Saknar honom
Kändes som evigheter sedan som jag sett honom, även om det kanske förmodligen bara varit
en vecka. Men jag saknade honom redan. Saknade hur han tittade på mig, log mot mig och alltid
fanns där för mig. Men samtidigt så saknade jag hans kropp. Jag vet inte varför men varje gång
jag tänkte på vad jag saknade mest var det hans hår. Det luktade alltid så gott, det var aningen
längre så varje gång han låg över mig så föll hans hår vid sidan av mitt huvud och skapade ett
slags draperi. Jag kunde då inte titta på något annat än hans underbara ögon och han kunde
hypnotisera mig varje gång. Älskade den mjuka känslan då hans hår mjukt kittlade mig då han
stötte sig kuk fram och tillbaka i mig. Och skulle det bli allt för mycket kunde jag alltid ta ett hårt
grepp om håret och trycka det bakåt.
Hans fylliga och mjuka läppar, saknar deras kyssar och de ord de som svärmade ut från dem.
Jag förstod inte alltid allt han pratade om men jag ville ändå veta, jag ville förstå det han gillade,
lyssna på det han tyckte var intressant. Till min förvåning förstod jag mer än jag själv trodde och
att se honom lysa av engagemang och passion för något var underbart. Jag önska att han en
dag kunde lysa på samma sätt när han pratade om mig eller tänkte på mig.
Mina händer gled ner över magen och jag tittade irriterat ut i tågvagnen. För att vara en helt vanlig
dag så var det många som åkte med detta sena tåg. Även småbarn tydligen, suckade jag i mitt
huvud och tittade irriterat på en barnfamilj som var ovanligt högljudda. Jag höjde volymen på
musiken som flödade ut i mina hörlurar och tittade ännu en gång ut genom fönstret.
Han hade inte svarat på ett tag, det var inget ovanligt och jag var väl inte direkt orolig. Men
eftersom jag längre inte kunde se honom när jag ville fick det mig att nästa kräva svar
inombords. Var det min saknad som grodde sig inom mig kanske.
Mina fingrar började leka med min mobil och jag hamnade på bilder. Några halvnakna bilder på
mig som jag skickat till honom. Generat tittade jag runt och raderade dem sedan snabbt. Några
få bilder kvar. Jag fortsatte bläddra och kom fram till en bild jag glömt att jag sparat, den röda
tonen i mitt ansikte blev kvar men jag kunde ändå inte sluta titta. På min mobil fanns det ju en bild
på hans kuk.
”Nya resande!”, sa konduktören högt och jag tappade mobilen ner i knäet. Panikslagen började
jag feppla med den men fick sedan tag på den och visade snabbt upp mitt kort. Konduktören
grimaserade, var det för barnens skrik eller ogillade han hur jag tog tid på mig?
När jag konstaterat att han gått och att ingen i vagnen tittade på mig så tog jag upp mobilen igen.
Nästan hypnotiserade och dräglande stirrade jag en kort stund på bilden och tog sedan bort den
från skärmen. Vad tjänade det till, du var ju ändå så långt borta och att bli kåt på tåget vore ju
dumt. Plötsligt kändes tåget skakigare och jag tog ett hårt grepp om sätet. Jag hade kanske
redan lyckats bli kåt. Jag suckade och lade det ena benet över det andra och tryckte till hårt och
sa högt till mig själv; NEJ!
Hjälpte förmodligen inte för plötsligt kunde jag känna hur min ena hand började att långsamt
smeka mitt ena lår. Lät mina små naglar glida över klänningen och drog nästan upp den och
smekte sedan ner den igen över knäna. Upp och ner lät jag handen glida långsamt och plötsligt
gav jag ifrån mig ett väldigt mjukt gnyende.
