Aspiranten - första passet
Det här är en lång men spännande inledning till en serie som tar fart i del två utifrån händelserna i del 1. Många extrema och förnedrande element, det är inte en serie jag rekommenderar den känslige.
Mycket nöje!
***********
Jul och nyår var över, därefter hade dom längsta dagarna i hennes liv segat sig förbi och sen var den stora dagen - äntligen var hon klar! Minnet av alla blå uniformer som fyllde Blå Hallen, jublet, spänningen. Det var bättre än studenten! Dagen efter hade hon ivrigt kommit till sin första dag på stationen Kumla för sin introduktion och där var hon nu. Sittandes i den nya uniformen, utrustningsbältet på, radion hängandes på axeln, båtmössan på bordet framför sig. Hon hade sjunkit ner lite på stolen och bara njöt, kunde inte sluta le.
"Så, då ska vi ta oss en titt på arrestlokalen" sa Hedin, den skjortklädda polisinspektören som skulle vara deras handledare. Alla fyra aspiranter reste sig som på kommando och var hack i häl på sin handledare som efter vägen pratade på om ditt och datt. Johanna fortsatte le och byta glada blickar med sina nya kollegor. Dom hade fått en specialhantering och hamnat i Kumla då Örebro inte kunde ta emot länets alla aspiranter, så nu skulle dom få göra två månader här och sen två månader inne i stan innan dom skulle in på utredningstjänst sista månaden.
"Sådär ja!" Polisinspektören vände sig tvärt och högen av fyra ivriga aspiranter hann inte med utan gick rakt in i honom. "Ojoj!" sa han och rättade till slipsen. "Inga jävla bögavstånd här!" skrattade han och såg på dom fyra grabbarna. "Nästa gång vi förflyttar oss så går Johanna efter mig.." sa han med en blinkning. Johanna kände sig illa utpekad och rodnade motvilligt vid tanken på vad hennes handledare insinuerade.
"Är det inte bättre om hon går längst fram?" skrattade en av grabbarna och dom andra följde med samtidigt som Johanna rodnade allt kraftigare och bet ifrån lite småsurt:
"Så bara för att jag är kvinna så ska jag nöja mig med det lilla ni har att ge mig?"
Skratten avtog, ingen hade räknat med att hon skulle släppa ur sig något så snäsigt och kaxigt.
"Nej, hörrni, nu har vi haft vårat lilla roliga på Johannas bekostnad för idag, tror jag..." suckar inspektören. "Här har vi alltså inskrivningen."
Polisinspektör Hedin babblade på om papper som skulle fyllas i och sättas på dörrarna till cellerna när man satte in någon och sen ta ner samma papper för att skriva på igen när dom skulle ut och sen kopiera papper och... Ja. Johanna hängde inte riktigt med. Hon var lite irriterad. Nu hade hon pluggat i två år för att bli polis och det hon kommer ut till är ett grabbigt gäng som genast ska behandla henne sexistiskt och respektlöst. Sakta la sig irritationen och lagom tills dom skulle öppna en tom cell så kände hon att hon hängde med igen.
"Oftast är det ganska fräscht när dom lämnar, men missbrukarna brukar kunna pissa och skita ner både sig själva och cellerna emellanåt. Nu har Marita varit här idag så det är lite ner pinkat och grabbarna som släppte ut henne skulle iväg på annat. Vi har städning här en gång i veckan, annars sköter vi det själva genom att spola av cellen ordentligt om det ser ut så här. Så... Är det någon som kan tänka sig att visa framfötterna och spola rent cellen?"
Tystnad. Alla har en lätt äcklad min.
"Det är väl kvinnogöra det där med städning?" skrattar en kille och knuffar till Johanna med axeln så hon tar ett snedsteg åt ena hållet där en annan kille lika snabbt knuffar tillbaka henne med orden:
"Ja, du är väl van att hålla i sprutande slangar?"
"Lägg av!" Hon suckar och klistrar på ett litet leende som lyfter var mungipa en millimeter.
"Ja, men Johanna, du kan väl ta första spolningen, ni kommer alla få göra det så småningom?"
"Bara för att jag är tjej?"
