A perfect time killer
Författare: kapten montan Datum: 2014-03-03 13:31:39
Läst:
11 958 gånger
Betyg: 3 (2 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Det var på den tiden flygbåtarna gick över sundet. Jag hade hållit ihop mig en längre tid. Arbetat och varit normal. Bekräftat min existens , som en anständig ansvarstagande medborgare , bland andra anständiga ansvarstagande medborgare. Men det blev ju outhärdligt i längden. Jag ville leva ett annat liv. Balansera på knivseggen- vackla på avgrundens kant mellan extas och undergång.
Jag ville gå på gatorna som en fri man- ungefär som Fantomen- mer än så begärde jag inte. Så jag samlade ihop mina surt förvärvade slantar och satte mig på tåget mellan Stockholm och Malmö. Resväskan var fullpackad med kalsonger och ett batteri medhavd Calvados.
Redan i Södertälje korka jag upp. Frustade ned några stadiga supar, och lutade mig belåtet tillbaka, fast klockan inte var mer än 11 00. Att sitta och bocka i mig Calvados en helt vanlig måndag på¨ett tåg- mitt på blanka förmiddagen hade alltid utgjort en särskilt angenäm passion- vilken jag odlat flitigt.
Nu hade jag dessutom arbetat, och skött mig en längre tid. Snart befann jag mig i Malmö. Med några målmedvetna steg, tog jag språnget över landgången och ställde mig i flygbaren. Skickade i mig en gammel-dansk och en elefantbeier, varpå promillehalten balanserade upp sig till behaglig temperatur. Nu var jag i mitt rätta element.
Jag promenerade upp genom Nyhavn, fortsatte sedan vi ströget till ett lämpligt hotell vid Westerbro. Jag njöt av tanken på att äntligen få äga mig själv i 14 dagar. Resten av dagen strök jag omkring i centrala
Köpenhamn utan några särskilda avsikter.
Dan därpå vaknade jag tidigt. Drog genast in mig några uppfriskande supar och gav mig ut på stan. När jag passerade Gothersgade i närheten av Österport fick jag plötsligt syn på en sekelskifts-biograf.
"A perfect time killer" lyste det det från reklamskyltarna i neonrött, non stop bio".
Jag klev genast in i lokalen. Löste biljett och förpassade mig till övre balkongen. Biosalongen var helt övergiven på folk, och jag fann mig snart vara helt utlämnad till mig själv. På bioduken rullade nu de minnesvärda scenerna ur" Josefin Mutzenbachers erotiska memoarer upp".
Ja men det var ju alldeles lysande. Parfymerad brunst i grevliga miljöer, den förfinade stanken av tysk sekelskiftsbordell- allt detta la sig som ett täcka av guld över min känsliga själ. Hur mycket andlig spis kunde jag inte får för reda pengar, biljetten kostade inte mer än 50 danska riksdaler, konstaterade jag belåtet , tog några stadiga supar Calvados och sjönk ned i biograffåtöljen.
Och så plötsligt- utan nån som helst förvarning dök en biografbesökare upp i salongen. Det visade sig vara en kvinna iklädd svart läderkappa, svart kjol, svarta tights, och ett slags stövlar i samma färg.
Hon slog sig ned på samma bänkrad en bit ifrån mig. Besynnerligt tänkte jag, varför sätter hon sig just här, hon har ju en hel salong att välja på.
Efter några minuter satte hon sig ned i bänken bredvid mig, vilket fullständigt överrumplade mig.
--Jag heter Jeanette , sa hon, och är troligen här av samma skäl som dig.
--Jaså verkligen .
--Ja men alltså, jag studerar vid Köpenhamns universitet, förbereder en avhandling i ide-historia, och du vet ju hur det är.
--Jag förstår sa jag, fast jag inte hade några som helst erfarenheter av avhandlingar i ide-historia.
--Ja men det så så djävla mycket föreställningsvärldar att tränga igenom, fortsatte hon, och lade av någon anledning ena handen på mitt knä. Så in i helvete torftigt. Stringent, poltiskt korrekt, könsneutralt , you name it...Det står mig upp i arslet.
--Jag förstår sa jag, och räckte över min medhavda Calvados.
Jeanette drog genast i sig några supar, kastade bak håret och drog av sig läderkappan.
--Ja men det är liksom vattentäta skott, fortsatte hon. En djävla massa doktriner o testuggande, så in i helvete mycket tankar och ideer som står i vägen för människan. Förstår du.