Den andra handen gled mellan benen och jag knep ihop benen hårt så det skulle se ut som om
jag bara frös om handen och ville värma den. Sedan släppte jag lite på trycket mellan benen och
lät handen glida högre upp mot mitt skrev. Mjukt rörde jag vid mina trosor, våta. Fingret gled över
min våta fitta utanpå trosorna och stannade en lite bit ovanför min klitoris.
Sedan svankade jag med ryggen och tryckte min mage mot sätet framför mig. Detta gjorde att
utan att jag behövde röra fingrarna så pressades de ändå mot min fitta upp och ner. Jag gick
tillbaka mot mitt säte och svankade ännu en gång. Jag var ett geni.
Men förstås var inte mina fingrar lika underbara som hans, mina var så korta och spinkiga. Hans
var så långa och gröva och kändes mycket bättre då de fingrade mig. De kom så djupt in i mig
och fick mig att bli knäsvag.
Jag bet tag i min underläpp för att inte låta något ljud komma fram. Plötsligt insåg jag att jag inte
kunde sitta och gnida mig fram och tillbaka heller utan att det skulle väcka uppmärksamhet.
Besviket slutade jag och lät min hand glida åt sidan. Min blick riktades ut igen, kanske skulle man
gå till tågtoaletten? Tänkte jag och fick syn på en tjej i min ålder på sätet intill mig på andra sidan
gången. Hon hade sin stora kappa över sig som ett täcke. Såg bekvämt ut, tänkte jag och
suckade men sken sedan upp. Genialt.
Tänkte jag och lade min långa gröna kappa över mig, särade lite försiktigt på benen och lät
sedan min ena hand dra upp klänningstyget. Handen var kall mot mina varma lår, handen
smekte sig närmare och närmare. Jag lät sedan fingrarna dra undan trostyget försiktigt och lät
först ett finger glida över den våta fittan. Fingret gled snabbt och problemlöst in, jag lät den gå in
och ut lite försiktigt en stund och sedan svankade jag för att få den djupare, saknade hans
fingrar. Tog istället två fingrar, det kändes bättre. Jag började andas tyngre och lät den andra
handen glida under kappan. Den smekte över mina bröst och sedan ner mot min fitta. Den andra
handen gav jag i uppgift att massera klitorisen medan den andra handen lät de två fingrarna
gräva sig djupare in i mig. Hårt bet jag tag i underläppen och blundade för att se först bilden på
din kuk bakom ögonlockarna och sedan dig. Varför kan bara du göra mig så kåt? Tänkte jag
medan jag njöt av mina fingrar. Jag lät nu ett tredje finger samtidigt som de två fingrarna åkte in
och ut ur min fitta så masserade denna över min anal.
Plötsligt kände jag det komma, snart så. Jag bet hårdare i underläppen och det började blöta lite,
jag slickade upp det och kände sedan hur jag kom. Hela min kropp ryckte till och jag kunde
känna hur fingrarna blev allt våtare.
När jag öppnade ögonen så var jag orolig, men ingen tittade mot mig. Alla tittade istället irriterat
på den högljudda barnfamiljen. Jag pustade lugnt ut och lät mina fingrar glida ur mig. Men hur
skulle jag torka dem? Tänkte jag och tittade runt mig....inget. Snabbt förde jag in dem i min mun
och sög och slickade rent dem.
När jag lämnade stolen vid nästa station fanns det en liten våt fläck kvar på stolen. Jag låtsades
som inget, det kunde ju vara vad som helst.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Hej,
Ville bara be lite om ursäkt för själva formatet på novellen. Jag vet inte riktigt varför det blev som det blev och varför den delat på vissa meningar. Men jag hoppas att det är läsligt ändå.
Kommenterar/betygsätt gärna vad ni tycker och läs gärna min andra noveller. :)
Kramar,
Melpomene
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Älskar ditt sätt att fånga känslan och ssknaden hon känner. Början på en roman/novell är alltid då svår. Men på bara några meningar har man bilden framför sej stämningen och man är fångad.