"Bara för att jag säger åt dig..." svarade inspektör Hedin med en något mer bestämd ton och tittade på henne utan att ge något annat än ett neutralt intryck. "Seså, ta slangen här nu!" Han räcker henne slangen och när hon greppat leder han henne in med en hand på ryggen, kliver ut och slår på vattnet som genast sprutar vilt i cellen och skvätter vatten och urin på väggarna. "Håll slangen lågt så skvätter det inte! Så ja. Sen får du lyfta madrassen och skölja ordentligt under där också.
Johanna såg sig om i den nerklottrade cellen och äcklades av vad som satt i dom här väggarna. Hon lyckades lirka på sig ena handsken som satt i bältet och lyfte den galonklädda madrassen som låg på golvet och sköljde under den.
"Jag sa ju att det var kvinnogöra! Bra jobbat, tjejen!" sa ena kollegan när hon var klar och vattnet var avstängt. Hon tittade surt på honom.
"Ja, det var bra, Johanna" sa Hedin neutralt. "Snabbare nästa gång bara och ifrågasätt inte så mycket. Ifrågasätter du ute på fältet så kan någon hinna komma till skada innan du agerar, därav, och det gäller det andra, tolererar jag inga ifrågasättanden. Har ni några frågor så tar vi dom i slutet av passet. Frågor?"
"Skulle vi inte ta dom i slutet av passet?" frågar Johanna i en lite kaxig ton, som för att hämnas den äckliga syssla hon nyss fick utföra. Kollegornas reaktioner blir att genom ljud likt killarna i cafeterian på högstadiet i kör uttrycka ord som 'burned', vilket satte en mer sammanbiten min på deras handledare.
"Du lyssnar i alla fall, Johanna. Det är ju bra det... Nu ska vi ta en tur ut i bussen. Jocke, du kör och ni andra sitter där bak."
Dom gick ut till bussen, hoppade in och rullade ut. Snart tjöt det i radion om ett snatteri på hemköp och dom åkte dit.
"Det är inget idé att vi går in allihop..." Började Hedin. "Johanna och Westin hänger på mig in så kan Jocke och Lappen sitta kvar i bussen. Ni kan ju fundera på övningsscenarion som vi kan köra nästa vecka så länge. Så, kom igen nu!"
Hedin tog täten in, tog på båtmössan och dom andra följde hans exempel. Dom möttes upp av personal och visades ut på lagret där en tonårstjej satt på en snedställd drickaback och tittade surt.
"Jaså, jaha... Vad har vi här då?"
Butiksbiträdet som vaktade tjejen berättade att han sett henne stoppa på sig flera paket tuggummin och en del godis som hon sen inte betalade för när hon gick förbi kassan. Han hade fått släpa ut henne på lagret då hon vägrat följa med men sen hade hon lugnat ner sig och varit tyst en bra stund. Hedin såg på henne medan hon själv tittade snett ner i golvet. Han skickade iväg biträdet och sa att dom skulle pratat med honom senare. Han riktade sedan orden till snatterskan.
"Jahaja, hur gammal är du? Sexton? Sjutton?"
"Snart sjutton"
"Det är väl inte första gången det här va?"
"Har jag åkt fast förut eller?"
"Var det vad jag frågade? Är du dum på riktigt eller fattar du bara dåligt?"
Tjejen blev tyst och fortsatte se på samma ställe i golvet, nu med en aning mer ilska i blicken.
"Ja, ni får väl ta det här så håller jag mig i bakgrunden..." sa Hedin och backar utan att släppa blicken från flickan. Johanna och hennes kollega tittar på varandra och nickar lite fram och tillbaka innan det till slut blir Johanna som tar kommandot:
"Jaha... Vad heter du för något?"
"Skit i det du!"
"Det kan jag ju inte göra, det förstår du ju. Jag försöker bara göra mitt jobb." försöker Johanna i en trevlig och nästan bedjande ton.
"Gör ditt jobb då."
"Men då behöver jag veta vad du heter" säger Johanna och känner sin handledares brännande blick i nacken.
"Är det mitt problem eller?"
"Det kan bli ditt problem om du inte skärper till dig!" ryter kollegan Westin.
"Oooh, good cop, bad cop?" flinar tjejen mot den unga och polisaspiranten.
"Lägg av och plocka fram leget, eller behöver du hjälp?" säger Westin och rycker tag i hennes väska och börjar rota rätt på en id-handling. Han hittar plånboken men där ligger inget leg. "Nähe, var har du gjort av leget då?"