--Jag förstår
--Gammal avlagd skit, som passerat bäste före datum för länge sen.
Samtidigt som jag sökte behålla uppmärksamheten på vår högst spirituella dialog, fastnade mina ögon på bioduken. Där en tysk ryttmästare lägrade en 1800 tals ungmö i ett rid-stall. Den tyske ryttmästaren hade vaxade mustascher, rörde sig i ett slags parallellt militärt rörelsemönster, då han lägrade ungmön som stönade lyckligt.
--Ibland vill man bara bort, viskade Jeanette i mitt öra, köra ned allt djävla spränglärt vetande i avloppet, dra av sig kjolen och göra sig redo att ta emot en stor djävla kuk.
--Jag förstår sa jag, och svalde betänkligt.
--Ibland vill man bara ha en grov djävla karl, förstår du.
--Jag förstår.
--Som dessutom luktar svett, sa Jeanette och kysste mig i örat. En sån som du...
--Verkligen svarade jag, och kände nu underströmmarna av adrenalinstinn brunst sjuda upp från botten.
Med ett elegant grepp lösgjorde Jeanette livremmen, drog ned jeansen. lirkade av mig boxarkalsongerna, gick ned på knä och sög in kuken...
--Söte Jesus stönade jag högt!
Maken till hängiven kuksugerska hade jag aldrig varit i närheten av. Hon fullkomligt dyrkade min kuk. Slukade den hel o hållen, spelade med tungan på toppen, slickade kukskaftet, lapade sedan in den i munnen igen, med en direkt salig inlevelse. Sög in ballkulorna oavbrutet o ömt.
Jag vred mig i extas- grymtade som en sprängkåt galt i biograffåtöljen.
Plötsligt tornade en ny rulle upp på non-stop-biografen. Det visade sig sig vara den gamla Bondrullen "Live and Let Die".
--Ja men det är fint suckade Jeanette, först en smaskig porrulle, sen en riktigt gammal C-rulle från 70-talet där man spränger hela djävla världen i luften. Åh fy fan så fint suckade hon, och sög kuken reservationslöst.
Sen reste hon sig upp, drog upp kjolen, lirkade ned tightsen , och lägrade mig målmedvetet i omvänd ritt. Det var som att knulla ett löddrigt sto.
"When you were young, and your heart was an open book, you used to say , liv and let live, you know you did, you know you did, you know you did", dånade det från bioduken.
--Knaeppe (knulla) mig nu for helvete, stönade Jeanette och daskade arslet mon mina lår. Plötsligt upptäckte jag att hon talade danska. Varför hade jag inte upptäckt det tidigare.
Det cineastiska dånet i förening med kött som daskade mot kött, kvinna som lägrade man, fitta som omslöt kuk, gjorde mig fullständigt galen.
--Knaeppe mig nu för helvete, stönade hon vilt.
Det var en sån där sublim stund, då man känner att man lämnat av sig sitt eviga kartonghuvud, med alla surt lagrade tankar ,o ideer på hatthyllan. Just en sån där stund, då en särskild närhet inställer sig. Inte en sån närhet, man känner då man är förälskad. Utan den närhet man som handdjur känner, då man anar hjärtslaget från ett annat hondjur, då man blickar ned o möter djursjälen hos ett annat hondjur, då man känner brunsten som strömmar från ett annat hondjurs kön, genom sitt eget kön.
"But if this ever changing world in which wer living, make you give in and cry, Say Live and Let Die, dånade det ånyo från bioduken.
--Åh så knaeppe mig nu for helvete, jag blir sinnessyg, vrålade Jeanette
Plötsligt dök en biografvaktmästare upp i salongen. En helt oansenlig kamrerstyp, med flottigt hår och stripiga mustascher stod och lyste på oss med ficklampan i mörkret.
--Håll nu opp! for helvete, vrålade Jeantte, ser du ikk att vi arbeiter. Ditt svin!
Vaktmästaren dröp omedelbart av, samtidigt som Jeanette hävde sig i omvänd ritt över mig.
--Åh fy satan, skrek hon, jag föler mig som en leopardhona, förstår du, hg men det är så fint, och så dejligt, och sa satans godt.
Exakt då, sköt jag ut i en omloppsbana. Pumpade säden i ångheta kaskader tills det svartnade för ögonen......
Fler noveller av samma författare
