bär John ofta sitt Brionibälte, och när vi är ute och reser finns det alltid till hands. Jag minns särskilt en kväll i Rom då jag ställt till med en liten scen på en restaurang, och John fann det lämpligt att ge mig en ordentlig omgång på vårt hotellrum i Trastevere.
Men det är en annan historia.
Fler noveller av samma författare