Tjejen svarar inte och Johanna tittar på Westin som tittar på Hedin som i sin tur svarar:
"Känn igenom henne så ni får fram det leget. Här kan vi ju inte stå hela dan..." Han suckar och sätter sig på en annan drickaback.
Westin är först fram och drar upp tjejen som börjar vifta för att ta sig loss. Johanna fångar snabbt upp andra armen och höjer rösten åt flickan med en kommendering att lugna ner sig.
"Håll käften, jävla fitta!" skriker tjejen så att salivet stänker mot väggen hon precis trycks upp emot. Där håller dom båda poliserna lätt den lilla späda tjejen. Westin rycker fram ett par handfängsel ur bältet och låser ena armen och Johanna ger honom direkt den andra.
"Sådär, nu har du ju satt dig i en jävligt taskig sits!" säger Westin surt och särar hennes ben med sitt knä. "Har du något leg på dig eller?"
Tjejen svarar inte. Dom båda polisaspiranterna börjar känna igenom fickor och plockar av henne mobil och nycklar men hittar inget leg.
"Ni glömmer ett ställe..." hintar Hedin från sitt nersjunkna hörn. "Tjejer har två fickor till.."
Innan Johanna fattat vad polisinspektören menat så har Westin med en bestämd hand dragit ut flickans urringning och pillat med sina handskklädda fingrar i flickans bh och plockat upp leget.
"Jävla peddo!" skriker tjejen.
"Du!" Westin skärper rösten rejält mot flickan nu. "Om jag har skäl att rota i din bh så gör jag det, inte för att jag vill utan för att jag måste. Hade du tagit fram leget själv så hade jag inte behövt gräva där, eller hur?"
Johanna kände att det här var fel. Hela situationen hade spårat ur och om någon skulle ha tagit fram leget ur tjejens bh så var det hon som kvinnlig polis som skulle göra det.
"Nu är det vi som bestämmer, förstår du?" Westin har sänkt rösten men spätt på den med en sträng ton som snarare lät som något man använder i sängen än på jobbet. Han lämnade leget till Johanna som på reflex tog emot det.
"Förstår du?" upprepade Westin och tog tjejen på bröstet, masserade det onödigt hårt.
Johanna tittade chockat på, vände huvudet och såg att Hedin satt på sin back och skrattade stumt.
"Lägg av, Westin!" markerade Johanna och fick snabbt en arg blick tillbaka. Westin lyssnade ändå och vred runt tjejen och satte henne på hennes drickaback igen. En tår rann längs hennes kind. Johanna slängde en blick på en nu synligt irriterad polisinspektör som inte alls såg nöjd ut med Johannas beteende innan hon satte sig på en stol bredvid och höll förhör med tjejen och ringde socialtjänsten som fick hämta tjejen. Dom tog av henne handfängslen och tjejen masserade sina handleder när hon lämnade butiken med socialtjänsten. Ett snabbt förhör med biträdet utfördes och sedan gick dom ut till bussen och dom väntande kollegorna.
Bussen rullade iväg och det var knäpp tyst i bussen.
"Hu' gick ä?" frågade Lappen på sin breda norrländska.
"Jag vill aldrig, och då menar jag ALDRIG, mer höra er ifrågasätta en kollega inför allmänheten. Jag trodde att jag förklarat det tidigare, Johanna?" Hedins bestämda ord följdes av någon sekunds tystnad medan Johanna såg in i hans nacke då han stirrade rakt fram och ut genom vindrutan på bussen.
"Jo, men..." hon var ju ändå säker på att hon hade gjort rätt. Westin hade ju begått ett övergrepp när han kladdade på den där tjejen.
"Du sitter och daltar med den där tjejen som är en av alla tusen jävla snattare du kommer träffa på. Westin fattar grejen och sätter ner foten och när han blir kallad vid så kallat okvädesord så markerar han det tydligt. Faktiskt än mer tydligt än vad en anmälan för förtal eller förolämpning skulle ge. Vi tar oss ett visst utrymme av frihet i lagen när vi är ute och jobbar och oavsett vad ni lärt er för skit på skolan så kommer ni förstå att ni behöver det!"
Westin nickade allvarligt, slängde en arg blick åt Johanna.
"När du sen skämmer ut kollegan med att visa på att han gör fel för den där tjejen så är det inte bara en kollegial kränkning utan också ett erkännande av tjänstefel."
"Men..."
"Inga jävla men! Har du något vett i kroppen så ber du Westin om ursäkt!"
Johanna fick en klump i magen.
"Förlåt så jävla mycket då."
Det blev tyst i bussen och fortsatte så tills nästa larm.
"23-34 10, styr ni Storgatan, det ska vara något tjafs där som allmänheten har ringt in om, kom."
"34 10, svarar. Vi rullar Storgatan och anländer om bara någon minut. Vilken ände Storgatan, kom?" Hedin rabblade den brukliga kommunikationen.
"Det ska vara nära skolan. Vi har ett vittne på telefon som säger att det är någon tjej som blivit slagen där då, kom..."
"Det är uppfattat. 34 10 rullar Storgatan, slut kom."
Westin slår igång blåljus och siren och Jocke ökar farten. Dom kommer snart fram och alla skyndar ur bussen fram till ett par missbrukare som står och sliter i varandra. Poliserna särar på dom och mannen ger sig utan något större motstånd och skriker att hon tagit hans pengar. Kvinnan sliter och drar för att komma loss ur polisernas grepp och säger att hon fått dom av mannen och att dom nu är hennes.
Hedin, som tillsammans med Lappen och Jocke håller i mannen säger åt Johanna och Westin att åka in med kvinnan till baksidan av huset så tar Hedin och dom andra in mannen framvägen, dom är nämligen bara ett tjugotal meter från polisstationen. Kvinnan blir belagd med handfängsel då hon fortsätter göra motstånd och inte vill följa med i bussen. Westin sätter sig bredvid henne i baksätet medan Johanna hämtar nycklarna av Jocke och kliver in fram och startar bussen.
"Det är mina pengar...!" Gråter kvinnan.
"Varför har du fått dom av honom då?" frågar Westin
"Det spelar ingen roll!"
"Dealar du eller varför ger han dig annars två femhundringar?"
"Det är mina pengar!" fortsätter kvinnan envist och gråter. Hon är full och sluddrar en aning.
"Du, skärp till dig nu! Både du och jag vet att varken du eller den där killen har så mycket pengar så att ni ger varandra fyrsiffriga belopp på gatan dagarna innan bidragen kommer, eller hur?"
"Jag fick dom... Han var skyldig mig dom..."
"För knark?"
"Jag dealar inte!"
"Nähe, så vad gör du för att få så mycket pengar av honom?"
Johanna tittade på sin kollega och den unga alkoholisten i backspegeln. Tårarna svämmade över och hon skakade. Johanna vred huvudet lite bakåt och sa:
"Du, om du har fått dom för att du... Prostitution är inte olagligt för dig som säljare. Däremot så åker han dit om han har köpt av dig. Berätta nu."
"Jaa..." grät kvinnan och lutade sig mot Westin för att finna tröst. Westin i sin tur såg ut att äcklas en aning av kvinnan.
"Duuu... du kan sitta på ditt säte. Jag har varken råd eller lust med något sånt där..." säger han med avsmak och lutar henne bort.
"HÅLL KÄFTEN!" skriker kvinnan som får ett snabbt svar med ett grepp om underkäken och Westins vassa tunga nära örat.
"DU SKRIKER INTE ÅT MIG! Det här är min bil och här är det JAG som bestämmer!"
Kvinnan grät ännu mer.
"Antingen så sköter du dig eller så får jag lära dig det!" ryter Westin och smiskar kvinnans lår där hon sitter med handbojor bakom ryggen och kroppen fast i bilbältet. "Förstår du?!" väser han och smiskar igen, flera gånger, hårt.
"AJ!"
Johanna sitter tyst och anstränger sig för att inte titta i backspegeln.
"SLUTA!" skrek kvinnan.
Westin fortsätter att smiska kvinnans lår och snart så tystnar hon och strax därefter slagen. I radion ropar Hedin in vad som hänt och hur dom rör sig in mot station. Johanna tittar åter i backspegeln och ser att kvinnan tittar bort från Westin som brutalt kramar kvinnans bröst. Johanna stannar bussen på parkeringen.
"Så, då var vi framme. Och här inne på station gäller samma regler som i bilen!" säger Westin och ger kvinnan en örfil innan han kliver ur bussen med kvinnan släpandes efter sig. Johanna sprang i fatt och fångade upp kvinnan.
"Jag tar henne!" säger hon bestämt. Westin tittar på Johanna och markerar att han inte gillar vad han har hört.
Fler noveller av samma författare
Denna författare har inga andra noveller
